måndag 14 september 2009

Dagens fönster ...



"Hej Elisabet,

Här kommer en omgång till, från sommar-Tomelilla.

De är tagna i två ändar av en liten resa som jag gjorde till en annan liten stad i Sverige.

På torsdagsmorgonen sken en ljuvlig sol och det skulle bli den vackraste av sommardagar.

Jag promenerade till stationen och tog ett kort in på innergården på den Krog jag aldrig besökt men uppskattar att den finns (på Bangatan).


På fredagskvällen var det regnigt fast varmt och ljummet. Tåget från Malmö till Ystad var något alldeles oerhört ostädat, men jag satt försjunken i den hög böcker jag köpt på centralen och tänkte inte vidare på mycket annat. Jag bytte till Simrishamnståget - bara rakt över perrongen - som går i riktning nordost, och vid Övraby var det sprickor i molntäcket som släppte igenom en alldeles röd solnedgång.

I Tomelilla vandrade jag genom duggregnet till ett hus där någon väntade med mat och tända ljus.

Det var inte huset på bilden (granne till Krogen), men nog ser det också ut som fönster man gärna vill komma hem till?

Hälsn

söndag 13 september 2009

I afton på Malmö Central.

Man i 40-årsåldern kommer fram och frågar hur jag mår.

"How are You ..?"

"Bra", säger jag.

Och så frågar han vad jag heter.

Nä, det tänker jag inte tala om.

"I like You ...", svarar mannen då.

Och ler.

Jaså, det gör han?

Ojdå, kära nån.

Ja, men det var ju trevligt.

I den här åldern får man minsann vara glad åt all uppskattning.

"Nu vill jag opp, opp .., opp i den ..."


Förresten är han femtiofem år.

Pensionatsvärden är den nästan spänstigaste människan jag har råkat på.

Med bloggmadamen är det p r e c i s tvärtom.

Hon är och har alltid varit fumlig och har svårt att balansera på t.ex en bräda .., även om den är på marknivå.

När vi är på besök i den småländska urskogen, nära den lilla, lilla sjön .., då ägnar sig pv åt att kasta pinnar åt hunden "Sväääker" och så vill det sig inte bättre än att pinnen råkar hamna i trädet.

Vad gör man då ..?

Hullerombullerlivet ....


"Kom in nu lilla vän .., maten står på bordet!" säger ellis leende.

Först sitter jag på tåget i mer än fyra timmar, ty det är spårarbete någonstans mellan Maria station och Ängelholm och jag åker från Halmstad vid tretiden och är hemma nästan halv åtta.

Slår följe med en kvinna från tåget och jag berättar om min stulna cykel.

Gemensamt förfasar vi oss över hur tjuvaktiga människor är numera.

Då ..., upptäcker jag en cykel som ...., jo, nästan ser ut som min stulna .., ja, jag hann ju bara ha den i två veckor så det är knappt att jag minns hur den såg ut .., men cykelkorgen liknar min och lyshållaren som någon monterat bakvänt .., jo, den är där också .., och jag stannar till och letar upp mitt "världens-bästa-mormor-nyckelband" och kvinnan står intill och jag säger att jag ska bara testa ..., och ser man på .., låset går upp!

Jag fattar det inte!!

Tre gånger har jag gått förbi och letat och inte en enda gång har jag sett min cykel.

Nu står den där.

Så jag cyklar hemåt .., så överlycklig så det går inte att förklara .., och kvinnan vinkar och skrattar och jag tänker att ..."men hur ska jag förklara detta ...?"

När jag kommer hem till mig, står en solig och sprallig ellis på trappan och tar emot som den allra bästa hemmafrun.

På bordet står en flaska rött vin .,. och på spisen puttrar en kycklinggryta som ska visa sig vara sagolikt god.

Vilken glädje!

Och sist av allt kommer en rar väninna in och slår sig ner.

Efter en massa år och lika många bedrövelser har hon nu - äntligen - bestämt sig.

Nu ska hon lämna sin man.

Säger hon och drar en djup suck och jag lämnar kycklinggrytan och ger henne en låååång kram och en puss på kinden och säger att det kommer att gå bra.

Jo.

Det kommer att gå bra.

På stuprännan ...

Söndagsfönstret ..



... skymtar i spegeln i den lilla gäststugan alldeles vid den lilla, lilla sjön.

I landet Småland.

Med mossklädda gärsgårdar, tranor och rödmålade hus.

Bilder från helgen som gick ..


Runstenen inte långt från Ljungby .., från 1000-talet e Kr.
"Götrad gjorde denna minnesvård efter Astrad, sin fader, den bäste av tegner och fränder som i Finnveden fordom voro", står bland annat att läsa på stenen.


Soppingredienser.
Vackrare potatis har jag väl aldrig skådat.


Som blev till underbart god soppa!


Kvällen innan: rotfruktsgratäng.


Vid sommarstugan.
En liten sjö som är mer som en liten tjärn.
Dyig botten.
"Nästan som hemma i Malå, nere vid sjön där jag växte upp ...", säger jag.


"Pelle, inte vill du väl åka till Ystad inte ...?" frågar Gunvor.
Nä.
Det vill han inte.


På väg till sommarstugan upptäcker vi två baggar som har rymt ut ur hagen.
Det är inte dom som är på bilden .., det är baggarnas kompisar som undrar vart herrarna tog vägen ...?


Innan vi åker till landet Småland, plockar vi mängder, mängder och ännu mera mängder med Viktoriaplommon som fraktas till Gunvor och pv:s bror med hustru.

I landet Småland ...


En klicka-på-bild, tror jag.
Bilden togs genom brevinkastet.


.. bor nu pElle tillsammans med Gunvor.

När vi kommer dit på lördagen, är ingen hemma.

Vi ringer på dörren .., ring-ring-ring .., men inget svar.

Till sist tittar vi in genom brevinkastet och ropar på pElle.

Och tänk .., då kommer han!

Och där sitter han sen och tittar lite förvånat på oss eller tittar och tittar .., han lyssnar väl mest och vi säger att vi snart ska komma tillbaka och väntar bara.

Det här var vad vi såg.
Det blir en härlig helg i landet Småland.

Länge, länge sitter vi ute på den inglasade altanen och äter gott och dricker gott och så blir det övernattning i Friggeboden som är stor och egentligen kanske är något annat än en sådan.

Jag skär tänder så den arme pensionatsvärden väcker mig och själv har jag de allra mest underliga drömmar.

Söndagmorgon kommer katten Suna springande i full galopp när hon hör mig öppna dörren.

Minns ni den lilla hittekatten som blev så väl ompysslad av hunden Sverker (uttalas på småländska: sväääker ..) .., det är den kattungen som nu har blivit vuxen och heter Suna och är så vacker, så vacker och nu kommer hon skuttande längs slänten och rakt in i lilla stugan till oss.

Dit kommer även Sverker, en lurvig vallhund som vid åsynen av pensionatsvärden blir alldeles till sig av lycka!

Efter frukosten åker vi till familjens sommarstuga som ligger vid en liten sjö.

Vägen är smal och slingrig .., vi passerar de allra vackraste smålandshus .., rödmålade med vita knutar och massor av snickarglädje .., och där är fårhagar och välmående hästar i andra hagar .., och där är mossiga gärsgårdar och kala hyggen som påminner om hemma i Västerbotten, men visar sig vara ärren efter stormen Gudrun.

Sommarstugan är under renovering och kommer att bli hur fin som helst.

Värdinnan Lena bjuder på kaffe och pv:s gifflar och innan vi återvänder, blir det hemmagjord grönsakssoppa på knubbiga morötter, underbara Asterixpotatisar med ett skal som inte går att beskriva (bilder kommer när jag är hemma i Ystad igen ...), stora, tjocka palsternackor och lite purjolök.

Allt, utom palsternackan, från egen odling.

Och vid det stooora bordet med utsikt över sjön och med en sprakande brasa i kaminen, blir det prat om detta med att Bryta Upp och flytta och för,- och nackdelar och ge och ta och lite sånt.

Eller mycket.

Sen till landet Halland igen, för vidare befordran med tåg och buss och tåg igen.

Resan till Ystad ska komma att ta nästan fyra timmar, allt på grund av banarbete.

I väntan på tåget hem sitter jag här vid internetavdelningen på Malmö Centralstation.

Människor kommer och går.

Till höger om mig sitter en man i min ålder och är uppkopplad på sidan http://www.match.com/.

Kanske ska han här och nu finna lyckan i form av ett meddelande från någon härlig kvinna eller man ..?

Halv åtta är jag framme i Ystad.

Där väntar ellis med kvällsmat.

Inte illa.

Nästan som att ha en hemmafru.

lördag 12 september 2009

Lördagkväll.

Sent.
Halv tolv är klockan.

En helt underbar dag har det varit.

Vi har hälsat på pElle som bor hos Gunvor och dom är som ett gammalt gift par ..., och aldrig att jag tror att han kommer hem till landet Skåne.

Därefter biltur till Fallnaveka där pv:s bror med fru bor i rödmålat hus med vita knutar och fönster som har riktigt spröjs.

På landet är vi.

På en äng här intill ser vi åtta tranor!

Och det blir jättegod mat (stekt fisk med rotfruktsgratäng) och senare på kvällen, när vi sitter på den inglasade altanen, kräftor och räkor och gott vin och ännu senare: Martini.

Allt möjligt pratar vi om.

Om stölder och bilbränder och människor med outtröttlig energi och om äktenskap och förhållanden och nya liv och gamla liv och om deras son som har mött kärleken och tar tre månaders tjänstledigt från sitt arbete och åker med kvinnan som han tycker om, till Sydamerika.

I tre månader.

Sånt.

Nu är det det helt becksvart här på landet och katt och hund och värdfolk och gäster ska göra natt.

God natt till er alla! hälsar bloggmadamen.

Gissa, vad det blir till frukost ..



Och morgonsolen tittar in genom köksfönstret.

Det ser ut att bli en alldeles ljuvlig dag.

På tåget mellan Ystad och Malmö ...

... sitter en långbent ung man och spelar lite försiktigt på gitarr.

Bara lite, lite.

Så där så man a n a r tonerna.

Vid Skurup blir det munspel också.

Svagt - svagt.

Kvinnan mitt emot sträääcker ut benen och ler.

Jag blir glad.

Ett slags prattystnad sänker sig över kupén.

I Malmö reser sig gitarrmannen upp .., han är hässjestörslång och har svart hög hatt och är kanske lite över tjugo ...?

"Så underbart du spelade ..,, tack som förgyllde den här resan ..!" säger jag när han passerar mitt säte.

Då lägger den unge mannen sin vänstra hand på min axel, ler vänligt och klappar lite .., så där "klapp-klapp, stryk-stryk".

Och kvinnan mitt emot mig, hon ler hon också.

Så mycket betydde hans musik för oss.

Skrivet på papper ...



En gång i världen lånade jag böcker på biblioteket; böcker som handlade om grafologi.

När jag tittar på pv:s handstil, så stämmer den med honom.

En människa som inte bryr sig så mycket i utanpåverk.



Och bloggmadamen.

Nån slags spretstil.

Dagens fönster och en resa ..




Två herrar intill mig och det pratas om Nordea-banken som är så "jääävligt på hugget" och det pratas om socialförvaltningen i Båstad som måste spara x-antal miljoner och rakt mitt emot mig sitter en gentleman som har köpt en bukett Gladiolus och sitter och läser en bok med titeln "Retorik" och jag ler för mig själv och frågar om han förbereder ett möte med sin hustru .., ja, om han rentav har varit olydig och då ler mannen stort och blinkar lite med ena ögat.

Tåget är mer än packat!

Överallt står resenärer och från Helsingborg till Halmstad gråter en liten baby.

Just som vi passerar Ängelholm ser jag en äldre farbror som i Adamsdräkten vadar rakt ut i havet för ett kvällsdopp.

Det är väl just då som jag känner glädjen till livet så där alldeles mer än vanligt inom mig.

fredag 11 september 2009

Fredag



Att sluta fem timmar tidigare än beräknat, det är som att få en liten semester.

Och jag står där bakom kassan och sneglar på klockan.

Timmarna springer iväg!

Jo, visst är det färre kunder än under högsäsong (dvs, i juli när alla turisterna kommer susande ...), men likafullt är det ingen rast och ro och från min utsiktspunkt vid kassan ser jag Karina och Maria kämpa med frukt och grönt som kommer lastade på pallar; flera hundra kilo är det och man undrar hur axlar och armar orkar med och det gör dom inte heller.

Inte alltid.

Köerna växer ..., och ideligen får jag ringa efter Hanna som tar kassan mitt emot mig.

Knappt hinner hon lämna sin post förrän det är dags igen .., att vara stresstålig är en förutsättning om man ska arbeta i affär.

Till frukostfikat blir det prat om tur och otur.

En av arbetskamraterna har vunnit tio tusen kronor på nät-poker och i kylskåpet ligger två tårtor som den lycklige vinnaren schangdobelt bjuder på.

Om det pratar vi .., om om lyckliga och olyckliga förhållanden .., om småttingar och sånt som dyker upp så där apropå.

Och så är klockan tolv.

Jag ringer sonen som är hemma på besök och frågar om han kan komma så jag får se hur han ser ut innan det blir färd till landet Halland och jodå, han och hunden Meja kommer verkligen och solen flödar, himlen är blå och det är somrigt varmt ute.

Det är som den allra bästa av dagar.

Faktiskt.

Fredagsfönstret ...



.... en repris från förr, men ständigt i mitt fönsterhjärta.

Det är innergårdskatter, förstås.

Klicka gärna på bilden.

torsdag 10 september 2009


På tåget mot Stockholm, aug.2007.
I en veckas tid har vi varit tillsammans på Samos; Kent, Emil och Emils mormor som är jag.
Emil och mormor på ett hotell.
Kent snett tvärs över gatan, hundra meter bort.
På hemväg har Emils blygsel släppt .., nu känner han ju Kent och är trygg vid honom.
Han lägger sig raklång med benen i Kents knä .., och berättar att han längtar att få krama mamma.

Hej Kent i Småland!


Här kommer en kram från mig .. jag ser att du är inne här nu.

Eller var i alla fall nyss.

Kväller ...


Längst t.v. pv:s storebror, den värmepanneintresserade Tommy .., snett ovanför .., hustrun Lena .., vasaloppsåkande dottern Kajsa .., den cyklande organisten Andrew .., en ihärdigt motionerande och valnötsbrödsbakande pensionatsvärd och slutligen en bloggmadame född i Västerbotten.


... och det har varit telefonsurr och mera telefonsurr och mail och nu blir det ilfärd mot sängen.

I morgon slutar jag tolv, i stället för klockan fem.

Ååååå, sicken lycka!

Jag hoppas hinna träffa sonen som kommer hem på besök och sedan blir det tåg till landet Halland och till pensionatet (längtar jag? svar: hur mycket som helst!) ..., och på lördag vankas bil-tur till ett annat land .,. till Småland.

Pelle och Gunvor ska få besök .., och pv:s storebror med familj.

Det var där bilden ovanför togs .., vi satt på deras altan och drack kaffe när Andrew från London kom cyklande förbi .., Andrew - organist som vikarierade i en kyrka inte långt därifrån - och så bjöds han in och det blev ett trivsamt samtal där ute i solskenet.

Och alla händerna åkte upp på bordet.

Förstås.

Så var det.

På innergården ...



... som är fyrkantig och där man bland annat kan hitta ett vildvuxet trädgårdsland .., fyra körsbärsträd ., en parkerad fyrhjuling .., några sittplatser med möjligheter att grilla .., ja, där finns även ett plommonträd.

Varje höst blir där bra med frukt och gissa, vilken sinnlig njutning det är att sträcka upp handen och norpa sig ett plommon direkt från grenen!

Faktiskt tycker jag nog att plommon är en av de allra godaste frukterna i Vår Herres stora trädgård.


På innergården finns även ett gäng katter, oftast synliga bakom något fönster.

Som den här.

En riktig tiger-katt.

En som ska vandra omkring ute på savannen och lojt lägga sig i skuggan under ett träd.

Om två veckor ...


... på pricken, är vi där.

Om allt har gått som det ska.

Och särskilt trångt på stranden ser det inte ut att vara heller.

Bilden visar utsikten från en webbkamera, inte långt från hotellet hos herr Lefteris.

Dagens fönster ...



.... är ett reprisfönster .. men bara för att jag tycker så mycket om det.

Anitha uppe i Adak tog bilden, men icke i Adak, utan i Helsingör.

onsdag 9 september 2009

Ännu en hälsning från Pelle ...



"Nu har jag varit här i landet Småland i snart en vecka och det går jättebra.
Matte trodde att jag skulle längta hem .., eller till Stensjö eller Steninge, men det gör jag inte.

Gunvor har flera rum som jag får vara i och jag brukar följa henne nästan överallt, fast inte till affären, det får jag inte.

Då säger hon ..."Pelle lilla, nu får du vakta huset!" och då gör jag det.

I landet Halland, där sover jag mest ute på altanen, men här, i staden som heter Ljungby, där sover jag i Gunvors säng.

Jag har till och med börjat sova uppe vid hennes huvud, men då blir Gunvor lite putt och säger att nu är ändå gränsen nådd .., och så måste jag lägga mig längst nere i sängen.

"Fast jag kan dra upp mina ben lite så du ryms Pelle", säger hon då.

Gunvor är så snäll.

Vi är faktiskt bästa vänner.

En del dagar går Gunvor ut på stan, ja, hon är med i nånting som heter vattengympa och hon har väninnor som hon träffar och så ska det handlas och så, men då sköter jag mig själv.

Ikväll har jag pratat lite med matte i telefonen, eller egentligen var det matte som pratade och Gunvor höll luren mot mitt öra.

"Heeeej lilla Pelle .., men hur har du det i Småland ..?" sa matte flera gånger.

Jag tror nog att hon saknar mig ganska mycket.

Nu ska Gunvor och jag go to bed, så jag måste sluta!

Jam-jam från er vän

pElle."
Nya tider ...

En "kollar mail och lite så där ...".

En annan kollar på fotboll.

Mellan varven pratar vi med varandra.

Vid klostret ...









... sitter hon, kvinnan som brukar handla i affären.

Oj!

Spelar hon dragspel!

Ja, det är väl så där det blir för mig .., det är så jag ska sitta och spela fiol för att få ih9p till maten.

Grattis Västerbotten!



Och Grattis Umeå!

Här är Spänningens Minut på film.

Ännu mera love story ...


Underbar bild: Eva på Frösön.
Och när man har läst texten, förstår man att fönstret öppnades.


Från dagens "Så träffades vi" i DN.
Fullkomligt underbar läsning.


På sommarverandan
juli 2004.

Min syster läser Steinbecks "Travels with Charley".

"Det där är ju min gamla bok", säger jag.

"Just det - och här står att du fick den av Paul hösten 1964. Vem var han?" frågar hon nyfiket.

"Ah - Paul! Vi träffades på en kibbutz sommaren 1964."

Så berättar jag om vår vänskap, vår självklara närhet, vårt gemensamma intresse för litteratur, bokpaketen från USA som gladde mig under 1964 - 65. En lycklig tid! Men båda var vi redan förlovade på var sitt håll.
Jag gifte mig och tappade kontakten med Paul.

Augusti 2004.

Tusentals mejl har samlats under min datorfria semester, mest spam.
Men - plötsligt: bland allt skräp ett kort anrop från just Paul.
Efter 40 år - och avsänt exakt samma dag som samtalet på sommarverandan ägde rum.
Vad nu?
Är det detta de kallar synkronisering?

Han söker kontakt med finländskan som plockade potatis på Lhavot Havivia sommaren 1964. Han har hittat mig genom Google.

Paul är änkling, jag frånskild.
Vi skriver ett oräkneligt antal brev denna höst 2004.

Den 1 november står jag ohyggligt nervös på Arlanda. Hjälp, ska han faktiskt bo hos mig i två veckor? Är han förändrad? Känner jag ens igen honom?
Mitt 63-åriga hjärta uppför sig tonårsaktigt.

Snart dock ett djupt lugn.
Vi är ännu mer "soul mates" än väntat.
När Migrationsverkets kvarnar malt klart flyttar han hit.

Vi två nygifta pensionärer sitter i solen på verandan, suckar "it´s a rough life .." över våra drinkar - och böcker.

Och ler.
Cirkeln är sluten.
Jag är hel.

Monica Thelestam."

Och ett till onsdagsfönster ...



... bara för att den bilden är så ... somrig.

Den kommer från den här madamen.
Såja.

Cykelstölden är nu anmäld hos mycket sympatisk skånsk ung kvinna vid polisen.

Det var just detta som sonen arbetade med i somras, att ta emot anmälningar av alla de slag.

Tänk, om han hade tagit emot mitt samtal!

Hur glad hade man inte blivit då?

Idag ....



.... är det ledig dag som gäller.

L e d i g dag.

Tänk tanken!

Och himlen är ljust blå och min gardin fladdrar lite i vinden.

Sicken glädje.

Lediga-dags-fönstret ...



.... kommer från Västmanland.

Ellis tog bilden.

tisdag 8 september 2009

Och så en kvällsbild ..


Klicka gärna.

... från Hasse som inte längre bor i Örnsköldsvik, utan i Västerbotten.

Där han slagit läger med sin käresta och alla deras hundar och med husbilen.

Som ett helt nytt liv! säger han när vi telefonsurrar tidigare ikväll.

Han låter väldigt förnöjsam.

Och vorden pensionär är han också, den gode Hasse.

Bilden var i original ljusare, men jag tog mig friheten att mörka den .., det är ju kväll, nästan natt nu.

Jag undrar var min stulna cykel befinner sig ..? Och den nya cykelkorgen .. och låset?

Åååå, jag hoppas verkligen att cykeltjuven trasslar in sig i pedalerna och ramlar och bryter benet.

Kväll i Malmö ...


"Åååå, guuuud, så hungrig jag är .., jag måste äta nu annars blir det sockerfall inne i salongen och det är inte bra ...!" säger Bettan och skyndar sig att köpa kebab i pitabröd.
Själv har jag redan ätit upp min.
Och spillt på min blus.

Och tillsammans med Bettankax blir det biobesök på Spegeln, inte långt från järnvägsstationen.

Det är en helt ljuvlig sensommarkväll med varma, lena vindar .., och där är två äldre damer som sitter vid ett bord i skuggan under ett träd och äter glass och bakom vårt bord smatterpratar två män i 25-årsåldern och allt samtalet handlar om är gym-träning och vilka drycker som ger bästa effekten och en av dem säger att han på nån månad bara har gått upp fem kilo, "tänk dig fem kilo!" och jag har god lust att säga att den konsten kan minsann jag också - utan näringsdryck -.

Filmen visar sig vara ...,. magisk.

Han är helt enkelt mästerlig, herr Almodóvar .., med ett foto som .., ja, går rakt in i hjärtat och vilken vacker musik och vilka skådespelare!

Alla är bra.

Penelope Cruz är som vanligt suverän och så vacker så man får ont i magen.
Suck och pust ...

Och när jag kommer hem från Malmö och bion .., så ... är min nya cykel stulen.

Öde eller slump ....?


Och vad har bilden med texten att göra?
Slätt intet.
Jo, lite. Den togs av Bentes son Ola, just fra Norge.


Så här var det .., ja, den där lilla artikeln från DN:s familjesida som jag berättade om igår.

"Så träffades vi".

Det var en regnig dag de 31 oktober 2007 som jag skulle flyga till Olso för att träffa en gammal flamma från en Magalufresa 2000. Jag var spänd av förväntan och tänkte köpa en fin parfym. På taxfreen på Arlanda frågade jag om tips på en bra parfym till en 30-årig jenta fra Norge.

Hon som gav mig tips var det vackraste som gått i ett par skor.
Hon visade sig också var en supertrevlig och charmig jenta som skulle hem till Norge på lite semester eftersom hon jobbade och bodde i Stockholm.
Vi hade ett trevligt samtal där inne på taxfreen och sade sedan Hejdå till varandra.

När vi skulle gå ombord på planet visade det sig att vi skulle med samma plan och väl ombord kom hon fram till mig och frågade om hon kunde sitta bredvid mig. Det fick hon såklart och vi hade en trevlig timmes flygning.

Väl på Gardemoen sade vi hej då igen, men efter 20 meters promenad vände jag på klacken och gick ikapp henne för att ge henne mitt visitkort.

En vecka gick .., två veckor gick .., fyra veckor gick.

Sedan ringde hon.

Vi började dejta och det ena ledde till det fjärde.

Vi flyttade ihop i Stockholm och den 24 april 2009 lämnade jag moder Svea och har nu blivit norrman.

Vi har ringar på fingret, ska gifta oss om två år och ska skaffa en hundvalp nu i december.

Så kan det gå när man ska till Norge på dejt.

Det hela slutade med en helt annan norska.

Stefan och Camilla."

Sånt här tycker jag om att läsa; det gör mig helt enkelt glad! hälsar bloggmadamen, säkerligen mer romantisk än hon tror sig vara.

Tisdagsfönstret ...



.... kommer från den här madamen.

"I ett fönster på trädgårdshuset Keramika Fantasia i Bollerup speglar sig en del av Österlen", skriver hon.


måndag 7 september 2009

Vägen som är livet ...



A
lla ni som har Dagens Nyheter: glöm inte att läsa den där lilla spalten på Familjesidan som har rubriken "Så träffades vi"!

Dagens tidning, alltså.

Är man inte varm i hjärtat när man har läst den berättelsen .., då vet jag inte.

Det är så romantiskt och ger så mycket hopp .. så det är inte sant.

Och efteråt funderar man över detta med .., ja, öde eller slump ..?

Annat läsvärt i dagens tidning .., var för mig detta.
"Och nu blir det reklamfilm ...."

Det var väl förra hösten som Bettankax och bloggmadamen satt i en kyrka i Lund och lyssnade till Halmstad Kammarkör och jo, det var då vi bestämde oss för att en gång per månad gå på bio.

Vi skulle turas om att välja film.

Och ååå, så många filmer vi har sett!

Inte en endaste en.

Men nu, nu ska det bli av.

I morgon.

Då ska vi mötas i Malmö och på härliga biografen Spegeln uppleva detta.

Bettankax valde först.

Somliga ...


Eva på Frösön målade.


... cyklar till jobbet.

Det tar väl tre minuter, kanske?

Andra .., cyklar betydligt längre.

Tre kvällsfönster från ...



... en madame som bor i Portugal, men har rötterna i Skåne.

Så här skriver hon:

"Hej Elisabet,
Här kommer en omgång av min sommars fönster:
I ett fönster på trädgårdshuset på Keramika Fantasia i Bollerup speglar sig en del av Österlen.

(Den bilden lägger jag in som morgondagens fönster .., det är helt UNDERBART!!!/ hälsar bloggmadamen.)

Fantasia är granne till Bollerups Lantbruksinstitut och därifrån kommer två foton.

Ett taget inifrån gamla hingststallet med utsikt över borgen, ett utifrån på gamla kostallet (jo, det heter så på skånska; man säger inte lagård).



Det här är nog det gamla kostallet, kanske ...?



Och så ett från mitt hotellrum i Vilnius, mitt emot ryska ortodoxa kyrkan.

Jag har sällan varit i en stad med så många kyrkor som Vilnius, och den här är inte alls representativ, för litauerna i allmänhet är katoliker.

Men det var den här man såg genom mitt fönster.

Konst(hantverk), lantbruk och religion, allt i samma mejl.

Hälsningar annannan.

I fjol den här tiden ...


Ögonblicksbilder från Kefalonia.

... var jag nyss hemkommen från Kefalonia i Grekland.

Emma, då 11 år, hade gjort mormor sällskap.

Åååå, två underbara veckor hade vi tillsammans.

Och nu räknar jag dagar igen.

Tre arbetsdagar till den här veckan ..,. sex dagar att arbeta nästa vecka och sedan bara en enda fjuttig dag kvar .., den där måndagen den 21:a september.

Idag kom till jobbet ett sms från en av arbetskamraterna som befinner sig i Spanien.

Så här stod det:

"Usch, då var det måndag igen!

Nej, jag tror att jag lägger mig vid poolen och svettas lite och tar mig nåt läskande .....".

Jag skrev ut meddelandet och tejpade fast det på lagrets anslagstavla och det smajlades friskt .., det var så typiskt avsändaren.

Men vänta bara ..., snart är det min tur!
Mums!


Någon bad om receptet på pensionatvärdens goda räkgryta.

Håll till godo.

Här ..., är det.

Sonen ...



Och jag tittar på Rapport och Aktuellt där det berättas om detta..

Det är då man önskar att sonen hade valt att bli skomakare.

Eller brevbärare.

Dagens fönster ...



Fönsterfångare finns minsann inte enbart i Arvidsjaur, södra Frankrike .., eller Hamar.

Nädå.

I Västmanland, till exempel, finns en flitig fångerska.

söndag 6 september 2009

Inte nån särskild insikt ...

När man publicerar filmer på Youtube, hamnar dom - om man nu inte kategoriserar dem - i någon slags slumpgenerator kanske?

Min lilla pjuttfilm med det öppna fönstret och rullgardinen några inlägg längre ner här på sidan .., det hamnade tillsammans med "liknande videoklipp", som det heter.

Och liknande videoklipp ..., det är sånt här det.

Och sånt här.

För att inte tala om sånt här ....

Ett kvällsfönster från Norge ...


Bild: Bente Stensloekken, Norge.
Lejon.
Tycker om färgen turkos.
Arbetar inom psykiatrin.
Har en härlig humor och en stor portion självironi.


Och så här skriver fönsterfångerskan i ett sms tidigare i kväll:

"Sitter forsatt på verandaen.
Har spist kyllinfilet og ris.
Nå er det blåbaerspai og kaffe.
Livet er herlig.
I hvertfall akkurat nå ....".

Det är väl så det är?

Det är inte alls dom där stora sakerna som nödvändigtvis gör oss lyckliga?

Nä.

Det kan vara så enkelt som blåbärspaj och kaffe på en balkong.

Eftermiddag ...



Sextital.

Min pappa och mamma har varit i Norge på liten semester .., nu är dom hemkomna till Malå och på vår infart står en beigefärgad PV.

Mamma är så lycklig!

Hon har läst om norrmannen Thor Heyerdahls expedition Kontiki och vi har en bok som handlar om just detta och en annan som, om jag minns rätt, heter Aku-Aku ..., med bilder från Påskön och mamma säger att åååå, tänk .., om hon någon gång!
(Och tänk .., att på väg till Sydamerika på 80-talet .., ser hon till att besöka Påskön!)

Nu har mamma och pappa - under sin resa i Norge -, besökt av en Kontikideltagarna och i flera månader efteråt ska mamma visa släktingar och vänner filmen som hon har spelat in .., och i vardagsrummet ställs projektorn i ordning (den har jag tidigt lärt mig hur den fungerar) och filmduken dras upp; den står på spretiga ben .., och så släcks lyset och farbror Mauritz och tant Gunborg eller någon av släktingarna, får, vare sig dom vill eller inte, titta på filmen där kontikimannen på stumfilmsvis pekar på dom små stenfigurerna från Påskön och inte en aning har vi om vad han säger, men mamma försöker förklara.

Allt det ...., allt det .., kommer jag att tänka på när jag i eftermiddag - totalt slut på efter nattens stök här på gatan -, ligger på soffan och lite förstrött tittar på ett SVT-program som handlar om Thor Heyerdal.

Och medan jag tittar .., ser jag rullgardinen fladdra i vinddraget.

Mer om Heyerdahl finns att läsa här.

Litet brev från Pelle ...



"Hej igen alla vänner!"

Nu ska ni få höra vad som hände idag och ni kommer knappt att tro era öron; jo, jag har åkt bil till ett annat land, ett som heter Småland.

Först kom pv och hälsade på hos mig och Gunvor, det var i landet Halland där jag nu har varit i mer än två månader och efter en stund hämtade pv kattburen och då tänkte jag att .. jaha, nu ska man åka tillbaka till pensionatet och börja leta efter Rödhaken eller kanske till och med att pv tänkte skjutsa mig till matte i Skåne, men så blev det inte alls .. nä, när han hade hällt ner mig i kattburen (jag morrade lite .. men inte mycket ..), så blev det lång bilfärd och till slut kom vi fram till det där landet Småland och till en stad som heter Ljungby.

Ni kanske inte vet det, men pv, han har vuxit upp i Ljungby och Gunvor, hon har en egen lägenhet i den stan.

Nu är jag där.

Ja.

Jag är i Ljungby i hennes lägenhet som har balkong och i badrummet har dom ställt min egen "toalett", för nu får jag inte längre gå ut och in som jag vill.

"Nej Pelle, för då kan du gå vilse och bli överkörd ...", säger Gunvor snällt.

I tre veckor ska jag vara här, sen kommer matte och pv hem från Grekland och då ska man väl tillbaka till pensionatet igen?

Det är ett fasligt rännande fram och tillbaka, men det är ganska spännande.

Tänk er själva vad jag har fått vara med om .., först måga år på landet utanför Ystad tillsammans med en hund, flera katter och tretton hönor och en tupp ., (plötsligt flyttade matte från huset på landet och det var hemskt sorgligt ..., jag jamade i flera veckor!) och sen, efter ett par år, fick jag komma till matte i stan .., och så träffade hon pv och blev dökär i honom (fast det tog ju tid förstås, själv tyckte jag om honom från första stund, han satt i soffan och klappade mig på huvudet och jag tänkte att han var himla snäll .....) och sen, i fjol, bara några veckor efter att hennes mamma hade dött, då halkade matte på jobbet och bröt handleden och då åkte vi tillsammans till det som kallas för pensionatet och sedan dess har jag varit där nästan hela tiden ... och så har jag hälsat på mattes snälla svägerska Elenor och hennes lille sprätt till hund; Dino, heter han .., i Alingsås .. och sist av allt, har jag varit hos Gunvor hela sommaren.

Tänk bara!

Är inte det ett äventyrligt liv, så säg?

Och så ska jag berätta en sak till för er, men säg det inte till matte, för då blir hon orolig: jag har varit i slagsmål med grannens katt, ja, hos Gunvor och jag fick stryk .., fast jag är äldre och mycket större! Nu har jag sår på huvudet, jo, det är sant.

Nej, nu måste jag kolla lite i lägenheten så jag lär mig att hitta här.

Ni skulle se så fint det är på väggarna .., där hänger broderade tavlor som Gunvors man Viking har sytt .., (Viking finns inte längre, men nu har ju Gunvor mig och det räcker gott, tycker jag ...) det ser ut som riktiga tavlor, inte alls som mattes .. ni vet, hon ramar in allt möjligt konstigt ., Emmas teckningar och en sida från en tidning som heter Vi.

Sånt.

Hos Gunvor i landet Småland, där är det mera som det s k a vara.

Tycker jag.

Nu vet ni lite om hur jag har det.

Hejdå från er vän pElle!

ps. Om ni träffar min matte, så hälsa henne från mig och om ni vill får ni gärna skicka en hälsning till mig. Adressen är Pelle Nilsson, c/o Göransson, Olstorpsgatan 11 A , 341 36 LJUNGBY.


Pling i min mobil ....!

Det är väl det här som kallas för livets små glädjeämnen.


Korta eller längre sms-hälsningar .., skrivna så där i förbifarten bara.

Och man blir glad.

Och man blir lycklig för detta som kallas för v ä n s k a p.


"Söndag 10.31. Vi tar det en annan dag. Kram."
(Apropå att bloggmadamen är så vanvettigt trött efter den stökiga natten här utanför ...).

"Söndag 11.44. Grå himmel, fnissiga flickor, lite trött efter en lång kväll med väninna och mycket vin, förbereder mig på tvätt-maraton på säkert 8 maskiner, funderar på vad jag ska laga till middag, orkar inte med några djupa tankar i dag, denna dag får bara gå ... Kramar."

"Söndag 14.33. Sitter på verandaen i shorts och singlet. Funderar och drikker kaffe. Life is beautiful and so am I. :-) "

Natt på min gata i stan ...



Bråk och liv.

Berusade ynglingar.

Slagsmål.

Två polisbilar.

Inte många timmars sömn inte.

Söndagsfönstret ...



Tur att man har fönsterfångare lite varstans här i vårt land.

Herr Manilat är en flitig sådan.

Det tackar jag för.