söndag 1 juli 2012

Turtlan i Värmland om det det bästa ....

Veckans bästa är när min bästa vän B med barn kom och sov över några dagar på sommarstugan.

Första natten ville E snart 8 år sova med sin mamma ute i lillstugan men inför den andra natten så ville hon byta så jag skulle sova där ute med henne.
I lillstugan har vi en våningssäng och det är överslafen där som är favoriten för henne.
Mer spännande att sova där.

När vi sent omsider kom i säng så uppstod denna lilla konversation: 

- Snarkar Du frågar E mig?
- Nej, det gör jag inte vad jag vet.
- Oki, Gonatt då.

Efter en stunds tystnad säger hon:
- Men Du andas ju...
- Jo man gör ju det, svarade jag....
- Ja just det, så är det ju sa E. Gonatt Turtlan.


Sen sov vi som stockar ute i lillstugan ute i en skog vid en sjö.

// Turtlan
Eva från Tyresö om det som gjorde henne glad ...

"Jo, du förstår .., vi var på badet och barnbarnet Erik, tolv år, och hans morfar .., ja, dom badade och badade och jag såg dem komma upp ur vattnet och liksom ruska av håret så där som man gör och så dök dom igen .., om och om igen ..., det var ett ögonblick av sån glädje och jag kände mig så .., ja, jag glömmer det inte ..", säger Eva när hon sitter ute på vår altan och äter nybakad sockerkaka.

Och min egen glädje ...

Frånsett den där middagen tillsammans med äldsta dottern, mågen och Emil och alla de övriga, så kan jag på rak arm säga att stunden nere på stranden alldeles nyss .., tillsammans med labradoren Elvis och så Harry och pv som kastade pinnar långt, långt ut till havs, det var alldeles ljuvligt.
Och jag satt på en sten och såg harry och Elvis kivas om pinnen och En Riktig Labrador vågar sig längre ut än en blandning av stövare/vallhund/labrador .., men den senare gensköt den duktige simmaren och så var kampen igång igen.

Luften var comfort-ljummen.
Ljumma, ljumma vindar mot ansiktet.
 

Och här kommer lite glädje ....

En kvinna i Helsingborg. 

En expedit.
Glädje, den gången.   

Man kunde kanske tro att det är Mian som varit framme, men det är det inte.
Jag hittade bilden och blev glad av den.

Anne i Mantorp berättar om sin glädje ...

Hej Elisabet!

Den här veckan är det bästa som hänt lätt som en plätt.

JAG HAR BADAT!

I sjön alltså och om en liten stund blir jag hämtad för att få åka och bada igen.
Jippi!

Numera är jag rund som en tunna och halvgammal så jag bryr mig nästan inte om
hur jag ser ut i baddräkt, utan njuter för fulla muggar av att plaska omkring i sjön.

Glädjekram från Anne i Mantorp.

mossfolk i Örebro tänker efter och kommer ihåg ....


Det är utan tvekan de här två som gjort mig gladast i veckan!
Jag blir lycklig för att den lille hunden mår bra, utvecklas, är glad, äter bra, är så duktig med kopplet och så läraktig.

Och glad blir jag också för att kattdamerna är så fina och tålmodiga.
Och för att maken tar så himla väl hand om våra fyrbeningar –de är väääldigt förtjusta i sin husse.

Glädje är det också att det faktiskt finns några enstaka föräldrar som, såhär vid terminens slut, uttrycker sin uppskattning över vårt arbete på förskolan. De allra flesta tar det så för givet (och ska väl så göra, men det är ändå roligt när någon uppmärksammar det vi gör).

Dessutom har absolut tanken på att det inte är så långt kvar till semester gjort mig väldigt glad. Och alla mms som den semesterledige maken har skickat!
Och förstås vinsten i glädjelotteriet.

Och besöket i Karlskogaland med trädgård, grillning, en bra bok och en liten hund vid fötterna. 

Och mitt i allt kom de nya grannarna över och presenterade sig. Ja lilla flickan Stina, ett och ett halvt år, talade om både vad hon själv och hunden Kajsa hette.

Oj så mycket glädje det varit i veckan när jag bara tänker efter!

Och Gun-Britt Ekberg säger så här ...

Hejsan!
Det som gjorde mig glad den här veckan, det var när jag igår kväll
hade en liten tjejmiddag för mina två bästa vänner. 
Vi har känt varandra länge, jobbat lite till och från tillsammans. 
Vi åt och drack gott och pratade och pratade. En helt underbar kväll. 
En annan glädje det är att nu har jag semester, en hel månad.....underbart.
Semesterhälsningar från Gunbritt.

Ulrika i Västmanland säger så här ...

Sånt som gjort mig extra glad den här veckan:

... att jag fick hem min rallylicens.
Ja, licens har jag ju haft sedan i höstas men jag har inte ordnat själva kortet förrän nu.
Känns bra - och lite overkligt, att se mitt namn på det. :-)
.... torsdag kväll då Marcus kom hem från jobb. 
Han ligger ute på jobb nu och är borta flera dagar i taget. 
Oj som vi längtar efter varandra! 
När han kommer hem är det verkligen en av veckans höjdpunkter. 

...att jag äntligen fått den vita sjalen helt klar, så jag kan ge bort den. Den ska min äldste sons flickvän få i (lite försenad) studentpresent.

...att jag idag känner mig nästan frisk.

Pv visste precis när jag frågade honom .... 

Inte en sekunds tvekan var det och så förvånad jag blev över hans svar! 


"Bäst i veckan .., ja, men det var när Emil hjälpte mig med taket till vedskjulet-
Skulle jag själv ha klättrat där, hade plasten gått sönder .., nu blev det Emil som (med lite lock och pock ...) fick kliva upp och dra i trettiotalet skruvar, ja, det fixade han bra!" säger pv.


(Tilläggas kan att Emil var måttligt road inför detta ..., men när det var klart, sa han ..."ja, det var ganska kul, mormor").

Cecilia N säger så här ....


När jag såg jordgubben på din bild så tänkte jag att det måste varit den där jordgubbslitern som jag köpte på stan i torsdags.

Det är inte Finnerödja-koncernen som förser det ståndet med gubbar och det stod sorten på lådan! (Har ni hört?!) Det var sorten Honeoye och jag njöt vartenda bär! en fantastiskt låda.

Men det kan ha varit konserten på residenset i fredags också.

Eller att jag äntligen städade på trappavsatsen.

Eller att de två damerna som var på middag här igårkväll gick att få att prova på att spinna och att de glatt och fascinerat kastade sig över uppgiften. Stolta över sina egenproducerade metrar for de sedan hem.

Cecilia N



Idag på förmiddagen kom Elvis hit till det gula huset på kullen.
I tre dagar ska han vara här och till en början blir det en riktigt maktkamp .., mest från harrys sida.

(Elvis husse är Mattias på mitt jobb).

"Va? Kommer han hit nu igen, den där typen och titta, nu tar han min tennisboll!" tänker nog harry.

Efter en stund lugnar det ner sig.



Och pElle, han tar det piano.

Elvis vet ju hur det är .., den där katten får man vara försiktig med, så Elvis tar liksom omvägen förbi pElle.

Den där glädjen ..

... eller det där Ögonblicket som etsade sig fast i ditt hjärta under veckan som gick ...?

Vill du dela med dig, så välkommen med ditt bidrag till bisse151@gmail.com.

Glädje och Ögonblick som fastnade i mitt minne.
Men inte i förra veckan.

Här och nu ...

Årets första egenskördade jordgubbe är härmed uppäten.

Och att jag känner mig utvilad .., är kanske detta ett bevis på.

Medan jag - gör ingenting - hänger jag upp små trähjärtan i klematisbuketten.

Ja, det är ju ändå snart jul.

(Blommorna är toppen av en Clematis recta, som vi fick i present av den eminenta sländfotografen i Västergötland.)

På utflykt till .., jordgubbslandet.

Och så bestämmer vi oss för att sova i husvagnen.

Först tycks pv något förvånad över mitt förslag, men okej, jo, det ska bli trevligt.
Kanske tror han att kärestan ska bli något mera .., ja, vill kan väl säga "eldig" ..., om man byter husrum för en natt, ja, det är nog vad han tror.

Eller hoppas på.

Harry får följa med och ligger på ett täcke på golvet.

"Men du .., vi kan låtsas att vi är på semester någonstans ...", säger jag och drar täcket om mig.

Madrassen, eller bädden, är skön, men aningen kort .., mina fötter sticker ut en bit över kanten och det är inte ofta som mina etthundrasextiofyra centimeter utgör något hinder .., nåja, man kan ju kura ihop sig lite.

Så där ligger vi nära varandra, ja, jag ligger på pv:s högra arm och  frågar om vi ska lyssna till något Sommarprogram och vi börjar med Yngvie Malmsteen, hårdrocksgitarristen, men nej, han låter helt ofokuserad - så där som hade han inget manus -, så jag letar vidare i min mobil och väljer den norske deckarförfattaren Joe Nesboe.

Jag säger bara en sak: vilket  u n d e r b a r t   program! 

Vilken enastående berättare!
 
Medan vi ligger där och lyssnar, hör vi hur det krafsar på det lilla fönstret.

Jo, där är pElle som har hört vårt prat och nu vill han också komma in, men får inte .., den här ska vara fri från allt vad katthår heter och länge, länge sitter pElle där och krafsar .., å, vad han ska undra varför han plötsligt inte får vara med!

Och pv måste ut och pinka och upptäcker en stor igelkott alldeles utanför husvagnen och igelkotten morrrrar och harry noooosar och sen blir det sänggående igen, men då kan jag inte somna, utan ligger och vrider och vänder mig och efter någon timme - då är Nesboes program sedan länge slut och pv sover gott - ja, då tar jag harry med mig och går in i huset, till min egen säng.

Vid niotiden nu på morgonen (då har jag varit vaken länge och legat och lyssnat till såväl åska, som hällregn och P1-prat) går jag ut och tittar in genom husvagnsfönstret.

Jo, där ligger pv och Rumblar med min mobil.
Och ingen het käresta har han intill sig heller.
Arme man!

Och harry blir galen av lycka när han upptäcker husse .., ååå, så han hoppar och skuttar och han vägrar i sten att följa mig på promenad, sitter bara vid vagnen och väntar troget.

"Snäääälla husse .., öppna nu!"

Sen kommer den såååå älskade hussen ut och harrys glädje vet inga gränser!

Ja, så blev den allra första natten i husvagnen. 
Måhända ingen större succé, om man säger så.

Ja, för pv blev den bra och jag kanske vänjer mig.


Dagens fönster ....

.... finns i Västmanland, närmare bestämt i Striberg hos Ulrikas rallyåkande Marcus.

Och ser man på .., nu skuras vagnen och görs stilig ., tänk, om dom ger sig av söderöver och hälsar på i landet Halland!


lördag 30 juni 2012

Och sockerkakan var hembakad ..

Här sitter vi och småpratar om allt och inget.
Erik, 12 år, är också med.

Hans mormor berättar om hur finurligt det var i skolan, ja, hur eleverna i hans klass varje vecka har fått skriva ner "Veckans Ögonblick".

Lite påminner det om det ni vittnar om er glädje; bara det att ögonblicket ju kan vara av alla möjliga slag.

Så alldeles vanvettigt påhittigt av barnens lärare! tänker jag.

"Erik .., minns du nåt sånt ögonblick som du skrev om ...?" frågar hans mormor.

Efter en stund kommer han ihåg.

"Ja, det var när pappa och jag paddlade kajak och så, alldeles vid sidan av vattnet, just vid kanten, där såg vi en död gädda som var jättestor ...", säger Erik leende.

Jag älskar sånt där.

Små, små skärvor av det vi kallar för livet.


Fem upphittade inköpslistor ...

En 70-talist tror jag. 
Bråttom har hon. 

Och här är det Ordning & Reda som gäller.
Pilar tycker vi om .., båda två.
27 sek .., 18 sek .., ovanligt att se sånt på inköpslistor.
Kanske någon som arbetar på bank?


Kallelsen till käkkirurgen gäller en patient född 1904.
Men texten tillhör någon mycket yngre?
Barnbarnsbarn?
Hemtjänstpersonal som rivit av en bit bara och skrivit vad som skulle handlas hem?

Den här listan ger mig nästan - magont.
En äldre människa som vill ha koll på pengarna.
En kvinna, tror jag.

Och detta måste väl ändå vara en smålänning som ska till att handla ...?

Det som gjorde mig glad under veckan som gick ....

Vill du vara med?

Mejla då din glädje (har du bild till, så kanon!) till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt eftersom, men inte förrän i morgonkväll.

Förra veckan berättades det om kärleken till en rayllåkande man i Västmanland .., om lille valpen Cosmos ankomst till familjen Norling i Örebro .., Anna i Portugal hade firat sin födelsedag hemma hos sin pappa i Skåne - ja, en vecka för sent, men ändå -, Eva på Frösön hade haft vernissage just på Frösön och kunde nu slappna av lite ..,Anne i Mantorp hade äntligen kommit på att hennes katt Morris vill äta mat från en tallrik, inte från en trång skål .., Monet firade sin mans födelsedag och kände glädje över många år tillsammans .., Ann i Göteborg hade bland annat fått beställning på tio små baby-Converse (virkade) - lycka ! -, Turtlan hade - trots bristande sykunskaper - fixat till gardiner till nya motorbåten och kände sig glad och stolt och gardinerna blev såå fina! ..., sportigajenny hade fått en kram av A, 23 månader .., Cecilia N hade ringt en väninna som överlevt en svår sjukdom och gratulerat henne på födelsedagen .., pv var glad över Zlatans supersnygga mål mot Frankrike .., Bloggblad var glad över att hon egentligen var en rätt förnöjsam människa och skrev att ... - "varje dag som jag tar mig ur sängen och inga oroande telefonsamtal kommer"  - gjorde henne nöjd och glad och själv var jag överlycklig över att  - för en gångs skull - ha slagit sonen i Rumble!

Inga märkvärdigheter och ändå .., så mycket glädje!


Bland dem som sänt in sina bidrag drogs hastigt och lustigt ett första,-  och ett andrapris.

Förstaprisvinnaren blev annannan i Porto i Portugal som valde den i mina ögon så filuriga broschen i form av en uppnosig liten jycke ..., sponsrat av den generösa madamen i Göteborg.  
Här finns hennes hemsida

Det lilla smycket är handmålat och designat av  Marketa Novotna.

Tröstpriset gick till Örebro och mossfolk - även det ett litet brosch i emalj - men motivet är en katt.

Tack Ann för priserna!

Ja, jag tycker nog att den bilden bör visas än en gång.
Det händer sannerligen inte ofta att jag vinner.

Men sen ....


... blev allt som vanligt igen.
Och på facebook, på min sida, satte Anders in den här bilden.
Jo, jo.
Underbart är som bekant .., kort.

Ledig dag ...

Och regnet som  v r ä k t e   ner igårkväll (jag var dyngsur och genomvåt när jag kom hem och tänkte hela tiden på Anders och pv som cyklade Vätternrundan i delvis hällregn ...), det har nu förbytts i strålande solsken.

Det är en alldeles övermåttan ljuvlig morgon!

Och jag har ledig helg och har sällan - för att inte säga aldrig - längtat så efter frihet.

Nu blir det frukost ute på altanen och harry och sigge lullar omkring lite på tomten och pv och jag själv sitter mitt emot varandra och läser Dagens Nyheter och högläser mellan varven sånt vi tycker är intressant.

"Hör här vad Croneman skriver om SVT:s Daniel Nannskog och Johanna Frändén!" säger pv och vi håller med i vartenda ord .., vilket perfekt studiopar dom är!

Och jag läser en krönika om matematikens nyttighet eller inte .., studerar dödsannonser och tänker att en gång ska mitt namn finnas där bland dom andra och det gör mig så tacksam över att få sitta ute i solen .., tänk, vilken gåva!

(Ja, inte tacksam över att få finnas med bland dödsannonserna, utan att man har fått vara frisk och fått leva så länge som i femtioåtta år .., det är ju otroligt! 

På altangolvet, usträääääckt och djupt i sömn .., ligger pElle.

Sjutton år.

Han sover så hårt att han inte hör när harry kommer nära - nära och jag fylls av sån oändlig ömhet över den här gammelkatten som varit med om så mycket.

Och hela tiden, medan vi sitter där ute .., hörs den envisa Gransångaren.

Lördagsfönstret ...

... finns i en gammal husvagn som står på en gräsmatta på en kulle i landet Halland.

Tänk, att den husvagnen gör mig så glad!

Långt ifrån senaste snittet, men sånt bekymrar mig inte alls ..., jag tycker om den!

Kanske ska vi sova i den i natt?

fredag 29 juni 2012

Efteråt ...

... när "gästerna" har åkt hem, då kommer en försiktig liten sigge nilsson in i vardagsrummet och hoppar upp och lägger sig i husses famn.

Det är nästan första gången någonsin.

Ett vådligt fiskafänge ...


Så här ser det ut på kvällen när nätet lagts ut. 
Då är det vindstilla, rent av perfekta förhållanden.

En sak som jag verkligen beundrar hos pv, det är hans sätt att behandla ungdomar eller barn som nästan vuxna. Han tror dem om att klara långt mer än vad jag själv skulle tro!

Erik, som aldrig varit med om nåt sånt här, han får - från första stund - ta rodret och ta dem ut och även in i den lilla hamnen och han gör det med den äran!

"Här är krabban! Nej, jag började inte gråta, men det var läskigt !", säger Erik.
Klockan 06.00 nu på morgonen kommer Erik och hans mormor (Eva från Tyresö, flitig kommentatorsmadame här på sidan), men pv är uppe redan kvart över fem.
Själv sover jag gott.

Och detta att ta upp nätet visar sig bli ett riktigt äventyr, då vinden är byig och ganska kraftig ( "7 - 8 sekundmeter och kanske 10 i byarna", säger pv och det var det där byiga som var kämpigt och båten är ju liten) och från klipphällen där Eriks mormor står och tittar ut mot havet, ser hon hur segelbåten får slagsida och hur vatten kommer in .., och för sin inre syn ser hon allt som kan hända .., och verkar det inte som om pv har ramlat i vattnet och sitter inte Erik med en åra och försöker rädda honom ...?

Efteråt säger hon att hon nog aldrig i hela sitt liv har varit så nervös.

Och pv säger att det var lite spännande. 

Erik fick ta rodret och ösa båten, medan pv rodde hem igen.

"Nej, båten hade inte kunnat sjunka, men däremot slå runt, ja, då hade vi väl fått klamra oss fast och sen hade vi kanske drivit till Norge ...", säger pv leende.

Tre plattfiskar och en krabba blev fångsten.
Kanske blir det dagens lunch hos Erik och hans mormor och morfar?

 I vanliga fall får krabborna återvända till havet, men den här fick allt följa med hem till sommarhuset.

Lite senare, bara nån halvtimme, är det dags för äldsta dottern med familj att tacka för sig.
Men först får hon följa mig till Solhaga Bageri i Slöinge, där vi köper frukostbröd.

På gården, just utanför bageriet, finns nu möjlighet att sitta utomhus och gotta sig åt allt det goda.
U n d e r b a r t, är det.

Efteråt ..., ser det ut så här.
Igår blev det tvärstopp på cykelturen med harry .., pv flög rakt i backen och skrapade hela vänster sida .., har nu ont i knäet och i axeln.
Lägg därtill äventyret ute till havs i morse vid sextiden .., så förstår man kanske att det känns skönt att ta sig en tupplur på soffan.
 Från tv:n hörs friidrottsprat.

Dagens fönster ...

"Bureau de Poste" ... kanske ortens postkontor eller något som har varit just det?

Om man tittar på fönsterluckorna, så borde madamen i Västergötland nästan svimma av lycka - rostiga och på väg att trilla ner nästan -!

Monet hade håven redo.

torsdag 28 juni 2012

Ni vet kanske hur det är ....?

Är man gravid, då ser man bara havande kvinnor.

Ska man försöka gå ner i vikt, då är det enda man har för ögonen bilder av mat .., och recept där fettet dryper och aldrig blir man bjuden på så många goda efterrätter som just då.

Är man nybliven ensamseglare, ser man bara par som går hand i hand och ser så himla lyckliga ut.

Och har man köpt husvagn .., då börjar ögonen leta efter sånt har med just husvagnar att göra.

Sånt här, till exempel.

Just det.

Och här är vinnarna ...



Stort grattis till er båda och lika stort tack till den här kreativa madamen, ja, som står för dagens vinster!

Kväller ...

Och pv tar med sig Erik, 12 år, barnbarn till Eva från Tyresö, på fisketur. 

Ja, dom tar lilla Askeladden och seglar iväg ut till havs - men inte så långt bort - och så lägger dom i ett enda nät som är trettio meter långt och Erik är navigatör och rorsman och det är en vidunderligt vacker kväll; alldeles spegelblankt och i skruttiga trädgårdsstolar sitter Eriks mormor och jag själv och pratar om allt och inget.

Solen värmer våra kinder. 

Det där den allra bästa av sommarkvällar.

Hemma igen.
Harry, som inte fick följa med, är över sig av glädje.., och se där, där kommer ju Ecke som har varit på besök hos grannen Göran.
Ecke tror inte särskilt mycket på det här fisket, inte just ikväll.
"Ja, ja, det är bra med tång till trädgården ...", säger han filurigt leende.Och i rabatten växer bolltisteln så det knakar!

Om herr Gransångare har givit upp?

Nej, det kan man glömma.

Och hon tror nog att det är hon som bestämmer

Ååå, så roligt att få vara körsven! tror jag att lilla Nelly tänker när hon får följa matte ut på äventyr.