Något för filmkrönikan, kanske ...?

Det finns en mig närstående person som har synpunkter på såväl dialogen (läs: monologen ...) som handlingen i den här eminenta filmen .., ja, personen ifråga menar att den är aningen torftig.

Enjängd, skulle han också kunna säga.

Ja, ja .., jag har minsann tittat på filmer av Ingmar Bergman där jag inte har förstått ett enda dugg efteråt och att ändra inriktning från Ica-kassörska till filmproducent är minsann inte gjort i en handvändning.

Men vänta ni ....

Kvällsfönstret ...

Oj, jag höll alldeles på att glömma bort dagens fönster!

Som får bli kvällens .., och finns här på pensionatet.

Filmstudio ....

I fredags packade jag ner en av mina älsklingsfilmer i min ryggsäck.

Den ska vi se ikväll.

"Är den bra ...? Men det låter inte som särskilt mycket action ...?" sa pensionatsvärden.

Om jag säger som så ., så delar vi inte alltid uppfattning om vad som är sevärd film.

"Italienska för nybörjare", som jag ÄLSKAR, orkade han inte ens se till hälften.

"Jodå, den här är helt underbar, jag tror nog att du kommer att tycka om den!" sa jag till honom.

Ja, om kvällens dvd som jag har med mig, alltså.

Det ska bli spännande att se vad han säger.

Fast action ....

Dagens outfit ...

Overall som en gång har tillhört pensionatsvärdens hädangångne far; Viking Göransson.

Trätofflor.

Kalsonger och t-shirt från designföretaget Ica Maxi.

Och som den uppmärksamma läsaren kanske ser, så har pensionatsvärden en gång varit scout.

Javisst!

Alltid redo, är han!

Projekt göra-fint-på-dansbanan.

På eftermiddagen ser det ut så här.

"Kom och kolla på min handöverfräs!"

Allt eftersom tar det sig, bygget på det som en gång var en dansbana.

Ni observerar väl hur oerhört elegant han har sågat på snedden ..., ja, jag fick minsann komma ut och titta.

Det blir alltså inget regelrätt staket alls, utan mer som en långbänk fast med en högre och en lägre del.

Då kan man ha olika stora eller små blommor i krukor där och det blir, enligt mitt sätt att se det, mer "levande".

Och så kan man slå sig ner på bänken också, om man vill.

"Man kan också förvara saker på insidan ...?" säger pv.

"Aldrig! Då blir det bara ett rat-hål ..., nej, det får bli brädor för på insidan också ...!" säger bloggmadamen bestämt.

Förresten hälsar han att det inte alls var nån "kompromiss"; den här varianten var enligt hans förslag.

Tror han, ja .-)

(Medan han bygger lagar jag mat och diskar. Här frodas könsrollerna, jepp. Ser ni spaljén i bakgrunden? Det var i alla fall helt och hållet min idé. Där växer humle som ska täcka den biten av väggen ....).

Insikt nr 145 ...

Tanken var att jag skulle köpa två tomatplantor till pensionatsvärden.

Jag återvände med en Schersminbuske och en Kaprifol.

"Men var ska du sätta dom då ...?" frågade en häpen pensionatsvärd.

"Ja, det får vi väl se ....", svarade jag.

(Precis så var det när jag bodde på landet. Jag kom hem med den ena blomman/busken efter den tredje och dom fick byta plats eller stå och vila till sig, tills jag hade hittat ett bra ställe. Och jepp, han fick sina två tomatplantor. Körde hem längs illgröna ängar och kossor som tycktes prata med varandra .., jag såg strandskator och sädesärlor och här och var svalor.)

Pensionatspyssel ...

Nej, det ska inte vara öppet in mot altanen, men dit har han inte hunnit än.
Och bänkarna blir i två olika höjder, så blir det lite liv på det hela.

Så här är det.

När pensionatsvärden fyllde 50 för ett par år sedan, då byggde han en stor "dansbana" framför huset .., eller, den sitter förstås ihop med själva huset .., och där skuttade ett sjuttital gäster omkring och så småningom förvandlades dansbanan till en altan med utemöbler i plast, så där som man brukar ha det.

Men så fick pensionatet besök av en bloggmadame.

"Att du inte gör ett staket som ramar in altanen ...?" säger hon en dag när det är fika där ute i solskenet.

Och så diskuteras det hur ett eventuellt staket skulle kunna se ut.

En kväll ringer pensionatsvärden och säger att nu har han ett förslag och så berättar han.

"Nää, aldrig i livet! Det blir ju som ett häststaket, ett sånt som dom har till hästar i hagen .., nä, aldrig!" säger bloggmadamen, hon som inte har lärt sig att man kan linda in åsikter lite.

Då blir det nytänk.

"Man kanske skulle kunna ha krukor bara .., stora krukor ? Eller nån slags bänkar som man inte ser benen på ...?" föreslår den där sturska madamen.

Mera tänk.

Och så en kväll ringer pensionatsvärden och säger att ja, men nu har han en idé och så berättar han.

Det låter jättebra!

Resultat blir en total kompromiss och nu är han i full fart med att bygga där ute och han är såååå glad över sin "maskinpark", nyss kom han upp och bad mig komma ut och titta på hans "handöverfräs" och det gjorde jag förstås .., och jag stod där och sa .."men åååå, den är ju JÄTTEFIN!"

Det är sånt man ska säga när män visar sina maskiner.

Sedan satte jag den gulemaljerade byttan som jag planterat blommor i .., den fick provstå på en av bänkarna och åååå, det kommer att bli hur fint som helst!

Förra helgen planterade vi humle, stockrosor och kaprifol.

Nu ska ännu mera komma på plats!

Och nu blir det kaffe med nybakad mjuk pepparkaka.

Kom alla vänner och sitt där ute med oss!

Resa med förhinder ...

Det är precis lika vackert som vanligt när tåget tar mig från Skåne till Halland.

Men jag blir sjuk.

I ett par dagars tid har jag haft våldsamt ont när jag har kissat och nu blir det akuta och rent av djävulska smärtor på höger sida ryggslutet eller mer som där man sätter tummen när man står med händerna i sidan .., och ideligen får jag besöka den äckliga tågtoaletten och jag har så ont så jag knappt kan ta mig upp.

Ååååå, det skär som en kniv i sidan!!

Jag tillhör inte dem som i onödan uppsöker en akutmottagning, men nu ber jag pv att köra mig dit .., eller han frågar och jag säger inte nej.

Sjukhuset, vissa delar av det, är gammalt och underbart vackert, men själva akuten är modern och i luckan möter en sååå vänlig sköterska och fort går det att man hamnar i ett undersökningsrum (under tiden sitter pv i väntrummet och kollar på hockey-VM på tv .., himla smart att ha en sån - tv, alltså - till väntande anhöriga ..) och en lika vänlig manlig sköterska kommer med smärtstillande spruta, i väntan på läkaren.

"Det är väl inte morfin .., för det tål jag inte ..?" frågar jag.

"Nää .., det är det inte ...", säger sköterskan och så får jag ett stick i rumphullet.

Det tar inte lång tid förrän taket börjar snurra och kallsvetten rinner .., och jag översköljs av illamående och sedan kommer det som på beställning: ååå, jag kräks av och till och känner mig som den minsta människan i världen och jag, som gått in själv i undersökningsrummet, hasar iväg i korridoren och ropar på pv .., jag vill inte vara ensam längre .., och han blir sittande intill mig och är så underbart rar och omtänksam så det är inte sant.

Från nio till ett blir vi där.

Vad det handlar om?

"Jag är helt övertygad om att det handlar om njursten ..", säger läkaren som kommer från Island.

Jaha, ja, det var ju bara det som fattades.

Nu kan man x:a i den rutan på sjuklistan också.

Innan vi tackar för oss .., med plast-kräkpåse i min ena hand - utifall att - (och det kommer att behövas under resans gång och så fort vi kommer hem ...) får jag några smärtstillande piller att ta med hem och den vänlige sjukskötaren visar sig ha en faster i Arvidsjaur och en farmor i Glommersträsk och en varm kram får man bara därför.

Och nu är det lördagmorgon och livet har återvänt.

Tror jag.

Iväg igen ..

Bilden togs av Jom.
Är den inte makalös ...?

Vilken underbar dag det här har varit!

Rara kunder och lika rara arbetskamrater och full fart hela tiden!

Tack till dig Inga-Lill som förgyllde min eftermiddag.

Hon berättade om vilken succé pv:s heta räkgryta hade gjort och hon berättade det med ett enda soligt leende!

Jag var glad låååångt efter att du hade lämnat affären!

Nu mot tåget!

(Och Bert, du har som vanligt helt rätt. Inte ligger Stensjö i södra Halland. Det ligger i Falkenbergs kommun, däremot.)

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Har varit i Stockholm/Danderyd under underbara Valborg och första Maj där jag bla fotat "statyfönstret."


Avsändare är den här rara madamen.

Tack snälla! säger jag.

"Åt å fram ..."

.... så ser mitt liv ut just nu.

"Åt å fram" från sydöstra Skåne till nordvästra Halland.

I morgon arbete från halv åtta till fem och så sexnollåttatåget till Malmö och byte och framme vid niotiden.

En helt ledig helg väntar.

Och Håkan Nessers tjocka kriminalroman.

Och lördagmorgon med äggröra och stekt bacon, så där som accompanjemang till Ring så spelar vi.

Det blir nog bra.

(En klicka-på-bild, tror jag bestämt. Från där jag tog bilden, är det kanske 10 minuters promenad, max, till pensionatet.)

En kommentar om hårt jobb ...

Och här har någon också mycket att göra.
På ett annat sätt.

I ett inlägg lite längre ner, berättar jag om hur knepigt det kan vara .,. det här att kanske flytta in till någon som redan har ett Färdigt Hem.

Alldeles enkelt är det inte.

Sakta mutar jag så där ..., ja, lite pö om pö ..., in lite revir på pensionatet.

Planterar blommor .., byter duk på bordet .., kommer med förslag .., får ett alldeles eget rum .., ja, sånt.

Det är apropå det som Cicki skriver följande:

Cicki sa...

Alltså! Jag blir så himla glad när jag läser om dig och PV och er kärlek. Eftersom jag själv är där sedan nio år tillbaka. Tänk att få uppleva kärleken en gång till när man blivit lite äldre och fattar vad det egentligen handlar om.

När jag flyttade ihop med sambon så bodde hans sextonåriga dotter där.

Inom ett år hade även den femtonåriga sonen kommit inflyttandes. Vi kämpade på så gott det gick. Barnen var mycket trasiga efter sitt liv hos mamman med knark och misshandel som ingredienser.

Det var jobbigt och jag kände att jag blev tokig om någon satt på min stol vid köksbordet och på min datorstol. Tills jag insåg att det var de enda ställena som jag kände verkligen var mina. Då kunde vi börja jobba med det.

När barnen flyttade efter ett antal år så valde vi också att flytta och reda oss ett gemensamt bo från grunden. Det är viktigt att man får ha sin egen plats någonstans. Kanske viktigare när man är lite äldre och levt ensam där allt bara varit ens egen.

Så långt det här blev. Ville egentligen säga att jag blir glad av er kärlek.

Och av din västerbottniska dialekt.

Själv är jag ju västernorrlänning i själ och hjärta.....:-)

På väg hem ...

Tre såna här skönheter plockade jag i slänten hos PV.


... tjorvar sig tåget mest hela tiden.

Är det inte signalfel så vi måste stanna, så är det stopp för att invänta ett mötande tåg.

Jag sitter på höger sida och får en ung man intill mig.

Inte ett ord säger vi till varandra under en timmes tid.

I Malmö står Ystadtåget och väntar på spår 12 och jag har inte lång tid på mig och läxar upp mig själv .., ååå, hur kunde jag glömma rabattkortet på pensionatet; nu får jag hoppas att tågvärden är på gott humör .., jag har nämligen köpt en biljett av Hallandstrafiken för 136 kronor ( i vanliga fall, med Skånetrafikens kort kostar en enkelresa 109:-, från Ystad till Halmstad .., tre timmar på tåg ...) och det visar sig att det är hon .., eller så är reglerna helt enkelt såna att det fungerar.

Således behöver jag i n t e betala en särskild avgift mellan Malmö och Ystad.

Vi passerar alla dom vanliga stationerna.

I vintras hittade pv på en ramsa för att enkelt komma ihåg dem: Örjan Persson (f.d. fotbollsspelare) och Strimma Svedberg ringer sällan Ystad.

Örjan = Östervärn
Persson = Persborg
och = Oxie
Strimma (legendarisk hockeyback från Timrå) = Svedala (hej LindaLotta!)
Svedberg = Skurup
ringer = Rydsgård
sällan = Svarte
Ystad = förstås Ystad

Själv hittade jag på det här .,. för att lära mig städerna på kuststräckan norrut.

"Lasse har fått vita kalsonger".

Laholm, Halmstad, Falkenberg, Varberg, Kungsbacka.

Sånt är finurligt, tycker jag.

Och så vid åttatiden är jag hemma igen.

Hungrig så jag nästan skakar .., och jag tänker på min tomma kyl och stannar till vid Österportgrillen och i mitt sinne har jag planerat att köpa en korv med bröd.

Det är vad jag har planerat.

Vad det blev?

En ostburgare med pommes och en mugg Coca Cola.

Å, hjälp så gott!!

Och nu är det hockey på tv:n och allt är som vanligt.

Nu är jag less ...!

Hostar och hostar.

Och hostar.

Inhalerar Pulmicort och nånting som heter Otix.

Tar hostmedicin.

Hostar så jag nästan kräks.

Det enda som verkligen hjälper är Vicks Honungstabletter.

På pensionatets matbord ...

Smala vaser är inget för bloggmadamen.

Så jag köper helt enkelt en liten blomkruka och fyller den med lite grönt och gult.

Och vitt.

Alltsammans står på en mjukt, mjukt gul duk som jag en gång har spillt vin på.

Mer än så behövs inte för att hjärtat ska börja picka av glädje.

(Jag menar förstås blommorna. Inte att spilla på duken ...)

Ojdå .....

Pelle. Mätt och belåten. Jo, jo.

På golvet ute på den inbyggda altanen, upptäcker jag massor av små hårtussar.

"Men hjälp, vad Pelle lossar hår!" säger jag förskräckt.

Och så kollar vi lite mer noga.

Eller pensionatsvärden kollar.

"Det här är inte katthår .., det är päls från en kanin ...", säger han saktmodigt.

Från en kanin?

Och jag tittar strängt på Pelle.

Jaha.

Nu förstår jag .., det är kanske därför han har sårskorpor i nacken och på huvudet.

Han har varit i slagsmål.

Och kanske ätit upp en liten söt kanin?

Hmmmmm ..

Idag för 33 år sedan ...

.... var det tänkt att jag skulle bli mamma för andra gången.

Så blev det inte.

Det skulle dröja ytterligare tre dagar.

Och på bordet hemma i Ystad ligger presenten till födelsedagsbarnet så fint inslagen, den som jag hade tänkt skicka med hennes pappa och hans Nya Fru som är på väg norrut, men se ..,. det kommer jag inte att hinna med.

Ajabaja, sicken miss.

Första gången jag kom hit till pensionatet (som ju inte är ett pensionat i ordets verkliga bemärkelse), bad jag att få ett alldeles eget rum, så där så det inte skulle kännas så pressande .., att man nödvändigtvis skulle bli förälskad i herr pensionatsvärden.

Det gick alldeles utmärkt.

Jag fick verkligen ett "eget rum" och det rummet, där man vaknar till morgonsol, det har mer som av bara farten varit "mitt", ja, i snart ett och ett halvt års tid.

Så småningom blev det även pensionatsvärdens.

Med bloggmadamen är det så, att för att bli riktigt trygg, måste hon först göra sig ett litet rede.

Precis så har det varit vid varje flytt.

Mitt ex gav sig omgående ut på långa rundor för att se vad omgivningen (Sollentuna, Kungsängen, Ystad ...) erbjöd .., själv ordnade jag med balkongen och blommorna och tog kvarter efter kvarter.

Det säger nog väldigt mycket om hur man är som människa.

Och nu när jag har varit här så många gånger och börjar känna mig mer som hemma ., då händer det ofattbara att jag ber att vi ska byta sovrum.

"Vi kan väl sova i det som är ditt riktiga sovrum ...?" frågar jag när hockeyn är slut och det är dags att göra natt.

Så det gör vi.

En riktig dubbelsäng finns där, med en glipa bred och djup som en ravin mellan madrasserna .., (ja, men nu är man kanske inte riktigt såååå het .. och förresten hostar jag så mycket ..) och där finns ett fönster med kvällssol och en varmt ("varmt"? heter det så ..?) gulfärgad tapet.

Dessutom finns där en alldeles ljufvlig liten sänglampa med små, små blommor på glaset.

Så ...., där, i det rummet, sover jag natten mot idag.

På andra sidan ravinen, ligger herr pensionatsvärden.

Och jo, det känns riktigt bra.

Dagens fönster ...

... ja, det finns inte så många fönster att ge sig på, när man befinner sig ute på landet.

Det får bli ett från pensionatet.