Dagens fönster ...

... finns i Bohuslän, närmare bestämt i Lysekil.

Den som upptäckte detta vackra och tog fram kameran, det var den här damen.

Kl. 21.30 ...

... svänger jag in på lillvägen och struntar i att köra upp för backen till det gula huset, utan åker rakt ner till havet.

Möter en enda bil - med båt på släp - och fastän solen hunnit sjunka ner där borta i väster, dröjer sig lite av ljuset kvar.

Hela vägen hem från jobbet var  m a g i s k.

Insikt nr 812 ....

En mig närstående madame brukar sucka (jag hör det tydligt, fast hon försöker dölja det) när jag ska berätta nånting och börjar prata om annat, ja, om detaljer på vägen till det där ursprungliga.

Alldeles tydligt hör jag det.

(Det händer att hon gör samma sak ..., men det tänker hon nog inte på och är man mamma säger man förstås ingenting ,-)

Hon som lätt förirrar sig i detaljer ..., här ligger hon på soffan Ektorp.

När jag då läser detta .., då smajlar jag så mungiporna når från öra till öra.

Det kallas igenkänning.

Smajlar gör jag även när jag läser det här.

Ja, det där med att man är trött och måste hålla masken.

Och en långbent herre i Stockholm håller på med en slags forskning - hur intressant som helst -!

Och snart är det dags att ge sig av till affären för eftermiddags-/kvällsjobb och i morgon är jag ledig, hjälp, så härligt!

Och så två mitt-på-dagen-fönster ...

... som kommer susande genom rymden och landar här, i ett gult hus på en kulle i landet Halland.

Den som höll i fönsterhåven, ja, jag höll på att ramla baklänges när jag såg namnet på avsändaren .., men oj, så glad jag blev!

Vem det var?

Jo, Rexxie!

Och fönsterna hade han hittat här.

Uppmuntringslotteriet ...

Igårkväll var det alltså dragning i lilla lotteriet och vinnare blev Cosmos matte mossfolk och så Skullalundanna (som rätt logiskt heter Anna).

Förstapriset är en film som kom med posten just igår - sponsrad av värmlandsmadamen, ni vet, hon som är så glad i att resa och som har blivit riktigt biten av detta att vara på sjön i en motorbåt, just det, hon är det -!

Tröstpriset, som går till Anna i Uppland, inhandlades på Öland (på Ottenby fågelstation) och det är en kylskåpsmagnet av den mindre sorten.
Nåt litet blad kanske den orkar hålla på plats .., en biobiljett eller nåt sånt ,-)

Tröstprisvinnaren är en friskus som .., ja, läs själva vad hon tänker pyssla med under den närmaste tiden!
Imponerande!

Grattis till er båda och stoooort tack till dig Turtlan, för filmen och portot!

I lådan intill kassan ...

 

 .. har underbart rara arbetskamrater samlat upphittade inköpslistor.

 Dom sitter tillsammans i ett gem.

Och jag tänker att det är sånt här - sån omtänksamhet - som gör att man trivs med sitt jobb.

Fredagsfönstret ...

 

Här kommer ett fönster från hälsingegården Engbergs i Ljusdal. 

Gårdarna kom ju med i världsarvlistan i juli och där i Ljusdal, så bakade dom tunnbröd och gott fika fanns att köpa. 

Kram från Gunbritt.

Och här är vinnarna ....

Stoooort grattis till er båda!

Och bara så ni vet, så ställde främmandet upp som Notarius Publicus och gjorde det med den äran!

Tack och bock, säger vi.

Tidig morgon ....

... så där vid femtiden och omöjligt att somna om, kan man tänka på den där morgonen på Öland.

Promenaden ner till stranden .., dofterna och lugnet.

T y s t n a d e n.

Ingen radio.
Inga nyheter.
Inget tv-prat och ingen morgonsoffa.
Inga experter.

Men simturen i ett morgonsvalt hav och efteråt, frukost i solskenet.

Och svalorna som flyger av och an.

Sånt kan man tänka på.

Dagens fönster ...

 

Fönster och människor .., kan det bli bättre! 

Den som hade håven redo var den här madamen.

Ett extrafönster ...

... bara för att det är så vackert och man blir så glad av det .., visst blir man?

Det är lundafarmor som har skickat bilden och det tackar man för.

Tack-tack.

Någon fler som ....

... vill vara med och berätta om förra veckans bästa?

I så fall: mejla dina rader till bisse151@gmail.com och har du bild till, så jättebra!

Har vi tur, får vi ännu en ny Notarius Publicus i morgonkväll ...., men då ska vi ha riktigt tur.

Jag ska prata riktigt snällt med henne.


Följande ligger och skvalpar i lottskålen, men flera ryms!

Eva på Frösön (förra veckans vinnare)

Turtlan i Karlstad

Skullalundanna från Uppland ...

Alexandra Plese från Ekerö (men från Malå)

Ann i Göteborg

mossfolk i Örebro - men ofta i Karlskogaland -

Cecilia N i Härnösand

sportigajenny i trakten av Gränna (närmare bestämt Kaxholmen, men från Trollhättan egentligen )

samt

Anne i Mantorp

Här och nu ... okänt avsnitt.

Några timmar innan det är dags för andra dagens arbetspass, går jag ner till stranden.

Nu blåser det friskt; det är nästan höstvindar .., vågorna är höga och det skummar friskt! 

Strandskator, måsar, drillsnäppor och sädesärlor syns nere vid vattenbrynet. 

Och så svalorna som kommer likt projektiler! 

Det här är första dagen på länge - sex veckor, tror jag - som pv inte är hemma.

Tycker jag att det känns hemskt?
Ensamt?
Nej.
Det är skönt med egentid.

När jag flyttade hit från min lilla etta i Ystad, sa jag någon gång till honom att jag inte vill gå in i nån slags amöbatillvaro där vi två är allt på jorden .., jag vill kunna resa själv och känna en slags frihet och samma sak gäller förstås honom.

Och nu har jag i någon timmes tid spankulerat omkring på stranden tillsammans med en sprittglad harry och vi har träffat en tysk familj med sex barn som tyckte att Stensjö var sååååå vackert (en enda bil stod på parkeringen, häromveckan räknade jag till femtiosju stycken, bilar alltså ...!!) och innan vi kom till Fabrikör Johanssons bygge (där det nu läggs skifferplattor), mötte vi en ung joggande kvinna som tog paus och stod alldeles, alldeles stilla och blickade ut över havet och harry lade sig platt på marken och stirrade häpet på henne .., runt midjan hade hon en orangefärgad sjal som fladdrade i vinden och  s o m  han funderade över detta!

"Får jag hälsa på honom ...?" sa den unga kvinnan och det fick hon förstås.

Och vi mötte en kund från affären som kom promenerande med sin rottweiler-tik som kom springande lös.

"Det är ingen fara, hon är låg i rang ...", sa kvinnan och harry och den andra hunden viftade på svansarna, allt medan jag insöp synen av rönnbärsklasar, renfana, blåklockor och nånting som jag inte vet namnet på.

Himlen var blå.

Vinden friskade i.

Första arbetspasset ..

Fikapaus på jobbet.
014477 = beställningsnumret för papperskassar.

Efter tre veckor i total frihet - det kallas semester - är det så dags att moppa till jobbet.
I den översta byrålådan har behån vilat i frid, nu åker den fram, liksom den röda skjortan och namnskylten.

Det känns som om halva styrkan är på semester och nu har allt lugnat ner sig; där är inte längre några horder av turister som formligen väller in i butiken, men tyskarna är kvar och frågar om det går bra att växla till sig tior eller femmor, ja, till campingduschen?

Och där är en kvinna som säger ..."men har inte du jobbat på Fridhems Livs i Ystad?" och jo, det har jag ju och det känns så himla bra att möta nån ..., jag höll på att skriva hemifrån, men så känns det ju .,. så det blir lite småprat om Ystad i allmänhet och den lilla - numera nedlagda - butiken i synnerhet.

Sju timmars arbete blir det den här första dagen.

Jag beställer hem godis till kassan .., bärkassar .., kollar hur det är med frimärken, gröna påsar och kartonger .., sen är det mejeriet och frukten och när klockan är halv tio och jag kommer hem (det blåser kulingvindar och flera gånger vinglar man till med moppen!), kan jag knappt ta mig in, så stel är jag i benen och fötterna.

Då har pv bakat gifflar och matbröd - och scones - och bjuder på pepparmyntte och masserar ömma fötter med lavendelolja, allt medan vi tittar på OS-sammandrag i tv.

För hans del blir natten orolig .., gång på gång vaknar han.
Nu är frihetens timme slagen även för den mannen .., klockan fem ringer väckarklockan och en timme senare cyklar han iväg de tjugotvå kilometrarna till stan.

Allt är som vanligt.

(Nu räknar jag ner till första veckan i september då det blir London-resa tillsammans med barnbarnet Emma, numera femton år och flera centimeter längre än sin mormor. Fyra dagar tillsammans. Lycka!
Det är Emma som står i mitten av bilden. Alla tre töserna spelar i Bollstanäs BK och är uttagna till flicklandslaget i fotboll och tillbringar den här veckan på Bosön. Grattis! säger mormor.)

Eva på Frösön berättar ....

Hej!

Landade på Frösön igår kväll efter ett dygn ute vid kusten. Inga bilder medföljer därför veckans bästa (då bilderna finns i datorn ute i stugan). Men det kanske går bra ändå.
(Elisabet säger: jag tar någon bild som du skickat förut ...).

Det bästa var nog min födelsedag då alla tre barnen var hemma. Så härligt att se dem tillsammans.
Trots det fanns en gnutta uppbrottsstämning då vår yngsta åkte iväg med tåget till Arlanda under kvällen. Under ett år är det planerat att hon ska vara au pair i Skottland.

I söndags var det också en fin dag, då samlades vi hela familjen (utom Sara då) för att fira min bror, som hade kommit upp från Malmö för att fira sin 60-årsdag. Vi åkte till Åre och åt en fantastisk middag på Copperhill hotell.

Vill även tillägga att måndagskvällens middag ute vid Spikarna på Alnö var en höjdare.
Solsken, havsdoft och trevligt sällskap. Just den dagen för ett år sedan gifte sig vår äldsta med sin man på Alnö. Vi hade ett litet firande, föräldrar och brudpar, just ute på den fina ön utanför Sundsvall.

Nu ska vi snart hämta vår lille Otis och det blir också en höjdpunkt hoppas jag :)

Kram Eva.

Onsdagsfönstret ...

På väg till Stockholm stannar vi till någon kilometer härifrån .., inte långt från det som kallas för "Guds gröna ängar".

Där finns ett ödehus och där utanför, på gården, ligger allehanda "rat" .., en mc-hjälm, en skinnjacka och där är en kontorsstol och lite annat.

Om man har livlig fantasi - och det har man ju - kan man tänka sig vad som kan ha utspelat sig där, ja, det blir nästan som en thriller.

Ställer man sig på tå (och aktar sig för brännässlorna ...) och kikar in genom ett av fönsterna, är detta vad man ser.

Turtlan om sitt bästa ...

Det har varit flera fina DBIV sista veckan.

Härlig musik på lördag kväll. Vi njöt i kvällssolen vid vackra Sillegården.

Bilden från Aftonbladet. Lisas mamma kramar om sin dotter.

Men det som kommer upp i minnet så här i OS tider är den kämpande Lisa Nordén.
Tänker på när hon spurtar till sig ett OS silver bara nio tusendelar från ett guld.
Nio tusendelar. Går det att mäta tänker jag?

Efter att ha simmat, cyklat och sen sprungit i nästan två timmar så har hon lite till att ge de sista meterna. Imponerande!
Jag hojtade "Lisa Lisa Lisa!" här i soffan när hon sprang de sista meterna.  
Så nära nära hon var.

Det blev ett silver och det är stort!
Tänk så många timmars träning det ligger bakom. Skriver imponerande en gång till.

Så mitt lilla bidrag till DBIV blev ett OS bidrag så här i OS tider.
Jo jag är lite OS kär. Det kanske märks.

Turtlan.

// Läs gärna om Turtlans funderingar angående en semesterresa senare i höst och hjälp henne med tips!

Skullalundanna berättar ....

 "Hej Elisabet!

Jag har läst din blogg ett tag men aldrig gett mig till känna.

Jag som alltid fotat dörrar, har till och med börjat fota fönster.... 

Det här är det bästa i min vecka:

Vi fick hem våra åtta Hedemorakycklingar. 

Vi har byggt hönshus i sommar och nu var vi äntligen redo att låta dessa små sötingar flytta in.

Jag kan sitta och titta på dem i timmar. Helt otroligt hur snabbt de utvecklas och lär sig nya beteenden. Det ska bli spännande att se dem växa.

många hälsningar

Skullalundanna".

// Tack snälla och varmt välkommen hit till lotteritunnan! säger jag.

Alexandra Plese säger så här om det bästa ...

"Hej Elisabet!

Tänkte att jag skulle bidra med mitt bästa i veckan som var.

Mitt bästa var i söndags- vår sista semesterdag.
Min lilla familj åkte till Parken Zoo i Eskilstuna.
En dag med lagomt väder och besökare i parken, man och dotter sprudlande glada och jag lycklig ända in i själen av att vara tillsammans.

En helt fantastisk dag som nu bor i mitt hjärta!

Alexandra."

// Elisabet säger så här: vet ni hur glad man blir när man upptäcker ett det-bästa-bidrag från en f.d. klasskamrat till en av döttrarna! Och den där klasskamraten ser ut precis som jag minns henne!

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från systerlandet i öster, nämligen från Nykarleby.

Den som hade håven framme .., det var ellem i Skellefteå.

Första arbetspasset väntar  ....

I tre veckors tid har min behå vilat i frid i den översta byrålådan i hallen.

Fritt fall i tjugoen dagar och bara så ljuvligt.

Men nu är det slut på det roliga.

Det bästa för Ann i Göteborg ....

Det bästa i veckan var att den förrymda frisören på Genius Scissors äntligen kom tillbaka.

Före.

Jag genomgick en totalförändring vad det gällde håret och det känns sååå bra!

Efter.

 

 

 // Elisabet säger: detta är i sanning en modig kvinna!
Och titta, är det inte rena bokstäverna där i håret!
Eller siffror, menar jag.
Står det inte 69 där ovanför vänster ögonbryn?!

Den låg på köksbänken ...

         Så vacker, så vacker, men alldeles utan liv.

Mitt eget bästa från veckan som gick ...

En av förra veckans bästa .., det var den där ..., ja, nästan magiska stunden på södra Öland när pv gick och frågade om det fanns något ledigt rum (svaret blev "tyvärr inte") och jag stod där ute vid stenmuren och väntade ..., och frånsett ljudet av spelande syrsor, så rådde där  t o t a l   tystnad.

Och sen .., den där känslan när man - efter att ha letat efter boende och det börjar bli mörkt ute - verkligen hittar ett rum och man kan installera sig och fastighetsskötaren/gårdsvärden kommer med manglade lakan och står och småpratar en stund och man därefter kan gå på promenad och känna sig lugn och trygg .., jodå, vi kan sova gott.

Den känslan har jag upplevt flera gånger i mitt liv .., den där oron när det börjar bli kväll och man irrar runt i södra Frankrike eller Italien och det finns förstås människor som inte bryr sig ett dugg om var man sover; man kan lägga sig lite var som helst - ja, ute på en slänt bara - men jag vill gärna ha det tryggt omkring mig.

Nånting som också var bra, var äldsta dotterns fyrtioårskalas.

All värme och kärlek som liksom singlade omkring den kvällen .., och födelsedagsbarnet som var så lik sin mormor i sättet att vara - som hann med att duka på och av innan vi ens hann tänka tanken ..., och jag kände mig så trygg bland alla dom här människorna som utgör ens familj eller släkt.

Det kändes  b r a.

Och så är det Ulrikas tur ...

Det bästa från veckan som gick, är utan minsta tvekan onsdag-söndag.
Varendaste minut av den tiden!

 

Stickläger i Fattigskogens vildmarksby i Dalarna, strax söder om Yttermalung. 

Tredje året i rad och så underbart roligt att det inte går att beskriva ordentligt!

 

Underbar miljö, hela dagar och halva nätter av stickande, god mat, nya vänskaper som växer fram, kära återseenden och så mycket skrattande!!

 

Nya kunskaper, fnissattacker vid sovdags, samtal om ALLT, sjömanshistorier, dialekter... jag skulle kunna skriva hur mycket som helst och ändå inte kunna komma ens i nörheten av hur det faktiskt är när man är där.

Magiskt, är nog ordet.
Ja. Magiskt!

 

Årets absoluta höjdpunkt!

 

Ulrika.

mossfolk berättar om sitt bästa ...

Jag får nog säga som Jenny, tycker att det var alldeles nyss jag skickade in det förra DBIV.

Det blev till att titta i den egna bloggen för att se vad vi gjort egentligen.

 

Det Bästa I Veckan får nog sägas vara lördagens trettioårsfest hos en barndomsvän. 

 

Vi befann oss uppe i hennes stuga och på plats fanns både släkt och vänner och det var sååå trevligt och vi var så stolta över valpen som uppförde sig så bra. 

 

Och så lyckades jag för första gången fånga (vild) älg på bild! Det har länge varit en önskan. 

Nu var det förvisso väldigt skumt ute och bilden blev därefter, men det är en älg (två faktiskt, ko med kalv)!

/Mossfolk

Dagens fönster ...

"Hej Elisabeth!

 

Jag lovade dig franska fönster från min semesterresa. 

Här kommer det första, från chateau Loudenne på Medochalvön. 

 

Hälsningar Fru Hansson."

Och hur underbart som helst är det att läsa om hennes semesteräventyr i Frankrike (läs: GPS-äventyr ...)!

Cecilia N berättar om sitt bästa ...


Det kan ha varit i lördags. Att jag faktiskt för egen maskin*  gick upp och gjorde i ordning födelsedagstårtefrukosten (och slog in paket som jag glömt slå in) och att dottern och sambon kom över på födelsedagsmiddag (tacos) sen på eftermiddagen.

Och att sen efteråt så satt hon kvar och berättade lite om jobbet och det var så häftigt att hon är så stor och vuxen.

Men Silver-Sara var också en bra sak i veckan, fast inte så privat.

(Nästa vecka kan det vara så att de här jordgubbarna är bäst. Från Jämtland, Rödön.)

(*Jo det är så att jag är familjens sämsta morgonuppgångare.)

Cecilia N

DBIV för sportigajenny ....

sportigajenny och pv hälsar på varandra - så där väldigt spontant - ,-)

Hej!

Är det redan dags för DBIV?

Jag hinner ju inte med! ;)

Det bästa från veckan som gick var ju självklart det oväntade besöket av dig, PV och harry i torsdags!

En liten bonus för en sportnörd som mig var ju att Anders Blomquist, ni vet SVT:s expertkommentator på skidor kom till turistbyrån igår, söndag, och ville ha lite tips!//sportigajenny

För övrigt ....

... tycker jag att den här mannen tar otroligt fina bilder.

Anne i Mantorp berättar om sitt bästa ...

Hej Elisabet!

Det bästa som hände i förra veckan har jag väntat på i 25 år och trodde väl aldrig att det skulle kunna
hända.

Vi är tre väninnor som var och en fick ett skott av en fjärde väninnas Clivia. 
Den Clivian blommar troget varje år medans inget av skotten som vi andra fått aldrig någonsin har blommat. 

Så när jag fick se något orange i min blomma trodde jag först inte mina ögon och när jag konstaterat att min Clivia verkligen blommar, ja då blev jag salig. 

Två blomstänglar fulla med härligt orange blommor är det och så otroligt fin.

Anne i Mantorp

// Elisabet säger: Anne .., här kommer lite tips om du tänker skaffa dig ännu en Clivia!

Förra veckans bästa ......

Någon som vill vara med?

Ett bidrag har kommit susande genom rymden och det finns plats för all er glädje!

Mejla då till bisse151@gmail.com, så gör jag som vanligt, lägger in lite pö om pö.

Anne i Mantorp är en redig kvinna som redan har skickat in sina rader .., det handlar om nånting som hon har väntat ivrigt på i  t j u g o f e m  år ..., och nu, nu har det äntligen hänt!

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från Portugal och från annannan, som egentligen heter Anna och kommer från Skåne.

Vissa människor har en förmåga att sätta samman bokstäver så där så man går i däck.
 
Anna tillhör den skaran.

Ett tips: läs hennes inlägg om "Söndag" ..., eller det som handlar om höbärgningen i Skåne.

Här är länken.

Småglimtar från en resa ...

En enda gång tidigare har jag besökt Öland och det var säkert tjugo år sedan.
Minst!
Nu åker vi på vinst och förlust .., det är dagen efter kalaset hos äldsta dottern och vi tar sikte på södra delen av ön och det är så obegripligt vackert och annorlunda!
Överallt ser vi murar av skiffer - eller är det kanske kalksten -?
Jo, det är såklart kalksten!
Och där är hedmark med ljung och enbuskar och får och lamm och ett underbart ljus!

Att resa med hund är inte det enklaste. 

Ingenstans hittar vi ett boende där man får ha hund med sig. 

På Brukshotellet i Degerhamn är det fullbelagt, men den vänlige ägaren ägnar nog en halvtimme åt att ringa runt till andra boende i närheten och till sist säger han att på Södra Bruket, några kilometer därifrån, där finns ett vandrarhem i det som tidigare var arbetarbostäder.

Det tar vi! 

Fyrahundraåttio kronor kostar ett rum, plus femtio för Harry .., frukostkorg på morgonen för sjuttio kronor per person och har man inte sänglinne får man betala hundra kronor extra per säng.

 

Här är ingången till vårt rum .., det är första huslängan på höger hand och rummet är stooort med soffa och två sängar som liknar dom som finns på äldreboenden och det är spartanskt, men helt okej.

På övervåningen finns ett nyrenoverat badrum.

Kök delas med två andra lägenheter - men vi är ensamma -. 

 

Fastighetsskötaren är en stillsam och ytterst vänlig herre som kommer med sänglinnet.

"Hade ni GPS, eller ..?" frågar han leende.

Jag säger att nej, jag skrev ner vägbeskrivningen på ett vanligt papper och då ler mannen ännu mera och säger att nästan var gång det kommer gäster som har använt sig av just GPS, så får han hämta dem nere vid hamnen .., ja, alltså där vid brukshotellet någon kilometer bort.

"Ibland är en vanlig papperslapp bättre än såna där moderniteter ...", säger han smajlande.

Och han berättar om alunbruket som var igång i tvåhundra år och om slitet för arbetarna .., han berättar att dom fick lön i träpengar som sedan gällde som betalning i den enda affären ..., och man kan ju bara tänka sig myllret av barn som måste ha funnits där just då .., ja, det känns som om man vandrar omkring i en historiebok.

 

I övriga hus är det fullbelagt .., ett stort sällskap musiker eller sångare har nån slags konferens och ett partytält finns uppställt nära receptionen.

På ett bord ligger en kvarglömd kamera i sitt fodral och där står en stooor skål med överbliven sallad.

 

Söndagmorgon vaknar vi tidigt och går en sväng ner mot havet till.

Alldeles öde och nästan tyst är det .., allt som hörs är bräääkandet från små lamm.

I huslängorna står fönster på glänt .., det har varit en varm natt och vi är dom enda som är ute.

Och jag tar på mig nya baddräkten (den som jag knappt kan andas i ...) och vinglar iväg ut i havet.
Botten som ser ut att vara sandig, är täckt av såphal skiffer och jag är livrädd att ramla och slå ihjäl mig ., jag simmar en bra stund .., på stranden står pv och förundras över branten och hur porösa stenarna är .., lätt att bryta sönder bara .., och jag tar mig krumbuktande - och inte det minsta graciöst -, i land (föreställ er att ni spatserar omkring på såpa!) och tänker att bättre än så här kan det inte bli.

Ja, det är det där att ta sig ett morgondopp i ett härligt, svalt hav, alltså.

Sen blir det frukost.
En korg av rotting står på köksbordet och där finns en termos med kaffe och en med tevatten .., där är två stooora dubbel-smörgåsar per person, ett ägg vardera och en liter juice, helt okej!
Vi sitter ute i solskenet och ser hur andra gäster börjar vakna till liv.
Någon tar en morgoncigarett .., andra ställer ut solstolar.
En kvinna ordnar med sin packning.
Där är dragspel och notställ.

På baksidan av varje länga finns rader med förråd och jag frågar fastighetsskötaren om dessa tillhört respektive lägenhet och så är det .., i dessa små förråd hölls höns eller nån gris .., där förvarades potatis och annat.

Kvällen innan: vi har ätit ljuvlig middag (lammfärsbiffar som verkligen smakade lamm!) på restaurant Kajutan i Mörbylånga (suttit utomhus och harry bjuds genast på en skål med vatten = omtänksamt) .., och vi har kört längs södra sidan och mest av allt har jag förundrats över den totala tystnaden.

Kan tystnad dåna?

Svar: ja.

Och vi har sett mängder med starar och hört tornseglarnas skriiiin där dom flyger av och an .., vi har sett lamm och får och hästar och kor och massor med småkalvar, men inte en endaste liten slända.

"Hej på dig du, Jenny!" kanske han säger - pv -.

En på alla sätt och vis härlig resa har det varit ..., mötet i Gränna med sportigajenny och den rara kvinnan som har affären "Amanda Kristina" alldeles intill turistinformationen ...

Här står hon vid disken ..., lillasyster med vänster tumme upp, född den 20:e januari, ibland Stenbock, ibland Vattuman, hon är född alldeles i skarven.

I brunt .., hon som längtade efter mormor och vid 11 års ålder reste till Bolivia.

Och kalaset förstås ..., all glädjen .., och dottern som blir så rörd och börjar gråta när vi kommer till versen som lyder så här:

"Hon längtar efter mormor som har jobb i fjärran land
ja, mellan denna tös och mormor finns det starka band.

En resa till Bolivia det blir med pastorns pojk, 

:och sång från indianer är nåt nytt mot malåjojk."

Och musiken, där alla låtarna har "Maria" i antingen titel eller text .., den som vi lyssnar till hela kvällen - förutom när det är önsketimme förstås -. 

Den här var på grekiska och mågen, som insåg att hans svärmor älskar grekisk musik, sa ibland att .."nu har någon ringt in och önskat igen  ..." och då var det detta som spelades och jag looog, kramade om mågen och sa "å, I love You!"

Tre dagars semestrande .., och tänk, så mycket som vi fick vara med om! 

Och sedvanlig tålamodsmedalj - modell låtsas - får den som orkat läsa ända hit!

// Mer om vandrarhemmet finns att läsa här.

Om skifferbrytning och aluntillverkning - här -.

Och intressant läsning om själva bruket finns här.

Måndagsfönstret ...

I en liten, liten lekstuga vid Södra Bruket i Degerhamn på Öland .., där finns det här fönstret.

Söndagkväll ...

Hemifrån från torsdag till söndagkväll och hjärtat är sprängfyllt av värme och kärlek och av sååå många intryck, så där så jag inte kan sortera, utan bara lägger in en enda bild så länge.

Men lite var det så här: en dotter som fyllde fyrtio och hela familjen samlad, hennes lillasyster och lillebror och hennes pappa med sin fru och så hon som är mamma med sin pv ..., och där var jubilarens svärföräldrar och en svägerska med man och tre småttingar och såklart syskonens respektive och vi satt vid långbord och åt svindelgod grillad fläskfilé och pv hade skrivit en lååång hyllningssång på vers och det blev allsång - allt från Ovan där till Mosippan och Marias man Peter hade från Spotify googlat på "Maria" och såna sånger spelades hela kvällen.

Vi fick "ringa in och önska sånger också". 

Ja, "ringa in", betydde att man hojtade till mågen och sa vad man ville höra.

AP tyckte att vi skulle minnas mormor och därför sjunga "De komma från öst och väst", så det gjorde vi och jag looog och tänkte att grannarna nog skulle fundera om det var väckelsemöte på gång.

Dagen därpå tackade vi för oss och åkte först till Ekerö till mellandottern med man och lilla Nelly och sen vidare till Öland.

Det var som att komma till  p a r a d i s e t.

Vandrarhemsrummet i Möckleby, vid Södra Bruket.

Sänglinnet var manglat och överjordiskt svalt ....

Detta är inget boende för människor med estetiskt sinnelag, men om man inte bryr sig så mycket om hur ett hotellrum ser ut, så är det perfekt.

"Men nog kunde dom väl ändå ha satt upp en enda tavla här ...?" sa pv. 

Det tyckte inte jag.

Vi körde söderut och såg Alvaret och vi letade husrum  och fick så småningom ett rum där även harry fick vara med - det var i Möckleby - och innan vi kom dit, stannade vi till mitt ute i ingenstans - det var där jag tog bilden där uppe - och det var  m a g i s k t.

Allt som hördes var syrsorna, annars var det  a b s o l u t  tyst.

Det var en tystnad som nästan dånade, ja, precis så.

Nu ska jag bjuda chauffören på kaffe och i morgon ska jag lägga in flera bilder och berätta om allt som hänt, ja, för den som möjligen är intresserad, alltså. 

Ajöken, sa fröken.