lördag 13 februari 2010

Värmekälla ...


Det kommer ett sms.

"God natt min vän!" står det.

Det räcker.

Kväller ...



Det tar alltid tid innan pElle har bestämt sig.

Ska han hoppa upp i soffan eller inte?

Länge kan han sitta precis nedanför och bara titta på matte, så där som ..."äh, du kan väl lyfta upp mig ...?"

Men se det gör hon inte.

Och till slut hoppar han upp och sitter en stund och tittar sig omkring och efter kanske fem minuter lägger han sig på min höft (om jag ligger på sidan) och han är spänd som en fiolsträng, för bäst det är kan ju eländet sigge nilsson dyka upp.

Så han trampar och trampar och trampar.

"Nä, lägg dig nu pElle .., lägg dig nu .., såååja!" säger jag.

Och när han till slut kryper ihop, är han fortfarande spänd.

Men .., om jag tar då masserar honom i nacken .., då tar det inte tio sekunder förrän gammel-pElle blir som en våt wettextrasa och bara sjunker ihop och mår som en prins!

Och spinner.

Och spinner.

Det är precis vad han har gjort just under skidskyttet.
Stor besvikelse ....

... hos herr Ulfbåge och nu börjar man förstås tänka på sånt man inte vill tänka på.

Nåja, det kommer nya dagar i skidskyttespåret.
Bli-glad-av-bilder .....

... hittar ni här.
I väntan på skidskyttet .....


... tittar vi på Melodifestivalen.

(Men först ligger vi skavfötters i soffan Ektorp och sover i en timme, rakt av bara!)

Så länge .., röstar jag på låt nr 2.


Uppdaterat: och dom kom inte ens med. jaha.
Ta fram näsduken ...!

Ty ..., snart är det dags .....

Vid sjutiden ...



... på morgonen, tar pensionatsvärden bilen och kör till Småland för att hämta gratisved.

Vid tolv är han hemma.

Och han kånkar och bär in veden från släpen ..., och fixar hatthyllan så den nu är nästan klar.

Och skidorna vallas.

Nu ska här tränas .. "minst tio varv på åkern!" säger han bestämt.

Ett par mil alltså.

Ja, energin är det i alla fall inget fel på.

På pensionatet ..



... vankas det lammstek och potatisgratäng till middag.

Lammsteken är vitlöksspäckad och nu är det gratängens tur.

"Hmm, finns här någon riven ost ...?" frågar jag pensionatsvärden.



Jodå, det finns.

Alltid.

I små plastbyttor i frysen ligger det sista av ostbitarna som herr pensionatsvärden har rivit.

"Ja, man är väl snålänning ..." säger han leende.

Sånt gillar jag.

Ett första fönster från Kjelle på vift ...


Ja, knappast från Båstad i alla fall ...?

Det var väl ett par år sedan jag träffade Kjelle, ja, det var på den tiden när jag skuttade omkring på dejtingsidan och sällan eller aldrig har jag mött en man som är så ... annorlunda.

Kjelle är en riktig söderkis som har flyttat till Öland och vintertid, när han inte står i sin butik, seglar han omkring med sin båt på något grönturkosskimrande hav väldigt långt hemifrån.

Hela han utstrålar en massa livsglädje och spontanitet och det är som om han bara öppnar famnen och tar emot livet rakt av.

Och nu är han ute på vift igen med sin båt och jag mailar honom och påminner om fönster. Flera gånger skriver jag, så där så han inte ska glömma.


Det var rent otroligt så många seglare det fanns på dejtingsidan.
Och jag som har så lätt för att bli sjösjuk.
Aj, aj.

Idag hittar jag ett svar från herr Skepparen och bry er inte om att han inte har stor bokstav eller bryr sig i punkt eller komma .., jag har läst ett utkast till något som är tänkt som mer än ett brev, ja, som han har författat .., och det var helt underbart!

Så här skriver han:

Hej eliza
jag har samlat lite fönster till dig från min värld

denna gång Grenada Martinique och Cuba och Båstad
det blev rätt många

kram Kjelle

så går det när man tjatar ....



Ombord på hans båt

"Och det där tackade du nej till ...?" säger pv suktande när han tittar på bilderna av båten.

"Ja, jag hade ändå bara spytt ...", svarar jag.
Dagens glädjeämne ...


Lille Rödhaken är tillbaka vid fågelbordet.

Fast där är han ju förstås inte .., han håller sig på marken.

Uppe i ottan ...


Bilden från nätet.

Halv fyra stiger bloggmadamen upp ..., tar med sig täcket och smyger ner till soffan Ektorp.

OS-invigning .., jepp.

Tittar lite förstrött på intåget .., noterar att Sloveniens deltagare har läckra halsdukar ..,. och där kommer Peter Forsberg och bär den svenska fanan och jag avskyr den här ljusblå flaggfärgen, i alla fall på kläder ..., och det är som vanligt ganska segt och mellan varven somnar jag och vaknar till när en man och en kvinna sjunger århundradets längsta sång .. men allt är vackert och vilket ljusspel!

Somnar om.

Vaknar när elden ska tändas .., då har sigge nilsson krupit upp och ligger på min höft .., och vid halv sju hör jag steg från ovanvåningen .., ååå, där kommer pensionatsvärden och säger att han har vaknat och inte hört ett enda ljud intill sig och "jag tänkte att gud, nu är hon död!", men så var det inte och han konstaterar att det är femton-komma-nio grader i köket och det hämtas in ved och jag sveper in mig ännu mera med täcket och då är sändningen slut och i Vancouver har hockeyspelaren Gretsky tänt elden, den på stan, och nu är det olympiska spel för hela slanten och det blir P4-nyheter och där berättas om en rodelåkare som har avlidit av skadorna när han seglade ut ur rodelbanan och mitt i all glädjen är någons föräldrar förtvivlade och rodelåkarens landsmän bär sorgband vid inmarschen och det är sorg och ledsamhet innan det hela ens har börjat.

Och medan människorna i Vancouver är rusiga av glädje, tänker jag på Patrik Sjöberg som var gäst hos Skavlan igårkväll och hur sympatisk den forne höjdhopparen plötsligt tycktes vara ..., och jag tänker också på de två kvinnorna som senare på kvällen ringde till Karlavagnen .., den ena hade ett alldeles förfärligt eldfängt humör (bland annat hade hon slängt ut en bur innehållande en papegoja rakt ut genom fönstret och ner på trottoaren!) och den andra damen vittnade om hur hon hade börjat gapskratta på en begravning (kvinnan arbetade på ett gruppboende för handikappade och någon av patienterna hade avlidit och så var några från personalen med på själva begravningsakten, däribland den inringande damen som gjorde sig rolig över hur de övriga begravningsgästerna hade sjungit ...) och maken till icke-empati har jag inte hört på länge och jag hoppas innerligt att den gapskrattande kvinnan har bytt yrke!

Tankar susar hit och dit.

Och nu är det ännu mera morgon och pensionatsvärden har åkt till landet Småland för att hämta ved och själv ska jag lyssna till Ring-så-spelar-vi.

Det är väl hullerombullerlivet i ett nötskal.

Dagens fönster ...



... finns i Jörn, hemma i Västerbotten.

Fönsterfångerska var vännen ellis.

fredag 12 februari 2010

Om en minut börjar På Spåret.

Det känns bra.

Jag håller på ... ja, inte på någon speciell.

Skillnader ....


Hon som säger att hon tycker om tyget.

Och så tar jag bilen och kör raka spåret in till stan.

På vissa ställen är kustvägen till en tredjedel igendrevad av snö som kommit farande längs platta åkrar ..., och det gäller att ta det piano.

Jag parkerar som vanligt nere vid slottet och tar sikte på Stora Torg.

Det blir inköp av billiga grönsaker ( 3 st avocado mogna och fina, perfekt till guacamole, för 12 kronor!, svenska äpplen 9:90 kilot .., en ask blå, kärnfria druvor för 12 kr ...) och sedan går jag bara lite planlöst för att fördriva timmen innan pensionatsvärden ska dyka upp.

Hemslöjden får återigen besök och expediten är inte av den pratglada sorten om man säger så .., helt ärligt känner man sig inte ens välkommen och jag tackar för mig och går ut i snålblåsten.

Vid ett övergångsställe står jag intill en elegant dam i persianpäls och jag sveper älsklingshalsduken om mig och säger ..."men oj, så kallt här är!", men damen tittar på mig som vore jag nånting som katten just kommit hemdragandes med och jag förstår att hon inte har den minsta lilla lust att småprata.

Så jag tystnar.

När pensionatsvärden kommer (jag har tagit miste på tiden och fått vänta en halvtimme extra ..., den tillbringar jag sittandes i en fåtölj i Sparbankens lokaler ...) berättar jag om detta med hallänningarna eller rättare sagt: halmstadborna ... och hur annorlunda det är mot för i Skåne.

Efter sjutton år i Ystad har jag vant mig vid att människor är öppna och pratsamma och "bjuder in" .., ja, aldrig har jag mött vänligare människor än i Ystad!

Här .., är det tvärtom.

Det finns undantag, såklart finns det undantag .., kvinnan på OK där vi hyrde släpen .., expediten i Pfaffs syaffär .., dom unga töserna på Hemköp i Haverdal ..,. och personalen på vårdcentralen i Getinge!

Men den där öppenheten ute på stan .., alla leenden som man möter i Skåne .., det hittar jag inte här och jag känner hur jag .., blir rädd att jag själv ska förändras .. med tiden, alltså, för till sist kanske man ger upp?


Det där tyget som inte är det minsta i min stil.
Soffan och fåtöljerna har tillhört Gunvor och Viking.

Allt det berättar jag för pensionatsvärden när vi åker norrut - pensionatet ligger ju precis mitt emellan Halmstad och Falkenberg -, och jag berättar också att jag har tagit en bild på den fina kudden som jag fick av dottern i julklapp och att den, kudden låg i fåtöljen - den som jag nästan inte klarar av att beskåda -, men dottern, hon svarar i ett mail att ..."men ååå, vilket vackert tyg!" och när jag berättar det, då faller pensionatsvärden nästan baklänges i sätet av glädje.

"Men sicken rar tös!" utbrister han.

Och sen är vi hemma och sigge nilsson har varit ute på egen hand i tre timmar!

"Siiiiiiigge! Siiigge!" ropar vi och efter en liten stund kommer han ut genom den hemliga gången från den inglasade altanen, - som en liten tunnel är det som bara rymmer en mindre och en större katt - och sigge är visserligen sömndrucken, men oj, så glad och svansen står rakt upp, så där som röken från en skorsten en riktigt kall vinterdag!

Och detta,ååå, så härligt, är första gången på tre månader som jag inte har ont i mitt knä efter en längre promenad och det är en sån ofattbar glädje så det kan ingen tro!

Om två timmar börjar På Spåret.

Nu blir det ett glas rött vin.

Ps. Pv kommenterar det jag har skrivit och säger att uttrycket "mot för i Skåne ...", det har han aldrig hört förut. Ja, från mig, men inte annars. "Men vad säger du då?" frågar jag. " Jo .., "det är annorlunda här mot Skåne", svarar han. Ojdå. Det har jag aldrig tänkt på. Hur är det nu .., är detta nånting hemifrån, eller ..? Ingela ..., du den allvetande i dessa frågor ...?"

Det ena ger det tredje ...



Är man sjukskriven på grund av ett aningen krånglande knä, kan man ägna morgonen åt en hel massa saker.

Man kan läsa Göteborgs Posten från första till sista sidan och där upptäcka att sångaren Brolle egentligen heter Kjell, tänk, det visste jag inte ..., och bland alla bilannonserna finns en som är annorlunda än de övriga .., det är Jannessons Bil som säger sig köpa välvårdade och servade bilar, även äldre kortmilare.

Ovanför texten finns en bild av en äldre, rätt oansenlig man med glasögon; det är förmodligen herr Jannesson själv.

Det slår aldrig fel: var morgon faller min blick på herr Jannesson och se där, nu har han nått sitt mål .., här sitter jag nu och skriver om hans bilfirma!

På sidan 7 finns en liten notis som berättar om den kissande polishunden som fick annat att tänka på när den plötsligt nosade upp en isklump och markerade för husse.

Isklumpen visade sig innehålla en pistol med kaliber 22.

Och när man har lagt tidningen ifrån sig och busat lite med sigge nilsson, så där så man har fått rivsår på höger hand, då kan man titta på tv.

SVT.

Gomorron-tv.

Där samtalar Kristian Luuk med deckarförfattaren Åsa Larsson, ni vet, hon som är uppvuxen i Kiruna.

Herr Luuk läser de första raderna ur hennes senaste bok.

Å, vilken läcker inledning!

Och .., då kan det där lite förströdda lyssnandet rendera i att man på stört beslutar sig för att inhandla just den där boken.

Så det är vad jag ska göra.

I eftermiddag.
Insikt nr 214 ....


Ibland, eller rättare sagt ganska ofta, begriper jag inte hur vårt rättsväsende fungerar?

Eller hur man tänker?

Och när jag läser detta, då blir jag - om möjligt - än mer fundersam.

Morgon i ett gult hus i landet Halland ..


Just det, stickesockar eller fårskinnstofflor är vad som gäller.
Foten tillhör lilla Ebba.

Femton grader varmt i köket.

Eller kallt.

Eld i pannan!

Ett ägg som kokar.

Och snart är kaffet klart.
Och så här tyckte vi ....

Rutan sa...

Men vad skulle hon säga? Skulle hon plötsligt svänga om och meddela att nu gäller en annan ordning än vad hovet bestämt för länge sedan? Hon försöker i inslaget säga på ett diplomatiskt sätt att hon inte styr tilltalet utan att den som tilltalar henne använder det som för den känns bekvämt.

Jag tycker inte det är ett dugg konstigt att man använder titel. Det är bara att spela med. I officiella sammanhang spelar hon alltid sin kronprinsesseroll. Varför skulle jag ta ifrån henne den?

cruella sa...

Det skulle hon väl i och för sig kunna antyda eller låta förstå. Att när jag blir drottning går kvasten över ett och annat.

Nu blev det bara halvbakat och faktiskt rätt oförskämt, trots att hon eventuellt menade att vara diplomatisk. Men så generös är inte jag. Jag tilltror dem inga särskilda sociala färdigheter efter en så skruvad uppväxt (och avel;-).



Hedgren sa...

Ja, jag skulle inte sakna kungahuset en sekund...

cruella kom på ännu mera ...

Härregud. Men jag är inte förvånad. Och vad listigt hon bollar över ansvaret för tilltalet till den som talar med henne. Är du så tölpig så du inte hajar vad som passar sig får du väl säga vad du vill. Men skuggan faller på dig själv.

annannan sa...

Senkommen kommentar från landet som firar republikens hundraårsjubileum i år och från staden där det hela tog sin början. Ja, inte urrepubliken förstås, men den portugisiska.

Det där med tilltal diskuteras ju hos Magdalena Ribbing titt som tätt. Du eller ni och unga generationers sätt att försöka ta till sig ett ni. Jag har fått lära om som vuxen, till ett språk och sätt som aldrig lagt av med ni och min fru och herr Oliveira.

Och lite lite grann saknar jag det i Sverige. Det känns inte längre självklart naturligt att säga du till en mycket äldre människa som jag aldrig träffat förut.

Men dit jag ville komma är att just eftersom vi faktiskt aldrig annars använder titlar eller andra tilltalsord än du i Sverige så ter sig kungandet och drottningandet och kronprinsessandet mycket märkligt. Det var en del i det normala när man också magistrade och systrade osv, men så är det ju inte längre.

cruella sa...

Kloka röster här, jag gjorde slag i saken och gick med i Republikanska föreningen som en principmarkering på förlovningsdagen. Maken till svassande, svansande och infantilt fjäsk - rysligt.
Och pilutta alla monarkister att en avfälling som jag får fira födelsedag ihop med kungliga bröllop stup i kvarten vart trettiofjärde år. Jag kommer att ha annat att göra den 19 juni:-)

anna of sweden sa...

Jag röstar för "du". Är inte så mycket för det där med att ers majestäta hit och dit. ;)

gunnar i vaplan sa...

Så klart, utan tvekan så är det "du" som gäller!
I övrigt så tycker jag att kungahuset ska avskaffas omedelbart.
Kolla sidan:
http://republik.nu/index.php

Turtlegirl sa...

Du så klart!

Japp

Monet sa...

Jag såg det där också. Och tycker, att hur "modern" Victoria än är, så HÄR är hon indoktrinerad av gamla mossiga hovrutiner. Kronprinsessa mig hit och dit, vad är det för trams egentligen? I hennes kompiskretsar är det förstås du hela tiden, som mellan alla ungdomar idag.

Jag tror att Silvia ligger bakom mycket av det här. Tyvärr. Jag var förr en stor beundrare av henne, idag tycker jag hon är stel, formell, inställsamt mjuk och en person utan personlighet längre. Och jag tror att det är hon, mera än knugen (förlåt) som ligger bakom de här förlegade stelheterna. Som det kan bli när man kommer upp sig.

Måtte Victoria slippa gå den vägen och bli en riktigt modern monark när det nu blir. Och slippa sitta där med sina fnissande syskon och försöka få en reporter att känna sig bortgjord. Inte bra!

Love, literature and gardening sa...

Ha - himlen ramlar ner i huvet på en om man säger DU till en kunglighet - ajabaja.

Min äldsta väninna har t ex aldrig duat sina föräldrar utan alltid kallat dem mor och far. Det blir många omskrivningar men hon och hennes systrar är vana vid det och det faller sig helt naturligt.

Men jag har ju följaktlgen aldrig kunnat dua hennes föräldrar heller fast jag känt dem sen jag var 7 år. Och hur skulle jag tilltala dem då var det tänkt?

PV sa...

Kan bara hålla med, Gunnar.

Ett sånt barnsligt trams borde vi göra oss av med snarast.

Inte för att spara pengar men för att det är gammalt och förlegat.

PV

Bert sa...

Ner med monarkin.

Ner med fjäsket.

Vilket totalt fjams!

Det säger jag.

smulan sa...

Ja, suck... håller med alla här. Det är riktigt pinsamt med Viktorias argumenation för att kallas kronprinsessan. Så ärkekonservativt!!

Riktigt pinsamt att se. Skamligt också av en ung människa.

Nej, bort med monarkin! Alla i kungafamiljen är förlegade statyetter. Det är verkligen dags att avskaffa monarkin!!

Elisabet sa...

Jag håller med Monet och sa precis det till pv .., "tänk på att hennes mamma är tyska (förlåt Tuvstarr, jag räknar inte in dig ...) och där är det viktigt med titlar har jag förstått, jag menar, man säger inte du hur som helst.

Jag tycker att inslaget var PINSAMT och den som har humor är ju den yngsta damen.

Alldeles tydligt tycker ju V inte alls om att bli duad.

Det läggs hela tiden till ett "väl" .., ja, man får väl säga det som känns bäst, men helst kronprinsessan.

Så besviken jag blir!

Det skulle ALDRIG falla mig in att säga Kronprinsessan och inte Kungen till kungen heller.

Möjligen att jag hade gjort det till gammelkungen, men då mer av någon slags respekt för att han var född i en annan tid.

Kungahuset är förstås helt förlegat, men jag kan lova att jag ska titta på bröllopet!

Dagens fönster ...


Från södra Frankrike kommer flera kyrkfönster.

Det här är det första .., och så här skriver avsändaren, madame Monet.


"Detta är den stora basilikan i St. Maximin de la Sainte Baume som ligger några mil norr om vår by

Här finns en berömd krypta med Maria Magdalenas kranium också.

Ljuset faller mycket vackert från de stora kyrkfönstren uppe i taket."



torsdag 11 februari 2010

Ja, vad säger man egentligen ...?


Ers Majestät?

Kronprinsessan?

Eller rentav du?

Vad tycker ni?

Väldigt intressant inlägg finns här.