Liten påminnelse ....

Vill du vara med och berätta om det bästa som hände dig under veckan som gått ...?

Mejla då dina rader till bisse151@gmail.com - du får gärna bifoga en bild eller flera om du vill -, så lägger jag in allt ikväll.

Här har nu kommit  "det-bästa-som-hände-i-veckan" från Göteborg, Örnsköldsvik, Skåne, Frankrike, Östergötland, Ångermanland eller Medelpad .., Halland, Jämtland, Tyresö, Gästrikland och Stockholm - allt färdigt att visas, men det blir inte förrän i eftermiddag eller ikväll -, men fler ryms!

Varmt välkommen med ditt "bästa"!

Litet eller långt brev från harry ...

Hej, det är jag - harry - som skriver till er!
(Matte tvär-tog bilden .., det blev lite suddigt, säger hon.)

Igår var jag med om nånting hemskt.
Först åkte jag bil med husse; vi åkte utomlands, till Småland, till husses storebror Tommy.
Där bor även Tommys hund Mylta och jag gillar Mylta jättemycket, vi har lekt tillsammans sedan vi var småvalpar och igår började vi busa nästan på en gång och lekte i flera timmar!

Mylta bor i ett rött hus, det ser ut som hos Emil i Lönneberga, och det var där, på gården, som det hände: jag gjorde mig illa i pungen!

Egentligen vet jag inte vad som hände .., om det var Mylta som nafsade mig så det tog så illa, eller om det var taggtråden vid stängslet, det som grannen rår om .. men i alla fall blev det två fula sår (sa husse) i just pungen.
Det gjorde ganska ont, så jag gick in och lade mig på en gång .., ja, jag ville inte längre leka med Mylta.

När vi kom hem ringde matte till djursjukhuset i Slöinge (i Slöinge brukar matte köpa bröd) och vi fick komma dit på en gång och sen fick vi vänta jätte-jättelänge, för där var en liten foxterrier som hade blivit svårt biten av två andra terrier (cairn terrier, sa matte) och den hunden opererades länge och i väntrummet satt vi, tillsammans med en katt i en bur och kattens matte.

Det är den matten ni ser på bilden. 

Vid niotiden blev det min tur.
En sjukvårdare stoppade nåt i min rumpa - en termometer, sa hon - och då skrek jag högt, det var det värsta jag varit med om!!

Sen kom nån som kallade sig för veterinär och då blev det ännu värre; då hissades jag upp på ett svart bord och veterinären tvättade rent och sa att det inte gick att sy, det var som två hål .., som ett V och man såg rakt in i testikeln, sa hon ..., och så rakade hon mig vid pungen också (äckligt!) och jag darrrrade och nästan klättrade upp på husse!
Och hon drog bort lite skinn .., ååå, det var hemskt!
Innan vi fick åka hem, fick jag två sprutor och då skrek jag jättemycket igen!!
"Men harry, skärp dig!" sa matte.
Husse, han är mycket snällare och gullade med mig och sa ..."lille vän .., stå stilla nu!"
Ja, och nu måste jag äta medicin i två veckor!

 Från vännen Bert Bodin i Luleå kommer här (se ovan ) tröst till harry ...

När vi var där inne, då började matte fråga veterinären om hon trivdes med sitt jobb - så där på en skala ett till tio - och veterinären sa att hon älskade sitt arbete och nej, hennes föräldrar var inte veterinärer, utan dom flesta i hennes släkt hade varit konditorer ("konditorer!" sa matte häpet ..) och hon berättade att inte en enda dag kändes det jobbigt att åka till sjukhuset och aldrig att hon tittade på klockan för att se om det var dags att gå hem.

Jag nästan skäms när matte frågar så där, men jag är ganska van.

Tänk, att matte och husse, dom har nästan aldrig likadana påslakan! 
Det är mattes, det där blommiga.
Och nej, det blödde inte där bak i rumpan.
Det var huden som hade fläkts upp.

När vi kom hem gick jag direkt och lade mig på sängkammarsängen och pElle, han nooooosade på min rygg där jag fått sprutor och han kröp ihop nära mig och låg så hela natten.

Jag tycker så mycket om pElle.
Faktiskt är han min bästa vän, näst husse.

Idag mår jag ganska bra.
Jag slickar aldrig på såret, så den där hemska lampskärmen som jag ska ha, den ligger på arbetsbänken.
Matte satte på mig den en kort stund, men då sprang sigge nilsson och gömde sig, det var ganska kul!

Hej då, från er vän Harry.

Söndagsfönstret ...

"I ett buskage nära huvudgatan i Kanchanaburi står en halvt gömd sagodrake.
Jag hade sett den tidigare, och tyckte att det verkade en aning bisarrt med en grön fyrameters drake i buskarna.

Det visar sig att det finns en jättelik riddarborg dold av grönskan bakom. Ett shoppingcenter som övergivits av kunderna. Den enda verksamheten finns i källaren där hantverkare har en utställning av möbler. Den är också jättelik. Priserna på möblerna ligger ungefär i IKEA-klassen, men det finns en skillnad. Allt är tillverkat i massivt trä, ofta med vackert utskurna detaljer, och allt är stabilt och väger mycket.
En stol är jättetung.

Fönstret på den här bilden finns i själva borgen.

Hälsningar Guy."

Det bästa som hände dig under veckan som gick ...

Glöm inte - om du vill vara med - att mejla och berätta; gärna med bild till om du har, om just detta.

Något som gjorde dig glad i veckan.

Adressen är bisse151@gmail.com 

Det här är - bara så ni vet - ingen tävlan .., men visst blir man glad av andras glädje!

Och man lär sig kanske att uppskatta sånt man annars inte tänker på.

Och så kommer ...

... värmen !

Mest hela dagen har det varit nästan isande kyligt och när jag moppade till affären fick jag köpa mig ett par extra-vantar!

Vid ettiden kom regnet.

Men sen ..., uppenbarar sig solen och plötsligt blir det hur varmt och skönt som helst och jag går ut och rensar ogräs i söderrabatten och räfsar bort det nästan-sista nere i slänten.

Grannarna fixar ute på tomten; frun i huset har kommit på att hon sätta upp två (hemsnickrade, jag tror att det var hon som fixade till dem!) ensmärken vid klipphällarna som sticker upp i dagen och sen är det herrn i huset (det är nog tämligen allmängiltigt, gäller även här hos oss ...) som får slutföra det påhittade, ja, komma med borren och så.

Om dessa . märkena ., blir det en hel del skojande .., jaha ja .., kanske sätts dom upp inför någon stundande fest, så där så gästerna hittar hem igen.

En bra stund står husfrun och bedömer avståndet ..,. ja, men det blir nog bra! säger hon och då borrar herrn fast märket. Sen ska nästa upp.

I slänten mot vägen kommer rena berget i dagen.
Hela tiden rinner vatten ut genom själva hällen .., och när jag nu har räfsat, ja, då kommer vitsipporna fram i stora sjok och det är så alldeles ljuvligt vackert och kvällssolen ger ett fint ljus!

Och vi pratar om att vi bor på det som en gång var havsbotten; alldeles helt obegripligt är det och jag tänker på att en gång i världen kunde man alltså simma här! 

På lilla vägen passerar motionärer och hundägare .., och en rar kund från affären.
Lite småprat blir det.
Och hela tiden har jag pElle i hasorna.

Och apropå inlägget här under ....

... så ställer jag samma fråga än en gång.

Vad var det bästa som hände er den här veckan?

Vad gjorde dig mest glad?

Om du vill och har lust .., får du gärna berätta, så lägger jag in allt eftersom.

Ni får mer än gärna bifoga en bild eller flera till det som var bäst.

Maila bara till bisse151@gmail.com

(Jag samlar ihop era svar - om det kommer några - och sammanställer allt i morgonkväll, så har ni även idag och i morgon på er.)

Så här skrev t.ex. Tankevågor när jag frågade förra gången.

Tankevågor sa...

När det plingar till i mobilen på jobbet och jag får ett mms från sonen med texten: "Ronja (barnbarnet) har ritat dig".

Bilden visar en glad figur med massor av långt hår. :-)

Älskade unge så hon kan värma sitt farmorshjärta!

Och så här ett annat "det bästa ..."

walkingthecamera sa...

första vårfjärilarna!

Det bästa som hände den veckan ....

Kommer ni ihåg när jag frågade vad som var det bästa som hade hänt er under en vecka och jag själv svarade att det allra bästa, det var att en liten tös hade ropat "hejdå Elisabet!" när hon och mamman lämnade affären?

Kommer ni ihåg det?

Den där glädjen i att ha blivit sedd .., det var vad det handlade om.

Alldeles nyss när jag tog moppen och körde till Haverdal för att handla lite och sedan tanka, då upptäckte jag just den lilla flickan och hennes mamma. 

Dom hade handlat och i flickans högra hand dinglade godispåsen.

Och jag frågade om jag fick ta en bild av flickans händer och det var helt okej.

"Men du får ta en helbild också om du vill", sa mamman och jag förklarade att det var till min blogg, men jo, det var inga problem.

Och så här ser hon ut, lilla Isabelle, som är Vattuman och lillasyster.

Huruvida hon har höger eller vänster tumme upp vet jag inte, men en sak vet jag: hon är go som gull!

Som ringar på vattnet ...

Bilden från programmet.

 "Hej Elisabet!

Jag vet inte om du såg programmet härom kvällen, “Mellan himmel och jord” eller nåt liknande heter det. 

I alla fall handlade det om ett par, Ulf och Anne-Maj Samuelsson, som konverterat och blivit katoliker.

Ulf är den man som för ett antal år sen sprang genom Sverige och gav konserter på olika platser. 

Om jag minns rätt skulle han på så sätt spela alla Beethowens verk. 

Ulfs bror Dan handlade av dig i affären i Ystad och berättade att han åkt dit för att träffa Ulf. 

Ungefär så.

Minns du att du skrev om det då?

Kram

ellem i Skellefteå."

// Tack ellem för tipset och nu, den här lördagförmiddagen medan Melodikrysset tonat där i bakgrunden, har jag tittat på programmet och jodå, jag kommer ihåg den där mannen som skulle hälsa på sin bror! 

Det var ett intressant program, som fick mig att åka kana i tiden.

Min mamma var ju pingstvän, men en ytterst frisinnad sådan .., och det berodde säkerligen - i alla fall till viss del - på att pappa var en motvikt. 

När mamma gick till Filadelfia, gick pappa på gammeldans.

Inte en enda gång minns jag att mamma försökte pådyvla den övriga familjen sin tro, däremot - och det kommer jag ihåg först nu, när jag tittar på filmen - kommer jag ihåg att vi bad bordsbön när det var middagsdag. 

"Gode Gud välsigna maten, amen". 

Och det var när jag såg det avsnittet i tv-programmet, som jag kom ihåg hur illa jag tyckte om det där att vi skulle göra precis som mamma sa .., jag kommer ihåg hur jag spjärnade emot och jag får exakt den känslan när jag tittar på filmen och jag förstår kanske inte riktigt varför heller?

Nu ser jag välartade barn som står med knäppta händer vid matbordet precis som jag själv gjorde ..., men dom här ungdomarna verkar tycka att det är okej och jag grunnar över det här med min motvilja mot allt vad Samlad Tropp heter .., om det är en slags restprotest från min barndom?

Kanske.

Så kan det nog vara.

Längtan ...

Somliga läser DN.

Andra pratar om nästa års Vasalopp.

(Och ser ni .., att jag lyckats få till en skuggad bild! Jag använder mig av det oerhört enkla, ja, nästan simpla programmet picmonkey ..., men det får duga så länge. Det påminner om picnik; kanske är det en avfälling eller en kusin till just det programmet och hopefully kanske det utvecklas så småningom? )

Morgonprat ...

... mellan Bästa Vännerna.

Allt som vanligt igen ...

För klockan sex stiger husse upp och tar en sprittig harry med sig på en åtta kilometer lång motionsrunda, allt medan matte ligger under täcket och lyssnar till Naturmorgon i P1, där programledaren faller i trans över en  vissnad blomma.

Efteråt kommer harry skuttande upp i sängen och buffar på matte som har gömt sig under täcket.

Och husse - som är varm efter cykelrundan -, säger att när det blir sommar, då ska han köpa en flytväst till harry.

"Då du min lille knodd ..., då ska vi ut och segla och fiska!" säger han och harry viftar glatt på svansen.

Jag undrar vem av dem som är lyckligare över att ha fått träffas igen.

Dagens fönster ...

 ... kommer från Rom och visar Colosseum och nog kan man väl kalla detta för en slags fönster?

Och tänk .., vilka livsöden som har utspelats just där!

Fru Grå i Ystad agerade fönsterfångerska under besöket i Rom och tänk, fru Grå har födelsedag just idag .., stort grattis härifrån Ingalill!

Tack! säger jag.

Fjorton-femtiofem - piiip -.

En bra dag på jobbet.
Full fart från början tills det var dags att gå hem,
Då satt Malin i chefens kontor och ägnade sig åt postcertifieringen.

Alla som har med posten att göra måste klara ett visst antal frågor, annars blir det fängelse.
Nej, jag skojar.
Men man måste fixa det.
Halleluja ..., tur att man har den pärsen bakom sig!

Nu blir det kaffe och lite gott till och sen en sväng in till Halmstad, för att fixa bankärenden.
Och lite till.

Om Hilda och sjögräset som är som farmors matta ...

Detalj från hilda-teckning från långt tillbaka i tiden.

Idag fyller pv:s underbart rara dotter Hilda år! 

Tjugofyra, närmare bestämt.

Förutom att vara en hejare på att skriva (recenserar mellan varven böcker/konserter etc på Hallandsposten), så är hon fenomenal på att teckna och se detaljer!

Och nån gång kanske ni i en bokhandel nära er upptäcker en späd kvinna som sitter och signerar böcker, ja, det kan mycket väl vara fröken Blomberg - Göransson!

Nästan exakt samma form på handen som sin pappa har hon.

Ibland brukar jag tänka så här: om ens pappa (läs: pv) har varit ensamseglare i en massa herrans år och så uppenbarar sig en viljestark västerbottniska som flyttar in, börjar rumstera om, slänger ut en guldbrokadsoffa och förändrar det mesta .,. då kanske man kan förstå om det enda barnet kan hålla sig för skratt.

Men tänk .., från första stund har Hilda varit så otroligt snäll mot den där västerbottensmadamen!!

 

Och här är vykortet som skickades för massor med år sedan, där pappa pv får veta att "sjögräset inte är halt, det är mjukt som farmors matta under vardagsrumsbordet" och att "solen lyser fel här, inte på havet som hemma."

Här kommer ett jättegrattis  från mig!

Och stort grattis även till Hildas mamma Mymmel, och till pappan förstås; det är ju föräldrarna som fick den största presenten!

Dagens fönster ...

"Hej Halland!

Länge sen sist.

Här är det full vår men som vanligt i Ystad så blåser det.
Vitsippor på bordet.
Solsken ute. Härligt.

Maken o jag gjorde en resa i mars för att möta våren.
Vi började i Rom. Sen tågluffade vi norrut i sammanlagt 10 dagar.
Jag jagade fönster men det blev inte så många.

Hälsningar Fru Grå."

Imorgonkväll ...

.... kommer han hem.

Han som har lika varma händer som min pappa hade.

Ny på jobbet ...

I vanliga fall arbetar Johanna på golvet och bara en eftermiddag i veckan - då när varorna kommer - och så hela förra sommaren förstås.
Men nu ska hon lära sig kassan och idag, vid fyratiden, kommer hon till kassa 1 och jag visar inte alltför mycket - det är ändå totalt omöjligt att ta in allt - och arma tös, jag tror att precis allting hinner hända på den timmen som hon ska träna!

Där är bingolottvinster, spel på Matchen och på hästar .., där är kreditförsäljning, återköp, släpvagnsuthyrning, uthämtning av postpaket .., ja, nästan allting!!

Och som ny ska man försöka lära sig alla fyrsiffriga plu-nummer ., och för att hjälpa henne skriver Alex ner dom viktigaste .., bananer, tomater, gurka, apelsiner, potatis, frimärsknumret, småfrallenumret .., ja, allt sånt.
Men åå, där finns säker ytterligare etthundrafemtio nummer!

Och jag säger till kunderna att "det här mina vänner är Johanna som ska arbeta i kassan i sommar, lova nu att vara riktigt snäll och rar mot henne!", men ändå finns där typer som suckar när det tar tid och en man säger "ja, jag tar den andra kassan, den är mycket bättre!" och jag vill nypa honom i armen och jag tänker att vissa människor är som rovdjur som känner vittringen av blod - men här känner dom vittringen av någon som är osäker - och så måste man då nödvändigtvis klämma åt.

Aldrig att jag förstår mig på såna människor! 

Medan Johanna kämpar vidare i kassan - hon är så duktig! -, kommer två unga töser och frågar efter chefen, ja, dom kommer en och en och ska nu på intervju inför sommarjobbet. 

"Känns det pirrigt ..?" frågar jag en av dem och hon säger "ja, liiite".

Hennes kinder är röda.

Och när J gått hem efter sin prövotimme, blir det kassan igen för mig och ett äldre par vill sätta pengar på matchen mellan Skellefteå och Brynäs och kvinnan ler och säger .."men  n u  ..., vet du väl hur man gör!" och och jag förstår att förra gången - för något år sedan nästan - visste jag inte hur det gick till. 

Och jag minns skräcken och fasan för att göra fel.

Men jag kan också vittna om känslan när man börjar känna sig .., säker. 

Åååå, den är bara så ljuvlig!

En annan kund, en kvinna som har gått i pension, hör pratet och säger att hon förstår precis.

"För länge sedan arbetade jag som operationssköterska och alla var så stressade och arga och bara mumlade bakom sina munskydd och efter ett år klarade jag inte mer, nej, jag gick och sade upp mig .., och dååååå, då sa arbetskamraterna ... men inte ska du väl sluta, du som är så duktig! Ja, det var så dags då att få veta det .., då var mitt självförtroende längst ner i botten!" säger kvinnan. 

Så, var det på jobbet idag.

En tanke ...

Den där alldeles outsägliga glädjen när jag kör moped från Haverdal till Stensjö och ser Jesus-kommer-moln och känner doften från Stigs kor och från havet och möter människor som hälsar lite - så där vink-vink!

Ibland undrar jag när den ska avta.

Om den alls gör det.

Glädjen, menar jag.

Möte med små myror ...

Det hände ibland att mina barns pappa ägnade sig åt djupa filosofiska funderingar, så där som .., "tänk om vi människor som tycker att vi är så viktiga, tänk om vi bara är några slags atomer som finns i huvudet på någon helt annan skapelse och vi tycker såklart att vi är kronan på verket, fast egentligen är vi kanske ...., rakt ingenting!"

Sånt.

Och det var precis vad jag kom att tänka på när jag för en stund sedan tog harry med mig på promenad.
Vi hade just passerat Eckes hus, då jag upptäckte en samling myror på vägen.

Och jag böjde mig ner och såg att där var som en liten hög med döda - kanske överkörda - myror och runt omkring kämpade ett antal med-myror för att .., ja, för att vad ..?

Å, som dom arbetade och jag undrade vad som var på gång .., var dom i färd med att hjälpa dom skadade myrorna eller hade dom planerat att ta hem dom inte längre var vid liv?

Ganska länge stod jag där med rumpan i vädret och följde vad som hände .., och från olika håll, men mest från  myrstacken, kom andra myror ilande och jag önskade att jag hade en varningsskylt att sätta ut på vägen, så där så inte ännu flera skulle möta döden.

Det hade jag förstås inte.

Så vi gick vidare, harry och jag  .., in i hästhagen och ner mot havet och jag kastade pinnar och tittade på klockan och upptäckte hamnkaptenen i sin vita bil och han vinkade glatt som alltid och vi mötte ett promenerande par i trettioårsåldern och jag sa "hej!" och kvinnan sa också "hej!" och sen var dom framme vid parkeringen och satte sig i sin lilla bil och kvinnan höll i en mobiltelefon och tittade i den, medan mannen körde ..., och efter en liten, liten stund  var vi tillbaka på lilla vägen och jag skyndade mig fram till stället där jag hade sett myrorna.

Nu var alla döda.

Tänk, det gjorde mig så ont!

Gammal är ändå äldst ...

Nere vid Eckes hus dyker pElle upp.

När pElle sätter fart efter honom (ja, men ååå, vad det är roligt att jaga katter ....., särskilt när man har drivor av överskottsenergi och bara vill hoppa och skutta!!), då tar den sjuttonårige katten bara ett skutt upp på staketet vid den gamla hästhagen.

Sen sitter han där, nöjd och belåten, medan en flock kajor irriterat flyger just ovanför stallets tak.

På väg hem igen blir det ny jakt.
Kattjakt.

Döm om harrys förvåning när den åldrade kattgubben pElle hur elegant som helst spatserar över en spång (läs: nedfallet träd) som går över bäcken!

Och där blir harry stående på andra sidan och bara gapar av förvåning!

"Va? Kan pElle sånt ..!"

Två olika bildredigeringsprogram har jag använt till dom här bilderna och inget av dem har jag någon vana vid, så det är bara ett försök.

Det övre är Photoscape .., (som jag vid det här besöket finner så himla krångligt .., men Mian har ju lovat att guida mig om det behövs ,-) ,det undre Picmonkey och där blir det enkelt skugga - ja - på den undre bilden.

Återstår Picasa .., att testa.