Det bästa i veckan var när gumman Tö kom på besök och sopade bort alla minusgrader.
Tyvärr så tog hon med sig en objuden gäst, nämligen Mr Ole Storm som just nu härjar omkring runt husknutarna.
/gunnar i vaplan/
lördag 7 februari 2015
fredag 6 februari 2015
Nytt yrke ....
Halv sju är det uppstigning och halv åtta tar jag bilen och hämtar upp friherrinnan, hon som just den här förmiddagen ska på ögonkontroll, men inte på sjukhuset, utan på en ögonklinik på Slottsmöllan i Halmstad. Jag agerar alltså privatchaufför.
Alldeles enkelt att hitta rätt byggnad är det inte, men det lyckas.
Väntrummet är stort och fint .., och eftersom själva området tidigare har varit ett tegelbruk, så finns det gott om tegel i inredningen.
Bakom en tegelmur gömmer sig receptionen.
Ibland blir jag så full i skratt, när jag upptäcker hur absurt tokigt nånting har blivit.
Som i väntrummet.
Medelåldern på patienterna är säkerligen inte direkt låg .., av dagens gäster att döma skulle jag gissa på 75-80 år. Lägg därtill att dom flesta troligen har problem med synen.
Att då inreda med - visserligen snygga - men väldigt låga snurrfåtöljer, kanske inte är det allra mest ultimata, ja, en äldre dam tar sig knappt upp från fåtöljen när hennes namn ropas upp och när hon - för att få lite balans - tar stöd mot fåtöljens stålkarm, ja, då snurrar stolen och det är inte långt ifrån att hon dråsar i golvet.
Men där är trivsamt.
I en tillbringare finns citronvatten .., där är tända ljus i små lyktor .., på en tidningshylla trängs allt från Damernas Värld till Bilsport och från en högtalare hörs pratsmattret från Mix Megapol (något mindre trivsamt .., men det är förstås en åldersfråga).
På en jättestor tv-skärm simmar färggranna hitta-nemofiskar runt, runt, runt.
Vi är ganska många som väntar.
Intill mig sitter en äldre man med grå terylenebyxor, såna som min pappa hade.
(Hade för övrigt inte alla farbröder just terylenebyxor, i alla fall till helgdags?)
Grå stickekofta på överdelen.
Hjärtat blir varmt.
Mannen är liksom fyrkantig och påminner sååå om en annan man, han i Galway, på Irland, han som stod utanför hyrbilsbutiken .., den där mannen som jag tyckte var så tilldragande och som säkerligen var i åttioårsåldern. En slags Hem-till-gården-man.
Ett äldre par sitter lite längre bort.
Kvinnan hör nästan ingenting, men kommer på att batteriet till hörapparaten ska bytas ut och i handväskan finns räddningen .., och sen är allt som det ska.
Hon heter Inga och har ont i höger skuldra.
Det blir en lagom lång eller kort väntan och därefter iväg till parkeringen.
På vägen dit passerar vi det gamla tegelbruket.
Vilken hantverksskicklighet!
Och t ä n k, om väggar kunde tala!
T ä n k .., om man finge veta nånting om människorna som åstadkommit detta ., om deras livsöden och deras drömmar.
Titta bara!
Och där utanför har någon rest ett slags minnesmärke över brukets grundare.
Över hantverkarna finns dock inget monument.
Halv sju är det uppstigning och halv åtta tar jag bilen och hämtar upp friherrinnan, hon som just den här förmiddagen ska på ögonkontroll, men inte på sjukhuset, utan på en ögonklinik på Slottsmöllan i Halmstad. Jag agerar alltså privatchaufför.
Alldeles enkelt att hitta rätt byggnad är det inte, men det lyckas.
Väntrummet är stort och fint .., och eftersom själva området tidigare har varit ett tegelbruk, så finns det gott om tegel i inredningen.
Bakom en tegelmur gömmer sig receptionen.
Ibland blir jag så full i skratt, när jag upptäcker hur absurt tokigt nånting har blivit.
Som i väntrummet.
Medelåldern på patienterna är säkerligen inte direkt låg .., av dagens gäster att döma skulle jag gissa på 75-80 år. Lägg därtill att dom flesta troligen har problem med synen.
Att då inreda med - visserligen snygga - men väldigt låga snurrfåtöljer, kanske inte är det allra mest ultimata, ja, en äldre dam tar sig knappt upp från fåtöljen när hennes namn ropas upp och när hon - för att få lite balans - tar stöd mot fåtöljens stålkarm, ja, då snurrar stolen och det är inte långt ifrån att hon dråsar i golvet.
Men där är trivsamt.
I en tillbringare finns citronvatten .., där är tända ljus i små lyktor .., på en tidningshylla trängs allt från Damernas Värld till Bilsport och från en högtalare hörs pratsmattret från Mix Megapol (något mindre trivsamt .., men det är förstås en åldersfråga).
På en jättestor tv-skärm simmar färggranna hitta-nemofiskar runt, runt, runt.
Vi är ganska många som väntar.
Intill mig sitter en äldre man med grå terylenebyxor, såna som min pappa hade.
(Hade för övrigt inte alla farbröder just terylenebyxor, i alla fall till helgdags?)
Grå stickekofta på överdelen.
Hjärtat blir varmt.
Mannen är liksom fyrkantig och påminner sååå om en annan man, han i Galway, på Irland, han som stod utanför hyrbilsbutiken .., den där mannen som jag tyckte var så tilldragande och som säkerligen var i åttioårsåldern. En slags Hem-till-gården-man.
Ett äldre par sitter lite längre bort.
Kvinnan hör nästan ingenting, men kommer på att batteriet till hörapparaten ska bytas ut och i handväskan finns räddningen .., och sen är allt som det ska.
Hon heter Inga och har ont i höger skuldra.
Det blir en lagom lång eller kort väntan och därefter iväg till parkeringen.
På vägen dit passerar vi det gamla tegelbruket.
Vilken hantverksskicklighet!
Och t ä n k, om väggar kunde tala!
T ä n k .., om man finge veta nånting om människorna som åstadkommit detta ., om deras livsöden och deras drömmar.
Titta bara!
Och där utanför har någon rest ett slags minnesmärke över brukets grundare.
Över hantverkarna finns dock inget monument.
torsdag 5 februari 2015
Mitt eget bästa ...
I mer än två veckors tid har jag .- mer eller mindre - fasat för den där tandutdragningen som skulle gå av stapeln ikväll klockan 18.00. Det är inte det att det gör ont, det är bara obehaget .., detta att bli stympad på ena eller andra sättet.
Som vanligt är jag där i god tid.
Träffar en kund från affären som också ska dra ut en tand - en visdomsvariant - och han har med sig sonen, han som sååå gärna vill ha godis stup i ett .., och nu ska denne vaccineras mot det sötsuget genom att få bevittna pappans elände.
Lite över sex kommer tandläkerskan - glatt leende - och hämtar mig.
Hon är så rar, så rar .., och tandsköterskan visar sig komma från Afghanistan och är varm och go och jag är ill-ill-illröd i ansiktet och ärret efter hundbettet har nu svullnat, det ser ut som om jag har fått pisk.
"Ja, men du är inte ensam om det fenomenet .., jag blev våldsamt irriterad på min dator när jag inte kunde nå Försäkringskassan och efter det strulet hade vi fika här på Folktandvården och alla sa ..., men åå, vad har hänt, du är ju alldes sprutröd om kinderna!" säger tandläkerskan och ler förstående.
Det tar lite drygt fyrtio minuter (plus lite extra Xylocain att bedöva med), sen är tanden ute.
Nytt besök den 25:e februari för sedvanlig undersökning.
Helt ärligt finns det inte ord för hur lättad jag är, efteråt .., när jag tagit mig en titt på tandhalvorna
("jag börjar med att dela tanden", sa tandläkaren och jag sa att jag på inga villkors vis ville veta vad hon tänkte göra ...) och kikat på verktygen och talat om hur underbara dom var .., och är, hon som heter Sandra och tandsköterskan Simi.
Nu ska jag bara n j u t a.
Det var mitt bästa.
I mer än två veckors tid har jag .- mer eller mindre - fasat för den där tandutdragningen som skulle gå av stapeln ikväll klockan 18.00. Det är inte det att det gör ont, det är bara obehaget .., detta att bli stympad på ena eller andra sättet.
Som vanligt är jag där i god tid.
Träffar en kund från affären som också ska dra ut en tand - en visdomsvariant - och han har med sig sonen, han som sååå gärna vill ha godis stup i ett .., och nu ska denne vaccineras mot det sötsuget genom att få bevittna pappans elände.
Lite över sex kommer tandläkerskan - glatt leende - och hämtar mig.
Hon är så rar, så rar .., och tandsköterskan visar sig komma från Afghanistan och är varm och go och jag är ill-ill-illröd i ansiktet och ärret efter hundbettet har nu svullnat, det ser ut som om jag har fått pisk.
"Ja, men du är inte ensam om det fenomenet .., jag blev våldsamt irriterad på min dator när jag inte kunde nå Försäkringskassan och efter det strulet hade vi fika här på Folktandvården och alla sa ..., men åå, vad har hänt, du är ju alldes sprutröd om kinderna!" säger tandläkerskan och ler förstående.
Det tar lite drygt fyrtio minuter (plus lite extra Xylocain att bedöva med), sen är tanden ute.
Nytt besök den 25:e februari för sedvanlig undersökning.
Helt ärligt finns det inte ord för hur lättad jag är, efteråt .., när jag tagit mig en titt på tandhalvorna
("jag börjar med att dela tanden", sa tandläkaren och jag sa att jag på inga villkors vis ville veta vad hon tänkte göra ...) och kikat på verktygen och talat om hur underbara dom var .., och är, hon som heter Sandra och tandsköterskan Simi.
Nu ska jag bara n j u t a.
Det var mitt bästa.
Det bästa för Cruella/Helena ....
Det bästa den här veckan, och på många veckor, var helt klart gårdagens "prao" på bokbussen i Norrtälje! En god vän till mig ansvarar för den delen av biblioteksservicen sedan i somras och delar körningarna med en riktig rospigg som känner varendaste liten kvist, vägkrök och rödmålad kåk i hela trakten.
Dessa två fick jag den stora äran att hänga med i går, till Blidö via Yxlan. Själva grunden i verksamheten är ju inte svår att begripa: Man lastar en buss full med aptitliga böcker, och så kör man ut och folk kommer och lånar. Och lämnar tillbaka (om man har tur;-) Men bakom kulisserna är det förstås en väldig massa logistik. Vilka böcker ska på bussen, hur ska de roteras in i och ur magasinen, vilka böcker är reserverade vart och till vilken tur och så vidare.
Det är många hållplatser och blandade låntagare. Eftersom bussen går på dagtid är det förstås mest äldre och folk som inte tar sig så lätt till stan av andra anledningar, till exempel för att man sköter om stall och levande djur. Tre fyra förskolor hanns med, och om det finns något sötare än ett gäng halvmetersbarn i overaller och röda kinder som väller in och vill "låna den och den och den", ja, då vet inte jag. Vilken kulturell fostran och gärning! Det finns något mäktigt i att de här barnen så självklart får veta att det här är till för dem, hela livet.
Att dagen var klar och fin och med något som påminde om vårljus över fjärdar och snöbemängda buskar och träd gjorde inte saken sämre. Och på återvägen skymde det och började snöa och i husen lyste det så hemtrevligt.
Världens bästa jobb har jag alltid tänkt, och jag ändrar mig då inte efter gårdagen:-)
/Helena
PS. Den här texten återvann jag just till min skendöda blogg.
Det bästa den här veckan, och på många veckor, var helt klart gårdagens "prao" på bokbussen i Norrtälje! En god vän till mig ansvarar för den delen av biblioteksservicen sedan i somras och delar körningarna med en riktig rospigg som känner varendaste liten kvist, vägkrök och rödmålad kåk i hela trakten.
Dessa två fick jag den stora äran att hänga med i går, till Blidö via Yxlan. Själva grunden i verksamheten är ju inte svår att begripa: Man lastar en buss full med aptitliga böcker, och så kör man ut och folk kommer och lånar. Och lämnar tillbaka (om man har tur;-) Men bakom kulisserna är det förstås en väldig massa logistik. Vilka böcker ska på bussen, hur ska de roteras in i och ur magasinen, vilka böcker är reserverade vart och till vilken tur och så vidare.
Det är många hållplatser och blandade låntagare. Eftersom bussen går på dagtid är det förstås mest äldre och folk som inte tar sig så lätt till stan av andra anledningar, till exempel för att man sköter om stall och levande djur. Tre fyra förskolor hanns med, och om det finns något sötare än ett gäng halvmetersbarn i overaller och röda kinder som väller in och vill "låna den och den och den", ja, då vet inte jag. Vilken kulturell fostran och gärning! Det finns något mäktigt i att de här barnen så självklart får veta att det här är till för dem, hela livet.
Att dagen var klar och fin och med något som påminde om vårljus över fjärdar och snöbemängda buskar och träd gjorde inte saken sämre. Och på återvägen skymde det och började snöa och i husen lyste det så hemtrevligt.
Världens bästa jobb har jag alltid tänkt, och jag ändrar mig då inte efter gårdagen:-)
/Helena
PS. Den här texten återvann jag just till min skendöda blogg.
Idag ....
Fint besök - om än inte ovanligt - i lilla eken.
En större hackspett, därtill en hona (hanen har en röd fläck i nacken), berättade Bert i Luleå.
Alldeles, alldeles stilla satt den och klamrade sig fast vid stammen.
Och nere vid Eckes, där var det fullt tjatter från kajorna.
I det lilla gårdshusets skorsten brukar ett par kajor häcka sommartid och det var väl om den boplatsen det nu var fullt kiv och liv.
Fönsterspegling från det där lilla huset, mot lagården till.
Strålande solsken hela dagen, hittills!
Sen Fabrikör-Johansson-svängen.
Innan man kommer kommer ner till grusvägen som går till hamnen, är det en tvärbrant backe och den liknade idag mer en rodelbana än en stig, så det gällde att hålla sig vid sidan om.
Så här såg det ut nere vid havet.
Ett vårtecken om något.
Nui börjar fisket.
Fina dagar kommer människor körande från Skipås, Haverdal och ibland från Halmstad ., parkerar just innan infarten till reservatet och tar sedan långa eller korta promenader längs vattnet.
Idag var det rekord: tre bilar på en gång ..., två parkerade och en på väg till hamnen!
Sommartid och när solen flödar, är det fullt på parkeringen och även en bit upp längs vägen, mot det gula huset till. Vi som har båt i hamnen, är dom enda med tillstånd att köra bil inne i reservatet .., och det händer att puttriga turister hojtar med fingret när man kör förbi ., och säger att "här är det inte tillåtet att köra bil!"
Jo, jo.
Och så här ser det ut från där vi bor.
Ännu står den kvar, den där gamla björken.
Fint besök - om än inte ovanligt - i lilla eken.
En större hackspett, därtill en hona (hanen har en röd fläck i nacken), berättade Bert i Luleå.
Alldeles, alldeles stilla satt den och klamrade sig fast vid stammen.
Och nere vid Eckes, där var det fullt tjatter från kajorna.
I det lilla gårdshusets skorsten brukar ett par kajor häcka sommartid och det var väl om den boplatsen det nu var fullt kiv och liv.
Fönsterspegling från det där lilla huset, mot lagården till.
Strålande solsken hela dagen, hittills!
Sen Fabrikör-Johansson-svängen.
Innan man kommer kommer ner till grusvägen som går till hamnen, är det en tvärbrant backe och den liknade idag mer en rodelbana än en stig, så det gällde att hålla sig vid sidan om.
Så här såg det ut nere vid havet.
Ett vårtecken om något.
Nui börjar fisket.
Fina dagar kommer människor körande från Skipås, Haverdal och ibland från Halmstad ., parkerar just innan infarten till reservatet och tar sedan långa eller korta promenader längs vattnet.
Idag var det rekord: tre bilar på en gång ..., två parkerade och en på väg till hamnen!
Sommartid och när solen flödar, är det fullt på parkeringen och även en bit upp längs vägen, mot det gula huset till. Vi som har båt i hamnen, är dom enda med tillstånd att köra bil inne i reservatet .., och det händer att puttriga turister hojtar med fingret när man kör förbi ., och säger att "här är det inte tillåtet att köra bil!"
Jo, jo.
Och så här ser det ut från där vi bor.
Ännu står den kvar, den där gamla björken.
Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...
Vi börjar med en vecka på Jersey (se bild från vår förra resa dit) där vi ska hälsa på Johns systers familj. Jersey är en sådan trevlig, lagom stor ö som passar så bra för dagsutflykter med bland annat vandringar och bad. Vi bor hos en av Johns systerdöttrar precis som tidigare när vi varit där och då är vi själva ute på aktiviteter på dagarna och så umgås vi på kvällarna. Det ska bli så roligt att träffa hela familjen igen och inte minst de fyra barnen som kommit sedan vi var där sist.
Därefter flyger vi tillbaka till Gatwick och påbörjar en veckas biltur som ska ta oss upp till Oxford och genom Cotswolds ner till Bristol där vi ska gå på sonens flickväns examen. Hon (som är svenska) har läst historia i tre år vid Bristol universitet. Därefter åker vi genom Bath och ner i Somerset där Johns pappa är född och uppväxt. Sista dagarna går sedan genom Wiltshire och framför allt till Salisbury Cathedral, som jag alltid velat se.
//Elisabet säger: här kan ni få en alldeles privat visning av den fina orgeln i Salisbury Cathedral.
 |
| Fina Anna-Lena, hon med husmorstalangerna .... |
Hej Elisabeth, vad roligt att DBIV är igång igen.
Jag har ett par priser till lotteriet - bara jag kommer ihåg att skicka
dem ;-)
Mitt bästa i veckan som gick är att vi kommit igång med planering och bokningar för två veckors semester i England.
Vi börjar med en vecka på Jersey (se bild från vår förra resa dit) där vi ska hälsa på Johns systers familj. Jersey är en sådan trevlig, lagom stor ö som passar så bra för dagsutflykter med bland annat vandringar och bad. Vi bor hos en av Johns systerdöttrar precis som tidigare när vi varit där och då är vi själva ute på aktiviteter på dagarna och så umgås vi på kvällarna. Det ska bli så roligt att träffa hela familjen igen och inte minst de fyra barnen som kommit sedan vi var där sist.
Därefter flyger vi tillbaka till Gatwick och påbörjar en veckas biltur som ska ta oss upp till Oxford och genom Cotswolds ner till Bristol där vi ska gå på sonens flickväns examen. Hon (som är svenska) har läst historia i tre år vid Bristol universitet. Därefter åker vi genom Bath och ner i Somerset där Johns pappa är född och uppväxt. Sista dagarna går sedan genom Wiltshire och framför allt till Salisbury Cathedral, som jag alltid velat se.
Det är så roligt att sitta vid
datorn på kvällarna och lägga upp rutten samt leta boenden på mysiga
country pubs och bed and breakfast-ställen.
Kram Anna-Lena
//Elisabet säger: här kan ni få en alldeles privat visning av den fina orgeln i Salisbury Cathedral.
Det är Will Scarboro som berättar.
I glasbyttan ....
Det här med kakor .., det var tydligen lockande.
Följande ligger nu och skramlar i glastillbringaren.
Det är (jag börjar i omvänd ordning från det att bidraget skickades in ):
Anna-Lena i Tumba som planerar sommarens resa ..., längtar och drömmer!
Anne i Mantorp drar till med första bästa för att få sig några kakor ,-)
Kattis är lika kaksugen hon ....
Ulrika i Dalarna berättade om sina vardagsdiamanter .., hunden Qvick är en av dem.
Ann i Göteborg - denna tuffa madame som vågar det mesta -, piggar upp sig med en ny hatt!
Ingela i Ystad - hon hade knäckt koden, vet nu hur man virkar -, heja dig!
ellem i Skellefteå drömmer om dagar vid sommarstugan ..
Turtlan i Karlstad kände vänskapsglädje.
(Ps. Blir man glad av att läsa detta hos henne ...? Svar: ja!!)
Eva i Tyresö kämpar på hos tandläkaren.
(Min tur ikväll Eva .., fasors fasa!)
Lena i Steninge har plockat in snödroppar och satt i liten vas!
Bloggblad i Söderköping på spontan träff med sin dotter.
Såna kan man minsann inte få för många av!
Kerstin i Dalarna tog en tur till sommarstugan ....
Monet i Frankrike med vackra fotot av barnbarnet, fångat av tösens far.
Det finns plats för flera .., det är bara att mejla glädjen till bisse151@gmail.com!
Det här med kakor .., det var tydligen lockande.
Följande ligger nu och skramlar i glastillbringaren.
Det är (jag börjar i omvänd ordning från det att bidraget skickades in ):
Anna-Lena i Tumba som planerar sommarens resa ..., längtar och drömmer!
Anne i Mantorp drar till med första bästa för att få sig några kakor ,-)
Kattis är lika kaksugen hon ....
Ulrika i Dalarna berättade om sina vardagsdiamanter .., hunden Qvick är en av dem.
Ann i Göteborg - denna tuffa madame som vågar det mesta -, piggar upp sig med en ny hatt!
Ingela i Ystad - hon hade knäckt koden, vet nu hur man virkar -, heja dig!
ellem i Skellefteå drömmer om dagar vid sommarstugan ..
Turtlan i Karlstad kände vänskapsglädje.
(Ps. Blir man glad av att läsa detta hos henne ...? Svar: ja!!)
Eva i Tyresö kämpar på hos tandläkaren.
(Min tur ikväll Eva .., fasors fasa!)
Lena i Steninge har plockat in snödroppar och satt i liten vas!
Bloggblad i Söderköping på spontan träff med sin dotter.
Såna kan man minsann inte få för många av!
Kerstin i Dalarna tog en tur till sommarstugan ....
Monet i Frankrike med vackra fotot av barnbarnet, fångat av tösens far.
Det finns plats för flera .., det är bara att mejla glädjen till bisse151@gmail.com!
Det bästa för Kattis och Anne i Mantorp ....
I ett sms kommer Kattis det bästa:
"Det bästa i veckan, det är bara t a n k e n på Friherrinnans småkakor!"
Jo, jo .., här har vi kakälskare av rang!
Och Anne i Mantorp, hon skriver så här:
I ett sms kommer Kattis det bästa:
"Det bästa i veckan, det är bara t a n k e n på Friherrinnans småkakor!"
Jo, jo .., här har vi kakälskare av rang!
Och Anne i Mantorp, hon skriver så här:
"Sitter och läser i din blogg nu på nattkvisten. Och då börjar jag nästan drägla, för där finns bild på hembakade småkakor som dessutom är vinst i lotteriet. Inte för att det hänt så värst mycket i Mantorp, men jag hugger till med den underbara grytan jag blev bjuden på idag.
Det var dessutom mysigt umgänge med hundar och ungar, både stora och små.
Det får vara mitt bästa.
Natti natti/Anne i Mantorp
Ps, se nu till att PV drar mig, tack! ;-)
Och här står självaste fotografen i sitt tjusiga nattlinne från exklusiva Cellbes, ja, det var när
själva kakfotot skulle tas nu på morgonen, för inomhus är det för mörkt.
Det var dessutom mysigt umgänge med hundar och ungar, både stora och små.
Det får vara mitt bästa.
Natti natti/Anne i Mantorp
Ps, se nu till att PV drar mig, tack! ;-)
Och här står självaste fotografen i sitt tjusiga nattlinne från exklusiva Cellbes, ja, det var när
själva kakfotot skulle tas nu på morgonen, för inomhus är det för mörkt.
Dagens fönster ...
.... som nästan liknar ett julkort, kommer hemifrån Västerbotten.
Men inte från Malå ..., nej, det här fönstret finns här.
Tack ellem!
.... som nästan liknar ett julkort, kommer hemifrån Västerbotten.
Men inte från Malå ..., nej, det här fönstret finns här.
Tack ellem!
onsdag 4 februari 2015
Livet på nätet ....
Vi asociala typer som tillbringar åtskillig tid på nätet, får trots allt vara med om en hel del.
Så här är det: jag är sedan något år tillbaka medlem på en sida som heter Where we live.
Där visar vi bilder från ..., ja, där vi bor, eller där vi just då befinner oss.
Jag älskar den sidan .., detta att få ta del av andra människors bilder!
Aldrig hade jag väl till exempel anat att där är så svindelvackert i Iran!!
Eller i Brasilien! (Jo, det hade jag kanske, men ååå, så roligt att få se vardagsbilder därifrån!)
Eller i Skottland!
Eller hos Mike i Montana i USA!
Med tiden blir somliga till nästan-bekanta.
Som Carol i USA (professor på ett universitet och vi har gemensam födelsedag) , Debbie i Skottland och Tanja i Tyskland.
Tanja är alldeles över-sig-lyrisk över till synes vardagliga bilder från Halland och när jag en dag lägger ut en bild på Nelly vid hästhagen, då får jag veta att Tanjas dotter har gjort stora ögon .., ååå, vilken fin hund lilla Nelly är!
Då undrar jag om det möjligen går att få adressen till den lilla madamen som är nio år och det får jag.
Och så skickar jag vykortet med Nelly på framsidan ..., och rara Annika i Kävlinge, hon som har vuxit upp i Hamburg, hjälper mig med översättningen, så där så att man inte skämmer ut sig.
"Liebe Ida ...!" börjar raderna.
Idag kom det här kortet via rymden!
Det visar Ida, 9 år, och kortet på Nelly.
Ni förstår väl hur glad man blir!!
Och idag, jo minsann, har det susat iväg ännu ett kort, nu av Sigge Nilsson.
Till Ida i Waldbröl i Tyskland.
Just det.
Vi asociala typer som tillbringar åtskillig tid på nätet, får trots allt vara med om en hel del.
Så här är det: jag är sedan något år tillbaka medlem på en sida som heter Where we live.
Där visar vi bilder från ..., ja, där vi bor, eller där vi just då befinner oss.
Jag älskar den sidan .., detta att få ta del av andra människors bilder!
Aldrig hade jag väl till exempel anat att där är så svindelvackert i Iran!!
Eller i Brasilien! (Jo, det hade jag kanske, men ååå, så roligt att få se vardagsbilder därifrån!)
Eller i Skottland!
Eller hos Mike i Montana i USA!
Med tiden blir somliga till nästan-bekanta.
Som Carol i USA (professor på ett universitet och vi har gemensam födelsedag) , Debbie i Skottland och Tanja i Tyskland.
Tanja är alldeles över-sig-lyrisk över till synes vardagliga bilder från Halland och när jag en dag lägger ut en bild på Nelly vid hästhagen, då får jag veta att Tanjas dotter har gjort stora ögon .., ååå, vilken fin hund lilla Nelly är!
Då undrar jag om det möjligen går att få adressen till den lilla madamen som är nio år och det får jag.
Och så skickar jag vykortet med Nelly på framsidan ..., och rara Annika i Kävlinge, hon som har vuxit upp i Hamburg, hjälper mig med översättningen, så där så att man inte skämmer ut sig.
"Liebe Ida ...!" börjar raderna.
Idag kom det här kortet via rymden!
Det visar Ida, 9 år, och kortet på Nelly.
Ni förstår väl hur glad man blir!!
Och idag, jo minsann, har det susat iväg ännu ett kort, nu av Sigge Nilsson.
Till Ida i Waldbröl i Tyskland.
Just det.
Det bästa för Ulrika i Dalarna ...
Vardagsdiamanter:
Bästa polaren Qvick.
Mitt ständiga sällskap, en sån rolig filur. :-)
Vardagsdiamanter:
Bästa polaren Qvick.
Mitt ständiga sällskap, en sån rolig filur. :-)
Promenader i allt det vita. Det är vackert ute nu!
Glädjen i att träffa någon med liknande sjukdomsbild som en själv, som förstår e x a k t.
Glädjen i beskedet att i april får jag komma till både smärtkliniken och till ortopeden!
Här och nu ...
Någon sätter en tillfångatagen pilot i en bur, häller bensin på hans kläder och tuttar på .., en kvinnlig självmordsbombare blir avrättad .., Facebook visar en homosexuell man med bindel för ögonen, han sitter på en stol, på ett hustak och puttas ner till marken där han sedan stenas till döds.
I landet Halland där jag råkade hamna, där flyger talgoxarna av och an till fröautomaten .., det brinner i kaminen och sotaren har varit på besök.
På marken ligger skivor av äpplen ... , himlen är gråmulen och jag har svt-play-tittat på ett program från en brittisk nattklubb, vad som händer på respektive herr, - och damtoaletten.
Allt eftersom berusningen stiger, växer känslorna.
Ja, inte hos mig, men hos nattklubbsgästerna som drömmer om att hitta Den Rätte.
Eller den Rätta.
En ung man vars fru lämnat honom, säger att han vill bli militär.
"Inte ska du väl bli militär bara för att din fru har lämnat dig ..?" säger hans kusin.
"Nej, kanske inte just därför, men ..., ja, jag vill att min son ska bli stolt över mig ...", säger den övergivne.
Ja, ja.
Livet.
Det är väl så det är.
Någon sätter en tillfångatagen pilot i en bur, häller bensin på hans kläder och tuttar på .., en kvinnlig självmordsbombare blir avrättad .., Facebook visar en homosexuell man med bindel för ögonen, han sitter på en stol, på ett hustak och puttas ner till marken där han sedan stenas till döds.
I landet Halland där jag råkade hamna, där flyger talgoxarna av och an till fröautomaten .., det brinner i kaminen och sotaren har varit på besök.
På marken ligger skivor av äpplen ... , himlen är gråmulen och jag har svt-play-tittat på ett program från en brittisk nattklubb, vad som händer på respektive herr, - och damtoaletten.
Allt eftersom berusningen stiger, växer känslorna.
Ja, inte hos mig, men hos nattklubbsgästerna som drömmer om att hitta Den Rätte.
Eller den Rätta.
En ung man vars fru lämnat honom, säger att han vill bli militär.
"Inte ska du väl bli militär bara för att din fru har lämnat dig ..?" säger hans kusin.
"Nej, kanske inte just därför, men ..., ja, jag vill att min son ska bli stolt över mig ...", säger den övergivne.
Ja, ja.
Livet.
Det är väl så det är.
Veckans vinster ....
Hembakade småkakor från Friherrinnans bageri ...., tänk er detta med en kopp kaffe till.
Jag har smakat .., jättegoda var dom!
Och som andrapris, ett paket servetter.
Idag är det onsdag .., dragning blir det på söndag vid 11-tiden.
Mejla bara glädjen/inutivärmen till bisse151@gmail.com, så är ni med i byttan.
Hembakade småkakor från Friherrinnans bageri ...., tänk er detta med en kopp kaffe till.
Jag har smakat .., jättegoda var dom!
Och som andrapris, ett paket servetter.
Idag är det onsdag .., dragning blir det på söndag vid 11-tiden.
Mejla bara glädjen/inutivärmen till bisse151@gmail.com, så är ni med i byttan.
tisdag 3 februari 2015
Den där dokumentären ...
Så här ser hon ut, kvinnan som gjorde filmen "Franska för nybörjare" som jag såg på igårkväll och som var så otroligt intressant! En dokumentär om invandrarbarn i Frankrike och deras kämpande för att lära sig franska.
Men också en film om hur knepig tillvaron kan bli .., och hur utlämnade barn är till oss vuxna och vad vi hittar på.
"Dox. Dokumentär från 2014. Under ett år följer vi en grupp elever i åldrarna 11 till 15 år, som nyligen anlänt till Frankrike. I klassen för nykomlingar möts barn från många olika länder - Irland, Serbien, Brasilien, Tunisien, Kina och Senegal - och de har kommit av olika skäl. Filmaren Julie Bertuccelli skildrar samtal, konflikter och glädjeämnen hos en skara tonåringar som alla bär på en önskan om att förändra sina liv."
Filmskaperskan heter alltså Julie Mathilde Charlotte Claire Bertuccelli och om nio dagar fyller hon 48 år. Det var minsann inte dåligt att ha fått hela fyra namn!
Här finns länk till filmen, ja, jag lägger in den ännu en gång.
Så här ser hon ut, kvinnan som gjorde filmen "Franska för nybörjare" som jag såg på igårkväll och som var så otroligt intressant! En dokumentär om invandrarbarn i Frankrike och deras kämpande för att lära sig franska.
Men också en film om hur knepig tillvaron kan bli .., och hur utlämnade barn är till oss vuxna och vad vi hittar på.
"Dox. Dokumentär från 2014. Under ett år följer vi en grupp elever i åldrarna 11 till 15 år, som nyligen anlänt till Frankrike. I klassen för nykomlingar möts barn från många olika länder - Irland, Serbien, Brasilien, Tunisien, Kina och Senegal - och de har kommit av olika skäl. Filmaren Julie Bertuccelli skildrar samtal, konflikter och glädjeämnen hos en skara tonåringar som alla bär på en önskan om att förändra sina liv."
Filmskaperskan heter alltså Julie Mathilde Charlotte Claire Bertuccelli och om nio dagar fyller hon 48 år. Det var minsann inte dåligt att ha fått hela fyra namn!
Här finns länk till filmen, ja, jag lägger in den ännu en gång.
Det bästa för Ann i Göteborg ...
Ann
Det är ju bara tisdag än så länge, men allra bäst hittills var träffen igår
som jag hade med en otroligt driftig och kreativ kvinna.
Vi har ungefär samma inställning till livet och företagande och nu har vi
planer på att samarbeta och befrukta varandra.
Det är också hon som gjort hatten, som låg på en hylla och bara ropade på
mig!
Vilken inspiration hon är och det var precis vad jag behövde nu när jag är
så dränerad på energi!
Kram
Ann
Nattligt besök ...
Hur alldeles oerhört förvånad blir man inte, när man - efter den där underbara franska dokumentären - ska släcka fönsterlampan och då upptäcker nånting ovanligt under den lilla eken!
En g r ä v l i n g som kalasar på solrosfrön!
Svårt att fånga på bild, jag blev så till mig så jag kunde inte ens ställa om till blixt, men frågan är om det hade blivit bättre .., kanske bara en reflex i fönstret?
Hur alldeles oerhört förvånad blir man inte, när man - efter den där underbara franska dokumentären - ska släcka fönsterlampan och då upptäcker nånting ovanligt under den lilla eken!
En g r ä v l i n g som kalasar på solrosfrön!
Svårt att fånga på bild, jag blev så till mig så jag kunde inte ens ställa om till blixt, men frågan är om det hade blivit bättre .., kanske bara en reflex i fönstret?
Dagens fönster ...
Natten mot idag har det trillat ner en hel del snö här. Började dagen idag söndag med att gå runt och titta ut från fönstren.
Nya vyer och intryck så här första vintern här.
Här i vårt avlånga fönster står några djur och annat som kom med hem från Sydafrikaresan 2009.
De vill väl ha lite avstånd vandra på tänker jag.
Ett avlångt fönster blir bra då.
Hälsningar från Turtlan.
Natten mot idag har det trillat ner en hel del snö här. Började dagen idag söndag med att gå runt och titta ut från fönstren.
Nya vyer och intryck så här första vintern här.
Här i vårt avlånga fönster står några djur och annat som kom med hem från Sydafrikaresan 2009.
De vill väl ha lite avstånd vandra på tänker jag.
Ett avlångt fönster blir bra då.
Hälsningar från Turtlan.
måndag 2 februari 2015
Till slut stod dom och bultade på dörren ....
En av töserna på jobbet har - tillsammans med sin väninna - firat sin födelsedag i Malmö.
Utekväll och hur trevligt som helst och sen, ganska sent på natten, hem till hotellet för att sova.
I hissen, just innan dörrarna stängs, springer ett sällskap unga män in och dom unga männen tänker sig att umgås med töserna från Halland, som inte alls vill samma sak. Inte det minsta hjälper det att flickorna protesterar, männen - som är i grupp - åker upp och ner i hissen med sina tilltänkta damer ..., följer dem till rumsdörren - kommer springande från två håll för att hinna före - och till sist får flickorna - som vid det laget är ordentligt uppskrämda -, hjälp av portieren.
Senare, väl inlåsta på hotellrummet, ser töserna i den där gluggen där man kan kika ut, hur en av männen står och glor rakt in mot dem. Länge.
Jag kände hur blodet rusade inom mig när allt det här berättades och jag tänkte att det är då märkvärdigt att unga töser inte ska kunna gå säkra ens i ett hotell, utan att pilska och påtända unga män ska trakassera dem!
Ibland säger pv saker som ..."det måste ha blivit nåt fel när det gäller män och hur somliga av oss är ... och beter oss".
Precis så tänker jag.
En av töserna på jobbet har - tillsammans med sin väninna - firat sin födelsedag i Malmö.
Utekväll och hur trevligt som helst och sen, ganska sent på natten, hem till hotellet för att sova.
I hissen, just innan dörrarna stängs, springer ett sällskap unga män in och dom unga männen tänker sig att umgås med töserna från Halland, som inte alls vill samma sak. Inte det minsta hjälper det att flickorna protesterar, männen - som är i grupp - åker upp och ner i hissen med sina tilltänkta damer ..., följer dem till rumsdörren - kommer springande från två håll för att hinna före - och till sist får flickorna - som vid det laget är ordentligt uppskrämda -, hjälp av portieren.
Senare, väl inlåsta på hotellrummet, ser töserna i den där gluggen där man kan kika ut, hur en av männen står och glor rakt in mot dem. Länge.
Jag kände hur blodet rusade inom mig när allt det här berättades och jag tänkte att det är då märkvärdigt att unga töser inte ska kunna gå säkra ens i ett hotell, utan att pilska och påtända unga män ska trakassera dem!
Ibland säger pv saker som ..."det måste ha blivit nåt fel när det gäller män och hur somliga av oss är ... och beter oss".
Precis så tänker jag.
Ikväll ....
... råkade jag, mer som av en händelse, fastna framför en dokumentär från Frankrike,.
Det hela handlade om invandrarungdomar från världens alla hörn och kanter som alla råkat hamna i Paris och alla har dom sin bakgrund med sig, ja, i den där ryggsäcken som heter livet och som vi bär med oss.
Vilket program!
Vilka ungdomar!
Vilken lärarinna!
Vilka livsöden!
Vilka drömmar!
Alldeles inutivarm, lycklig, lite sorgsen ..., och väldigt mycker rörd är jag när eftertexterna rullar.
Mer om programmet kan man läsa här.
Och en recension finns här.
... råkade jag, mer som av en händelse, fastna framför en dokumentär från Frankrike,.
Det hela handlade om invandrarungdomar från världens alla hörn och kanter som alla råkat hamna i Paris och alla har dom sin bakgrund med sig, ja, i den där ryggsäcken som heter livet och som vi bär med oss.
Vilket program!
Vilka ungdomar!
Vilken lärarinna!
Vilka livsöden!
Vilka drömmar!
Alldeles inutivarm, lycklig, lite sorgsen ..., och väldigt mycker rörd är jag när eftertexterna rullar.
Mer om programmet kan man läsa här.
Och en recension finns här.
Februari ...
Rårakor (riven potatis, palsternacka och morötter) till lunch-middag.
Lingonsylt och mjölk.
Inte lättmjölk.
Inte mellan heller.
Och så bacon.
Lycka.
I alla fall vardagsglädje.
Som accompanjemang lyssnar jag till detta.
Och gläds åt tulpanerna.
Rårakor (riven potatis, palsternacka och morötter) till lunch-middag.
Lingonsylt och mjölk.
Inte lättmjölk.
Inte mellan heller.
Och så bacon.
Lycka.
I alla fall vardagsglädje.
Som accompanjemang lyssnar jag till detta.
Och gläds åt tulpanerna.
Kvart i elva ...
Det här med att ha hund - en eller flera - är det bästa som finns ..., man är verkligen tvungen att ta sig ut, vare sig man har lust eller inte.
Idag är det kallgrader .., inte många .., och det är skönt.
Solen är uppe och ljuset blir så där januariblått, även om vi nu har svingat oss över till ny månad.
Inga hästar syns i hagen .., däremot ett antal kajor på lagårdstaket.
Lagården, som numera är ett fint stall.
Nelly får gå lös .., hon lullar på bakom oss mest hela tiden och här är minimalt med trafik, endast tre fastboende och sikten är flera hundra meter.
Men harry, han får allt hålla sig till kopplet. Vi passerar husen på vår högra sida .., till vänster om oss är förstås hästhagarna - flera stycken -. Havet rakt fram.
Den första delen av backen är brant och stigen smal och slingrig, med stora stenar här och där.
Det gäller att hålla sig på benen och jag ropar ideligen till harry att inte draaaaa i kopplet, så där så jag inte faller raklång som för en tid sedan.
Nelly .., hon är nu före oss .., för nu vet hon att vi är på hemväg och nu är det platt och fint.
Där harry pinkar, där pinkar Nelly ..... och stannar jag för att ta en bild, gör hon ofta som sigge, kommer mot mig ,-)
Sist av allt in i hästhagen igen .., över den lilla "bron" där det är vansinnigt halt och där tydligen ett rådjur passerat ..., och vi tar inte vägen hem, utan går längs bäcken .., det är snårigt och lite bökigt .., det porlar från vattnet som snart når havet .., och där är stooora buskage med rhododendron!
Sist av allt öppnar jag den rangliga grinden in mot Eckes tomt och där finns hjulspår från i helgen .., ja, just det .,. pv berättade att Ecke och Britt varit på litet besök i sommarhuset.
En fönsterbild hinns med också.
Sen blir det hämtning av morgontidningen och nu .., flera timmar i frihet innan det är dags för arbete från tre till åtta.
Den här veckan är den bästa.
Tre lediga dagar på raken .., sen väntar rallyt igen.
Det här med att ha hund - en eller flera - är det bästa som finns ..., man är verkligen tvungen att ta sig ut, vare sig man har lust eller inte.
Idag är det kallgrader .., inte många .., och det är skönt.
Solen är uppe och ljuset blir så där januariblått, även om vi nu har svingat oss över till ny månad.
Inga hästar syns i hagen .., däremot ett antal kajor på lagårdstaket.
Lagården, som numera är ett fint stall.
Nelly får gå lös .., hon lullar på bakom oss mest hela tiden och här är minimalt med trafik, endast tre fastboende och sikten är flera hundra meter.
Men harry, han får allt hålla sig till kopplet. Vi passerar husen på vår högra sida .., till vänster om oss är förstås hästhagarna - flera stycken -. Havet rakt fram.
Den första delen av backen är brant och stigen smal och slingrig, med stora stenar här och där.
Det gäller att hålla sig på benen och jag ropar ideligen till harry att inte draaaaa i kopplet, så där så jag inte faller raklång som för en tid sedan.
Nelly .., hon är nu före oss .., för nu vet hon att vi är på hemväg och nu är det platt och fint.
Där harry pinkar, där pinkar Nelly ..... och stannar jag för att ta en bild, gör hon ofta som sigge, kommer mot mig ,-)
Sist av allt in i hästhagen igen .., över den lilla "bron" där det är vansinnigt halt och där tydligen ett rådjur passerat ..., och vi tar inte vägen hem, utan går längs bäcken .., det är snårigt och lite bökigt .., det porlar från vattnet som snart når havet .., och där är stooora buskage med rhododendron!
En fönsterbild hinns med också.
Sen blir det hämtning av morgontidningen och nu .., flera timmar i frihet innan det är dags för arbete från tre till åtta.
Den här veckan är den bästa.
Tre lediga dagar på raken .., sen väntar rallyt igen.