torsdag 28 november 2013

Lite som hemma känns det ...

Utsikt från hotellmatsalen ...

Jag var sjutton år den där sommaren 1971 när bästa kompisen och jag själv kom med Lapplandspilen till Göteborgs Central. Under två månaders tid var vi konsumkassörskor i olika butiker och Göteborg blev nästan som hemma. 

Två år senare var jag mamma till en liten tös och så småningom skulle Göteborg och Tjörn bli till sommarfavoriter .., ja, nånting som fick en särskild plats i mitt hjärta.

Annedals kyrka ...

Men nu är det ett annat liv - och ändå samma - och fyra bloggvänner (Annika i Kävlinge, Mian i Falköping, den storartade Ann och jag själv)  är vi som ska sammanstråla, ja, en av oss (Ann) ska delta i konserten i Annedals vackra kyrka där det på onsdagkvällen bjuds på gospelmusik och lite annat.

Kyrkan är fullsatt och musiken är förstås så vacker och allra vackrast är Härlig är jorden och Ted Gärdestads "För kärlekens skull". Stämsång gör nånting med hjärtat.

På bänkraden framför oss sitter en man och en man kvinna och jag tänker att dom är nog nyförälskade, för hela tiden vill mannen komma nära, nära kvinnan (som har kort, mörkt hår och snygg frisyr) och när hon vänder sig om för att prata med honom, då tror han att hon vill ha en kyss eller åtminstone en liten puss och så blir det lite kindkrock.



Tidigare på dagen har vi ätit ljuvlig lunch-middag på Fröken Olssons Café.
U n d e r b a r t  gott!


Annika.
Lååång, skrattig, pratar högt, uppvuxen i Tyskland, vill gärna arbeta på en kyrkogård.


Ann. Skånska från Malmö, gift med en man från Piteå.
Kreativ, påhittig, entreprenör.
Färgstark.


En madame från Västerbotten som bott i Skåne och nu i Halland.
För oväsen när hon väl har somnat.


Mian åker hem sent på onsdagkväll och två av oss bor på hotell Örgryte och det kan jag säga er .., att vilket underbart hotell detta är
Rekommenderas å det allra varmaste! 
Vänlig personal .., ombonat .., enkla men fräscha rum .., superb frukostbuffé, ja, dit tänker jag återvända! 


Och vi åker spårvagn i parti och minut.
Mest i parti.
Skrammel-skrammel!


Och bjuds på färska räkor från Kosterfjorden.
Tack Ann och Gunnar!
Piteåmannen (som har kvar all dialekt) agerar servitör, brödrostare, chilisåsfabrikör och bortplockare.
Sen går han och lägger sig, medan damerna surrar vidare.
Västerbottensmadamen lägger sig på skinnsoffan och lyssnar till pratet.
Katten Shiva tigger räkor.


Torsdag blir gå-på-stan-dag.
Eva på Frösön har tipsat om Haga Nygata, så dit går vi.
Dricker kaffe på Café Husaren som har världens största fikabröd.
Kanelbullarna är stora som kaffebrickor!



Alldeles vid Centralstationen ser det ut så här: ett julklappsinslaget Clarion Hotell, ägd av norrmannen Petter Stordalen, han med sommarprogrammet.


Ingen idé att satsa på väluppfostrade döttrar, alltså ...


Och jag tänker osökt på Nils Ferlins dikt.



många gånger som mamma läste den för mig!


Haga Nygata.


Och solstrålar mot husfasaderna.


Hotell Örgrytes receptionist heter Oskar Johansson och det här är hans vänstra hand.
Oskar är Tvilling, mellanbarn och tycker att tillvaron rent allmänt ligger på en .., sjua.



Anslagstavla i Haga.
Eller del av en sådan.


Hon som sköter frukostbuffén och är så pratglad och vänlig, hon heter Renata och kommer från Stettin i Polen, ja, från början.
Renata är nummer fyra av fem syskon och är - enligt egen utsago - "jättepedant" och "en väldigt envis kvinna" som älskar ungdomar och att dansa, ja, hon håller på med sånt som cha-cha-cha, latin, och standarddans.


Förstod jag henne rätt, så var hon tränare - fel -, hon är lagledare.
Den  här filmen har hon laddat upp och det är hennes son Dawid som tävlar.

Renatas dotter Alexandra och mamman själv i mitten.

På den där skalan hur hon trivs med tillvaron säger hon ..., åttaochenhalv.
8.5.
Jag ler.
Det är inte många som drar till med halvpoäng.


Det är inte långt ifrån att jag missar tåget från Göteborg!
Trettio sekunder återstår när jag kommer rusande med biljetten i handen .., men jag hinner.
Väl i Halmstad tar jag gångbron över spåren och fångar ögonblicket så där i farten.
Då ser det ut så här.
Dagens fönster ...


"En bild till dig från Hässleholms resecentrer med ett fönster som speglar sig i det.
Kan kanske vara något för samlingen."

Hälsar Christel. 

// Tack snälla! säger jag.

onsdag 27 november 2013

Igår högtryck ...


Idag helgrått.
Mjukt och lent i luften.
Fågelkvitter i enbärsbuskarna.


Uppe på kullen, ja, en bit därifrån, sitter åtta, nio postlådor på rad.
En enda sticker ut.


Och i skogen snavar jag nästan över ett litet sällskap med somriga leksaker.
Om Mårten Persson Granoxe ...


..., ja, mannen som dök upp längst ner i släktträdet, eller längst upp, om man så vill, har jag nu hittat följande.

Att han dog i Finland fick jag genast veta och jag frågade pv om där var några krig just då, njaaa, det trodde han inte, men så dök detta upp.

Slaget vid Villmanstrand 1741 .., jaha, det var där som Mårten Persson Granoxe och andra unga män mötte sitt öde.
Dagens fönster ...


God förmiddag Elisabet!

Jag skickar dig ett fönster från Rödöns kyrka. I den kyrkan vigdes vi år 1985. Där har våra tre barn döpts och konfirmerats. Den dag vi lämnar jordelivet kommer vi antagligen att begravas vid kyrkogården där. En hemkyrka kan man säga.

Novembersolen speglar sig i fönstret och gör det mer levande tycker jag.

Kram Eva

tisdag 26 november 2013

Att öppna en skattkista ...

På mitt bröst ligger Salomon Nilssons barnbarns barnbarnsAnders.

Plötsligt får jag en vänförfrågan på Facebook och jag svarar inte; namnet är mig helt främmande och jag tänker att det nog kanske har blivit nåt fel, det har hänt förut?

Några dagar senare kommer ett brev med posten och jag känner igen avsändaren, samma namn som på Facebook och jag blir, om möjligt, än mer förvånad.

Det visar sig vara en man från trakten av Skellefteå som ägnar sig åt släktforskning och eftersom vi är släkt på väldigt lång håll, har han fått nys om min pappa och hans idrottsliga framgångar inom Örnvingen - friidrottsklubben i Kalvträsk - och nu skulle han gärna vilja veta mera, ja, han håller på att sammanställa nånting om just detta.

Mina farföräldrars lagård i Kalvträsk, Västerbotten.

Ikväll när jag kom hem, hade jag en bifogad fil i ett mejl från denne skellefteåkille.
Åååå, det är inte sant!!

Villvattnet. Det var där pv fångade fisk med pojkarnas håv. 

Där finns min pappas släkt rakt ner till 1600-talet och precis varenda en visar sig komma från antingen Kalvträsk, Burträsk eller Villvattnet! Alla har varit pigor, drängar, tjänstehjon eller bönder, ja, inte är det underligt att jag känner mig som mest hemma kring ett vanligt köksbord!

Min farfar hette Anders Fredrik Nilsson, min farmor Anna Elisabet, född Karlsson.
Farfars far hette Salomon Nilsson,  han var Stenbock och född 1830.

Och olika livsöden framträder och gör mig så varm i hjärtat!

Titta, där dyker min pappas två småsyskon upp, dom som han berättade om och som han kom ihåg bara lite, lite av .., när den ene dog var pappa sex år och när syskon nummer sex i syskonskaran dog, var pappa åtta år. (Alltså två av sju syskon dog, det är så jag menar).
Dom båda småpojkarna, Arne Salomon (Salomon efter hans farfar alltså) och Jarl Olof Arne, hann bara bli två, respektive ett år gamla.
Eller unga.

Min farmor och farmor blev endast 42, respektive 41 år gamla, båda dog i TBC.
Jag minns att pappa berättade att han och syskonen (tre bröder och två systrar allt som allt) stod vid sin  mors dödsbädd och att hon då gullbad dom äldsta barnen - Erland och pappa -, att ta hand om småsyskonen.
Då var Erland 15, pappa 14, Gösta 12, Alice 10 och lilla Anna-Maria bara 4 år.

Och jag läser om min pappas farfars första fru, Gustava Charlotta Olofsdotter.
Hon fick två barn, det andra blev en flicka som fick namnet Eva Charlotta som föddes 1872, den tionde juni. Fem dagar efter förlossningen dör mamman  i en ålder av 38 år och dagen därpå den lilla nyfödda Eva Charlotta. Vilka livsöden!

Och lååångt nere i rullorna hittar jag en Mårten Persson Granoxe, född 1701, till yrket soldat.
Han dog vid 41 års ålder i Finland, man kan undra av vad?

Tala om att ha öppnat en skattkista!
Och så ett kvällsfönster ...

... från Dijon i Frankrike.

Det var Monet som hade håven framme och det tackar man ödmjukast för!
Innan jobbet ....

Försök att fånga svanar på bild .....

Och jag tar harry på promenad längs havet.
Går ovanligt långt och får - för en gångs skull - inte ont i mitt vänstra knä!
Underbart är det!

Från lilla hamnen tills hörs kväkandet av svanar och jag hör flaxet i skyn och skyndar mig för att kanske kunna fånga dem på bild!


Andra försöket ...

En gång till! 
Jo, se där kom dom med ..!


Precis så här såg det ut .., himlen knallblå mot havet till!

Och vi går förbi hästaskrället som harry tror är den som orsakade strömeländet ..., och harry håller sig väldigt nära matte och tittar åt ett helt annat håll.

Hästen har nånting som liknar (eller är) en blomkruka i brun plast runt mulen och jag fattar ingenting, men så kommer ägaren eller tränaren och berättar att det här är en unghäst på 2 år, alldeles oregerlig och sprallig och nu har den försökt äta upp täcket och det är därför den där grejen sitter där, ja, han lär sig väl så småningom.

"Du får gärna gå in i stallet och titta, vi har gjort riktigt fint där ...", säger tränaren som pratar en utpräglad värmländska och snart ska flytta in i det gula, lilla huset intill "polska ambassaden".


Hemma igen.
Nyponrosorna är så vackra, så vackra!

 För att inte tala om murgrönan!
Dagens bord ...



Sonen sa en gång att det mest typiska för mamma (mig alltså), det var röran på bordet.
Och så räknade han upp allt som brukar finnas där.

Det var pennor, kameran, ljus, tändare eller tändstickor, RX-lim och ofta även små pluppar av intorkat lim som hamnat på duken .., kort, tidningar och böcker.

Se där!

Han hade alldeles rätt!

Så här ser det ut just nu, i skrivande stund.

Zoegakaffe i älsklingskoppen från Skärhamn i Bohuslän .., ett julljus som brinner .., några vinster i uppmuntringslotteriet .., pennorna .. ,ett suddgummi som blev över efter paketinslagningen till Julklappshjälpen .., tejp .., och lite annat rat.

Ute är det ljust och fint .., och kyligt!
Fem minusgrader nära havet känns som tio och  harry ville inte ens gå på kissrunda.

Jobb från ett till åtta .., i morgon stundar tågresa till Göteborg och konserten där den storartade Ann ska delta med sin stämma .., sen räkor och vin hemma hos Ann och hennes piteåfödde make .., (vi kan väl knappast putta ut honom ...?) tillsammans med Mian från Falköping och Annika från Kävlinge och sist av allt övernattning på hotell Örgryte.
Spännande!
Som en liten mini-bloggträff.

Här ligger Ann på golvet i min lilla 1:a.

Första gången jag träffade Ann, var på bloggträffen i Ystad och det måste vara många år sedan, sju, åtta kanske? Då övernattade hon och Ulrika i min lilla lägenhet.
Mian och Annika dök upp på nästa träff, i Steninge och jag minns även ett besök hos Annika i Kävlinge, tillsammans med Ulrika, jodå.

På Annikas balkong i Kävlinge ...

Tänk, så mycket glädje tack vare bloggeriet! 


Dagens fönster ...


Från Guy i Thailand kommer här ett grönt och skönt fönster och tänk, vad den där rosa duken eller vad det nu är, gör sitt till för bilden!

"Du har väl märkt att det är facettslipat glas i fönstret ...?" skriver Guy.

måndag 25 november 2013

Och så ett kvällsfönster från Skåne ...


Närmare bestämt från vännen Kerstin.
Finurliga julklappar ...


"Hej Elisabet!

Önskningarna är lite olika.
Här är det i-pad, dyra leksaker, tv-spel och sånt.

Jag skickade en slant till mitt fadderbarn i julklapp. (Ja, till alla förstås, men fick brev från en idag.)
Hon har köpt sig en säng, en madrass (! lycka) och 2 getter. Jag älskar getter, skriver hon."

Så skriver Dinah i Järfälla.

För några år sedan gav jag barnbarnen i julklapp en sån här gåva där en familj i Afrika får en get eller ett antal höns. Jag kan väl säga som så, att jag har sett dem lyckligare .., barnbarnen, alltså ,-)

Men å, så glad jag är att jag själv hoppade av julklappskarusellen!


Vill man göra nånting som kanske förändrar en annan - mindre lottad - människas tillvaro, så finns det hur mycket som helst att välja på!

Här, t.ex.

Och här.

Eller Vi-skogen. 

Rädda Barnen ...

Erikshjälpen ... 

Och detta ...







 





Veckans vinster i lotteriet ...


Förstapriset är ett vackert dubbelt julkort, målat av Eva på Frösön.
Det är harry som sponsrar - tack för det harry, det var snällt av dig -!


Så här ser kuvertet ut ..., , se så fin den lilla granen uppe till vänster är!


Andrapriset är pv:s nykokta plommonmarmelad i liten, pyttig burk.
Innehållet är ändå drygare än man tror .., fråga mossfolk bara, hon fick just en sån burk!

Såja, då är det bara att sätta igång att samla ihop det som värmde era hjärtan!

Dragning blir det på söndag mitt på dagen.

(Och glädjen skickas till bisse151@gmail.com).
Dagens fönster ...


Från den skånska madamen i Portugal kommer dagens fönster.

Titta bara så vackert snidat det är där i mitten!

Så här skriver fönsterfångerskan:

"Det här har jag fotograferat förut, men jag tror inte att jag riktigt lagt märke till formsvarvningen i mitten. Man får kanske klicka upp det för att det riktigt ska synas."

Här har hon förresten ett intressant inlägg som handlar om läsning.

söndag 24 november 2013

Och så ett kvällsfönster ....


Gokväll :-)

Bidrar med ett nytt fönster.
En söt Molly väntade på mig när jag hade varit och handlat tidigare i kväll.

Hennes matte har åkt till USA för att jobba som Au-Pair ett år, så vi har fått förmånen att ta hand om henne under tiden. Jag som inte direkt är förtjust i hundar har i alla fall fallit för denna goa mops :-)

Våra två katter är däremot fortfarande tveksamma...
Kerstin i Dalarna
Trettio minuter i Steninge ...


Lilla Steninge, 3.5 kilometer härifrån, söderut.
En liten by - eller ett samhälle - där det på 60-talet fanns två livsmedelsbutiker och post och där det nu inte finns så värst mycket, förutom underbara Skepparstugan och Göstas Café, förstås.

I Steninge byggdes då i början av 60-talet en mängd sommarhus, varav ett kom att tillhöra pv:s far och mor. Många av husägarna kom från Småland, ja, dit är det ju inte långt. 

Ett glasbruk fanns en gång i tiden i byn, det finns nu också, om än i mycket mindre skala, mer som en liten glashytta bara.

Det här röda huset passerar jag var gång jag åker till eller ifrån jobbet och jag tycker att det är så otroligt fint. Det är proportionerna det handlar om, tror jag.
Och dessa vackra fönster!


Sommartid kantas vägen av badgästernas bilar .., nu, i november, är det bara lokalbefolkningen som finns kvar.

Många hus står tomma och väntar på varmare dagar.


Tycker jag om hus som har torpargrund?
Svar: ja!
Och det är inte svårt att se varifrån vinden oftast kommer .., just det, på andra sidan vägen finns havet! Det var där jag badade den 1:a oktober i år.
 

Vi bor i Stensjö och detta är alltså Steninge och det är ju inte underligt var byarna fått sina namn.
Överallt syns mängder med sten!


Idag är stranden nästan helt tom. 


Postlådor på rad. 
En del enkla gröna i plast .., några i plåt .., andra mer personliga.
Nästan ingen vill ha reklam.


  En övergiven liten trehjuling står för sig själv och väntar väl på nån småtting, kan man tro?
I fabriken ....


Söndagförmiddag ägnar pv bland annat åt fabrikation av pl.marm.-2013.
Här står burkarna redo.


1.25 kg rensade röda plommon skurna i små bitar ..,  2 kanelstänger, samt lika mycket socker som plommon ...., där har ni receptet.


Åtta burkar blev det .., en ska gå till lotteriet.
Glädje ...


Två av vinsterna från gårdagens lotteridragning är redan postade och idag ska marmeladen till Frankrike och halsbandet till Malmö få susa iväg.

Söndagförmiddag: pv kokar pl.marm - 2013.  En burk blir vinst.

Men håll med om att det är fantastiskt ändå!

Halsbandet kommer från Maggan i Huddinge, portot står Lena i Gävle för ..., det fina kortet som visar Frösön .., det är ett tryck från en akvarell som Eva på Frösön gjort ..., och den som delade med sig av sin glädje - och därmed gladde oss andra - var Lena i Malmö!

Det blir som en liten kedja av värme!

Tack snälla till alla som bidrar!


Eva säljer för övrigt sina egna alster som julkort. 

Är någon intresserad att köpa dem, så kan ni mejla till evagrelsson@hotmail.com.

Dagens fönster ...


Hej, nästan-namne. :)
Jag hör till de där som följer dig på bloggen (sedan flera år) och har även hört av mig någon gång tidigare.
Jag länkar, men jag är så dålig på att kommentera.
Ser att du tappat bort dina sparade fönster, och tänker att du skulle bli glad över några nya.
Till en "fönsterbank" om inte annat.
Katten heter Myse, en riktig liten mirakelkatt som letade sig hem till mig.
Uppmärksamheten på det ena fotot beror på att en fluga rör sig bakom den fördragna gardinen.
Ha det gott i novembermörkret!
Berit Elisabet

// Tack snälla, rara! Det var omtänksamt av dig! hälsar bloggmadamen.