Vid havet ...

efter läkarbesöket ...


och helt obegripligt är det ju

- eller inte -

men helt plötsligt

medan jag går här med dammsugaren

av märket Volta Diamant 400

är detta

vad jag sjunger på

och

pv, han hugger ved

Man hade ju också ....

.... kunnat skriva så här:

Har varit till Steninge Vårdcentral och blivit friskförklarad!

Farewell, adieu, hejsvejs .., till allt vad blodtrycksmedicin heter!

Det vill säga, om man nån enda gång kunde lära sig att "hålla igen".

Med orden.

Vilket man inte kan.

Ungefär ....

Fotografering hos Ateljé Åke Burwall i Malå. 1958 kanske?


.... så här glad blir man efter ett besök på vårdcentralen i Getinge!

Jag åker dit i akt och mening att få blodtrycket kollat (vid egna mätningar visar det sig att utan piller så är det ändå så bra, så bra) och om det nu, mot förmodan, skulle behövas medicin, så vill jag väldigt gärna byta från eländiga Losartan till Cozaar.

Och jag får träffa en alldeles omåttligt vänlig läkare som heter Monika och är sextio år ("ja, jag förstår dig .,. heltid är inget att stå efter jämt och ständigt, man får förstås prioritera och kanske avstå från vissa saker, men hälsan är viktig ...", säger hon) och hon tycks inte det minsta stressad, utan sitter ner och har ett litet anteckningsblock framför sig där hon skriver ner lite av pratet.

Så där .., ja, hur min livssituation ser ut .., hur jag mår rent allmänt .., om jag trivs i landet Halland?

Sen blir det blodtryckskoll, EKG, det lyssnas på hjärta och lungor, hon känner igenom mina bröst ("stora bröst kan vara svåra att få grepp om, få se nu ...", förklarar hon .., jahaaaa, på det viset, tänker jag och smajlar för mig själv ..) och det tas en massa prover ("det var det värsta så svårstucken du är ..., har du gömt dina kärl!" utbrister sköterskan i lab.rummet, vi är jämngamla, hon har vackert, grått vågigt hår och svär tyst ("helvetes-jävla-skit") när hon inte hittar rätt med nålen och måste sitta och lirka och lirka och till sist så ordnar det sig och då smajlar hon brett av lättnad ..., och hon frågar förstås var jag kommer ifrån ("vilken glad dialekt!") och summa summarum visar det sig att jag blir helt friskförklarad!

"Nej, någon medicin behöver du inte, men fortsätt gärna att hålla koll på trycket ...", säger läkaren innan jag tackar för mig och går hem.

En stor kram får hon och att sen köra milen tillbaka till Stensjö går som en dans!

Just så var det.

MIDDAG!!!

Familjen Göransson/Nilsson beordras att omedelbart bege sig till Ystad för att inta middag med

barn,barnbarn,exet, Karin,Meja,Anders & måg!!

Middag serveras kl 18.00!!!!!! ( kom gärna runt kl 16.00 )

Inga nej godtages!! ( Ystad har fina hotell oxå)

Svar från landet Halland:

Nej, se det går inte, för ikväll kommer Hilda med pojkvän hit och äter middag och sover över, men vi tackar så mycket för erbjudandet! Hälsa alla i det vita huset och kram, kram!!

Idag ...

... fyller en av den här sidans flitigaste fönsterfångare år.

Nämligen madame Monet.

För mig är hon en kvinna som vet vad hon vill och tycker, och hon är inte den som först sträcker upp fingret och kollar åt vilket håll vinden blåser, innan hon skriver en kommentar.

Det är härligt med människor såna människor, det tycker jag, även om man inte alltid har samma åsikter.

Och här kommer ett stort och varmt grattis från landet Halland och från oss i det gula huset på kullen!

Fredagsfönstret ...

Den rara Kerstin ("Tjerstin" som man säger hemmavid ..., ja, hon, Kesu är bördig från Västerbotten och har för övrigt världens vitsigaste namn på sin blogg ...) skickar en alldeles underbar fönsterbild!

Visst blir man glad av såna färger!

Så här skriver fönsterfångerskan:

"Fönstret kommer från ett hotell på den tunisiska ön Djerba där jag var förra året. (Tillika Medelhavets sydligaste ö.) Hotellet består av några hundraåriga stenhus som fogats ihop med vinkliga gångar. När man klev ut från rummet hamnade man på en takterrass och tittade ner på en av innergårdarna som gick i – rosa."

Och blommande Bouganvillea!

En sådan fanns i köksfönstret hemma i Malå när jag växte upp.

Under en resa till Mallorca 1960 (pappa och mammas första och enda charterresa,därefter reste mamma på egen hand, till Paris, London, New York och Montreal .., och jag önskade sååå att hon hade varit som alla andra mammor som ville åka till sol och bad ...), nåja, under den resan hade mamma tagit med sig blomskott hem till norr och i en tjusig kruka med nåt som liknade guld-boll-fötter, där fanns just en Bouganvillea.

En sommardag i min barndom fick jag för mig att småfåglarna ute på gräsmattan skulle få mat.

Genom det öppna köksfönstret kastade jag brödsmulor i parti och minut, mest parti .., och den oerhört rikblommande Bouganvillean tappade nästan alla sina blad då jag råkade nudda vid grenarna var gång det var dags för brödutkastning!

Jag minns knappt att mamma var arg när jag liten, men dåååå ......, när hon upptäckte den nästan kala blomman, då blev hon arg, för att inte säga r a s a n d e.

Ett kvällsfönster från ..

..... ett litet gult hus i en vägkorsning, inte långt från ett annat gult hus på en kulle.

nån slags insikt ....


enligt en vetenskaplig undersökning

visar det sig

att japanska kvinnor och män

har sex en gång i veckan

i snitt alltså

lägsta sexfrekvensen i hela världen!

skriver journalisten

som nog är en ung man

ja ja

men jag känner människor

- tro mig -

som inte har haft sex på många månader

ja

inte ens på flera år

- trots att dom är gifta -

och heter herr och fru

och sover i samma säng

och helt säkert

älskar varandra

inte pratar dom japanska heller

En torsdag i bilder ...

Vi hinner bara komma hem, så letar pv fram såna här förfärligt fula lågenergilampor.
Såna som spretar.
Nåja, han ska väl åka till jobbet någon dag .., då vet man aldrig vad som kan hända.
Ps. Jodå, alla lampor fungerar, vi hade bara inte satt i den sista.Ds.


Först åker vi till Varberg för att hämta lampan som jag hittade i gårdagens tidning.

Jag har glömt såväl vägbeskrivning som telefonnummer, men vi hittar ändå.

Säljarna bor i Apelviken, inte långt från havet som är skummigt och vresigt och där skymtar såväl kitesurfare som den vanligare sorten och på sluttningen upp mot stan trängs sommarstugor som inte ser ut som lyxiga sommarvillor, utan just som små stugor.

Och jag betalar lampan (det är min idé att köpa den) och vi tackar det vänliga paret som nu har sålt sitt hus (ojojoj ..., så fint det huset är!) och ska flytta till lägenhet mitt i stan ("det är mycket att hålla efter, det är ju två hus som ni ser och vi säljer ut det mesta, vi ska ju bo på 82 kvm nu ... och vintrarna tillbringar vi oftast utomlands", förklarar kvinnan som egentligen kommer från Dalarna ..), och efteråt, när vi krånglat in lampan i bagaget, tar vi sikte på Coop Forum, också i Varberg, och storhandlar.

Vilken fin butik!

"Är det här salladskål?" ropar en ung kassörska till sin kollega i "vår kassa".

Och jag frågar vilket plu-nummer som gäller .., och det visar sig att Coop och Ica har nästan identiskt lika nummer och åt det skrattar vi och jag får testa på avocado, apelsiner och isbergssallat och kassörskan ler.

I Falkenberg tittar jag in i affären som söker ett "Affärsbiträde".

Det visar sig vara något i stil med f.d. Fridhems Livs i Ystad, fast kanske en tredjedel så stor och ingen sitter i kassan ., hyllorna gapar halvtomma .., grönsaksdisken är eländig .., och från ett kontorsrum dyker en liten kille upp och frågar om jag vill nåt?

"Nä, jag skulle bara titta in lite ...", säger jag och gömmer kuvertet med arbetsbetyget från Ystad.



Tidigare idag: pv visar lyckligt upp sin nya cykel.
Den gamla ska tydligen föräras någon som ska cykla Vätternrundan.



Och så hemma.

"Men vad i ...! Har du gjort detta!?" utbrister pensionatsvärden förfärat.

Ja, jag avskyr kaktusar, ja, jag tycker överhuvudtaget inte om växter eller buskar som sticks, men det gör husets herre.

Den här kaktusen har stått i tvättstugan och jag måste säga att jag blir nästan överlycklig vid åsynen av vad dom har hänt ...,-)

Men oskyldig är jag.



Sist av allt, efter kaffe och uppvärmd giffel .., blir det sigge och pElles tur.

Ingenting i världen gör små och stora katter så sprittande lyckliga som ..., just det: fisk!



Precis hela tiden medan strömmingen kokar, sitter sigge och spanar mot spisen till.

nyvaken ...


svullna ögon

höstblek hud

håret rufslockigt

och låren fyllda med gropar

"å, vad jag tycker om dig!"

säger han

som ligger intill mig

man kan bli förundrad för mindre

Torsdagmorgon i landet Halland ...

Bordet är dukat.

Där finns allt det vanliga (ja, här bor enjängda familjen, den vackra duken som jag fick av min systerdotter, kommer förmodligen att ligga på bordet i minst tio år ...).

Men, där finns också en kopp som står framme till vännen Gunnar i Jämtland.


"Saki - jaki!" sa jag till Gunnar när han var här i somras och om morgnarna uppenbarade sig i den eleganta kimonon.Och så bugade vi artigt.


Nu på morgonen ringer jag till Jämtland ..,och när Gunnar svarar ropar vi unisont: "saki - jaki"!

"Vill du äta frukost med oss?" frågar jag sedan och tänk, det vill han.

Efteråt känner man sig så glad.

Å, vad vi tycker om Gunnar!



I väntan på att äggen ska koka, slår sig den nu höstlovsledige pv ner vid databordet.

Under tre dagar har han och andra kollegor haft studiedagar.

"Hur har det varit idag ..?" har jag frågat när han svettig kommit hem från stan och pustande lagt ifrån sig cykelhjälmen - efter att först ha tittat på Tiden, förstås -.

"Ja, ja, rejäl motvind .., 1.01.13, ja, det får duga .., vad sa du, hur dagen har varit ..., ja, helt ärligt har det väl känts som en massa flum .., men idag var det faktiskt riktigt intressant", har han svarat.



Men nu är han ledig.

Det eldas i pannan .., skidpjäxorna står prydligt på plats och väntar på en rullskidetur senare idag.

Och från gomorron-tv hörs den stilige författaren från Västerbotten berätta om sina år som alkoholist och himlen är gråblå och det blåser friskt, men regnet håller sig ännu borta.

Det blir nog en bra dag.

Dagens fönster ...

... finns inte i landet Halland .,. inte heller i Arvidsjaur eller Gallejaur .., inte i Värmland .., och inte hos Monet i södra Frankrike.

Dom här tjusiga exemplaren finns i: *tadam!!* -  Portugal -!

Och då vet ni .., just det.

S t o r m .....

Den som vill se klippet bör nog skruva ner ljudet.

Och ja, det är inte så enkelt .. jag försöker minsann att hålla för dom där små hålen som är mikrofon, men det hjälper föga.

Och så ....

.... lite musik som gör hjärtat glatt när regnet öser ner.

Mattan hos Gunvor ...

Jan-Olofs vänstra hand ...

Det här här Jan-Olofs vänstra hand.

Han arbetar åt Anticimex och just idag ska han inspektera det som en gång var Gunvor och Vikings sommarhus och jag får agera nåt slags ombud, dvs, köra dit och öppna dörren och vara med under själva inspekterandet.

Och vilken trevlig inspektör det här är!

"Nu Elisabet .., du ser hur jag mäter fukten med den här .., ja, och här, ja, det är så här att ...", säger han och förklarar hela tiden mycket noga.

Dialekten är väldigt halländsk.

Allt möjligt pratas det om; hur han trivs med jobbet ( 9 av 10 möjliga), om han är storebror eller lillebror (det senare, han har en storasyster), vilket stjärntecken han är född i (jag gissar på Vädur, han är Skorpion .., "aha, då har du nyss fyllt år då?" säger jag och det har han ...) och om han har vänster eller höger tumme upp (höger, haha .., "ja, men jag är en kreativ människa!" säger han leende).

Eftersom jag ibland saknar alla hämningar, frågar jag om ålder också.

Jag gissar på 35, men säger 30, så där för att hålla nere, så han inte ska bli ledsen om det visar sig att han är yngre än så.

"Håhå, nu Elisabet har du allt räddat min dag! Jag är fyrtiofyra!" säger han ännu mera leende och tar till och med i hand och tackar.

Se det var ett trevligt möte en alldeles vanlig dag i början av november.

En av dem blev vår!

Varje onsdag har Hallands Nyheter ett par sidor med annonser.

Idag föll jag pladask för lamporna på bilden här ovanför.

Och i morgon .., blir det en sväng till Varberg för att hämta fyndet!

Någon som vill ha lampa nr 2?

Hojta i så fall, så kan vi ta med den hem.

(Pris: 500 kr)

Nån är sugen på frukost ...

Framför allt på en skiva Cheddarost.

Just det.

Och nu är "någon" less på att vänta.

Idag ....

... fyller herr Göransson år.

Uffe .., nummer tre av tre bröder .., lillebror i sällskapet.

Det brukar heta att det äldsta syskonet blir lärare eller chef av något slag och den som kommer sist, sprallar iväg och gör nånting helt annat.

Nästan så blev det här också.

Nr 1 är ingenjör .., nr 2 är mattelärare och han som kom sist, är musiker.

Ja, Herr Göransson är trumslagare och mellan varven sjunger han och spelar på äldreboenden och så renoveras det i huset utanför Lund.

Det händer att han målar hus också.

Och sig själv.

Stort grattis kommer i alla fall härifrån!




Här finns han med ...

Onsdagsfönstret ...

"Hej Elisabet!

 

För några veckor sedan besökte jag den franska brödbutiken La Boulangerie i Malmö (nära Triangeln) och fångade då deras fönster på bild. 

 

Fransk musik i butiken, härliga nybakta bröd, bland annat baguetter med tranbär och choklad - sån't gör en lycklig att finnas till!

 

Kram från Torun!"

 

Och om åtta år är man där ...


Aldrig har jag skrattat så gott på länge!!!

På eftermiddagen ...

Så här låter kvinnan, ja, innan telefonen ringer.
Hon heter Inger Askanas och hinner prata i exakt 11 sekunder.


Ja, medan regnet öser ner och mörkret är totalt, sitter jag på soffan Ektorp och tittar på ett program från Kunskapskanalen.

Programmet handlar om döden.

Där finns en panel med människor från olika yrkeskategorier (en underbar begravningsentreprenör som tänkte precis som jag själv ..., "å, det här skulle jag vilja göra annorlunda!") .., där är läkare, kuratorer, anhöriga och många fler.

Ett oerhört intressant program.

Sist av allt blir det frågestund och panelen får rada upp sig på scenen.

Längst ute till höger står en kvinna med gråsprängt hår.

Och så tar hon till orda.

Och tänk .., genast blir jag så inutivarm!!

Hon måste vara från Skellefteåhållet, tänker jag.

Och så springer jag och hämtar lillkameran och spelar in dialekten.

Den där hjärtevärmen, den sitter i ännu.

Just så ..., kan det vara med dialekter.

När kontot blir länsat ....


Jag kan lova att det blev brått att kolla saldot på kontot, när jag läste detta.

Jo, jag var ju i Ystad för inte så länge sedan.

Och i Uruguay, av alla platser på jorden, där sitter förmodligen någon olydig människa och gnuggar händerna av förtjusning.

Tisdag ...

telefonen ringer

"han har vaknat upp nu, mannen med infarkten, men har dåligt minne och allt är kaos, men han lever .., och pratar med sin fru och med sina barn ..!" säger pv

och nu vill han

- pv -

ge mig en systemkamera

ja, just idag

"det är ju vad du alltid har önskat dig och så är det ju, ja, man vet aldrig hur det blir med nånting, varför vänta ...?"

säger han

- fast senare på dagen ringer en man från bilverkstan -

och pratar om sånt jag inte begriper

men slutsumman

den förstår jag

ja ...

vi kan nog avskriva den där kameran

just idag

tror jag

Morgon i landet Halland ...

Lokalradioprat om hur det luktar i Skutskär och själv fixar jag kaffet.

Zoegas Skånerost.

Och sigge nilsson har kommit in efter nattens äventyr.

Tisdagsfönstret ..,

 

"Nu var det visst länge sen du fick ett franskt fönster från mig? 

 

Det här fina hittade jag i den lilla byn Carcis nära Grasse här i Provence. 

 

Utsikten från den här byn var svindlande - man såg ut över en dal och ner mot Cannes och Medelhavet. 

 

Men vackra vyer som den här fanns också längs bygatorna.

 

Kram från Monet."

Och vad har du ..... 


... för planer för morgondagen? frågar pv ofta.

Jag säger att i morgon ska jag söka ett arbete.

Som "affärsbiträde".

Idag ... vid havet.

Ett sent kvällsfönster ...

.... från Portugal.

När jag skulle göra "i ordning" bilden, blev den så underlig i färgen, så jag tog helt enkelt bort allt.

Den fick bli vit.

Vem som höll i fönsterhåven, det anar ni nog?

Just det.

Den här madamen .., hon som har stickat en grön tröja som är bland det ljuvligaste jag har skådat.

Eftermiddag nere vid havet ...

Om jag säger att man nästan tappar andan, så är det sant.

Sannerligen en insikt ....


Vill bara meddela att jag nästan avskyr den nya redigeringsvarianten.

På förra inlägget gled texten ner från bilden och fullständigt omöjligt är det för mig att hissa upp den igen, om jag gör det, då hamnar all text i en enda klump!

Hullerombuller bara.

Måndagsbesök ....

Bilplåtslagare och hårfrisörska. 

 På väg till ett annorlunda liv, i alla fall i sex månader, tittar Dennis, Åse och Torun förbi.

Det är Åse och Dennis som byter liv .., ja, som i eftermiddag kliver ombord på planet som ska ta dem till Australien. Till Melbourne. Först och främst dit.

"Sen får vi se .., vi tänker försöka jobba oss fram ...", säger dom unisont.

Dennis är Vädur, storebror och har fram tills nu arbetat som bilplåtslagare.

När jag frågar flickvännen om hans mest typiska egenskap, funderar hon en liten stund.

"Ja, men han är alltid så vänliga mot alla människor, det tycker jag verkligen om", säger hon.

Dennis arbetar som bilplåtslagare.

Eller gjorde.

"Om jag trivs med jobbet? Nej, jag har just sagt upp mig", säger han leende.

Åse - storasyster och Kräfta -, har dagen till ära målat naglarna och är tjusig värre.

"Vad som är mest typiskt för Åsa ..? Tja .., hon .., hon utstrålar g l ä d j e!" säger Dennis stillsamt.

"Möjaliv med Emmy och Enok", är bokens titel.

Torun, alltid så generös, har med sig presenter. 

En alldeles ljuvlig bok, ja, en "minnesresa tillbaka i tiden", står det på första bladet.
En resa som börjar på 1880-talet och slutar hundra år senare.

Och Torun är Tvilling och storasyster även hon.

Vi pratar om egenskaper .., jag säger att för mig är Torun så oerhört godhjärtad och omtänksam.

"Ja, det tycker jag med ...", säger dottern, hon som är på väg bort.

Och hembakat hårdbröd som liknar Finn Crisp.

Brödbakerskans hand.

Frukostbröd och så det där hårda.
Och färsk timjan.
TACK Torun!

Det här ...

.... är i mina ögon en helt suverän programledare.

Johar Bendjelloul är namnet.

Alltid vänlig och artig mot sina gäster, utan att bli mesig och underdånig.

Hans intervju med Pål Hollender i Gomorron Sverige, var inget annat än excellent! 

På kvällen ...

telefonprat

förfäran

massiv hjärtinfarkt

femtio år bara

nedsövd

respirator

skräck

fru och barn

ena stunden frisk

i nästa sekund

poff bara!

brister allt

på tv visas sport

Dagens fönster ...

"Hej!

Det här fönstret fick Du för några veckor sedan av mig.

Då lyste höstfärgerna för fullt runt om fönstret.




Nu lite senare är det bara några löv kvar.

Hösten skrider på mot november.

Turtlan."

Ännu en ....

Utedass, med betoning på "ute".

.... bild från Närpes i Finland och från Sture.

Sture har, by the way, vänster tumme upp och är Lejon.

Villan ...

Så här ser det ut, fabrikör Johanssons bygge.

Jag antar att det är garaget vi ser till höger.

Boningsdelen.

Med hiss mellan våningarna, sju toaletter och fem duschar.
Eller om det var tvärtom.

Grannhuset

 

Och här är ena grannen till fabrikör Johansson.
Längst t.v. skymtar den ena av sju byggbodar.

Den andra grannen.

Och så lilla huset som ligger ännu närmare havet, men som inte är nybyggt.

Den giraffliknande byggkranen skymtar där bakom.

Fabrikör Johanssons "hus" kommer säkerligen inte att störa några grannar.

Inte heller kommer den att skymma utsikten från det gula huset på kullen.

Det jag däremot funderar över, det är om sjuksköterskan Ulla Andersson eller sopköraren Helmer Lindqvist hade fått ja från byggnadsnämnden i Falkenberg för ett liknande bygge.

Det är vad jag grunnar på.

Den där osten Skipper ....

.... dansk och doftande (påminner om surströmming ..), den må vara hur god som helst, men särskilt lätt att hyvla den, det är det inte.

Kan man ju säga.

Bra reklam ...

Det här tycker jag är jättebra reklam!

En rubrik som gör att man hajar till lite och tänker efter.

Fortsättningen lyder:

- Hos oss är det intresset som styr, inte lönen. Det blir en helt annan glöd när man ställer upp frivilligt.

Viktor Töllefsen jobbar som stuveriarbetare och lastar fraktbåtar. Ulla (till höger på bilden) är skeppare och säljer fritidsbåtar. Torbjörn (med ryggen mot kameran) är navigatör och jobbar som ekonom.

Bland de frivilliga på räddningsstationen finns också ingenjörer, projektledare, montörer, maskinbefäl, studenter och en vd."

Det hela handlar om Sjöräddningssällskapet.

Vid åtttatiden ...

... låter det så här när jag är på väg hem från stranden.

Småfågelkvitter.

Och jag önskar att Mian och Jan hade varit här och kunnat berätta vilka fåglar det är som kvittrar.

Söndagmorgon ...

Ligger vaken hur länge som helst under natten ..., lyssnar på nattprat i P4 .., somnar till slut .., drömmer att jag arbetar inom vården, men arbetskamraterna är dom från Ica i Ystad och plötsligt står jag i kassan .., allt är hullerombuller.

Vaknar till disig morgon.

pv åker för att hämta spillvirke (att elda med) från en container här i närheten.

Själv slänger på mig kappan - bara den vita särken under - och på med sandalerna, kameran i kappfickan .., sen raka spåret till havet.

Inte en människa syns till!

Och luften är comfortmjuk och helt underbar och jag tänker på alla gånger jag som barn gick ner till stranden och satte mig på sommarstugeräcket (stugan tillhörde Marklunds, men pappa lyckades köpa den för att komma åt stranden ..) och så satt jag där och tittade ut över sjön och hörde rasslet från asparna i backen.

E x a k t   den känslan kommer seglande till mig den här morgonen.

Dagens fönster ….

I systerlandet i österlandet i öster, i Finland, bor Sture.

Närmare bestämt i Närpes, i Österbotten. 

Tvärs över Kvarken bara! 


Det är Sture som - under en promenad med hunden -, tar fram fönsterhåven och fångar dessa helt ljuvliga fönster!




Så här skriver han:

"Hej!
 
De här bilderna är av ett ödehus som ligger mitt bland oss i detta villa-radhusområde där jag nu bor.
Jag vet inget om det, men det har säkert en historia det vill berätta.

I synnerhet den där skon på trappan.
Jag har inte arrangerat det utan den bara fanns där. Vems är skon? Den är väldigt gammal, och varför bara en sko. Den är sliten o trött som också dess ägare säkert också var när han steg ur sin sko.

Det finns också ett uthus på gården som nog varit ett fähus med plats för några kor, en häst, kanske nåt får, så jag antar att det är en småbrukarfamilj som bott där. Men troligtvis inte på 30-50 år. ¨
Huset kan vara ca 100 år gammalt.
 



Och skon på trappan ...




 Jag går rätt ofta förbi där när jag är ute med vovven och ibland går jag in på gården. Står och funderar en stund. Tänker på hur slitsamt det var att vara småbrukare för 70-80 år sen. Tänker på mina förfäder.

Blir litet vemodig och sentimental.
Tur att jycken vill gå vidare, annars skulle jag väl stå där än och grubbla.”