Dagens fönster ...

Ett fönster .., när världen liksom rämnar och faller i små bitar.
Så meningslöst det känns.

Och man känner en sån ofattbar vanmakt och tänker att .., men var ska det sluta?
Och barn som växer upp nu .., vad tänker dom?

Från tre natten mot idag och tills nu, har tv:n varit påslagen.
Där syns trötta och glåmiga reportrar .., skräckslagna människor vittnar om förfärligheter  .., reklam mitt i allt detta .., och Arne Weise som berättar om ett reprisprogram .., där är fransmän som förlorat anhöriga .., systrar och bröder, mammor och pappor ..., och aldrig ska livet bli detsamma.

Och här, hos oss: nelly på sängen i Gunnars rum .., och genom köksfönstret ser jag den lilla ekorren som sitter under körsbärsträdet och knaprar på nedfallna solrosfrön ..., kala grenar vajar i vinden .., och en oändlig tomhet sprider sig inombords.

"Jag tar harry med mig till hamnen .., sätter du på kaffe ..?" säger pv.

Det som betyder nåt ....

Om man tänker efter vad som är väsentligt här i livet - det korta eller långa liv vi nu får -, så åtminstone för egen del, så nog är det alla dessa mänskliga möten som sätter mest spår.

Och inte behöver det vara något långt möte heller.
Inget invecklat.

Nej, det räcker så gott med att ta bilen och svänga förbi det lilla bageriet i Slöinge - då, när jag ändå har hämtat ut den nya boken som kommit till Matöppet - och där, bland bullar och bröd, mötas av två kvinnor som med sina leenden gör mig så innerligt glad.

Det betyder nästan allt.
Mänsklig värme.

Och tänk, alldeles gratis är det!

Äntligen! 

Den glädje jag kände när Jessica - sekreterare åt den danske kirurgen som ordnade min första knäprotes -, meddelade att i mitten av december, då får jag komma till Hässleholm och då blir det röntgen och möte med den vänlige doktorn som sist sa att "ja, jag ska erkänna att jag är missnöjd med hur den här operationen utföll, det blev inget bra resultat Elisabet".

Kanske får jag äntligen hjälp?

(Den nya protesen som jag fick här i Halmstad, den är underbar! Jag känner inte ens att den finns!)

Dagens fönster ...

.... finns i ett litet gult hus nedanför en kulle .., allt uti det fagra landet Halland.

Och här är vinnarna ...



Filmen tar ett abrupt slut .., men vinnarna hinner nog presenteras.

Nåja.

Den som vann den lavendeldoftande nyckelringen, det är en madame som älskar att plocka bär och svamp .., som nästan lever för sina barnbarn .., bjuder på alldeles underbara maträtter och tycker om att gå vid havet.

Och den som får boken "Skånes somrar ila" .., ja, det är en kvinna som tillhör det mer oförfärade slaget. Hon har tre söner, sjunger i en rockig kör och vågar färga håret i alla möjliga nyanser.

Då vet ni.

Och Anne i Mantorp .., jag kom för mitt liv inte på vad ditt bästa var. Nu vet jag.

Hej!

Mitt bästa den här gången är att mitt bråkiga knä börjar bli mindre bråkigt. Så i morgon äntligen ska jag åka till badhuset tillsammans med 3 barnbarn och diverse föräldrar. Tippar att det besöket blir det allra bästa i veckan.

I badhuset är det 29 grader i vattnet på onsdagarna och man får väl säga att det är en viss skillnad mot dina dopp i havet. Men som jag önskar att jag hade möjlighet att vara med er. Jag inbillar mig att det inte bara är bra för själen utan även för kroppen med kallbad. Heja dig och Friherrinnan!

Kramar till alla/Anne i Mantorp

Tack till er alla!
Så roligt det är att ta del av er glädje!

"Vi ringer upp er på telefon ..... klockan .. fjorton och tio".

#hässleholmssjukhus

Din stund på jorden .....

....eller min.

En halvtimme i lä för vinden och med hundarna intill mig.
En svart nos i mitt knä .., lena öron mot min kind.
Gräsänder som nästan blåser bort i vattenbrynet.

Och lillpigan som inte alls tycker om blåst och hennes öron som ligger som en rem mot bakhuvudet.
Alldeles stilla sitter hon och hoppas att vi snart ska gå hem.
"Vad ska detta vara bra för ...?"

Någon har lagt fina stenar på rad.

Sånt bryr sig nelly inte om.

Nästan hemma.
Solljus och blå himmel.

Väl hemkommen tittar jag på direktsändningen av Run-for-your-life .., detta alltså. 
I skrivande stund springer Ina Edström från Robertsfors. 
Hemifråntoner. 
Hemifrånorter.

Hela tiden slås jag av skillnaden i ljuset.

Det bästa för den energiske Gunnar i Vaplan ...

Som vanligt så är det det bästa hela tiden så det är svårt att välja något speciellt.
Om jag ska nämna något så är det nog Riksteaterns klimatstafett som startade i måndags uppe i Kiruna och som springs hela vägen under 20 dygn ner till klimatmötet i Paris där stafettstenen ska överräckas till dom som ska sitta där och bestämma.

Det som är extra bra och kul är att hela stafetten sänds live dygnet runt på denna länk
http://runforyourlife.nu/en/

Min kajakpaddlingsbild med Åreskutan i horisonten får representera den natur vi alla måste tänka på och måste vara rädd om.

/Gunnar i Vaplan

I eftermiddag blir det dragning ...

Just nu ligger dom här fina vännerna och småpratar i glasbyttan:

Det är Kattis i Asklunda

Ann i Göteborg

Lena i Steninge, ja, "Friherrinnan" ...

Anne i Mantorp

Eva på Frösön

Ulrika - just nu på lasarettet i Örebro - hej på dig du!

Eva i Tyresö

Gunnar i Jämtland

och

Barbro i Uppsala.



Någon fler som vill vara med?

Det blir dragning när pv rullskidat hem från jobbet idag.

Mitt eget bästa ....

Det är mycket som har varit det bästa.
Alla underbara iskalla dopp i havet ..., stunderna efteråt när jag kör hemåt med värmen på max och hur jag sitter i bilen och ler för mig själv (jag gör det nu också) .., den där känslan av en slags .., frid, jo, precis så .., en slags inre ro som lagt sig i och med det där doppet.

Och resan till Åkersholm tillsammans med friherrinnan .., den gröna ullfilten som blev min och bjällran ("heja, heja, heja!").

Gårdagens fisksoppa på färsk kolja och lax (den senare frusen) som blev den godaste någonsin .., duntäcket som jag hämtade och tog tillbaka till min säng (och som nelly spydde ner i natt) ..., brevet
från I i Falun - hon som skriver så bra och berättar om sin tillvaro med en svårt sjuk man och om trötthet och om den livgivande trädgården -.

Och julkortsbeställningen hos Eva på Frösön.

För att inte tala om bokbeställningen hos Adlibris!
Tre pojkar på en skola i Moskva blir oskiljaktiga vänner. Genom en lärare upptäcker de litteraturen och musiken, men också sanningen om Stalintiden. De växer upp och blir dissidenter. Snart hamnar de i säkerhetspolisens våld och ställs inför ett val. »Det gröna tältet« är historien om den sovjetiska dissidentrörelsen och en klassisk rysk roman om kärlek, svek och stulna liv.»Ljudmila Ulitskaja, den ryska litteraturens grande dame, har med romanen Det gröna tältet framlagt sitt mästerverk.« Frankfurter Allgemeine Zeitung 

Och glädjen över att en morgon upptäcka att man inte har värk i sitt knä och kan gå nerför trappan som en alldeles vanlig människa. Och att Ulrikas operation gått bra.

Allt detta.
Och bara att få finnas till.
Mer behövs inte.

Dagens fönster ....

Novemberdagar.
Grådis och duggregn.
Nedblåsta grenar på gräsmattan.

Småfåglar som vill ha mat och en liten hundmadame som också vill ha mat.

Matte som dricker kaffe.

Det bästa för Kattis ....

På mitt jobb, där har man nu fått för sig att man ska lämna ut en enkät, till sina elever och deras vårdnadshavare, i direkt anslutning till, och efter, precis genomfört utvecklingssamtal ...

Jag tycker personligen att detta är rätt larvigt, och tror att jag skulle få ett bra mycket ärligare resultat, med förhoppningsvis relevant feedback, om det hela sköttes helt anonymt via webben, men ..., 5.0 av 5 möjliga, i snitt, hittills, och man tackar!

//Kattis, en åtrött och sliten lärare, med för hög ambtion för sitt eget allra bästa.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Den här veckan var nog mitt bästa att kören börjat repa igen efter två veckors höstlov.

Stämmorna börjar sitta stabilt och körfröken har också börjat lägga till lite koreografi till de olika låtarna - lite hårdrocksgester, stamp och klapp, men också lite snurr och sjunga och hålla varandra i händerna när det kommer till balladerna. Det kommer att bli grymt!

 

Repetitionerna är så intensiva och energigivande att man lever på det hela veckan. Ibland går körkompisen Eva och jag och tar ett glas vin efteråt och bara pratar och pratar och allt är bara härligt!

OCH den 6 december är det konsert!!!

 

En av låtarna som ingår i repertoaren den här, Heaven knows med The Pretty Reckless!  

Taktfast och häftig – lite som Queens We will rock you

 

Bästa hälsningar
Ann

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Ja,  denna vecka har nog det bästa varit utflykten till Ängelholm och testen att köra Hallandsås upp och ner några gånger, men fram kom vi till slut  ..
Mycket gamla saker att titta på.

Sedan är ju baden ett kapitel för sig själv. Det är bara livet. 

Idag fick jag en present av Elisabet, en bad termometer, för nästan alla vill veta hur många grader 

det  är i vattnet. Jag bryr mig inte så mycket om det. 

Så länge fötterna inte blir isbitar är det okey.

Friherrinnan

En onsdag ....

Och lilla Nelly vågar på inga villkors vis låta mig lyfta henne över ett sånt här A som man ska klättra över .., nej, hon sätter sig på behörigt (läs: 100 meter) avstånd och vägrar i sten att röra sig.

Sen närmar hon sig lite-lite-lite och när jag ska lyfta henne känner jag hur hennes lilla hjärta pickar alldeles omåttligt och jag tänker på hur rädd jag själv var, då, när det var promenera-över-åtta-hängbroar-högt-ovan-marken-i-Ghana-läge ..., och jag säger att okej, vi tar det en annan dag när pv är med, kanske kan vi fixa på nåt vis så hon lätt kan ta sig igenom detta?

Åååå, så glad hon blir!
Hela vägen hem skuttspringer hon .., stannar till mellan varven och tittar åt vårt håll och så skutt-skutt-vidare!

Och så här såg det på hemvägen.
Ett blått ljus.
Och luften mild och len.

Dagens fönster ...

Jodå, jag tror nog att det känns igen ....
Finns på Ejdervägen i landet Halland.

En dag kvar ....

I morgon är det dragning i lotteriet!
Vill du vara med och ha chansen att vinna en nyckelring i linne (fylld med doftande lavendel) eller boken "Skånes somrar ila" (författare Ingrid Sjöstrand) .., ja, har du idag och fram till två i morgon på dig.

Bara så ni vet ,-)

Och det var noga med kattmaten ...

Eva i Tyresö hade ögonen med sig - eller var det kanske Långe Maken - och postade en härlig inköpslista som sannerligen sätter min fantasi i sken!

Jag tror att detta handlar om ett par födda på 40-talet, dom har katt och det är väldigt noga vilken sorts mat katten får. Eller kanske har dom flera katter? Och olika smaker; katterna ska inte behöva känna att maten är ensidig.

Kanske har ena parten skrivit listan till den andre .., "inte grape, inte äpple  mango apelsin", ja, här gäller det att vara  t y d l i g.

Någon i familjen är rökare.
Fyra askar röd LM ska inhandlas.

Och så ska Systemet besökas.
En halv Koskenkorva, en dunk vin och lite vatten.
Eller är det måhända en dunk vatten ...?

Här specificeras kattmaten.
Katterna vet vad dom vill ha.

Men titta, här är handstilen annorlunda .., det måste vara en betydligt yngre människa som skrivit detta.
Kanske någon från hemtjänsten?
Kanske handlar allt om en ensamstående man med katter och nu ska hemtjänsten handla och då gäller det att skriva tydligt så där inte blir några missförstånd?
Så kan det vara.

Den här listan fick jag igårkväll av en rar kvinna; kund i affären.
Hon är Stenbock - född den 29:e december - och storasyster.
Och snygg i håret var hon också.

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej!

Mitt bästa den här gången är att mitt bråkiga knä börjar bli mindre bråkigt. Så i morgon äntligen ska jag åka till badhuset tillsammans med 3 barnbarn och 

diverse föräldrar. Tippar att det besöket blir det allra bästa i veckan.

I badhuset är det 29 grader i vattnet på onsdagarna och man får väl säga att det är en viss skillnad mot dina dopp i havet. Men som jag önskar att jag

hade möjlighet att vara med er. Jag inbillar mig att det inte bara är bra för själen utan även för kroppen med kallbad. Heja dig och Friherrinnan!

Kramar till alla/Anne i Mantorp

Idag ...

Först långrunda med hundarna.
Vi upptäcker kaniner och ekorrar.
Det draaaas i koppel.

På väg hem blir jag akut badsugen - tala om att detta är beroendeframkallande! -, slår en signal till friherrinnan och frågar om vi kan ta ett snabbdopp på momangen?
Det kan vi.

Fortfarande är det högvatten och vågorna slår ideligen över piren, så det är till att gå barfota ända ut till stegen och den biten är kylig.
Men tänk ..., stegen är kvar och man kan bada och sedan stå där lycklig (läs: salig!) och vi är snart i mitten av november!

Visserligen är utstyrseln något .., annorlunda.
Halsduken från Klippans yllefabrik (present från bästa systerdottern) värmer gott efteråt.

Och på väg hem kör jag värmen på max i bilen.

Nu vankas jobb och sen tre lediga dagar.

Dagens fönster ...

Eckes förstås.
Och lilla Nelly står på vägen och väntar på att jag ska bli klar.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Det bästa i veckan är alla vackra dagar här i Jämtland. Så pigg som jag är i november detta år är det längesen jag var. Jag tror att det beror på vädret. Den långa hösten, helt snöfri, med sol nästa jämt.

Vilka vackra julkort Eva! Och så mycket DU ....!

Det andra är att årets julkortsbeställningar har börja trilla in. Det är så roligt att det fortfarande finns människor som skickar julkort, det minskar för varje år och snart lär väl den traditionen helt försvinna. Det är lättare att skicka ett mejl eller en hälsning på fb, så mycket tråkigare tycker jag.

Samtidigt förstår jag att det är ett av alla "måsten" inför jul som många väljer bort. Och att välja bort gör ju att man orkar mer. Själv har jag gott om tid i mitt ickearbetande liv så jag fortsätter att skicka mina julkort, det är ju så roligt att göra dem!

Kram Eva

Det bästa för Ulrika ...

Det bästa just idag är att jag imorgon äntligen ska opereras. Nu ryker livmodern och good riddance säger jag! Efter mer än 1 1/2 års krångel och smärtor som bara blivit värre och värre ska detta bli UNDERBART att slippa!

Det allra, allra bästa sker väl imorgon hoppas jag - att jag vaknar upp igen. ;-)

Tills dess glädjer jag mig åt att ett av mina första försök till flerfärgsstickning blev så pass bra ändå, och åt världens bäste Qvick-filur. :-)

Kraaam!

// Och stort lycka till, Ulrika! säger jag. Mna pre-op-flaskor slängde jag i papperskorgen. Så vedervärdigt äckliga, tyckte jag.

Det bästa för Eva i Tyresö ....

Tänk er att ni bor sex timmar från sommarstugan (Haverdal)

Där  ska renoveras toa dusch och byggas en friggebod!

Det är andra som gör jobbet.

 

Hur glad blir man då när ens vänner åker dit ibland och skickar en film till oss!!!

Jätteglada blir vi.

 

Tack E o PV!!!

Dragning på torsdag ...

Och då är förstapriset nyckelringen med doftande lavendel - tack du STORARTADE Ann i Göteborg -! 

Tröstpriset är boken "Skånes somrar ila" av Ingrid Sjöstrand. 

Ingrid som föddes på Rödön i Jämtland, där Eva Grelsson har sin sommarstuga. 

Eller familjens.

 Här skriver författaren om kajor som byggt bo i skorstenen.

Dragning som sagt var nu på torsdag, så vill ni vara med i glasbyttan .., mejla då hjärtevärmen till bisse151@gmail.com så vet ni resten. 

Madame Anna i Porto .., jag blev tveksam till om din kommentar var ett bidrag? 

Ska jag lägga in det? Det tycker jag.

 

Dagens fönster och en resa till Skåne ...

Här är fönstret .., ni ser det till höger i bilden.

Igår ringde jag till friherrinnan och frågade om hon hade lust att göra mig sällskap till Antikkulan i Åkersholm, inte långt från Ängelholm.
Jo, det hade hon och eftersom pv hade körövning med Kammarkören (inför advent) och skulle bli borta i fyra timmar, så passade det ju som bäst.
Av innehavaren (en av dem) hade jag fått vägbeskrivning och det lät ju enkelt.

Det visade sig bli ett äventyr av den där sorten man aldrig glömmer.

Förmodligen missförstod jag honom, ty hur vi än bar oss åt, så inte kom vi rätt.
Två gånger vände vi och fick köra till toppen av Hallandsåsen och så nerför igen (vi kan den vägen nu .., kan jag säga) och till slut svängde vi av på rätt väg och kom på snirklig småväg fram till själva Antikkulan.

Så här såg det ut där inne.

Antikkulan finns i mitt Instagramflöde och jag trodde att det skulle vara jättestort!
Det visade sig vara tre rum och där fanns otroligt mycket att kasta ögonen på.
Bokskåpet till exempel .., eller nattduksborden .., eller skolplanscherna!

Ett japanskt par handlade hur mycket som helst.

"Kom ihåg en sak, om si så där femton år, då kommer man på auktioner enbart att hitta Ikeamöbler, ja, ni anar inte hur mycket som går på export av vårt svenska kulturarv när det gäller möbler!" sa Uffe med sin härliga mössa.

Bara häromdagen hade ett enormt lass med bland annat pinnstolar gått iväg till Hongkong!

Alldeles underbara travar med lakan, örngott, dukar, handdukar .., fanns också!

Titta, vilken härlig skolplansch!

Mamma tyckte mycket om Viola Gråstens filtar - vi hade minst två - och här fanns också såna.
Själv köpte jag en grön yllefilt utan fransar ..,"kanske Viola Gråsten?" sa innehavaren, men jag är inte säker. Den ligger nu i soffan här i gula huset och kostade 250 kronor. Stoooor, härlig, varm!

En sliten bjällra som kanske suttit på en ko eller något får, fick göra mig sällskap hem.
Den ska minsann användas när det vankas skidtävlingar i Sälen i mars.
Minns jag inte fel, ska i alla fall tre av Team Taurus medlemmar (Hilda, Patrik och Anders) åka halvvasan och då ska det minsann hejas och bjällran ska få träda i tjänst.

Tick-tack-tick-tack ...

Eftersom väggklockan från mitt barndomshem insomnat lugnt och fridfullt - men såklart ändå får hänga på väggen och pryda sin plats -, har jag verkligen känt av detta att man ideligen slänger ett öga åt det hållet för att se vad klockan är.

Nu blev en liten Junghans väckarklocka min.
Såååå fin den är och hur många av oss bloggvänner har inte vuxit upp med en sån här tingest på nattduksbordet?

Och den har två olika ringsignaler; en mer normal - och en riktig gräll - som går igång om man inte stängt av efter några sekunder utan ligger och drar sig i sängen och tänker på annat.
Harry blev alldeles förfärad av denna tingest när den ringde (jag testade) och morrade och skyndade sig att hoppa ner från soffan ....

Och en liten fin äggkopp fick också följa med hem.

Tanken var att vi skulle ta ett eftermiddagsdopp på vägen hem.
Så blev det inte.
Mörkret föll snabbt och i stället för Båstad (där jag visste att det fanns badstege) så föreslog friherrinnan Skummeslövs strand, några kilometer hitom Båstad.

Det är - läste jag - Sveriges längsta strand, tolv kilometer lång.
Badet skippade vi, men tog en fikapaus med Kullabygdens (väldigt passande) glögg och medhavda bullar (tack friherrinnan!).

Så här vackert var det .., och det blåste friska vindar och jag upptäckte att snäckskalen var större här än i Stensjö.

Så här stora.

Ullfilten är högt älskad av harry och nelly.
Den är mycket grönare än vad bilden visar .. men jag är ändå tveksam till att det skulle vara en Viola Gråsten ...

Alla pappors dag ...

Jag var tjugotvå år när min pappa dog.
Vad minns jag mest av honom ...?

Jo ..., att han var oerhört lekfull; han hade hela barnasinnet kvar. Han älskade att springa och jaga oss döttrar med nån otäck skorv i handen ..., åkte man bil och satt intill honom, tvär-killade han ofta en på benet. Han hade god lust att fuska i kortspel - var en dålig förlorare och en enorm tävlingsmänniska -.

Gick på händer .., stod på huvudet!
Gympade i hallen intill sängkammaren varje kväll.
Hopp-hopp-hopp!

Hade sockerbit till kaffet och drack ofta Samarin.

Tyckte om Brandts skorpor och te.
Och Center - ni vet - chokladrullen.

Han hade alltid varma händer och varje morgon tvättade han noga öron och hals.
Det plaskade liksom i tvättfatet. Vattnet stänkte.
Det hände att han ropade på mig; då skulle jag hjälpa honom att raka bort småhåret i nacken.

Han var den ende pappan jag kände som ofta hade basker och på somrarna hade han skjorta med uppvikta ärmar. På vintern en vit brynja under polotröjan. En svart skinnväst köpte han också och när han gick i pension några år i förtid, började han plötsligt gå klädd i jeans och träskor.



Lättrörd var han och grät ofta till sorgliga slut när det gällde filmer.
Till det här slutet (filmklippet) kom den blåvitrutiga näsduken fram. Oj, så han grät!
Spencer Tracy var en stor idol.

På bröllop höll han tal och gjorde det med den äran.
Han var skojfrisk och berättade gärna historier; ofta från sin barndom i Kalvträsk.

Pappa och min rödvitrandiga syster gick alltid på julotta tillsammans.
Efteråt bjöd mamma på kaffe med skinkmacka.

Och så tyckte han om att dansa och gick ofta på gammaldans på Borgen.
Alltid nykter.

Inte en enda gång såg jag honom berusad under min uppväxt, men han berättade att en gång - efter en friidrottstävling i Stockholm, då, när allt gick på tok - hade han festat till ordentligt och efter det lovat sig själv att aldrig mera, nej, aldrig mera skulle det hända!

Sjöng gjorde han ofta.
Den här, till exempel.

Inte var han alldeles perfekt som pappa. Han var fyrtiofyra år när jag föddes och jag tyckte - särskilt i tonåren - att han var hopplöst gammaldags.
Men han var min pappa och jag är innerligt glad att jag fick barn tidigt; då hann jag i några år se honom som den allra finaste morfar!  Han och Maria i skogen på harjakt .., eller hur han satt med en nyfödd liten Anna i hammocken och hur han tittade på henne och sa att hon var så fin.
Och tänk, så glad han skulle ha varit över Anders!
Och Emil och Emma! 

Han var sextiosex år när han dog; fyra år äldre än vad jag är nu och han hette Ivar Nilsson.

Starka kvinnor ....

... ja, men det är väl underbart med såna!!

Här är en.

Söndagsfönstret ...

.... fångades på Annies Gård i Haverdal igår lördag. 

Det var där jag var på nån slags julmarknad, men egentligen var det kanske inte så värst juligt.

Nu när detta skrivs är klockan halv ett natten mot söndag .., jag är hur pigg som helst och hör hur det blåser - det har varnats för storm - och det har vräkt ner regn.

Tidigare ikväll underbart god lamm-middag hos friherrinnan och självklart dessert i form av äppelkaka. Hon är makalös när det gäller att laga mat och göda sina vänner!

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Hej

Det bästa i veckan att få åka ut till ön.Fem veckor sedan sist.
Då gäller det att få upp värmen😂😂😂😅😅😅

Kram Babsan