"Snarare en dörr ..."

... har madamen från Portugal skrivit som rubrik till bilden.

Det spelar ingen roll.

Och nu är det bara att sätta igång att fantisera om vad som händer just där, vid nr 310.

Soffpotatisar .....


I princip hela dagen har ägnats åt skidor, skidor, skidor och som pricken över i, reprisen av hockey-finalen i Lillehammer 1994.

Finns det nånting i världen som är, eller kan vara ..., så gastkramande som idrott?

Och tänk, nu har vi återigen fått glädja oss åt Peter Forsbergs sanslösa straffmål och jag har googlat på Curt Lundmark för att överbevisa pensionatsvärden (som egentligen inte tvivlade ...) om att denne herr Lundmark är född västerbottning.

Pensionatsvärden har för övrigt tillbringat natten på klosterhotellet i Vadstena.

Rent av salig var han vid hemkomsten.

Underbart fint hotell, bra läge och billigt .., 600 kronor för ett dubbelrum.

Jaha .., kanske skulle man planera in en övernattning eller två där till sommaren?

Och ....

.... pElle är sjuk idag.

Kräks och kräks ännu inte mera.

Och lille sigge nilsson, han förstår inte vad det är som händer?

Bildhälsning från ...

... Portugal!

"Mera glugg än ett fönster ...", skriver fönsterfångerskemadamen.




Och herr Jom har, tillsammans med hustrun, besökt Barcelona.

Så här skriver han:

"Hej Elisabet!

Här får du ett antal fönster från Barcelona.

Fotografiet är taget inifrån Centre de Cultura Contemporania, eller
CCCB som det förkortas.

Vi såg en jättefin utställning av samtida konstnärer där.

Jom."

Lördagmorgon ...

Häftiga annonser i dagspressen i all ära.
Men inte slår den lilla Tildes hemgjorda skylt.
Det var nere vid vattnet vid Mjällomslandet, sommaren 2009.


Blir kaffebryggarsörrrpel .., kokt ägg och en sprallig sigge nilsson med julgransglitter på svanstippen.

Och ring-så-spelar-vi förstås.

Prat och mera prat.

Malena Ernman sjunger höga toner .., en glad polis från Stenungsund berättar om sin boxervalp .., och kvinnan från Moskosel hetsar inte upp sig för vinterkylan.

I ett gult hus på en kulle i landet Halland visar termometern på elva minusgrader ute och sexton plus i köket.

Snart vankas skidor på SVT och Peter Robinson-boken i soffan .., tända ljus på ett bord och inte minst: en massa glädje över att man faktiskt får leva och ha det bra.

Ungefär så.

Dagens fönster ...

.... kommer inte från Portugal och inte från Västmanland.

Inte heller från Norrbotten.

Nej, om ni tittar riktigt, riktigt noga så kan ni ana var bilden är tagen.

Se där, ja.

Och här hittar man fönsterfångerskan!

Insikt nr 186 ....


Är man alldeles ensam hemma i ett gult hus på en kulle ..,

ja, frånsett sigge nilsson och pElle förstås ....

då kan man lika så gott ta på sig nattlinnet redan vid femtiden på aftonen.

Till luxuös middag blir det kokt potatis och den före jul inlagda sillen.

Som extrapiff till anrättningen kanske det vankas ett kokt ägg.

Kanske.

Och eftersom man är helt solokvist, så behöver man inte tänka på frisyren eller om man ser tilldragande ut.

Näää.

Och nu är det bara att invänta "På Spåret".

Landet Halland ...

... närmare bestämt .., utsikt från ett gult hus på en kulle.

Havet är nära.

Bilden togs kl. 16.25.

Pip.

Just nu ...

Och det är varmt och gott ovanför elementet .., det vet sigge nilsson.

Oväntat möte ....

Tolv minusgrader ute.

Snöknarr under skorna.

Och efter promenaden till postlådan bestämmer jag mig för att ta en varm dusch och när jag har klivit över badkarskanten och just ska till att duscha, upptäcker jag en spindel stor som en ..., ja, som en mindre groda .., och jag f l y g e r upp ur badkaret med raketfart!


Den kanske inte ser så stor ut, men det var den.
Och kroppen hård som på en knäppskorv!

Efter en stunds funderande (ska jag avstå duschen helt och låta spindeln leva i lugn och ro i badrummet, åtminstone tills pv kommer hem från Vadstena i morgon ..., eller ska jag duscha i Hildas badrum ..? ) föser jag in spindeln i en stor burk (modell GB-glassbytta ..) och beslutar mig för att förpassa den till avloppet; till toalettstolen.

Till Döden.

Problemet är att herr Spindel bara kurar ihop sig likt en liten boll och vägrar att försvinna i avloppsröret .., visserligen ser den helt död ut, men så snart jag med en liten pinne pillrar på den, vecklar den ut benen och gör ihärdiga försök att ta sig upp!

Den bara luras, alltså.

Ååå, för min inre syn ser jag hur herr Spindel anfaller var gång jag ska sätta mig på tronen.

Då, med hjälp av en liten burk, tar jag upp herr Spindel från toalettstolshavet.., och jag tänker att faktiskt brukar bloggmadamen vara en sann djurvän, men här går gränsen .., så jag öppnar ytterdörren och ut i snön åker herr Spindel och landar mjukt.

Efter någon minut öppnar jag försiktigt dörren och tittar ut .., då rör sig spindeln mot dörren och i mina ögon förvandlas den till ett Monster .., en Vampyr som tänker ta sig in.

Det gör den inte.

Förstås.

Den dör.

Och nästa gång jag tittar ut, då ligger herr Spindel där stelfrusen och jag tröstar mig med att frysa-ihjäl-döden lär vara behaglig; hellre det än att sakta drunkna i en toalettstol.


Men långt efteråt har jag förfärligt dåligt samvete.

sigge nilsson går på bio ...

Och ni anar inte vilken spännande film han tittar på!

Till alla moderlösa ...

Bild: Solveig.

Idag, den här iskalla fredagen i början av januari, åker en pensionatsvärd till Växjö.

Det är bouppteckning, ty för nästan på pricken en månad sedan, förlorade pensionatsvärden och hans två bröder sin mamma.

I Täby utanför Stockholm, finns Svenne och hemifrån-Kerstin.

Även Svenne har alldeles nyss förlorat sin mamma.

Och i landet Halland bor Anna-Karin, vars mamma dog i somras.

Jo, så är det, att vi är i den åldern nu ., vi som är födda på 40,- och 50-talet .., då vi plötsligt står där utan vare sig pappa eller mamma.

Alldeles häpen blir man .., att det kan kännas så ..,. underligt?

Man har ju vetat.

Anat.

Förstått.

Och ändå .., blir inget som man tror.

Det blir så oändligt t o m t.

Och ..., igårkväll ...var det bloggvännen Annikas tur.

Den vackra bilden av ljuset togs av Solveig och det ljuset får idag brinna för alla som har förlorat sina mammor .., men just den här dagen, så får det brinna allra mest för Annika.

Fredagsfönstret ...

Man kan tänka sig - kanske - att en kvinna är ute och promenerar så där i största allmänhet ..., eller måhända är hon på väg hem från sitt arbete ..., och så i alla fall .., så där plötsligt bara, råkar kvinnan upptäcka en liten hund som nyfiket inspekterar den där promenerande madamen .., och kvinnan i sin tur, hon upptäcker ett fönster där uppe på husväggen och så kommer hon ihåg att i landet Sverige, närmare bestämt i ett gult hus på en kulle i det lilla landet Halland, där sitter en annan kvinna som har fönster som någon slags passion .., och kvinnan som är ute och promenerar tar fram sin mobiltelefon eller kanske är det verkligen en liten kamera och så - tjopp bara - förevigar hon det där ögonblicket.

Och där uppe till vänster syns verkligen fönstret och den lilla hunden kom också med och lite, lite av en kvinna som kanske har hängt ut tvätt?

Det finns mycket man kan fundera över när man tittar på en bild.

Kvinnan som skymtar .., hur ser hennes tillvaro ut?

Lever hon ensam?

Är hon nöjd med sitt liv?

Sånt kan man grunna på.

Nåväl .., den som gick på promenad var den här madamen.

Hon bor i landet Portugal och den kvinnan, hon har fönsterhåven med sig hur ofta som helst.

Och kvinnan i det gula huset i landet Halland .., blir hon glad när fönsterbilden kommer susande genom rymden?

Oh, ja!

Det kan hon lova er att hon blir.

Morgon i landet Halland ...


Tretton minusgrader ute.

"Ja, det är mycket det .., för att vara här ..", säger pensionatsvärden och hämtar in ved .., nu ska här eldas.

Själv ligger jag kvar under täcket och lyssnar lite förstrött till Radio Halland.

Där pratas det också om kyla och den alltid så glada programledaren Anna ringer upp tidningsbudet Egon utanför Sorsele, hemma i Västerbotten, och Egon, han berättar att jo, igår var det minsann - 44 grader när han körde ut alla VK, VF och kanske nån enstaka Norra Västerbotten.

Fyrtiofyra minus!

"Jo, men hä va i alla fall myggfritt ...", säger Egon och man hör leendet genom luren.

Och Egon berättar att han har satt en pappskiva där framme på bilen, vid luftintaget, så där så att det inte ska bli för kallt för motorn och då kommer jag ihåg att just det, det såg man hur ofta som helst när man var liten och det var kallt ute.

Därtill har Egon laddat upp med extrakläder och tändstickor, ja, så att han kan göra upp eld om det värsta skulle hända .., om bilen skulle tacka för sig.

Och där ligger jag under täcket och lyssnar leende till den här hemifrånmannen som tycks så glad och nöjd och det är väl ungefär då .., som ett stort fång med hemlängtan kommer susande genom rymden och hittar raka spåret in i mitt hjärta.

Just så.

Ett sent kvällsfönster från ...

... landet Småland.

Från Fallnaveka, närmare bestämt.

sigge nilsson och sverker ...

I fyra dagar har sigge nilsson bott hos pensionatvärdens storebror och hans fru i Fallnaveka, ni vet, i landet Småland.

Fyra dagar.

På den tiden har sigge blivit bästa kompis med vallhunden "Sväääker" (det är småländska det) och med kattmadamen Suna och han har lärt sig att lätt som en plätt hitta bland rummen i det röda huset och han har fått träffa pv:s brorsbarn Emil och Kajsa.

Och hunden Sverker .., han sköter om sigge på det allra mest fantastiska sätt .., ja, han tvättar hans öron och han "tvättar" honom i rumpan så där som kattmammor gör med sina ungar.

Sverker .., han är en riktig Kompis.

Söderut ...

Herrbeta servering i Östergötland.


... går resan den här torsdagmorgonen och halleluja, så hittar vi utan problem till sonens lägenhet på Kungsholmen och där hämtas pElle och så tar vi sikte på E4:an och skylten mot Helsingborg.

Halvvägs till landet Halland möter vi och kör även om bärgningsbilar och i en brant slänt ligger en polsk långtradare och där är poliser och räddningstjänst, men lastbilen ser tämligen oskadad ut, men oj, oj, oj ..., vilket sjå att få upp den igen!

Vid gränsen till Östergötland kommer jag att tänka på två madamer; nämligen den här .., och så Mimmi i Motala, hon som brukar kommentera här på sidan.

Kaffepaus blir det i Herrbeta och hela serveringen andas 50,- eller 60-tal och där är minst ett hundral olika sorters tallrikar som hänger på väggarna - minst - och utanför fönstret ser vi hur mycket snö som har kommit, ja, helt otrolig är den här vintern!

Sist av allt ett besök i Fallnaveka där vi hämtar sigge nilsson.


sigge nilsson i Kajsas famn.
Kajsa fyller år på annandagen och är således Stenbock.
Efter jul har Kajsa åkt skidor i Vålådalen tillsammans med goda vänner, däribland brodern Emil.
"Åååå, vad det är roligt att åka längdskidor!" utbrister hon lyckligt.

Åååå, han har sannerligen vant sig vid att vara i det röda huset på landet .., och vant hoppar han upp och sätter sig i Kajsas famn eller så lägger han sig på stolen eller låter sig pysslas om av vallhunden Sverker.


Resenären.
Ännu lite solbränd efter tiden i Sydamerika.
Stenbock även han.

Vid bordet sitter även Kajsas storebror Emil.

Det är Emil som har tillbringat tre månader på resande fot i Brasilien och medan vi dricker kaffe, försöker pv övertyga honom om Livets Ultimata Höjdpunkt .., detta att åka Vasaloppet .., men Emil säger att så blir det inte .., inte i år .., och bloggmadamen menar att tro det eller ej, men det finns faktiskt andra saker här i livet än att åka skidor i nio mil ...., och tre månader ute i stora världen motsvarar garanterat ett Vasalopp , så det så.

Men nu är vi hemma.

Trötta ...., (och mitt högerben krånglade och värkte hela tiden och till slut fick jag sätta mig i baksätet och vila benet på pv:s skidor som underlag!) ..., trötta, trötta och pv börjar genast att elda (15 plus i huset) och på det hela taget känns det bra att vara hemma.

Jo.

Så är det.

Snart ...

.... dags att hissa segel och ge sig av söderut igen.

Väskor ska packas .., det ska duschas och ätas frukost och vi ska hämta pElle som har tillbringat några dagar hos den blivande konstapeln, ja, inne i självaste hufvudstaden har pEllle varit och säg vad den katten inte får vara med om.

Om det har gått bra?

Oh, ja!

"pElle, ja, han ligger lite här och där och verkar må bra ..?" säger lillhusse.

Och så har vi tittat på Östnytt, Smålandsnytt, ABC-nytt och Västnytt, allt för att få information om väglaget och det fick vi minsann också.

Halt och eländigt.

I Västnytt berättas att man har funnit en utbrunnen bil i Getinge, - det är i lilla Getinge jag går på sjukgymnastik -, med en död man i bilens bagageutrymme!

Om det inte är självmord, får man innerligen hoppas att mannen varit död innan han hamnade där han hittades .., något mycket värre kan jag knappt tänka mig annars.

Trevligaste nyhetssändningen hade Östnytt, där det berättades om microlån och en till vårt land invandrad kvinna som, då hon kom, var analfabet, och nu hade kvinnan startat eget och ville fortsätta på den vägen.

Så himla trevligt var det och sååå stark och härlig såg den kvinnan ut!

Hurra för microlån!

Dagens fönster ...

.... kommer även dom från Portugal och ni anar inte hur många olika fynd madamen lyckades fånga i fönsterhåven!

Och sååå glad blir jag och bara så ni vet .., så tar jag gärna emot flera fönster!

Inte precis tysta leken ...

En sak är ju i alla fall säker: det är en pratglad skara som har samlats till middag i det gröna huset ikväll.

Och om allt möjligt pratas det om; allt från högt blodtryck, knäoperationer, en resa till Indien .., Mjällomslandet .., släktforskning .., körsång .., skillingtryck .., Anna-Lena Löfgren .., "Döingeflickorna" ..., (som underhöll på Eländeskvällen då det sjöngs sorgliga skillingtryck ..., om detta berättar äldsta dotterns svärmor leende)..., det pratas också om bodellisterna i Norrbotten .., och om camping .., pensionärstillvaro och långa sovmorgnar.

Och hela tiden springer två små hundar omkring och letar smulor.

Livet känns som allra bäst.

Sista dagen ....


.. ja, för den här gången .., i landet Uppland.

Snart vankas Amerika-afton .., det blir mat inspirerad från landet over there och bloggmadamen tilldelades den stora äran att grädda amerikanska plättar, modell lite tjockare än dom vanliga småpjuttarna.

Vi blir många här i huset.

Hit kommer barnbarnens farmor och farfar som bor bara en bit härifrån .., hit kommer också deras faster och farbror och såklart även småkusinerna och den där kusinen som ännu en tid befinner sig i fasterns mage .., och från hufvudstaden kommer moster AP, Micke och Nelly och så morbrorn, han den blivande konstapeln.

För övrigt äro Kapten Lintott och hans storasyster totalt däckade efter dagens äventyr på fotbollsfronten.

Det är vi andra också .., och ändå har vi bara sportat framför platt-tv:n.

Trettondagen ..

Kaffe .., saffransbulle ..., och tre olika fjärrkontroller på bordet.

Kylan håller i sig.

Liten visit ...


Om man inte har annat för sig en sån här dag ..,

så kan man ju alltid titta in hos Astrid.

Det är precis vad jag har gjort.

Och när man har hälsat på hos den härliga madamen,

ja, då är det kanske dags att avlägga visit hos min namne?

Har sonen min lärt sig alla Europas flaggor och huvudstäder ...,

då kan ju mamman börja öva på den danska kungalängden.

Gorm den Gamle .., honom kände jag inte till.

Och inte heller Magnus den Gode.

Men det gör jag nu.

Faktiskt.

Trettondagsfönstret ....

Åååå, ett sådant vackert fönster har kommit susande från Portugal ..., och tänk .., klarat kylan norröver och slutligen - vilket ju är ett mirakel i sig -, hittat alldeles rätt och slunkit in i ett grönt hus i landet Uppland!

Och det är onsdagmorgon och i det gröna huset har familjen redan varit uppe i ett par timmar.

Det är fotbollscuper hit och fotbollscuper dit och det är rena logistikavdelningen när det gäller transporter .., en ska till Tyresö, någon annan till Stuvsta!

Och bloggmadamen har vridit och vänt sig minst tio tusen gånger under natten och när klockan visade på halv 3 .., hade sömnen ännu inte infunnit sig.

Nu är det morgon och nittion grader kallt ute.

På bordet står en kopp med kaffe och från den platta tv:n hörs kommisarie Columbo fundera över något mord.

Så kan också en onsdagmorgon börja.

Just nu ....


Pensionatsvärden har givit sig ut på träningsrunda nummer 2.

Ett par mil ytterligare, således.

Och dottern har lånat Fina Bilen och susat iväg söder om stan, till Stuvsta, där Kapten Lintott har fotbollsmatch.

Bloggmadamen då, vad gör hon?

Jo, hon ska lägga sig på soffan och vårda sitt våldsamt ömma högerknä.

Nåja, enbart lättjefull har madamen inte varit .., middagen har hon förberett .., det blir "Gräsänkans heta chiliräkor" .., den där gratinerade räkgrytan som vi hade på bloggfesten).

Och så ett litet tips på de allra mest underbara bilder: härifrån.

Efteråt ...

... ser det ut så här.

Väldigt njutbart.

Insikt nr 185 ...


"Men guuuud, vad du är skäggig!!"utbrister pensionatsvärden så där helt apropå, ja, det är när bloggmadamen råkar stå så det skarpa dagsljuset faller rakt mot haka och överläpp.

Jamen, ååå, så underbart!

Vilka ljufvliga ord att lyssna till så här i början av året.

Men ..., nu vet jag ju inte om jag tycker att han är så mycket tjusigare själv.

Faktiskt.

Insikt nr 184 ...


Mitt minne är verkligen inte vad det borde vara, men dofter kommer jag ihåg.

När jag i kassan har en dam framför mig som doftar himmelskt, säger jag just det.

"Men åååå, vad du doftar gott!"

Då ler kvinnan och säger att ..."ja, det sa du för ett par år sedan också, då, när jag tittade in i lilla kvartersbutiken där du arbetade, jag hade samma parfym då som nu".

Ja, man är i alla fall konsekvent.

Igårkväll var det dags för ett möte med en för mig ny doft .., en som var övermåttan ljufvlig.

Britney Spears - nånting.

Mjuk och sinnlig.

Wonderful! helt enkelt.

Och så kom tomten också ...

... med en så fin julklapp till bloggmamman.

Alla tre barnen och ett barnbarn samlade på ett örngott!

Det kan man kalla för lycka det.

Och under bordet ...

...ligger lilla Nelly på mage, med bakbenen utsträääckta.

Tisdagsfönstret ...

... finns på Tidlösavägen i Upplands Väsby.

Det är tidig förmiddag.

I soffan Ektorp sitter en pensionatsvärd och tar sats inför dagens skidtur.

Utetemperaturen visar på minus femton.

På tur med Astrid ...

Hos AP, Micke och Nelly på lilla Essingen.


Vid sextiden på aftonen tar vi bilen och tar sikte mot Hufvudstaden.

I mitt knä har jag den lånade GPS:en och det visar sig vara en mansröst som nästan bryter på tyska, men bara nästan.

Galant går det förstås att hitta till lilla Essingen och vi parkerar kanske 100 meter från porten, så alldeles rätt har inte Rösten som säger att målet är nått.

Och så blir det jättegod middag hos AP och hennes Micke, allt medan lilla Nelly springer och omkring och viftar så glatt på svansen och efteråt vankas kaffe och bilder från den senaste semesterresan och vi diskuterar huruvida det finns babianer i Thailand eller inte (den diskussionen utmynnar omedelbart i ett googlande där det första som kommer upp är "menar du bebisar i Thailand?") .., och prostitutionen i Pattaya hinns också med ..., (då blir det livliga diskussioner igen ...) och sonen, den blivande Konstapeln, han berättar smajlande att han med hjälp av ledig tid på bussen eller t-banan och med sin i-phone, har lärt sig alla Europas huvudstäder och flaggor och genast börjar Magister Göransson att förhöra.

"Få se ... vad heter Moldaviens huvudstad nu?" säger han och till magisterns förvåning blir svaret alldeles rätt (Chişinău) och så där fortsätter det ännu en stund.

Ja, det blir en alltigenom trivsam kväll och när vi, flera timmar senare, åker hemåt, har vi programmerat om GPS:en .., nu är det en kvinnoröst vid namn Astrid som guidar oss, men nu kan vi redan vägen, så Astrid, hon får ta ledigt.

Väl i Väsby berättar äldsta dottern att ugnspannkakan som pv gjorde smeten till innan färden till stan, åååå, den blev helt underbart god och Kapten Lintott säger .., på min fråga om den verkligen var så god .., att ..."ja, den blev i alla fall mycket godare än mammas" och så ler han lite filurigt.

Äldsta Dottern förklarar att pannkakan såg ut som en puckelpist.

"Äsch, det beror på att han fuskar med bakpulver!" säger jag.

Och nu är klockan snart elva och utanför fönstret råder förstås mörker och på min vänstra sida sitter en pensionatsvärd och väntar på att få kommentera på sin blogg.

Så .., ajöken, sa fröken.

I landet Uppland ...

... bakas det gifflar (bloggmadamen) ...., vilas på soffan Ektorp (annan färg än den halländska varianten ..) och så blir det kulturell eftermiddag med Soldat Bom.

Den skidåkande pensionatsvärden inväntar varmvatten till duschen, ty här har varmvattenberedaren behagat avlida (men återuppväckts ..) allt medan äldsta dottern surfar runt och kollar på hyrbilspriser i Florida.

Jaaa, det är ungefär vad man önskar sig av en måndag i början av januari.

Och ....


... nu har det skett.

Förresten ....


... besökte jag idag en Ica-butik där det planerats så smart,

så frysdiskarna var placerade närmast kassalinjen.

Äntligen, någon som har tänkt till!

Tänkte jag.

På agendan ...

Besök i Väsby Centrum och Sparbanken med låååång kö och låååång väntan.

Bloggmadamen ägnar sig åt skyltspaning.

Det är obegripligt att det här med skyltutformning tycks få gå lite hött om bött.

I vissa städer blir det tidningsskriverier som varar i åratal när det gäller färgen på en dörr i centrum .., men se skyltar .., det är inte så noga det.


Papperskorgsutsmyckning.


Helt annorlunda är ett besök i Väsby Centrum mot för hemma i Ystad.

I Ystad är allt så homogent .., här är blandningen total och det är bara underbart!

Inne i Sparbankens lokaler trängs människor från världens alla hörn, eller i alla fall från några av hörnen .., och inte en kotte reagerar över att en haltande madame talar västerbottniska.



Med nya pjäxor i stor påse, kör vi hemåt, ja, till det gröna huset på Tidlösavägen.

"Titta, där är ju Obelix!" hojtar pv när vi passerar en stor snögubbe.

Och nu har han, pv, givit sig iväg för fyra mil på skidor och lycklig som ett barn på julaftonen tycktes han.

Från barn och .....

När Emma och Emil börjar i 4:e klass, ber deras fröken dem att beskriva sina föräldrar.

Vid första föräldramötet läser sedan fröken upp lapparna och så ska man försöka lista ut vem det hela handlar om.

Den övre lappen är skriven av Emma när hon började i fyran.
(Dom har haft samma fröken).

("gillar sin mormor ..." .., "hon älskar ägg" .., läser bloggmadamen och ler).



Och så var det Emils tur i höstas.

Ni kan ju gissa vilket jubel som utbröt bland de övriga föräldrarna när fröken läste upp detta.

"Pappa: lat och kollar på sport ...".

På uppresan ...


... är pensionatsvärden så lycklig, så lycklig, ja, som ett barn på julafton.

Nu ska han ägna dagarna i landet Uppland till skidträning.

Längdskidåkning.

Ni vet, inför Vasaloppet.

Prick alla dagarna i landet Uppland ska det åkas skidor.

Fyra mil första dagen, absolut.

Säger han.

I trakten av Norrköping hör jag plötsligt honom skrika "Madre, Madre!"

Det är då ..., just då, som han kommer på att pjäxorna ligger kvar hemma i landet Halland.

Resa med förhinder ...

Ett annat "ååå, framme!"
Det var i Jämtland, på Kvarnsjöns camping.


Resan från landet Halland till landet Uppland, den kunde ha börjat bättre.

Där är vindrutetorkare som inte fungerar och har fastnat i halvvägs neråtläge .., en handbroms som har avlidit och vänster framlyse som tackat för sig.

Nåja.

Pensionatsvärden fixar säkringsbyte (halleluja!) och plötsligt lägger sig vindrutetorkarna i rätt läge och vattnet som inte har velat sprida sig över rutan, det fixas med hjälp av en synål som rensar i sprutkanalerna ..., handbromsen får åtgärdas på måndag då bilfirman ska ta hand om det som inte fungerar, ja, innan besiktningen på tisdag, så det löser sig.

Och den gamla glödlampan (läs: glödlampehelvetet ...) vägrar att låta sig ruckas på, så det får ordnas senare, i rejält dagsljus och med verktyg.

Borde det inte vara lag på att glödlampefästen i bilar skulle vara oerhört, oerhört lättåtkomliga och även utan verktyg skulle man kunna byta en trasig lampa i mörker?

Jo, det tycker jag verkligen.

Och så var det sigge nilsson, ja.

Lille Sigge, denne buskatt, han v ä g r a r i sten att åka i kattbur .., alldeles heltokig-galen blir han och klöser och river, allt medan farbror pElle ligger och sover vid bloggmadamens fötter.

Till slut får sigge komma ut i friheten och sitter i mitt knä, - rejält fasthållen -, men det är inte mycket bättre det.

Det blir så att sigge, i stället för pElle, får stanna i landet Småland där han träffar en förvånad kattmadame vid namn Suna (fräs-fräs ... men det bryr sig inte sigge så mycket om ..) och pElle åker med oss till hufvudstaden.

Vid trakten av Norrköping ringer pv:s storebror och meddelar att sigge nilsson är en kaxig liten typ som minsann inte är det minsta skraj för vallhunden Sverker (uttalas: sväääker ..., på småländska) och han, sigge alltså, har gått på lådan och allt är okej.

Och pElle är UNDERBAR!

När vi tar rast vid Östgötaporten, tar pv fram kattlådan och ställer den i baksätet .., då går pElle dit och gör sina behov och krafs-krafs ..., och sedan ligger han och sover där nere vid bloggmadamens fötter resten av vägen.
(Ja, alltså ..., kattlådan töms och förflyttas till bagageluckan ..)

Att sedan, utan GPS, hitta till sonens boende på något som heter Nordenflychtsvägen (som visar sig vara avstängd), det är en historia för sig (men pv fixar det .. han har kört buss i Sthlm en gång i världen har någorlunda hum om var man är ...) och sedan blir det raka spåret längs E4:an norrut och sicken lycka att stiga in i huset på Tidlösavägen och få sträääcka ut och högerknäet är svullet och ömt och citodonpillren blir till en välsignelse och vi sitter i soffan och äldsta dottern bjuder på varma scones med ost och marmelad och det tittas på Wallanderfilm från Ystad och utanför vardagsrumsfönstret är det snöigt och vitt och medan Emma berättar om dagens cupmatcher i fotboll, känner man alldeles tydligt att ååå, nu är vi framme!

Så var det.

Har intresseföreningen noterat?

Precis som i fjol ...

.... den här tiden, så åker vi idag upp till Stockholm, till barn och barnbarn.

Oj, så spännande det ska bli för lille sigge nilsson, som under några dagar ska få bo hos den blivande konstapeln och hans kamrater.

Och pElle .., han ska lämnas av i landet Småland .., i Fallnaveka, ute på landet.

Där, i ett rött hus med vita knutar, ska han tillbringa ett par dagar tillsammans med pv:s storebror, hans fru och så katten Suna.

Henne, Suna, kanske ni minns?

Men nu är hon ingen liten kattunge längre, utan en Vuxen Fröken Katt.

Måtte nu detta avlöpa väl, det säger jag bara.

Söndagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle i landet Halland.

Och mångubben är som en bygglampa där över havet.

Bilden togs kl.08.05.

Ute är det femton minusgrader.

Stjärnorna på slottet ....


Underbart!

I love SVT!

Hoppas att ni såg filmen ...

I Paris kan allt hända

Fransk novellfilm från 2006.

Kate bilar till Paris över veckoslutet.

I en stad hon inte känner till, ska hon träffa en främmande man.

Och hans hund.

En film av Alice Winocour.

SVT 2 , kl. 19.40

Bara så ni vet ...


... så finns det små kattungar, typ sigge nilsson,

som faktiskt älskar tv-program i SVT ...

såna som handlar om Yellowstones nationalpark och om bisonoxar och uttrar

för att inte tala om ...

när filmen Oliver Twist visas ....

då sitter sigge nilsson på helspänn och tittar!

Herr Inspektören ...

Ja, jag vet att det blir mycket av sigge nilsson.

Men hur skulle man kunna låta bli ...?

(Och nä, pensionatsvärden tapetserar inte i Adamsdräkten, men inte långt ifrån.)

// Nej, jag får den inte att synas här .., inte nu i alla fall. Nåja, filmen får ligga kvar ett tag, så ser vi väl hur det blir ...?

På agendan ...

... mönstrad tapet byts ut mot vävdito som ska målas vit.

Allt detta sker under överinseende av sigge nilsson, som väldigt nyfiket följer husses arbete.

Sigges matte är hantlangare och kommer raskt och lydigt med tumstock, skruvmejsel, tapetborste och annat som herr hantverkaren behöver.

Jaså ..?

"Är du klar i rummet ...?" hojtar jag till PV.

Han har fixat med elementet nämligen och nu har han återvänt till andra sysslor.

"Jodå .., allt är klart ...", svarar han.

Hmmmm.

På det viset ...?

Det var ...

... sigge nilsson som först hittade den där pallen vid elementet.

Där det var så varmt och skönt, nu är värmen kom på som den skulle.

Åååå, så han njöt, lille sigge.



Sen upptäckte pElle samma sak.

Ett lördagsfönster från ....

"Hej!

Här kommer ett fönster från Skellefteå.

Det är taget i julhelgen och det snöar fortfarande.

Vissa hängdrivor har rasat, andra byggts på.

Tur jag inte har huvudansvar för skottningen!

Nyårskram från ellem."

sigge nilsson tar en tupplur ...

... och när pElle nu har ockuperat pallen vid elementet, då lägger sig sigge bakom mattes rumpa och den är stor och rejäl och där är det varmt och gott.

Lördagmorgon ...

"Hör här nu ...., det här var intressant!" säger pv.


Tidningsläsning vid köksbordet.

DN till pensionatsvärden .., Göteborgs-Posten till bloggmadamen.

Tända ljus ..., sigge nilsson under bordet och pElle på pallen vid elementet.

En slags vardagslycka .. ja, verkligen .., det är vad det är.

Och mellan frukosttuggorna högläser vi utvalda artiklar för varandra.

"Hör här .., det här är bra skrivet av en folkpartist i Täby!" säger pv.

Det handlar om friskolor och artikeln andas irritation över vår statsminister.

Och själv läser jag om den fyraåriga flickan som är försvunnen .., och om den unga kvinnan som så brutalt mördades i Hjällbo, ja, inte långt ifrån det hyreshus där mina barns farmor har tillbringat en stor del av sitt vuxna liv .., jag läser om Anneli Hulthén (s) som är kommunstyrelsens ordförande i Göteborg och verkar sköta sig med den äran .., och där är även en artikel om herr Ibrahim Shkupolli som i Finland avrättade sin före detta flickvän och fyra av hennes arbetskamrater och skälet för detta hemska anges vara svartsjuka och man tänker att ojojoj .., vad känslor kan ställa till med i människors liv!

På familjesidan kan vi se bilder av olika jubilarer, däribland "världens goaste make, pappa, son och svärfar", nämligen Lennart Ung, som idag fyller 60 år .., och där är Svea som fyller 100 år och inte att förglömma .., Hugo Sandberg och Ida Carlsson som har förlovat sig.

En liten Dagens Ros finns också.

Den rosen utdelas till den ärliga person som lämnade in en plånbok i receptionen på Frölunda Kulturhus, samt till Eva i receptionen som snabbt ringde till plånbokens ägare.

Och just så där fortsätter läsandet .., man skuttar mellan de mest fasansfulla hemskheter till gratulationer och utdelning av rosor och det är väl så det är här i livet .., hullerombullerlivet .., det som är så oberäkneligt och ändå så övermåttan härligt!

Snart sommar ...

Ja, man kanske skulle ....?

Dagens fönster ...

... finns i Ystad .., på Regementsgatan.

Och så är det .., att efter två månader i ett gult hus i landet Halland .., så känns det som hemma.

Det också.

Den första dagen ...

Efter en natt hos vännen Torun i Staffanstorp, skriver jag litet brev på familjens kylskåpsdörr.
Det var då det.
När jag var ensamseglare.


... på det nya året .,. är snart tillända.

pElle äter mat .., och hoppar sedan upp på pallen vid elementet .., den där härliga platsen där det är så varmt och där lille sigge nilsson har legat och sovit mest hela tiden.

Och sigge, han tycker inte endast om tv-program om skator, nej, han har med stort intresse tittat på På Spåret, ja, i alla fall delar av programmet.

Helt klart blev jag impad av pv som tog Bologna på 10 poäng .., ja, idag kammade han för övrigt hem många rätta svar.

Och nu .., Bo Kaspers orkester som önskar mig en stilla natt ..., framför mig på bordet en ljuvligt doftande hyacint ..., mörker utanför fönstret ... och jag tänker att livet känns så bra, så man är rädd att nånting ska hända.

Som den fyraåriga lilla flickan som är försvunnen i Malmö.

Arma anhöriga!

Sånt kan man också tänka på.

Kväller ...

Tre kilometers promenad ute i solskenet och sedan ...., sprängvärk i högerbenet.

Det blir soffläge .., Citodon .., sömn ..., och sist av allt: en tortilla med tacotillbehör.

Sakteliga återvänder livet.

Och ikväll är det På Spåret.

På kvällen ...

... pratas det om det där huset i Småland, det som vi tittade på.

Det som skulle ha fordrat månader och år av renoveringsarbete.

Han som är storebror, säger vad han tycker.

Sigge Nilsson går på bio ...

Men åååå, sicket spännade program i SVT 1 ..., ett program som handlar om herr och fru Skata och hur länge som helst sitter lille sigge nilsson och tittar hänfört mot tv-rutan och fåglarna!

Älskar jag detta ...?

Nyårkonserten från Wien?

Svar: ja!

Och allra helst Radetzkymarschen med dagens dirigent Georges Prêtre med sitt filuriga leende!

(Inte den som dirigerar här alltså ...)

Nytt år ...

Nyårsafton blir lugn och trivsam.

Från Fallnaveka utanför Ljungby kommer pv:s storebror och hans fru.

Det blir lammstek med potatisgratäng till middag (som nästan aldrig blir klar ...) och till förrätt krustader fyllda med krabbstuvning och långt senare på kvällen blir det inte pannacotta med passionsfrukt (som det var tänkt ...), utan vanlig äppelkaka med glass.

Det går det med.

Och vi spelar kort .., nånting som kallas Trixxie och är jättekul!

Två kortlekar .., och så nästan som Plump, man går från tre och upp till tretton och har man t.ex fyra kort är 4 trumf och så vidare och det gäller att samla på sig allt från triss, fyr, - och femtal till stege i färg och så, när den förste har allt detta på hand ropar den "klar" och då får man böta det som man själv sitter med, ja, allt utom om man triss och sånt.

(Det gäller alltså att snabbt få triss/färgstege/fyrtal/femtal i klädda kort, så man inte åker på att böta just dessa, det kostar multum det ..).

Första omgången åkte bloggmadamen baklänges nåt hemskt, men sen förstod jag hur det hela gick till.

Himla roligt var det!

Vem som vann?

Jo, det gjorde madamen från Småland, tvåa blev hennes man, trea bloggmadamen och sist .., jominsann, pv!



Vid halv ett blev det godnatt.

Nyårsdagens förmiddag blir lika lugn den.

Det sågas ner tre mindre träd ..., och jag går på promenad längs havet tillsammans med Lena.

Efteråt blir det kaffe och lite av nyårskonserten från Wien.



Och lille Sigge Nilsson har hittat ett nytt favoritställe att sova på, nämligen på pallen intill elementet som Tommy, pv:s bror, fixade igår .., så nu är där sååå varmt och skönt!

En annan sorts inköpslista .

... kanske mer som en önskelista, den kommer från landet Västmanland.

Fast mycket av det här tror jag nog fanns på någon av hyllorna i livets skafferi, ja, hos madamen häromkvällen, åtminstone kärlek, gemenskap, skratt, glädje, samhörighet och lite solsken.

Det andra kanske var "restat" från leverantören och kommer lite senare.

Så hoppas jag att det är.

Årets första inköpslista ..

... upphittad på Ica Maxis parkering den 31/12 - 2009.

Nyårsdagsfönstret ...

... kommer från hon som är tillbaka på Ruta Ett.

Och en härlig nyårsdag önskar bloggmadamen alla bloggvännerna!