Det bästa för Ann i Göteborg ....

Det kanske är försent (inte alls, det har ju just börjat, dragning nästa fredag!) men jag vill också gärna vara med och försöka vinna den fina akvarellen.

 

Mitt bästa var utan konkurrens konserten med Du kan sjunga gospel-kören i Konserthuset. Alla biljetter var slutsålda och kören var i sitt esse precis som gästartisten Sarah Dawn Finer och Gabriel Forss, körledaren!

 

Det är en särskild känsla att stå på Konserthusets scen i huset som är byggt för musik. Jag skulle ha velat vara i publiken och se hur det såg ut när alla 350 sångarna gick in och det verkade som om det aldrig skulle ta slut.  Vi strömmade in från fyra håll och alla klappade taktfast under tiden.

Efter konsertens slut fick vi standing ovations och vi var alla euforiska. Vi tog ett glas vin i baren efteråt och kände oss glada, men också lite ledsna över att det dröjer ända till september innan det kör igång igen.

 

Hela konserten finns på Youtube om man vill lyssna på oss och Sarah. min favorit med kören är en gospel, I’ve got a crown, som sjungs á capella i ett högt tempo och med mycket text. Den kommer ungefär 1.08 in i konserten! (Tyvärr zoomade filmaren just då, så man ser inte Gabriels teckenspråk för att hjälpa oss med texten, men man hör honom hojta lite i bakgrunden!)

När man tror att det är slut så är det inte det!

Sjunga i kör, det är livet det!

 

Kram
Ann

 

PS Ljudet blir bäst om man lyssnar med hörlurar!

Om namn i Västerbottens inland och annorstädes ...

Sååå långt norrut, nästan jämsides med Piteå, ligger Malå!

Jo, jag har skrivit om det många gånger tidigare, att vill man stöta på lite mer ovanliga namn, särskilt kvinnonamn, då ska man söka sig till Västerbottens inland.

När jag på 80-talet arbetade på Ica i Malå och då hade kunder som betalade med check (ja, just det .., vem minns inte checkhäftena!?), då hände det att jag log för mig själv när jag såg ett riktigt ovanligt namn och det slog nästan aldrig fel, jodå, det visade sig att kunden kom från till exempel Norsjö.

För en tid sedan beställde jag boken här ovanför, författad av Christina Falkengård, en gång chefredaktör för tidningen Land.
Hon hade upptäckt precis samma sak - det här med ovanliga namn - och bestämde sig för att utforska det hela mer systematiskt.

Så här skriver författaren om hur hon tror att det förhåller sig med de ovanliga namnen ...

"Min teori, och jag får medhåll av många av dem jag intervjuat, är att i inlandet har man många barn och lite pengar. Här fanns inga statare och inga torpare som löd under någon stor gård, det fanns ingen överhet som satte klackarna på och talade om vad som var passande eller inte."

Åååå, vilkan underbara namn som tjoppar upp i den boken!

Vi kan väl ta en titt på sidan 127 .., där finns kvinnonamn på K.

Anna Fredrika Kleofina Adamsson, född i Åsele 1893, avliden i Vilhelmina 1982.
Berta Konsertina Andersson, född i Storuman 1912, avliden i Åsele 2003.
Britta Kristoferia Wågberg, född Kristoffersdotter i Dorotea 1868, avliden i Själevad 1952.
Agnes Kårine Elisabet Hansson, född i Vilhelmina 1900, avliden i Vilhelmina 1988.

Och här är namn på H ...
Hildedrott
Hilleli
Hillevid
Hjärtine
Hugiette
Humberta

I Norsjö kan man träffa på ... Verda Tillvia Johanna Holmberg .. och man kunde ha träffat Brita Tenoa Andersson, och i Lyckseele fanns Teä Napoleon Forsgren.

Och döm om min förvåning när jag på sidan 49 hittar två bekanta!
Jo, där längst uppe till vänster står ju en finklädd Nils-Erik Eriksson som gick i min parallellklass på högstadiet och är flitig skribent på Facebook .., och uppe längst till höger står hans rara syster Sig-Britt, som jag också varit klasskamrat med - vi skulle bli husmoderliga och åtminstone jag själv var nog ett hopplöst fall -.

Dubbelnamn var vanligt hemmavid.
Där fanns t.ex. Bror-Kennet (perfekt för en orkester) och Cecil-Margret (som finns med på bilden här ovanför).

Vad tycker jag om boken?
Intressant och rolig och det bästa är att man får ta del av människorna bakom namnen.

Glädjepost!

När jag igårkväll kom hem från affären, då väntade mig två härliga paket och båda innehöll böcker!
Sicken glädje!

Här är det första paketet som öppnades!
Avsändare visar sig vara forskarmadamen som bor i Portugal, men är uppväxt i den skånska myllan.

Idag på förmiddagen, medan pv gick till sängs vid tio för att - om möjligt - få bot på sin vedervärdigt jobbiga hicka-från-magen (det krampar och han nästan skriker) som varat sedan igårkväll ..., tog jag mig an boken längst till vänster, "En piga bland pigor", författad av Ester Blenda Nordström.

V i l k e n   bok!
Så här skriver bokus.com ..., som tydligen har en nyutgivning av boken.

Ester Blenda Nordström var Sveriges första - och troligen en av världens första - "wallraffare". År 1914 var hon journalisten på Svenska Dagbladet som utgav sig för att vara bondpiga och sökte jobb på en gård i Sörmland. Hennes oerhört fängslande och innehållsrika reportagebok En piga bland pigor återger på ett unikt sätt - som ett avslöjande inifrånreportage - hur pigorna på landet hade det. Med efterord av dokumentärfilmaren och skribenten Ylva Floreman.

"En klockren femma!"
Yukiko Duke, Gomorron Sverige

"Jag är förälskad i Ester Blenda!"
Fredrik Sjöberg, Svenska Dagbladet

"Jag blir upprymd av att läsa En piga bland pigor"
Anneli Jordahl, Aftonbladet

"En milstolpe i Svensk journalistik!"
Emila Söelund, Ystad Allehanda

Den andra boken "Skånes somrar ila", ska jag ta med mig till Ghana och läsa när jag ligger vid någon pool och njuter av livet.
Om den kan man läsa här.

Tack snälla, rara annannan!

Mitt eget bästa ...

Ååå, det är väl glädjen att ha en ledig helg förstås .., och även om det inte är särskilt varmt och skönt ute och att det dessutom blåser friska vindar .., så är det så övermåttan ljuvligt att veta att lördag och söndag är fria ...

Men inte bara detta .., hur varmt blir inte hjärtat när jag nu på morgonen ser att lavendelplantorna - inhandlade i fjol och nedklippta i våras - har tagit sig bra! Heja, heja!

Ja, just det .., somliga tycker om att ha vattenledningsrör synliga i huset.

Och så glädjen över en pensionatsvärd som lånat mina läsglasögon och som ägnar pingstaftonens morgon åt att rätta nationella prov i matematik. Själv ska jag ordna med frukosten.

Annan glädje: bara tio arbetspass kvar innan vi mellanlandar på flygplatsen nära den vackra staden Amsterdam. Nån "bucketlist" - en sån där man skriver ner vad man vill göra innan livet tar slut -, har jag inte .. men till Amsterdam hoppas jag komma på riktigt. Några dagars besök, alltså.

Och ikväll är det Eurovisionfinal, men också middag hos sommarhusgrannarna.

En massa glädje alltså!



Har man absolut ingenting att göra, så kan man ägna 1 timme och 34 minuter åt att promenera omkring - i alla fall via sin bildskärm - i just Amsterdam.

Ja, ja, nu blir det frukost!
Glad Pingst till er alla!

Det bästa för Anne i Mantorp.....

Ser ni brickan under pelargonian? Det var en vinst från Kattis, om jag minns rätt?

Hej!

Länge sedan sist och som jag väntat på det bästa uppmuntringslotteriet.

Först är det bästa besöket av min bästis med hund. Alltid urmysigt när dom kommer.
Vi var bland annat på Himmelsby spa och fick deetox. Båda har vi reumatiska besvär och vi tycker att deetoxen gör stor nytta om än det svider lite i plånboken.

Så gick vi också i första maj-tåg för första gången i våra liv (59 och 69 år). Ja nu gick vi inte i tåget utan bredvid och tittade och framförallt lyssnade till musiken som bestod av Mjölby ungdomsmusikkår där äldsta barnbarnet spelar trumpet. 

Så har jag fått hjälp med fönsterputs och håller på och stryker och sätter upp rena gardiner. N
Nu är det blommorna kvar som ska få lite nya krukor och fräsch jord, men det blir väl nästa gångs det bästa (eventuellt).

Kram på er alla i det gula huset.

Anne i Mantorp

Och så ett kvällsfönster ...

... fångat av Monet som hälsar på sin syster på Bjärehalvön.

En hästgård finns där också och ljust blå himmel.

Tack snälla! säger jag.

Och dagens fönster ...

... kommer från Härnösand (tror jag) och från Cecilia N.

Titta, björklöven på väg att slå ut ...!

Tack snälla!

Det bästa för Ulrika i Närke ...

Jo jag är med, jag tycker det är suveränt roligt att ta del av andras glädje!!

Mitt bästa på sistone:

- jag har träffat två nya människor alldeles nyligen (ja, nya för mig alltså, inte nyfödda ;) ) som redan blivit väldigt goda vänner. Sånt är rikedom!

 

 

- gårdagens ljuuuvliga väder! Jag satt ute på min trapp i flera timmar och mest bara...satt. 

Njöt av värmen och grönskan och dofterna. 

 

 - nästa vecka ska jag äääntligen på ny magnetröntgen och veckan därefter träffa ortopedkirurgen SOM jag väntat!

Och så här tycker ni ...

Bert Bodin sa... Det är ju just det sparsmakade och enkla, som gör att Måns nummer går fram.

Jisses - En del bidrag såg ju ut som bomkrevader med extra allt!
Och därför har jag helt glömt hur låtarna var.

Såg en kort sammanställning av tisdagens semi också.... Och jag säger bara: Himmel!!!
Men jag menar helvete. Primalskrik och elände genomgående. Det handlar tydligen om att sjunga mest gällt, mest falskt (Albanien t.ex.) och så högt att mickarna spricker. Texten ohörbar, även om många sjöng på engelska. (Tror jag.) Uselt! Genomuselt.

Glömde: Australien, Sverige.

Bäst i nämnd ordning.

AP sa ...

Jag tycker Måns var klart bäst. Och jag gillar att han har lite coola skinnbrallor och sen en lite soft tröja till. Trots allt skiljer han sig från alla andra plus att det handlar ju om skoltiden, det blir lite skoltid. Heja heja heja Sverige½!

Den här killen du gillar bäst mamma, tycker han sjunger fantastiskt men hinner somna femton ggr innan han slutat ,-)
Gillade också tjejen i röd klänning.

En annan sak som är väldigt rolig är att tänk att INGENser på melodifestivalen men alla har åsikter - hahaha.

Turtlan sa ...

Jag gissar att Australien kan bli en stor bubblare. En mycket bra låt och sen kanske många tänker: Coolt, Australien är  med. De röstar vi på som en liten "protest" till spektaklet.
Dvs alla de som tittar fast de inte tittar ....
Vi har diskuterat här om Australien vinner.
Ska de då ha ESC nästa år Down under?
Heja Måns! Håller med Bert. Det enkla är det bästa. Ser framemot bänka mig i soffan på lördag. Jag tittar med stort intresse och mycket kommentarer. M somnar efter fem låtar ...

mossfolk sa ...

Jag försökte verkligen hålla mig vaken. Det gick sådär ... Men jag såg fram till Måns och tänkte precis sådär om tröjan - att lite uppklädd är väl trevligt att vara ;-)
På lördag bänkar vi oss igen. Då har till och med maken lovat att vara med och titta.

Elisabet säger ...

Mig störde inte tröjan, jag tycker att han är fin i den .., men jag anar vad pappa skulle ha tänkt ,-)
  
Monet sa ...

Litet svar till AP. Här är en som inte ser på Mello. Men har synpunkter ändå. Vi såg två program i våras på SvtPlay med en tydligen omdiskuterad men i vårt tycke fullkomligt gräslig skånsk kvinna. Hela detta spektakel pågick i veckor och man tror sen att det ska lugna ner sig något?

Nu börjar det om igen?? Är Sverige unikt i att fokusera på det här i den omfattning som görs? Helårsprogram med uppenbarligen rätt vissna insatser enligt många. Obegripligt för oss som inte längre bor i Sverige.


Ulrika säger så här ...



Jag ääälskar Estlands låt:
Såå snyggt, speciellt när Elina sjunger!

Måns är skitbra. Inte min grej, men skitbra!

Australien tror jag mycket på, den är kanonbra. Glad, modern.

Han du gillar Elisabet, honom gillade både Chrille och jag - det är en fin låt och han kan ju verkligen sjunga, men... zzzzzzzzzz. Så även om jag gillar den tror jag inte på den.

Resten är lika fördelat på menvaihelsikeärdetsomlåter och mjäh...

:-)

Och jag hör till dem som ÄLSKAR Eurovision och ALLTID tittar.
Svenska uttagningarna skippar jag dock, sååå mycket otroligt kass musik där.

Steel City Anna säger så här ...

Jag alskar Eurovision. Rostade saklart pa Sverige och Tjeckien. Mina favoriter ar annars bland the big 5, gillar Spanien och Italien, aven Australien och forra vinnaren Osterrike har en bra lat.
Sa tycker jag om Montenegro, israel och Island var inte sa dumma de heller.
Manga bra latar. Eurovisionfest imorgon! :)

Ps tyckte ocksa Cypern hade en fin lat & gullig kille som sjong :) 

Elisabet tillägger: och jag älskar att du har skrivit med annat tangentbord och att du har rostat på Sverige och Tjeckien! Nu måste jag lyssna på Tjeckien, jo, men den tyckte jag också om!


Steel City Anna igen ...

Ah, blir sa glad att hora att det finns fler som gillar Estlands lat! :) jag tycker det ar sa fint nar Europas lander gor nagonting tillsammans. Blir alltid rord nar jag ser alla flaggorna. BBC pratade for ovrigt varmt om Mans och tror att han vinner! 

Ulrika tillägger ....

Estlands låt är nåt av det snyggaste alltså!!
Och ja jag håller precis med om känslan av tillsammans, man blir faktiskt rörd.
Och den känslan är viktig!

Vill ni vara med ...?

Så tomt och trist det blir utan den där delade glädjen, ja, så känns det för mig.

Hur har ni det ...?
Finns där nånting att dela med sig av ?

I så fall så vet ni ju hur det går till .., mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com .., så är allt som vanligt.

Vinsten den här gången är en liten pytteakvarell - ett dubbelvikt kort - målat av Kristina Halling.

And here are the results from the Elisabet-jury ..



Den tyckte jag allra bäst om!
Cyperns bidrag.

Och ja, jag är mycket för det här med smörsång .., och låter han inte som Michael Bublé?
Dessutom tycker jag att han är den ende - nästan - som inte skriker ihjäl sig.

Den här gick också hem hos mig .., den kommer jag nog att nynna på idag.

Måns då?

Jo, jag tycker att han gör det hela bra, men även om jag är ordförande i de enjängdas förening, så känns låten så oerhört tjatig. Det finns liksom gränser.

Tittar, samtidigt som jag skriver detta, på Nöjespanelen i SVT:s nyhetsmorgon och underbare Johar Bendjelloul menar att Måns - i sin enkla tröja - mest liknade en vikarierande mellanstadielärare.

"Man ska väl ändå klä upp sig när det är fest ...?" säger han leende.

Det hade nog min pappa sagt också.



Och det här hade jag glömt .. men så himla kul!

Vad tyckte ni?

Torsdag ...

Ååå, så jag älskar att fronta hyllorna!

Idag är det på pricken tre veckor kvar tills jag sätter mig på Öresundståget och åker till sonen i Malmö.  Då blir det middag och sen övernattning hos honom och tidigt morgonen därpå bär det av till Kastrup och några timmar senare lyfter planet mot Amsterdam och ännu senare mot Accra.

Man kan ju hoppas att ingen flygstrejk sätter käppar i hjulet.

Jo, jag räknar ner.

Fikar tillsammans med chefen ...

Så länge går livet sin gilla gång.
Torsdagar är mejeridagar och det är min egen beställning jag tar emot .., ler lite när jag upptäcker att någon på Arla skickat fel (ååå, så härligt, man är inte ensam om att vara förvirrad mellan varven!) ..., jag gör i ordning frukosten .., gräddar bröd .., löser av Lina i kassan .., upptäcker att ikonerna på kassaskärmen (som ju är en vanlig dataskärm) under natten har flyttat på sig .., men till det bättre!
Knappen för bärkasse sitter nu längst nere till höger, i stället för längst uppe på skärmen, vilket innebar att man hur ofta som helst fick lyfta armen onödigt högt.
Sånt sliter i längden.

Smörgåstårtan har Petra gjort ...(hon har intatuerade ögonbryn - det blev jättesnyggt -!).

När klockan är ett är min arbetsdag tillända.
Från personalrummet hörs glada skratt - det är Annika och Petra som har så trevligt - .., i charken står den nya tösen Martina och fyller på med kycklinglår ..., chefen sitter på sitt kontor och pratar i telefon .., Carina gör sammaledes - beställer bröd från United Bakery -.

Och jag tar på mig cykelhjälmen och ropar hejdå .., struntar i att handla .., tänker på hundarna som måste ut .., ger mig sedan av och det tar nästan en halvtimmne, men då har jag stannat till och beundrat rapsfältet i Särdal en stund.

Vinkar glatt och gör tummen upp till Hallandstrafikens busschaufför som kör om mig, men sååå försiktigt - han ser nog att jag är aningen obalanserad ... -, och vid vandrarhemmet i Steninge sitter ett par i min egen ålder vid ett bord där ute i det fria ..., dom vinkar så vänligt när jag passerar och jag blir alldeles varm i hjärtat.

Kommer hem .., klipper gräsmattan och slänten mot potatislandet .., vattnar i växthuset - det har varit varmt idag -, tar en kopp kaffe ute i solskenet .., plockar in tvätten som torkat .., och går på promenad med Harry. Nelly, som tycker inte om värme .., ligger ihopkurad på soffan och drömmer antagligen om den stundande middagen.

Hos Ecke blommar snart såväl lila som vit syrén.
Och häggen blommade som bäst vid ett hus inte långt härifrån - jag kände doften när jag susade förbi efter jobbet -.

Så här ser den ljuvligt doftande poppelns blad ut!
En  u n d e r b a r  lite sötaktig doft ..., ja, jag blir nästan salig av den!

Ja, det var en torsdag i bilder.

Dagens fönster ...

"Ett fönster som jag fångade i flykten,  solnedgången speglade sig i grannhusets fönster".

Så skriver Gunnar i Vaplan.

Tack snälla! säger jag.

På stranden, för nio år sedan ...

Det var i Ystad, nedanför nya begravningsplatsen .., dit, där jag så ofta cyklade och låg på stranden och bara hade det skönt ..., och det var då det plingade till i min mobil och där var en hälsning från en bekant utanför Trelleborg .., han skrev att han just då befann sig i Björkäng.

Efter några minuter kom ytterligare ett pling i mobilen.

Där stod: "Björkäng ligger vid Varberg. Upplysningsvis."

Visst är det förunderligt det här med vad som fastnar i minnets arkiv!

Oftast struntsaker!

Ett sms på fem ord och jag minns det ännu och var gång jag åker till eller ifrån Varberg och ser skylten, så ler jag för mig själv och kommer ihåg den där stunden på stranden .., känslan av sommar och ljudet av vågskvalpet .., sanden som var varm .., handduken som jag låg på och alla doppen!

Fem ord bara.

Lediga-dag-fönstret ...

Tre fönster i ett enda svep, fick flitiga fönsterfångerskan Ulrika med!

Sååå vacker bild!

Tack Ulrika!

Om Tryggve och mobilen ...

Idag på morgonen tänkte jag på den unge mannen som övernattade här igår.

Det var verkligen ett intressant möte med en människa som valt ett sätt att leva som är så totalt annorlunda än den stora hopens.

Inga prylar!
Ingen statusjakt!
Ett medvetet val - ingen jakt på Fast Arbete -, bil, villa, ja, allt det där som räknas. 

Men många möten.

Och så googlade jag på hans namn och fann detta. 

Tisdag ...

En onsdag år 2003. Nybliven ensamseglare. Ont om pengar. Arbetar extra, 14 - 20.15

Bland alla veckans dagar, så tillhör inte tisdagarna favoriterna.
Jo, på ett sätt - då stundar ledig onsdag - och av någon för mig helt outgrundlig anledning, har jag i nästan hela mitt yrkesverksamma liv varit ledig just på onsdagar!

Men det ordnar sig. I augusti samma år blir det äventyr av.

Men tisdag är enda lång raksträcka fylld med stress, ja, på jobbet, alltså.

Bilden från igår - det var innan jag hade städat -. Och solen flödade!

Då känns det som bäst att börja tisdagmorgonen med en runda i växthuset.
Det har regnat rejält under natten och detta till trots hittar jag inte en enda snigel!! 
Och i drivbänken har mangold och spenat skjutit iväg och vuxit så fint, på en enda dag! 

Igår blev det storstädning i det där högt älskade växthuset; det som gör oss så lyckliga.

Mattan åkte ut .., golvet är ju så vackert i sig .., alla använda plastkrukor hamnade "någon annanstans" ..., blomjorden fick ligga på baksidan bland annan jord .., och det blev så varmt och gott där inne.

En fin tisdagmorgon.
Bilden från växthuset är från igår .., natten mot idag har det regnat friskt .., hundarna har varit ute .., jag har chattat med mellanbarnet - AP - som låg i sin säng i Ghana och knattrade in meddelanden ..,  och kaffekoppen är urdrucken.

I morgon stundar en tripp till Varberg, tillsammans med friherrinnan i Steninge.

Jo, men det känns bra.

Och till arbetskamraten som drabbats av sjukdom, säger jag bara: åååå, så jag saknar dig och varma famnen och småpratet när jag är vid brödhyllan just innan stängning!

Dagens fönster ...

Söder om Fjugesta fångade Ulrika några fönster i farten.

Och jag tänker att det kan omöjligen finnas vackrare hus, än där Ulrika befinner sig - det spelar ingen roll  v a r -!   Vilka underbara proportioner det är på det här huset .., och vilka fönster och vilken veranda, om än något luggsliten!

Vem bodde där?
Det kan man fundera över.

Hos Guy ....

... finns en länk till Einar Wallqvist, "Lappmarksdoktorn" som tjänstgjorde i Arjeplog.

Har ni en ledig stund, sätt eller lägg er skönt och lyssna till vad han berättar om, denne gudabenådade Einar Wallqvist.

För mig påminner det oerhört om hur min mamma hade det i Argentina och Bolivia.

Alldeles oerhört intressant är det!

Här och nu ....

Om man sitter på en solvarm stentrappa och dricker kaffe .., då är detta utsikten mot öster.
Till vänster, från min sida sett.
Två lavendelplantor har fått flytta från sydvästsidan till den här rabatten .., jag tänker mig att sitta där med favoritkoppen fylld med nybryggt kaffe och så ..., den där doften av lavendel och blå flox.
(Ja, där är inte bara två lavendel, där är många, men två till ...).

Till höger om mig ..., ja, humlen får vara med ännu ett år.
Jag kommer säkerligen att ångra mig senare i sommar, då, när bladen äts upp av nån slags ohyra.

Finns där nånting som är så livskraftigt som humle?
Det skulle väl vara mynta då?
Mian visade hur den lilla myntaplantan som hon och Jan fick härifrån, har brett ut sig nåt så otroligt!

Så här!!!
Helt otroligt!

En titt in i växthuset.
Tomatplantorna som växer i jorden, har betydligt sämre tillväxt än den som är i stor lerkruka.
Men vinrankan, en liten planta som vi fick av pv:s bror i Ljungby, ååååä, så den drar iväg!
I vår har vi suttit här ute mer än de tidigare åren tillsammans.
Det känns lugnare nu .., och där är vindstilla och doftar gott.

Två drivbänkar har husets herre förfärdigat och i den ena har det tagit sig bra .., det är småbladig spenat, romansallat, isbergssallat och mangold. Dom vita fröna är synligt bevis på att vi använder Snigelfritt .., jodå, vi har hittat sniglar (men inte många) även i drivbänkarna!

Rexxie, han tyckte att det här att ta bort syréner och plantera hösthallon i stället, det var ju inte riktigt klokt .., men här finns syréner så det räcker och blir över och att - så där lagom till pv:s sextioårsdag i början av september - kunna garnera tårtan med färska hallon .., egenodlade .., ja, men det vore ju helt underbart!

Potatisen har kommit upp.
Landet är pyttelitet, men det blir ju ändå till ganska många middagar.

Bara någon meter ifrån där vi har tänkt oss att göra en uteplats (med aftonsol), har pv låtit små sällskap av styvmorsvioler vara kvar, ja, när han klippt gräset.

Och på tvättlinan hänger alldeles nya klädnypor, upptäcker jag.
Dom har nog pv inhandlat.

Såja, då är rundturen slut ..., nu ska hundarna få en promenad .., sen blir det lunch och så vankas kvällsjobb, som vanligt.
Nedräkning pågår.
Fjorton arbetspass kvar, sen semester.
Den nionde juni klockan 21.00 kastar jag av mig jobbarkläderna!

Cyklisten ...

Söndagkväll vid sextiden kommer den här långe mannen in i affären och frågar om han möjligen kan få fylla på vatten i sina flaskor. Jodå, det får han förstås.

Och jag frågar om han har cyklat långt och får veta att dagens etapp har gått från Malmö och nu till Haverdal och nu är han rejält trött och ska leta upp en glänta i skogen där det medhavda tältet ska slås upp och så nästa dag, som är idag, bär det av vidare, mot Göteborg.

Att han är norrlänning är inte svårt att höra.
"Ja, från Umeå eller Luleå .., ja, men du förstår ...", säger han leende.

Och jag tänker på tältet i blåsten .., det har blåst förfärligt hela dagen och kunderna, som i lördags kom i shorts, går nu med toppluva och fingervantar!

"Men du kan ju åka hem oss i Stensjö och övernatta,  vi har ott om plats, du kan sova i gästrummet!"säger jag och tänk, han säger verkligen ja.

Och så ringer jag hem till pv och berättar om gästen och pv är den underbaraste och mest generöse människa jag känner - "javisst, hälsa att han är välkommen!" - säger pensionatsvärden och något annat hade jag heller inte förväntat mig.

På en liten, liten papperslapp ritar jag vägen till Stensjö och hur han ska stanna till där, ja, där en segelbåt står uppallad nere vid vägen.

Idag, eller alldeles nyss, tackade denne unge man för sig och tog sikte på Göteborg.

Vad kan jag berätta om honom?
Jo, att han är trettiotre år, Skytt ..., att han har tre yngre bröder och två äldre systrar.
Hans mamma är danska och arbetar som sjuksköterska på Grönland; hans pappa har - om jag minns rätt - finskt påbrå.

Under ett års tid har herr cyklisten varit bosatt i Malmö, då han studerat på en folkhögskola i Stora Grevie .., det handlar om fotograferande .., och i augusti ska några av hans bilder visas på en stor fotoutställning i Landskrona.

Vad gör han annars?
Jo, vintertid arbetar han i fjällen .., på somrarna sätter han upp ljus och ljud på stora festivaler ., hans bostad är en byggbarack i Umeå, "alldeles underbart till!" och toaletten ett utedass.
Han lever enkelt, men klarar sig bra.

Han har cyklat till Turkiet - via bland annat Mongoliet - och han har hunnit med att resa hur mycket som helst .., han är vegan och verkar ha ett gott hjärta.

Men nu var det alltså ajöken.

Underbara Ann i Göteborg - han tackar så mycket för erbjudandet, men har vänner han ska bo hos just där -, och lika underbara Anna-Lena i Tumba: han looooog så häääär mycket när jag berättade att det fanns ett gästrum även hos er!

Nelly, hon var mest inriktad på den där plastpåsen med nötter och choklad som den unge mannen just skulle packa ner .., ååååå, det vill jag gärna smaka!

Vad han heter?
Jo, han heter Tryggve Tirén.
Egentligen ville hans pappa att han skulle heta Nikodemus, men det blev Tryggve.

Tack för titten,Tryggve! säger jag, tacksam över alla oväntade möten som livet så generöst bjuder på.

Dagens fönster ....

...  finns i lilla Stensjö och först tror jag att det är sigge som har rymt, men nej, det är familjens egen katt.

Galleri Lilla Stensjö ....

Bara tvärs över kustvägen, några minuters promenad hemifrån bara, där har grannarna Pelle och Maria sitt galleri. Alldeles underbart är det!

Tänk er vitkalkade väggar och ganska lågt i tak .., det känns som om man är i nåt gammalt stall eller nånting i den stilen! Fem konstnärer - varav Pelle är en - och deras alster .., ja, tre av konstnärerna är närvarande rent fysiskt.

Igår träffade jag just galleriägarna i affären.

"Nu är det sista dagen i morgon om du vill komma och titta ..." sa Maria och jag tog en kulspetspenna och ritade ett x i tumvecket, för att komma ihåg, men det var på vippen att jag glömt bort det. 

I ett av rummet hänger Pelles tavlor i olja, med motiv bland annat från Stensjö .., havet, ljuset, hedmarken och hästarna.

Och i ett litet mellanrum hänger Dan Koons alster .., den här tavlan påminner om Rembrandet!

I rummet längst in .., man får verkligen huka sig för att ta sig ner för trappan, hänger tavlor förfärdigade av Olle Westam (kameran gör inte tavlan rättvisa .., jag var tvungen att mörka ner för att motivet skulle synas ...).

Allra mest tyckte jag om Kristina Hallings akvareller .., å, som gjorde för mig!

Målat på stenar med tunn, tunn pensel hade hon också gjort.
Femtio kronor styck. Ååå, varför köpte jag inte den närmast kameran!

Här är Kristinas vänstra hand och en del av hennes små kort, ja, ni ser vilket jag valde - den med röda pricken uppe till höger -.

Och här är nästan hela gänget samlade; förutom kvinnan vars tavlor hängde i det allra första rummet.
Från vänster Kristina, hennes dotter Maria (vilken utstrålning hon har!), Dan Koon och gallerimannen Pelle Svensson.

Den akvarellmålande Kristina har arbetat som reklamtecknare hos SF och senare med .., ja, hon fick träffa många skådespelare i alla fall - och hon har delat cigarett med Clint Eastwood bland annat - och hade mycket att berätta om sitt tidigare arbete.

Och jodå, jag tog mod till mig och frågade om vänsterhänderna!
Uppifrån och ner .., Pelle Svensson, Dan Koon, Maria - vars efternamn jag är osäker på -, hennes mamma Kristina Halling och pappan Torulf Halling.

Vad pratade vi om?
Allt möjligt, bland annat om namn och Torulf berättade att hans föräldrar omöjligt kunde enas om vad sonen skulle heta, en ville Tor och den andre Ulf, det blev Torulf. 

På det hela taget var det så härligt att titta in i galleriet och har ni vägarna förbi när det är konstrundetider, så titta in!, där är så himla trivsamt.