lördag 6 augusti 2011

Slut i rutan ...


Och så är det dags för äldsta dottern med familj att återigen köra till Helsingborg.

Halv tio spelar BSK pojkar f.-99 sin tredje match.

Såååå roligt har det varit att ha dem här och Emma har sovit i Hildas rum och förgyllt mormorshjärtat nånting så otroligt.

Här står vi alla, före avresan söderut.



"Hejdå lille Harry ..,. ajabaja, att du skulle bita hål i mina byxor!" säger Maria.


Nog har Emma lyckats spankulera omkring i två par upphittade skor nu på morgonen.

Den t.v. tillhör som bekant pv (arbetsskor, är det väl bäst att förtydliga .., ja, inte i skolan, utan hemma ...) och den andra har varit ena hälften av mina älsklingsskor alla kategorier, nämligen ett par Rieker - världens skönaste sko -!

"Mormor, det är två högerskor jag har ..., haha ..!" säger Emma leende på väg till bilen.

Fyra fönster från Österbotten ...



... närmare bestämt från Nykarleby kommun i vårt östra grannland.

Det är ellem från Västerbotten som varit framme med håven!


// Och titta, så vackra dessa fönster är! Annorlunda färgkombination, t.om. soptunnan (?) matchar!
Humlen finns där också ... mmmm!
Synd bara att elskåp ska finnas till.

fredag 5 augusti 2011

Nutidstestet vecka 31.

7 rätt av 10 möjliga.

Av de 10023 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 6643 (66%)


Äntligen, ett någorlunda resultat i Dagens Nyheters nutidstest.

Det har varit bedrövligt den senaste tiden.


// Resultat för pv: 7 även han.

Att kropp och själ hör ihop ....

... det förstår man när man läser detta.

Igårkväll ...


Bad i ett ljummet hav - Maria och Emmas kompis - och solen på väg ner.

Själv var jag på personalfest.

Mågen Peter tog bilden.

Och vi bara väntar på ...


... regnet .., ty himlen är åskblå och jag ångrar att jag föreslog kvällsmat nere vid havet!

Men se .., vi klarar oss!

Vi sitter på filtar och äter massor med färska räkor, var sin havskräfta och var sin signalkräfta och vitlöksbröd som ännu är ljummet.

Hela tiden leker Harry med vindruvor eller bara springer av glädje!

Han är den allra mest morgontrötte hund jag någonsin har träffat, men lika trött som han är på förmiddagarna, precis lika kvällspigg är han!


Emma har gömt sig under filten och nu blir harry som galen .... och vill bita och nafsa i Marias byxor, ja, som en duracellkanin är han!

Senare på kvällen äter vi nötkaketårta och firar Marias födelsedag, några dagar i efterskott.

Gitarren åker fram och det sjungs så där lite lagom.

Och Emil (vars lag vann sin andra match med 6 - 2, varav ett mål var Emils ), ringer och berättar om en klämd tå och nu kanske han inte kan spela matchen i morgon.

Sist av allt masserar jag Emmas rygg med lavendelolja och för en mormor är detta höjden av glädje .., att ha ett tonårsbarnbarn som ligger raklång över ens ben och så får man massera hennes rygg i en halvtimmes tid.

Efteråt doftar det lavendel i hela rummet.

Fredag i landet Halland - och Skåne -.


Då blir det besök i Helsingborg, där Emil och hans lagkamrater i BSK pojkar -99 spelar cup.
Själv blir jag i flera timmar varandes nere vid Sundstorget, i väntan på pv, som har tagit färjan över till Helsingör.

Jag promenerar runt lite .., sitter på en bänk och bara tittar på alla fotbollsspelande ungdomar och på deras föräldrar, dom flesta i 35 - 40-årsåldern och nästan alla pratar skånska.

Det känns .., hemtamt.

Och säkerligen femtio personer som frågar om dom får klappa Harry?

Det får dom.



"Ååååå, så fin han är! Vet du, jag har en hund som heter Doris, men hon är mycket större än din, vad hette han nu ..., harry, ja, hon är mycket större än Harry!", säger lilltösen.

När jag frågar var hon kommer ifrån, funderar hon en bra stund.

"Jaaaaa ..., ja ..., faktiskt kommer jag från ..., från Skåne!" säger hon till slut.


Det är så här Doris ser ut.
En rhodesian ridgeback

Sen kommer hennes pappa och småpratar lite.



På morgonen är det frukost här på altanen.
Då är det dr Böhlanders tur att gosa med den lille svarte krabaten.
Precis som sina syskon är även den äldsta en stor djurvän.


Emma lånar mormors kamera och sitter och testar hur nära man komma med kameran.


Och sen är det hennes tur att gosa lite ...


Och ta bilder på sina tjusiga Converse.

I min ungdom kallades dessa helt enkelt för "tennisskor" och var inte det minsta märkvärdiga.

Nästan exakt likadana såg dom dessutom ut och fotsvett fick man alldeles gratis, ja, om man nu hade såna skor.

Det är kanske därför jag inte har köpt mig dylika.

Jag tillhör de Omodernas Skara.

Och nu är vi hemma igen och Harry har åkt tjugo mil utan att kräkas; nej, idag gick det hur bra som helst, även om det dreglades friskt till en början.

Så underbart om det löser sig!

Och så var det personalfest ..


Först samling vid Haverdals Golfklubb vid halvsjutiden och då skulle den som så önskade, få en liten lektion i hur man slår ut en golfboll.

Nu visade det sig att instruktören missuppfattat tiden och inte alls fanns på plats, men det spelade ingen roll .., vi övade oss bäst vi kunde.

(Ja, Mattias demonstrerade visserligen hur det skulle gå till ..., men det visade sig vara lättare sagt än gjort att få till den där svingen ..., och undertecknad, som saknar all form av koordination, hade ett sjå att ens hålla klubben på rätt sätt!)

Alla fick en liten hink med bollar och så slog vi.

Och gapskrattade!

Jag kan ju säga att spridningen på dom vita bollarna var rätt stor.

Själv fick jag iväg några mer än femtiometer och när det väl lyckades, ja, då var det ingen som noterade det hela ,-)

I rosa en bit bort skymtar J som om tre veckor ska bli mamma för första gången.


Så blev det grillbuffé ute på verandan och solen på väg ner i väster och det var ett ljuvligt ljus!
På bilden skymtar Alex som på min fråga vad hon tänker arbeta med, svarade "jag ska bli chef!" och det är så ovanligt att man får det svaret, så jag bara häpnade!

Men h ä r l i g t, är det!
Det skulle a l d r i g någon i min klass ha svarat hemma i Malå, inte någon tös i alla fall.

I gult sitter Anne-Marie.
Hon och maken har massor med djur .., där finns grisar, kor, två hundar, ja, säkert mer än så! Anne-Marie är charkansvarig.

Längst till höger syns Anna.
Man skulle lätt kunna ta henne för en fransyska och Anna läser till landskapsarkitekt på Alnarp i Skåne.


Här syns Charlie.
Han är - precis som Anne-Marie -, också i charken och pluggar på Chalmers i Göteborg.
Till höger om honom, med världens tjockaste hår, sitter Hanna som ska bli lärare.


Och här kommer ännu en Johanna, för dagen med "förlängt hår".

I affären har vi röda bärkassar som är något i stil med "ekologiskt tillverkade", ja, där fanns ett litet anslag när vi började med dem som sa .."en röd kasse som är grön".

Med Johannas läppstift är det ungefär samma sak.
Nämligen ett grönt läppstift som blir rosa!

Ja, just så var det!

Johanna läser på journalisthögskolan i Göteborg.

Och så fanns alla andra också .., Emmeline och hennes syster Amilia .., där var den spralliga Carina som sköter mejeriet .., där var den säljduktiga Gunilla i charken .., Johanna som väntar barn .., där var Sofia, Anna, ännu en Johanna .., chefen och hans fru förstås .., där var Peter från charken och Mattias.

En jättetrevlig stund tillsammans blev det och mycket prat och skratt om jobb.

Alldeles eniga var vi att det finns två fraser som vi får höra hur många gånger som helst per dag, ja, egentligen tre.

Nr 1 är: "ja, det första man blind på är ögonen ..." (sägs när kunden inte hittar och någon ur personalen visar att ja, här är det).

Nr 2 är: "Ja, det man inte har i huvudet, får man ha i benen ..." (sägs förstås när kunden lämnat affären och upptäcker att han/hon har glömt något och genast återvänder).

Och slutligen nr 3: "Konstigt, det fungerar i alla andra affärer!" (när kortet inte fungerar).

Vid tiotiden ringde jag till pv och bad honom hämta mig, ty hemma på kullen fanns då dr Böhlander, hennes man, Emma och kompisen Ellie!

Ååå, sicken glädje att få träffa dem alla!

Dagens fönster ...


Å, håll med om att skånska fönster är så otroligt vackra!

Det här kommer från Haväng på Österlen och så här skriver avsändaren:

"Helt enkelt ett fönster som finns på (eller heter det vid....) vandrarhemmet vid Haväng strax norr om Kivik.

Stråtak och blomster.

Helt enkelt så var det.

Turtlan."

Fourmum sa...

Åh, där har jag varit, mer än en gång till och med :)

Första gången var jag och hälsade på bondgården bredvid för att titta på en hundvalp som var släkt med min tidigare hund.

Andra gången var 2 veckor senare när jag skulle hämta hundvalpen :)

Tredje gången var förra sommaren när vi mellanlandade där och passade på att bada vid Havängs vackra strand.

Det är så vackert där.. så där så man blir alldeles tyst och bara står där och njuter, försöker memorera och spara känslan ..

SoF sa...

Åh, älskade Skåne! Aldrig att jag tröttnar på allt vackert där.
Fastän det bara är 14 dagar sedan jag var där senast - så skulle jag kunna tänka mig att åka dit igen...snart. :)
Tack för en jättefin fönsterbild!
Varma idag-äntligen-regn-hälsningar!

cruella sa...

Det vandrarhemmet utgör borterändan på min löprunda, väldigt fint, för att inte tala om Verkeån och backarna och heden och tallskogen omkring:-)

ellem
sa...

Å, så vackert! ellem





torsdag 4 augusti 2011

Tidig kärlek ...


Min pappa var alltid noga med att man skulle ha sidbena i håret!
Exakt på pricken minns jag hur han kammade håret; hur han tog upp kammen ur högerfickan och liksom måttade för att få benan rak.

Bilden är tagen vid Solviksbadet hemma i Malå.

Hela min uppväxt har varit fylld med hundar!

Mest hamiltonstövare.

Där var Lola, Buster, Sessan och Tina och småvalpar varje vår - pappa hade kennel -.

Så småningom kom taxen Snobben i familjen och en släthårig foxterrier fanns där också.

Sen blev jag vuxen och fick egna hundar.

Där var på 70-talet en härligt matglad labrador från Krägga utanför Stockholm, en rymningsbenägen finskstövare från Norsjö .., en vit spets som hoppade från svärmors balkong på sjätte våningen i Angered utanför Göteborg och så .., 1993 kom en glatt svansviftande cocker spaniel från Kungälv till familjen. Då hade vi flyttat till Ystad.

Två gånger har jag blivit hundbiten.

Första gången när jag var sex år .., det var grannen Stures släthåriga tax som högg mig i ansiktet - just under vänster öga och här kan man verkligen tala om "nära ögat ..."- och ärret är väl synligt än idag. (Sedemera bet han sin husse i näsan och så småningom, men alldeles för sent .., togs hunden bort).


En annan gång blev jag biten i benet av en ilsken liten krabat som jag råkade passera med min cykel.

Hunden på bilden, den som nosar mig i håret, tillhörde Eskil Mattsson som under en kort tid arbetade på Domänverket i Malå.

S o m jag älskade den taxen!

Och s o m jag älskar lille Harry!!'

Just nu ligger han vid mina fötter här under bordet .., glad och nöjd efter att ha fått smaka lite av en Lithells varmkorv, men han fick den kall.

Ååå, han sover så gott och han gör mig så lycklig!

Ja ..., det var väl mest dit jag ville komma.

Och så två torsdagsfönster från ...


... Striberg, i Västmanland.

Där bor förvisso madame Alvner, men nu var det inte hon som varit igång med fönsterhåven, utan det skötte Ulrika om.

Samma Ulrika som nu befinner sig på ett slags väckelsemöte för redan frälsta, ja, i Dalarna.

Okej, stickläger, då ,-)

Ps. Och har någon enda missat Christina Alvners fullkomligt underbara bilder och filmer från hennes resa till Kina .., så klicka här, så får ni en glimt! Ds.
Idag ....

... är en underbar dag!

Då kommer nämligen dr Böhlander mcd familj på besök!!

Och på lördag .., kommer sonen upp från Malmö!

Inget annat än ren och skär l y c k a är detta.

I skrivande stund är klockan snart sex på morgonen.

En kråka kraxar.

Pv vittjar nät.

Och jag ska snart moppa till jobbet.

onsdag 3 augusti 2011

Och så ett kvällsfönster från Frankrike ...


"Hej i Halland,
Häromkvällen var vi på vår vingård med anor från 1000-talet.

Nu fint restaurerade men med den gamla känslan kvar.

Här är ett fönster från uteterrassen som du kanske tycker om.

Kram Monet."

Förmiddag en dag i augusti ...


Praktiskt är det att turas om att läsa en bok.

Igår var det min tur .., idag pv:s.

"Var är du nu, vad handlar det om ...?" frågar jag.

Jaha ja .., vi har kommit ungefär lika långt.

Och mellan varven badar jag i ljummet och glasklart vatten.

Samma plats som igår .., helt perfekt är den.

Inga maneter.


Harry får också bada .., han simmar några meter med mig och ruskar sedan av sig .., där han står där uppe på stenhällen.

Sen somnar han och sover länge .., vi har med oss en stolsdyna som nån slags parasoll, men helst ligger han i solen.

Åååå, vad vi tycker om honom!

Åååå, så man vill pussa honom på det där vita under halsen!

Tänk, visst är det förunderligt, att en liten hundvalp kan skänka så oerhört mycket glädje!



Medan husse plockar björnbär och matte löser korsord, kurar harry ihop sig mellan handdukarna.

Och nu är strandstunden förbi och jag ska strax ta moppen och åka till affären.

Det gäller - som alltid - att Ta Vara På.

Under många, många år ...



... tyckte jag att detta var det absolut bästa från Allsång på Skansen!

Jag vet precis varför .., det är den där totala glädjen hos dels artisten, men mest hos publiken.

Klicka er fram till 6.54 och framåt .., och titta på människornas ansikten .., så många leenden tror jag knappt är samlade på bild!

Tänk, vad musik kan göra!

Men så igårkväll vid allsången, just på slutet, när Grotesco och denne underbare Henrik Dorsin uppenbarar sig och de övriga och sjunger om bögarna .., då hände precis samma sak!

Vi satt i soffan och loooooooog och skrattade och jag tänkte att detta var så genialiskt gjort och texten så underbar och det var ett sånt tempo, att jag fick gåshud!

Värre var att senare på kvällen läsa kommentarerna på svt:s hemsida och där se hur människor trodde att detta var på allvar .., att man totalt missuppfattat all ironi!

Missade ni programmet?

Åååå, titta på reprisen och bli glad!

I frukostmatsalen ...


Som trogna läsare här på sidan kan konstatera, finns papperspåsen på golvet ännu kvar.
(I hörnet vid spisen).
Den där pv slänger pappersrester.
Ibland står där två påsar.
Det har hänt att där funnits tre.
Men inte länge till.
Harry tror att det är godis i påsarna och har börjat bära ut dem på gården.
Matte ler.


Först tre tallrikar med kokt fisk .., sen en där det även serveras hundmat.

Efter en stund byter sigge och harry med varandra.

"Åååå hjälp, så gott med hundmat!!" tänker sigge.

Harry tycker att fisk är mycket godare och tar sigges rester.

Alla är vänner.

Än så länge.

Dagens fönster ...



"Det här fotot tog min dotter med min kamera under Midsommarhelgen.

Det är hennes pojkvän som skymtar genom fönsterrutan.

Det är inget fusk med bilden, den ser faktiskt ut så här i original."


// Nej, det är alltså inte Guy som stod bakom kameran, utan hans dotter, Linn Jonsson Storkamp.

Tack snälla! säger jag.

tisdag 2 augusti 2011

Ett tävlingsfönster ...?



Madame Cecilia N skickar en något annorlunda fönsterbild och föreslår en gissningstävling?

Var kan bilden vara fångad?

Ja, jag begriper inte hur en endaste människa ska känna igen sig, men se .., det tror hon att ni gör!

Ära och berömmelse (i alla fall just här i den trängre bloggkretsen ...) utlovas, enligt fönsterfångerskan, ja, till vinnaren.

Ett kvällsfönster ...



... från det fagra Västerbotten!

Det var hemifrån-Anitha som var på hugget med fönsterhåven!

Och så vackert där är .....!
tacksamhet

låren är dallriga

och brösten har förlorat all spänst

- det var länge sedan det hände -

men är förstås än värre nu

och rumpan hänger nog också

och armarna är inte särskilt vältränade

- faktiskt inte alls -

och ändå

säger han som är pensionatsvärd

"ååå, vad jag älskar dig min vän!"

det är när jag just har kommit upp från havet

iklädd den svarta baddräkten

den vars resår nästan har försvunnit

eller om den kanske är uttänjd

i alla fall

så är det vad han säger

på väg hem från falkenberg

i höjd med heberg

och alldeles ensam i bilen

det är då jag tänker på det

det där han sa

Shoppingrunda ...


I akt och mening att - äntligen - hitta bra läsglasögon som inte fastnar och tjorvar sig i håret och som man dessutom ser b r a med, tar jag bilen och kör norrut, till Falkenberg.

Det är underligt, men där har jag från sekund ett känt mig hemma.
Mycket mer hemma än i Halmstad.

Innan jag parkerar i centrum, svänger jag förbi Röda Korsets second-hand-butik Kupan.

Åååå, vilka fynd man kan göra där!

Det var på Kupan jag hittade den där underbart vackra, gröna filten till det facila priset av 29 kronor; en alldeles riktig yllefilt!

Idag fylls kundkorgen av böcker!

Tio kronor styck för dom större och 1 krona styck för pocket.

Graham Green är en av mina absoluta favoritförfattare .., (på stranden i Samos läste jag en av hans böcker, den var på danska och jag var helt uppslukad!) så även John Irwing .., och övriga får följa med av bara farten - säkert kan jag reprisläsa några av dem - och mörka höstkvällar blir som bäst för att ligga på soffan och gotta sig med en bok.

Bilden här ovanför visar förstås att min kulturella bildning är väl enkel, men så är det.
Jag har med allra största nöje läst Maeve Binchy och även Marian Keys .., Jane Austen blir debut för mig, men eftersom jag föredrar att läsa om fattigdom och elände hellre än aldrig så förmögna huvudpersoner, tror jag att den sist nämnda boken, måhända inte är något för mig?

Den börjar så här: "För ungefär trettio år sedan hade miss Maria Ward från Huntingdon, som bara ägde sju tusen pund, den stora turen att lyckas fånga sir Thomas Bertram till Mansfield Park i grevskapet Northampton, och därmed upphöjdes hon till hustru åt en baronet, med hela det välstånd och anseende som ett ståtligt hus och en stor förmögenhet skänker."



Nåväl.

En löpare för 25 kronor blir också min!

Hjälp, vad jag tycker om den!

Efteråt tittar jag in i diverse småbutiker i centrum.

Hittar funktionella läsbrillor (hurra! nu kan jag läsa allting!!), sytråd och nålpåträdare hittar jag i en liten affär som säljer gardiner .., i en heminredningsaffär hittar jag en platta med krokar - ja, att hänga upp kläder på - perfekt till gästrummet .., och sist av allt blir det ett besök på Willys.

Där inhandlas kvällens kulinariska höjdpunkt: Lithells varmkorv med bröd!

Harry får två grisöron (plu 701) och ska blir överlycklig över detta, men det vet jag inte just då.

Inte han heller.

Ledig dag ...



... och en hund som kanske gör Hilda sällskap och blir vegan ...?

Efter en simtur smakar i alla fall ett gala-äpple som bäst!


Och överallt ligger solbadare; barnfamiljer på sandstranden, andra på släta klipphällar.

Själv hittar jag en alldeles perfekt sådan, där man inte riskerar att halka och slå ihjäl sig på såphala och algklädda stenar .., nej, här är det som en platt hylla och bara att dyka rakt i!

I två timmar blir jag där.

En deckare av Leif GW Persson gör mig sällskap, ja, innan pv och harry kommer på besök.
Hjääälp!

Rara vännen Leina har fått korn på ett objektiv till sin kamera, men objektivet befinner sig i Huddinge och Leina bor i Munkedal i Bohuslän.

Ägaren till objektivet vill inte skicka detta, utan lämna det och få pengar.

Finns där någon som kan hjälpa henne?

Klockan 10.00 ... och en pruttglad häst.



Lena brukar skriva om bästkusten.

Den halländska.

Jag säger: p a r a d i s e t.

Dagens Nyheter ...



Sitter i solskenet ute på altanen och äter frukost.

Kokta ägg .., kaffe .., Sonjas hembakade bröd.

Blå himmel och solsken.

Harry gömd under vinrankans skuggiga blad.

"Vi kan väl ta väl ta ett morgondopp när vi har fikat klart ...?" säger jag till pv.

Han sitter där med ett korsord.

Tekoppen intill.

Den gröna.

"Det långa ordet blir pusselläggning ...", säger han lite för sig själv.

Jag bläddrar förstrött i morgontidningen ..., fastnar på sidan 21.

Tittar på bilden av den unge norrmannen Tore Eikeland.

Han, som inte längre finns.

Läser texten, skriven av Ulrika By.

"Vill du höra här ...?" säger jag till pv och det vill han.

Så jag läser högt.

Det är knappt att rösten bär.

Den svajar - likt en hängbro i vinden -.

En underbar text är det.

Och jag tänker .., att livet, nej, aldrig att man förstår sig på livet.

Det är vad jag tänker.

Efteråt.

Dagens fönster ...



"Hej!

Skickar en bild på ett fönster från min mammas skola i Fjällboda, Jörn (Västerbotten).

Skolan används nu som samlingsgård, och där har man haft - eller har fortfarande -, en utställning av gamla skolplanscher, som man kan se genom fönstret.

Vi gjorde en nostalgiresa med mamma i onsdags, så hon fick se sitt barndomshem (ombyggt), skolan, sin pappas grav i Österjörn m.m.

Kramar, Gerd i Norsjö."

//Underbart! hälsar Elisabet.

Idag, för trettionio år sedan ...


Födelsdagsbarnet längst till höger, vid den rosa pilen.
Hon är den överlägset mest sociala människa jag vet.

.... blev jag mamma för första gången.

Då kom Maria (oftast kallad "dr Böhlander" här på bloggen, då hon - när jag för några år sedan ramlade och bröt handleden, tog över min blogg och utförligt och på "doktorsvis" berättade om sin mors konvalescens från tangentbordet - vilken för övrigt endast varade i någon dag eller två -) till världen på Skellefteå BB.

Är man arton år när man får sitt första barn, så inträffar det fantastiska att det där barnet nästan "hinner ikapp" sin mamma, särskilt om barnet har egna barn som är i tonåren.

Ja, så känns det förstås inte för den som är yngre, men för mamman.

I veckan kommer födelsedagsbarnet med familj upp till landet Halland och oj, så roligt det ska bli!

Stor grattiskram till lejonet Maria från mamma, pv, pElle, sigge nilsson och lille harry!

måndag 1 augusti 2011

Upplysningsvis ...

... kan jag berätta att harry som nattetid har legat mellan pv och mig själv i två veckors tid, nu sover i sin egen korg.

Den som står intill mattes säng.

Det hade ni väl längtat efter att få veta?

Ja, jag förstod väl det.

Och så en inköpslista ...



... där man kan filura över vad den här madamen ska ha till middag?

Och så ett somrigt kvällsfönster ...



Aldrig någonsin har det kommit så många fönster seglande genom rymden och landat i min dator, som i sommar!

Ni är makalösa!

Kvällens fönster (ett balkongfönster) kommer från den minnesgoda Cecilia N.

Tack och bock! säger jag.

// Fler som vill vara med?
Maila i så fall din fönsterbild till bisse151@gmail.com, så lägger jag in dem allt eftersom.
Idag har alla som heter Per namnsdag.

Min Anders, t.ex.

Och många män på min mormors sida.

Och morfars.

Per-Johan och Per-Erik.

"n´Pelle Westerlund", till exempel.

"Så roligt att ni döpte Anders till Per!" sa min mamma när den dagen var avklarad.

Jo, för hennes morfar hette just Per.

Det hade jag inte en susning om.

Inte då.

Stort namnsdagsgrattis till er alla!

// Och så tänker jag på lilla Saga (ni vet, hon från Ystad, Annikas Saga ..), som hade sagt - när hon träffade doktor Per- , att "tur att du inte heter On i efternam." Det tycker jag var synnerligen filurigt!

Dagar i ett hundliv ...


Å, så mycket som händer och sker när man är en liten valp och byter miljö!

Först - så där hux flux - flyttar man från en bondgård i Tvååker utanför Falkenberg till Stensjö nära havet.

Och man får träffa Gunnar från Jämtland och Jan och Mian från Västergötland!

Sen kommer Kjell och Gerd från Norsjö och har med sig hunden Tyson och vid åsynen av den hunden blir Harry nästan vettskrämd och pinkar på köksgolvet av bara förfäran.

Igår blev det möte med släkten och där var jack russel-madamen Alice och det blev bus i flera timmar och hur kul som helst!

Och han har mött flera hundar på väg till stranden och börjar nu - lite förväntansfullt - att vifta på svansen och bli glad när han ser dem.

Idag kom Mylta från Småland på besök.

Alla tre bröderna Göransson pysslar med sin mammas sommarhus och där ute på gården låg två totalt utslagna valpar (Mylta är 1 månad äldre) när jag svängde förbi med kaffe och mackor.

Sen blev det ett våldsamt busande och visande av tänder och skäll och morr och ännu mera lek och jag antar att det är en trött liten valp som kommer hem i eftermiddag.

Det var när jag just hade kommit körande och parkerat moppen, som jag tog bilden.

Båda två låg då och sov så gott i skuggan.

Från början ville pv att att vi skulle ta ett kullsyskon till Mylta - som är en mix av beagle, vallhund och smålandsstövare -.

"Aldrig i livet! Det är för mycket jakt i dom valparna!" sa och tänkte jag.

Nu ser vi att dom är helt olika!

Harry är nästan helt brunsvart, medan Mylta verkligen är beaglelik.

Lite grövre bara.

Såja, det var dagens hundbetraktelse.

Har intresseföreningen noterat ...?

Och plötsligt ...



... blev livet helt annorlunda!

För lite drygt ett år sedan bodde jag i en liten underbar 1:a i Ystad.

Det var pElle och jag själv och fram och tillbaka åkte vi till landet Halland.

Så tillkom sigge nilsson, denne egensinnige lille kattkrabat som gör mig så glad!

(Ja, han tillkom egentligen i december 2009, då, när jag som nyopererad tillbringade 4 månader i det gula huset).



"Tjena pElle .., ligger du här ..?" kanske han tänker, husets egen tiger - sigge nilsson -.
Lite längre bort sitter pv och småpratar med Harry.

Och plötsligt finns även en hund i familjen - Harry -.

Harry Nilsson - så hette min pappas kusin -, han i Kalvträsk.

Och äntligen vågar sigge sig hem igen och han kommer insmyyygande i köket och låter sig gosas med och det är inte långt ifrån att han spinner och Harry håller sig lugn.

Som ett nytt liv.

Ett annorlundaliv.

Två katter och en hund och det är precis så jag vill ha det - med djur runt omkring mig -!

Tidigt på morgonen går vi ner till havet och havet är ljummet och vi är nästan ensamma.

Det är en alldeles underbar sensommarmorgon!

Det är en sån där morgon som man vet att man kommer att minnas.

Jag minns en annan gång .., det var under tiden i Ystad och jag hade ännu inte påbörjat ensamseglingen på livets hav och jag tog herr cocker med mig till Mossby - det var bara vi på hela stranden - och det var september månad och jag simmade under vattnet och kände svalkan mot pannan och herr cocker satt på stranden och tittade på och jag visste att den stunden skulle jag aldrig glömma.

Nu är det ett annat liv och vi möter två hundar och nu vet den glatt svansviftande hundvalpen att många hundar är snälla och han kryyyyper inte längre, men visar sig liten och underdånig, viftar på svansen och är så glad.

Och just nu återstår fyra timmar innan det är dags att ställa sig bakom kassan och jag ska ta vara på varenda minut och mitt blodtryck har av någon anledning gått upp och jag känner en slags underlig ångest inombords som jag inte begriper var den kommer ifrån, men det vet man väl kanske inte alltid, och nu ska jag lägga mig i solskenet och bara njuta av ledig tid.

Ungefär så.

Hurra, hurra, hurra, hurra!



Idag är det födelsedag för Eva på Frösön.

Det var hon som gjorde den här fina lilla tavlon, den som alltid gör mig så glad.

Ni ser väl pElle där till höger ...?

Och min lägenhet i Ystad finns med också ..,. och alla pelargoniorna!

Och min lila linnejacka!

Här Eva, kommer en stor och varm grattiskram från oss i landet Halland!!

Dagens fönster ...



Ibland blir man ju alldeles till sig av glädje, när man upptäcker ett fönster.

Det här är ett sånt.

Bergstrands Skor i Ystad .., beläget på Hamngatan och snett mitt emot gamla posten .., å, där, i skoaffären arbetade Ingrid som var kund i lilla kvartersbutiken och som bor i ett litet Hans-och-Greta-hus med massor av lavendel på gården!

Och intill skoaffären ligger Lindéns Elektriska och där arbetar min före detta arbetskamrat, den alltid så rara och vänliga Åse Andersson!



Fönsterfångerska - som såklart visste hur glad jag skulle bli -, var Turtlan.

T a c k! säger jag.

söndag 31 juli 2011

"And they lied to you .., all the time ..."-



Så här kunde det låta vid pratet tidigare ikväll.

Den som pratar mest är Roger från England.

Han som är så samhällsengagerad.

Jag frågar om han alltid varit så ..., på hugget, när det gäller sånt här?

Och om det pratades mycket politik i barndomshemmet?

Nja, kanske inte på det viset, säger han .., mera att han som vuxen kom att resa mycket å jobbets vägnar och då började ifrågasätta det som alltid varit En Sanning, såväl i uppväxten som i samhället i stort.

Typ IRA, t.ex, förklarar han, ja, att det alltid finns en orsak till det som händer och att det för honom var viktigt att liksom vända på myntet .., att försöka få klarhet i historien.

Till politiker och makthavare har Roger i alla fall inte särskilt stort förtroende, den saken är rätt uppenbar.

I flera timmar ...


Det blir till att sitta inomhus (regnet vräker ner!!!) när främmandet (som inte är nåt "främmande" i den bemärkelsen ...) kommer och det blir flera timmar av ihärdigt pratande.

Kring bordet sitter två bröder från södra England, där är Sonja och Gösta och deras son och dotter med man och barn och så vi själva.

Och Harry och Alice (som är en Jack Russel och liknar Nelly).

Allt surras det om!

Det är prat om vad som hände i Norge och hur och varför ..,det blir livligt surr om våldsamma tv-spel och om sådana påverkar .., det är prat om islam och kristendom .., om tolerans och icke-tolerans och om politiker som luras och om Rubert Murdoch och avlyssning och det pratas om vad någon så småningom vill arbeta med ("advokat", säger han som ska börja nionde klass) och om hunduppfostran och starka korvar.

Allra mest pratar Roger från England, men boende i Harplinge, inte långt härifrån.

Han är nummer två av fyra syskon och säger hela tiden vad han tycker, utan att först hålla upp fingret och kolla vad andra har för åsikter .., och vi försöker diskutera så gott det går - att föra livliga diskussioner på engelska är lättare sagt än gjort, ja, prat om väder och vind går väl an, men när det kommer till viktigheter blir det knepigare - och jag frågar om han alltid har varit så oerhört samhällsintresserad (han har teorier om det mesta och är duktig på att lägga fram dem, engagemanget lyser lång väg!) och ja, det har han nog varit och vi säger att det är sällan man, åtminstone inte på ett eftermiddagsfika i landet Halland, hör någon svensk som är så ..., ja, just engagerad.

Å, det är så härligt med såna människor!

Efter kaffet och tårtan ("It´s a kind of Pavlova-cake ... isn´t it?" frågar Rogers bror som heter Nigel och arbetar på Gatwicks flygplats, men nu är han här på liten semester och pussar på kinden när han kommer, vilket känns aningen ovant, men himla trevligt), går vi ner till stranden och Alice och Harry har lekt oavbrutet i ett par timmar och fortsätter nu längs vägen ..,. och Sonja har med sig baddräkten och hon och pv tar ett eftermiddagsdopp och Harry får också bada och själv ska jag göra samma sak senare ikväll.

När vi går hemåt igen, säger vi att det är ju det här som är livet.

Det är sånt här man ska minnas.

Just det ...



Precis när pv har börjat duka, kommer skyfallet.

Bästa buketten ...



Nja, fotograf hos Interflora blir jag nog inte .., men ni skulle bara veta hur fin den egentligen är .., buketten med blommor från landet.

Där är vallmo, blåklint (finns det något som heter rosa,- och vitklint, så är dom också med) och gurkört och klätt (tack Mian som visste!) och en vit liten historia .., och lavendel, vinrankeblad och en kvist eller två med spirea.

I ugnen gräddas en marängbotten.
Jordgubbar, hallon och vispad grädde väntar på sin tur, ja, inte att gräddas, men som garnering.

Och snart kommer "främmandet" och lilla hunden Alice (som kunde vara syster till Nelly).

Det blir spännande det för Harry.
(Som idag mötte en finsk lapphund och nu börjar han - H - bli aningen modigare. Ja, visserligen kissade han lite och visade sig underdååånig, men ändå .., vift på svansen blev det i alla fall! Och idag har han simmat i havet också, den lille svarte. Det tar sig.)

Och se ...



... när sigge känner doften av färsk fisk .., då kommer han in till oss!

Nykokta småfiskar blir till dunderfrukost för hungriga kissar.

Klockan 07:50


Fågelkvitter ..., en hundvalp som förundrat kalasar på en limpmacka .., och en katt som sover på en trädgårdsstol.

Och så väntar vi på fiskaren.

Just så här är det ...



Blå himmel .., duvor som kooooorrar .., pv på väg ut med båten för att vittja nät.

Och en morgontrött liten svart krabat som gör mig sällskap till postlådan.

Några minuter efter att detta blev publicerat, kom jag att tänka på morgonens första nyhetssändning.

Miljoner svältande människor i Afrika!

Miljoner människor som inte har minsta hopp om en morgondag!

Och jag tänkte på familjerna i Norge som förlorat sina barn.

Ååå, det kändes hemskt att ha skrivit om en underbar morgon med sol och allt det andra.

Men så är det ju, att inte ett dugg bättre blir ju världen för att jag lägger mig ner och gråter hela dagen över eländet, tvärtom borde man ju vara innerligt glad och tacksam att man har råkats födas i ett land där vi - åtminstone i min livstid - har sluppit allt detta elände.

Hjälpa till efter förmåga - javisst -!

Men att sluta glädjas åt det lilla i livet - nej - absolut inte!

Och morgonen ä r verkligen underbar!

Söndagsfönstret ...


I en sommarstuga belägen på stranden, alldeles oerhört nära Storavan, inte många mil från Arvidsjaur, just där, finns det här fönstret.

Där brukar Guy vara.
(Snälla, klicka på länken .., och titta sedan på bilden med titeln "huvudstupa" ....!)

Pv och jag själv har också varit där , på stranden vid Storavan, och ätit den allra ljufvligaste måltid och övernattat i en liten stuga bland tall och gran.

Morgonen därpå tog jag ett dopp i den stora sjön.

Det var förstås Guy som tog bilden.