Lördag ....

Det blir en alldeles ljuvlig morgon det här.
Fyra av sex sitter vid bordet och pratar om allt möjligt; jag berättar om min skräck (eller i alla fall oro) för att drabbas av Alzheimer - precis som min mamma, moster och andra i släkten - och det pratas om baklänges procenträkning och sånt som är bra mycket mer komplicerat än så .., om långloppet i Marcialonga i Italien pratas det också och om nelly som är så morgontrött och så dagens äventyr. Och pv säger att han funderar på att gå ner i tid på jobbet .., att kanske arbeta tre dagar per vecka och sedan hoppa in som vikarie om det behövs.

När alla är uppstigna, blir det planläggning inför dagens skidåkning.
Alla utom jag själv och hundarna hoppar in i en av bilarna och ger sig av mot nånting som jag inte kommer ihåg namnet på (det börjar på V ..., minnestest ska inbokas) och så åker dom till Smågan och tillbaka, kanske två gånger, eller tre.
Utifrån gårdsplanen hörs skratt och prat .., jag frågar om Patrik har tagit med sig vantar och jodå, det är lugnt.

Och jag tar nelly på lite längre promenad och aldrig har hon väl lullat på såååå sakta och när vi väl kommer hem till gårdsplanen, skuttar hon glatt till fel stuga (hon får följa på minnestestet) och sen till nästa stuga ..., tills hon hör AP ropa och då blir det brått, oj, så hon skuttar! Det var AP som tog bilderna.

Nu stundar bortplockning av det mesta som inte ska användas idag .., och så ska stugan röjas och städas, men det blir i morgonbitti det.

Jag har snart läst ut "Sonen", som ballar ur lite på slutet men så tycker jag ofta att det är med bra böcker, när allt ska knytas samman.
Hos fjällbagarn har vi beställt fem semlor (den godaste mandelmassan i världen finns i dom semlorna) och så är vi då inne på sista dagen och kvällen här.

Ungefär så.

Torsdag ....

Nu börjar det fyllas på här i stugan!
Igårkväll kom AP och Micke och Nelly visste inte till sig av glädje och slickade matte på kinden om och om igen och så blev det husses tur och sen var hon nära dem mesdt hela kvällen, ja, om det nu inte kom mat i vägen, alltså.

Det var kanske på instagram jag berättade om den lilla shoppingturen ner till själva centrum i Sälen.
Där inhandlades härliga vykort - design Jan Stenmark -, en liten närapå-dockskåpskaffekopp i underbar kulör (här ovanför) för ynka 25 kronor och den är säkert inte värd mera heller, men å, så jag tycker om den!
En alldeles riktig koskälla fick också följa med hem, jo, men det kändes bra.
Och en svala i trä - någon man eller kvinna i Kina har tydligen snidat ihop den - och den är så fin, så fin, så fin och hänger just nu fönstret ut mot gården, ja, måtte jag inte glömma den!

Så här såg det ut i morse när jag tittade ut i morse.
Kanske femton centimeter nysnö .., vitt och fint!

Nu ska jag förbereda för rårakor med bacon och rårörd lingonsylt.
Ikväll vankas pasta på widnersvis.

Ps. Den nya, fina koppen invigdes vid halv-tolv-tiden, då SVT direktsände när kungen meddelade vad den nyfödde lille prinsen skulle heta. Jo, visserligen tycker jag att monarki är en förlegad institution, men det hjälps ju inte, oj, så roligt jag tycker sånt här är och jag förstår att jag inte är den enda som tittat på detta, säkerligen har såväl Gunnar i Jämtland som Bert i Luleå suttit som fastnaglade framför tv:n.  Och grattis även till alla andra som igår förvandlades till storasystrar eller i ett huj blev en storebror! Ds.

"Heja, heja 6435, det här gör du bra, kom igen bara!"

Så här var det.
Uppstigning vid sextiden .., kaffekokning, grötfrukost, kolla vallan .., och så iväg vid kvart över åtta.
Vid halv nio är vi framme vid Vasslan, sjön hitom Oxberg där starten för Halvvasan är belägen.
Hela sjön är nu en enda stor parkering; så vanvettigt bra fungerar allting, logistiken för Vasaloppet är verkligen suverän!
Hilda och Patrik har starttid 10.00 och totalt är det över femtusen friskusar som ger sig iväg, men inte samtidigt - det är en kvarts mellanrum mellan gängen -.
Vi åker vidare och ställer oss vid en perfekt utsiktsplats och hejar friskt. Allra mest hejar pv; ja, han hejar så där så jag nästan rodnar och det finns dom som tittar storögt på honom ..., men dom som åker är glada och vinkar glatt till världsmästarhejaren .., nån tackar för hjälpen, ja, det blir många leenden.

Bajamajor finns på varje kontroll och dom hålls fina och välstädade, ja, i alla fall dom vi besökte. Dom här stod och deppade lite för sig själva i Oxberg och det var efter att allt var över, då, när pv letade efter bjällran som han glömt - den som jag inhandlat på Antikhuset norr om Ängelholm -.
Jo, jo. Där blir det minuspoäng.

På själva långa Vasaloppet är det proppfullt med människor i Mora, nu är det betydligt lugnare, men längs hela upploppsrakan - vid sidan om, alltså - finns olika stånd där det säljs allt från marknadsgodis, kransar av olika modeller (att hänga runt halsen), souvenirer av allehanda slag, små och större dalahästar .., och man kan köpa varm kantarelltoast med västerbottensost som smakar himmelskt .., eller nån form av langos, ja, ni förstår.

När klockan är någon minut över fyra, kommer Hilda och Patrik i mål, dödens trötta.
I sex timmar har dom då varit ute och med tanke på att deras skidträning i landet Halland varit lika med noll, så är jag fylld av beundran.
Med tåga och sisu - som väl är samma sak - kommer man långt, i alla fall fyrtiofem kilometer.
Heja, heja och stort grattis!

Inte det minsta slut i nån ruta ..

Dag 1 i Sälen och Patrik är generös och säger "du kan låna min dator Elisabet .., vi är klara nu".
Ja, i en timmes tid kanske har han och Hilda suttit och tittat på youtube-klipp inför morgondagens äventyr halvvasan. Det gäller att ladda! Fyrtiofem kilometer enkel väg och ingen av dem har åkt så lång, inte ens två mil, så det blir spännande.

Uppstigning vid halv sju, avfärd till sjön innan Oxberg vid kvart över åtta och klockan tio är det start.
Bjällran är redo .., det har kolhydratladdats och allt känns bra.
Just nu vallas skidor.

Och hon som inte åker längd eller slalom - i alla fall inte just nu - vad har hon gjort?
Jo, hon har ömsom ägnat sig åt hundrastning, ömsom suttit vid Gustavsbacken i en sån här fällbar stol och lapat sol och druckit kaffe och pratat med ett par från Stockholmstrakten som hade två fina collies och så har hon gått hem och ätit rester till lunch, därefter vänt åter till backen och då hade solen kommit fram på allvar, så då var det  s k ö n t  och sen har hon gjort en köttfärssås som fick mvg av pensionatsvärden (övriga äter veganskt) och nu hettar kinderna och det röda Zinfandelvinet var utomordentligt gott.
Dagens Nyheters stora korsord hanns också med och nästan hela GP:s (som var för enkelt).

Vi förvånas över att det är betydligt kortare köer i liften än tidigare år och färre bilar på den jättelika parkeringen. Helt klart mindre turister.

Nelly har varit som en solstråle och fick följa mig till backen; hon viftade glatt till precis alla som ägnade henne en blick (mest till damen två stolar bort som åt på en bulle) och en liten kille med skidglasögon blev ett äventyr för Nelly som nooooosade väldigt mycket på glaset.

Nu har det tittats på Akuten och jaghör grannarna prata - det är trivsamt, tycker jag - och  småbarnsfötter skuttar omkring där  på andra sidan väggen.

Ja, så blev det med "slut i rutan".
Ack, att man hade råd att köpa en sån här fin dator, det säger jag bara.

Ps. Tack för genom-rymden-sända fönster och tack Guy för ditt mejl angående Winai! Nu vet vi. Ds

Dagens fönster ...

Herr Jonsson i Arvidsjaur - Guy, med andra ord - var ute på promenad och såg då ett fönster och kom att tänka på en madame i landet Halland.

Det tackar jag för Guy!!

Och tack snälla, rara, goa Patrik Ljungman som så generöst låter mig låna din fina Mac (alldeles enkelt är det inte), vilket innebär att jag nu kan lägga in bilder. Någon Ipad har jag inte, inte någon egen bärbar dator heller, bara telefonen och så min stationära hemma, med stor och vid skärm.

Nu ska jag skriva några rader till min syster i Australien, sedan gå och sätta mig i Gustavsbacken och läsa en bok och förhoppningsvis fånga några fräknar!

Slut i rutan ....

Ja, nu blir det tomt här i bloggen förmodar jag, under en veckas tid.
Hopefully är jag vid liv.

Bjällran är nedpackad och oj, vad jag ska heja på alla åkare, ja, hejandet är jag duktig på, särskilt när kvinnor kommer skidande!

Här i huset bor under veckan vännerna från Bohuslän som tar lillsemester och sköter om sigge och allt annat. Hundarna får göra oss sällskap.

Ha det så gott alla rara, fina vänner!

Dagens fönster ...

Mariadagens fönster kommer från trakten av Hovfjället.

Så här skriver fönsterfångerskan:

Hej!

"Här kommer ett fönster susandes från trakterna norr om Torsby. Bredvid stugan eller det är mer ett hus där vi är över helgen, så finns det ett uthus med detta fönster.

Hej från Skidåkaren Turtlan.