Ett tisdagsfönster från södra Frankrike ...

Även detta från den flitiga fönsterfångerskan monet ...

Tack snälla! säger jag.

Några sena kvällsfönster ....

"Gatubild från Granada.

Fönstren tillhör en butik som saluför lufttorkad skinka.

Föräldrarna till vänster drar ett skinkälskande barn bort från delikatesserna och ett förälskat medelålders par till höger diskuterar vilken lufttorkad skinka de ska inhandla.

Kanske..."

Ögonblicksbildfångare var den här madamen.

Ååå, tack! säger jag.



Christina är en excellent illustratör!
Från den här sidan, norpade jag den här bilden, bara för att visa hur härlig den kvinnan är!

Bilden är samtidigt en hälsning till den oerhört källsorterande pensionatsvärden i landet Halland.

Upphittat ...


Här är länken om bränderna i natt.

Den tidigare fungerade inte, meddelar såväl pensionatsvärden som Bert i Luleå.

Trottoarblomsterhandel i Dublin ..

Ungefär som på Stortorget i Ystad.

Ungefär.

Klicka gärna.

Tycker jag om irländsk musik?

Svar: Yes! Absolutely!

Blir jag lycklig av såna här toner?

Svar: Det också!

Vill jag återvända till Irland?


Svar: Ja. Alldeles bombsäkert!

"It´s so easy, except for the roundabouts ,,,,"

Av allting som hände på Irland, så är bilturen från torsdag till fredag det som jag absolut kommer att minnas med mest glädje!

Så här var det.

Först ett besök hos uthyrningsfirman och det visar sig vara ungefär som när man bokar flygbiljett hos Ryan Air .., det börjar med en trivsamt låg summa, men innan alla försäkringar är tecknade (nog borde ni kanske ha en försäkring som friar er om ni råkar ....? säger mannen och för sin inre syn ser man allt elände som kan hända och vips, har man sagt "yes, please ...") har summan skjutit i höjden likt en raket ..., och bilen, den visar sig stå i ett stort p-hus några kvarter längre bort och dit får man gå själv och good luck, säger uthyraren och gnuggar sina händer över den lättfångade inkomsten.

Och så hittar man äntligen p-huset och efter en stunds letande, även bilen.

Och man sätter sig på det som känns som fel sida .., och chauffören som är en mattelärare, tillika pensionatsvärd och vasaloppsåkare från Halland, han sitter där intill på fel sida han också och lite försiktigt testar han detta med växelspaken som är till vänster och backspegeln är minsann vinklad åt fel håll och själv blir jag saligt frälst och ber till Högre Makter att han eller hon ska bevara oss i evig tid, amen.

Kartan säger att vi ska ta en väg som går västerut och har ett visst nummer, men se den vägen hittar vi inte.

Det är jag som kartläsare.

I första rondellen, som är stor, blir förvirringen total och pensionatvärden utbrister, lätt stressad .., "faaan, jag tar ett varv till!" och då utbryter i samma stund ett veritabelt tutkalas från övriga bilister .., det tuuuuutas och tuuuutas och jag sjunker allt längre ner i sätet och tänker att detta går a l d r i g!

Och jag får migränkänning!

Det d u n k a r illavarslande bakom vänster öga och chauffören intill mig säger syrligt att ett är då säkert och det är att innehav av signalhorn borde förbjudas i lag, ja, varför alls tillverka dylika tortyrinstrument!!

En företagsparkering en bit utanför stan blir vår räddning.

Där ..., i lugn och ro och utom synhåll för lättirriterade irländska chaufförer, pustar vi ut.

Vi tittar på kartan och pensionatsvärden, som i sanning är en tålmodig man, säger att han tänker ge sig in i rondellen ännu en gång.

Själv önskar jag inget hellre än att vi snarast ska återvända till uthyrningsfirman (men hur ska vi hitta tillbaka - Galway är ingen liten stad - !!!) för att lämna igen bileländet .., ja, vi kan åka buss eller tåg runt hela Irland, gärna för mig .., vad som helst, men inte detta!

Den Rätta Vägen, den uppenbarar sig inte alls (jag är fortfarande kartläserska ...) och jag föreslår att vi ska ändra riktning; ja, är man flexibel så är man och vad är det som säger att det bästa är att åka västerut, nej, det kan väl vara hur trevligt som helst att resa norrut i stället och för den delen är jag inte alltid den mest enjängda människan på jorden .., faktiskt är jag en rätt pragmatisk madame.

"Kör norrut! Vi byter ...! Vi tar Connemara på hemvägen i stället!" föreslår jag och tänk, att chauffören tycker att det är en bra idé.

Vägarna är smala och slingriga, där finns inte tillstymmelse till vägren .., och sträckor som i Sverige skulle klassas som 50-väg, ja, där visar skyltarna 100 km/h.

Och varenda gång vi passerar bilar som har parkerat på vänster sida, lutar jag mig till höger .., åååå, jag tycker att sidospegeln nästan s k r a p a r i bilarna på min sida och pensionatvärden ler och frågar om jag inte litar på honom?

Njaaa, skulle jag vilja säga, men gör det inte.

Men det fixar sig.

Allt går bra och bara några enstaka gånger är chauffören på väg att svänga över på höger sida, ja, helt ärligt så gör han det också ..., men dag nummer två är han kaxig värre och påstår leende att "tja, vänstertrafik är ju inte så dumt, det borde kanske införas även i Sverige !"

Hur vi hittar tillbaka till parkeringsgaraget i Galway, det kommer för min del att förbli en av livets stora gåtor.

Nästan genast hittar vi rätt och jag har sällan skådat en malligare pensionatsvärd!

Jag överöser honom med hedersbetygelser och pussar på kinden och säger att åååå, det gjorde du bra!

Precis så var det!


// Och här kan ni se en annan chaufför som tycker att det är spännande. Bloggrubriken kommer från den filmen."

Kväller ....

Bild: bloggmadamen .., vid kajen i Helsingborg för ett par år sedan.

På morgonen mår jag pyton-pyton och varnar arbetskamraterna och chefen för att det nog inte blir en heldag för mig på jobbet .., nej, jag ska försöka att göra det viktigaste och sen cyklar jag nog hem.

Åååå, så hängig jag är!

Men tänk .. så vänder det hela och det är som att skruva upp en leksak, en sån som har en nyckel i ryggen .., och hela eftermiddagen mår jag som en prinsessa och alldeles varm blir jag av vanlig arbetskamratsomsorg.

Chefens fru .., det lilla nytillskottet i familjen, samt storasyster Hilda som kanske är tre år, kommer på liten visit .., och Hilda frågar hela tiden "vars ska du?" och jag svarar lika många gånger att jag ska till kassan/kontoret/fikarummet eller ut på lagret.

Vid tvåtiden har vi eftermiddagsmöte och vi går igenom kommande annonsblad (vilket visar sig vara ett mastodontblad!) och kollar så att allt som "måste tas hem" inför julen verkligen är beställt och eftersom jag, liksom Horace, är ständig sekreterare, sitter jag där med pennan och antecknar.

Fast inte tillräckligt mycket.

"Hörru Bettan, du skriver ju inte upp nånting ...!" säger chefen och ler där han sitter tvärs över bordet.

Jodå. Jag skriver visst!

Och jag tänker på vilken oändlig nytta jag har haft av den ettåriga kontorsutbildningen då, för evigheters evighet sedan.

Att arbeta i butik är att nästan hela tiden få nya arbetskamrater.
Det här är verkligen ett genomgångsyrke.

Under en period i den här affären vimlade det av nyanställda .., nu är det som om pusselbitarna äntligen har fallit på plats,kanske beroende på att den genomsnittliga åldern bland personalen har höjts .., nu är där ett spann från arton till femtiofyra - gissa, vem det är .... -, och dom flesta befinner sig kanske kring trettiofem ... och då blir avhoppen inte fullt lika många.

Och av dom som nu och då gör inhopp och bland dom som har slutat ..., finns en blivande jägmästare, en ung dam som studerar EU-kunskap och just nu befinner sig Canada .., två blivande socionomer .., en blivande lärare, en blivande röntgenskötare .., en takläggare .., en ung fröken som studerar filosofi .., Alfons Åberg som har startat eget och gör hemsidor och så ..., ja, och så vi andra .., vi som mer som av en händelse hamnade i butikslivet, trivdes och blev kvar.

Många av arbetskamraterna är självständiga och tycker om att arbeta mer på egen hand .. men egentligen är team-work något som vi har som ledstjärna.

(Bloggmadamen räknar sig nog mera till självständig-arbetarna).

Hur intressant som helst är det att se hur olika vi människor är!

Helene är arbetsledare och har vuxit in i rollen .., hon, som annars vill ha stenkoll, uthärdar att dom flesta arbetat på sitt eget vis .., det fungerar ändå.

(Alldeles enkelt kanske det inte heller är att vara arbetsledare? Om man är utsedd av chefen att Leda Arbetet, kanske man känner sig onyttig om man ser hur alla ändå gör som dom vill ...?)

Och Maria H som är småbarnsmamma, hon är den som ööööser omsorg om arbetskamraterna och flera gånger under förmiddagen kommer hon och frågar hur jag mår.
"Hur går det Bettan ..?" säger hon vänligt.

Och Lasse är fenomenal på att snabbt få fram ledigt utrymme till nya gavlar där julgrejorna ska stå .., Magnus fyller frysen fortaren än någon annan och har organiserat i frysrummet så där står burarna på parad och nåde oss om vi "ogrejar"/stökar till!

Och Rickard är som alltid lugn och leende och går omkring och gör det han ska och Karina sitter i kassan och pratar vänligt med kunderna och låter sig aldrig stressas .., och där är Emelie som är så duktig, trots att hon är så ung och så jag själv då.

På eftermiddagen dyker Robin upp.

Robin tillhör store-supportgruppen och kommer från Malmö .., hans armar är som blad ur en bilderbok, så tatuerad är han, men åååå, så duktig han är!
(Observera mina fördomar? "Men ... ", som om han inte skulle vara det, trots alla tatueringar!).

Vid fyratiden avlider kassa 1:s betalterminal, men tack och lov finns Magnus på plats och vips, har han fått ordning på eländet.

När vi har personalfest ska jag ge honom Hjälparen i Nöden- medaljen, jo, att jag ska!

Ungefär så har det varit idag, den femte dagen av tretton.

Det kommer att gå bra det här.

(Och det bästa av allt: Anders tittade in i affären och jag fick en kram av han den långe sonen som jag väl når till hakan, max .., och jag blir så stolt över honom, precis som jag blir när döttrarna uppenbarar sig, så där så att jag helst skulle vilja ropa ut till alla att "till det här barnet är jag mamma, hör ni det!")

Men det kan det väl ändå inte ha ....?


Natten mot idag vaknar jag vid fyratiden och kan omöjligt somna om.

Så jag lämnar sängvärmen .., ställer mig vid söderfönstret och tittar ut i mörkret.

På gatan mitt emot, vid kvartersbutiken, kommer en man cyklande och jag tänker att det är då en underlig tid att vara ute och cykla på?

Och så tänker jag på alla anlagda bränder här i stan.

Sedan går jag och lägger mig.

Dagens fönster ...

Internetcaféer håller jag på att ha rätt bra erfarenhet av numera.

I Grekland ser dom flesta ut på ungefär samma sätt (ja, på de ställen där jag har varit ..), och precis likadant var det i Dublin.

Det visade sig oftast vara en väldigt brant trappa upp från gatan .., smal och brant .. och så ytterligare en våning till och iskallt hela väggen upp .., och till slut förväntar man sig att någon ska stå där längst uppe med en kniv i handen och goodbye alla pengar och kort i plånboken och tack och adjö till den här världen .., men så var det förstås inte .., i stället kom man till ett lite kyffe eller ett större rum och nästan alltid var det män av asiatiskt ursprung som var föreståndare.

På ett ställe hade jag koreanskt tangentbord och fick ideligen be den unge mannen (ägaren) om hjälp, ja, själv var han upptagen med en annan dator och hade hörlurar på sig och tyckte nog att det var rätt besvärligt att lämna sin positition.

Så fort jag surfade in på en annan sida , återkom det koreanska och att då få till ett snabel-a visade sig hart när omöjligt.

Men nu vet jag minsann hur man gör!

Priserna varierade stort.

Trettio kronor för en halvtimme, till betydligt mindre!

Ju mindre kyffe, desto billigare!

Pling på min dörr ...!

... och vem står där, om inte sonen!!!

Stor glädje och ännu större förvåning!

Så han slår sig ned i soffan Ektorp och sitter där och berättar om polisskolelivet och om tentan och om gårdagskvällen på diskoteket här i stan och han har med sig Meja, exets svarta hund som liknar en labrador, och alldeles stirrig är hon; det är såklart spännande med en katt som sitter där kolugnt och bara stirr-glor .., och åååå, vad hon vill komma nära honom, men icke att hon vågar!

Och jag har arbetat min fjärde dag av tretton möjliga och det är första gången på evigheter som jag har söndagkväll på mitt schema.

När det blir eftermiddag och derby mellan IFK Ystad och Ystad IF (handboll), blir det tomt i butiken!

Senare, när matchen är slut, kommer kunderna tillbaka.

Somliga glada .., andra lite deppiga.

Och nu vankas måndag och lååång dag, sju till fem .., och det är den femte dagen av tretton och Hanna E ångrade sig och kan inte arbeta söndag, men det löser sig väl ändå.

Min mamma brukade säga att .. "allt går i Västerbotten" och förmodligen går allt i sydöstra Skåne också.

Nåt sånt.

Och så .....


.. rekommenderar jag ett besök på den här sidan.

Klicka på bilderna, glöm nu inte det!!

Det goda livet ...

Bloggmadamen på cykeltur.
Akvarell av Eva på Frösön.

Alla skriverier om den "annorlunda" kosten LCHF ..., kan väl knappast ha undgått någon?

S o F skriver om den på sin blogg och i affären träffar jag Alvar som sjöng och spelade på mammas begravning och visserligen är han frikyrklig och van att skåda ljuset, men åååå, som han vittnade om sitt och hustruns nya liv - allt till det bättre !! -, med just det här sättet att äta!

"Men kolesterolet .., det måste ju ändå gå spikrakt upp med den här kosten ...?" utbrast jag häpet.

Nej, inte det minsta.

"Tvärtom! Det har sjunkit!" sade Alvar och log saligt.

Nu på morgonen kollade jag lite på nätet.

Till min bedrövelse hittar jag inte länken .., men den kommer från den här kvinnan och det var henne Alvar refererade till.

Ack, såsom den ljufvaste musik är det ju ....., läs speciellt avsnittet om mejeriprodukter.
(Särskilt raderna angående ostar. Damen på Previa spände ögonen i mig och sa ..."max en ostskiva per dag, Elisabet!")

Detta är, förutom fet fisk och kotletter .., lamm och kyckling (ät gärna skinnet!) vad som är att föredra.

Ovanjordsgrönsaker

Kål av alla sorter; blomkål, vitkål, brysselkål,
grönkål.
Sparris, broccoli
Squash, aubergine, oliver
Spenat, svamp, gurka, all sorts grönsallad
Avokado och kokosfett är gott och tillåtet
Med lite mer kolhydrater; lök, paprika, tomat

Välj närproducerat och efter säsong så behålls näringsämnena bättre och vi sparar på miljön.

Mejeriprodukter

Riktigt Smör och Bregott, inga konstigheter
Ost, gärna feta ostar, Philadelphia, Haloumi,
Feta, Mozzarella, keso

Grädde, Cremé fraiche, yoghurt, vanlig och grekisk/turkisk, mjölk och fil. Välj de fetare sorterna där alla näringsämnen och det nyttiga fettet finns kvar.

Helst ekologiska produkter och närproducerat.
Om du har svårt att gå ned i vikt kan du be-
gränsa mängden mejerivaror i din kost. Börja
ta bort de minst feta.
Välj så rena produkter som möjligt, utan konstiga tillsatser.


Det här ska man inte äta.

Socker; strösocker, bitsocker, sirap, godis,läsk och vanligt kaffebröd.
(Läs: milanokakor, gifflar, valnötsbröd ...)

För att inte tala om allt dolt socker som finns överallt. Kolla!

Potatis, rotfrukter, pasta, bröd, spannmålsprodukter; är också socker, bara i en annan form.
Även i fullkornsformat.

Och som skräpmat: chips, pommes frites..

Ris, majs, couscous, bulgur; är också socker.

Popcorn är skräpmat.

MARGARIN! Som är en kemisk produkt med diverse tillsatser. Här ingår även Becel och Flytande smör&rapsolja.

Korv och diverse charkvaror som innehåller tillsatser, bl a glutamat och socker.
Läs på förpackningen, det finns goda undantag

Omega6-rika matoljor som majsolja,jordnötsolja, sojaolja och solrosolja
Öl, som är flytande bröd!

Frukt är godis, alltså socker! Och torkad frukt är därför koncentrerat socker.

Bär är bättre, hallon har minst kolhydrater."


Jag säger bara: halleluuuuja! Prayse the Lord!

Nya grannen ...

..., han som flyttar in efter den festglade och mycket trevlige Marcus, är i full färd med att renovera.

När jag går ut för att slänga soporna, ser jag rakt in i lägenheten.

Överallt syns verktyg och stora målarburkar och kylskåpet har tillfälligt fått flytta till sängkammaren.

Så jag tar en bild av fönstret.

Där syns också att det är riktig höst i Skåne.

Linden, den där underbara som står på innergården, har tappat alla sina löv.

Igårkväll ...

Så, kändes det. Som havet och stranden och solsken. Klicka gärna.


... struntade jag blankt i att det var lördagkväll och att man väl då borde ...., så jag kröp ned under blommiga påslakanet när klockan inte ens var nio och Pelle kom lullande och hoppade upp och lade sig vid min kudde och jag stoppade in ena handen under hans haka och så somnade vi.

I elva timmar varade sömnen!

Idag är jag som en ny människa.

Nyhetsbulletin.


Från vanligtvis välunderrättat håll meddelas att Väsby IK:s pojkar -99 idag har vunnit matchen mot Stocksunds hockeypojkar.

Dessutom får vi veta att kapten Lintott, Emil Böhlander, gjorde två mål!

Det ni.

Jag säger bara det ..., hälsar lintottens mormor.

Angående bloggträffen.

Bara så ni vet .., pv, som bor alldeles i närheten, (med västerbottensmått mätt ...) ska köra förbi och höra med vandrarhemmet vilken helg som blir bäst för oss, ja, om där är fullbokat redan osv.

Lördag v.21 eller lördag v.23, det är vad som gäller.

Elisabet

Nästan lika spännande som en OS-final ..

Så här ser det ut hos mig när jag är hemma och är ledig.

Då sitter jag och spanar mot fågelbordet hos Gunnar i Jämtland, för att om möjligt vinna tävlingen om ..."ta en bild där flest fåglar syns vid matskålen!"
(Ja, Gunnar har riggat upp en webbkamera just där och det ska jag säga er, att detta att kolla på den är minst lika spännande som vilka tv-program som helst!)

Som bäst har jag fångat fem på bild.

Pensionatsvärden säger sig ha sett s e x och det kanske han har, men jag tror inte att han har fångat dem på bild, så det räknas inte.

Men värre än värst är den här madamen, som nu mallar sig med t i o!!

Ajajaj .., hur ska detta gå!

Fars Dag ...

Pappa, som ung.

När pensionatsvärden och jag själv körde omkring på Irland, då berättade jag för honom om den där känslan man hade som lillflicka .., och nästan som vuxen också .., att ens pappa .., han var den Stora Tryggheten.

Jag trodde verkligen att min pappa, ja, att han var kapabel att klara av allting, i alla fall allt som var väsentligt.

Aldrig var man mörkrädd när pappa var hemma och vad som än hände i familjen, så var pappa där.

En stor, stor Trygghet.

Min pappa hade en härlig och ganska burlesk humor och han bredde på rejält när han berättade, men det visste vi om och det följde med på köpet.., han var en hejare på att dansa och han var den som höll ihop släkten.

Han hade stora, varma händer och var gång han reste sig från soffan och passerade en fåtölj där man själv eller någon annan i familjen satt, så strööök han med handen över kinden på den som råkade befinna sig i närheten.

Hans händer var lite valkiga och han hade ett särskilt sätt att kupa handen när han måttade upp kaffe ., då, när vi var ute på camping och det skulle kokas kaffe i sotig panna på spritköket.

Jag var tjugotvå år när min pappa dog, en iskall dag i december 1976.

Maria var fyra, Anna bara halvåret.

Det är klart att jag saknar pappa som pappa .., men allra mest har jag saknat honom som Morfar och gammelmorfar.

Och tänk, fast det har gått trettiotvå år sedan han dog, blir jag våt om kinden när jag skriver det här.

Så är det.

Dagens fönster ...

..., är en massa fönster som finns på GPO, General Post Office - kontoret beläget på O´Connell Street i Dublin.

Där tittade vi in och jag postade vykort i en låda där det stod "All other places" och vi blev stående där en stund och jag bara n j ö t!

Minns ni Våra Gamla Svenska Postkontor

Precis så, var det här inne!

Där var köer för uttag och insättningar och för att skicka paket och där var en lucka för att spela på Lotto .., och människor stod i långa köer framför de olika luckorna och det till och med doftade post.

Och jag åkte baklänges i tiden och hamnade på posten i Malå .., då den var belägen i Forumhuset.

Gammelposten .., med först en liten farstu med postfack .. (vem i Malå hade postfack .., det kan man fundera över?) och sedan dubbeldörrar in till själva postlokalen där Göran Lundmark var föreståndare; han var pappa till min klasskamrat Gunnar (och ingen i klassen hade så proffsig namnteckning som Gunnar .., dessutom hade familjen en uppritad tennisbana på sin gräsmatta ., bara en sån sak ...!) och där arbetade även fru Johansson och alla visste dom vad man ville när man kom och så blev det lite småprat och det hela var så trivsamt.

Även om jag inser fördelen med att ha postkontor på Åhléns, Preem och Pressbyrån ., så händer det att jag saknar den gamla posten, jo, det gör jag verkligen!

Men i Dublin .., där finns den kvar!

Nästa fredagkväll ...

Fikapaus i segelbåten .., den ligger i lilla hamnen på ön Ven och Ellis sitter där i båten, hon har ont sin fot efter ett vådligt pladaskfall och vi har en helt underbar, underbar tillsammansdag och solen strålar och allt känns bara bra och pv har lagat mina sandaler och hjälpt mig att lösa ett korsord.


... får Pelle och jag själv besök från landet Halland och snälla Hanna E har erbjudit sig att ta min söndag, så blir jag ledig efter klockan halv två på lördag.

Längtar jag?

Om!

Kväller ...

Den tredje arbetsdagen av tretton-på-raken, vaknar jag och är dunderförkyld.
(Vilket inte förvånar mig .., på tåget hem från Halmstad hade jag två andra resenärer som satt och snorade och nös intill mig, från Halmstad till Lund ..., åååå, jag tänkte nog tanken ..., det här kommer aldrig att gå bra!)

Och ful och anskrämlig känner jag mig när arbetskläderna åker på.

Minst femton år äldre!
Om inte tjugo!

Vaktmästaren på Fridhem, Christer, säger .., när han står i kassan ..., "du ser trött ut idag Bettan ..?" och det är bara förnamnet och precis vad man inte vill höra.

Men dagen susar iväg förstås och vi har hur mycket som helst att göra.

En till synes äldre man "demar" Ryvita bröd och diverse mjukostar och på kassabandet kommer det ena ryvitapaketet efter det tredje och det blir en ovanligt lyckad demonstration, trots att mannen verkligen inte har dukat upp speciellt sinnligt. Det är mer rakt på .. och mjukosten brer han med en stor tandad brödkniv.

Nåja, han har tydligen andra kvaliteter.

Hannah, Hanna och Emelie är duktiga i kassan och det hela flyter på bra.
Halv två tackar Karina och Lasse för sig och då dyker Rickard upp, ännu solbränd efter en vecka i solen.

Och själv tar jag mig an frukten .., öser på med clementiner, äpplen, päron och apelsiner .., fyller på bakpotatis som vi har till extrapris ., frontar hyllor - särskilt den med rödkål på burk -ty sådant går mycket nu i gås, - och kalkontider och sedan tar jag överhyllorna med allt toalett, - och hushållspapper och sånt är tacksamt, det blir fint och går dessutom fort.

Barnmat är värst.
Burkar överallt och det är trångt i hyllorna och allmänt bökigt.

När klockan äntligen, äntligen är sju cyklar jag hemåt.

Det är knappt jag tror mina ögon!

Inte en enda vindpust där ute!!

Kav lugnt!

Och varmt.

Nu har jag tvättat arbetskläderna (för hand) och ska lägga mig på soffan och läsa en bok av Håkan Nesser och jag lovar att jag kommer att somna inom femton röda eller gröna!!


(Men nu kommer jag ihåg nånting trevligt!! Vi hade en kontrollant hos oss idag som köpte en 6-pack öl och jag nekade honom då han inte hade leg. och den mannen var sååå vänlig, ja, så vänlig var han, att på papperet där det står vem som satt i kassan, stod det ..."kvinna, 40 +".
Lasse skrattade och sa att fyrtiplus, det kan minsann betyda sjuttiofem .., men se, det tror inte jag och nästan frisk blev jag på studs ..-)

Bloggträff, avsnitt 73 ...

Bara så ni hänger med i svängarna .., två datum finns just nu på agendan .., lördag vecka 21 .., eller lördag vecka 23 (förmodligen Pingst ..., är det någon som funderar på att gifta sig, så kan ni ju göra det samtidigt ..-).

Förslag på plats: Steninge Vandrarhem alldeles nära havet i landet Halland.

Vad säger ni?

Också en slags insikt ...

Vissa morgnar, så där när man har stigit upp och passerat spegeln och drabbats av chock och föfäran..., ja, då om någonsin, inser man fördelen med att endast vara sambo med en skumögd katt.

Hos Gunnar i Vaplan ...

Titta, nu har jag fått med f e m fåglar .., en fladdrar där lite till vänster om burken ., tre befinner sig rätt nära densamma och en sitter på staget vid talgbollen!

Är jag nära fågelboksvinsten nu, Gunnar?

(Gunnar har en tävling, där den som lyckas fånga flest fåglar på bild vinner).

Lördagsfönstret ...

.... finns i det iskalla badrummet på hotell Mercer i Dublin.

Att stå barfota på kakelgolvet var nästan omöjligt .,, men pv är en påhittig man, han tog den i badrummet väggfasta hårfönen och så fick den hänga rakt ner och blåsa ut varmluft .., se där .., lite bättre blev det!

Ett sent kvällsfönster och bloggträffstankar ...

.. från södra Frankrike kommer här, och en tjock och sömnig katt får också vara med på bilden.

Tack Monica!

Nu är klockan halv elva och jag ska göra natt.

Pelle sover hos mig, nära, nära .., på kudden intill mig .., hela natten!

Bästa kompisar är vi.

Och en pensionatsvärd ringer och berättar om den kommande släktfesten i morgonkväll och om hembakade Dajmtårtor och valnötsbröd och om dukat långbord och att få huset varmt och han säger, tröstande, när jag pratar om KBT och annat .., att "det blir nog bra det här ändå".

Den pensionatsvärden är en snäll människa.

Och apropå fester, så tänkte jag på det här med bloggträffen, den som inte får bli nånting märkvärdigt, utan mer som bara att träffas, äta gott (var och en betalar för sig ..) .., alla som har instrument får gärna ta med sig .., pv har massor med sångböcker .., ja, lite sånt .., vad ska vi säga .. sista helgen i maj nästa år .., vad säger ni om den saken?

Tar vi mitt i sommaren har många så mycket annat för sig ..?

Vecka 21?

Lördagen den 23:e maj?

Alternativt ... lördag v. 23 ... då är det röd dag dessutom på lördagen, vilket ju inte innebär nånting alls för vanliga människor som alltid är ledig helgerna?

Vad säger ni?

Var?

Antingen i Ystad eller .., det finns ett härligt vandrarhem i Steninge, inte långt från pensionatet i Halland .., alldeles vid havet ...?

Och det beror ju också på hur många vi blir?

Säg vad ni tycker!

Allt vad i viljen ...

Bild: Hasse.

Det finns absolut ingen svensk diktare som jag tycker så mycket som Dan Andersson.

Och när Ylva från Umeå ringer och engagerat berättar om detta .., då tänker jag osökt på dom här raderna.

När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!

Vill någon fler vara med och hjälpa till ...?


Mer att läsa om Tatiana finns här.

Och skulle det nu vara så ...

... att ni känner för att veta hur det gick till när Martin och Owen bad mig att ta en bild av dem .., eller hur det egentligen var ställt med den gamle mannen som pysslade för sig själv där inne i antikvitetsaffären .., ja, då kan ni klicka er in hit.

Och så blev det afton den andra dagen ..

Faktiskt kan man tro att julruschen redan har börjat eller kanske är det allt som ska handlas inför Fars Dag
( i Malå säger vi "farsta", ungefär som förorten Farsta utanför Sthlm .., här säger man FarsDag, så där som samma melodi som skulle man säga Fars Hatt, men med extra betoning på det sista a:et och hela ordet hänger ihop., som när vi säger "vars dåå?") och vi har fyra kassor öppna och ibland tre och två av arbetskamrterna är sjuka och schemat får i all hast skrivas om.

Sista timmen har jag Lasse framför mig i kassan mittemot och han sitter där så lugnt och smajlar för sig själv.

Vi säljer adventskalendrar med godisinnehåll och Tindra Glögg med olika smaker och där finns dom som köper lussekatter från Pågens och hur många som helst laddar upp med julpepparkakor.

Och så kalkon och gås, förstås!

En gås väger nästan tre kilo, ibland mera ..,. och tar tid att steka i ugnen!

När klockan närmar sig fem, kommer den snälle Magnus och löser av mig.

Då blir jag kvar en stund och packar i varor till kunderna i några av kassorna och det är faktiskt ett sant nöje, för åååå, så glada dom flesta blir, speciellt ensamma kvinnor.

Och nu är jag hemma och lyssnar till cd-skivan med Skogens Ljud.

Tänka sig, att i mörkaste november flöjtar herr Koltrast i mitt vardagsrum .., allt medan Pelle jamar och vill ha kokt fisk som kokar på spisen!

Så har vi det.

Så är det här just nu.

Morgon ...

Och strax cykeltur till affären och arbete från halv åtta till fem.

Detta är dag 2 av 13.

I morgon är det sovmorgon.

Idag ....

... vet jag en som fyller år!

En pojke från grannbyn som jag var dödligt förälskad i när jag var kanske fjorton, femton år ..., och som så snällt hörde av sig till mig när jag hade det knepigt, för några år sedan.

Då, när jag fick den där mentala härdsmältan.

Idag har han födelsedag och när jag lärde mig det engelska morse-alfabetet då kom jag aldrig ihåg vad bokstaven N var .., och då sa han, för det var han som lärde mig det där (som jag nu har glömt, allt utom hotel, romeo, juliet, alfa, Charlie, echo, india, mike, november, papa, Quibec, Victor, Xylon, Zebra .. Yankee) ..., jamen, tänk på när jag fyller år ..., i november!"

Ja, så var det ju! N - är november!

Så nu säger jag: grattis Sven-Erik!

Fredagsfönstret ...

Ett värmlandsfönster! Kanske du fått det tidigare?

Det är i alla fall från Bjälverud.

Vem som tog bilden?

Jo, vännen Jom.

Ett nästan-midnattfönster ..

... från Alhambra i Spanien! (ni bara MÅSTE klicka på länken .., det är helt ljuvligt gjort!!)

(Tänk, det kommer fönster från Skellefteå ., från Storgatan i Arvidsjaur eller från Vietnam .,. från södra Frankrike och från Ångermanland .., från Västmanland och från norra Skåne! Det är som en enda stor present och jag hinner inte lägga in alla som det är tänkt .., men jag sparar dem en och en!)

Kvällens bild togs av den här madamen. (som skickade flera bilder på en gång!)

Arvbetsdag 1 av 13 ..

I somras. Den där dagen då Emil var skeppare.

Det gick bra.

Jag beslutar mig för att bara ta en dag i taget; att absolut inte tänka på tretton-dagar-på-raken.

Allt flyter på som det ska och somliga kunder handlar redan nötter och ischoklad och lite julgrejs, kanske vill man vara ute i god tid .., och jättelika djupfrysta kalkoner eller gäss säljs på löpande band och lite annorlunda, eller mycket annorlunda, är det allt mot för hemma i Västerbotten.

I ett par timmars tid frontar jag hyllor.

Vår affär har inget lager i den gamla vanliga betydelsen, utan varor som inte går in i hyllorna ställs på "överhyllan" och så får man stå på en slags pall på hjul och strääääcka sig och ni kan ju tänka er när man ska lyfta ner stora förpackningar med rödbetsburkar och vingla med hela plattan och man är livrädd att tappa alltsammans!

Det är nästan det bästa jag vet, detta att göra fint i hyllorna.

Att dra fram och "fronta" och vrida etikettssidan utåt, allt sånt.

Totalt meningslöst egentligen, men ändå inte.

Och Maria ropar och frågar om jag kan ta ut kycklingarna från grillen och Magnus möblerar om i mejerikylen .,. Maria "hon som går som en cowboy", hon har ont i ett knä och går verkligen inte som John Wayne längre, tvärtom, och i morgon ska hon till doktorn och kolla vad som har hänt?

Vid kassastolen har vi Icas adventskalendrar och vi delar ute lite så där hipp som happ och en flicka med korkskruvslockigt hår blir så glad och hennes storasyster får också, men hon är inte med .., och en annan tös visar upp sin stora tygkanin som minsann heter Stampe.

Stampe har röda kläder på sig och sitter i en egen liten vagn och en manlig kund stjäl en grillad kyckling och jag pratar med en man som är från Östersund.

Ungefär så blir den här dagen.

När jag kommer hem möts jag av en våldsamt jaaaamanade Pelle som vill ha, nej, KRÄVER, att få kokt alaskapolock och medan fisken kokar, springer han omkring i köket och lever rövare .., av rädsla att matte inte ska höra honom!

Det gör jag.

Och så ringer pensionatsvärden.

I landet Halland ska det bli släktfest i helgen, ja, upp mot tjugo personer ska samsas på pensionatet och det blir knytkalas och nu måste det städas och röjas och jag får veta vad det blir för mat och lite sånt och säkert blir det Samlad Tropp och jag är ganska glad att jag arbetar igen min irlandslediga helg och då får jag dåligt samvete, för pensionatsvärden träffar gladeligen alla vänner som dyker upp här i Ystad och ja, jag skäms nåt alldeles förfärligt, men det hjälps inte .., jag är ändå lite glad.

Det är konstigt det där, att man kan bli osäker och blyg i vissa sammanhang, men absolut inte i andra.

Eller inte.

Just så är det.

Fingrarna i kors ....

Hos bland annat Ica säljs jättestora chokladaskar från danska Jakobsen .., chokladasken är rektangulär och vit och med de allra mest förförande bilder av läckra praliner på utsidan.

En sådan ask köpte jag förra året och även där förra och jag har ALDRIG i mitt liv ätit godare choklad!
(I fjol gömde jag asken för mig själv .., jag föste in den längst uppe på kylskåpet, nästan helt omöjlig att nå .. nåja, det finns ju stolar ....!)

Så .., nu har jag köpt en ny ask.

Den rymdes knappt i cykelkorgen .., den fick stå upprätt.

Om jag har smakat?

Nej, men vad tror ni egentligen om mig!?

Längtan.

Det är väl plasket, förstås.

En bonusbild ...

"Hmmm...nu har jag hittat mängder av fönster när jag har gått igenom mina "digitala resor".
Jag skickar dom så kan du använda dom hur du vill.

Jag tänkte att du kanske någon gång får fönstertorka, och då kan det ju vara bra att ha några i reserv...

Ev har jag skickat några av dem förut. Jag har tidig demens, har noll koll.

Ja, det första fotot är inget fönster alls utan ett magiskt ögonblick då morgondimman lättade över byn La Roque Gageac, Dordogne i Frankrike.

Tänkte att du kanske skulle gilla det fotot, så det slinker med."

Avsändare var den här madamen, som den 29:e mars i fjol "tittade åt vänster ....".¨'


(Bilden är klickbar. Och värd att klickas på.)

Förmiddag ...

Bild: Christer ... - Björkängsmannen -.

Idag börjar jag mitt tretton-dagar-på-raken-pass och det känns ju inte så där våldsamt upplyftande.

Så länge tröstar jag mig med koltrastsång från en cd med naturljud ....(den spelade jag ofta för mamma ...), nybryggt Zoegaskaffe och en tunnbrödmacka med skivor av lammstek som pålägg.

Och plötsligt översköljs jag av längtan efter detta.

Gunnar i Vaplan ..

... ni vet, i Jämtland, han har en tävling på sin webbkamerasida .,. den som tar en bild där flest fåglar syns vid "matbordet", vinner en fågelbok.

Det var fyra fåglar som trängdes vid matskålen när jag klickade på "snapshot", men en hann förstås flyga iväg.

Nu gäller det att s p a n a ....!

Allt är relativt ...

Bild: från vännen Hasse.

Aldrig känner jag mig så frisk och lycklig, som när jag läser den här bloggen!

Tack du underbara människa som berättar!

Torsdagsfönstret ..

Det är fredagmorgon den 31:a oktober och vi har övernattat på hotell Castlecourt i lilla Westport, på Irland.

Nu är vi på väg till bilen som står parkerad uppe på en höjd ..., det är kyligt i luften .., solen är på väg upp ..., och vi passerar längor av hus där alla fönster har vita spetsgardiner.

I ett av fönstren står en samling med små prydnadssaker.

Då blir det tvärstopp.

"Vänta lite ...! Jag ska bara ....!" hojtar jag till pensionatsvärden.

Och från anoraksfickan plockar jag så upp herr Canon.

Ett sent kvällsfönster från Irland ..

Och vem står där, i anorak och stickehalsduk, om inte .., bloggmadamen!

Onsdagkväll

Obama och McCain och mera Obama och världen hoppas och Jesse Jackson gråter .., stora tårar rinner nerför hans kinder och hos mig ringer telefonen, allt medan Pelle sover på sin grå fäll på golvet och det doftar vitlök från köket.

Det är lammsteken.

Mats Nyström läser nyheter i Sportnytt.

Snart är ljuset nedbrunnet och det är inte långt till Advent och inte till julafton heller.

"Vad ska du göra på julafton mamma?" frågar yngsta dottern och jag säger att jag arbetar hela helgen och att jag ska tillbringa själva julaftonen hos min störstasyster på landet utanför Hörby.

Det här blir första julen utan mamma.

Jag tänker inte på henne varje dag (vilket ger mig dåligt samvete), men ofta.

Jag tänker på hennes lena händer och på tjocka håret som jag borstade var gång jag besökte henne och jag tänker på kvällen innan hon dog när jag satt vid hennes säng och höll hennes vänstra hand i min och jag pussade på kinden och sa att hon hade varit en sån bra mamma och jag tänker på när jag var väldigt ung och hade benvärk och hon satt vid sängkanten och masserade mina ben.

Fort-fort-fort masserade hon.

Snabb, som alltid.

Att det kan bli så ... tomt?

Natten till idag drömde jag att jag bar en liten hundvalp inuti min tröja; jag hade den mot bröstet och där låg den och sov så gott.

Man kan undra över vad sånt betyder.

På med hatten flickor!


Kvinnan tar sig en titt i spegeln när hon är:

3 år: Tittar på sig själv och ser en Drottning

8 år: Tittar på sig själv och ser Askungen eller Törnrosa.

15 år: Tittar på sig själv och ser Askungen, Törnrosa eller
Hejaklacksledaren - om hon inte har PMS och ser en fet, finnig och FUL tjej.
(Mamma, jag KAN inte gå till skolan och se ut så här!).

20 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång, har för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att gå ändå.

30 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång, har för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att hon inte har tid att fixa till sig själv så hon går ändå.

40 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång, har för stripigt/lockigt hår' - men säger 'Jag är åtminstone ren och går ändå.

50 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är' och går vart hon vill.

60 år: Tittar på sig själv och påminner sig om alla människor som inte ens kan se sig själv i en spegel längre.
Går ut och återvinner världen.

70 år: Tittar på sig själv och ser visdom, skratt, förmåga - och går ut och njuter av livet.

80 år: Bryr sig inte om utseendet. Sätter bara på sig den lilla hatten och går ut för att ha kul i den här världen.

Kanske skulle vi alla ta på den där lilla hatten lite tidigare i vårt liv ....?

Rättelse.

Och så meddelas det från "vanligtvis säkra källor" .., att pElle, precis som alla andra handjur, faktiskt tycker om lammkött också.

Inte bara kokt torsk som jag skrev i ett tidigare inlägg.

Nej, vitlöksspäckad lammstek är toppen! hälsar herr Katt.

Kama ....

Rolig reklam ..., det är kul!

Vi är bäst!

Den som troget läser här, vet att jag älskar jag tidningen VI.

Ja, jag verkligen ä l s k a r den!

På den lediga dagen som är idag, ligger jag på soffan och läser den här tidningen från första till sista sidan.

På bordet intill mig brinner ett ljus.

Vid mina fötter ligger pElle och sover.

Och så läser jag och läser och läser.

Anneli Rogeman skriver, apropå detta med hur vi ser på vår värld och det som händer oss, så här på sin vänstersida:

"Då kommer jag att tänka på något en god vän berättat: Bokförläggaren Adam Bromberg (som dog 1993) råkade befinna sig på samma plats på sin semester som en av sina medarbetare. När han och medarbetaren kom tillbaka undrade förlagsvännerna hur de haft det?

- Regn varannan dag, en misslyckad semester, sa medarbetaren.

Men Adam Bromberg svarade.

- Det var en underbar vecka. Solsken varannan dag."

Så är det ju.

På sidan 8 finns en spalt som visar svenskans mest felstavade ord.

Ett av dem är abonnemang. (abbonemang är fel).

Ett annat parentes. (parantes är fel)

Fler krångelstavade ord finns här ....

Restips.


Sugen på ett besök på en pub i Dublin ..?

Och lite sprallglad musik?

Då är du välkommen hit.

Ahaaaaa ....


Jaså, ni känner inte till vita-gardinlagen?

Men det gör jag.

Numera.

När allting bara tjorvar sig ...

Då kan det bli så här ...

• Pelle vill absolut inte ha torrfoder och inte kattmat på burk och definitivt inte nykokt fisk. Nej, han vill ha kokt torsk, så enkelt är det. När jag går förbi honom, slänger han ut en klo och river mig på benet. Han är surast i världen.

• Telefoninstallationen - jag bytte operatör från Tele 2 till Com Hem -, ville sig inte alls till en början. Nu har jag en flera meter lång, grå sladd som slingrar sig likt en orm i djungeln .., från soffan förbi loppisfåtöljen, framför dörren och bakom tv:n, tills den, sladden, äntligen når modem-lådan. Till en början är telefonen stendöd och jag tänker förfärliga tankar om all teknisk utrustning, inte minst såna där förfärliga bloggar som säger "nej tack, du har redan förbrukat ditt utrymme!" och så får telefonoperatören en släng av sleven också.

• När jag sedan, glad i hågen (ja, jag var ganska försiktig ändå med pengar på Irland ..) loggar in mig på internetbanken, står där ett meddelande att man inte ska inbilla sig att saldot stämmer, ty där har blivit ett "tekniskt missöde". Det också.
  

• Och medan allt detta händer .., tänker jag på att från och med i morgon arbetar jag tretton dagar på raken ...., tretton dagar ..., och hur lycklig blir man då, det kan man grunna över.

• Ungefär så är det.
  

Ny dag ...

Hela natten mot idag har min klockradio varit påslagen och jag har, i sömn, men ändå närvarande, lyssnat till slutspurten av det amerikanska valet.

I drömmen har jag varit med och firat Obamas seger och när jag vaknade visste jag knappt vad som var verklighet?

Men så är det .., den endaste 47-årige Barack Obama blir Amerias näste president och måtte nu inget hända honom .., jag tänker på alla vettvillingar som inget hellre önskar än att sätta fingret på avtryckaren och jag tänkte och tänker också på Obamas två barn och hans hustru .., oj, nog måste det kännas oroligt.

När mina egna barn var små, hände det ibland att vi på besök i Stockholm eller Göteborg passerade husväggar där någon klottrat "Skjut en snut!" och eftersom deras pappa var och ännu är polis .., skyndade man sig förbi husväggen och hoppades att ingen av dem hade hunnit läsa vad där stod ..., och i fallet Obama finns det säkert tusentals galningar som mer än gärna vill sätta stopp för hans kommande gärning som president.

Nu är det bara att innerligt h o p p a s att allt går bra.

En verkligt stor förlorare i nederlagets stund visade sig John McCain vara!

Heder åt sådana människor!

Lediga-dags-fönstret ...

"Hej Elisabet!

Klart att du har massor av fösnter nu, inte minst från din sköna Irlandsresa.
Men om du vill ha en lite annorlunda fönsterbild någon gång, så får du gärna använda den här. Min lille Kasper väntar i sin bur på att matte äntligen ska komma och göra så att något händer!
Att sitta i buren är inte kul...

Ha det gott - har sagt det tidigare men upprepar - en härlig blogg du har!

Bästa hälsningar ...."Berit Elisabet"

Sverige är vackert!

Åååå, verkligen!

(Och glöm inte att klicka ...)

Flera norska fönster .., nu från Barbro ...

...., ja, Babsan ni vet .., från Piteå ursprungligen.

På besök hos dottern i Oslo, plockades kameran fram!

Tack! säger jag.

Tisdageftermiddag ...

Fönsterbild: Monica A.

Så här skriver hon:

Här en hotellfrukost med utsikt. Fina hotellet Hostellerie Berard i La Cadière d'Azur består oss med underbar frukost och tillika vy över det vackra landskapet!

Monet."


Eftermiddag.

Dis och dimma ute.

Skånsk höst, eller möjligen vinter.

Och jag ska cykla till Åhléns och hämta ut modemsladden, ty jag charmades av en pratglad ung man från företaget som inte vill att vi ska komma bort, utan Hem .., och nu har jag plötsligt inget liv i min telefon och alldeles totalt hade jag glömt att där ska kopplas om eller installeras,l så det är vad jag ska ägna mig åt; att installera.

I n s t a l l e r a.

Efteråt, när jag har dammsugit och bjudit Pelle på middag och plockat bort lite, ska jag lägga mig raklång på soffan Ektorp och jag ska tända ljus och lyssna till vacker musik och kanske titta på Gokväll och jag ska ligga där och lyssna till asfaltsplasket när bilar kör förbi där utanför.

Men mest av allt ska jag tänka på den där tystnaden i Connemara.

(Det är ju väldigt konstigt, när jag tittar på den här texten n u .., är den normal i storleken ., men när jag publicerar den .., då är den plötsligt liten!! Nu tror jag att Blogger har fått spader eller hjärter!)

Ett extrafönster ...

"Welcome back to Sweden!

Jag förstår att du har en mängd fina fönsterbilder från resan till Irland! Jag skickar ändå en bild med en viss brittisk anknytning från staden Dalat i Vietnam.

Inne på bordet kan man se en modell av London Bridge.

Jag är fullt medveten om att Irland inte tillhör Storbritanien Storbritannien .., men ändå...

Jom."

Dagens fönster ...

...., jo, som ett slags fönster är det verkligen .., kommer från tecknaren Christina Alvner.

Tack snälla! säger jag.

En slags insikt, om än lite väl sen.

Ja, det visste man ju inte, att det finns möjlighet att uppgradera sitt bloggutrymme.

Det är vad jag har gjort nu; till det tiodubbla.

Jojo.

Om Mary, Maggie och Garreth.

På tåget mellan Dublin och Galway.
Småflickor som leker Stora Damer och gör sig fina.


För den som eventuellt är intresserad, så finns det mera bilder från Irland och mera om alla dessa vidunderliga möten med härliga människor .., här.

Till er alla!

När jag sent igårkväll kom hem från Irland, hade min inkorg närapå översvämmats av kommentarer och mail och nu betar jag av dem allt jag bara kan .., så tro inte att jag struntar i det ni skriver .., man blir bara såååå glad, så glad!

Tack till er alla!!

Och så skulle jag vilja säga en sak till dig, just du.

Längst uppe till höger på din sida, där står några rader om detta med att låna bilder.

Ibland, men inte ofta, händer det att jag hittar mina bilder på någon annans sida och då har jag blivit lite putt .., och man kan verkligen fråga sig varför?

Det är en sak om någon säljer bilderna vidare och säger att "det här har jag tagit .., varsågod och betala mig!", men det lär man inte göra med mina bilder.

Så vad är det jag är så egenyttig för?

Att inte jag ska få beröm?

Jag skämdes faktiskt ögonen ur mig när jag såg vad du hade skrivit!

Precis så, skulle min mamma ha sagt.

"Ta och låna en bild om ni behöver den!"

Nu säger jag detsamma, men med tillägget .., ni kan ju ändå gärna visa varifrån den kommer.


Elisabet.


// Och alla irlandsbilder kommer ni att hitta här, bara så ni vet det också.
Det är mycket ni ska veta ..-)

Ett sent kvällsfönster från Norge ...

"Sender deg ett vindusbilde av rådhuset i byen der jeg bor, Hamar.

Det er jeg som av og til legger igjen spor under kommentaren -B- inne på bloggen din."


// Och jag säger: TACK snälla B .... för bilden!

Bara så ni vet ....

Bilder från resan till Irland, kommer ni att hitta här.

Det här att jag inte får till bilderna klickbara när jag laddar upp dem i Photobucket, gör mig bedrövad.

Nu lägger jag alla irlandsbilder i en egen blogg.

Och ja, ni får sucka och pusta ....,-)

Konsekvensanalys ...

Klockan 06.34 ringer telefonen!

Det är pensionatsvärden .., han är i chock.

"Ja, nu har jag vägt mig .., jag har gått upp två kilo under dom här dagarna i Dublin!!" utbrister han förfärat.

Tur att man inte har någon badrumsvåg, tänker jag.

Det bästa ...

... med att resa, är alla underbara människor som man, mest av en händelse, råkar träffa.

Så där som två äldre gentlemän som studerar gamla mynt .., ja, mannen till vänster säljer gamla mynt och när jag frågar om jag möjligen får ta en bild av två stiliga herrar .., så ler de båda männen och en har nästan inga tänder och han säger att .."ska det verkligen va nåt att ha på bild ..?"

Kepsförsedda farbröder.

Raringar, rakt av.



Mynt i massor ...!!

Dagens fönster ..

.... finns på 57 Drumcondra Road i utkanten av Dublin.

Där bodde vi alltså de två sista nätterna.

Bed & Breakfast .., irish frukost med stekt ägg, vita bönor i tomatsås, bräckt skinka och två korvar, samt en varm tomathalva.

Och så rostat bröd .,. marmelader .., te eller kaffe ., mjölk och flingor.

Hemma igen ...

Här bodde vi alltså de två sista nätterna.
57 Drumcondra Road.
Värdpar är Joseph från Rumänien och hans hustru.
Frukost intogs i matsalen .., med öppen spis och burspråk mot gatan.
Boendet hade jag bokat hemifrån .. och vilken tur vi hade!


Så är resan till Irland tillända och efter att ha stigit upp vid sjutiden i morse .., ätit frukost hos Josef och hans hustru tillsammans med andra bed&breakfastboende .., tog vi bussen till flyget; en dubbeldäckare .., och där, längst uppe, satt ingen mindre än den här madamen och jag bara gapade!

Det visade sig att vi skulle åka med samma flyg hem.

Ryan Air hade avgång efter klockan elva, irländsk tid, (tolv hemma) och vi landade lite våldsamt och skumpande på Säve flygplats utanför Göteborg just vid två.

Och så blev det bilfärd till Alingsås och middag hos svägerskan (tack du underbara, rara människa!) och sedan iväg med pv:s bil till landet Halland .., göra eld i hans panna ... (tio grader varmt i gula huset ..) .. skjutsa mig till stationen i Halmstad .., ståplats till Helsingborg och ..., sitta till Malmö .., invänta tåget till Ystad .., och nu: hemma!

Trött.

Tröttast.

Det här har varit en alldeles helt ljuvlig resa!


Och vi var inte dom enda gästerna som trivdes på det här pensionatet.

I hela mitt vuxna liv har jag drömt att komma till Irland och inte det minsta besviken blev jag .., tvärtom, det visade sig vara ännu mer härligt än jag hade jag kunnat drömma om!

Såååå vänliga människor ..., rent och fint .. (knappt ett skräp på trottoarerna!!, mycket renare än i Sverige!) .., vackra gamla hus .., ett mjukt och inbjudande landskap .., och omväxlande .., ja, och så detta att kunna förstå och göra sig förstådd, bara det är ju hur trevligt som helst!


Från alla håll och kanter har turisterna kommit!
Liselotte Lundqvist och Pär Käller från Skellefteå t.ex, bodde där i slutet av maj.

Vi har gapskrattat hur mycket som helst och pv har varit den allra bästa reskamrat jag kunnat tänka mig.

Bloggmadamen är ingen festprisse som vill vara ute halva nätterna på krogen .., - jag önskar ibland att jag hade varit mer av den sorten, för man kan lätt känna sig som en .., tja, torrboll -, nej, jag blir kvällstrött och vill gärna sova på natten, men är i gengäld pigg som en lärka på morgonen.

Att då ha ressällskap av någon som är ungefär likadan .., det känns som bäst.

Nu ska jag hasta mot sängen och gosa med Pelle!

I morgon är allt som vanligt igen.

Upp i ottan.

På plats bakom kassan!