tisdag 17 maj 2016

En tisdagmorgon ....


Så här är det: jag verkligen  ä l s k a r  Instagram!
Inte nog med att där har samlats många av bloggvännerna, där vimlar av intressanta bilder från jordens alla hörn och kanter! Och småsnuttarna från DN med tips om sånt som är läsvärt, tycker jag också om. Suverän fotograf Anette Nantell.


På Instagram hittade jag gennine i New Mexico.
Hon inte bara tecknar de allra vackraste fåglar; hon håller på med keramik och läder och allt möjligt!
Hos den energiska kvinnan beställde jag ett tryck av hennes alster - det har nu hamnat inom glas och ram -.


Och tänk, så mycket roligt man kan ha med dom här telefonerna!
Nu har jag planer på att lära mig göra små filmer och då sa sonen att det fanns nånting som heter iMovie.
"Du har det på skärmen", sa han.
S o m   jag letade efter "eye-movie"!
Och jag sms:ade och sa att nääää, där fanns inte alls nån sån ikon och till slut .., fick väl sonen nog och skickade bilden här ovanför.
Jaha, ja.
Av alla röda ringar kan man kanske ana en viss irritation ,-)


I helgen som var tillbringade ovan nämnde son, tillsammans med ett gäng ystadkamrater, en natt utomhus. Det här är Rasmus och en av hans hundar och det var Rasmus som ordnat det hela.
Härliga bilder hade Anders tagit och tänk, att svartvitt i ett sommarlandskap fyllt med färger, kan bli så vackert!


En till svartvit bild mitt bland alla gyllengul raps!


Sista bilden.
Är det nånting jag verkligen har svårt att hitta, så är det trasmattor som inte är "grillriga" i färgerna.
Men plötsligt händer det!
På nätet snavar jag över den här ..., som dessutom finns i olika storlekar!
Halleluja!
Just så här vill jag att en trasmatta ska se ut!

Gomorron-tv, SVT.

Nej,  jag glömde den här!
För en tid sedan skrev jag att programledaren till höger i bild, Lennart Persson från Göteborg, hade en förmåga att helt ta över när han hade en kvinna som kollega i studion. Det blev liksom bara Lennar-Lennart-Lennart.
Det tycker jag inte längre; tvärtom!
Denne göteborgare har en förmåga - enligt mitt sätt att se det - att skapa en trivsam stämning i studion, oavsett vem han kamperar med. 

måndag 16 maj 2016

så kan det också bli


rinnsnuva som hos gamlingar
som farbröder i affären där det droppar från näsan
och man skyndar sig att diskret torka upp
säger ingenting

så har jag det just nu

och svullna ögon
röda ögonlock

det kliar så jag jag håller på att bli galen

och plötsligt minns jag barndomens ullkoftor
och annan allergi

"köp hem Lomudal ögondroppar, det brukar hjälpa"
säger min syster som verkligen är en syster
- en sjuksyster -
eller en som varit
så det gör jag

apoteksdamen är kund i affären
och har vackra blå ögon
mina är röda och svullna

sen åker jag hemåt
lägger mig raklång på soffan
och försöker dutta i en, max två droppar per öga
alldeles enkelt är det inte

när pv kommer hem säger han
att han inte gillar sånt där
att droppa i
"men sluta!" säger jag
jo, han tycker att det är hemskt

men nu ska det bli av
Dagens fönster ....


Skrollar runt bland alla bilder och hittar tre härliga fönster.
Men vem har tagit bilden?
"aporto" står det .., ahaa .., då förstår jag, det var Anna i Portugal som hade håven redo.

Ni vet, annannan.

söndag 15 maj 2016

Hänryckningens tid ...


Pingstafton igår och ledig helg!
Då blir det kom-tillsammans-på-middag med friherrinnan, pv:s moster - Sonja -, min rödvitrandiga störstasyster samt hennes dotterdotter Nathalie.

Vädret som varit så gudomligt den senaste tiden, ja, det tackar för sig och det är aningen kylslaget att sitta utomhus.


Så det dukas upp inomhus och bjuds på varmrökt lax från Falkenberg, färskpotatis, överkokt sparris (när ska jag lära mig att inte gå ifrån spisen ...!!) och så vanlig sallad förstås.


Jag gjorde romsås enligt recept på nätet, men tyckte att det blev på tok för mycket majonässmak.
Spädde ut med ännu mera creme fraiche ..., smakade av .., och till slut hade jag väl nästan en hel liter med sås :)
Här sätter friherrinnan piff på det hela; hon är ju en fena på det här med matlagning och har bland annat testat att anmäla  sig till såna här matprogram (kanske bara ett ...?), ja, lika så gott att hon får träda i tjänst när hon är bortbjuden.


Hade hon inte kommit att arbeta som kassörska, hade hon lika gärna kunnat bli florist.
Buketten hon kom med, den påminde nästan om en brudbukett!


Gästerna hade med sig hembakade kakor.
Längst uppe syns friherrinnans bondkakor, sen Nathalies kolastänger ("dom har jag bakat efter ett recept från kakboken jag fick av dig", säger hon och jag blir förvånad och minns inte alls att jag köpt en sådan ...) och så kommer pv:s kokoskakor med små dajmbitar i och sist av allt Sonjas hallonrutor.

I ett annat liv hittade jag det här gröna fatet på en loppis utanför Helsingborg och föll pladask!
Jag tror att det är tillverkat i Höganäs.


Det blir tre hundar i huset och oj, så det viftas på svansar och leks ute på gräsmattan!
Nelly, som ju är en Grand Old Lady i det här sammanhanget, faktiskt hela åttiofyra år, tycker mest att Taras bröstvårtor är himla intressanta.
Efter lång promenad blir det vila i soffan. Nelly går till gästrummet och lägger sig.
Så underbart det är med hundar som bara är vänner.


Vid halv sex stundar hemfärd för systerskapet.
Att få henne att sova över är en nåd att stilla bedja om .., men man får vara glad åt det lilla.
Nu blev det i alla fall en halvdag här i landet Halland!
Nathalie (Oxe, fyller år dagen efter min mamma) är klart längst av oss alla i släkten och hon är en fena på att teckna och ägnar mycket tid åt rollspel.
Och så tycker hon om blått och grönt i klädväg.

När jag en gång frågade henne vad hon tycker är sin mormors mest utmärkande drag ..., tänkte hon en stund och sen sa hon: "Rigmor är den absolut snällaste människa jag vet".
Om jag skulle beskriva henne skulle jag säga att hon är otroligt  l o j a l".
Och snäll är hon .., jag minns när jag på hennes kylskåpsdörr upptäckte flera tack-vykort från patienter på dialysavdelningen där hon arbetade.
Och så är hon inte hälften så översvallande som jag själv är ..., vilket ju är tur för mänskligheten.
Det kan bli för mycket av det goda.
Min störstasyster imponeras inte av särskilt mycket - det skulle väl vara svenska skidåkare då -.
Olympiska Spel, VM i friidrott, all skidåkning och allt skidskytte ..., då ringer man inte till Västerstad, för då är risken stor att hon inte svarar!

Och så kan jag sist av allt berätta att grannarna nedkommit med en liten pojke!!

Så .., just så, var pingstaftonen i landet Halland.

lördag 14 maj 2016

om man inhandlar ....

.... en mascara som blivit "näst bäst i test"
och därtill är vattenfast

då upptäcker man
att sänggåendet måste tidigareläggas

- minst en halvtimme -

så lång tid tar det att bli av med eländet

har man sedan - efter allt gnuggande -
kvar några ögonfransar
får man vara evigt lycklig

(ja, jag testade allt, olja, eye-makeup-remover, tvål!)
Dagens fönster ....


... finns och finns ännu i Ystad.

Det är ju minsann en dörr också .., tänk, så fint med ovanförrutorna också!

Glad Pingst önskar jag er alla!

fredag 13 maj 2016

det bästa


en liten sädesärla på gräsmattan
och en koltrast med en tjock mask i näbben
- herr och fru koltrast har lägenhet under översta tegelpannan på taket -
var gång dom kommer med mat
hörs ungarna skrika högljutt

men pv hör det inte

han har förlorat dom höga ljuden
gransångaren hör han inte heller

och hästar går i hagen
nu är dom lugna och fina
harry bryr sig inte

i hiet nära kustvägen hör jag näktergalen
framåtböjda män i lycra susar förbi

och så hörs göken

nästan hemma igen
märker jag att grannens ena bil är borta
hon som väntar smått har inte synts till på hela dagen
inte igår heller

nu kanske .....

En fredag ....


... vaknar jag med tungt huvud .. har sovit hårt och säkerligen gnisslat tänder.
Ont i käken.
Ont i huvudet.
Ont i gamla protesbenet.
Sen knackar det på dörren och se där, där kommer ögonmigränen - vänster som alltid - och om jag håller handen för det ögat och vilar lite, så brukar det ge med sig inom någon timme.
Det gör det också.

Så blir det telefonsurr med svägerskan i Alingsås, hon, som tillsammans med goda vänner ska sköta hus, sigge och blommor och blader när vi är på resande fot. Lite pratar vi om resan och annat som ska hända.Om pv:s operation, bland annat.

För några månader - eller kanske ett halvår sedan - ramlade ovan nämnda svägerska och fick en spricka på bäckenet.
Oj, vilken tid det har tagit att komma igång igen!
Sist jag såg henne hade hon blivit så liten och tunn, ja, hon påminde om en liten fågelunge.
"Ja, nu väger jag bara 47 kilo", säger hon som i sommar bli sjuttotvå år och har varit en del av mitt liv sedan jag var sexton, sjutton år.

Solen kommer och går. 
Jag städar badrummet,  det blir ännu fler telefonsamtal .., en kyckling kokar på spisen.
Fönstret står på glänt.
Göken gol.

Och veckans sista arbetsdag stundar.
Butiken firar trettio år och det ska bjudas på tårta och det blir tipsrunda och lite annat.
Därefter ledig helg.


Det var väl förra året som jag köpte förgätmigej-plantor på Tradera.
Med posten kom två små blad och jag höll på att ramla baklänges!
Men ack ..., vilken växkraft besatt inte dom där bladen och till sist fick jag flytta över dem till mitt plant-BB som ligger lite i skugga och där finns nu snart bara förgätmigej :)




onsdag 11 maj 2016

Nästan med raketfart ....


Så här såg det ut förra fredagen.
Vid dom rosa pilarna ser ni klematis som klippts ner, ja, den längst till vänster är ny för året.
Vid stuprännan finns den äldsta av dem; den som växer nästan upp till taket och blommar hur länge som helst!
Det här var alltså i fredags.
Och den ljusgröna blomman/växten (som jag glömt vad den heter) den är tredubblad i storlek.



Fem dagar senare ser det ut så här!
Det är helt sanslöst som dom drar iväg!
Eurovision delfinal 1 ...

Kors i taket så bra Petra Mede och Måns Zelmerlöv var som programledare och vilken urläcker produktion! Aldrig är jag så stolt över SVT som när dom har det här arrangemanget!

Bedrövliga sångare däremot .., förutom ryssen som jag tycker var jättebra!

Och Nederländerna gillade jag också (ja, jag kan gå och skämmas i garderoben, men jag tyckte verkligen om den)!

Dansnumret i slutet som handlade om dagens flyktingsituation i Europa, var bland det bästa jag sett av dansare. Så gripande!

Lånar den här raden från SVT-sidan på nätet ... någon som blivit lyrisk av programledaren.

”Petra Mede should host EVERYTHING. The news. World Cup coverage. Top Gear. Jeremy Kyle. EVERYTHING”.

Oj, vad jag ser fram emot torsdagens anda semifinal!
Resumé ...


Hoppsan! Vi har fått nya grannar!
I en alldeles ny hage har två fina - men ack, så spralliga - ston hamnat och så snart vi kom gående, harry och jag själv, blev det full galopp över den lilla prärien och harry blev alldeles förskräckt .., vad var nu detta?

Just här, till vänster om lagården som skymtar på bilden, finns flera stora hästhagar och dom hästarna bryr sig inte alls när nån passerar, ja, kommer bara fram och tittar lite, särskilt på Nelly som nonchalerar dem  t o t a l t.
Harry däremot .., njaaaa, han vill gärna ha lite avstånd ,-)

Arbetade från två till åtta igår. 
Just nu skolar vi som bäst in blivande sommarjobbare.
Nu var det F stod i en av kassorna och jag försökte dirigera så gott det nu gick.
Jo, det gick bra.
Varför man ska lägga sedlarna åt samma håll i kassan, det undrar många över .., och kanske kan man fråga sig varför det nödvändigtvis ska se prydligt ut när man lämnar tillbaka sedlar .., att dom också ligger åt samma håll och att kvittot ska vara med .., ja, det kanske handlar om nån slags yrkesstolthet?
Men det går framåt.
Det är inte enkelt att som ny och ovan hålla sig fokuserad på alla hundratals plu-nummer och så ska man dessutom vara trevlig mot kunderna. Det där naturliga småpratet, det kommer med tiden; att man  s e r  kunden som en människa, inte bara som nån som har varor på bandet.


En av kunderna visade sig ha den  n ä s t   största handen jag någonsin sett!
"Men det är ju helt otroligt!" sa jag och kunden looooog och när han sedan hämtade ut ett paket, frågade jag om jag fick ta en bild? Jodå, det gick bra och han fick veta om "handsidan".

Man kan ju tro att en sån här hand tillhör en grovarbetare, men så var inte fallet!
Och hans pappa hade varit lärare.
Handinnehavaren heter i alla fall Thomas och är Vattuman.

Annat härligt!
Lilla Filippa som glatt ropade "Bettan, Bettan! Idag har jag gått barfota!" och lilla försiktiga Liv som hade på sig sin ljusblå prinsessklänning i tyll (hellång) och fina glitterskor!
Jag frågade om hon skulle gå på kalas?
Nej då, inte alls, hon bara  v i l l e   vara fin!
Å, vad jag älskar dessa härliga ungar!
 

Sen hemåt i kvällningen. 
Nu är det inte länge kvar förrän vi stänger en timme senare på kvällarna.
Så här såg det i alla fall ut igår - just innan jag kom till Stora Skipås -.

Att cykla hemåt i ett hav av blommande körsbärsträd och hägg som kantar vägen .., ja, det finns helt inte ord tillräckligt för att förklara den känslan!




tisdag 10 maj 2016

Idag ....


Idag för fyrtio år sedan blev jag tvåbarnsmamma.
Tänk, jag tycker att det var alldeles nyss som jag skrev just den meningen!
Men så var det .., en solig majdag på Karolinskas BB .., kastanjerna slog ut den dagen och en liten Anna kom till världen. Maria blev storasyster.
Fyrtio år - det är en lång tid det -.

En timmes gräsklippning känns inte lika lång, men oj, svettig man blir!
Sladden är mer än tjugo meter lång och vid det här laget håller jag på att kunna det här med att svischa iväg alla sladdarna, så där så dom inte klipps av.

Små sällskap av styvmorsvioler får stå kvar, men annars ryker det mesta.
Efteråt forsade svetten!!
Tog på mig baddräkten och körde raka spåret till Steninge och tog ett rejält dopp; det längsta hittills .., och en liten simtur. Gudomligt!
Tre småttingar kom med sin mamma och sin morfar ..., "morfar-morfar!" ropade en av småflickorna och jag tänkte att ååå, så lyckliga dom är som får ha kvar mor, - eller farföräldrar när dom fått barn!


På väg tillbaka till bilen såg jag detta.
Hade min mamma varit i livet hade hon hämtat en sopsäck och röjt upp och hade jag haft en med mig och haft plasthandskar, kanske jag hade gjort samma sak. I stället mejlade jag någon ansvarig på Halmstad kommun och föreslog att någon kanske skulle ta en sväng förbi och tömma soptunnan.

Och tänk, nu har solen gått i moln!
Det är inte långt ifrån att jag tycker att det är liiiite, liiiite skönt.

Igår i kassan ....

En äldre man plockar upp varorna på bandet och en stor, hel rotselleri kommer förbi.

"Du vet väl att det här är rotselleri och inte kålrot ..?" säger jag till mannen.
Det är nämligen så att särskilt män ofta tar fel, eller kommer till kassan och frågar vad som är vad.

"Jo, det ska jag säga dig, att är det nån enda människa som vet hur en kålrot ser ut, så är det jag!" svarar mannen leende.

Det visar sig att han vuxit upp utanför Enköping där föräldrarna drev jordbruk .., tio tunnland med morötter och tio tunnland med kålrötter och så allt annat förstås. Det mesta såldes till butiker inom stockholmsområdet.

"Du förstår, mest hela somrarna ägnades åt att rensa ogräs bland kålrötterna!" säger mannen, nu med ett - om möjligt - ännu större leende.

Vi enas om att han nog är kålrotspexperten nummer 1.

måndag 9 maj 2016

Tack och adjö! 

När jag för några dagar sedan såg Gustav Fridolin och Åsa Romsom i en tv-intervju, då sa jag till pv att "han vet om att han får vara kvar, men inte hon ..." och jag tror att det var så.

Han skrattade nästan hysteriskt - det var som om han inte kunde hålla igen glädjen -.

Nej, jag tycker inte att Åsa Romsom är den mest lyckade ministern, men oj, vad det måste kännas inombords att bli offentligt utbytt. Ungefär som om kunderna skulle rösta och säga "nej, vi vill inte ha Elisabet kvar, vi vill ha nån annan" och så skulle man tvingas så där inför alla och se glad ut.

Och ja, jag inser att det är hårda bandage om man vill bli politiker eller ha en annan hög position i samhället, men är vi inte alla små människor längst inne och nog måste det kännas lite hemskt?

Tror jag.

En måndagmorgon ....


... kan man minnas gårdagskvällens cykeltur hemöver.

Vid utsiktsplatsen mellan Stensjö och Steninge, där stod den största husbil jag någonsin har skådat - den liknade mer en turnébuss (hette Caravan) och upptog tre fjärdelar av parkeringen - samt två mindre varianter och alla ville vi fånga solen på väg ned.

Hemma i Malå kunde vi - sittande i soffan - se solen försvinna på andra sidan sjön,  men under tiden i Ystad var det knapert med solnedgångar. (Vårt hus låg i en svacka).

I Helsingborg var det precis tvärtom! Och nu här, i Halland, är det som att vara på bio .., det ena scenariot vackrare än det andra! Och jag som inte är så förtjust i solnedgångar på bild .., nej, där får jag minsann backa rejält!
Nåja, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. 


Inte långt från affären, kanske en minuts cykling, finns en stor hage där det går tackor med sina små lamm. Varenda gång när jag cyklar förbi blir jag alldeles varm i hjärtat när jag ser dom där godingarna skutta omkring och leka med varandra och jag får verklig ångest över lammsteken som ligger i frysen och bara väntar .., hur kan jag med gott samvete släcka livet för ett litet lamm, bara för att jag tycker om dess kött?
Å andra sidan skulle det kanske inte finnas just några lamm, om ingen åt upp dem?
Men ändå .., det känns inte riktigt rätt.

Och titta på den där lille krabaten till vänster som inte  r i k t i g t   vågar sig fram .., nej, jag står intill min brorsa (eller syster) och kikar lite försktigt.

Igår på jobbet undrade en kvinna var jag kom ifrån.
Det blev det vanliga svaret .., "jaaa .., från Västerbotten".
Men var i Västerbotten?
"I Malå", svarade jag.
Jaha .., ja, men tänk, där hade hon känningar, eller, ja, den det rörde sig om hade vuxit upp i Malå!

Jo, men det visade sig vara Örjan Persson och jag minns hur vansinnigt förälskad en av mina kompisar var i denne Örjan, vars pappa var rektor, dessutom född och uppvuxen i fjällvärlden; en alldeles underbar människa. Och det var rektorns fru som reste till Bolivia och upptäckte att mamma nog hade drabbats av demens.
Tala om att världen är liten!

Och så kom en kund som jag kände igen, jaaaa, det var ju hon som jag mötte nere vid havet, som bor i USA men är född i Umeå, nu var hon och maken hemma över sommaren och hon hade - har fortfarande - en hund som heter Stella, en lagotto, om jag minns rätt -.
Så roligt när sommargästerna dyker upp och man känner igen dem!

Ett  gäng pojkar i gymnasieåldern visade sig komma från Tyskland, utanför Hamburg, och var så himla rara och fina. I sju veckor ska dom leva och bo i Halland och dom ystra unga männen påstod sig trivas alldeles utmärkt och talade dessutom jättebra engelska!

Ungefär så var gårdagen.

söndag 8 maj 2016

Lite knepigt ....

Ikväll i kassan.
Jag står i kassa två och M i kassa ett och båda två har vi långa köer.
Då kommer en dam fram från andra hållet och säger till mig .."du, jag kan väl gå före och betala dom här, jag har bara fyra fröpåsar ...?" och så tar hon på en gång upp sin plånbok.
"Ja, om det är okej för dom andra i kön så ...?" svarar jag.
En äldre man nickar lite lojt.
Ja, ja.
Men den mannen, han har bara två liter mjölk och övriga har inte heller så mycket i sina korgar.
Då kan man undra .., är det varans vikt som avgör om man vill stå i kö eller inte?
Det tyckte uppenbarligen damen.

Just detta tänkte jag på när jag flera timmar senare cyklade hemåt.
Söndagmorgon ...


En alldeles ljuvlig morgon är det!
Vi äter frukost ute på altanen .., allt medan pv av och till slänger ett eller flera ögon upp mot taket och mot solfångareländet, som väl kommer att driva honom till vansinnets gräns? Just nu bara jäklas det!

Själv börjar jag arbeta halv tre .., ska dessförinnan cykla till Galleri Stensjö och se konstutställningen .., samt gratulera Pelle som blev morfar igår (han driver galleriet tillsammans med sin Maria) och så ska jag röja undan lite här .., rent obegripligt är det ju att bara två personer kan åstadkomma så mycket damm! Ja, man får väl skylla på hundarna också.

Lyssnade till P1-prat i morse, om bristen på vatten som kan bli alldeles uppenbar i östra delarna av vårt land; kanske framför allt på Öland. Tänk, vad vi människor tar detta för givet, att vi ska ha vatten och inte behöva ransonera! Jag får ren ångest bara vid tanken på att det här - med torkan - kanske blir en vardag, även för oss i den här delen av världen. Och tanken svindlar när man tänker att det vatten vi har nu, är samma vatten som fanns på dinosauriernas tid och så är vi så lite rädda om det.

För många år sedan hörde jag någon expert säga att bara slöseriet när jordens alla människor borstar tänderna och låter vattnet stå och rinna, är helt otroligt! Det där fastnade i mitt huvud .., sedan dess måste jag genast skruva av kranen medan jag borstar gaddarna.

Sånt kan man tänka på en solig söndag i maj.
Söndagsfönstret ....


Från en"fiskehodda"(heter tydligen så) i Smygehuk.
Hälsningar/Solbritt. 

// Tack fina Solbritt!

lördag 7 maj 2016

vid fyratiden på morgonen ....

drömmer jag om min mamma

vi är hemma i malå
och jag hämtar in post från brevlådan
där är massor med stora och mindre kuvert - alla från Bolivia -
och där är fotografier av mamma som jag aldrig tidigare har sett
hon är ung
kanske sjutton år eller arton
och så vacker som jag aldrig har sett henne tidigare

min syster och hennes dotter är också hemma
vi står samlade i köket och jag ska sätta blommor i en vas
hon som är syster säger att man kan ha rosor och tulpaner i samma vas
men jag vill inte

och plötsligt upptäcker jag att mamma har bundit vår hund
som inte är harry och inte nelly
utan nån annan
och jag säger att så får hon inte göra
varför binda den i köket, där i hörnan ?

i vardagsrummet sitter främmande människor
någon frågar hur jag skulle vilja beskriva min mamma
jag säger att hon var som en tornado

om pappa .., frågar ingen

fredag 6 maj 2016

Ledig dag nummer tre ...


Oj, oj, oj ... som det har arbetats idag!
Jag undrar om jag känner någon människa som är mer idog än den här småländske pensionatsvärden?
Hela dagen har han ägnat sig åt att ta ned lister längs husväggen mot gräsmattan, nu är det delen på andra sidan ytterdörren. Sen skulle det skrapas och grundmålas .., kapas nya lister .., sätta upp dem och grundmåla!
Mellan varven kämpade han med solfångarna som inte ville fungera!
Upp och ned på taket .., ringa försäljaren och höra om eventuell hjälp ...,och så målningen igen.

Själv ägnade jag mig åt att flytta ännu flera plantor, ja, det är rena rundgången!


Den här hörnan var tidigare lite glömd .., nu kapade jag MÄNGDER med såväl fläder som nästan stendöda vinrakegrenar, så där så det blev en öppning, ja, vi vill förstås njuta av utsikten mot garaget och presenningen ...

Trätunnan fylldes med kryddväxter och en planta luktärter ..., och så har jag sått luktärtefrön också.
Blir det som i fjol, blir det jättebra!

Brudspireorna är snart gigantiska och kanske - men bara kanske -att vi klipper ner dem nästa vår.

I slänten vid gärsgården, där har jag tagit bort gräsmattebitar .., där ska bli en liten "lund" med gullvivor, pärlhyacinter, vårlökar och en och annan akleja. Sååå nöjd jag känner mig med detta!
Och med gärsgården som bakgrund blev det så mjukt och fint.


Tanken var att vi skulle grilla, men jag var så vanvettigt trött och slut på och hade så ont i högerbenet, så jag bara stekte upp köttet, gjorde en grekisk sallad + tzatziki och efteråt åkte vi till Steninge där jag tog årets längsta dopp.  L j u v l i g t!
Och tänk, nästan ett spegelblankt hav!


En rar kund från affären (som bor i Steninge) kom samtidigt ner till stranden och hon klev i före och jag efter. Alltid så vänlig är hon!  Och där var ett äldre par från Varberg (men frun hade anknytning till Steninge) där mannen (som hade himla långa ben) just hade badat och nu fick hjälp av hustrun med att få på kalsongerna.

Ibland tänker jag att det är en särskild sorts människor som badar i kallt vatten.
Nej, inte bättre människor, utan mer .., ja, just en särskild sort.
Det blir en slags gemenskapskänsla och man behöver inte förklara .., man ligger där och plaskar och tycker att detta är livet.

Om någon undrar varför det är så tyst om friherrinnan, så har hon besök och dessutom har hon närmsta grannen Ulla på nån slags "rehab" i Steninge och bättre rehabsköterska än friherrinnan, det är nog svårt att skaffa sig.


torsdag 5 maj 2016

Dagens fönster ...


Nu vet jag att några vänner av ordning nog får huvudvärk, men ni får försöka uthärda.
Ni kan väl titta med bara en ögat ...

Ja, jag testar olika gardinvarianter och den där testen har varat i säkert ett par månader och helst vill jag ha linnegardinen, den till vänster, men tyget var rejält dyrt - då, när det begav sig - så att köpa nya längder (vad som hänt med dom övriga vet jag inte ...) får anstå tills efter semestern.

Innan husvaktargänget kommer (när vi åker till England) måste jag i alla fall ha likadana ,-)


Idag ....

Salong Göransson .., krattan hade jag redan ställt dit.

Dag två av tre lediga.
Nej, det kan verkligen inte bli bättre!
Och för ovanlighetens skull vaknar jag inte halv fyra eller tre, utan halv åtta!!
Otroligt! Och så pigg man blir!

Pv kör igång från start; det är bekymmer med solfångarna som läcker glykol .., husväggen ska målas men först ska listerna bort och det ska skrapas färg (nu är det delen vid altanens tur) .., vi åker och handlar .., jag köper plantor/blommor .., planterar .., ja, så där går det på.

Och mitt i alltsammans bestämmer sig pensionatsvärden för att kapa håret.


Där sitter han och friserar sig och jag får bara hjälpa till lite-lite.
Den som varit med på den här sidan länge, minns kanske att jag drömde om en man med håriga armar. Som ni ser blev jag rikligen bönhörd ,-)
(Vad pv drömde om vågar jag knappt fråga om, men han blev nog inte bönhörd heller).


Såja .., det tar sig!


I mitten av 70-talet tillbringade vi åtskilliga semesterveckor på Tjörn i Bohuslän.
Det var då jag upptäckte kaprifolen som slingrade runt berghällarna inte långt från sommarstugan.
Så snart jag flyttat in hos pv, såg jag till att skaffa plantor av just kaprifol, men det har mest blivit risigt upptill och kala grenar nertill.

Nu, när väggen ändå ska målas, åkte spaljén och hela rubbet ner.
Kanske sågar vi helt sonika av den och hoppas på finare återväxt?


Pensionatsvärden, han säger att han vet ingen som flyttar växter så ofta som jag gör.
Det är nog sant, åtminstone till viss del.

Om man sitter på bron (eller trappan som ni kanske säger) och tittar ut över gården - kanske med en kaffekopp i handen - då finns till höger den här rabatten och där det sannerligen rumsterats om under årens gång. Nu har jag  helt och hållet utgått ifrån att den ska vara ljuvligt doftande .., och där ska vara blommor som jag verkligen tycker om att titta på!
Den kantas av lavendel .., men där finns tre klematis som blir jättestora .., där är de allra vackraste aklejor .., där är Isop som doftar stövarvalp-mage .., där är också stäppsaliva, riddarsporre, daggkåpa, en ormbunke .., och där finns dom här ljusgröna sakerna i mitten av bilden - jag kommer aldrig ihåg namnet - och dom är inte särskilt vackra, men den gröna färgen lyser upp.

Inte är jag så noga heller om allt blir enligt nån slags praxis .., det får bli lite hipp som happ och jag tror att det kommer att bli fint vad det lider.

Ännu en buske inhandlades och pv looooog.
Ja, jag tycker om buskar! Det blir lummigt och fint och som små rum på tomten.

onsdag 4 maj 2016

Lediga-dags-fönstret ....


Ett i övrigt rätt blågult företag har tubbat de i övrigt blågula norrtågen att måla om somliga 
vagnar i nåt som jag så småningom förstod var "björkfärg". 
Vitt med "skador" i mörkare nyanser.
Ack ja. Ingen har nog missat vad som hänt i björkarnas stad nu i vår.

Efter en veckas förkylning bär det återigen iväg till jobbet. Cecilia N
 
// Tack snälla Cecilia! säger jag. 
Bäst av allt ....


Det blev en hektisk eftermiddag och kväll på jobbet igår.
Nye sommarjobbaren övade sig i kassan och det är så otroligt mycket att lära sig! Vilka frallor är från Östras Bageri (plu 7930) och vilka är våra egna (plu 6865), vad har ciabatta för nummer (6871) och dom olika bröden och limporna, vilka nummer har dom?
Och någon vill hämta ut ett paket som är adresserat till kundens fru - nej, det går inte utan bådas legitimation - och det är lottvinster och rekommenderade brev och gud-vet-allt.



Kvart över åtta är arbetsdagen till ända och jag ser att solen är på väg ned där borta vid havet till, men beslutar mig för att ta ett hastigt kvällsdopp. Parkerar vid Göstas Café i Steninge .., hastar iväg mot piren, slänger kläderna i en hög och sen raka spåret i vattnet!



Så här ser det ut då.
Åååå, nåt så underbart vackert!
Och ja, jag vet att man inte ska bada ensam, men nu gjorde jag det ändå.
Och simmade lite ..,  dök ..., och så upp igen.
Inte det minsta kallt var det!


På väg tillbaka till bilen ser det ut så här. 
Steninge i kvällsljus, men det här är ju bara en liten pjutt av byn, så där .., sommarhusen nära havet, men ni förstår vilken utsikt där ska vara!


Samma bild igen, som den första.
Man märker tydligt att mitt ena ben är bra mycket mer svullet än det andra.
Det är den gamla protesen som spökar, men jag har nästan givit upp .., jag får väl ha det så här.
I stort fungerar det - om jag tar värktabletter en timme innan jag åker till jobbet och genast när jag kommer hem -.

Och har ni någonsin sett ett mindre huvud?
Som en liten knappnål bara!

tisdag 3 maj 2016

Förmiddag i landet Halland ...

Att nästan enbart arbeta eftermiddag, det är som himmelriket!

Tänk er att inte behöva jäkta på morgnarna .., att stiga upp när man har lust (oftast har jag inte lust att ligga längre än till senast sju, men ändå, om jag vill, så kan jag ju ...) .., och att ha hela förmiddagen fram till två eller tre framför sig.

Att äta frukost i lugn och ro ..., hinna till Steninge och ta ett dopp .., göra sig lunch .., sitta ute på altanen och bara njuta .., lyssna till småfågelkvitter och prata lite med hundarna.

Och så veta att - frånsett passet idag - så stundar tre helt lediga dagar och solen lär ska stråla mest hela tiden.

Vilken ynnest!


Snart på en vägg nära mig ....



Man hittar nästan alltid favoriter och en av dem - på instagram - är geninne som bor i New Mexico. Tycker man om fåglar .., då är det lätt att falla för hennes alster, ändå blev den här bilden min favorit och den ska så småningom hamna inom glas och ram.

Här kan man titta på hennes fåglar i de mest underbara färger!

// Apropå fåglar, igår när jag var ute på promenad med hundarna, mötte jag en av grannarna längs vägen. Vi kom att prata om vårfåglar och jag sa hur mycket jag längtar efter att få se svalorna pila upp och ner i skyn .., jag tror mig bara ha sett en hittills och det kan ha varit nån annan sort.
"Nej, fy så hemska fåglar, dom skitar bara ner!" sa kvinnan.
Och lika eländigt var det med duvorna och deras koooooorrrande!
Så olika kan det vara.
Dagens fönster ...


Dags att ta fram såväl fönsterputs som dammvippa, ser jag.
Jo, jo. Det är hälsosamt med förstorade bilder när man själv ser dåligt.

måndag 2 maj 2016

Nu vet vi ...


Idag fick pv kallelse till Arytmi Center på Södersjukshuset i Stockholm; jo, den tionde juni, på Emmas studentdag, ska det bära till. Dagen dessförinnan är det inskrivning på samma ställe.

Tur att vi redan har tagit ledigt; nu får vi åka upp onsdageftermiddag i stället för torsdag, men det går ju bra det med. Något studentfirande för pv:s del blir det nog inte .., det tycks som om han får övernatta på sjukhuset.

Sen är det bara att hålla tummarna, ty två veckor senare bär det iväg västerut.
Måndagsfönstret ...


En lite kylig morgon är det .., och jag är tacksam att jag igårkväll kom ihåg att lägga tunna små fleecefiltar över dom nyplanterade kryddväxterna. Jodå, dom har klarat sig, men frågan är om dom hade gjort det utan skydd?

I växthuset satte jag salladsplantor - det var efter resan till Ystad och besöket på Åbergs Trädgård -. Nu har det ju inte varit nån större värme, men oj, så frodiga och kraftiga salladerna nu är!

Det blir nog knepigt att hitta rätt bland alla småvägarna ...

Och tänk, idag om åtta veckor, har vi - hopefully - ätit frukost efter den allra första övernattningen i Skottland. Kanske har vi redan installerat oss i bilen och givit oss iväg mot nya mål?

Igår när Ecke och Britt var här, kom vi att tala om den stundande resan.
Ecke - snart nittio år - blev närapå upprörd när han hörde att vi (läs: jag) redan bokat boende, ja, men det förtar ju hela spänningen med resan, menade han.

Själv minns jag andra resor - i ett annat liv - när vi   i n t e  hade förbokat och fick ägna all tid på eftermiddagar och kvällar åt att försöka hitta ett boende! Vilken irritation det blev! Och inte kunde man slappna av och njuta av omgivningen, inte förrän det där hotellet med lediga rum hade uppenbarat sig och det hände att vi helt enkelt fick köra vidare .., hela natten .., och jag kan säga att det främjade inte den äktenskapliga harmonin ...,-)

Just därför vill jag i största möjliga mån ha boendet fixat på förhand.

Och i det vita huset intill grusvägen ska vi tillbringa den första kvällen och natten.

söndag 1 maj 2016

På arbetarnas dag ...


... har det sannerligen arbetats!

Pv har målat ena delen av väggen klar .., vi har planterat tre nya svartvinbärsbuskar (som vi fått av Ecke och Britt) och redan tidigare har jag satt två sådana, så nu har vi inalles fem buskar och det är bara att hoppas att dom ger skörd. Åååå, som jag  ä l s k a r  svarta vinbär!

En underbar akleja i gräddvitt fick plats nära ett körsbärsträd, ja, det är som en liten, liten lund just där och det blir fint.

Och så har jag planerat kryddväxter som nog får täckas över på nätterna.


Lägg därtill rabarberpaj med glass tillsammans med Ecke och Britt.
Ecke är åttionio år och totalt glasklar i knoppen, ja, det är för övrigt hans hustru också och vi pratade om den stundande resan till Skottland och Cornwall (många tips, dom har själva bilat där) och lite om skolan där pv arbetar pratades det och om under bordet satt deras sons dvärgcollie Shiva, allt medan Nelly och Harry gärna inspekterade henne lite närmare.

Har vi då inte alls demonstrerat?
Nej, den enda demonstrationen var nog när jag visade var vinbärsbusken skulle planteras.

En enda gång i livet har jag promenerat i ett första-maj-tåg och det var i Stockholm under det andra året där, då, tillsammans med min rödvitrandiga syster. Det där med samlad tropp är inte min melodi, jag känner mig helt enkelt obekväm i såna sammanhang.

Nu blir det siesta.
Pv - som är drabbad av pollenallergi - har det inte lätt just nu.
Oj, så han nyser och snorar! 

Inte hade han det lätt igår heller, då jag satt klistrad framför tv:n och tittade på firandet av kungen.
Ju mer förlöjligad han blir, desto mer tycker jag om honom.
Att själva monarkin; detta att ärva ett ämbete, är ett kapitel för sig, därom råder ju inga tvivel.
Men man kan alltså vara både-och.


Och så har jag pratat med sonen som var hemma från Karlsborg över helgen.
För två veckor sedan fick vi träffa hans flickvän Maja - en såååå rar och fin småländska med samma yrke som sonen -.
Lite pirrigt var det allt.

"Men vilket fynd! Så himla go och fin hon var!" sa pv när vi åkte hemöver igen.

Jo, just så var det.