Kalas för en pensionist ....

I förrgår fyllde Mymmel - Hildas mamma - pensionär och även om hon inte tänker sluta arbeta riktigt ännu, så skulle det i alla fall firas.
Ute i Grötvik , med havet inom dofthåll, arrenderar hon en liten stuga och där skulle kalaset hållas.
Det var vi, Patrik och Hilda och så Patriks rara föräldrar. Och så Nelly och Harry förstås.

Jag kom direkt från jobbet - det hade varit vanvettigt stressigt och ATG-maskinen slog bakut och ära vare Joakim som kom lite tidigare till jobbet och fixade det hela  -  tack vare ATG-supporten - och plötsligt, när vi skulle åka till kalaset, hittade jag inte min plånbok ., ja, men sen blev det avkoppling i ett par timmar.

Pensionisten bjöd på en rabarberkaka med färska björnbär och så bondkakor och nån slags chokladstänger och så satt vi där och surrade, allt medan en pallkrage monterades och jordgubbsplantor planterades (finurlig present av pv) och en huggkubbe hade hon önskat sig och även det fixade pv!

Nelly hade fullt sjå med att övervaka fikabordet.
Åååå, såna läckerheter där fanns!
Dom där kakorna, till exempel .., nog skulle dom smaka gott .., och varför skulle nu Patrik komma och lyfta ner henne, då, när hon precis spanat in kakfatet! Så tänkte hon nog.

På väg till bilen, när allt var över, mötte vi ett par i sjuttiårsåldern kanske, där kvinnan var ute på gångträning. Ja, jag frågade. Det visade sig att hon för fem år sedan hade drabbats av en stroke och hela hennes högra sida, plus talet, hade tagit rejält stryk. Vi förstod ändå det mesta av vad den vänliga kvinnan sa och hon vittnade om den frustration hon kunde känna, när orden inte ville komma rätt.

"Man blir så FÖRBANNAD!" sa hon.

Det var ett kort möte, men ändå, det kändes så varmt i hjärtat efteråt och hennes make såg ut att vara som en nallebjörn, så snäll och fin!

När vi hade åkt en stund, sa jag till pv att när man själv går i pension, då kanske man kan vara volontär och hjälpa till med just såna saker .., gå på promenader med människor som annars kanske inte får vara ute så ofta. (Nu gällde det inte henne, men rent allmänt). Då blir ju tillvaron mer meningsfylld.

Nu är det kväller .., mitt kommande schema ser ut som följer: idag var det lördag och arbetsdag .., sen vankas jobb söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, ledig lördag, sen söndag, måndag, tisdag, torsdag och fredag och ledig helg! Många har åkt på semester och nu är det bara att bita ihop. Lite som en utmaning känns det. Ja, ja. Det blir nog bra.

Lördagsfönstret ....

Från Märtas café i Örebro .., ja, ett toalettfönster, berättar Ulrika.

Tänk, att hon har med sig håven även där!

Tack snälla!

Den mest älskliga ...

... är den vaniljfärgade aklejan som jag tycker så mycket om.

Den står där i rabatten mot havet till, skymd av eken som håller på att ta över helt (men fåglarna har ju sin matservering där vintertid ....) och lite trängd av all vallmo och annat som gärna vill visa sig störst och vackrast.

Men aklejan .., den bara finns.

Fredagsfönstret ....

..... finns på Regementsgatan 19 A i Ystad.

Det var mitt. Och aldrig har jag haft vackrare och frodigare pelargonior än där!

En torsdag ....

Slöinge vårdcentral som fick vara kvar.

I två veckors tid har jag haft bekymmer med något slags eksem i nacken - jag tror själv att det beror på hårfärgningsmedlet (ja, ni behöver inte spä på eländet med att säga hur dumt det är ,-) - och nu har det blivit näst intill outhärdligt. I min mobil har jag en bild som visar hur det såg ut igårkväll.

Så jag åker till Slöinge där man kan få en snabbtid med en läkare, max tio minuter.
Väntrummet är nästan tomt. Vilken otrolig skillnad mot för i vintras när det alltid var ont om lediga platser i soffan och fåtöljerna!

Tulpaner av plast. Ja, jag köpa det också.

En av anledningarna till att jag bytte från Getinge till Slöinge vårdcentral, det var att väntrummet var så trivsamt. Ååå, visst .., jag inser att det är så fånigt så det är inte sant, men så var det.
Att sitta i akutens väntrum på Halmstad lasarett, ja, det är mer trivsamt på ett begravningskontor .., och här känns det annorlunda. Ja, jag förstår att ett akutväntrum inte ska mana till trivsel, men ändå.

Och efter en stund kommer fler patienter.
Alla är äldre och hälsar vänligt.
Hej, hej!
Godmorgon!
Oj, så fint väder det tycks bli!
Många tycks känna varandra sen förut.

En enda läkare är i tjänst idag; det är till honom jag kommer.
Han är aningen  äldre, men inte så mycket äldre och har redan gått i pension, men hoppar in när det behövs.  Det känns tryggt med en som varit med ett tag och jag får slå mig ned på en stol och han tittar på min nacke och på öronen och ögonen och jag ser att han själv har röda ögon, kanske är han också allergisk?
Och jo, jag får ta en bild av hans händer, men han vill inte ha sitt namn på nätet.
Vi kan låtsas att han heter Olle. Eller Ulf.

Sen åker jag till apoteket i Getinge och hämtar ut en salva som heter Betnovar och så köper jag mer ögondroppar.
Tänk, att bara detta .., själva vetskapen att klådan kanske lindras, gör att allt känns lugnare.

I som ett glädjerus svänger jag Solhaga Bageri och köper ett bröd.
Där utanför står en tunna med vatten ....

Och så hemåt igen.
Passerar illandes gula rapsfält och ser kor och hästar ..., svänger in på gården och hör hundarna vråla av glädje. Matte kommer!!

Naturen är som Edens Lustgård just nu.
På gräsmattan ligger drivor av vita körsbärsblommor .., och nu är det äppelträdets tur.
Tänk, att av så fina blommor blir det  ä p  p l e n! Det är ju som trolleri!

Tar av mig kläderna .., duschar länge (jag har smort in med såväl Idominsalva som ringblommesalva .., allt för att få huden mjukare, nu ska det bort!) och sen blir det Betnovar på och jag gör kaffe och tar mig en macka .., sitter i loppisfåtöljen och tittar på ännu ett av alla mat/bakprogram (man spyr snart!); här är det en ung dansk man som besöker ön Skye i Skottland och försöker sig på att baka sånt som är skotskt.

På bageriet som han tittar in i .., står två kvinnor i vita hattar och tar emot, ja, det är expediterna förstås. Och jag tänker att om fem veckor kanske .., då är vi där.
Om allt går som det ska, kanske vi handlar bröd av just den kvinnan.
I så fall ska jag be att få ta en bild av henne.

Åååå, sicken glädje!

Torsdagsfönstret ....

Igårkväll kom en hel svärm med fönster susande från Skåne till Halland!
Det visade sig vara Karin - min före detta mans fru - som vet vad "gamm-frun" tycker om
och så tog hon fram håven!

Här är utsikten från köksfönstret.
Tänk, att stå där och diska och samtidigt kunna titta ut över ett böljande rapsfält!
Vilken lycka!

Ungefär ett halvår efter att den äktenskapliga skutan hade gått på grund - eller var det kanske mer än så - svängde jag förbi hemma i just det här lilla huset som jag alltid tyckt så mycket om och så upptäckte jag att han som en gång var min man, hade börjat med projektet för att få den här utsikten.
Och plötsligt stod jag där i köket och tårarna bara forsade - inte ett ord fick jag fram - , det var så mycket sorg och bedrövelse i alla känslorna!

Nu,  tretton år efter kapsejandet, är känslan helt annorlunda.
Jag tycker fortfarande så oerhört mycket om det lilla huset, men nu handlar det om glädje!

Så jag säger ..., tack snälla Karin som tog fram håven! 

En dag som idag ....

... tar man harry på promenad (Nelly ligger och sover i gästrummet och vill inte alls gå ut!) och vid anslagstavlan, den nära raden av postlådorna, upptäcker jag detta.

Innan pv träffade mig, eller rättare sagt: innan jag flyttade in i det gula huset, brukade han hyra ut sitt hus till en och samma familj och det flera år i rad. Ni förstår hur han fick städa hela alltet innan det var dags att överlämna nycklarna och garderober och byrålådor skulle tömmas och ja, hjälp!

Under vår semester i Skottland och i Cornwall kommer vi att bo hemma hos familjer - via Airbnb-systemet - men då är det bara fråga om ett rum och allrum, inte hela huset!

Om man går ner mot havet, så är en del av vägen kantad av syréner!
Ni kan ju bara  a n a  hur gott det doftar!
 

Där finns den vita varianten också!

Och kaprifolen växer vild och är så frodig och fin .., helt annorlunda mot den vi har planterat!
Ja, ja ... naturen kanske sköter om det här själv på allra bästa sätt? Förstås.
Hela tiden medan vi går där på lilla stigen, håller jag koll.
Det här med ormen som högg/bet Nelly, det förstörde en del av glädjen av promenera med hundarna! Så förfärligt sjuk som Nelly var .., nej, det vill jag inte vara med om igen! 

Och så hemma igen.
Efter dagar av medelhavsvärme blev det som vanligt igen och det är väl i och för sig skönt.
Blommorna får vila lite .., och sallad och mangold tar det lite lugnare.
Och snart är pv klar med husväggen, den som skymtar på bilden och som vetter mot gräsmattan.
Så energisk han har varit!

Själv gör jag måttligt mycket en sån här kulen dag.
Ska vaska golven .., ordna med middag och sen blir det väl inte så mycket mera.
Gräsklippning kanske?

Dagens fönster ....

Anna-Lena i Tumba, hon passade på att ta fram fönsterhåven när hon nu bodde på hotell.
Jag undrar var ...?
I Göteborg, kanske?

Tack snälla! säger jag.

En tisdagmorgon ....

Så här är det: jag verkligen  ä l s k a r  Instagram!
Inte nog med att där har samlats många av bloggvännerna, där vimlar av intressanta bilder från jordens alla hörn och kanter! Och småsnuttarna från DN med tips om sånt som är läsvärt, tycker jag också om. Suverän fotograf Anette Nantell.

På Instagram hittade jag gennine i New Mexico.
Hon inte bara tecknar de allra vackraste fåglar; hon håller på med keramik och läder och allt möjligt!
Hos den energiska kvinnan beställde jag ett tryck av hennes alster - det har nu hamnat inom glas och ram -.

Och tänk, så mycket roligt man kan ha med dom här telefonerna!
Nu har jag planer på att lära mig göra små filmer och då sa sonen att det fanns nånting som heter iMovie.
"Du har det på skärmen", sa han.
S o m   jag letade efter "eye-movie"!
Och jag sms:ade och sa att nääää, där fanns inte alls nån sån ikon och till slut .., fick väl sonen nog och skickade bilden här ovanför.
Jaha, ja.
Av alla röda ringar kan man kanske ana en viss irritation ,-)

I helgen som var tillbringade ovan nämnde son, tillsammans med ett gäng ystadkamrater, en natt utomhus. Det här är Rasmus och en av hans hundar och det var Rasmus som ordnat det hela.
Härliga bilder hade Anders tagit och tänk, att svartvitt i ett sommarlandskap fyllt med färger, kan bli så vackert!

En till svartvit bild mitt bland alla gyllengul raps!

Sista bilden.
Är det nånting jag verkligen har svårt att hitta, så är det trasmattor som inte är "grillriga" i färgerna.
Men plötsligt händer det!
På nätet snavar jag över den här ..., som dessutom finns i olika storlekar!
Halleluja!
Just så här vill jag att en trasmatta ska se ut!

Gomorron-tv, SVT.

Nej,  jag glömde den här!
För en tid sedan skrev jag att programledaren till höger i bild, Lennart Persson från Göteborg, hade en förmåga att helt ta över när han hade en kvinna som kollega i studion. Det blev liksom bara Lennar-Lennart-Lennart.
Det tycker jag inte längre; tvärtom!
Denne göteborgare har en förmåga - enligt mitt sätt att se det - att skapa en trivsam stämning i studion, oavsett vem han kamperar med. 

så kan det också bli

rinnsnuva som hos gamlingar
som farbröder i affären där det droppar från näsan
och man skyndar sig att diskret torka upp
säger ingenting

så har jag det just nu

och svullna ögon
röda ögonlock

det kliar så jag jag håller på att bli galen

och plötsligt minns jag barndomens ullkoftor
och annan allergi

"köp hem Lomudal ögondroppar, det brukar hjälpa"
säger min syster som verkligen är en syster
- en sjuksyster -
eller en som varit
så det gör jag

apoteksdamen är kund i affären
och har vackra blå ögon
mina är röda och svullna

sen åker jag hemåt
lägger mig raklång på soffan
och försöker dutta i en, max två droppar per öga
alldeles enkelt är det inte

när pv kommer hem säger han
att han inte gillar sånt där
att droppa i
"men sluta!" säger jag
jo, han tycker att det är hemskt

men nu ska det bli av

Dagens fönster ....

Skrollar runt bland alla bilder och hittar tre härliga fönster.
Men vem har tagit bilden?
"aporto" står det .., ahaa .., då förstår jag, det var Anna i Portugal som hade håven redo.

Ni vet, annannan.

Hänryckningens tid ...

Pingstafton igår och ledig helg!
Då blir det kom-tillsammans-på-middag med friherrinnan, pv:s moster - Sonja -, min rödvitrandiga störstasyster samt hennes dotterdotter Nathalie.

Vädret som varit så gudomligt den senaste tiden, ja, det tackar för sig och det är aningen kylslaget att sitta utomhus.

Så det dukas upp inomhus och bjuds på varmrökt lax från Falkenberg, färskpotatis, överkokt sparris (när ska jag lära mig att inte gå ifrån spisen ...!!) och så vanlig sallad förstås.

Jag gjorde romsås enligt recept på nätet, men tyckte att det blev på tok för mycket majonässmak.
Spädde ut med ännu mera creme fraiche ..., smakade av .., och till slut hade jag väl nästan en hel liter med sås :)
Här sätter friherrinnan piff på det hela; hon är ju en fena på det här med matlagning och har bland annat testat att anmäla  sig till såna här matprogram (kanske bara ett ...?), ja, lika så gott att hon får träda i tjänst när hon är bortbjuden.

Hade hon inte kommit att arbeta som kassörska, hade hon lika gärna kunnat bli florist.
Buketten hon kom med, den påminde nästan om en brudbukett!

Gästerna hade med sig hembakade kakor.
Längst uppe syns friherrinnans bondkakor, sen Nathalies kolastänger ("dom har jag bakat efter ett recept från kakboken jag fick av dig", säger hon och jag blir förvånad och minns inte alls att jag köpt en sådan ...) och så kommer pv:s kokoskakor med små dajmbitar i och sist av allt Sonjas hallonrutor.

I ett annat liv hittade jag det här gröna fatet på en loppis utanför Helsingborg och föll pladask!
Jag tror att det är tillverkat i Höganäs.

Det blir tre hundar i huset och oj, så det viftas på svansar och leks ute på gräsmattan!
Nelly, som ju är en Grand Old Lady i det här sammanhanget, faktiskt hela åttiofyra år, tycker mest att Taras bröstvårtor är himla intressanta.
Efter lång promenad blir det vila i soffan. Nelly går till gästrummet och lägger sig.
Så underbart det är med hundar som bara är vänner.

Vid halv sex stundar hemfärd för systerskapet.
Att få henne att sova över är en nåd att stilla bedja om .., men man får vara glad åt det lilla.
Nu blev det i alla fall en halvdag här i landet Halland!
Nathalie (Oxe, fyller år dagen efter min mamma) är klart längst av oss alla i släkten och hon är en fena på att teckna och ägnar mycket tid åt rollspel.
Och så tycker hon om blått och grönt i klädväg.

När jag en gång frågade henne vad hon tycker är sin mormors mest utmärkande drag ..., tänkte hon en stund och sen sa hon: "Rigmor är den absolut snällaste människa jag vet".
Om jag skulle beskriva henne skulle jag säga att hon är otroligt  l o j a l".
Och snäll är hon .., jag minns när jag på hennes kylskåpsdörr upptäckte flera tack-vykort från patienter på dialysavdelningen där hon arbetade.
Och så är hon inte hälften så översvallande som jag själv är ..., vilket ju är tur för mänskligheten.
Det kan bli för mycket av det goda.
Min störstasyster imponeras inte av särskilt mycket - det skulle väl vara svenska skidåkare då -.
Olympiska Spel, VM i friidrott, all skidåkning och allt skidskytte ..., då ringer man inte till Västerstad, för då är risken stor att hon inte svarar!

Och så kan jag sist av allt berätta att grannarna nedkommit med en liten pojke!!

Så .., just så, var pingstaftonen i landet Halland.