fredag 13 oktober 2017

I arkivet ....

Anders, Maria och Anna. Och mormor Ann-Gerd.

Och på väg till fönsterbilden hittar jag den här.
Den är den 6:e juni 2006 och barnen är samlade för att vara med på deras pappas vigsel och såklart festen senare på kvällen.

Då blir deras mormor sjuk och hamnar på akuten och alla tre barnen kommer susande till sjukhuset i Ystad och sällan har väl mormor känt sig mer älskad.

I ytterligare två år skulle hon vara i livet.
Dagens fönster ...


... tar en promenad i fotoarkivet med flera tusen bilder - ingen särskild ordning - och hittar den här, som visats flera gånger förut, men jag tycker om den.

Det är innergården där jag bodde i Ystad .., det är vår, kanske mars månad och snödropparna gör hjärtat glatt.

Och så fönsterna som jag tyckte så mycket om.
Förstås.

torsdag 12 oktober 2017

Nu ryker löven! 


Hämtade pv i Lilla Skipås när han kom med bussen.
I baksätet harry och nelly.

Vi körde hemåt, men fortsatte ner mot havet till, mest för att se hur där såg ut.
Oj, oj, oj!
Vilka krafter!

Trots att jag älskar att bada och att vara i havet (eller vattnet), har jag enorm respekt för naturens krafter när det tar i och blåser så här och jag hade nog lätt pinkat på mig av fasa om jag suttit i en segelbåt och det blåst upp på det här viset.

SMHI varnar ikväll för storm i byarna.
Så blev det ....


Tänka sig, inte ett dugg trött har jag varit idag - trots bristen på sömn -, nästan tvärtom!
Var på plats vid halv åtta och då hade redan Pernilla börjat grädda brödet och fixade den biten, så jag kunde koncentrera mig på det som kommit från Östras Bageri i Halmstad.

Och sen det vanliga .., att ta emot mejerileveranserna, kolla datum .., och så frukost tillsammans med Erik som idag rengör fruktdisken, men såklart hade paus. De torsdagar jag arbetar blir det inte bara ost på brödet, utan även lite grönt och även skinka, ja, jag betalar själv och så känns det lite trevligare.


Pernilla i charken tittade in till oss och visade lilla hundvalpen som om fyra veckor ska blir deras och man nästan dånar, så gullig är den! Men vad var det nu för ras ...? Nån slags vallhund, tror jag.


Vid halv ett löste jag av Cornelia i kassan och kunde då konstatera att det råder uppenbar brist på fantasi hos kvällstidningarnas rubriksättare.
Nästan varje dag är det samma sak ...


Ja, det blir trevligt att ansluta sig till pensionärernas skara ser jag ,-)

Men annat var trevligare!
Som kvinnan som kom och hämtade ut ett stort, platt paket och berättade att det var en canvastavla där motivet var en teckning/målning som hon själv gjort som tioåring, föreställande hennes pappa som matar höns. Men så UNDERBART!
Och så tog hon fram sin mobil och visade mig bilden och den var så ljuvlig; med pappan som hade höns flaxande runt om sig och med härlig mössa på huvudet!

Och där var en äldre kvinna som sällan säger nånting och när hon packade i sina varor, frågade jag henne (vi var ensamma vid kassan) vad hon hade haft för yrke, då, när det begav sig?
Jo, hon hade varit tandläkare på olika ställen - bland annat i Gislaved - och jo, hon hade trivts sååå bra med sitt yrkesval, särskilt perioden när hon behandlade barn.

Det är ju ofta så att högutbildade föräldrar får högutbildade barn (får och får, dom utbildar sig förstås själva, men att det liksom går i arv), men så var inte alls fallet för den här kvinnans del, tvärtom.
Och jag tänkte att så många livsöden som passerar och man har inte susning om hur människors liv har sett ut och har förstås ingen rätt att veta det heller, men kvinnan såg glad ut och berättade glatt och villigt.

Sist av allt kom en äldre herre och bad mig hjälpa honom att välja blombukett.
Det var till en kvinna och blev en hel del skratt och värme där vid blomstället och till sist valde han rosor och när jag gick till kassan och fick en hejdå-kram-av-Cornelia, då stod blom-mannen där och sa att "är det bara hon som får kramar?" och då fick han också en och jag önskade lycka till med buketten.

Sen åkte jag hemåt och tänkte att jag kommer med största säkerhet att längta ihjäl mig efter just den här biten på jobbet. Alla dessa underbara möten! 
Bakvänt ....

Knappt sovit en blund i natt.
Ja, så går det förstås om man går och lägger sig klockan åtta på kvällen.

Det lär bli en dryg dag det här.
Torsdagsfönstret ...


.... fångades i Ystad och det var Solbritt (tänk, att ha ett sånt vackert namn!) som höll i kameran.

Tack snälla! säger jag.

onsdag 11 oktober 2017

All den där glädjen ....

Så här blev det och jag blir så glad bara av att läsa om den!

Ulrika i Närke berättade om ett möte med en annan människa. 
Så här skrev hon:
Det allra, allra bästa är i alla fall ett möte med en annan människa. Någon som lever under svåra omständigheter och som jag fått gåvan att lära känna och stötta. En del människor bara flyttar rakt in i ens hjärta. Jag önskar jag kunde berätta mer om den här fina människan, men det går inte p.g.a. omständigheterna. Det är i alla fall det som värmt mitt hjärta alldeles extra mycket den här veckan. Det seglar in och lägger sig mjukt i hjärtat som ett av **årets** bästa.


Eva på Frösön tänkte på helgen i Åre på hotell Copperhill och hon berättade om glädjen i att ligga i en vattenbassäng (eller inomhuspool, välj själv), därtill med ljuvlig utsikt! 


Kattis hade - äntligen - tagit sig (eller fått) tid att läsa en bok, nämligen Dorte Hansens "Körsbärslandet".



AP ville vara med och skrev att detta att familjen för en gångs skull var samlad och att vi alla var med i Göteborg på Toughest-tävlingen - somliga som superduper-supporters, andra som tävlande - ja, att det var så himla trevligt.


annannan i Portugal, hon skrev så här: 

"En god vän och kollega från ett internationellt virtuellt nätverk för forskare och universitetslärare var på konferensbesök i Porto och vi kunde ta oss tid att träffas. Vi gick och tittade i katedralen och drack ett glas vin på min favoritplats och åt en god måltid tillsammans med P.
Och så pratade vi mycket om sådant som man behöver tala med en kollega på en annan geografisk plats men på ungefär samma plats i organisationen om. Handledning och utvärdering och folk som inte gör det de ska och så. Det blir väldigt mycket mera konstruktivt när det är med någon som inte är i samma organisation som en själv. Både roligt och nyttigt."



Barbro i Brämhult (walkaboutsweden) har varit på en utställning i Tranemo hos Lena Björn. Så  här skriver Barbro:
Konstverken är fantastiska men rymmer hemska bakgrundshistorier - något som Lena berättar om. Hon har engagerat sig i kvinnors utsatthet i olika delar av världen. Här finns en presentation http://www.lenabjorn.com/om

Vilken dedikerad och trevlig person.


Kerstin i Dalarna (lifelivingitnow) blev varm i hjärtat av det här med hösten och alla färgerna!


Babsan i Uppsala hade haft småtöserna från Oslo på besök och då vet man att glädjen är stor.
Ja, tösernas mamma var minsann också med.



Den STORTARTADE madamen i Göteborg - Ann -, hade äntligen fått ordning på det här med att fotografera bilder till webbshopen. På bilden hjälper sonen till att blåsa upp en ballong som ska hålla pytte-pytte-lilla mössan på plats, när kameran ska fram. 




Själv kände jag sån otrolig glädje över att - för ovanlighetens skull - ha familjen samlad!
Alla tre barnen med respektive, Majas föräldrar från Vetlanda, mina barns pappa och hans Karin kom från Ystad och så Emil, förstås. 

Så var det den här gången. 
På söndag lägger jag in era bidrag igen; kanske lite senare än vanligt, då vi kommer att vara i Skåne hos min syster och hennes familj på middag.

Och nej, det skulle ju inte vara några vinster heller, men jag råkade ju vinna förstapriset hos Kattis (fråga mig inte vilken tävling det var ,-); en fantastisk bok av instagram-mannen wisslaren och där följde även med ett sååå vackert fotografi, taget av samme man, och det kan ju ramas in till finaste tavlan. 
Det fotografiet får bli vinst.
Bild kommer vad det lider.
En ledig dag ...


...visar jag en bild på arbetskamraten Malin, som är min kompanjon på jobbet varje måndag och tisdageftermiddag/kväll.

Arbetar man ofta tillsammans behöver man aldrig resonera om vem som ska göra vad; det faller sig liksom naturligt. Igår blev det mest kassajobb för min del (förutom lite datumkoll och annat) och när klockan var lite över sju, då var Malin i full färd med att förbereda fruktdisken för morgondagen, som alltså är idag.
Sååå fin blev den!


Och nu, alltså ledig dag.
Har tagit hundarna på lillrundan och sällan har jag skådat en så pigg liten Nelly som idag!
Oj, vad hon skuttade och hade sig och så glad var hon .., och när vi kom hem sprang hon som en vettvilling runt-runt-runt och när harry och jag gick uppför slänten, då sprang hon lite längre bort och tog den vanliga uppfarten, ja, som en raket var hon!

Det var varmt ute - men ingen sol - och jag tänkte att ååå, så jag saknar moppen!
Tänk, så härligt det var att sätta sig och köra någon mil eller tre!


Nere hos grannen Ecke såg det ut så här.
Numera är det inte mycket bevänt med fiskandet till havs och inte har pv ägnat sig åt det heller - det är förstås altanbygget som tagit tid -.

Själv ska jag nu ordna med lunch till friherrinnan och hennes väninna från Västmanland som hjälper henne att tömma huset; eller i alla fall den delen där friherrinnan bor. Vilket kaos!
Kanske kan det vara skönt att slippa ifrån alla flyttkartonger och prylar som ännu inte packats ner.

Sen blir det gräsklippning.
Förhoppningsvis för sista gången i år.
Dagens fönster ....


... fanns i Ystad, om jag inte minns fel.

tisdag 10 oktober 2017

Höst ...








På väg hem upptäckte jag en död orm, liggandes lite vid sidan av vägen - säkerligen överkörd -.
Någon som har en aning om vad detta kan vara?
Den är inte alls så lång som den tycks på bilden.
Du Bert ...?
Och för övrigt ....


... vet jag vem som har namnsdag idag.

Just det.

Harry.
Oktober ....


Frostig morgon.
Igenimmade rutor.

Ska åka och köpa fågelfrö och även nu fröautomat.

Från vardagsrummet hörs morgonens nyheter.
Skogsbränder i Kalifornien .., en stundande storstrejk i Frankrike (nu får president Macron det hett om öronen ..) .., diskussioner om ett moskébygge i Halmstad .., och hos Eva på Frösön har det brunnit i häbret.

Om ni bara visste så fint familjen Grelsson har det, där ute på Rödön!
Tur i oturen ändå, att inte hela häbret brann upp!
Tisdagsfönstret ...


... finns hos grannarnna Ecke och Britt.

I lilla uthuset finns - förutom ett sovrum - även en verktygsbod och där har Ecke allehanda livsnödvändigheter.

måndag 9 oktober 2017

Så blev det ny vecka och ny giv ....


Och himlen är så där höstigt ljusblå och fåglarna kvittrar (pockar nog på lite mat, kanske dags att köpa hem frön ..?) och det är liksom "dagen efter".
Inte alkoholmässigt, men mentalt.

Så ..,  lite som fröken Akleja känner jag mig.

Nu blir det lunch och om två och en halv timme ska jag ge mig iväg till affären.

Och så: stoooort tack till alla er som delade med er av "det bästa"!
Nu, i lugn och ro, ska jag läsa igenom era bidrag ordentligt!
Måndag i oktober ....


Efter helgens äventyr, tar luften slut - inte bara för en liten hund -.
Så vi tar det piano.
Lyssnar på vilsam musik .. tänder ljus .., laddar kaffebryggaren .., tittar på morgon-tv .., och sen kommer solen och lyser på ännu gröna eklöv och man hör småfåglarna protestera över bristen på mat i fröautomaten.

Ja, det är väl dags nu, kanske?
Att fylla på.

söndag 8 oktober 2017

Det bästa för Eva på Frösön ....


Det bästa var förra helgen tillsammans med mina döttrar på hotell Copperhill i Åre.
En härlig helg på det finaste hotell jag vet. God mat, härliga spastunder, prat och skratt med döttrarna och en underbar utsikt.
Den här bilden visar foajén i Copperhill, där man kan sitta i sköna soffor och insupa miljön.




Sett uppifrån, ser du den gigantiska öppna spisen?




Utsikten från hotellrummet ....


Att sitta i den där varmvattenbassängen och titta ut är ren och skär lycka.


Skymning över Åredalen ...





Det bästa för Kattis, också hon i Närke ....



Det bästa i veckan, det var att jag mellan allt annat hittade tid till att läsa! (Boken på bilden, den tyckte jag mycket om.)

Kramar från Kattis

Mitt eget bästa ...


Den här veckan har varit så övermåttan fylld av glädje, så där så jag nästan inte mäktar med det.
Så där så det känns som att nu sprängs hjärtat.
Det började med ett stort vadderat kuvert landet Närke.
Där i låg en så fantastiskt fin bok som heter "I love Instagram" med bilder av Christoffer Collin - wisslaren på Ig -, signerad och allt.
S o m  jag har tittat i den och njutit!
Tack du omtänksamma Kattis!!


Sen råkar jag - även det på Instagram - se en bild som Solbritt i Ystad lagt ut och jag skriver "den här skulle du kunna sälja som vykort!" Dagen därpå .., vad ligger i postlådan om inte ett stort vykort, ja, samma kort som jag föll pladask för!
Ååå, tack snälla Solbritt! (Nu är den inramad och sitter på fotoväggen i hallen).


Nästa glädjeämne var förstås Toughest i Göteborg.
Det var mulet och regnade och lerigt nånting hemsk.
Här just innan start; Anna tar sig en banan och dold under kapuschongen står hennes farbror, den snälle Leif. Och så Micke i förbgrunden.


Vi var många på plats som hejade; det var mina barns pappa och hans fru Karin /(den här bilden har hon nog tagit) och det var Majas föräldrar som kommit från Vetlanda och så Leif  och en faster och kusin till mina barn (bor i Göteborg) och det var bara såååå roligt!

Banan är nästan 1 mil lång och består av en massa hinder som vi inte såg, men här stod vi .., och det var i början av loppet tror pv och det ser ju himla trivsamt ut. Pv i röd toppeluva, Sen Maja, Anna, Anders. Micke lyckades balansera på kanten.


Emil - som nu tillfrisknat - hade biljett, men den fick Micke överta och här står kapten Lintott och deras hund Charlie.
Hur underbart är det inte att han är på benen igen!!


Och Marias stövlar var helt täckta av lera innan allt var över.
Maria, som i fredags bakade en chokladkaka/tårta som var överjordiskt god och som vi bjöds på efter det här äventyret ., kakan serverades med vispad grädde och hallon.


Ett av hindren var att hoppa från kanten av det här hindret på bilden ovanför och rakt ner i rena lervällingen! Det var tillräckligt djupt för att någon våghalsing skulle slå en saltomortal och det var inte så att man bottnade. Ååå, så många som  t v e k a d e  och försiktigt kikade ner.
Fyra av fem i Tauruslaget hoppade och den femte, han tog sin röda luva, klättrade ner och sa i morse att "nä, nu ska här tränas på att hoppa från såna här höjder i simhallen!"


Efter 1 timme och 50 minuter var Toughest Taurus i mål!
Det man inte klarade av, ja, då fick den springa en straffrunda.
Så här glada var dom efteråt ...
Åldrarna på lagets medlemmar är: Maja 27, Anders 31, Anna 41, Micke 46 och Pv 62.
Om ni visste hur spralliga dom var och det här skulle dom minsann göra om!
Heja!


Och så här ...


Och så här ...


Men det som gjorde mitt hjärta allra varmast, det var när Anders enkelt sprang upp för den här rampen och sedan drog upp andra som hade det knepigt (ja, jag kände mig så  glad, så omtänksam han var!!) och när jag ser den här bilden där han hänger ut över kanten och även drar upp AP, ja, då blir jag så rörd så det kan ni inte tro!

Sen åkte vi alla hemåt, åt ljuvligt god middag (tack mina barns pappa!) och efterrätt som Maria gjort (världens godaste chokladtårta/kaka med vispad grädde och hallon) och satt uppe till en bra bit in på natten och här var då precis alla; även Majas föräldrar.

Idag  lammfärsbiffar till lunch till dom som stannat kvar och nu är det plötsligt tomt och tyst och pv har sovit på soffan (även harry och nelly) och jag har diskat bort och dammsugit.

Vilken underbar helg!
Tretton personer till bords och fyra hundar som sprang omkring- vilken glädje -!
Ja, det var mitt bästa.
 


Det bästa för AP ...


Familjen samlad.
Vissa superduper-supporters och andra tillsammans, kämpandes ute runt banan.
Utöver det god mat, fina hundar, fin natur och bästa familjen, när livet är som bäst.

Bilden: längst bak Micke, Anders, Anna, Maja och tomtegubben - självaste pv -. 


Och så det bästa för annannan i Portugal ...

Hej Elisabeth,


Bildlöst bästa från mig. (Inte alls! hälsar Elisabet, som hittade en bild som kom just från dig, Anna, ja, en bild på utsidan ett vadderat kuvert! Bilden var från februari 2012).

En god vän och kollega från ett internationellt virtuellt nätverk för forskare och universitetslärare var på konferensbesök i Porto och vi kunde ta oss tid att träffas. Vi gick och tittade i katedralen och drack ett glas vin på min favoritplats och åt en god måltid tillsammans med P.

Och så pratade vi mycket om sådant som man behöver tala med en kollega på en annan geografisk plats men på ungefär samma plats i organisationen om. Handledning och utvärdering och folk som inte gör det de ska och så. Det blir väldigt mycket mera konstruktivt när det är med någon som inte är i samma organisation som en själv. Både roligt och nyttigt.

Hälsningar
annannan
(som uttalas ann-annan - inspirerat av en i den kvartett jag brukade plugga ihop med på universitetet som drog ihop namnen på ett radarpar som båda hade namn som började på an)