I väntan på herrarna ..


.... som ska äta middag här på pensionatet (en fläskfilégryta är färdig och står och väntar på spisen ...), bestämmer jag mig för att klippa gräset.

Aldrig i hela mitt liv har jag spatserat omkring med en elektrisk gräsklippare, men det gör jag idag.

Det är bökigt och ovant med den långa sladden och i början glömmer jag bort mig och rycker för hastigt - kontakten flyger ur och maskinen stannar förstås -, eller så tjorvar jag in mig i alla sladdmetrarna och muttrar irriterat över hur opraktisk den här manicken är.

Efter en timmes ihärdigt klippande - såväl fram,- som baksida -, går det riktigt bra.

Dom små öarna med styvmorsvioler och trift .., får vara kvar.

I alla fall till en början.

Mot slutet, när svetten forsar och jag är trött och slut på, händer det kanske att någon liten ö faller för kniven.

Ja, ja, men det finns massor av dem!

Ni ser dem markerade på bilden.

Lördagsbestyr ..


Det tar sig på altanen.
Å, som en liten doftande oas har jag tänkt mig att det ska bli.

Körde in till Plantagen och handlade ännu flera lerkrukor (inte pv:s passion, men min ...) .., därefter till sommarhuset där det målas, byts golv och fräschas upp så där rent allmänt.

Alla tre bröderna, plus Sonja och Gösta, satt och drack kaffe när jag kom från stan.

En trevlig lite pratstund blev det, där i solskenet.


Humlen växer så det knakar!
Under en solig och varm dag, säkert ett par decimeter!

Från andra sidan väggen kommer flädern insmygande, men får vara kvar.
Den blir fin.



Och överallt på gräsmattan .., små öar av styvmorsviol.
Ångermanlands landskapsblomma i överflöd i Halland!

Och precis som Åke Burwall i Malå som lämnade Blåklockorna när han klippte gräsmattan, så gör pv likadant med Trift och Styvmorsviol.

Rabarbern är nu färdig att skördas och i slänten, lite till höger och utanför bild, där ska nästa vår byggas en Friggebod.

Strandnära ...


En klicka-på-bild.
Då förstår man verkligen.

.... tomt, kan man kanske kalla detta?

Eller sjönära.

Det är kusinen Barbro som har skickat bilden, den som visar hur det ser ut när snösmältningen sätter fart .., och hur det kan se ut när man bygger bastu lite väl nära vattnet.

Ajabaja .., nu är det inte långt ifrån att den ännu inte färdigbyggda bastuns trossbotten blir översvämmad!

I plommonträdet ...



... sitter den här lille krabaten och sjunger så vackert.

(Glöm inte att klicka på lyssnalänken ...).

Fint besök ...



Nej, det är inte Peps Persson och inte Robert de Niro som är på besök på pensionatet.

Det är lillbrorsan Göransson - här i färd med att köra till sommarhuset för att hjälpa de övriga med diverse måleriarbeten och annat -.

Natten mot idag kom han hem från en spelning och ikväll är det dags igen, det är därför han står här i kavajen .., men först ska han alltså ut till sommarhuset i Steninge.

Själv ska jag sköta markservicen.

Lunch och middag.

Mellan varven rensar jag ogräs och pysslar om alla nytillskott .., nävorna .., fröken Salvia .., den sibiriska vallmon .., ja, allesammans hälsar jag på och frågar hur dom har det.

Dagens fönster ...



... fångades av sjörövarkaptenen Kjelle, som förmodligen är hemma igen, på Öland.

Där driver herr Kjelle butik i Borgholm (Art of One) och har ni vägarna förbi, så tycker jag minsann att ni ska titta in i affären och hälsa och tacka honom för alla fina Västindienfönster som har kommit susande genom rymden, ja, medan han varit ute på seglat på det turkosskimrande havet.

Här är några andra som har fångat under tidens gång.











Och så hyr han ut rum också.

Titta, så vackert där är !



Och för att avsluta det hela, så är det väl detta som är Kjelles stora passion här i livet?

fredag 21 maj 2010

Småprat ...


Sen middag.

Vid köksbordet sitter två män, varav endast den ene kan tala svenska.

Allt möjligt frågar jag dem om.

Jag får veta att den enes mamma heter Maria och pappan Konstantin.

Konstantin och Marias son är fyrtiotvå år och har blivit övergiven av sin hustru.

Kvinnan, som var hans hustru, valde hans bästa kompis i stället.

Nu har han Konstantin och Marias son förlorat såväl kvinnan, som sitt lilla barn.

Man anar sorgen.

Och han har drabbats av diabetes.

Jag frågar vad han skulle vilja arbeta med om han vore tjugo år igen?

Den andre tolkar.

En stunds tvekan.

"Han skulle vilja ha en kvinna som inte överger honom ...", översätter kamraten.

Sen frågar jag om någon vill ha påtår.

Nya möten ...



Alldeles knökfullt är det på tåget från Malmö till Göteborg!

K n ö k f u l l t!

Så jag står i gången mellan två kupéer och vi är säkert tio stycken som trängs och alla tittar lite åt sidan, så där så man inte ska tränga sig på .., eller så beundrar man utsikten, om man har tur att stå vänd åt det hållet.

Mitt emot mig står en kortväxt rödhårig kvinna.

Hon har grön jacka och en scarf runt halsen och jag tänker att hon ser ut som nån hemifrån och så råkar hon säga en enda mening och jag hör tydligt ö:et som uttalas som i rök och då ler jag och frågar om hon kommer norrifrån?

Jodå, det gör hon.

Från Örnsköldsvik ursprungligen, men sedan fem år tillbaka bor hon i Landskrona.

Om hon trivs?

Nja, så där, säger hon.

Det är själva boendet som inte är det ultimata, men det var nu inte därför hon flyttade söderut, för att bo så galant, nej, hennes partner bor i Tyskland och det är åtminstone åtskilligt närmare att då bo i Skåne, än i Ångermanland, jo, så det går bra.

Länge, länge pratar vi och hon är så rar och trevlig och jag frågar vad hon arbetar med?

"Ja .., inom polisen .., fast administrativt", förklarar hon leende.

Och jag berättar om mina barns pappa som också arbetar inom polisen och även han i Malmö och hon frågar vad han heter, jaså, Tommy .....!

"Ja, men honom känner jag ju .., jag arbetar på lönekontoret och sköter om löneutbetalningen till honom, och hans fru .., jamen, henne pratar jag ofta med, vi brukar mötas nu och då på jobbet, hon är ju från Kiruna, jaså, han håller sig till norrländskor i alla fall ...!" säger kvinnan och ler så varmt.

Och vi pratar om fenomenet att barn till poliser ofta själva väljer polisyrket och att poliser även gifter sig inom kåren, så där som läkare och sjuksköterskor .., (och skiljer sig frekvent också, för den delen) och vi pratar om detta att bryta upp i mogen ålder (hon är född -57) och att våga ta steg som man inte trodde sig om .., och om hur det är att leva i Skåne och hur det ska vara att bo i Halland och om det är någon skillnad alls och i så fall: vad beror det på och hur ser den skillnaden ut?

Sånt.

I Landskrona stiger hon av.

Vink-vink och klapp på axeln.

Ett härligt möte blev det.

Nu ...


Mjällomslandet i fjolsomras.
Mjällomslandet ligger i Ångermanland.
Upplysningsvis.


... bär det strax iväg till landet Halland.

Stressigt på jobbet.

Trötta ben.

Men ååå, så roligt det ska bli att få träffa sigge nilsson, pElle och pv.

Och bröderna Göransson, nummer 1 och 3.

Det är grått och mulet ute .., kvavt och på gränsen till mullrigt.

Blomsterhörnan ..



Tänk .., jag räknar till femton blommor på en och samma pelargonia!

Detta utan minsta lilla gödsling.

Och alltid vatten på fat, aldrig direkt i jorden.



Den här lägenheten med sina stora fönster, ja, den måste vara världens bästa när det gäller pelargonieuppfödning!

Dagens fönster ...



... finns inte i Portugal, inte i södra Frankrike .., inte i Skåne .., nej, det finns i Västmanland.

Frasses matte tog bilden.

Och så ett kvällsfönster ...



Världen är som vackrast just nu.

Eller i alla fall är Skåne som vackrast just nu.

Och när jag efter åtta cyklar hem från affären, slår försommarens alla dofter emot mig!

Luften är mjuk-mjuk-mjuk.

Vid barnmorskans röda tegelhus här på gatan, ler jag för mig själv.

Där ska firas bröllop i helgen; hennes äldste son ska gifta sig med en så rar tös (orden är barnmorskans ...) från Lycksele.

Hemifrån!

Och ikväll har jag haft såväl det blivande brudparet - som hennes föräldrar -, som kunder i kassan ..., och jag tänker på hur mycket förväntan och glädje som ryms i det röda tegelhuset just nu.
"Nätack, jag har har redan ätit .."


Aha.

Det var alltså därför sigge nilsson inte var särskilt hungrig när det vankades frukost.

På gräsmattan låg nämligen en till hälften uppäten råtta.

Inte en mus.

En råtta.

Och allra godast är tydligen huvudet.

Ytterligare en insikt ...


"Vi var nere på damen och lekte polis och tjuv."
Och "voflor" fick dom också.
Ååå, lillgubben som nu ska jaga tjuvar alldeles på riktigt!


Blir man glad av detta?

Svar: ja, jag blir!

Jag firar nämligen att tågbiljett nu är bokad, så där så jag kan vara med på sonens högtidliga polisskole-avslutning i Stockholms Stadshus.

Detta blir fredagen den 11:e juni.

Tre dagar senare börjar han arbeta och bo i Malmö ...

Nu blommar rapsen!



Jo, rapsen blommar, men mitt bildbehandlingsprogram kärvar, så det får bli en gammal bild från min första sommar som ensamseglare på livets stora ocean.

Jag var på väg till lilla byn Rögla när jag, i moppens backspegel, upptäckte rapsfältet där långt nedanför.

Och även idag upptäcker jag blommande raps!

Hela tiden, från landet Halland till landet Skåne, ser jag illandes gula rapsfält!

Från Malmö till Ystad, får jag sällskap i kupén av ett gäng ungdomar.

Det slår mig plötsligt ..., att numera, när det pratas engelska av unga människor, så blir det en slags ganska rå amerikansk variant av uttal.

Justine Kirk, hallåa i tv, hon är nog amerikanska i botten, hon uttalar engelska ord på det viset. och det gör massor av ungdomar numera.

Om man är en sån tråkig typ som undertecknad - som aldrig ville gå i luciatåg för att det kändes pinsamt -, eller sprang 60 meter iklädd jeans, när alla andra hade röda kortbyxor .., och när man är en sån som mer än allt annat avskyr det som känns som "tillgjordhet" ., då blir det som att den där bräk-engelskan, känns fånig.

Sånt tänker jag på där på tåget .. men å andra sidan är det ju förstås inget jag behöver bekymra mig om.

Det är ungefär lika världsviktigt som när en äldre kund i affären får spader när gräddglassen har tagit slut.

Ett i-landsproblem rakt av.

Ungefär så.

Torsdagsfönstret, förstås ....



... finns i Frankrike.

Det var madamen som ursprungligen kommer från Norrbotten, som höll i håven.

Den här damen.

onsdag 19 maj 2010

Tanke och handling ...


Älsklingsplatsen.
Här växer mängder med bångstyrig (men väldoftande) mynta ., lavendel .., salvia och kaprifol.
Det är här jag sitter och dricker förmiddagskaffe.
sigge nilsson i mitt knä.
För mig, är detta en så stor gåva.

Det kan minsann vara två helt skilda saker.
När jag idag tog bilen och körde in till stan, med sikte på Plantagen, då var tanken den att jag skulle inhandla 1 st fjärilslavendel och 1 påse hönsgödsel.


Barndomsminne ...

Men där inne bland allt det gröna och sköna, händer något.
Det är där som tanke och handling separeras.

Ty med mig hem hade jag: 1 st sibirsk vallmo (för att den påminner mig om min barndom i Malå, vi hade såna i stenpartiet vid garagenedfarten .., gula och orangefärgade ..), 2 st blåblommande nävor .., 2 st stora stäppsalvior .., 1 st vanlig lavendel .., 1 hängampelblomma ..,. 1 citronmeliss, 1 ananassalvia, ytterligare 1 kryddväxt .., samt en Rosentrybuske.



Så här ser det ut i vrån på altanen.

Där finns även fläder som växer lite vilt .., massor med humle .., 2 st kaprifoler och 2 stockrosor.
Men ännu är det inte klart.

Var rosentryn ska planteras, har jag liksom ingen bestämd uppfattning om.
Ännu.

Lägg därtill att jag har plockat bort alla nya vedrester från gräsmattan, krattat densamma från nyklippt gräs .., delat på diverse perenner och planterat om .., hängt ut två maskiner tvätt .., lagat middag .., legat raklång på gräsmattan och vilat .., knappt tagit mig upp sedan .., så förstår ni kanske att jag känner mig rätt så mör.

Men ..., jag ä l s k a r sånt här arbete!
Det är som min Anna som säger att hon tycker om att mocka i stallet.
Ännu en insikt ...

Igårkväll köpte jag Euroshoppers Löksill.

Det ska jag aldrig göra om.

Grannens tomt ..



Ååå, där blommar nu slånbär och rhododendron!

Berghällen på bilden .., den låg grannfrun och skrapade för hand för någon tid sedan, ja, för att få bort all mossa.

Hela dagen blev hon där.

Skrap-skrap-skrap! lät det.

Som bäst ...



... är det just nu.
Och i plommonträdet surrar det av bin.
Jo, det blir nog bra med pl.marm.-10 i höst.



Min lilla kamera är ingen höjdare när det gäller närbilder.
Det gör inte så mycket.
Man kan ju ana känslan ändå.



Uppe på tv-antennen pågår barnalstring.
Det är herr och fru Stare som nu är alldeles till sig av kärlek.



Och här syns två av husets tre herrar.
Det är tidig morgon när bilden tas .., pv iklädd morgonrock.
sigge nilsson spinner.

Herrarna katt ...



Och pElle .., han trivs med tillvaron.
Mest helatiden är han och sigge nilsson tillsammans.



Att fånga lille sigge på bild, är minsann inte lätt.
Som ett kvicksilver är han.

Och så snart kameran åker fram, springer sigge nilsson in i huset!
Allt som skymtar är svanstippen.

Morgon i landet Halland ...



Tio dagar sedan jag senast var här.
Mycket har hänt.
Alla små broccolibarnen har fått komma ut i friska luften.
Veden är kluven och bortforslad.
Och fruktträden blommar som allra bäst!



Överallt på gräsmattan syns små eller större sällskap av styvmorsvioler.
Som små öar är det.

Termometern visar på sjutton grader varmt nu på morgonen.

Och på altanen ligger pElle och har det så bra.

Dagens fönster ...



Finns i Tyskland, i Kloster Buch, några kilometer från där madame Tuvstarr bor.

tisdag 18 maj 2010

Sonja ....



Varje tisdagkväll när jag kommer med tåget, blir det till att vänta på pensionatsvärden.

Han har nämligen övning med kören Västanvind och är inte klar förrän vid kvart-i-niotiden.

Och nu har jag vant mig vid att promenera den lilla biten till Sonja och Gösta och så slår jag mig ner i skinnsoffan och sitter där och vickar på tårna tills det är dags att åka norrut, mot det gula huset på kullen.

Efter den här tiden i landet Halland, känner jag mig hur hemma som helst hos dem och var gång vi säger hejdå, duttpussar jag tre gånger på Sonjas kind, så där på sydländskt manér.

Egentligen är det för att visa hur mycket jag älskar henne.

På tåget ....



Och nu blommar rapsfälten och bokskogen skirar i härligt grönt!
Helsingborg är vidunderligt.
Det är första gången jag tänker den tanken.



Mitt emot mig sitter en vacker kvinna och läser en bok.
Läckra läsglasögon.

Och kvinnan har en slags inbyggd stil och klass, jo, sånt syns.

Jag hämtar mod och frågar om vänsterhanden?
Jodå, det går bra.

En medelålders man som sitter intill henne, sneglar försynt åt vårt håll.

"Ja, ja, det finns många olika slags sjukdomar, det här med att fånga händer är en av dem ...", säger jag på filurvis till honom.

Och så börjar vi samtala, kvinnan och jag själv.



Det visar sig att hon precis har kommit hem från Schweiz där hon har passat barnbarn.

Nu ska hon hem till sig, till Arild, den där lilla byn som är som en pärla på den skånska västkusten.

På gränsen till för vackert, ja, för mig.

Och vi pratar om arbetstillfällen .., om händers utseende, om den sena våren .., och snön i Schewiz ..., och om allt möjligt annat.

När kvinnan stiger av i Helsingborg, tar hon min hand i sin och säger leende hejdå.

Hennes hand är alldeles varm.
Absolut en insikt ...

Igårkväll vid tiotiden satt jag som förhäxad vid datorskärmen och tittade på den ruvande Fru Fiskgjuse, någonstans i Skottland - tror jag -.

Alldeles stilla låg hon i sitt bo och med jämna mellanrum utstötte hon ett särskilt läte.

Någon make syntes aldrig till.

Jag tänkte att ååå, sicket långtråkigt liv att vara fiskgjusemadame och ligga där och vänta på mat hela dagen, men sedan slog det mig att det är väl ungefär som när jag själv tronar på soffan Ektorp.

Fru Fiksgjuse låg mest stilla och tittade sig omkring och ibland reste hon sig och puffade till äggen lite och så lade hon sig igen och tycktes ha det rätt skönt ändå.

Från utsiktsplatsen över skogen långt där nere .., och skymningen på väg att ta över .., hörde jag plötsligt g ö k e n.

Ja, i Skottland, alltså.

Det var .., nästan magiskt.

Klockan 15:31 pip.


Trappan i pensionatet.


I mörka natten grips jag av en slag inutioroskänsla som är förfärligt obehaglig.

Alldeles mörkt är det där ute och inte en människa syns till.

Eller hörs.

Allt är tyst och stilla.

Man kan inbilla sig att man är den enda överlevande människan efter ett kärnvapenkrig.

Det är väl nån slags ångest förstås.

Och med två timmars sömn i bagaget (från klockan tre och framåt tittar jag på SVT-play, det är dokumentären om det danska kungahuset ...) vinglar jag fram på cykeln och att arbeta i åtta timmar känns som en nästan-evighet.

Men det går förstås.

Lika stressigt idag som igår.

Det susar i mitt huvud.

När klockan är tre tar jag cykeln och svänger åt helt andra hållet, rakt norrut, till Jem & Fix, där det ska inhandlas laservattenpass till pv och av bara farten köper jag en lavendel i kruka till mig själv.

Eller till oss.

Det är sommar ute.

Varma, varma vindar som nuddar kinden.

Jag tänker på Emil och Emma .,. på Samos, Kefalonia och Kreta.

Och jag tänker på i sommar och nästa sommar.

Hjärtat blir varmt.

Och om en timme bär det av till ett annat land.

Landet Halland.

Dagens fönster ...


"Hej!

Har varit i Stockholm i helgen och tittat på Björn Skifs show på Cirkus ,oj oj säger jag bara!
Tog ju lite fönsterkort till dig.



Hedvig Elonora kyrka och fönster på Hasselbacken.


Bonus blir statyn vid Dramaten på Margaretha Krook , så fin.

Hälsningar Babsan."

Klockan 02:48



Och jag kan omöjligen somna.

Ligger och vrider och vänder mig ..., öppnar överfönstret .., lyssnar till klassisk musik och till P4 .., klickar bort radion ..., tar mig en liten tallrik med lättfil .., läser en bok ..., tittar in hos några bloggvänner.

Läser ett mail.

Total tystnad här utanför.



Några minuter senare hör jag detta ....