måndag 4 november 2024

Om minnesrunor ...

Hemtidningen har en avdelning bland familjeannonserna, där man får ta del av minnesord från anhöriga till någon som inte längre är i livet. Så gott som alltid finns ett fotografi av den döde med och det är så intressant det här, tycker jag. 

Ofta när jag ser någon med en viss blick .., eller en slags energi som strålar ut ur bilden, blir jag extra intresserad och klickar mig in och läser om just den människan. Tänk, det slår nästan aldrig fel .., då visar det sig vara någon som kanske vuxit upp fattigt och eländigt bland många syskon, men som lyckats här i livet (eller helt enkelt haft ett spännande liv) och det har varit massor med intressen och så där fortsätter det. 

Idag stannade jag till vid bilden av en till synes glad man med just sån blick. Han hade arbetat på hemtidningen, mest troligt i styrelsen. 

Barnen stod som undertecknare av texten och ett stycke fick mig verkligen att le. Så här löd det: "Sina sista år tillbringade han och mamma på Höjdens vård- och omsorgsboende, där de månade om varandra och snabbt blev kända bland personalen för sin goda aptit. Utöver aptiten satt även gamla takter från ett helt arbetsliv på Norran i; pappa försökte vid flertalet tillfällen ha "styrelsemöten" med andra boende men lyckades till sin frustration aldrig klubba igenom några beslut!"

S o m  jag log! Detta var nog en man som alltid tagit sitt värv på stort allvar och dessutom hade barn  utrustade med humor och stor värme, så där så man för sitt inre kunde se leendet (jo, av just värme) hos den som författade texten. Det kanske inte är minnesord som man skulle hitta i Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet, men att jag fann dem hemmavid förvånar mig inte det minsta. 

Och jag kom osökt att tänka på mamma som - trots svår demens - gick omkring på boendet och tog pulsen på andra i samma sits eller gick in i något rum där någon var sjuk .., kände på pannan och kom med någon diagnos som till personalens förvåning visade sig stämma. Att mannen i sängen behövde tapppas på urin, bland annat.


Inga minnesord, men väl en underbar dödsannons, till mig tillsänd av en lika underbar människa, nämligen bettan i Lund.

Återbördade .... 


 

Vill ni se en tjusig katt som vet sitt värde ...? Ja, i så fall kan ni titta till vänster  .., där  är hon kattmadamen Vickan, (eller Drottning Vickan som matte tillagt) och jag har nog aldrig träffat en katt med så len päls. Och titta bara på tassarna!
 (AP tog bilden).

Ja, återbördade är vi nu till landet Halland. Ställde igårkväll mobillarmet på halv sex och då blev det bara kaffe och en macka och packa ihop våra pinaler, krama om pojkarna och sonen (mamman som kom hem vid halv fyra låg fortfarande och sov) och så iväg. 

I vardagsrumsfönstret stod minstingen och vinkade och vinkade och det vinkades tillbaka och så vips, var vi på väg. 

Turtlan som frågade hur ofta det jobbades helg: den ena arbetar varannan och den andre var tredje helg.

Bilden visar E6:an norrut. 

Vintertid raljerar s.k. norrlänningar ofta över hur eländigt ställt det är med bilförare i södra Sverige i allmänhet och kanske bland skåningar i synnerhet och jag tänker då att det går inte att jämföra .., under de trettio år jag har bott i Skåne och Halland, har intensiteten i trafiken ökat något så vansinnigt, framför allt den tunga trafiken. Polska, litauiska, nederländska långtradare och så förstås Frode Laursens åkeri. Frode Laursen .., hette inte en av huvudpersonerna i danska serien Matador just så? Han var fästman till en av hembiträdena.

Att det blev totalstopp i Småland i vintras (på 2-1-vägen när snön vräkte ner), förvånade mig inte ett dugg. Trafiken matas på hela tiden och är det stopp längst fram, fylls det såklart på i raketfart. Så här såg det ut på morgonen med kilometerlånga rader av billysen (ja, även bilarna ,-) på väg söderut och från början var det precis tvärtom; otaliga bilar på väg mot Helsingborg  eller kanske mot avfarten till Stockholm?  Det är för mig ett större mirakel att det inte sker dödsolyckor dagligen på E6:an. 

Men oj, så vackert när jag tittade ut mot öster och solen var på väg upp över fälten! Och jag tänkte att vilken ynnest att ha tre landskap att älska; Skåne, Lappland och Halland! Alla olika på sitt sätt. 

Kom fram till vårdcentralen i Getinge en kvart innan det var dags för läkarbesöket för pv:s del. 

I nästan en hel timme väntade jag i bilen, men hann då lyssna till en behaglig programledare i Ring P1, nämligen Nicke Nordmark. 

Läkarbesöket gick bra, men det märks att utförslöpan har tagit sin början. Mera piller, även till den hurtige pv. 

EKG:et visade inga som helst problem och den ömmande höften trodde läkaren berodde på ischiasnerven. 

Bilden t.v. visar små, dinglande två-årsben. Igårkväll sjöng vi en hel drös med barnsånger tillsammans med honom (den äldre tycker sånt är omåttligt pinsamt, det tyckte jag med i samma ålder) och det är ju obegripligt tycker pv, att en så liten krabat kan vara tonsäker! Jag hade tagit med mig min lilla bärbara högtalare och då blev det ju ännu roligare .., ganska hög volym .., och det behövdes bara en halv sekund av en låt, så log han och sa vilken sång det var. 

Nu är det allså måndag mitt på dagen. Intresseföreningen kan notera att jag just idag inlett julsångs-spelandet .., i skrivande stund sjunger Jessica Anderssom att hon drömmer om en jul hemma. Ja, så kan det vara. Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...


.. fångades för två veckor sedan, då, när eken ännu hade koll på sina löv. 

Idag, den 4:e oktober, är det inte många kvar.

söndag 3 november 2024

Söndagförmiddag ...

Har som alltid svårt att somna när jag är på bortaplan. Vaknar inte förrän den sista kommer hem och jag hör bilens back-pip .., då är det godnatt, eller mer som godmorgon. 

Några timmar senare hör jag Viggo ligga och sjunga om lilla snigel akta dig, akta dig ..,  och det är björnen sover och andra sånger. Pv sover gott. 

När klockan är 06.00 lämnar jag sängen och sedan dess har det varit full fart. 

Nu har pv tagit den yngste i vagnen och givit sig ut på "somna-nu-promenad". Det brukar ta tio minuter så är det tyst i vagnen.

Själv tittar jag på fyrans nyheter, allt medan femåringen pärlar. 

I sovrummet ligger föräldrarna och vilar ut. 

Om sex timmar är det dags för dem att ge sig av för jobb igen. 

Tack och lov att jag var kassörska.

Dagens fönster ...


"Hos en konstnär i närheten ...", skriver avsändaren som är annannan i Porto.

//Tack! säger jag. Och nog blir man väl ändå lite gladare om man passerar förbi här och tänk, så mycket att vila ögonen på!