När man är för kaxig ...

Man ska nog akta sig för att vara alltför stursk, ja, när man har besök av två Jehovas Vittnen.
Idag stod vi på bron och diskuterade länge och jag förklarade att det eviga livet inte är nånting jag direkt trånar efter, jag är nog helt enkelt för lat.

Efteråt fångade jag deras vänsterhänder. En är endabarn, den andre lillebror.

Senare på dagen drabbades jag av nånting som först fick mig att tänka på hjärtinfarkt, men som mest av allt påminner om när man har satt nånting i halsen, typ en golfboll i matstrupen.Det var ohyggligt obehagligt och pv kollade mitt blodtryck som hade stigit (och fortsatte att stiga), men hjärtat slog i takt och så fint, så fint ... ( om än fort, som alltid) och jag förbjöd honom att ringa sjukvårdsupplysningen och tänkte att det nog vara alla nötter jag ätit som nu gjorde sig påminda.

Efter ett tag lämnade jag soffan Ektorp, gick med möda uppför trappan och kröp ner under täcket, med klänning och allt.
Sov rakt av i tre timmar.
Vaknade.
Höll på att ramla baklänges när jag såg att klockan nästan var tio!
Kände hunger.
Gick nerför trappan, tog mig en tallrik nykokt risgrynsgröt med kanel och socker ..., upptäckte att jag nog mådde bra .., och tänkte att det där med evigt liv nog ändå inte är så himla dumt.

Halleluja!

Dagens fönster ...

.... fanns i Ystad och var mitt.

Och här är vinnarna ...



Grattis, grattis till er tre och tack till annannan i Portugal för två av vinsterna!

Snart är det dragning ....

Och här är all glädjen som ni så generöst (och efter viss påtryckning ,-) delade med er av!

Det var Annika i Kävlinge som, tillsammans med sina käraste varit till Köpenhamn och tittat på Frida-Kalho-utställningen.

Ulrika i ...., ja, nu vet jag knappt i vilket landskap hon bor längre, hade lussat på jobbet, gladdes över julmarknaden ..., och eftersom hon nu flyttat in i eget boende igen, så antar jag att det hamnar längst upp på listan! Lycka till Ulrika!

Min kusin Barbro hade åkt till fjälls och kände outsäglig glädje över att få tillbringa nästan två veckor i fjällstugan (den på nedersta raden i mitten). Lycka!

Eva i Tyresö (som snavade i skogen och fördärvade sitt knä i höstas) har äntligen opererats och nu kan hon sträääcka ut benet och kan börja träna igen!

Kattis i Hidinge gladdes åt ljuvliga (mitt ord) pyjamasdagar och ledighet och tid att vara tillsammans och goda middagar inte minst.

Eva på Frösön hade haft äldsta dottern Elin hemma och det hade blivit många spelkvällar, goda middagar och skogspromenader - allt som gladde den målande Eva -.

Lotha i Ångermanland, hon hade susat iväg till södra Lappland och tillbringat dagarna med skoteråkande från Dikanäs till Klitvallen.

I Göteborg hade den storartade Ann mest varit sjuk, men tänk då sådan tur .., att ha en familj som ställer upp och pysslar om! Glädje!

Turtlan i Karlstad hade i julklapp fått en hänglås av sin älskade M, han med båten.
Nu visade detta sig inte vara ett lås till något förråd, nej, det är deras kärlek som ska "låsas fast" på någon bro någonstans och detta gladde sannerligen Turtlan.

I Frankrike hade Monet och hennes man firat nyår tillsammans med glada fransmän, ja, i den där vingården som M har berättat om och visat bilder från, ja, det gladde hennes hjärta!

Själv kände jag glädje över julen som blev stillsam och härlig på alla sätt och vis.
Middagen här i Stensjö med min syster och hennes familj och Anders och Hilda och Patrik och Mymmel  .., å, vilken glädje .., och den där middagen på Ljungstigen hos min dotters svärföräldrar och med småkillarna som var Hemliga Agenter och goa som gull!

Men allra, allra gladast var nog ändå Agnetha i Skellefteå. 
Hennes Jonny hade nämligen - efter månader av strålning och annat elände - fått besked att den cancer i struphuvudet som hade upptäckts hos honom, nu var borta!
Han blev friskförklarad just till jul och när Agnetha kom hem från arbetet, såg hon sin man sitta vid köksbordet och med tårarna strömmande nerför kinden!
Glädje-tacksamhetstårar!

Jag säger det igen:  t a c k  till er alla!

Den där listan ....

2. Om jag blev tvungen (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken.

Ja, det kan jag säga på en gång, att det finns inte ens i yttersta tanken.
Och eftersom jag är så urdålig på texter, det är väl nån enstaka psalm som sitter kvar (har man haft Hedvig Näslund som lärare i lågstadiet, då kan man sånt ...), men att tatuera in Jesus för världen eller Morgon mellan fjällen, se hur sol går upp, just ovanför stjärten .., nja.

Jag vägrar helt enkelt.

Det bästa för Barbro - mellansystern - ...

Det bästa för oss är att vi fått vara i fjällstugan i nästan två veckor för att fira jul och nyår.
Nu är vi hemma, men jag är oerhört tacksam att vi har vår stuga i fjällen som vi båda tycker så mycket om.

Kram från kusinen

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det är inte lätt att välja men jag tror att något av det bästa i veckorna som gått är att familjen.

Trots att jag varit sjuk hela jul-och nyårshelgen, så har de varit så gulliga alla, både mannen och sönerna, och gjort så att julen och nyårshelgen blev så bra och hjärtliga och roliga!

 

 

Tack familjen!

kram
Ann

Det bästa för Kattis ....

Det bästa i veckan, det har varit att njuta av semester, lov och ledighet, lata pyjamasdagar, tillsammans med min lilla familj, några finfina gäster, hemma, i svängen av världen där som vi bor.

//Kattis

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Nu är det över.

Efter otroliga dusch svamp -tvål sprit -tvättningar igår och halv sex i morse

gick färden till Sofiahemmet för operation.

Allt med Ulfs hjälp!

50 min tog operationen och det var mycket trasigt i knät.

Men nu är det reparerat och korsband och ledband får jag leva utan

men träningen börjar snart.

DBIV är att det är över och att jag nu kan lyckas med träningen!!!

Förut gick benet inte att räta ut.....

Och allra bäst att ikväll få träffa barnbarnen igen efter deras Rom-resa!!!

Kram Eva i Tyresö

Det bästa för Lotha i Ångermanland ...

Det bästa är ju att få åka upp till snön och känna verklig vinter igen!

Dikanäs mot Klitvallen Nyårsafton 2013

Kram Lotha

Det bästa för Monet i Frankrike ...

 

Hej Elisabet,

 

Här får du ett vackert nyårsaftonsdekorerat fönster. Det representerar både franskt fönster och Det Bästa i Veckan. Bilden är tagen vid vårt fint dukade nyårsbord på närliggande vingården Château de Cancerilles där vi tillbringade en fantastiskt rolig nyårsafton i glada fransmäns lag. 

 

Läs mer på min blogg så ser du varför det här var det roligaste som hände!

 

Kram från

Monet

Under rönnen ...

Hur intressant och gripande som helst.

En dag kvar för Det Bästa ....

Vill ni vara med och kanske vinna dom sååå fina små anteckningsblocken från annannan i Portugal (med motiv från Porto på framsidan) eller änglaspelet i form av små pippifåglar som snurrar runt av värmen från ljuset .., så har ni nu idag och fram till elva i morgon på er.

Mejla bara till bisse151@gmail.com!

Den för mig obekanta läsaren i Finland och "smålandstösen" är också välkomna, liksom Lillan i Cornwall och alla andra som tittar in här.

Årets första lista ...

Hos kattis hittar jag den och hakar på.

1. Kolla, här är en bild som jag hittade i min telefon!

Det får bli den här - det är Stig från Steninge som kollar temperaturen i det sen-september-kalla vattnet -. 

Fjorton grader visade termometern och så klev han i och simmade en bra bit .., själv tog jag några simtag .., simmade under ytan och såg inte en endaste manet .., klev upp och kände hur endorfinerna susade runt i min kropp. 

L y c k a.

Dagens fönster ...

"Hej igen,

Nu sitter jag minsann och röjer i fönstersamlingarna.

Alla som kommer i det här mejlet har jag tagit ut genom fönstret från en liten föreläsningssal på ISPA (www.ispa.pt) i centrala Lissabon.
Institutet ligger i flera gamla hus som renoverats och förbundits med varandra inifrån, så att det kan fungera som en helhet. Det är den värsta labyrint jag varit med om, och då har jag ändå varit student i flera enorma svenska sjuttiotalsbyggen.

Det här är för övrigt gamla sjabbiga och helt ogentrifierade kvarter, just bortanför centralstationen Santa Apolonia.

Hälsn
annannan."

På jobbet ...

Mattias på jobbet är ansvarig för läskavdelningen, ja, för mycket annat också.
Så här prydligt är det när han varit i farten och det hela påminner mig om ett besök i en spritbutik i Belgrad - året var 1986 -.

Där stod alla flaskor i givakt och exakt varje hylla var frontad .., man kunde tro att personalen drog flaskorna så snart en hade sålts.

Belgrad - då - var förfärligt .., bara grått och mera grått.
I alla fönster hängde persienner på trekvart och fanns där någon gardin, såg den mest ut som ett trasigt lakan.
Mina barns pappa konstaterade saktmodigt att ..."ja, det var då helt onödigt att vi tog med oss färgfilm ...", det var, som ni förstår, på den tiden när man köpte filmrullar.

På Annandagen är det premiär för semlorna i affären där jag arbetar.
Femton kronor styck kostar dom och dom är stora och fyllda med den allra ljuvligaste mandelmassa.
Jag känner en man som anser att man bör äta minst 1 semla per dag, fram tills produktionen upphör.
Just det.
Det är nog tur att han cyklar fem mil per dag.

Det bästa för Annika i Kävlinge ...

Denna vecka är inte alldeles lätt att välja.
Det har varit många "det bästa" nu när min mamma har varit här.

Men... det allra bästa var när vi, mamma, Emelie, Sanne och jag var och såg utställningen "Frida Kahlo, ett liv i konsten" på Arken, museum för modern konst i Köpenhamn.

Den utställningen hade jag längtat efter att se ända sedan jag först läste om den i somras. 

(den pågår till och med den 12:e ifall ngn vill åka och se den)

Fantastisk utställning!!

Storkramar från mig och God Fortsättning till dig, PV och alla som läser här.

I poolen ...

 

Under julbesöket i Väsby, upptäckte jag en skata som tog sig ett decemberdopp i en grön liten vattenfylld presenning, ja, det var på grannens tomt. 

Så snart jag ställde mig vid fönstret för att fånga det där ljuvliga ögonblicket på bild (skatan höll på lääääänge och tycktes njuta storligen!), då flög den förstås iväg.

Men dottern lyckades bättre. 

Här är den. 

Och jag blir bara så glad.

Krumelurigt!

Ibland - ja, egentligen rätt ofta - tycker jag att tillvaron är alldeles makalöst filurig!

Jag fick en gång en bok (författad av Lars Gyllensten) av Jan och Mian i Falköping och på ett försättsbladen fanns ett alldeles underbart exlibris - det som syns på bilden - och jag funderade över vem denne Olov Fr. Holm var.
Mian tog reda på fakta och berättade i en kommentar, bland annat att denne Olof Fr.Holm arbetat som läkare och slutat sin bana som överläkare i Falköping där ju Mian bor.

För en stund sedan fick jag ännu en kommentar till det här inlägget.
Det är då jag tänker att tillvaron är så underbart krumelurig!

Så här lyder kommentaren:

mihoo sa...
Hej! Som av en händelse såg jag din blogg då jag kollade på nätet om Falköping.
Upphovsmannen till det exlibris du visar, är min farfar Olov Fredrik Holm!
Han flyttade till Falköping 1950 för att tillträda en överläkartjänst på den då mycket moderna röntgenkliniken.
Han blev sedermera lasarettschef och gick i pension i slutet av sextiotalet.
Min pappa är hans son Olof, och som deras barnbarn tillbringade jag många lov i Falköping med min farmor Kajsa-Lena och farfar Olle.
De bodde i en stor våning på Storgatan 30.
Och ja, han var stenbock som jag också är:-)
Farfar var en rätt barsk, korrekt man med en konstnärlig talang som inte så många kände till. Detta exlibris är ett typiskt exempel på hans noggranna exakta känsla för form och detaljer.
Han avled 1986, och farmor redan 1982, men jag tänker på dem varje dag.
Hälsningar från Mia

Mian sa...och jag (Mian) bor sedan 18 år tillbaka på just Storgatan 30 i Falköping. Vilken tillfällighet.

Tack som berättade mihoo!!

Mitt eget bästa ...

Ja, men det var själva julfirandet som kändes så bra och så bekvämt.
Först gemenskapsmiddagen med min störstasyster med dotter och dotterdotter (den sist nämnda sitter intill Anders och har låååångt, rött hår och är den lugnaste människa jag vet) .., och så Hilda, Patrik och Hildas rara mamma Mymmel .., jo, men allt det värmde hjärtat.

Maggan håller i hela jordklotet. Tänk, vad hon kan!

Och sen julafton i Väsby med båda döttrarna och deras familjer .., och juldagskvällen hos Bertil och Maggan på Ljungvägen i Väsby.

Besöket hos Anna-Lena i Tumba och hennes engelskfödde man.

Och efteråt .., nytt fika, nu hos Eva i Tyresö och hennes långe f.d. brandsoldat till make.

Allt det sammantaget .., all den där värmen och gemenskapen .., det blev mitt bästa.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet och Gott Nytt år!

Det bästa under veckan har varit att få umgås med hela familjen. Våra middagar och spelkvällar har varit roliga. Att vår äldsta kom  hem några dagar kändes härligt.

Skogspromenaderna ute vid stugan har också de varit en källa av energi, trots de ishala vägarna.

Kram Eva

Torsdagsfönstret ...

Ja, det finns ju arbetsplatser .., och så finns det arbetsplatser.

Ulrikas måste tillhöra den senare sorten.

Kväller ...

Fem timmar i affären och det var lugnt och inte alls så stressigt som dagarna innan jul.

Det blev det vanliga .., och vi tände marschaller som fick lysa upp utanför entrén och dagens i särklass vanligaste maträtt torde ha varit pizza av något slag, ja, har vi någonsin sålt så många pizzamixer eller färdiga pizzor?

Återstår nu förmiddagspasset i morgon och så fredagkväll, sen är det ledig helg och sex-dagar-på-raken-varvet är tillända. Tar man värktabletter i god tid innan passet börjar och underhåller det hela tiden, går det mycket bättre att arbeta!
Kom hem och hade inte ont alls!
Vilken outsäglig lycka!

Sen blev det Året med kungafamiljen och då blir jag ju alltid rojalist nästan omgående; jag torde ha den sämsta karaktären av alla människor när det gäller att hålla fast vid ståndpunkter som tycks viktiga, men pv, han läser en deckare av Åsa Larsson och säger att han i alla fall fortfarande är republikan, fast liiiiite tittar han ändå på programmet och ler mellan varven.

Själv ler jag mest hela tiden.

Det bästa ....

En liten påminnelse om det där som gjorde hjärtat glatt.

Några dagar kvar.

Tänk så mycket att glädjas åt!

Någon har blivit med bostad.

En annan har blivit med småtting i magen.

Små portugisiska anteckningsblock och ett änglaspel i form av små fåglar väntar på att skickas iväg.

Bara så ni vet.

Det börjar bra det här ...

Knappt tolv timmar in på det nya året, så vankas sju års olycka.

Jo, jo.

Dagens fönster ...

Så är det nya året här ..., 2014 (om någon har missat det ...) och det börjar med högtryck och lite kyla .., jag hänger ut täcken genom det öppna fönstret i sängkammaren ..., slänger lakan och örngott i maskinen .., och när jag slår mig ner vid datorn, upptäcker jag två små kattöron bakom/ovanför skärmen .., jahaaa .., där sitter sigge nilsson och tittar ut över den lilla bit av världen som är hans.

Sigge är trött ..., småblundar .., jag ser det tydligt på sättet som han sitter.

Från köket hörs frukostpysslande ..., tv:n visar Skavlan - nån slags julspecial -, om fyra timmar (halv två) stundar jobb till sju .., och jag har drömt oceaner i natt!

När jag tittar på bilden, då inser jag att det är nog dags att klippa ner pelargoniorna.
Just det.

"Vilket välstädat bord ...", skriver mossfolk i en kommentar till bilden med sigge nilsson.
Den längst uppe.

Jodå.

Allt beror ju på åt vilket håll man riktar kameran.

Kommer hem ...

... efter några - till en början - hektiska timmar i affären.
Sen lugnade det ner sig.

Vi hann med det mesta .., kollade datum .., satte ner det som var nära att passera bäst-före ..., fyllde på i frukten och mejeriet .., sålde mängder med Bingolotter .., och Trisslotter .., gjorde i ordning brödvagnen med det som ska gräddas i morgonbitti ..., önskade kunderna ett gott slut eller ett gott nytt år .., tände marschaller utanför entrén .., ja, det blev en bra dag.

Körde hem vid tjugo över sex .., (fick skrapa rutorna innan jag åkte iväg) ..., hade måttligt ont .., möttes av stekta lammkotletter, potatisgratäng, sallad och ett underbart gott rödvin!

Nu är det bara några timmar kvar av det här året.
Tänk, vad fort åren - och tiden - går när man blir äldre!

Om inte alltför lång tid fyller jag sextio och jag tänker att min pappa var bara sex år äldre när han dog. 

Och det här året ...?
Å, det har varit så bra, så bra.
Inga allvarliga sjukomar i familjen  .., men andra har inte varit lika lyckligt lottade.
Somliga kämpar för själva livet .., andra kan pusta ut.

Nu är det nyårsaftonskväll .., på tv visas just nu Grevinnan och Betjänten som jag ledsnade på för evigheter sedan .., pv har gjort upp eld i kaminen .., harry leker med en pipleksak.

Jag ska sätta mig i soffan och göra  i n g e n t i n g.
Kanske börja med boken som jag fick av min syster i julklapp.

Fester är liksom inte min melodi .., och jag är så överlycklig att pensionatsvärden är av ungefär samma skrot och korn.

Ja, ungefär så är det.

Året som gått ...

Och jag blir fortfarande så rörd så jag nästan gråter, ja, när jag hör storasysterns glädje över att se lillbrorsan komma i mål i Mora.

 

Tack till alla underbara, rara medmänniskor längs den här vägen som är själva livet .., ja, tack för all glädje ni har skänkt och tack också till själva livet .., om man nu kan säga så (men skriva, det kan man ju göra ...) för ett så så härligt år!

Nu tänker jag börja längta till våren (sa jag någon gång att mindfulness är min cup of tea ..? jag som alltid längtar ...!) och redan nu läser jag trädgårdstidningar med tips och råd för bästa resultat.
Jag ska köpa en honungsdoftande ros, det har jag i alla fall bestämt.

Kram till er alla och Ett Riktigt Gott Nytt År önskar jag Er!

Allra mest önskar jag god bättring till er som varit sjuka .., till Bente i Norge, till exempel, du är en av dem som klarat dig med livet i behåll!

Nu ska jag göra mig redo för att arbeta Nyårsafton.
Ajöken,sa fröken.