lördag 30 september 2017

En annorlunda dag ....


Har man i hela sitt vuxna liv arbetat varannan helg - förutom då på semestrar förstås -, så blir dom där två lediga dagarna nåt alldeles extra. Och allra bäst är det på fredagkväll .., då ligger den där ledigheten framför en, ungefär som en skimrande liten present om vars innehåll man inte har en susning. Ja, om man nu inte har planerat nåt, alltså.

Det hade vi inte.

Och denna den första dagen arbetar pv med det inglasade uterummet .., vi åker till Slöinge och hämtar ut en trasmatta som jag beställt (blev fel nyans av rött .., den får ligga i köket) .., och pv köper virke på byggmarknaden .., sen hemåt via Getinge och Steninge och vid tolvtiden frågar vi om grannarna vill dricka kaffe med oss och det vill dom.

Egentligen är det kvinnans son som äger huset (det som en gång tillhörde Gun och Göran), men av olika anledningar har nu kvinnan och hennes man tillbringat ett par månader här i Stensjö och det är så himla trivsamt. Nu sitter vi ute på altanen och pratar om allt möjligt och vi får veta att mannen är Våg, och storebror, äldst av tre syskon och uppvuxen i en bruksort i Gästrikland och att han har  arbetat två år i Bagdad berättar han också.

Hans fru, hon som är blond och slank (och Lejon), är ett mittenbarn (fem syskon totalt) arbetade i sin ungdom som au pair i Nairobi i Kenya av alla ställen på jorden .., hon har varit gift med en officer och fick då lära sig allt om Hur Man Uppför Sig, men nu har det varit dom här två i många, många år.


Några timmar senare är det vår tur att bli bortbjudna.



Det är Ecke och Britt som är inne på sluttampen av sommarhustiden och vi bjuds på en päron/äppelpaj med vaniljsås och sitter i deras trivsamma kök och så ansluter sonen Jonas och då blir det en massa prat om resor och om den här filmen som fått så bra kritik - med Fares Fares - och Jonas säger att på det hotellet - Hilton i Kairo - har han en gång bott och jo, han tänker nog se filmen och det tänker jag också göra.


På fönsterbrädan - alldeles intill mig - ligger en fjärdedel av årets tomatskörd.
"Vi fick fyra tomater, det var allt!" säger Britt lite deppigt.
Och då blir det prat om hur smaklösa butikernas tomater är just nu och för övrigt hela vintern.


Längst till höger Britt .., som är en av de vackraste kvinnor jag någonsin träffat.
Ecke tycker om färg och har gröna chinos.
En kraftfull man är han, med naturlig pondus.
Båda har arbetat som lärare.


Och vi talar om olika resmål .., om ordning och reda i Tyskland .., om älgar som äter upp äpplen och Jonas säger att han härom dagen såg en älgko med två kalvar komma promenerande rakt mot busshållsplatsen i Stora Skipås och vi pratar om näktergalen som inte hördes i vår .., om det totalt ofattbara att någon - helt frivilligt - kan välja att bli nazist och vi pratar om hösthallon och om havsfiske.
"Någon hade fått hundra rödspättor!" säger Britt lyriskt och undrar om inte pv är sugen på att göra Ecke sällskap ut till havs för att lägga ut nät.

Ecke och Britts cyklar vilar sig mot husväggen ...

På diskbänken står en liten hink med nyplockade björnbär som ska förvandlas till sylt inför middagen - det är Jonas som har plockat dem - och så reser han sig upp och säger att han ska ner till stranden och ta sig ett dopp, kanske det allra sista för i år?

Jo, men det blev en fin lördag.
Mycket prat och mycket glädje.
Tillsammansglädje.
Om ni vill vara med ....


.... på det som gjorde hjärtat extraglatt eller bara lite varmare ..., så är det i morgon det kommer på plats. Barbro i Brämhult var först ute med sitt bidrag och det ligger nu och väntar på kamrater. Hur trist är inte det ...? Alldeles ensam.

Collaget här ovanför visar en det-bästa-dag här i landet Halland.
Minns jag rätt så var det i fjol som två av tre barn med respektive var på plats här i Stensjö och det fiskades krabbor, Maria bakade och bjöd på sina urgoda bullar och det spelades golf.

Och vår lilla hall svämmade över av skor.
Ett av de bästa ....


Igår på jobbet var det lång kö i kassa 1 där jag stod och så var det då en äldre herres tur; en som under årens lopp har blivit rejält krumryggig och när han inte är så lång i sig själv, så blev det lite knepigt att nå ner till alla varorna i kundvagnen.

Kön var lång.

Bakom mannen stod en ung kvinna i 20-årsåldern och plötsligt frågar hon mannen framför henne om hon kan hjälpa till att plocka upp varorna?
Så glad han blev!

Är man väldigt till åren kommen, kan det ta tid det här med kortbetalning, så medan mannen letade efter sitt bankkort, passade jag på att packa mannens varor i två kassar och så, när betalningen var klar, klev den unga kvinnan fram och lyfte galant ner dom tunga kassarna i mannens kundvagn.

När mannen så tackat för sig, ropade jag försiktigt till mig kvinnan, gjorde tummarna upp och tackade för att hon varit så vänlig och hjälpsam.

Och jag tänkte på hur mycket jag älskar mitt jobb och hur många oerhört underbara ungdomar det finns!


Dagens fönster ...


"Hej, skickar en fönsterbild från mitt jobb. Sitter i byggnaden på andra sidan.
Karolinska sjukhuset långt i bakgrunden.

Hälsar Anna.-Lena i Tumba."

// Och tack snälla, rara! säger bloggmadamen.

fredag 29 september 2017

Det bästa ...


På söndag är det dags för veckans bästa igen!

Vill du vara med, så mejla bara det som gladde dig lite extra till bisse151@gmail.com.

På collaget här ovanför syns förra veckans glädjeämnen.

Välkommen med just ditt bidrag!


Fredagsfönstret ...


... fångades av Ulrika!

Är det en ask tro, det där trädet till vänster om fönstret?

torsdag 28 september 2017

Den tid vi lever i ....


Ibland, men inte alltid, känns det nästan som om jag ska gå sönder av glädje.
Eller kanske mer av nån slags tacksamhet över det faktum att jag råkat komma till världen just när tillvaron exploderar av framsteg.

Först kom den svartvita tv:n och det var ju ett under i sig, så färg-tv (pappa skulle bara testa om det var nåt att ha och efter någon dag sa han ..., "Elisabet, du förstår, t.om vädret blir ju finare i färg" och färg-tv:n blev kvar i vårt vardagsrum) och sen dundrade det till: då kom mobiltelefonen och datorn!
Och  s o m  jag älskar internet!

Så otroligt många rara och vänliga människor som dykt upp i ens liv tack vare Facebook och inte minst bloggen! Och så detta underbara Instagram!

I morse när jag vaknade vid femtiden, sträckte jag mig efter min mobil och började skrolla runt lite.
På Instagram hamnade jag först av allt i Etiopien där en stor högtid firades (bilden längst uppe) och jag tänkte att "så olika våra liv är!"


Därefter kom den franske presidentens konto och jag, som inte kan mer än några enstaka franska ord, tycker att det är alldeles oerhört intressant att följa herr Macron på hans resor och allt vad han nu gör.
(Det var det där med den dyre sminkören som retade mig bara).
Macron tycks ta sitt värv på allvar.
(På samma sätt följer jag även Angela Merkel, men inte Donald Trump, ja, han är på Twitter).



Och så, direkt efter den franske presidenten, dök den här bilden upp.
Den är tagen av Agnetha som en gång bodde i Malå och var kund i affären där jag arbetade och det var henne och hennes man /sambo som pv och jag besökte i somras, då, när dom husbilscampade i Mölle, i Skåne. Så härligt det var! Och så varm inutivarm jag kände mig efter det besöket!
Och jag tänkte också att vilken hullerombullertillvaro det är med Instagram!
Först ett inlägg från Afrika, så den franske presidenten och så Agnetha från Skellefteå!
Livet! Livet!



Allt det tänkte jag på den här morgonen, när jag låg under täcket - med harry intill mig - och skuttade runt i hela instagramvärlden! Där var Zambareilen i Oregon - hon som har så vackert rött hår och slaktar hönsen själv och berättar om livet ute i urskogen .., och där är arbetskamrater som nu bor på andra ställen - en av dem praktiserar på svenska handelskammaren i Amsterdam - och där är Nils-Erik hemifrån som fångat hösten på bild och den bilden är taen precis nedanför det som en gång var vårt hus!
Inom loppet av en sekund kände jag igen mig.

Vilken lycka att få vara med om allt det här!
Precis så känner jag det.

Dagens fönster ....


Nu har Ulrika varit och hälsat på hos dom här bamsehundarna igen!
Nästa gång kanske man får skåda husse eller matte också, jo, det vore nånting.

Vilket som: tack snälla som så ofta har fönsterhåven med dig!

onsdag 27 september 2017

Klockan 06.00 .....


... ger sig pv av till hamnen i Skallkroken (i Haverdal, några km från mitt jobb) för att ta ner masten på båten. I helgen är det nämligen dags att plocka upp båtarna på land.

"Men ska du göra det ensam ..?" frågade jag.

Jodå, inga problem.
Och i min mejl hittar jag den här bilden.

"Snart är masten nere ...", har han skrivit.

I sommar har det av olika skäl bara blivit bryggsegling, men nästa sommar - om allt är som det ska - då ska det bli andra bullar av! Då har vi mer än två, tre veckors ledighet tillsammans!


På jobbet ....


Det blev en lite omtumlande dag igår.
Först medarbetaresamtal i en timmes tid och under årens lopp har jag arbetat i olika butiker, men det här med samtal med chefen - i enrum och utan stress - det har sannerligen varit en bristvara.
Fram tills nu.

I en timmes satt vi i lilla kontoret och allt möjligt togs upp, däribland min uppsägning och att jag faktiskt tackar för mig den 22:a juni 2018. Det kändes bra. Som om en ny fas i ens liv tar vid och som om jag nu står på tröskeln och har ställt dörren lite på glänt; ungefär som när man är på väg ut, men ändå inte stängt dörren.

Joakim frågade också om det fanns nånting som jag tycker att jag borde förbättra, ja, han sa det inte direkt så, men andemeningen var den, och jag loooog och sa att det finns hur mycket som helst att förbättra, för så är det ju. Det blev ett bra samtal, tycker jag.

Och nu ska jag lämna över mina uppgifter till underbara Cornelia A så hon får skola in sig.
Så roligt för henne! Det här att ha egna ansvarsområden, det tror jag verkligen på, då blir arbetet genast mer betydelsefullt.

Cornelia ... en ängel rakt av!

Lite senare på dagen kom en kund in och skulle hämta ett paket.
När jag knappade sifferkoden på datorn, såg jag att paketet skulle ligga på hylla B01, men se där fanns inget sådant att hämta; inte i kundens namn!
SOM jag letade!!
Gick igenom alla hyllorna- om och om igen ..., samt lådorna där vi har våra rekommenderade brev/paket, men icket!
Till slut frågade jag kunden om jag möjligen kunde få hennes telefonnummer, så skulle jag leta igenom allt igen senare på eftermiddagen, då vi hade lång kö i kassan och jag började känna mig rent illamående.
Nej, hon ville absolut ha sitt paket.

Till slut bad jag Cornelia som då stod i kassan, att gå igenom hyllorna och hon, som är längre än jag själv, upptäckte att det lilla kuvertet glidit ner bakom sin hylla! Ååå, vilken lättnad!
Så jag tag kuvertet och letade upp kvinnan som just då var vid fruktdisken, kramade om henne och förklarade hur det hela låg till ., och att jag hade blivit så nervös så jag knappt kunde tänka klart, ja, hon såg aningen bister ut medan jag letade och letade, ja, det blev så bra allting på slutet och jag sa som det var att det absolut inte min förtjänst att det efterlängtade paketet (som egentligen var ett fodrat litet kuvert) kom fram, nej, det var Cornelias!

Det var full fart hela kvällen och vi hann verkligen inte med det vi - i vanliga fall - brukar hinna med.
Allt blev lidande!
Nåja, schemat kommer att förändras, så framöver blir vi fler på eftermiddagarna (som det nu är, så är vi bara två från klockan tre, ja, i kassan) och det känns bra!

Kom hem .., föll ihop i soffan .., berättade om dagen som varit .. pv vittnade om skoljobbet (han drömmer nog också om pension ...) och stöp i säng!
Nu stundar ledig dag och det känns sååå bra!
Kanske vankas ett dopp i havet?
Lediga-dags-fönstret ....


Från Kerstin i Trelleborg kommer dagens fönsterbidrag.
Så här skriver hon: "Som ett kinderägg - tre i ett; en glasdörr som låter oss se fönstret i ett rum och reflekterar fönstret i rummet intill."

Tack snälla! säger jag.

tisdag 26 september 2017

Dagens fönster ....


"Behöver ingen närmare presentation. 
Tog bilden i förrgår. (söndags)
Kram på dig!/Solbritt"

// Elisabet skriver: tack Solbritt! Du  a n a r  inte så många känslor den bilden satte fart på! Bakom dessa fönster (och ytterligare två) tillbringade jag sju år.  Jag var fyrtionio när jag flyttade in; då hade såväl min mamma som min dotter bott där, jag blev liksom nummer tre.
Nyskild.
Ett helt nytt kapitel i mitt liv skulle skrivas.
Så mycket ängslan och oro som singlade omkring i den lägenheten - i alla fall till en början - men också, så mycket glädje!
Så många möten!
Och på ett sätt mötte jag även mig själv.


Att flytta från ett hus som man älskat, till en liten etta i stan .., vilken omställning!
Så jag gjorde mig en egen liten täppa på trappan ut mot gatan och planterade stockrosor utanför fönstret, till vaktmästarens förtret.

"Hur skulle det se ut om alla gjorde så?" sa han uppbragt.

Ja, förmodligen skulle det bli himla trivsamt.


Lägenheten hade en gång varit blomsterhandel och aldrig har jag väl haft finare pelargonior än under tiden på Regementsgatan!
Och herr och fru Undulat flög fram och åter mellan fönsterna och flög aldrig ut, trots att dom hade möjlighet.


Tvärs över gatan låg Fridhems Livs där jag kom att arbeta under tretton år.
Så många rara människor som man lärde känna!
Ofta hade jag fönstren ställda på glänt eller på vid gavel och kunder från affären passerade och hojtade hej. Så mycket värme som kom inseglande i den lilla ettan!


Och där utanför pågick livet.
Det var filminspelningar (Wallanderfilmerna) och gatukontorets personal som kollade att allt fungerade. Och i huset på andra sidan - det grå - var det damfrisering.


På andra sidan gatan, alldeles vid affären, samlades det här glada gänget när det var dags att åka till Tomelilla på dans. Finklädda. Upprymda. Vinkandes. Och världens raraste kunder! Mannen i kavaj i mitten, han som står lite bredbent, heter Jonas Nilsson och ingen kund har väl någonsin varit så snäll mot mig som just denne Jonas.


Och från ett annat fönster i lägenheten hade jag utsikt mot Maggans second-handbutik och hennes hund Jonna som ofta låg och sov i skyltfönstret, eller som här, blir ompysslad av en tant vars namn jag har tappat bort. Femtio meter bort, bara runt hörnet, låg (och ligger ännu) Möllers bageri.
Hur många Milanokakor hann jag kalasa på innan flytten gick till landet Halland?
Många!


I lägenheten bodde även pElle - min katt - och på soffan tillbringade en husletarman från Stockholm en vecka - i alla fall nattetid - på dagarna sökte han efter drömhuset på Österlen.

På golvet i lägenheten har den STORARTADE madamen från Göteborg sovit ut (efter bloggträffen) och i loppisfåtöljen har Bettankax suttit och även Torun från Staffanstorp och Ulrika har tillbringat minst två veckor på Regementsgatan hos mig!
Och tänk ...., Bente från Hamar i Norge har också - tillsammans med sin son - tillbringat några dagar i just den lilla lägenheten!

Och bloggvänner från Östergötland och Jämtland har tittat in! Dit kom även en cykeltokig smålänning och hade med sig en blodtrycksmanschett.
Emil och Emma har sovit över, till mormors glädje.



Ja, den lilla lägenheten med sina outsägligt vackra fönster, den har verkligen en särskilt plats i mitt hjärta. Det har även ovanpågrannen Erik, som inte längre är i livet. Här vinkar han till oss från .., varifrån han nu är.


Handtaget till det som då var "min dörr".


Så här såg det ut sist jag tog en bild av trappan utanför lägenheten.
Tomt och öde.
Lite sorgligt.

Tack du snälla, rara, goa Solbritt för fönsterbilden som satte igång en hel lavin av minnen och känslor!

måndag 25 september 2017

Innan man åker till jobbet ....


Kör man till Steninge.
Ensam på parkeringen.
Friherrinnan vill bada, men är upptagen.


Fikakorgen bestod av bröd och vatten.
Det gick bra det med.


Och det kan jag säga, att detta var nog årets bästa dopp.
Några minuters simtur .., och att simma under ytan och se alldeles klart mot botten!



Kanske kan man likna den där känslan av total avslappning vid yoga?
Det är som att hitta ett krus och bara fylla på.
Kraft och ork.
Glädje.


Och tidigare idag, stoet som blir sååå glad var gång Nelly närmar sig.
Stoet som snusar så ömsint och försiktigt på den där lilla gumman.
Dagens fönster ....


... speglar sig i väggklockan som en gång fanns i mitt barndomshem, men som nu sitter på en vägg i landet Halland.

Jag tror att klockan tillhörde min pappas farbror, ja, denne farbror bodde tillsammans med sin syster och detta barnlösa syskonpar blev fosterföräldrar till pappa och hans syskon, samt en kusin till dem, då tbc härjade som värst och bland annat tog livet av såväl min farfar som min farmor.


söndag 24 september 2017

Och stort tack ....


Ni är bara för underbara!
Tänk, så mycket glädje vi delade den här veckan - men på olika sätt -!

Någon - Anne i Mantorp  - har sett en film som ska diskuteras .., Ulrika har fått en namnskylt som betyder mycket .., Ann i Göteborg har suttit hos tandläkaren och lyssnat till ACDC i hörlurarna, allt medan hon bett tandläkaren koncentrera sig på jobbet, nej, hon behöver inte berätta precis allting om vad som ska ske.

Eva på Frösön har varit på utflykt med anledning av den dagbok hon läst, den som Evas svärmors mamma skrivit, hon, som var lärarinna i Jämtland.
I Dalarna har Kerstin haft stor glädje av barnbarnet som har på sig tröjan som Kerstin sytt - den med alla sorters fordon på tyget -! Och friherrinnan, hon har badat i havet och glatt sig åt före detta kunder som talat om hur mycket dom saknar henne.

I Borås, där har Barbro Danninger njutit av stick-konst! Ja, hon njuter av all möjlig konst, den kvinnan!
Och själv kände jag hjärtevärme när jag såg grannens pytterabatt och Babsan i Uppsala har, efter en trist sommar, givit sig av till varmare breddgrader! Stor lycka!

Tack snälla som hakade på! Ja, det var ju egentligen ni själva som kom med förslaget och jag tänkte att vi blir väl bara två, tre stycken! Det blev vi inte.

Kram härifrån!
Det allra, allra bästa för mig själv ...

.... det var lillflickan som kom till kassan i eftermiddag och var så innerligt pratglad.

Hon berättade att om två veckor skulle hon minsann fylla fyra år, hon skulle ha kalas och få många presenter och hon berättade allt möjligt och dom som stod i kön bakom log allesammans.

Den lilla fröken, hon gjorde mitt hjärta så varmt, så varmt!
// Det bästa för Kerstin i Dalarna ...


Det bästa i veckan var att träffa barnbarnet J igår ♡
Tiden går så fort och fast jag träffar honom ofta och pratar i telefon eller via Messenger med video så har han lärt sig mycket nytt när vi ses "på riktigt ".
Pratar, pratar och river fram massor av grejer i köket och sin del av vardagsrummet. 
Igår bakade vi sockerkaka i en av formarna 🚗😀
Idag däremot blir det lugnt - reserv-reserv-orken tog slut igår så nu samlar jag ny till nästa barnbarnsträff ♡
Kram Kerstin i Dalarna
// Det bästa för Ulrika i Närke ...


Veckans allra bästa, det var att vi fick ha lille Alfred hos oss över helgen. :-)



Alfred är Andreas (min äldste son) och Nathalies hund, han är ljuuuuvlig!


Annat som varit riktigt bra den här veckan:
Min namnskylt som kom i måndags. Det är för mig långt mer än "bara" en skylt.
Jag är så glad för mitt jobb. Fantastiska arbetskamrater och arbetsuppgifter som verkligen gör gott. Dessutom tacksamheten för att jag än så länge kan arbeta.
// Det bästa för Barbro i Uppsala ...


Det bästa denna vecka var att få gå morgonpromenad i ett härligt Port de Pollenca.
Som jag längtat efter denna resa
Efter en trist och allmänt kass sommar.

Kram Babsan😘
// Mitt eget bästa ....


Det var nog utan tvekan att kapten Lintott - Emil - blivit piggare och t.om umgåtts med sina kompisar. Så mycket oro som vi har känt över hans proppar!


Besöket på Lilla Napoli i Falkenberg var också så himla trevligt!
Tillsammansglädje .., å, det betyder mycket!


USA-podden .., skänker mig alltid glädje!


Och den lilla rabatten hos grannarna.
Igår på jobbet kom mannen i huset och handlade och jag berättade om all glädje som dom här lite gladlynta blommorna skänker!

"Det är helt och hållet min fru som sköter om det där!" sa han leende.


// Och det bästa för friherrinnan ...


Det bästa denna veckan var när jag var på Hemköp och handlade.
Jag träffade många gamla kunder som kom fram och kramade om mig och berättade hur mycket dom saknar mig där.
Det kändes så härligt!

Nästa var nog det härliga kvällsbadet i veckan.
// Det bästa för Ann i Göteborg ....

Hej söta du!

Det låter kanske konstigt, men det bästa den här veckan hittills var tandläkarbesöket i onsdags.
Jag har en tandläkare, som är så lätt på handen och som har en ny tandsköterska, som är såååå duktig på att lägga bedövning.

Dagens besök gällde en förberedelse till en krona och det är sannerligen ingen kul behandling, MEN vi har en överenskommelse Elisabeth (ja, din namne) och jag;
Jag säger till henne att hon inte behöver berätta allt hon gör, (vilket hon annars gör väldigt pedagogiskt) utan jag proppar in mina hörlurar och lyssnar på musik och hon jobbar på.



Så där ligger jag i tandläkarstolen, men kraftig bedövning, som sköterskan lagt med silkestass, men AC/DC i öronen och hon borrar och petar och står i. Hon tecknar till mig när hon behöver fråga mig nåt eller säga till att jag ska bita ihop  och till slut är det klart.

Ingen direkt njutning, men närapå....
Ett STORARTAT besök!


Det bästa för Barbro D .....


Hej!

Idag så stod jag en stund och tittade på alla textila bidrag som kom in till Borås gatukonstfestival No Limit, som avslutades för drygt en vecka sedan.
Jag tror temat var "Flower Power" och deltagarna skulle tillverka rutor (i valfri handarbetsteknik) i storlek 12x12 cm eller 24x24 cm.

När rutorna anlände till de ansvariga, så satte de igång med att sy samman dem till mycket större rutor. Sedan under pågående festival så kläddes en av broarna över Viskan in, så att båda sidornas räcken/galler täcktes av textilkonst.

Som boråsare är jag så tacksam för allt jobb som så många har lagt ner på detta. ♥

Det som är extra kul (som idag) är att konstverken skapar små fina möten - människor emellan.
När man står och tittar och kanske även fotograferar, så får man ett gemensamt samtalsämne och det blir lätt att växla några ord med de andra som också stannar upp.

Här en utav alla hundratals bidrag, och jag tycker det passar bra in på din tanke om det där som gör hjärtat varmt och/eller gör en glad. 
Get Happy - Speak Your Yarn!

Varma hälsningar/Barbro D
Det bästa för Eva på Frösön ....

Vad roligt att få skicka veckans bästa till dig igen.


Det bästa för mig var söndagens utflykt till Offerdalsbygden. Jag har läst delar av min svärmors mammas dagbok, med början 1912 när hon började lärarinneseminariet i Östersund. Så poetiskt skrivet med många tunga tankar och ensamhet. Hon beskriver sin tid som ung, färdig lärarinna i en liten by som heter Enarsvedjan. Så mycket ensamhet.


Jag blev nyfiken och åkte dit tillsammans med ena dottern och sonen. Vi fick en fin dag med besök
på fler ställen än denna by. Jag träffade på en man i Enarsvedjan (jag såg honom ute på sin gård och stannade bilen för att prata med honom), han och någon fler höll just på att forska lite kring byn och han hade nyss läst om Ingeborg, kvinnan vars dagbok jag hade läst. Han hade läst att hon varit lärarinna i byns skola, som nu var riven. Tänk vilket sammanträffande!
Här följer några bilder från dagen.

1. Landösjön (bilden här ovanför) den fick man åka över med någon slags färja eller gå över isen under vintern ända fram till 1923 då väg byggdes till byn.


2. Ett gammalt hus bredvid där skolan en gång stod. Kanhända detta fanns där 1914.




3. Vi åkte vidare till Rönnöfors, en liten by där det en gång i tiden utvanns malm.
 Bild från ruinen av smedjan.


4. Sista bilden från Gärdesån, en liten oas mitt i skogen. Och naturen glödde av alla höstfärger.


Kram Eva
// Det bästa för Anne i Mantorp .... 

Hej!
Så roligt det ska bli att få läsa om allas "bästa".
Här kommer mitt bidrag som är att filmklubben på biblioteket har dragit igång igen. Igår var det premiär med filmen Stekta gröna tomater ..... som är en av mina favoritfilmer.




Efter filmen bjuder biblioteket på fika som alltid består av kaffe/te och härliga ostmackor.
Och till det så snackar vi om filmen.

Jag älskar dom här kvällarna med mysiga bekanta på bibblan.
Kram/Anne i Mantorp