om man inhandlar ....
.... en mascara som blivit "näst bäst i test"
och därtill är vattenfast
då upptäcker man
att sänggåendet måste tidigareläggas
- minst en halvtimme -
så lång tid tar det att bli av med eländet
har man sedan - efter allt gnuggande -
kvar några ögonfransar
får man vara evigt lycklig
(ja, jag testade allt, olja, eye-makeup-remover, tvål!)
fredag 13 maj 2016
det bästa
en liten sädesärla på gräsmattan
och en koltrast med en tjock mask i näbben
- herr och fru koltrast har lägenhet under översta tegelpannan på taket -
var gång dom kommer med mat
hörs ungarna skrika högljutt
men pv hör det inte
han har förlorat dom höga ljuden
gransångaren hör han inte heller
och hästar går i hagen
nu är dom lugna och fina
harry bryr sig inte
i hiet nära kustvägen hör jag näktergalen
framåtböjda män i lycra susar förbi
och så hörs göken
nästan hemma igen
märker jag att grannens ena bil är borta
hon som väntar smått har inte synts till på hela dagen
inte igår heller
nu kanske .....
en liten sädesärla på gräsmattan
och en koltrast med en tjock mask i näbben
- herr och fru koltrast har lägenhet under översta tegelpannan på taket -
var gång dom kommer med mat
hörs ungarna skrika högljutt
men pv hör det inte
han har förlorat dom höga ljuden
gransångaren hör han inte heller
och hästar går i hagen
nu är dom lugna och fina
harry bryr sig inte
i hiet nära kustvägen hör jag näktergalen
framåtböjda män i lycra susar förbi
och så hörs göken
nästan hemma igen
märker jag att grannens ena bil är borta
hon som väntar smått har inte synts till på hela dagen
inte igår heller
nu kanske .....
En fredag ....
... vaknar jag med tungt huvud .. har sovit hårt och säkerligen gnisslat tänder.
Ont i käken.
Ont i huvudet.
Ont i gamla protesbenet.
Sen knackar det på dörren och se där, där kommer ögonmigränen - vänster som alltid - och om jag håller handen för det ögat och vilar lite, så brukar det ge med sig inom någon timme.
Det gör det också.
Så blir det telefonsurr med svägerskan i Alingsås, hon, som tillsammans med goda vänner ska sköta hus, sigge och blommor och blader när vi är på resande fot. Lite pratar vi om resan och annat som ska hända.Om pv:s operation, bland annat.
För några månader - eller kanske ett halvår sedan - ramlade ovan nämnda svägerska och fick en spricka på bäckenet.
Oj, vilken tid det har tagit att komma igång igen!
Sist jag såg henne hade hon blivit så liten och tunn, ja, hon påminde om en liten fågelunge.
"Ja, nu väger jag bara 47 kilo", säger hon som i sommar bli sjuttotvå år och har varit en del av mitt liv sedan jag var sexton, sjutton år.
Solen kommer och går.
Jag städar badrummet, det blir ännu fler telefonsamtal .., en kyckling kokar på spisen.
Fönstret står på glänt.
Göken gol.
Och veckans sista arbetsdag stundar.
Butiken firar trettio år och det ska bjudas på tårta och det blir tipsrunda och lite annat.
Därefter ledig helg.
Det var väl förra året som jag köpte förgätmigej-plantor på Tradera.
Med posten kom två små blad och jag höll på att ramla baklänges!
Men ack ..., vilken växkraft besatt inte dom där bladen och till sist fick jag flytta över dem till mitt plant-BB som ligger lite i skugga och där finns nu snart bara förgätmigej :)
... vaknar jag med tungt huvud .. har sovit hårt och säkerligen gnisslat tänder.
Ont i käken.
Ont i huvudet.
Ont i gamla protesbenet.
Sen knackar det på dörren och se där, där kommer ögonmigränen - vänster som alltid - och om jag håller handen för det ögat och vilar lite, så brukar det ge med sig inom någon timme.
Det gör det också.
Så blir det telefonsurr med svägerskan i Alingsås, hon, som tillsammans med goda vänner ska sköta hus, sigge och blommor och blader när vi är på resande fot. Lite pratar vi om resan och annat som ska hända.Om pv:s operation, bland annat.
För några månader - eller kanske ett halvår sedan - ramlade ovan nämnda svägerska och fick en spricka på bäckenet.
Oj, vilken tid det har tagit att komma igång igen!
Sist jag såg henne hade hon blivit så liten och tunn, ja, hon påminde om en liten fågelunge.
"Ja, nu väger jag bara 47 kilo", säger hon som i sommar bli sjuttotvå år och har varit en del av mitt liv sedan jag var sexton, sjutton år.
Solen kommer och går.
Jag städar badrummet, det blir ännu fler telefonsamtal .., en kyckling kokar på spisen.
Fönstret står på glänt.
Göken gol.
Och veckans sista arbetsdag stundar.
Butiken firar trettio år och det ska bjudas på tårta och det blir tipsrunda och lite annat.
Därefter ledig helg.
Det var väl förra året som jag köpte förgätmigej-plantor på Tradera.
Med posten kom två små blad och jag höll på att ramla baklänges!
Men ack ..., vilken växkraft besatt inte dom där bladen och till sist fick jag flytta över dem till mitt plant-BB som ligger lite i skugga och där finns nu snart bara förgätmigej :)
onsdag 11 maj 2016
Nästan med raketfart ....
Så här såg det ut förra fredagen.
Vid dom rosa pilarna ser ni klematis som klippts ner, ja, den längst till vänster är ny för året.
Vid stuprännan finns den äldsta av dem; den som växer nästan upp till taket och blommar hur länge som helst!
Det här var alltså i fredags.
Och den ljusgröna blomman/växten (som jag glömt vad den heter) den är tredubblad i storlek.
Fem dagar senare ser det ut så här!
Det är helt sanslöst som dom drar iväg!
Så här såg det ut förra fredagen.
Vid dom rosa pilarna ser ni klematis som klippts ner, ja, den längst till vänster är ny för året.
Vid stuprännan finns den äldsta av dem; den som växer nästan upp till taket och blommar hur länge som helst!
Det här var alltså i fredags.
Och den ljusgröna blomman/växten (som jag glömt vad den heter) den är tredubblad i storlek.
Fem dagar senare ser det ut så här!
Det är helt sanslöst som dom drar iväg!
Eurovision delfinal 1 ...
Kors i taket så bra Petra Mede och Måns Zelmerlöv var som programledare och vilken urläcker produktion! Aldrig är jag så stolt över SVT som när dom har det här arrangemanget!
Bedrövliga sångare däremot .., förutom ryssen som jag tycker var jättebra!
Och Nederländerna gillade jag också (ja, jag kan gå och skämmas i garderoben, men jag tyckte verkligen om den)!
Dansnumret i slutet som handlade om dagens flyktingsituation i Europa, var bland det bästa jag sett av dansare. Så gripande!
Lånar den här raden från SVT-sidan på nätet ... någon som blivit lyrisk av programledaren.
”Petra Mede should host EVERYTHING. The news. World Cup coverage. Top Gear. Jeremy Kyle. EVERYTHING”.
Oj, vad jag ser fram emot torsdagens anda semifinal!
Kors i taket så bra Petra Mede och Måns Zelmerlöv var som programledare och vilken urläcker produktion! Aldrig är jag så stolt över SVT som när dom har det här arrangemanget!
Bedrövliga sångare däremot .., förutom ryssen som jag tycker var jättebra!
Och Nederländerna gillade jag också (ja, jag kan gå och skämmas i garderoben, men jag tyckte verkligen om den)!
Dansnumret i slutet som handlade om dagens flyktingsituation i Europa, var bland det bästa jag sett av dansare. Så gripande!
Lånar den här raden från SVT-sidan på nätet ... någon som blivit lyrisk av programledaren.
”Petra Mede should host EVERYTHING. The news. World Cup coverage. Top Gear. Jeremy Kyle. EVERYTHING”.
Oj, vad jag ser fram emot torsdagens anda semifinal!
Resumé ...
Hoppsan! Vi har fått nya grannar!
I en alldeles ny hage har två fina - men ack, så spralliga - ston hamnat och så snart vi kom gående, harry och jag själv, blev det full galopp över den lilla prärien och harry blev alldeles förskräckt .., vad var nu detta?
Just här, till vänster om lagården som skymtar på bilden, finns flera stora hästhagar och dom hästarna bryr sig inte alls när nån passerar, ja, kommer bara fram och tittar lite, särskilt på Nelly som nonchalerar dem t o t a l t.
Harry däremot .., njaaaa, han vill gärna ha lite avstånd ,-)
Arbetade från två till åtta igår.
Just nu skolar vi som bäst in blivande sommarjobbare.
Nu var det F stod i en av kassorna och jag försökte dirigera så gott det nu gick.
Jo, det gick bra.
Varför man ska lägga sedlarna åt samma håll i kassan, det undrar många över .., och kanske kan man fråga sig varför det nödvändigtvis ska se prydligt ut när man lämnar tillbaka sedlar .., att dom också ligger åt samma håll och att kvittot ska vara med .., ja, det kanske handlar om nån slags yrkesstolthet?
Men det går framåt.
Det är inte enkelt att som ny och ovan hålla sig fokuserad på alla hundratals plu-nummer och så ska man dessutom vara trevlig mot kunderna. Det där naturliga småpratet, det kommer med tiden; att man s e r kunden som en människa, inte bara som nån som har varor på bandet.
En av kunderna visade sig ha den n ä s t största handen jag någonsin sett!
"Men det är ju helt otroligt!" sa jag och kunden looooog och när han sedan hämtade ut ett paket, frågade jag om jag fick ta en bild? Jodå, det gick bra och han fick veta om "handsidan".
Man kan ju tro att en sån här hand tillhör en grovarbetare, men så var inte fallet!
Och hans pappa hade varit lärare.
Handinnehavaren heter i alla fall Thomas och är Vattuman.
Annat härligt!
Lilla Filippa som glatt ropade "Bettan, Bettan! Idag har jag gått barfota!" och lilla försiktiga Liv som hade på sig sin ljusblå prinsessklänning i tyll (hellång) och fina glitterskor!
Jag frågade om hon skulle gå på kalas?
Nej då, inte alls, hon bara v i l l e vara fin!
Å, vad jag älskar dessa härliga ungar!
Sen hemåt i kvällningen.
Nu är det inte länge kvar förrän vi stänger en timme senare på kvällarna.
Så här såg det i alla fall ut igår - just innan jag kom till Stora Skipås -.
Att cykla hemåt i ett hav av blommande körsbärsträd och hägg som kantar vägen .., ja, det finns helt inte ord tillräckligt för att förklara den känslan!
Hoppsan! Vi har fått nya grannar!
I en alldeles ny hage har två fina - men ack, så spralliga - ston hamnat och så snart vi kom gående, harry och jag själv, blev det full galopp över den lilla prärien och harry blev alldeles förskräckt .., vad var nu detta?
Just här, till vänster om lagården som skymtar på bilden, finns flera stora hästhagar och dom hästarna bryr sig inte alls när nån passerar, ja, kommer bara fram och tittar lite, särskilt på Nelly som nonchalerar dem t o t a l t.
Harry däremot .., njaaaa, han vill gärna ha lite avstånd ,-)
Arbetade från två till åtta igår.
Just nu skolar vi som bäst in blivande sommarjobbare.
Nu var det F stod i en av kassorna och jag försökte dirigera så gott det nu gick.
Jo, det gick bra.
Varför man ska lägga sedlarna åt samma håll i kassan, det undrar många över .., och kanske kan man fråga sig varför det nödvändigtvis ska se prydligt ut när man lämnar tillbaka sedlar .., att dom också ligger åt samma håll och att kvittot ska vara med .., ja, det kanske handlar om nån slags yrkesstolthet?
Men det går framåt.
Det är inte enkelt att som ny och ovan hålla sig fokuserad på alla hundratals plu-nummer och så ska man dessutom vara trevlig mot kunderna. Det där naturliga småpratet, det kommer med tiden; att man s e r kunden som en människa, inte bara som nån som har varor på bandet.
En av kunderna visade sig ha den n ä s t största handen jag någonsin sett!
"Men det är ju helt otroligt!" sa jag och kunden looooog och när han sedan hämtade ut ett paket, frågade jag om jag fick ta en bild? Jodå, det gick bra och han fick veta om "handsidan".
Man kan ju tro att en sån här hand tillhör en grovarbetare, men så var inte fallet!
Och hans pappa hade varit lärare.
Handinnehavaren heter i alla fall Thomas och är Vattuman.
Annat härligt!
Lilla Filippa som glatt ropade "Bettan, Bettan! Idag har jag gått barfota!" och lilla försiktiga Liv som hade på sig sin ljusblå prinsessklänning i tyll (hellång) och fina glitterskor!
Jag frågade om hon skulle gå på kalas?
Nej då, inte alls, hon bara v i l l e vara fin!
Å, vad jag älskar dessa härliga ungar!
Sen hemåt i kvällningen.
Nu är det inte länge kvar förrän vi stänger en timme senare på kvällarna.
Så här såg det i alla fall ut igår - just innan jag kom till Stora Skipås -.
Att cykla hemåt i ett hav av blommande körsbärsträd och hägg som kantar vägen .., ja, det finns helt inte ord tillräckligt för att förklara den känslan!
tisdag 10 maj 2016
Idag ....
Idag för fyrtio år sedan blev jag tvåbarnsmamma.
Tänk, jag tycker att det var alldeles nyss som jag skrev just den meningen!
Men så var det .., en solig majdag på Karolinskas BB .., kastanjerna slog ut den dagen och en liten Anna kom till världen. Maria blev storasyster.
Fyrtio år - det är en lång tid det -.
En timmes gräsklippning känns inte lika lång, men oj, svettig man blir!
Sladden är mer än tjugo meter lång och vid det här laget håller jag på att kunna det här med att svischa iväg alla sladdarna, så där så dom inte klipps av.
Små sällskap av styvmorsvioler får stå kvar, men annars ryker det mesta.
Efteråt forsade svetten!!
Tog på mig baddräkten och körde raka spåret till Steninge och tog ett rejält dopp; det längsta hittills .., och en liten simtur. Gudomligt!
Tre småttingar kom med sin mamma och sin morfar ..., "morfar-morfar!" ropade en av småflickorna och jag tänkte att ååå, så lyckliga dom är som får ha kvar mor, - eller farföräldrar när dom fått barn!
På väg tillbaka till bilen såg jag detta.
Hade min mamma varit i livet hade hon hämtat en sopsäck och röjt upp och hade jag haft en med mig och haft plasthandskar, kanske jag hade gjort samma sak. I stället mejlade jag någon ansvarig på Halmstad kommun och föreslog att någon kanske skulle ta en sväng förbi och tömma soptunnan.
Och tänk, nu har solen gått i moln!
Det är inte långt ifrån att jag tycker att det är liiiite, liiiite skönt.
Idag för fyrtio år sedan blev jag tvåbarnsmamma.
Tänk, jag tycker att det var alldeles nyss som jag skrev just den meningen!
Men så var det .., en solig majdag på Karolinskas BB .., kastanjerna slog ut den dagen och en liten Anna kom till världen. Maria blev storasyster.
Fyrtio år - det är en lång tid det -.
En timmes gräsklippning känns inte lika lång, men oj, svettig man blir!
Sladden är mer än tjugo meter lång och vid det här laget håller jag på att kunna det här med att svischa iväg alla sladdarna, så där så dom inte klipps av.
Små sällskap av styvmorsvioler får stå kvar, men annars ryker det mesta.
Efteråt forsade svetten!!
Tog på mig baddräkten och körde raka spåret till Steninge och tog ett rejält dopp; det längsta hittills .., och en liten simtur. Gudomligt!
Tre småttingar kom med sin mamma och sin morfar ..., "morfar-morfar!" ropade en av småflickorna och jag tänkte att ååå, så lyckliga dom är som får ha kvar mor, - eller farföräldrar när dom fått barn!
På väg tillbaka till bilen såg jag detta.
Hade min mamma varit i livet hade hon hämtat en sopsäck och röjt upp och hade jag haft en med mig och haft plasthandskar, kanske jag hade gjort samma sak. I stället mejlade jag någon ansvarig på Halmstad kommun och föreslog att någon kanske skulle ta en sväng förbi och tömma soptunnan.
Och tänk, nu har solen gått i moln!
Det är inte långt ifrån att jag tycker att det är liiiite, liiiite skönt.
Igår i kassan ....
En äldre man plockar upp varorna på bandet och en stor, hel rotselleri kommer förbi.
"Du vet väl att det här är rotselleri och inte kålrot ..?" säger jag till mannen.
Det är nämligen så att särskilt män ofta tar fel, eller kommer till kassan och frågar vad som är vad.
"Jo, det ska jag säga dig, att är det nån enda människa som vet hur en kålrot ser ut, så är det jag!" svarar mannen leende.
Det visar sig att han vuxit upp utanför Enköping där föräldrarna drev jordbruk .., tio tunnland med morötter och tio tunnland med kålrötter och så allt annat förstås. Det mesta såldes till butiker inom stockholmsområdet.
"Du förstår, mest hela somrarna ägnades åt att rensa ogräs bland kålrötterna!" säger mannen, nu med ett - om möjligt - ännu större leende.
Vi enas om att han nog är kålrotspexperten nummer 1.
En äldre man plockar upp varorna på bandet och en stor, hel rotselleri kommer förbi.
"Du vet väl att det här är rotselleri och inte kålrot ..?" säger jag till mannen.
Det är nämligen så att särskilt män ofta tar fel, eller kommer till kassan och frågar vad som är vad.
"Jo, det ska jag säga dig, att är det nån enda människa som vet hur en kålrot ser ut, så är det jag!" svarar mannen leende.
Det visar sig att han vuxit upp utanför Enköping där föräldrarna drev jordbruk .., tio tunnland med morötter och tio tunnland med kålrötter och så allt annat förstås. Det mesta såldes till butiker inom stockholmsområdet.
"Du förstår, mest hela somrarna ägnades åt att rensa ogräs bland kålrötterna!" säger mannen, nu med ett - om möjligt - ännu större leende.
Vi enas om att han nog är kålrotspexperten nummer 1.
måndag 9 maj 2016
Tack och adjö!
När jag för några dagar sedan såg Gustav Fridolin och Åsa Romsom i en tv-intervju, då sa jag till pv att "han vet om att han får vara kvar, men inte hon ..." och jag tror att det var så.
Han skrattade nästan hysteriskt - det var som om han inte kunde hålla igen glädjen -.
Nej, jag tycker inte att Åsa Romsom är den mest lyckade ministern, men oj, vad det måste kännas inombords att bli offentligt utbytt. Ungefär som om kunderna skulle rösta och säga "nej, vi vill inte ha Elisabet kvar, vi vill ha nån annan" och så skulle man tvingas så där inför alla och se glad ut.
Och ja, jag inser att det är hårda bandage om man vill bli politiker eller ha en annan hög position i samhället, men är vi inte alla små människor längst inne och nog måste det kännas lite hemskt?
Tror jag.
När jag för några dagar sedan såg Gustav Fridolin och Åsa Romsom i en tv-intervju, då sa jag till pv att "han vet om att han får vara kvar, men inte hon ..." och jag tror att det var så.
Han skrattade nästan hysteriskt - det var som om han inte kunde hålla igen glädjen -.
Nej, jag tycker inte att Åsa Romsom är den mest lyckade ministern, men oj, vad det måste kännas inombords att bli offentligt utbytt. Ungefär som om kunderna skulle rösta och säga "nej, vi vill inte ha Elisabet kvar, vi vill ha nån annan" och så skulle man tvingas så där inför alla och se glad ut.
Och ja, jag inser att det är hårda bandage om man vill bli politiker eller ha en annan hög position i samhället, men är vi inte alla små människor längst inne och nog måste det kännas lite hemskt?
Tror jag.
En måndagmorgon ....
... kan man minnas gårdagskvällens cykeltur hemöver.
Vid utsiktsplatsen mellan Stensjö och Steninge, där stod den största husbil jag någonsin har skådat - den liknade mer en turnébuss (hette Caravan) och upptog tre fjärdelar av parkeringen - samt två mindre varianter och alla ville vi fånga solen på väg ned.
Hemma i Malå kunde vi - sittande i soffan - se solen försvinna på andra sidan sjön, men under tiden i Ystad var det knapert med solnedgångar. (Vårt hus låg i en svacka).
I Helsingborg var det precis tvärtom! Och nu här, i Halland, är det som att vara på bio .., det ena scenariot vackrare än det andra! Och jag som inte är så förtjust i solnedgångar på bild .., nej, där får jag minsann backa rejält!
Nåja, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.
Inte långt från affären, kanske en minuts cykling, finns en stor hage där det går tackor med sina små lamm. Varenda gång när jag cyklar förbi blir jag alldeles varm i hjärtat när jag ser dom där godingarna skutta omkring och leka med varandra och jag får verklig ångest över lammsteken som ligger i frysen och bara väntar .., hur kan jag med gott samvete släcka livet för ett litet lamm, bara för att jag tycker om dess kött?
Å andra sidan skulle det kanske inte finnas just några lamm, om ingen åt upp dem?
Men ändå .., det känns inte riktigt rätt.
Och titta på den där lille krabaten till vänster som inte r i k t i g t vågar sig fram .., nej, jag står intill min brorsa (eller syster) och kikar lite försktigt.
Igår på jobbet undrade en kvinna var jag kom ifrån.
Det blev det vanliga svaret .., "jaaa .., från Västerbotten".
Men var i Västerbotten?
"I Malå", svarade jag.
Jaha .., ja, men tänk, där hade hon känningar, eller, ja, den det rörde sig om hade vuxit upp i Malå!
Jo, men det visade sig vara Örjan Persson och jag minns hur vansinnigt förälskad en av mina kompisar var i denne Örjan, vars pappa var rektor, dessutom född och uppvuxen i fjällvärlden; en alldeles underbar människa. Och det var rektorns fru som reste till Bolivia och upptäckte att mamma nog hade drabbats av demens.
Tala om att världen är liten!
Och så kom en kund som jag kände igen, jaaaa, det var ju hon som jag mötte nere vid havet, som bor i USA men är född i Umeå, nu var hon och maken hemma över sommaren och hon hade - har fortfarande - en hund som heter Stella, en lagotto, om jag minns rätt -.
Så roligt när sommargästerna dyker upp och man känner igen dem!
Ett gäng pojkar i gymnasieåldern visade sig komma från Tyskland, utanför Hamburg, och var så himla rara och fina. I sju veckor ska dom leva och bo i Halland och dom ystra unga männen påstod sig trivas alldeles utmärkt och talade dessutom jättebra engelska!
Ungefär så var gårdagen.
... kan man minnas gårdagskvällens cykeltur hemöver.
Vid utsiktsplatsen mellan Stensjö och Steninge, där stod den största husbil jag någonsin har skådat - den liknade mer en turnébuss (hette Caravan) och upptog tre fjärdelar av parkeringen - samt två mindre varianter och alla ville vi fånga solen på väg ned.
Hemma i Malå kunde vi - sittande i soffan - se solen försvinna på andra sidan sjön, men under tiden i Ystad var det knapert med solnedgångar. (Vårt hus låg i en svacka).
I Helsingborg var det precis tvärtom! Och nu här, i Halland, är det som att vara på bio .., det ena scenariot vackrare än det andra! Och jag som inte är så förtjust i solnedgångar på bild .., nej, där får jag minsann backa rejält!
Nåja, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.
Inte långt från affären, kanske en minuts cykling, finns en stor hage där det går tackor med sina små lamm. Varenda gång när jag cyklar förbi blir jag alldeles varm i hjärtat när jag ser dom där godingarna skutta omkring och leka med varandra och jag får verklig ångest över lammsteken som ligger i frysen och bara väntar .., hur kan jag med gott samvete släcka livet för ett litet lamm, bara för att jag tycker om dess kött?
Å andra sidan skulle det kanske inte finnas just några lamm, om ingen åt upp dem?
Men ändå .., det känns inte riktigt rätt.
Och titta på den där lille krabaten till vänster som inte r i k t i g t vågar sig fram .., nej, jag står intill min brorsa (eller syster) och kikar lite försktigt.
Igår på jobbet undrade en kvinna var jag kom ifrån.
Det blev det vanliga svaret .., "jaaa .., från Västerbotten".
Men var i Västerbotten?
"I Malå", svarade jag.
Jaha .., ja, men tänk, där hade hon känningar, eller, ja, den det rörde sig om hade vuxit upp i Malå!
Jo, men det visade sig vara Örjan Persson och jag minns hur vansinnigt förälskad en av mina kompisar var i denne Örjan, vars pappa var rektor, dessutom född och uppvuxen i fjällvärlden; en alldeles underbar människa. Och det var rektorns fru som reste till Bolivia och upptäckte att mamma nog hade drabbats av demens.
Tala om att världen är liten!
Och så kom en kund som jag kände igen, jaaaa, det var ju hon som jag mötte nere vid havet, som bor i USA men är född i Umeå, nu var hon och maken hemma över sommaren och hon hade - har fortfarande - en hund som heter Stella, en lagotto, om jag minns rätt -.
Så roligt när sommargästerna dyker upp och man känner igen dem!
Ett gäng pojkar i gymnasieåldern visade sig komma från Tyskland, utanför Hamburg, och var så himla rara och fina. I sju veckor ska dom leva och bo i Halland och dom ystra unga männen påstod sig trivas alldeles utmärkt och talade dessutom jättebra engelska!
Ungefär så var gårdagen.
söndag 8 maj 2016
Lite knepigt ....
Ikväll i kassan.
Jag står i kassa två och M i kassa ett och båda två har vi långa köer.
Då kommer en dam fram från andra hållet och säger till mig .."du, jag kan väl gå före och betala dom här, jag har bara fyra fröpåsar ...?" och så tar hon på en gång upp sin plånbok.
"Ja, om det är okej för dom andra i kön så ...?" svarar jag.
En äldre man nickar lite lojt.
Ja, ja.
Men den mannen, han har bara två liter mjölk och övriga har inte heller så mycket i sina korgar.
Då kan man undra .., är det varans vikt som avgör om man vill stå i kö eller inte?
Det tyckte uppenbarligen damen.
Just detta tänkte jag på när jag flera timmar senare cyklade hemåt.
Ikväll i kassan.
Jag står i kassa två och M i kassa ett och båda två har vi långa köer.
Då kommer en dam fram från andra hållet och säger till mig .."du, jag kan väl gå före och betala dom här, jag har bara fyra fröpåsar ...?" och så tar hon på en gång upp sin plånbok.
"Ja, om det är okej för dom andra i kön så ...?" svarar jag.
En äldre man nickar lite lojt.
Ja, ja.
Men den mannen, han har bara två liter mjölk och övriga har inte heller så mycket i sina korgar.
Då kan man undra .., är det varans vikt som avgör om man vill stå i kö eller inte?
Det tyckte uppenbarligen damen.
Just detta tänkte jag på när jag flera timmar senare cyklade hemåt.
Söndagmorgon ...
En alldeles ljuvlig morgon är det!
Vi äter frukost ute på altanen .., allt medan pv av och till slänger ett eller flera ögon upp mot taket och mot solfångareländet, som väl kommer att driva honom till vansinnets gräns? Just nu bara jäklas det!
Själv börjar jag arbeta halv tre .., ska dessförinnan cykla till Galleri Stensjö och se konstutställningen .., samt gratulera Pelle som blev morfar igår (han driver galleriet tillsammans med sin Maria) och så ska jag röja undan lite här .., rent obegripligt är det ju att bara två personer kan åstadkomma så mycket damm! Ja, man får väl skylla på hundarna också.
Lyssnade till P1-prat i morse, om bristen på vatten som kan bli alldeles uppenbar i östra delarna av vårt land; kanske framför allt på Öland. Tänk, vad vi människor tar detta för givet, att vi ska ha vatten och inte behöva ransonera! Jag får ren ångest bara vid tanken på att det här - med torkan - kanske blir en vardag, även för oss i den här delen av världen. Och tanken svindlar när man tänker att det vatten vi har nu, är samma vatten som fanns på dinosauriernas tid och så är vi så lite rädda om det.
För många år sedan hörde jag någon expert säga att bara slöseriet när jordens alla människor borstar tänderna och låter vattnet stå och rinna, är helt otroligt! Det där fastnade i mitt huvud .., sedan dess måste jag genast skruva av kranen medan jag borstar gaddarna.
Sånt kan man tänka på en solig söndag i maj.
En alldeles ljuvlig morgon är det!
Vi äter frukost ute på altanen .., allt medan pv av och till slänger ett eller flera ögon upp mot taket och mot solfångareländet, som väl kommer att driva honom till vansinnets gräns? Just nu bara jäklas det!
Själv börjar jag arbeta halv tre .., ska dessförinnan cykla till Galleri Stensjö och se konstutställningen .., samt gratulera Pelle som blev morfar igår (han driver galleriet tillsammans med sin Maria) och så ska jag röja undan lite här .., rent obegripligt är det ju att bara två personer kan åstadkomma så mycket damm! Ja, man får väl skylla på hundarna också.
Lyssnade till P1-prat i morse, om bristen på vatten som kan bli alldeles uppenbar i östra delarna av vårt land; kanske framför allt på Öland. Tänk, vad vi människor tar detta för givet, att vi ska ha vatten och inte behöva ransonera! Jag får ren ångest bara vid tanken på att det här - med torkan - kanske blir en vardag, även för oss i den här delen av världen. Och tanken svindlar när man tänker att det vatten vi har nu, är samma vatten som fanns på dinosauriernas tid och så är vi så lite rädda om det.
För många år sedan hörde jag någon expert säga att bara slöseriet när jordens alla människor borstar tänderna och låter vattnet stå och rinna, är helt otroligt! Det där fastnade i mitt huvud .., sedan dess måste jag genast skruva av kranen medan jag borstar gaddarna.
Sånt kan man tänka på en solig söndag i maj.
