tisdag 3 maj 2011

På akuten ....



Två har avlidit .., men de övriga verkar tillfriskna.

Man kan måhända säga att tillståndet är "stabilt, men inte livshotande".

Och fortfarande frostigt ute .., det blir nog vårdavdelning vad det lider för fröknarna Pelargonia.

Dagens fönster ...


... finns att beskåda i Ångermanland, närmare bestämt här.

Så här skriver avsändaren:

"Hej nästan i Halmstad :)

Idag har jag och Ulrika varit ute bland klippor till havs och också till
Mannaminne, som är en konstnärs lilla egna projekt och där hittade jag ett fönster åt dig.

Jag tror Ulrika har ett större antal med :)

Bifogar fönstret och var det satt."


För ovanlighetens skull är det alltså inte stickmadamen som har tagit bilden, utan hennes gode vän, "flyttkarlen" Micke .., mannen med det till synes alltid lika soliga leendet.

En alldeles egen sida har han också.

Här hittar ni den.

Och detta Mannaminne, det är något som jag inte ens visste fanns till!
Nästa resa som går norrut, då ska detta besökas!

måndag 2 maj 2011

Ibland glömmer jag bort ...

... hur nära det är till Göteborg, ja, från det gula huset på kullen.

Lite drygt en timmes resa med tåg bara.

Och 168 kr /enkel resa.

Från Falkenberg tar det mindre än en timme och kostar 120 kr.

Om solen strålar nästa måndag .., då ska jag nog ta en tripp till Bohuslän.

Tror jag bestämt.

Harplinge, måndag.



Det är den 2:a maj år 2011.

På havets botten ligger Usama bin Ladin och mina pelargonior har frusit ihjäl .., småfåglar letar solrosfrön under den lilla spretiga eken .., jag bokar hotellrum för en lördag i augusti - ett rum med utsikt över havet - ..., P1-prat från radion och just nu hoppar sigge nilsson in genom det öppna fönstret.

Han vill ha mat.

Inte ett skvatt bryr han sig i herr Ladins bekymmer.

Det gör inte småfåglarna heller.

Vägen österut ....


Vårdcentralen i Harplinge.
Inköpslistor kan användas till mycket, inte bara att lägga ut på bloggen.
Man kan t.ex. göra en tavla, där just en inköpslista ingår i rekvisitan.


Halv nio har jag tid hos läkaren.
Inte i Getinge, utan i lilla samhället någon mil därifrån .., i en liten pyttig vårdcentral som ligger i ett villaområde där allt just nu skirar i grönt.

Och själva vårdcentralen känns ombonad, på gränsen till hemtrevlig.
I väntrummet sitter - förutom jag själv - två patienter, varav den ena är kund i affären.

Några tidningar ligger på ett bord .., Allas, Hälsa och en tjock broschyr som handlar om egenvård.

Medan jag väntar hinner jag förkovra mig i sådant som flatlöss, skabb, influensa, allergier, förstoppning, ormbett (det gäller att hålla sig lugn om man blir ormbiten, står det) .., människobett (vilket är ovanligt, skriver författaren) och där finns till och med ett avsnitt som tar upp problemet med metkrokar som fastnat i huden.

Läkaren har jag träffat tidigare; det är en kvinna som snart ska gå i pension och hon påminner mest om en liten krumryggig mormor .., i säkert tio minuters tid letar hon stetoskopet som plötsligt har försvunnit och när vi sitter i hennes rum, skrollar hon sig fram på datorskärmen och letar - så där som efter en nål i en höstack - efter möjliga diagnoser.

Här, hamnar hon nästan först av allt och jag ler och säger att där har jag själv varit.

"Jaså .., då vet du kanske mer än jag själv ...?" säger hon varmt leende.

Och vi går till ett undersökningsrum där det kollas reflexer och hjärtljud och jag får kolla synen (urdåligt på vänster öga) och det konstateras att blodtrycket är helt ljuvligt bra, med en slags ficklampa kollar hon mina ögon och jag får titta åt olika håll och vi pratar prover och jag säger att kolesterolproverna kan dom lägga av med ., jag tänker inte börja med någon medicin som jag mår dåligt av och jag trivs så med livet som det är och är inte beredd att ändra livsstil alltför mycket. ("alltför mycket ...?")

"Elisabet, detta är det bästa med att bli äldre .., att man gör som man vill ...", säger läkaren med pliriga ögon.

Jag tycker om henne.

Och så blir det provtagning, nu ska fyra rör fyllas med blod och det är som vanligt .., närapå omöjligt att hitta en bra "källa" .., sköterskan kämpar med såväl höger som vänster arm och till slut blir det vänster handlov som får träda i tjänst.

Det fungerar det med.

Medan blodet sakta-sakta fyller de små rören, pratar vi om detta att börja ett nytt liv.

Sköterskan, som är ensamseglare och precis lika gammal som jag själv, berättar om oron för en låg pension och om drömmen att kanske kunna gå ner i arbetstid .., hon berättar om tanken på att bo i kollektiv om det blir väldigt knapert den dagen hon inte har sin jobbinkomst och lite sånt.

En stunds småprat bara.

Från läkarens rum hörs glada skratt .., och någon säger att snart är det dags för kaffe.

Och så är allt klart och rören fyllda med blod och jag får remiss till ögonmottagningen i Halmstad och efteråt, när jag tackat för mig, svänger jag förbi ortens bageri och köper ett nybakat bröd.

Det känns ungefär som om jag har varit på en liten utflykt.
Och så har ....

... ordet "grillspett" fått en ny dimension.

(Det är den undre filmen som gäller.)

Måndagsfönstret ...


... kommer idag från södra Frankrike!

Det är förstås den här madamen som har varit i farten med fönsterhåven!

(Fångsten var stor .., den ska fördelas lite över tiden).

Tack och bock! säger jag.
Dramatik på låg nivå ....

Rent av på gräsrotsnivå .., ja, så var det i Bohuslän igår.

Det handlar om en ovälkommen gäst .., ilskna blickar .., markering om vem som bestämmer och hur det sedan slutade.

Allt det finns här.
I väntrummet ...

Och natten har bjudit på f r o s t!

På akutmottagningen - läs: i hallen - har nu samlats en hel drös med pelargonior!

Hos somliga finns t.om en tendens till medvetslöshet.

Vi hoppas på mirakel.

söndag 1 maj 2011

"Framåt marrrrsch!"


Midsommarfirande i Steninge.
Jag var spysjuk av nervositet.


Idag har många människor gått i Samlad Tropp.

Inte jag.

Men en gång - tänka sig -, hände det sig att jag gjorde det med glädje.

Det är precis som herr Niemi sa ...



Alla som har läst Mikael Niemis bok "Populärmusik från Vittula", ja, i alla fall vi som är uppvuxna i det som kallas för norra norrlands inland och fjälltrakter, vi kände igen oss.

Vi kände igen den där känslan av overklighet när vi i småskolan sjöng om "Blåsippan uti backarna står, niger och säger att nu är det vår", ty några Blåsippor hade man aldrig sett skymten av och inte Fru Kantarell heller och aldrig några vitsippor och aldrig blommande raps och såklart inga ljuvligt blommande fruktträd!

Rönn, björk, asp och så tall och gran, det var vi hade.

Vi kände också igen oss i förvåningen när vi någon gång åkte söderut och upptäckte Viskan, Ätran, Nissan och Lagan, dessa fjuttiga småbäckar som man tvingades lära sig som ett rinnande vatten och som tydligen var så himla viktiga .., vi som hade stoooora, brusande älvar i såväl Norr, - som Västerbotten.

Vad är Ätran mot för Vormforsen?

Men det var det där med blommorna jag mest tänkte på.

Hur annorlunda det var hemma.

I rabatten mot husväggen planterade mamma krokusar som kom upp - en och en - var vår.

Gläjden var så oändlig, över detta lilla.

Två, tre krokusar och vi stod där och tittade och beundrade!

Under den stora sibiriska syrénen växte liljekonvaljer; det var vad mamma hade i sin brudbukett .., och i rabatten mot väster fanns Gullvivor, Aurikles (jag har länkat till en riktigt fin blogg, ta gärna en titt!) och Smörbollar. (Trollius, tror jag dom heter på latin. Jo, det gör dom .., här finns att läsa om dem.).


Kabbeleka.


Så småningom lärde jag mig även namnet på Kabbelekan, den som man ofta hittade i kärr och diken eller vid små bäckar.

Vid bron (dvs, trappan) tronade Stormhatt, som var giftiga.

Ringblommor hade vi i trädgårdslandet och Blåklint .., och när störstasyster fyllde år den 1:a september, gjorde vi alltid buketter av just dessa blommor.

För mig är doften av ringblommor lika med Rigmor.

Snälldoft.



Och om detta - detta tämligen begränsade växtutbud - har varit ens barndoms blommor .., då är det kanske inte så underligt att hjärtat slår femdubbla slag när man en söndagmorgon i början av maj ser ett litet hav av blommande vitsippor!

Tänk, jag är femtiosju år och blir lika lycklig var gång.

Bilden tog jag i morse, när jag stod vid kustvägen och väntade på arbetskamraten Emmeline som skulle hämta upp mig.

Det var .., inget annat än m a g i s k t.

Det är som .., ett annat liv.

Uppdaterat: flera gånger har jag berättat om vår stränga småskolefröken hemma i Malå, men en sak var hon bra på .., ja, hon lärde oss namnen på Norrlands Älvar, genom ett finurligt knep.

Så här:

Mamma, Titta Kalle Ligger På Soffan, Vilket Uselt Åbäke!

Mamma = Muoni älv
Titta = Torne älv
Kalle = Kalix älv
Ligger = Lule älv
På = Pite älv
Soffan = Skellefteälven
Vilket = Vindelälven
Uselt = Umeälven
Åbäke = Ångermanälven.

Söndagmorgon ...



Och första maj.
Vårmånad.
För trettiofem år sedan väntade jag barn just den här tiden.
Det skulle dröja ytterligare nio dagar innan en ljuslockig liten "dr Böhlander" förvandlades till en fyraårig storasyster .., vi bodde i Kungsängen utanför Stockholm och det var vår även då.

Nu är det ett annat liv.

I landet Halland vaknar jag klockan fem .., ligger kvar under täcket och lyssnar till hackspetten som kämpar vid fågelbordet som inte är något bord .., sen blir det Andliga Sånger i radion och jag tar kameran och går ut en sväng .., då är klockan kvart över sex .., i sin lilla "koja" på altanen sover sigge nilsson och pElle hänger mig i hasorna .., jag tittar på vitsippor som är svagt rosafärgade och på taknocken uppe på den stora lagården tvärs över vägen sitter två ihärdigt snattrande Gravänder.

Morgonljud.


På infarten står beviset för att otack är världens lön.

Nu ska dom bort en gång för alla .., höet till rådjuren (som inte åt så mycket som ett strå!).

Ett lass har pv redan kört iväg med, och nu, när bilen har tillfrisknat, blir det ännu fler vändor till återvinningsstationen.

Dagens fönster ....



"Halloj!

Vart man än reser så tänker man fönster till dig, det går inte att låta bli ;-)

Här är ett fönster högt uppe i bergsmassivet Huashan i provinsen Shaanxi.

Kram
Chris."


Det är Christina Alvner som har varit fönsterfångare, ja, hon har susat iväg och ägnat två veckor åt tågluffning i Kina, bara så där .., ja, det är helt otroligt!

Och helt fantastiska är ni bloggvänner på att fara fram med fönsterhåven!

lördag 30 april 2011

Olika äro våra nöjen ...

En av mina arbetskamrater i Ystad - Karina - hon har en åkomma som jag tror att hon är nästan ensam om; hon älskar att inventera.

Dessutom kan hon ibland memorera och snabbt lära sig hela EAN-koden på vissa varor, ja, det är helt obegripligt.

Själv tycker jag att nästan det bästa som finns - när det gäller jobbet -, är att fylla på cigaretter i det stora höj, - och sänkbara tobaksstället.

I love it!

Efteråt, när det är välfyllt och fint, står jag en stund och beundrar det hela.

Jag undrar vad den sjukdomen heter ...?

Ett kvällsfönster från Umeå ...



"Hej Elisabet!

Även här uppe i norr finns det hopp om liv och lövsprickning!

Så här ser det ut utanför mitt arbetsrumsfönster. Visst är det behändigt, det lilla lövet som har spruckit ut?

Ha en fin valborgshelg!
Själv ska jag sjunga gospel i Hedlundakyrkan ikväll inomhus tack och lov eftersom den beräknade prognosen kl 20 förutspår ynka 5 plusgrader!

Hälsa till pv!

Kramar från Ylva!"

Klockan 19.35 pip


Så här är det: när klockan är kvart över sju och det är dags att lämna jobbet, kommer pv cyklande.

Med t v å cyklar.

En till honom och en till mig.

Bilen har stilla insomnat.

Nämligen.

Det är nu alltså tänkt att jag ska cykla hem, men jag - som därtill inte har haft en susning om bilskrället -, har just blivit erbjuden skjuts med Emmeline och hennes väninna - dom båda ska fira Valborg inte långt från det gula huset på kullen - och stackars pv suckar ..., och får nu lämna den ena cykeln (han har alltså haft den andra intill sig under 7 km ...) på lagret och så får jag åka Audi hem och stackars pv .., cyklar samma sträcka igen.

Nu tillbaka.

Och det är Valborgsmässoafton och på bänken i köket står jordgubbar och grädde och väntar och det blir väl nån slags middag på gravad lax och lite annat och vinden har mojnat .., och ett nytt långt arbetspass väntar i morgon.

Dagen har varit ..., kämpig.

Otroligt många har spelat på hästar, men det fungerar bra numera.

Tänk, att man faktiskt lär sig saker allt efterhand.

Morgon i landet Halland ...


Frukost ute på altanen .., småfågelkvitter .., DN och GP (med världens finurligaste annons från Republikanska Föreningen till vår kung ...) ..., pElle under bordet .., te och kaffe.

Och brödet från Solhaga Bageri.

Ännu några timmars frist, innan det är dags att susa söderut, till affären.


Lilltösen som tittar upp mot prinsen och prinsessan .., då blir hjärtat varmt.

Och visserligen håller jag med om precis allt i den där annonsen till kungen .., men det hjälps ju inte .., i minst två timmar satt jag framför tv:n igår och följde bröllopet från England och helt ärligt tycker jag att det är hur kul som helst!

I love it!

Ty så är det, i alla fall för mig, att detta med förnuft och känsla, följs inte alltid åt.

Lördagsfönstret ...



Hej Elisabet!

Detta fönster är från det gamla huset som stod strax intill området för Gölingstorps marknad som vi besökte för några veckor sedan.

Mitt inlägg om hur huset ser ut ser du här.

Fantastiskt nog så såg en kvinna som hade kunskap om detta hus, mitt inlägg och skrev en kommentar. Hur glad blir man inte då?

Så här skrev hon:

"Roligt att ni uppmärksammat huset!
Det beboddes av min morfarsfarbror :)
Hela familjen var storbönder i området men just han hade väl hamnat lite på sned med flaskan och dog ensam i huset av köld.

Som barn sprang man runt i huset och kunde fortfarande hitta allt från tidningar till skor och en dag hittade jag en kopp där det stod “mor” på.

Egentligen skulle virket återanvändas av andra därav att det är numrerat men vederbörande som skulle köpa virket verkar ha tappat intresset så nu står tyvärr allt fint virke blottlagt o det är en tidsfråga innan allt rasar.

Helst hade vi velat restaurera men då vi bor i Gbg så finns inte ekonomin att fixa huset när vi inte ska bo i det.

Så himla synd, för det är ett hus som alla i familjen vuxit upp med och fascinerats av!"

fredag 29 april 2011

Om jag hade varit fri i morgon ....


... kanske jag hade tagit bilen och kört till Heberg.

Dit är det bara någon enstaka mil och där finns auktionsfirman där jag ropade in den där underbara byrån (vars lådor är svårstängda) med det vackra vaxade papperet i lådorna .., för att inte tala om den vackra väggklockan, den som visade sig vara utan pendel och som såklart aldrig kommer att fungera.

Men å, så jag älskar såväl byrå som klocka!

Och titta här bara, så mycket fint som ska gå under klubban!
Mamma 1921 och Pappa 1910 ...

Lagom till den goda middagen berättar pv om en mattelektion i skolan där eleverna - på gymnasienivå - ska räkna ut föräldrarnas medelålder.

Till hans förvåning finns det elever som inte har en aning om när deras föräldrar är födda eller hur gamla dom är.

Så jag ringer och kollar med Emil och Emma.

"Mamma är trettioåtta och pappa trettionio ....", får jag till svar.

För säkerhets skull får pv fråga Emil och Emmas mamma om hon vet när hennes mamma är född.

Jodå.

Det är lugnt.