Det bästa för ellem i Skellefteå ...

 

Hej!

 

Jag gläds åt att det fortfarande är “sommar”, dvs det har inte frusit än. 

Jag har kunnat sitta ute i solen ett par timmar på eftermiddgen. Pelargonior och fuchsior som ska övervintra har dock fått komma in för att blomma av sig innan vinterförvaringen ute i friggeboden. 

 

Och en annan sak som jag gläds över är att vi hittat en sommarstuga som vi förmodligen ska köpa. Har varit dit och tittat ett par gånger och jag har redan börjat planera så smått för rabatter och planteringar då det enda som finns förutom gräsmattan är några ormbunkar.

 

ellem

Det bästa för Cecilia N i Härnösand ...

Hej!

Det bästa i veckan?

Det har med dop att göra.
Dopsamtal hemma hos små barn med nyblivna föräldrar som förundras över livet och funderar på detta stora ansvar och denna stora glädje.

Och ett annat dop häromkvällen som berörde starkt.

Cecilia N

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!

Det bästa i veckan var sonen och hans flickväns bröllop i Åre gamla kyrka.
Därefter väntade ett härligt dygn på hotell Copperhill.

Morgonen efter startade med bad i den uppvärmda bassängen. Över byn låg en dimslöja men uppe hos oss strålade solen.

Dagen fortsatte sedan med en tur upp på skutan, den mäktiga utsikten gör mig alltid så ödmjuk.
Tänk så små vi människor är, egentligen.

Kram Eva

Söndagsfönstret ...

Och den som höll i håven, det var madamen som tycker så mycket om Dalarna.

Lördag ....

Vindruvsmarmeladen blev god. Men det blev många kärnor att spotta ut.

Och det är fortfarande som sommar ute, man fattar rakt ingenting.
Vi sitter på altanen och dricker förmiddagskaffe och tar var sin torr kanelbulle .., friherrinnans hund upptäcker sigge och jagar med våldsam fart iväg honom och jag blir ilsken och läxar upp honom (hunden, alltså), som inte bryr sig så värst.
Sen får han gå in och vara i hallen, medan vi andra sitter ute.

Efteråt börjar pv med dom nya fönsterna, men nu är det insidan som gäller.

Själv står jag i hallen och stryker skjortor och örngott .., och jag tänker på när jag var liten och fick fem eller tio öre av mamma för varje örngott eller handduk som ströks .., mamma skulle nog verkligen ha varit en anhängare av "jobblinjen" ..., hon arbetade nästan jämt, hade noll koll på hur mycket som kom in på kontot var månad och sparade i princip alla pengarna till resor.
Paris, New York, Montreal, London.
Å, hon älskade pulsen i storstäder och inte bara där .., hade hon fått välja hade hon arbetat på en akutmottagning.

På Facebook, på familjechatten, får vi meddelande från AP och Micke som har susat iväg till Hongkong .., och vi ser bilder på enorma skyskrapor och nånting som ser ut som valaffischer och AP skriver att "mitt i allt kaos är här så strukturerat, sånt passar en som driver projekt!"

Mellan varven tittar jag på väggklockan i köket.
Två timmar kvar tills jag ska moppa iväg till affären.

Ute i solen hänger tvätt på tork.
Där är inte en endaste liten vindpust .., och fortfarande, mitt på dagen ligger daggen kvar i gräset.
Det märks att det är höst.

Det bästa för Ulrika .... 

Ja, just det ja, Ulrika skickade in sitt bidrag när vi inte hade tillgång till datorn.

Här är det!

Det bästa .., nu är det nära! 

Vill ni vara med och dela med er av det som gjorde hjärtat lite varmare än vanligt .., ja, men då har ni till i morgon klockan tio på er!

Vinsterna ser ni här ovanför .., det virkade bokmärket i form av en uggla - tack Lena/motvillig blogg -, fyra härliga vykort, modell större - tack Turtlan - och boken om pajer - tack, tack Eva i Tyresö -!

Dom som fått vänta länge på dessa vinster är .... Turtlan, Ingela i Ystad, Monet i Frankrike, friherrinnan i Steninge (just nu i Dalarna), Ulrika i .., Dalarna, samt Ann i Göteborg!

Fler är välkomna!

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com .., ja, resten vet ni.

Dagens fönster ...

...., hittade jag i stadsdelen Kensington i London.

Tack och adjö ....




Igår var det alltså dags att för alltid säga adjö till fine Gösta.
Ni som har varit med här vet hur mycket han kom att betyda .., ja, han blev helt enkelt som en fadersgestalt för mig.

Om man själv har förlorat sin pappa i relativt tidiga år, aldrig träffat sin morfar eller farfar - vilka båda dog långt innan man själv föddes -, ja, då kan ett möte med en underbart fin och snäll och go människa bli till nånting viktigt.



Så, var det med Gösta.

Begravningsakten hölls i lilla Olaus Petri - kyrkan mitt i stan.
Den ser inte mycket ut för världen, men visade sig vara varm och fin, med vackra träfigurer på vänster sida om altaret,.

Vi var där i god tid, väldigt god tid .., och då var där bara kistan, den kvinnliga - och sååå rara - kantorn, samt pv:s brorsdotter Kajsa, som kommit från Jämtland och nu skulle spela trumpet för sin pappas morbror Gösta.

Så .., jag satt i bänken och lyssnade till övandet och tänkte på vad som komma skulle.
Och på vad som hade varit.

Sen, när alla begravningsgästerna kom (och det var många, Gösta hade en stor vänskapskrets) .., tänkte jag bara på en enda sak: att jag var den enda som hade somrigt bara ben!

Men vid kaffet efteråt, då bad jag faktiskt - i mitt tal - Gösta om förlåtelse för just den sakens skull .., och jag tror nog att han hade överseende och mest log lite plirigt åt den där hopplösa västerbottensmadamen som inte har lärt sig hur det går till här i världen.

Dessutom läste jag upp bloggvännernas fina och ömsinta hälsningar, ja, från dagen då jag här på bloggen berättade om vad som hänt Gösta.





Inte en enda gång tog jag upp min kamera, förutom när Kajsa övade på trumpeten.

Filmen just här ovanför tog jag under ett besök hos familjen Pehrson.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

Hej!

Här kommer ett fönster till dig från Rosersbergs slott ikväll.

Strax innan middagen slog vi oss ner i salongen en stund.
Det har varit ett späckat program så skönt bara vara sig ner.

Så där satt jag och kollegan hemifrån och enades om att vi båda gillade de där sittpuffarna väldigt mycket.

Fönstret fångade jag till dig.

Gokväller från Turtlan.

Dagens fönster ...

.... fångades av Ulrika.

Tack och bock! säger jag.

Efteråt ...

... när jag suttit ute i solen i någon timme, med två hundar vid min sida,
tar jag bilen och kör till Steninge.

Jag har med mig min gamla baddräkt, den med lös resår, bara för att den är så himla skön.., och jag tänker att det spelar ingen roll, för det är säkert ingen där - på piren - den här tiden på dagen.

Det är det.
Det är sju personer just där.
Tre vuxna och fyra barn - barnen fiskar krabbor -.
Dessutom är dom vuxna kunder i affären och hejar vänligt när jag närmar mig.

Nåja.
Jag struntar i om hängrumpan syns mer än vad som är behagfullt och så kliver jag ner i vattnet som även idag är kring sexton grader och efter en stund kommer samma dam som badade samtidigt igår - hon som hade termometer med sig - och vi simmar omkring lite och förundras över att man uthärdar när det är så kallt.

"Men hade vi varit jättesmala, då hade vi nog tyckt att det vore outhärdligt ...?" säger kvinnan.

Och så kommer hon ihåg nånting som hände för något år sedan, två äkta par som var ute i en båt och alla dråsade i havet och endast kvinnorna överlevde, mest tack vare deras hull.

Jaha, ja.
Då ska man alltså inte säga att det är skönt i havet, utan iiiiisande kallt, tänker jag och ler för mig själv.

Men skönt var det!

En torsdag i september ...

Först var det tänkt att jag skulle arbeta .., och sen inte .., och sen sms:ade rara Johanna och undrade om jag möjligen kunde ta hennes två sista timmar och en stund senare fick jag ett sms där det stod att det behövdes inte, för hon slutar tidigare än hon först trodde.

Så nu har jag en helt ledig torsdag framför mig.

Det är fint ute.
Blå himmel. Höstigt ljusblå.
Lite vind i träden.

Och jag är hundvakt igen, nu till friherrinnans hund Shejken som har intagit spaningsläge och ligger längst uppe på soffan .., ja, kanske tror han att matte ska komma och hämta honom snart, men då tror han fel .., det kommer att dröja tills på måndag.

På promenaden mötte vi kaxige lillkatten Messi och Shejken tycker inte om andra katter och försökte norpa den lille krabaten, men då blev det uppläxning av låtsasmatte och sen gick vi vidare och Messi gömde sig bakom oxelhäcken.

Igårkväll, efter att pv varit och inspekterat vattenläckan, sprang den läck  t o t a l t.
PANIK.
Å, vad jag tyckte synd om honom där han stod i köket och inte sa ett ljud, bara  t ä n k t e.

Första försöket. Dagsljus. Senare var det becksvart.

Till sist gick han ut i kolsvarta höstmörkret, ålade sig in under husgrunden .., hade med sig ett plaströr och några slangklämmor och så lyckades han skarva ihop eländet och nu kan vi i alla fall duscha och köra tvättmaskinen och så stänger vi av huvudvattenkranen mellan varven, tills allt lagats ordentligt.

Den här gången tog pv med sig hemtelefonen och det kändes underligt att höra honom där underifrån .., allt medan jag dirigerades till diverse kranar.
Det finns inte ord för hur mycket jag beundrar denne mans idoghet och envishet och förmåga att fixa såna här saker ..., jag hade aldrig krupit in under huset!
(Jag hade inte kommit mig in heller, för den delen, men  o m ...!).

Men det finns annat än rostiga vattenledningar.

I morgon är det fredag. 

Då ska vi ta farväl av finaste, finaste Gösta Pehrson.

Och tänk .., det visade sig skilja en endaste dag i levnadsålder mellan Gösta och hans syster,
pensionatvärdens mamma.
En enda dag!

Jag tycker att det är nästan helt ofattbart!

Dagens fönster ...

.... finns i stadsdelen Kensington i London.

Idag ...

Det allra ljuvligaste sensommarväder begåvas vi med .., det är nästan ofattbart .., och från Australien kommer mejl där det vittnas om att våren har anlänt .., "vi har tjugotvå grader varmt och jag har vårstädat och putsat fönster och gjort fint i trädgården, ja, allt förutom citronträdet som ska beskäras först när det blir höst", skriver min syster lyriskt och jag tänker att du kommer nog att bli förvånad Birgitta, då, när jag berättar att vi idag har suttit på stranden i Steninge i var sin solstol - friherrinnan och jag - och två gånger simmat och dykt i absolut klart vatten, må så vara att det bara var sexton grader varmt, men ändå, vi är ju ändå i mitten av september och lite till!

Det är vad jag tänker.

Vy upp mot kustvägen. Vandrarhemmet skymtar längst till vänster.

Stranden i Steninge, alltså.
Ett femtiotal meter till vänster om oss, sitter en man i självaste adamsdräkten.
Han är i vår ålder kanske, relativt vältränad .., och går nu och då ut i havet och plaskar lite .., ångrar sig, går upp längs piren .., doppar höger fot i vattnet och vänder sedan om och går rakt mot oss .., vi blundar mot solen och för att vara artig ..., sen rundar han våra solstolar .., jag hör honom alldeles där bakom .., så går han till sin stol .., står där och sträääcker på sig och har sig, allt medan skarvarna en bit ute till havs sitter på stora stenar och torkar sina vingar.

Vi har kaffe med oss i var sin termos ..,. friherrinnan bjuder på en saftig chokladkaka .., och vi pratar lite om hennes hund som ska tillbringa några dagar hos oss i det gula huset.

Anslagstavlan just innan stranden ...

Sen åker vi hemåt.
Var och en till sig.

I bilen tänker jag att septemberbad är dom allra bästa.

Och ja, jag rev av en liten lapp som önskade mig lycka och kärlek. 
Det är väl kanske det viktigaste ändå.

Och vilken bloggare tror ni ...

... att jag tänkte på vid åsynen av det här vackra golvet ...?

Jo, stationschris med sitt vackra golv!

När jag såg detta ...

... i den där underbara pappershandelns skyltfönster, ja, då tänkte jag förvisso ännu en gång på Kattis, men jag tänkte också på den här madamen.

Och när jag såg detta ...

... då tänkte jag - med ett leende på läpparna - på den här mannen.

Och en bild till kattis ...

Hon som inte tycker om petunior.

Tänk, att man kan strosa omkring i London och plötsligt komma att tänka på bloggvänner.

En bild till mossfolk ... 

Var det inte ni som hade problem med fåglar som lortade ner er bil i Örebro?
Här har ni en till som nog har problem.