Klart!

Sockerkakan färdig och så fin.

Sånt blir jag glad av.

Klappar mig själv på axeln och säger ..."se där .., du borde ju bli hemmafröken!"

Och idag blir det nytt bloggvänsbesök!


Å, det här blir en så härlig sommar .., där den ena obekantingen efter den andra dyker upp.

Nu är det den här madamens tur .., och förstås, hennes lagvigde och lille lurvtussen till hund.

I morgon kommer Bente fra Norge och hennes son.

Och har vi tur, dyker herr Fotografen upp också?

Tänk ...


... nu är blodtrycket nere på 107 / 68.

Pulsen också 68.
(Tio lägre per minut än för ett halvår sedan ...).

Håller jag på att sakta somna in?

Hur kan det bli så här?

Borde man testa att sluta med blodtrycksmedicinen?

Eller kanske ta kontakt med vårdcentralen i Getinge?

Eller bara vara lycklig?

Men jag mår så bra, så bra, så bra och känner mig såååå tillfreds med tillvaron!

Flera lördagsfönster ...

Ååå, så glad man blir!

Man ber om fönster på kvällen innan man går i säng och på morgonen hittar man små presenter .., jo, fönster som kommit susande genom rymden!

En av dem som hörsammat bloggmadamens önskan .., det är hon, vars man har ett alldeles osedvanligt välfyllt garage, ja, just det, jag glömmer aldrig det inlägget.

"Hej Elisabet!

Här kommer en bild med kanske för många fönster för att kvala in i din samling.

Den är tagen utanför Strömma Bomullsspinneri i Karlshamn.

Jag minns så väl tygerna i skolslöjden på sjuttiotalet som kom från Strömma.

De fanns i alla möjliga färger och hade smala invävda ränder i andra färger.

Docksskåpsmöbler från 70-talet är också klädda i detta tyg.

Mvh Moster Mjölgumpa."

Det är klart ...

pElle med huvudet på mattes hand ..., i timmar ligger vi så.

.... att om man tar siesta vid femtiden på eftermiddagen .., och därefter dricker kaffe lagom till Dobidoo ett par timmar senare ..., då är det inte alldeles självklart att man somnar så där på direkten när det är läggdags.

Nej, då kan det bli så där så att man ligger och snurrar till halv fyra på natten.

Eller morgonen.

Och pElle ligger nära, nära och blir till en slags trygghet där i mörkret.

Intill oss sover pensionatsvärden så gott, så gott .., till synes helt obesvärad av kaffe och siesta.

Dagens fönster ....

... finns i det gula huset på kullen, allt uti landet Halland.

Det är inte direkt fönsterbrist, men bara så ni vet .., så får ni mer än gärna ta en bild av något fönster och maila till bisse151@gmail.com .., så lägger jag in allt eftersom.

Ett fönster hos er själva ..., eller i omgivningen?

Jodå, det tycker jag verkligen att ni kan göra.

Apropå ...

... inlägget hos Anna i Sheffield.



Och då kommer jag ihåg den här.

Nästan det bästa jag vet i humorväg!

Verklig glädje ...

... är att få tid att göra sånt som man älskar att pyssla med.

Skriva brev, t.ex.

Till småttingar.

Utflykt ...

Och så tar vi bilen och kör norrut, mot Falkenberg.

Har man själv blivit uppsprättad i buken, då vet man att ett bilbälte kan vara ett eländes elände, så jag säger till pv att "men ta kudden mot magen!" och det är precis vad han gör och det fungerar så bra, så bra.



Det är den allra bästa av sensommardagar!

Ååå, nästan överallt ser vi hästar och kor och där är stora skockar med får och somliga ligger ner i gröngräset som inte längre är så grönt ..., andra ägnar sig åt lunchen.

Och vi passerar Eftra kyrka som är så vacker där den ligger på en höjd, med utsikt över bergen där långt borta på andra sidan dalen!

Och där är bondgården där vi köper världens godaste ägg (45 kr för ett flak, pengarna läggs i en box med låsanordning och på ett block intill skriver man upp sitt namn och hur mycket man har betalat) och en bit därifrån ser vi skylten om färsk kyckling.


Blommorna visar sig vara från pv:s arbetskamrater.

Det är inte långt till Skrea Strand, där vi ska hämta blombuketten till pv.
Två mil, kanske?


Buketten är UNDERBART vacker och sammansatt av någon florist på Blomsterbörsen ute på Skrea Strand.

"På Ica Supermarket i Skrea Strand, där skulle du söka jobb, där skulle du nog trivas!" sade hemifrån-Birgitta när vi besökte henne och Gösta utanför Ystad, ja, för en tid sedan.

Och vilken butik det visar sig vara!



Den är jättefräsch och fin .., grönsaksavdelningen är inte märkvärdig i sig, men allt ser fint ut .., och delikatessavdelningen och charkdisken är m a g n i f i k!

Är man inte hungrig när man kommer in för att handla, så blir man.

Vilket utbud!

Och så snyggt exponerat!



Enda nackdelen är att butiken känns trång.

Det är svårt att komma fram med vagnen och man kan tänka sig att den här affären - belägen inte långt från själva stranden - kanske femdubblar omsättningen sommartid, och hur trångt ska det då inte bli mellan hyllorna?

I kassan sitter en vänlig kassörska .., en ung tös på dryga tjugo kanske .., påminner lite om Hanna Ahlstedt i Ystad, och jag blir glad och tänker att under alla veckorna här har jag, helt ärligt, inte sett många kassörskor som har brytt sig om kunderna, men den här unga damen, hon gör det.

Man blir glad.



Och vi, som bara tänkt köpa "lite grönsaker" som komplement till det vi har hemma, går ut med två välfyllda kassar.

Kundvagnarna är fräscha och man behöver inte ha 5:or eller 10:or i plånboken, vilket känns bekvämt, det är bara att ta sin vagn och handla.

På en av dem sitter en kvarglömd inköpslista.

Om jag, som Anna och Micke, skulle betygsätta ställen man besöker, så blir det en 5:a för utbudet av varor och hur allt är exponerat, men en 3:a för otillgängligheten mellan hyllorna.

Så var det med den utflykten.

På agendan ....

Gullholmen, Bohuslän.


Gräsklippning i Steninge - gräset är 2 dm högt - och efteråt: hässja.

Åka till Falkenberg till blomsteraffären och se vad som väntar där.

Spännande.

Titta in i Icabutiken på Skrea Strand.

Köpa ett vettigt hårspänne som håller mer än 1 vecka.
(Alla som har tjockt hår förstår vad jag menar).

Posta brev.

Njuta av gråblå himmel och - mellan varven - solsken.

Nåt sånt.

Och har ni tid över, lyssna gärna till dagens version av "Tankar för dagen".

Några minuter bara, men å, så tänkvärt.

Fredagsfönstret ...

... fångat av madamen i Norrbotten.

Hon som tar så outsägligt vackra bilder.

"Inget godis .., jaså, på det viset ...?"

Taurus, Annas häst, har en kompis i sin hage som heter Russ.

Idag har Russ varit olydig, ja, när han inte fick som han ville.

Här kan man se vad en filurig häst kan göra då.

Obs. glöm inte att klicka på bilderna - och läsa bildtexterna - ,-)

Till Bente ...

Idag fyller Bente år.

Ni vet, Bente i Hamar, i systerlandet Norge.

Det var planerat att hon och sonen Ola skulle ta tåg och buss och sedan anlända till Halmstad vid tretiden i morgon, men se, precis som förra gången när hon skulle komma, drabbas hon av lunginflammation och så blir allt bara pannkaka.

Aj,aj,aj.

Nu har Bente högtidligen lovat att sluta röka (ja, det är inte hälsosamt när man har lungbesvär), fast det vet hon inte, men jag tyckte mig precis höra nåt sånt när vi pratades vid, jominsann.

Hur som helst .., här kommer en jätte-jätte-jättestor grattiskram till Lejonet Bente!

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Insikt nr 291 ....


Förstog, förstog, förstog, förstog.

Säger alla i radio eller tv.

Sant .., eller ...?

Herr Cicero.
Född den 3:e januari , år106 f.Kr.
Stenbock.
Huruvida han hade höger eller vänster tumme upp, är ovisst.

Det finns hur mycket intressant att ägna sig åt, när man står mellan två arbeten.

Man kan plocka björnbär .., läsa dagstidningen från första till sista sidan .., man kan skriva brev för hand och ägna timmar åt att fotografera ..., man kan sitta och scrolla sida upp och sida ner och titta var alla lediga arbeten finns (mest säljare, barnmorskor och lärare, för att inte tala om städpersonal med styrkt erfarenhet och ingenstans finns så många lediga jobb som i Kungsbacka, söder om Göteborg!) och så .., kan man, titta på Kunskapskanalen.

Där, klockan 10.00 idag, visades ett alldeles fantastiskt program som handlade om den grekiske romerske (förstås, tack Lena!) politikern, författaren och advokaten Cicero.

Det var hur intressant som helst och programmet visade hur denne vältalige Cicero försvarade Sextus Roscius, som anklagats för att ha mördat sin far.

Programmet slutade med att Cicero stod som segrare i rättegången och Sextus friades helt.

"Vad som hände Chrosygonus (som man tror låg bakom mordet), det vet man inte ...", sades i eftertexten.

Och så kikar vi in på Wikipedia och där står klart och tydligt att denne Chrosygonus blev dömd till döden och avrättad.

Hmmmm.

Undrar just vem man ska tro på?

Och så ska ni inte glömma den underbara dokumentären ikväll kl. 22.00
En dokumentär som tilldelats priset Prix Europa, för bästa dokumentär år 2009.
Kunskapskanalen, förstås.

Torsdag i augusti

Vilken dag!

Först blir det promenad ner till havet -mest för att pv vill få frisk luft och framför allt få tillbaka orken och kraften - och vi tar med oss tre byttor utifall att vi hittar ännu mera björnbär och det gör vi.



Och det plockas och plockas och pv blir förfärligt trött och sätter sig mellan varven och vilar och jag säger att vi kan strunta i att gå hela vägen, vi går hem .., och "ja, gärna, jag hade själv tänkt föreslå det ...", säger han.

Nu är rollerna helt ombytta.

I vintras, i februari, orkade jag knappt ta mig hem från havet .., och jag tänkte att detta kommer jag aldrig att fixa!

Idag är det tvärtom .., sakta, sakta går pensionatsvärden och jag frågar om det är okej .., ska vi vila lite?



Solen flödar.

Precis hela dagen är det ett strålande solsken!

Och vi tar bilen och kör till Haverdal där jag ska handla färsk fisk till sigge nilsson och pElle, men hel sill finns inte idag heller och jag står och pratar med den urtrevlige försäljaren som står där utanför affären med sin husvagn modell låååång och där man kan köpa färsk fisk från Göteborgs hamn.

En man från Canada (men på sedvanligt årligt besök i Haveradal .., berättar han ..), köper fisk för femhundrafyrtio kronor, bland annat en röd fisk som i formen ser ut som en stor abborre.

"Ni ser, den går på djupet .., det är därför den har så stora ögon, det är så mörkt där nere ...", förklarar Kalle på klingande göteborgska och sedan på lite hemfixad engelska.

Jag köper tre fiskburgare och den "magiska romsåsen", ja, så kallas den och sedan kör vi hemåt.

Det blir cykelfärd raka spåret till havet och det blåser friskt .. men jag går ut i vågorna och simmar och dyker och blir den lyckligaste människan på jorden eller i alla fall väldigt lycklig.

Fortfarande soligt och fint.

Bente fra Norge som skulle komma på besök i morgon, har - precis som i fjol - drabbats av lunginflammation och går nu på antibiotika.

Ajajajaj. Nu är det färdigrökt Bente, hör du det!

Torsdagsfönstret ..

"Mors!

Här kommer ett fönster från ett (liiitet) stationshus längs inlandsbanan. :-)

Kram!

Ulrika."

Sevärt

Tänk, att man kan sitta i en timmes tid och titta på en dokumentärfilm med enbart närbilder av ansikten.

Tänk, att man kan sitta i soffan och dricka te och äta hembakta grahamsbullar med ost och plommonmarmelad och samtidigt titta på det där programmet och det är andlöst tyst i rummet, för man blir så tagen av själva pratet i filmen.

Och sättet den är filmad på.

Närheten.

Ömheten.

Och medan jag håller tekoppen mellan mina händer, så tänker jag att det är underligt - eller inte -att jag känner sådan samhörighet med människor som bor österut .., i Polen eller Ryssland.

Det där enkla.

En alldeles magnifik film är det.

Om livet.

Framför allt om livet.

"Under cellgiftsbehandlingarna pratar patienterna om allt från perukschampo till det svåra i att hålla masken inför familjen.
De är i olika faser i livet men samtalen kretsar kring samma ämnen; rädslor, kärleken och döden."

Filmen sänds i repris den 19/8 kl.22.00 och den 21/8 kl.18.00 i Kunskapskanalen.

Eftermiddag ....

Först ägnar jag en timme eller så åt gräsklippning.

Nu har jag lärt mig ., att ha en sladd att hålla reda på är inga problem.

Det är outhärdligt kvavt ute.

Svetten forsar!

När gräsmattan är prydlig och fin, cyklar vi ner till havet.

I vanliga fall är pv långt före mig och slalomåker i hög fart med sin cykel ..., nu, är han lååångt bakom.

Likt en gammal farbror krum-går han längs stranden .., och själv tar jag på mig baddräkten .., vadar ut i äckeltjockt tånglager .., och sedan ..., ett alldeles underbart bad!

Dyker ..., simmar under ytan.

Svalt vatten mot pannan.

Och så hemåt igen.

Jag vänder mig om .., tittar var han är, kompisen min.

Kommer hem ..., säger det jag alltid säger ..."å, det finns inget mer underbart här i livet än att bada!" .., och duschar iskallt för att behålla Känslan.

I loppisfåtöljen ligger pElle och sover djupt,

Ute kommer just då ösregnet.

Litet besök hos herr Witt ...

I lilla byn Steninge, bara några kilometer härifrån, har herr Witt sin butik där han säljer egna alster.

Hos honom och hans son Ludwig, tittade jag in idag.

Och grattis

- förresten -

på namnsdagen alla bloog-Lenor!

Onsdag i landet Halland ...

Arbetsförmedlingstitt .., P1-lyssnande .., och krönikeläsarglädje.
Betyget från chefen.
Flugsmällan.



Kaffestund på altanen.
Sol och parasoll.
Och sigge nilsson på jakt ute på savannen.



Och glädjen över att skrivaren fungerar.

Glädjen över att kunna göra fina brevpapper och vykort.

Sånt.

Onsdagsfönstret ...

Hilda, pensionatvärdens dotter, tecknade/målade detta i sin ungdom och tavlan sitter så fint på väggen här i det lilla rummet där jag just nu befinner mig.

Ett fönster mot sydväst står öppet.

Knappt en vindpust där ute, men himlen är mörkt, mörkt blå.

Och i köket sitter pv och läser Hallands Nyheter; en lokaltidning som jag (som nyinflyttad) får ta del av - alldeles gratis -, i tre hela månader.

Känner ni doften ...?

Nyss uttagna från ugnen.

Och äntligen .., håller jag på att lära mig hur pensionatets ugn fungerar!

Liten hälsning från sjuklingen ...

Och aaaaj, så ont det gör när man skrattar!

I love sigge nilsson!

Ja. Just så är det.

Anteckningar ...

Pill-ritande framför datorn.

Det handlar om perspektiv, hur man får rätt perspektiv på en teckning.



Bland annat, alltså.

Att Sylvester Stallone ska kyssa sonen i röven .., det hade jag ingen aning om.

Men det där om skolan ..., det anade man nog.



Ungefär liknande streckfigurer tecknade hans pappa, då, i sin ungdom.

Ja, kanske nu också?

Det var mest vid telefonsurrande som dylika alster kom till.



Och mitt i alltsammans tänker sonen på Dominikanska Republikens nationalsång.

Och nu har han återvänt till Malmö.

Och precis som när han var yngre ..

... sitter han med pennan i handen och pill-ritar.

Björnbärssylt ...

Och det slår mig - återigen - att den vänsterhänte sonens handstil

är en

exakt kopia

av hans farfars.

Dagens fönster ...

... för tillfället är lundafarmor den allra flitigaste med fönsterhåven.

Här är några annorlunda varianter från Sofiero i Skåne.

Insikt nr ...

Bäst i tv just nu: Klara Zimmergren!

Hon är bara u n d e r b a r.

Spola fram till 9:54 ... och lyssna vad en hundägerska säger.

Eller till 22:30 ...., då blev jag så rörd, så jag fick nästan svälja.

Med posten ...

... kommer ännu mera vardagsglädje!

Två vykort, ååå, det är ju hur kul som helst!

Det övre är från Island och lyder som följer:

"Om ni någon gång ska åka på honeymoon - åk till Island ,-) !
Ön är magisk.! Solen strålar.
Jag sitter vid matbordet och ser ut över milsvida hedar, där får betar.
I horisonten ser jag Vestmannaöarna.
Till vänster Eyafjallajökul.
Vi har badat i en varm källa, omgiven av höga berg.
Vi har upplevt hisnande vattenfall.
Och lammkött som smälter i munnen.
Och jag har köpt en islandströja för 165 Sv Kr!!
Wonderful life!!
Kram Eva."


Saltram, Devon.
The Library.

Det andra är från min systerdotter Rita och hennes dotter Nathalie.

Den senare har fått ett stipendium för att studera Plymouths arkitektur under något visst århundrade och i två veckor ska hon vara i England och ägna sig åt studerandet.

Så här skriver Rita (som åkte dit bara en enda vecka).

"Gått backe upp och backe ner, fotat och fotat.
Kanske inte dina vyer, utan golvsocklar, stuprännor etc.
Det engelska vädret är .., engelskt.
På Saltram spelades Stolthet och Fördom in - här var vi länge.
England i chocktillstånd: jag har inte shoppat något alls, men Nathalie desto mera .., bara böcker!
Kram Rita & Nathalie."

Och eftersom det blev så mycken glädje i och med postens ankomst, vill jag meddela att räntan säkerligen är på väg upp.

Och så ...

... kommer älsklingssonen, han den ende, på besök.

Och tänka sig, vi går på promenad längs havet och var sin liten hink har vi med oss.

Överallt växer björnbär och vi fyller våra hinkar allt eftersom.

Det blir totalt tre liter bär, varav två nu puttrar i kastrullen.



Björnbärssylt .., ååå, perfekt till våfflor och grädde!

Den tredje litern ska sonen få med sig till Malmö .., det blir nånting smarrigt att ha i hans milkshake.

Efter promenaden blir det bad i havet.

Apropå förrförra inlägget ....

Tjej eller kvinna ....?


Igårkväll lyssnade jag till två helt, totalt underbara pärlor i P1.

Först Sommar med pianisten Staffan Scheja.

Hur intressant som helst!

Tillsammans med Pija Lindenbaum .., den för mig mest intressanta sommarprataren.

Och sedan ..., en tänkvärd pratkrönika med Mark Levengood.

Klicka på länken .., titta till höger på sidan ., under rubriken "Lyssna" .., där finns Mark.

Mark pratar, bland annat, om detta att vi aldrig vill bli vuxna .., att vi kvinnor, hur till åldern komna vi än är, prompt vill kalla oss tjejer.

Och männen är förstås eviga killar.

Klart hörvärt!

Morgon i landet Halland ...

Det här lugna livet på landet gör underverk.

Min tidigare relativt höga puls, är nu nere på - för mig - rekordlåg nivå, 66 slag ..., och blodtrycket är jättefint.

Alldeles tydligt känner jag själv hur allt liksom hamnar i b a l a n s.

Att bo på landet .., att lyssna till vindsus i stället för hetsig biltrafik .., att fixa frukost stående vid köksfönstret och på gräsmattan upptäcka en Gröngöling som också tänker på frukost och letar maskar i gröngräset ..., att se lakanen fladdra i vinden .., det är för mig maximal livskvalitet.
(Jag borde ha blivit frikyrkopredikant, ser jag, allt som fattas är era hallelujarop!)

Och att på morgonen släppa in en mjauuujamande sigge nilsson .., att ge honom mat .., att sitta vid frukostbordet och lyssna till P1 .., vilken förmån!

Ja, så länge det nu varar.

(Bäst det är blir man kallad till arbetsintervju och sen får man ställa väckaren på 04.30 och därefter pendla i två timmar och då kommer jag inte att tro att jag har varit med om det här livet ...).

Och pv, som igår var så pigg och alert, går idag som en gammal farbror .., han är krumryggig och har såååå ont i såret som sträääcker och drar.

"Det håller nog på att läka, du var ju så ihärdig igår .., det är säkert därför ..?" säger syster nilsson tröstande.

Efter frukosten går patienten och lägger sig, alldeles färdig och våt av svett.

Och tänk, idag kommer ende sonen på besök!

Klockan tolv ska jag hämta honom på stationen i Halmstad.

Åååå, sicken glädje!

(Nu borde jag egentligen ha med nånting eländigt här på slutet, det får inte bli för puttinuttigt och lyckligt och saligt, då kan läsaren bli kräksjuk .., så ni kan ju tänka lite eller mycket på Pakistan och Kina, och glöm för all del inte att ett stort antal av världens grodor håller på att försvinna - deras hud släpper inte in syre som förut - och snart är det riksdagsval och för hälften av vårt lands befolkning kommer det, oavsett resultat, att kännas förfärligt eländigt .., och det är långt till nästa semester och om inte alltför lång tid så kommer dessutom snö och dimma och säkert halka också. Såja. Nu känns det väl genast lite bättre? )

Måndagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle, i landet Halland.

Bra karl ...

.... reder sig själv.

Eller nåt sånt.

Och dessa underbara möten ...

Eva och Magnus och den nybakade sockerkakan.

Den här sommaren går till historien - i alla fall min historia -, som bräddfylld av härliga möten!

Och där finns t i d att mötas, inte minst.

Mitt på söndagen kommer bloggmadamen från Medelpad, men just nu på liten holiday i landet Halland, och med sig har hon make och son och det blir bara så trevligt!


Evas vänsterhand.
Mer om Eva, Magnus och sonen Lucas, finns här.

Det är första gången vi träffas.

Jag har bakat sockerkaka, pv har vispat grädde och där finns vaniljglass och så sitter vi ute på altanen, under det gröna parasollet, och allt möjligt hinner vi prata om.


Fast pv pysslar också om.
"Ååå, husse .,. du vet då verkligen vad jag tycker om!"

Det blir prat om yrkesval .., sjukdomar ., (borde alla människor kallas till hälsokontroll vid 45 års ålder, eller blir det då bara en anledning till oro ...?), vi pratar om pElle och katten Morris och om en brusten blindtarm under en resa till Island .., och det surras om Getterön, om en förutseende morfar, om händer som liknar andra släktingars händer .., och vi pratar om glädjen i att arbeta.

Och tvärtom.



Någon strålande sol är det inte, men bra ändå.

Mest hela tiden blir pElle ompysslad av Eva - hon är en kattmänniska, det märks -, och sigge nilsson som har hållit sig borta, han kommer lommande från övervåningen så snart gästerna har åkt sin väg.

Och han strääääcker på sig och tycks tänka .., "jaså .., vad då .., har ni letat efter mig ..., ja, men jag låg ju där uppe och vilade mig bara ...!"

Just så var det.

En guldstjärnestund.

Ovälkommet besök ..., och välkommet.

Som ett led i rehabiliteringen, tänker pv också göra krusbärsmarmelad.

Gissa hur snopen han blir när krusbärsbusken mot norr ser ut så här.

Totalt kal!

Men lätt som en plätt att plocka krusbären, förstås, ty likt ljusgröna julgranskulor hänger dom på kala grenar!


"Ja, men titta! Där är ju en kamrat!" kanske den tänker, den lille krabaten.

Och snabbt tar han med sig en av förbrytarna och googlar.

Jo, se där .., det är herr Krusbärsstekel som är den skyldige!



Så här vacker är den i närbild.

Men sen ringer telefonen och då får vi veta att vi får underbart välkommet besök!

Åååå, tänk .., idag ska jag få träffa den här madamen!

År 2003 ...

... på hösten, beslutar jag mig för att skriva ner allt underbart som har hänt den sommaren, denna mitt livs första som ensamseglare på livets ocean.

Så där så att det inte bara blir ett enda grått töcken av händelser, sånt som är stört omöjligt att komma ihåg.

På ett litet vitt pappersark plitar jag ner guldstjärnestunder och så ramas alltsammans in.

Så här kunde det t.ex. stå.

"Busstur Göteborg ..,altanfika ., Elenor och Hasse .. kvällsbad i Sävelången .., Grinda .,. simturer .., Fru Skäggdopping .., orm ., Emma nyckel .., morgonfika .., eldstad .., Kristianstad .., "tjoller, tjol" .., Stenshuvud ..,våta shorts .., Helsingborg .., armpill .., Billy Elliot .., Marinan .., fisksoppa .., Eva Cassidy .., moppetur .. Brösarp .., ryska gatumusikanter .., Västerlånggatan .. Piggelinglass .., vänner, vänner .., omtanke .., vänner ..., glädje."

Det där är - för mig - ett helt perfekt sätt att förankra glädjen.

Eller själva livet.

Och det viktigaste är såklart inte att vara evigt Sickan-Carlsson-glad - men onekligen blir livet och tillvaron så mycket enklare att leva om man kommer ihåg den där glädjen.

Nu har jag gjort ett likadant litet gulstjärnekomihåg över sommaren 2010.

Nu finns där andra ord.

Landet Halland .., klipphällar i Bohuslän .., sigge nilsson.

Och längtan efter cocosprickar.
(tack du rara *P*!)

Nya namn.

Livet fortsätter.

Och är härligt.

Och inget vet man.

På frukostbrickan ...


Vi har pingat hos nyligen samtidigt.

Så jag tittar in hos honom.

Hos Oliver.

Och faller pladask.

Dröm och verklighet ...

Natten blir orolig.

Medan jag drömmer att jag har flyttat och fått lägenhet vid Storgatan i Arvidsjaur, ligger den tämligen nyopererade pensionatsvärden intill mig, oförmögen att sova.

I stället hämtar han - då är klockan drygt två på natten - papper och penna, och börjar skissa på den tänkta verksamheten med Bed & Breakfast.

Och när morgonen kommer berättar han ivrigt om sina planer och jag ligger där under täcket och säger sömndrucket ..."ja, men det blir ju jättebra! .., och "ojdå .., men hur ska vi ..?"

Sen blir allt lugnt.

Från radions P1 berättar en adopterad kvinna om mötet med sin koreanska mamma.

Ett fönster står på glänt.

Varken sigge nilsson eller pElle syns till.

Det är tidig morgon i mitten av augusti.

Mian & Jan ...

Nu tror jag mig veta ..., det var nog Brakved vi stod och tittade på?

"Ja, men Brakved känner jag till ...", säger pv så där himla självklart .., ja, när jag visar honom bilden från Sune Jonssons bok med den logiska titeln "Blombok".

Där får man veta att Brakved har varit (och kanske ännu är ..?) en allsidigt nyttjad gagnväxt, främst känd som laxermedel.

"Som medicinalväxt har den fortfarande mycket stort anseende som ett av de mildaste och tillförlitligaste laxermedlen", skriver herr Jonsson.

Blomboken finns i den lilla "bok-korgen" i badrummet här i landet Halland och det är tur att vi inte har använt oss av just Brakved i medicinskt syfte, då hade det nog inte blivit mycket läst i den.

Eller tvärtom ...

Söndagsfönstret ...

... finns på länssjukhuset i Halmstad.