lördag 5 september 2015

Det bästa för Dinah i Kallhäll ...

Fin bild, Dinah!

Det bästa den här veckan var när korpen kom och visade upp sitt barn.
Ett visades stolt upp, men jag hoppas att det finns en liten Blyger också som jag får träffa sen.
Hela sommaren har han nobbat mig. Antar att han varit på grisfest och haft fullt upp med det. Det låg ett dött vildsvin i skogen till somligas stora glädje.
Men nu är tydligen festligheterna över, för nu kommer han troget och möter mig och kollar vad som bjuds.

Dinah.

//Elisabet skriver: matar du honom; är det därför han gillar dig?

Veckans vinster hittar man här.
Det bästa för Barbro i Uppsala ...


Den lilla från Oslo är på besök.
Klart att den lilla koppen tas fram då.Ska ha lika som mormor.
Njuter.

Kram Babsan
Och så var det den där glädjen igen ...


I dessa dagar av mänsklig sorg och bedrövelse; med småttingar som faller överbord och spolas iland, ja, då kan det sannerligen kännas kluvet att ägna sig åt sådant som att leta efter stunder av glädje.
Men dom finns ändå!

Om du tänker på nånting som gjorde just ditt hjärta lite extra-varmt .., då är du välkommen att vara med! Mejla bara hjärtevärmen till bisse151@gmail.com, så är du med i utlottningen av en liten burk med Blombergs honung.



Det var igår som vi svängde ner till bonden Stig, han som bor precis mitt emot friherrinnan, bara längre ner mot havet till. Stig är en av tre bröder och den som tog över barndomshemmet.
Och det var där som pv köpte mjölk närapå direkt från spenen, ja, för många, många år sedan!
Fortfarande finns där kor som går och betar nere på ängarna mot havet.

Och Stig har fått ett nytt högerknä och om hur det fungerar eller inte fungerar och vem som opererade vem, ja, det pratar vi om när vi nu ändå är där, ja, för att köpa honung.



Om nu en bonde någonsin kan ta igen sig, så gör han det kanske här?
Under två päronträd som bundits samman med rejäla rep, allt för att inte dråsa i backen.



Två bikupor finns på gården.
S o m   det surrade i särskilt den vänstra kupan!

"Javisst är det skillnad på bin,  i den här, den hitre kupan, är dom betydligt mer stingsliga och här har jag fått flera stick, medan bina i den högra kupan är betydligt mer lätthanterliga, det lär bero på drottningen?" säger biodlerskan, hon som är brorsdotter till Stig och också bor på gården.

Ja, just det ja, förstapriset är alltså en liten-liten burk med nyslungad honung!



Andrapriset är två härliga vykort från Bretagne i Frankrike!
Det är Monet (som för övrigt husbilssemestrat just där i somras) som står för det priset.
Tack snälla! säger jag.
(I Bretagne tillbringade jag själv en veckas semester i september 2002. Vi hyrde ett hus med havsutsikt, ja, så stod det i katalogen med husbilderna, men den utsikten gällde nog bara om man stod på hustaket. Underbart var det i alla fall .., med ett iskallt Atlanten och med ett landskap som nästan påminde om Hallands, lite kargt och inte så inställsamt. Vi såg hortensior som bildade häckar, stoooora och frodiga .., och jag handlade bröd i ett närbeläget bageri. Expediten var som en solstråle och gjorde mycket för känslan av att känna sig välkommen.)

Såja, nu vet ni.
Bara att fundera ut vad som gjorde hjärtat varmt!

Dragning "någon gång i slutet av veckan".
Ska vi säga på lördag?
 


Vem vann ...?


Förstapriset gick till friherrinnan (som stod som givare av vinsterna och därför avstod dem), men andrapriset, det hamnade hos Kerstin i Dalarna.

Så här beskrev hon sin glädje:

"Jag fick lyckan att "se" en ny familjemedlem och höra hjärtslagen ♡
Molly blir "storasyster" i december ♡
Kerstin i Dalarna"

Vi gör så här, att såväl servetter som ljus får komma till dig, Kerstin!
Och tack snälla friherrinnan för vinsterna! 

fredag 4 september 2015

En kväll i början av september ...










Och här är vinnarna i lotteriet! 



Fem stycken var med.

Det var Anne i Mantorp
Ann i Göteborg
Kerstin i Dalarna
Självaste friherrinnan
och Eva i Tyresö

Glädjen handlade om allt från att lyssna till hjärtslagen hos någon som ännu ligger i sin mammas mage, till stolheten över en son som fått arbete i London. Någon annan gladdes över alla bär som hon plockat .., en fjärde hade semestrat på Gotland och badat nåt så otroligt mycket och en madame i landet Hallande hade, tillsammans med en schangdobel herre, badat i Kohallarna och blivit bjuden på whisky.

Pv , som inte var med i dragningen, annat än som notarius publicus, gladdes över alla varma gratulationer på hans födelsedag.

Filmen slutar abrupt; jag vet inte vad som hände, men vi hann med själva dragningen.

Tack till er som var med!
En torsdag ....


Monica - Vädur, storasyster till en lillebror och säger "åtta" på den där skalan, ni vet.

En ledig dag i början av september, får jag träffa Monica i Lysekil.
Hon har, på nåt oförklarligt sätt, följt min blogg i tio års tid .., från tiden i den lilla ettan i Ystad, till åren av pendling till och från Helsingborg .., hon har klara bilder av pElle och blir rörd bara hon pratar om honom ("han brukade ligga där på gräsmattan!" säger hon) .., och hon har följt med till ett pensionat i landet Halland och nu sitter hon här på altanen och har Nelly och Meja som troget sällskap, ja, vi har nämligen nyss kalasat på friherrinnans ur-goda kakor som pv fick i present.

Vad gör vi mera?
Jo, vi går på Johanssonrundan och Monica häpnar över fabrikörens stora hus som ser så sterilt ut.

"Tänk om dom hade dragit undan gardinerna för fönsterna, ställt lite blommor på altanen och kanske en solstol eller flera .., så annorlunda det skulle ha känts!" säger hon.

Och vi går vidare nerför ljunghedarna .., hon sätter sig på en klipphäll och skissar lite (hon är ju på akvarellkurs i Steninge) och sen tar vi ett dopp i havet och då ansluter pv som just kommit från jobbet och sist av allt blir det kaffe och fruktsallad ute på altanten.

Ett på alla sätt och vis lättsamt och trivsamt möte blir det.
Tack Monica som kom och hälsade på!


Senare på kvällen bio på Röda Kvarn i Halmstad.
Vi ska se filmen om Ingrid Bergman.
Det är pv, Sonja och jag själv.
Jag sitter i mitten.
Filmen är lång, nästan två timmar och är alltså en dokumentär - delvis byggd på Ingrid Bergmans egna smalfilmer - och jag, som alltid varit fascinerad av den här kvinnan och hennes livsöde, har inga som helst svårigheter att hålla mig vaken.
Det har däremot mitt sällskap.
Flera gånger får jag putta till dem lite, ja, när deras huvuden vickar betänkligt (jag är livrädd att dom ska börja snarka!) och jag tänker att nästa gång ska jag nog välja film lite mera eftertänksamt, ja, vem som kan tänkas vara intresserad, alltså ..,-)
Om jag skulle betygsätta filmen, på en skala från 1 - 5?
Ja, då blir det en 4:a.
Intressant var det att höra vad hennes barn tyckte om sin nästan alltid frånvarande mamma.
Och min egen bild av dottern Isabella, hon som ser så otroligt vänlig ut, den förstärktes.
Rösten var hennes mammas.
Jo, en klart sevärd film för den som fascinerats av Ingrid Bergman.
(Som jag älskade hennes skådespeler i filmen Gasljus, denna psykologiska thriller som höll mig i ett järngrepp!)

Så var den dagen.
U n d e r b a r! Inget annat än  u n d e r b a r!
Dagens fönster ....


I Kyrkås (googlar man finns det åtminstone två Kyrkås i vårt land; ett i Västergötland och ett i Jämtland, jag utgår från att detta rör sig om Västergötland ..?), nå, där i alla fall Ulrika fångat en hel svärm med fönster.

Det här är ett av dem.

Tack snälla!
Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej!

Egentligen var mitt näst bästa alla goda sommarkantareller jag plockat och ätit under sommaren, men så fick jag följa med till Gotland den senaste vackra helgen och det blev det absolut allra bästa den här sommaren.

Solen strålade och det var nästintill vindstilla alla tre dagarna. Min sonhustru och barnbarnen skulle på bröllop och sonen min kunde inte komma med så det fanns plats över för mig. Vi bodde i egen stuga och hade utsikt över havet och solnedgången.

Bara det kunde ju vara värt hela resan, men så hann vi ju med att bada i havet två av dagarna och den tredje dagen hittade vi till ett gammalt kalkstensbrott att bada i. Underbart och ljuvligt var det. Tror inte jag varit så solbrun som jag blivit vid alla badtillfällen i sommar och det är ju ett plus att se lite friskusaktig ut.

Ja den här sommaren går till historien (min alltså) som den bästa på många år.

Och så ber jag att få gratulera PV så här på efterkälken. Hurra hurra hurra!

Kram till er alla/Anne i Mantorp

torsdag 3 september 2015

Morgon i landet Halland ...


Kalas igårkväll (sååå himla trevligt med rara och fina vänner vid matbordet!) och en natt fylld av den allra härligaste sömn och så en morgon med duggregn som övergår i solsken och vid åttasnåret tar jag bilen och kör till Steninge; jag har med mig baddräkt, handduk och kameran.

Det blåser friskt och vattnet är grumligt och fyllt av tång och annat som virvlat upp från botten.
Inte direkt inbjudande.


Efteråt.
En glädje som är obeskrivlig.
Ett inre lugn som sprider sig i hela kroppen.
Och i själen.


Solen kommer och går.
Vågor slår mot stranden.


På väg till bilen möter jag den här kvinnan. Hon har cyklat ner till stranden och är nu redo
för ett morgondopp. En liten stund blir vi stående där och pratar om detta ljuvliga.


Fint av Jeanette att sätta upp den här lappen.
Då vet alla som undrade hur det gick för herr eller fru Svan.


Kommer hem .., tar en runda på gården.
Förundras över hur länge klematisen har blommat!
Den formligen  v ä l l e r  ut över husgaveln.


Och stockrosen blommar!
Stockros är Ystad för mig .., Skåne .., värme och glädje.

Vilken härlig början på en alldeles vanlig torsdag!

Dagens fönster ...


Från den STORARTADE Ann och hennes mans road trip somras, kommer det här fönstret.

Huvva! Spelar liemannen schack med livet, eller ...?

Tack Ann!

onsdag 2 september 2015

Det bästa för friherrinnan ....

Nu är det svårt.
Idag blev jag uppringd av en gammal killkompis (ja, vi är båda 65 år )
"Får jag bjuda dig på fika nere i Kohallarna? (ja vi älskar detta ställe båda två).

Vi har känt varandra sedan 1988 på sommaren, jag satt under en STOR palm på Tylöhus när vi sågs.
"Ja, det kan du få, men jag håller på att baka till en 60-åring så det får bli lite senare."
 
Det var inte sol, men varmt och vindstilla.
"Jag tänker cykla ut, så fortsätt du att baka, så kommer jag så småningom", sa han.

Jag tog med lite smakprov på baket (var rädd att det var kardemumma i fikat tål inte det).
Det blev ett underbart härligt bad, 19 grader i vattnet.
Var säkert i 15 min..

Sen blev det fika, en underbart god chokladkaka  kaffe och håll i er, en liten god whisky.
Den mannen vet vad jag vill ha.
En underbar sen eftermiddag vid havet.

Idag tycker jag att livet har varit rättvist.

Friherrinnan
En dag ...


... kommer friherrinnan på besök och hon har med sig stärkelse, ja, nu ska bonaden/duken med hallandssöm bli ännu finare och man tackar sin skapare för en så bra kompis som hanterar detta med stärkningen så elegant.

Nej, jag har aldrig i hela mitt liv ägnat mig åt dylikt.
Mamma gjorde det; hon stärkte sin sjuksköterskemössa och kragen runt halsen.

En bok om just hallandssöm har friherrinnan med sig.


Och hon är ju så händig och kan det här med broderi.


Sen åker jag till affären för att kampera med Malin.
På lagret ligger resterna av inventeringen.
Precis som alltid.
Av utseendet på siffrorna kan man kanske lista sig till vilken ålder det varit på den som hållit i pennan. Intressant.


Nu har vinterschemat kommit på plats och vi stänger en timme tidigare.
Åtta, i stället för nio.
Några eftersläntrare kommer in i sista minuten och har missat ändringen .., datorn till posten hänger sig och tidningarna kan inte rapporteras ..., och jag kör hem i mörker och duggregn.

I det gula huset finns då pv:s storebror och hans fru, vilka kommit från Småland för att gratulera födelsedagsbarnet. Det blir ett par timmars småprat kring köksbordet .., ost och rött vin, köttfärslimpa i tunna skivor och en djupfryst pizza som delas på fyra. Tala om hipp-som-happ-firande, men det gick bra. Skönt med gäster som tar det som det kommer.

Ikväll stundar kalas.

Dagens fönster ...


Morgonljus från öster.
Grannen Bengtssons hustak som skymtar till vänster.
Och tre lediga dagar som väntar.

tisdag 1 september 2015

Igår och idag .....


Jodå, när det tredje barnet kom var jag ju äldre och tänkte att nu skulle han bli så bra uppfostrad.
Jag köpte dockor i stället för bilar och dockorna hittade jag sedan inslängda i garderoben!
Av knäckebrödmackor formade han låtsasgevär ..,träpinnar blev pistoler; han lekte Spindelmannen och hans pappa fick - av sonen - två plastsvärd i present.
Så småningom gav jag upp.
Den lille gossen fick vara sig själv.
Han växte upp, blev jägarsoldat, polis och även anställd inom det militära.
Och han har ett hjärta av guld.


Igår på jobbet - inventering -.
Hur många såna har man varit med om?
B & W i Kungsängen, Ica Nilahallen i Malå, Fridhems Livs och Ica Supermarket i Ystad och nu Hemköp i Haverdal.
På min lott hamnade frimärken, tobak och postens gröna påsar.
Jodå, det var lindrigt.
Och hela butiken kryllade av män och kvinnor som hjälpte till - det är föräldrar eller andra som är delaktiga i Haverdals IF som i sin tur sponsras av butiken -, en slags win-win-situation.
Oj, vad det räknades!



Så här är det: jag älskar såna här undersökningar!
Råd & Rön .., tester av olika slag .., Plus i  SVT!
I helgens DN redovisades hotellrecensioner från Malmö och ajabaja så illa det gick för det hotell Clarion.
Det är väl inte alldeles otroligt att någon kan ha blivit uppkallad till chefen för enskilt samtal, ja, efter publiceringen.



Men på Renaissance Malmo Hotel är det nog andra tongångar!
Tänk, vad ett enda möte kan betyda!
Kanske var det en alldeles olycklig dag för personalen på det förstnämnda (först nämnda?)hotellet och så hänger det här med ...., jo, men det vet man ju själv att vissa dagar är man inte på topp.
Jag hade själv en dam av den mer Bestämda Sorten i kassan i början av sommaren, en dam som omedelbart mer eller mindre beordrade mig att lämna det jag pysslade med och i stället skulle jag ta mig an henne, för hon hade bråttom. Egentligen var jag upptagen med annat och kön var inte lång; kanske två kunder före henne, men det spelade liksom ingen roll.
Det var inte min bästa dag på jobbet och jag var inte otrevlig, men jag var heller inte särskilt trevlig och i flera dagar efteråt mådde jag dåligt;  jag hade  i n t e  gjort ett bra jobb.
Någon vecka senare kom samma dam in och jag berättade precis hur jag kände det och bad om ursäkt.
Det kändes bra.
Det kan däremot inte personalen på Clarion göra.
Är det publicerat, så är det.
Huuuuu, så hemskt!
Det bästa för Ann i Göteborg ...


Mitt bästa den här veckan var att Henrik kom hem och hälsade på.
Han är nu klar med sin uppsats på Masterskursen och ville hem och vila upp sig lite innan han började jobba igen. Jo minsann, han har fått jobb i London och ingen var väl gladare än han, ja kanske mamman förstås. Jag vet ju hur gärna han vill vara kvar i London och jobba med herrmode och nu har han till att börja med en 6 månaders anställning på ett företag som heter Blood Brother, som säljer “contemporary clothing” i vitt och svart.
 
Brödenrna Bergström. Till hälften norrbottningar.
 
Han hade förstås många kompisar som han ville träffa, men familjen hann både äta kräftor, äggakaga och skånsk äpplekaka. Det roligaste är att alla bröderna trivs så gott ihop och gör roliga saker tillsammans när de träffas.
 
 
I november är det “Graduation ceremony” och då ska vi åka över och sitta i aulan och vara superstolta föräldrar och se när den förstfödde tågar in i svart mantel och platt hatt, något han inte alls tycker ska bli någon höjdare. En sådan “robe” måste hyras och det kostar drygt 600:-. Men jag tycker det ska bli så högtidligt och känner jag mig rätt stå kommer tårarna att trilla oavbrutet!
 
På min begäran gjorde han också ett träningsprogram till mig så framåt jul ska den här madamen vara både friskare och ha ett fastare hull!
Det, ni!
 
Bästa hälsningarAnn
Dagens fönster ...


... fångades i Ystad och det var nog jag själv som höll i håven.
Hurra, hurra, hurra, hurra! 


Idag fyller pv sextio år!
Inte illa för en sån spänstig och idog herre!

Bilden är från något tidigare firande, tillsammans med Sonja och visst anar jag Göstas högra hand.

Grattis pv!
I morgon blir det kalas!

måndag 31 augusti 2015

Ikväll har jag träffat ....

... ännu en bloggvän som jag aldrig tidigare har tagit i hand!

Jominsann.

Det var ingen mindre än Monica i Lysekil som nu är här på akvarellkurs och bor på vandrarhemmet i Steninge och åååå, så rar och fin och söt och go hon visade sig vara!

Senare i veckan ska jag norpa henne hit till det gula huset.

Just det.


Om Lasse, Henrik, Tuula och Heikki ...

Mopperepartören Lasse och hans fru Barbro.

Det här är Lasse och Barbro, kunder i lilla affären där jag arbetar.
Det var Lasse som en gång stod i kassakön och hörde hur jag berättade om min krånglande moped och verkstaden som hade evighetslång väntetid för att reparera den .., och det var Lasse som sa "Elisabet, jag kan hjälpa dig med mopeden!" och det var precis vad han kom att göra!

I säkert fyra års tid blev Lasse räddaren i nöden, då, när moppen krånglade.
Alltid lika vänlig och hjälpsam! 

Men nu är ju moppen såld och bor i Hässleholm i Skåne och jag beslutar mig för att bjuda Lasse och Barbro på middag i Steninge, så där som för att säga tack-på-riktigt.

Det blir två härliga timmar, fyllda med prat.

Och Lasse berättar om sin uppväxt och om Tuula, krigsbarnet från Finland som kom till Lasses föräldrar och blev kvar där i fyra år och under tiden föddes Lasse, som blev som en lillebror till Tuula och hon, förstås, som en storasyster, för övrigt det enda "syskon" han kom att få.

Man kan ju tänka sig om det hade varit ens egna barn som skickats iväg ....

Efter fyra år fick Tuula återvända hem till Helsingfors.
Hem .., till föräldrar som hon inte längre kunde prata med - finskan hade hon glömt bort - och man fick ha tolk för att kunna förstå den lilla tösen som varit hemifrån så länge. Man kan ju bara ANA vilken frustration det måste ha varit!

Och åren gick och Tuula fick en "ny" lillebror, Heikki, som fick sitt namn efter hennes svenske "pappa" Henrik och Tuula och Lasse har hållit kontakten genom årens lopp och när Lasse berättar om allt detta, blir jag så rörd så jag kan knappt prata.


När klockan är sex börjar personalen på Göstas plocka undan från borden (han som serverat oss återvänder nu till Silicon Valley i USA där han studerar) och vi förstår att nu ska det stängas.
Lasse och hans rara Barbro tackar för sig, medan pv och jag själv går ner till stranden för ett dopp.
Ja, det är bara en som doppar sig eller simmar under ytan och känner vattnet mot pannan.

"Jag vet ingen människa som är så tokig i att bada som du ...!" säger den som står på piren, invirad i en rosa kofta.

Sen cyklar vi hemåt.
Jus så var det, den där ljuvliga senommarkvällen i slutet av augusti.

Måndagsfönstret ...


Taget på Quality Hotel Friends i Solna.
Fönstren ska visst vara inspirerade av Zlatans svettdroppar :-)
Mysigt, men ändå ganska ordinärt hotell.
Toppen om man ska på något evenemang i Friends Arena!
Hälsningar Kerstin i Dalarna.
(lifelivingitnow på Instagram).


// Tack snälla! säger jag.

söndag 30 augusti 2015

En lördag ....


.... tar vi bilen och åker till Falkenberg för att köpa färg till huset.

Nelly - som älskar att åka bil -, hoppar glatt in i baksätet, men Harry och Meja får stanna hemma.
Medan pv handlar färg, besöker jag Röda Korsets loppisbutik Kupan och faller pladask för en liten babykofta, handstickad för 60 kronor. Bara sååå fin!
Ja, varför köper man en sån, när det inte finns några småttingar i familjen?
Jag vet inte; någon gång kanske det dyker upp en liten krabat.
Annars lottar jag ut den.


Så en sväng förbi Slöinge till Solhaga Bageri och Café.
Vi sitter ute i trädgården och dricker kaffe och njuter av en härlig sensommardag.
Ett sällskap kvinnor i min ålder rusar fram för att få ett bra bord .., andra sitter på husets veranda och där är en strävhårig tax som tycks trött och slut på.

Helt otroligt är det vilken framgång det har blivit med bageriet och caféet!
Sommartid ringlar köerna ibland ut på vägen ., och på väggen i butiksdelen hänger diplom och där är tidningsurklipp och fina recensioner.


Det är som vanligt; pv tar en söt kaka (toscamazarin) och jag en grillad macka med "fejarrökt bog och cheddarost" (himmelsk!), allt närproducerat.


Ja, inte allt .., kaffebönorna kommer från Nicaragua.
Det smakade .., lite kokkaffe.


Vi sitter alltså i bagerskans trädgård - det röda huset är själva butiken och bageriet -.
Allt andas omtänksamhet!
Under det mittersta fönstret längs väggen, där finns glas och en stor bytta med vatten och längst ner hundskålar.
Servitrisen är så rar och vänlig.
"Men hej, sitter du här ...?" säger hon, ja, jag brukar ju mest bara titta in och köpa bröd.
Solen strålar.
Ååå, det är en alldeles underbar lördag!


Sen hemåt.
Vid sidan av vägen växer hög majs.


Och vi ser hästar och nyklippta får .., och någon enstaka flock med starar.


Och så blir det målning igen.
Nu är hela östra gaveln klar .., två fönster återstår att byta ut, men det får bli när det blir.

Sen blir det söndag.
Ligger kvar i sängen och lyssnar först till den lilla pärlan "Tankar för dagen" och därefter till Söndagsintervjun, idag med Inga-Britt Ahlenius, denna till synes så omåttligt starka kvinna med hur mycket civilkurage som helst i bagaget, ni vet, hon som kallade FN:s generalsekreterare för "oduglig".

VM i friidrott avslutas idag ..., tre hundar ligger i soffan ..., gråmulet ute.
Veckan som kommer är min bästa-vecka .., ledig onsdag-torsdag-fredag.

Allt känns bra.