Kolla posten i morgon!
(Och evighetstejpen från Portugal, den hänger med!)
Förmiddagskaffe med god kaka, bakad av pv till kören igårkväll.
Fyra bitar blev över.
Nu är det bara tre kvar.
Och ni skulle bara veta hur underbar den nya koppen är!
onsdag 14 november 2012
Här och nu ...
Kolla posten i morgon!
(Och evighetstejpen från Portugal, den hänger med!)
Förmiddagskaffe med god kaka, bakad av pv till kören igårkväll.
Fyra bitar blev över.
Nu är det bara tre kvar.
Och ni skulle bara veta hur underbar den nya koppen är!
Apropå det här med att hälsa ...
Men jag undrar jag .., om detta inte är ett storstadsfenomen?
anna of sweden som tillbringat flera år i USA, vittnade om samma sak på sin blogg; den här förvåningen när hon flyttade hem igen, detta över hur oartiga vi svenskar är .., hur vi liksom tränger oss fram i busskön osv och aldrig något "förlåt" eller "ursäkta mig".
Här, ute på landet, hälsar så gott som alla på varandra, det tycker jag.
Och likadant var det i Ystad.
Men den vänlige renhållningsarbetaren i London (bilden ), han hälsade glatt på alla.
DBIV för Gunnar i Jämtland ...
Chilin hägrar...!
Bland de bästa stunderna
som händer mig så länge Alsensjön är fri från is är att kunna paddla en
sväng med kajaken. I går (13 november) kan kanske ha varit den sista
turen för säsongen.
Isen håller på att lägga och nylagd kärnis är väldigt seg att forsera med kajaken ;-)
Isen håller på att lägga och nylagd kärnis är väldigt seg att forsera med kajaken ;-)
(Som synes har Gunnar inget hum om att det här handlar om det bästa förra veckan, men det må vara hänt. Han kanske inte heller använder Topz .... Och Gunnar, ett tag skrev jag DBFV - förra veckan - men jag gav upp, det får bli så här, men avser det bästa från veckan som gick.)
Livet ...
En familj i Portugal berättar om sin livssituation.
Inga arbeten längre.
Inga pengar som kommer in på kontot.
Inget skyddsnät.
Familjen är i 40-årsåldern och nu töms tidigare besparingar i rask takt.
Oro - oro.
Ångest.
Själv har jag en stund tidigare legat i sängen och glatt mig åt dom nya gardinerna av spets.
Ja, vem har sagt att tillvaron är rättvis ...?
Ont i hjärtat får man.
Och här kan ni lyssna till dem.
"Fattiga i Portugal. Reportage av Alicia Petrén".
(Och ja, jag vet att detta inte drabbar enbart människor i Portugal, men nu var det detta jag lyssnade till).
DBIV för Ann i Göteborg ....
Hej!
Det bästa förra veckan hände allt på samma dag!
*Nya
naglar
Naglarna köpte jag via Groupon, där man kan få erbjudanden med
kraftiga rabatter om allt möjligt där man bor. För några månader sedan kunde man
köpa nya naglar och ett påfyllningsbesök med 70% rabatt. Svårt att motstå och
jag tycker om vackra naglar. Det gör nåt för självkänslan. I fredags var det
dags och jag är så nöjd med resultatet. Jag ville inte ha för långa klor för jag
måste kunna sy och sticka med dem.
Filmen Call Girl var bra och lite spännande, men alldeles
för lång för mig; 160 minuter.
Skådespelarinsatserna var lysande, främst
Pernilla August som bordellmamman och Simon J Berger som polismannen Sandberg,
men även de unga kvinnorna som spelar de utnyttjade flickorna var
bra.
Bäst var också miljöskildringarna av 70-talet. Där hade de
verkligen lyckats!!
Helt klart en sevärd film i höstmörkret!
Det här med Topz - så blev det - ...
(I alla fall för mig).
Det börjar med att jag beklagar mig över att dagens bomullspinnar nästan är befriade från själva bomullen och då vittnar Cruella i en kommentar om hur chockad hon blev när hennes lillasyster (en klok dam, tycker jag) efter badet i simhallen tog fram några Topz (väl inlindade i plast, jag tror att lillsyrran är Jungfru, dom brukar vara ganska noga med sånt ...), så där så att även Cruella skulle kunna pillra sig i öronen.
Vad var nu detta för fasoner?!
"Använder verkligen människor Topz numera?" skriver Cruella.
Jodå, gissa om vi använder dem!
Anne i Mantorp, Ulrika, Agnetha (vars läkare har sagt att inget mindre än en armbåges storlek får närma sig örats insida ....), Cecilia N, bettankax (där talar vi om en expert, hon vet t.om att Coops öronpinnar är de i särklass bästa!, tack för den upplysningen bettan!), Eva (sjuksköterska), Kattis (där skulle frånvaron av Topz helt klart förändra tillvaron för familjen - utan Topz - inga bekanta!), samt undertecknad ..., är flitiga användare av Topz.
Bert i Luleå använder den "endast för rengöring av ytterörat", men så går det som det går också.
Ja, och så Cruella då, som aldrig någonsin använder sig av såna här påfund. Hon bara skvalpar i lite vatten och sen är det bra med den saken.
Ja, nu vet ni.
Jag hoppas den här småskaliga studien publiceras i någon tidskrift, eller kanske rent av i TV.
Vänligen, Elisabet Nilsson.
Kassörska, tillika forskare.
tisdag 13 november 2012
Om amerikaner ...
På eftermiddagen har jag den här mannen i kassan.
Han har varit osynlig ett tag, men nu är han tydligen ledig.
"Hej Elisabet!" säger han vänligt.
Alltid så vänlig är han!
"Men är du ledig och hemma nu mitt i veckan ?" säger jag förvånat.
Jo, så är det.
Under valet i USA var han på plats där, nu har han kompledigt och passar på att handla.
Jag frågar hur han trivdes där borta?
Och framför allt: vad tycker han om amerikanarna .., är dom så där plastigt vänliga som många säger?
"Inte alls! Jag tycker att dom är genuint trevliga .., det är ju inte ens vi svenskar!" säger han.
Kanske menar han mot andra turister?
Och jag tänker på förra avsnittet i Allt för Sverige, där dom medverkande försökte stoppa på-språng-människor-i-Stockholm och nästan ingen ville stanna, jo, en tysk turist tog sig tid.
Är det så illa?
Och så några eftermiddagsfönster ...
Så här skriver avsändaren:
Häromdagen, innan skyfallen slog till som idag, var vi i Cannes.
Vi åt lunch vid Croisetten, den berömda strandpromenaden där alla kändisar också syns under filmfestivalen och tog en minipromenad i solskenet där. Jag tog flera bilder till dig av de vackra fönstren som vetter ut mot havet. De som bor här i den gamla viktorianska husen med havsutsikt har nog betalat en ordentlig slant!
Monet.
Avdelningen självklarheter ...
Lyssnar till en repris av programmet Fråga Doktorn.
Programledaren till den inbjudna gästen, vars man under en tioårsperiod blev allt sämre i en demenssjukdom: "Skulle du ha uppskattat om du haft en närmare kontakt med din demente mans läkare, ja, om du hade kunnat tala med läkaren om dina problem ...?"
Gissa två gånger vad svaret blev.
Eller:
Programledaren: "Önskar du att du hade fått hjälp på ett tidigare stadium i din mans demenssjukdom, så där så du hade haft bättre kunskaper om sjukdomen?"
Svaret blev inte nej.
Och Dinah tipsar ...
Om en viktig film.
"Hedra din fader och din moder", heter den.
Dinah, som har en son, tänker på efterdyningarna om något händer henne.
Vem tar då hand om ...?
Bilden har jag lånat från SVT:s hemsida.
DBIV ....
Den här veckan är förstapriset burken med den ill-ill-heta chilin!
Till dig som vill vara med .., allt är som vanligt .., bisse151@gmail.com och gärna bild till!
Dragning i morgon onsdagkväll.
Dagens fönster ...
... finns i ett ödehus i Skåne.
I Skåne finns gott om det jag skulle kalla "rat-hus" ..., antingen förfallna och övergivna, eller bebodda, men med allehanda bråte runt husknuten.
Alldeles tydligt blir det om man åker tåg genom landskapet, men samma fenomen finns även när man - åtminstone förr i världen - kom söderifrån och upp mot Stockholm .., då såg man genom kupéfönstret mängder med bakgårdar där allt som skulle döljas hade hamnat.
Ja, sånt finns i landet Halland också.
Garage fyllda med bråte, till exempel.
Det är tur att järnvägsspåret inte går just där.
måndag 12 november 2012
DBIV för Cecilia N i Härnösand ...
Förut hade jag henne ofta och vi kom bra överens.
Sen var det en annan i gruppen som hade henne mycket. Men från början kom bara mulna kommentarer om "kärring till häst".
När jag i fredags jublade efter ridningen och sa att "Visst äär hon fin!" så fick jag medhåll från "kärringmuttraren".
Men hon är lite divig. Jag hamnade genast i onåd när jag talade gott om en annan häst inför henne. Då ville hon inte ta ett steg till.
Bilden är från ett annat tillfälle när vi har skuttat till oss en liten rosett på klubbhoppning.
Cecilia
Och har ni inget annat för er ...
... så tycker jag att ni ska läsa ett intressant inlägg som handlar om djur.
Om hästar, katter och kaniner.
Och om frihet.
Och själva livet.
Här är det.
Kerstin i Dalarna om här och nu ....
Inte som jag brukar - torrt papper och smal pensel.
Nu var det blött papper och bred pensel.
Hur kul som helst :-)
Kerstin i Dalarna
// Elisabet säger: ja, nu blir det dbiv och här och nu, lite hipp som happ, men det spelar ingen roll .., det går bra. Det roligaste för mig är att ni är med på banan.
Mitt eget DBIV .....
Men småtavlorna och lampan var mitt påhitt och där det är tomt, ska det fyllas ut .., jag blir snurrig om det inte blir balans ... men det ska nog ordna sig?
Ulrika, ser du dig själv där uppe?
På tavla nr 2 uppifrån är det ett utdrag från pv:s loggbok, det handlar om just den där dagen när vi seglade till Kåseberga och längst ner syns Eml som kapten Lintott, samma dag, alltså.
Det här var nog bland det bästa som hände förra veckan.
Plus gåsmiddagen i Lund.
DBIV för annannan i Portugal ...
Jag är uppfödd på mumintrollen, närmast med modersmjölken, och jag har säkert läst böckerna flera gånger som barn och tonåring.
Nu har jag börjat om som vuxen, långsamt, eftertänksamt och med hjälp av Mark Levengoods uppläsningar. Det är underbart med böcker som har något att säga en som både barn och vuxen.
Sent i november är den sista av böckerna, kanske mest en bok för vuxna, eller i alla fall för människor som vill och försöker bli vuxna, för den är så enastående livsklok att jag måste lyssna om, och om igen.
Medan jag lyssnar stickar jag på en riktigt mjuk sjal i färger som visset gräs och höstmulen himmel...
// Här kan ni lyssna till Tove Jansson som läser från Sent i november.
DBIV för Eva från Tyresö ...
Å det bästa (som verkligen var KANON)
var konserten i söndags på Musikaliska med Niklas Sundén på dragspel.
Till det var det 25 blåsare i orkester med en dirigent i röda skor samt
Christoffer Wollter och Åsa Fång.
Båda sjöng och var mycket duktiga och spelade faktiskt små scener.
De sjöng Brel och Piaf och tänk de gjorde bara två föreställningar.!
Flera långa rep innan!
Niklas som är dragspelsmästare är fantastisk.
Han har ackompagnerat Rikard Wolff tidigare
och det var då jag fick kontakt med honom.
Underbar. Ödmjuk och jätteduktig.
Både Ulf och jag njöt varenda sekund!
Rosor fick Niklas naturligtvis efteråt.
Detta glömmer vi aldrig!
Eva i Tyresö
DBIV för Bloggblad i Östergötland ...
Vågade inte ta fram kameran, men framför mig hade jag en av mina stora idoler.
(Ja, och Bloggblad har lagt ut en fråga på facebook, man ska gissa vem idolen är, så jag skriver det inte här, hon får hojta själv.)
Ny vecka - ny giv ...
 |
| När jag kom hem, upptäckte jag att kameran var inställd på fisheye ..., hoppsan! |
Att liksom få tillbaka sitt liv.
Kliver upp vid åttatiden efter att ha haft de mest otroliga drömmar .., tar harry med mig och går ut på promenad. Mina bästa skor ligger i bilens baksäte och bilen är i stan .., men jag tog mina Birkenstock och det gick bra det med .., nästan tio grader varmt och torra vägar, det var helt okej och kändes på gränsen till somrigt. Eller vårligt.
Och nu är måndag och dags att tänka på DBIV eller DBFV .., jag tror att blir konsekvent och väljer det första alternativet.
Några har redan varit alerta och skickat in sina bidrag, ni andra - som vill vara med - är varmt välkomna med ert förra veckans bästa!
Adressen ..?
bisse151@gmail.com
Obs. från och med nu blir det ordverifiering här .., jag får så mycket spam och det är jättetrist att behöva krångla med sånt här .., men jag testar!
söndag 11 november 2012
Mitt eget här och nu ...
Det har varit en trevlig helg tillsammans med min äldsta syster och hennes dotter, - hon som på ett vis också känns som min syster - det skiljer bara tretton år mellan oss två -, precis som mellan mig och hennes mamma.
I vanliga fall tillhör jag inte ligga-borta-typen, ja, om inte avståndet är alldeles för långt, men nu blev det övernattning och det kändes också bra.
Hos min storasyster är nämligen allting som det alltid har varit; ja, hon är liksom beständig.
Helgjuten.
På sitt sätt.
Vid frukosten har hon dukat så fint i matsalen och det är rökt skinka och ost och jag säger förvånat ... "va, brukar du ha rökt skinka till pålägg?"
"Nej, vi har alltid bara ost, men nu kom ju ni och du brukar ju ....?" säger hon.
Och när hon har kommit på besök, då har jag tänkt samma sak .., ja, att hon kanske vill ha skinka som pålägg och så går allt runt så där - man bara t r o r - och det får mig att le stort.
Så nu har vi bestämt att hädanefter blir det bara ost.
Kanske.
När vi kommer hem, några minuter efter två, börjar pv att montera cd-hyllan Benno och därefter spotlighten Non .., och fyra små tavlor - med ramar som heter Virserum -, kommer på plats.
På en av tavlorna syns Ulrika tveka huruvida hon ska ta sig iland från pv:s segelbåt och visserligen är pensionatsvärden halshuggen på fotografiet, men jag tycker om det ändå.
På Ikea upptäckte jag förresten varor med namn som Söndrum och Haverdal.
Såja.
Nu kan intresseföreningen lägga ner pennorna.
Monica i Lysekil .....
// Monica har idag deltagit i en tävling vilken bestod i olika grenar såsom stövel,- respektive varpakastning, hur man bedömer saker (t.ex. antalet länkar i en kedja, hur många länkar det var ...), pilkastning, samt fotboll.
Bonuspoäng/hcp utgick efter ålder .., ju högre ålder, desto fler bonuspoäng.
Så här skriver hon, bland annat:
"Detta var vad jag gjorde i dag mellan 12-14 (Min start var ca
10:20).
Efteråt var det dusch, och sedan våfflor mm i
skidstugan.
Så blev det middag hos vänner i Trollhättan!
Bilden jag tog visar riktiga svar på två av
uppgifterna: jag fick 14 av 15 möjliga poäng.
Jag antog att första svaret var 110 (rätt 137 länkar på
kättingen).
På den andra uppgiften antog jag att det var 250 cm (rätt
svar: 260 cm på sidorna runt paketet).
Monica."
Uppdaterat: Hej!
Fick inte med detta när jag skrev:
Loppet i går var på 8 km i kuperad och tämligen våt och lerig terräng.
Men som tur var regnade det inte mer än lite på slutet av loppet!
Jag sprang till ära för min pappa som höll på med många olika idrotter (och så var det ju Fars Dag i går).
Pappa sprang bland annat över 60 Marathonlopp runt om i hela världen.
Det var tur för min mamma som tycker mycket om att resa för att uppleva olika länder.
Hon hade svårt att få med honom på en resa utan att det samtidigt var ett lopp!
Uppdaterat: Hej!
Fick inte med detta när jag skrev:
Loppet i går var på 8 km i kuperad och tämligen våt och lerig terräng.
Men som tur var regnade det inte mer än lite på slutet av loppet!
Jag sprang till ära för min pappa som höll på med många olika idrotter (och så var det ju Fars Dag i går).
Pappa sprang bland annat över 60 Marathonlopp runt om i hela världen.
Det var tur för min mamma som tycker mycket om att resa för att uppleva olika länder.
Hon hade svårt att få med honom på en resa utan att det samtidigt var ett lopp!
anna i sheffield ....
Tio i två, på väg hem från jobbet, i solen i Peace Gardens i Sheffield.
Jag tycker att löven är så vackra. I bakgrunden skymtar stadshuset.
En speciell dag idag i England - Remembrance Sunday, då man minns och hedrar krigens offer från första världskriget och framåt. Nästan alla människor har en "poppy", en röd pappersvallmo, i knapphålet.
Tyvärr missade jag paraden med veteranerna, jag fick titta på ceremonin från London istället.
Det är frivilligt att gå i paraden, ibland är det inte förrän nu som de orkar ta itu med minnena och vara med.
En man intervjuades, han hade varit krigsfånge i Japan under andra världskriget, detta var hans första år.
Han förlorade sin bästa vän i kriget, hade utstått tortyr och alla möjliga sjukdomar, ändå log han och sa att det var ju ändå ironiskt att fartyget han åkte med hade namnet The Empress of Japan.
Humor är kanske det bästa vapnet!
Anna.
// Elisabet säger: jag har aldrig någonsin närt en längtan till just Lanzarote. Inte tidigare. Men nu.
Det är helt och hållet Annas förtjänst..
mossfolk i Örebro ...
Runt klockan 13.
Vi är i Karlskoga och har fikat fars dags-fika.
Efteråt blir det en liten promenad.
Pappa, maken och Cosmos går ut före mig och när jag kommer ut ser jag dem ingenstans.
Börjar gå på vägen i tron om att de har gått i förväg, men då dyker de upp bakom mig istället.
Och just då, när jag just upptäckt dem, tar jag den här bilden.
Vi är i Karlskoga och har fikat fars dags-fika.
Efteråt blir det en liten promenad.
Pappa, maken och Cosmos går ut före mig och när jag kommer ut ser jag dem ingenstans.
Börjar gå på vägen i tron om att de har gått i förväg, men då dyker de upp bakom mig istället.
Och just då, när jag just upptäckt dem, tar jag den här bilden.
En lycklig groda säger så här ...
Lyckliga Grodan
// Elisabet säger: och har ni inte läst hennes rader om hur man blir (eller kan bli) en extraordinär lycklig och framgångsrik människa .., då har ni chansen här och nu. Ta den!
Turtlan i Karlstad ...
Längtan ut i naturen har varit hög den sista tiden men det har inte varit så bra med tid till det.
Men idag så packade vi ryggsäckarna och köpte med oss en engångsgrill och åkte ut till Hammarö sydspets.
Vänern är rekordhög så klippor som man annars går på ligger under vatten. Sjön dånar på rejält och disen skymmer sikten mot vindkraftverken som ligger väster om oss.
Duggregn och småkallt men vi är klädda bra och sitter under tak vid ett vindskydd.
Tänk så härlig en grådisig söndag i november kan vara!
Turtlan
Cecilia N i Härnösand ...
Så dags var jag rätt mör.
Kl 8.30 var jag på plats för familjegudstjänsten kl 9.30.
Efter den så var det bara att börja förbereda för högmässan kl 11.
Och efter den så var det efterarbete. T ex räkna kollekten. Idag gick den till Dövas Afrika-Mission, DAM.
Jag undrar om det var dem som en berättade om för några år sen. Hans son är döv så han kan därför teckenspråket. Efter att ha åkt runt på olika platser i "Afrika" (jag tror det var Tanzania, men jag är inte säker) och inte fattat nånting av de språk han hört (jo, han hade tolk med sig förstås), så kom han till ett ställe som hade en dövskola. Teckenspråk.
Och eftersom pionjärerna i detta var svenska, så var det svenskt teckenspråk. Så helt plötsligt kunde han kommunicera själv! Han var ganska lycklig ...
Cecilia N/
Bert i Luleå ...
Det funkar inte med soffan. Blåbärskakan uppäten. Påtåren slut. Bara slalom kvar.
Vi hoppas på Myhrer.
Bert.
Rexxie i Västerås ...
Så skriver Rexxie, som i tröstpris fått två sticklingar från mina jättestora "Gåsfötter".
Sköt om dem nu, Rexxie!
Guy i Thailand ...
Vid tvåtiden kom jag tillbaka efter att ha väntat på min nya dator i nästan två timmar.
Problemet var att hitta inställningarna för svenskt tangentbord och
svenska i Windows sju.
Här packas allt upp och kontrolleras.
Allt
fungerar bra utom det tangentbord som jag fört med från Sverige för att
ha tillgång till å. ä och ö.
Gunnar i Jämtland om sitt här och nu ....
Grått, grått, grått, plusgrader, regnigt och skitigt.
Tröttväder...
Katten Vira och jag själv tycker verkligen om att helga vilodagen i dag ;-)
Gunnar.
Monet i Frankrike om Här & Nu ...
Bilden på mitt Här och Nu visar undertecknandet av
stilleståndsavtalet mellan Frankrike och Tyskland den 11 november 1918 i en
järnvägsvagn i en skog i Frankrike. Bilden är tagen från Wikipedia.
(Elisabet säger: jag får dela upp det hela i ett och ett inlägg, då en del är ganska långa.
Först ut är Monet.)
Idag är det Stilleståndsdagen den 11 november i
Frankrike.
Det är söndag och därför stängt ändå men hade dagen infallit på en
vardag hade allt varit stängt och alla varit lediga. Man högtidlighåller
stilleståndsdagen, l'Armistice från första världskriget 1914-18 och det görs
över hela Frankrike.
I varje liten by, inklusive vår egen är det ceremonier med
borgmästaren och kransnedläggelse vid det krigsmonument som finns i varje
liten ort. I Paris är det presidentbesök, militärparader och
kransnedläggelse vid den okände soldatens grav vid Triumfbågen.
Idag
uppmärksammar man alla som stupat för sitt land och med särskild betoning på de
många fransmän som dödats i Afghanistan, elva stycken bara i år.
Det är en ljummen men blöt dag efter de häftiga
skyfallen igår. Jag tittar ut genom mitt fönster och ser hur de höga popplarna i
byn blir allt gulare för varje dag. Vi ska strax äta en egenkomponerad
Kyckling à la Provencale med goda kryddor,
Dessi kommer att rusa runt i
trädgården efter lunchen, den som blir mer och mer proppfull med ekollon på
gräsmattan. Senare på eftermiddagen ska jag titta på programmet Vivement
Dimanche, ett slags "här-är-ditt-liv-program" med kända fransmän.
Så är det Här och Nu i Frankrike för mig. Stillsam
söndagskänsla.
Monet.
"Få se .., var är ditt högra öra ..?"
Det blev en mentalt ansträngande helg för harry.
Med min systers dalmatiner Mizz är det nämligen så att hon har ett något underligt kroppsspråk; hon vill leka, men markerar ändå ett slags avstånd och harry har svårt att läsa av henne, särskilt inomhus - då gömde han sig mellan varven bakom soffan - (som för ovanlighetens skull INTE är en Ektorp).
Det lustiga var; det var helt sanslöst .., att Mizz ofta siktade in sig på harrys högra öra, just där han i somras blev biten av den där tyska hunden .., nu stod Mizz och noooosade honom just där och harry blev spänd som en fiolsträng!
Visst är det konstigt .., eller upplevde hon att han reagerade så och så förstod hon att ojdå .., här kan jag skrämma honom lite?
Ute gick det hur bra som helst!
Och tänk, för första gången har harry mött sin överman när det gäller snabbhet!
Lördag och söndag i Skåne ...
Sååå mycket Skåne detta är för mig!
Och jorden är lerig och marken fuktig .., knappt en enda liten fågel hörs kvittra.
Kvällen innan har vi ätit gudomligt god gås (med en sås som var himmelsk) och ellem; lingon/chili/chutneyn som du skickade ner, den blev hur smarrig som helst till detta! T a c k!
Efter middagen sitter vi tillsammans i vardagsrummet och ägnar oss åt frågesport.
Systerdottern tillbringar så gott som varje söndageftermiddag i Lund på en krog där det är quiz med Kryddan Pettersson. På onsdagar är det en annan slags quiz, med mindre naturvetenskapliga frågor.
Nu ställer hon frågor till oss från föregående omgång och det är så himla roligt och vi klarar oss bra .., pv kan nästan på öret säga hur stor statskulden var ett visst år, Rigmor visar sig vara en hejare på Verner von Heidenstam .., själv klämmer jag i med riboflavin och tiamin innan någon annan hinner svara.
"Men moster!!!" utbrister systerdottern häpet.
Jo, jo.
Medan harry och husets dalmatiner leker ute på tomten - som är enorm, en hel lägda! - ("du skulle ju behöva åkgräsklippare!" säger jag till min syster och hon håller med), promenerar jag en liten sväng, mot ridhuset till.
Allt är tyst och stilla.
Det är inte långt ifrån att jag börjar att gråta när jag upptäcker mammas virkade äggvärmare från 60-talet.
En är orangefägad, andra gröna eller blå och två har ryagarnshår, lite lockigt så där.
Åååå, gullemamma .., inte visste jag att du pysslat med sånt här inte!
I alla fall kom jag inte ihåg det, inte förrän jag såg dem.
Överallt ligger bråte; det är jordbruksredskap, en harv eller två .., och där är traktordäck, trädgårdsmöbler i plast, där är en rostig hink och spadar utan skaft och där är spett och stora stänger!
När jag tar den här bilden tänker jag osökt på en rar bloggmadame i Borås.
Här är pappa och mina systrars mamma, den dagen hon inte längre var fröken Andersson, utan blev fru Nilsson.
Hon hette Gunhild. var uppvuxen i Risliden inte långt från Norsjö, och dog vid 33 års ålder av en hjärntumör.
Jag tycker alltid att min enda systerdotter påminner om sin biologiska mormor.
Även pappas storebror förlorade tidigt sin första fru som hette Anna, sedan gifte han om sig med hennes syster Beda.
Nu har den ljuvligaste tapet kommit på plats och där finns såväl rödhakar som talgoxar!
En klocka på toan?
Ja, men hur praktiskt som helst för den som ska passa busstider!
På min systers kylskåpsdörr.
Det är nog hon som är född 1941.
Vid tolvtiden svänger vi in på Ikea i Helsingborg och tar en fika innan vi sätter fart mot cd-hyllan Benno.
Kaffe med kanelbulle: 5 kronor! Det är ju inte klokt så billigt det är!
"Och kanelbullen var jättegod!" säger pv.
Alla män förärades - fars dag till ära - en gratis påse med chips.
Om detta säger pv så här ...
Dagens fönster ...
När siestan var slut slog denna dam upp sina fönster precis ovanför det kafé där vi satt en eftermiddag i den lilla stan Biograd na Moru.
Hon hade full koll över trottoarlivet och hamnen.
Skön känsla.
Bert.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)