Dagens fönster ....

Från Skellefteå kommer den här bilden och det var ellem som hade håven redo.
Så här skriver hon; mejlet kom igår den 23:e februari.

"Här är en massa fönster på väg att flyttas. Tyvärr har de flesta gamla hus rivits eftersom, men detta huset ska flyttas en liten bit imorgon för att lämna plats till ett p-hus."

Tack ellem! säger jag.

Ett foto i timmen .... EFIT.

Idag hakar jag på - det är den tredje lediga dagen på raken - och sicken tur att jag alltid tittar in hos mossfolk på morgnarna, annars hade jag missat det helt!
Andra är som med i fotokarusellen hittar du här. 

Klockan 07.00 ...., tittar jag ut genom sängkammarfönstret.
Det har snöat .., inga mängder ., och det är kallare än vanligt.

Vid 8 - tiden är detta vad jag ser: pv skrapar bilrutorna och ska sedan ge sig iväg till Ringenäs för att få några timmars träningspass innan Vasaloppet nästa söndag. Ja, såklart kommer han att träna även i Sälen, men att åka skidor är nog det bästa herr pensionatsvärden vet, så ..., ja, då blir det så här.

Kring 9.00 ..., på väg in i köket.
Passerar hemköpskalendern och det var ju tur att friherrinnan var uppmärksam än undertecknad, för här har jag skrivit upp fel tid för arbetskamratens begravning. Köket i gula huset är inte det minsta modernt, men duger bra.

Kring 10.00 står jag vid diskbänken och slänger ett öga genom fönstret.
Physalisbladen går rakt in i mitt hjärta. Stjälkarna har stått i vatten hela vintern .., rotsystemet är som ett garnnystan. Och så är månadens räkningar betalda. Härligt!

Vid 11.00 ..., har pv kommit hem från skidåkandet .., jag fixar kaffe och så ska vi slå oss ned ute på altanen i trädgårdsstolarna. Det är som vårvinter hemma i Malå i februari, mars.
Och i stotra trätunnan gömmer sig olika sorters timjan.
Bidar sin tid, kanske.

Vid 12.00 ..., dricker vi kaffe utanför husknuten - i söderläge - och efteråt får Nelly besöka hårfrissan, som är jag. Så värst snyggt blir det inte, men det får gå.

Kl. 13.00 har pv börjat packa sin resväska. Ja, den som tittar in här förstår väl vad som är på gång.

Kl. 14.00 börjar jag med fisksoppan och efter ett tag ringer jag friherrinnan och lockar henne .., jo, hon vill gärna komma. Musslor i skal ska också i. Saknas gör kolja som jag tycker är så gott, men det fanns ingen färsk sån i  affären.

Vid 15.00 går jag in i vardagsrummet och ser lillpigan ligga ihopkurad som en liten plutt.
Världens finaste är hon. Och på söndag får hon träffa sin Riktiga Matte och Husse igen!

Klockan 16.00 har jag fullt upp med middagen och vid halv fem kommer friherrinnan och när klockan är kring 17.00, då äter vi fisksoppa.

Klockan 18.00 har pv satt igång med att baka såväl matbröd som gifflar.
Gifflarna blir överjordiskt goda!

Kring 19.00-tiden tittar jag på Gokväll hos SVT. Ja, jag är sextiotre år.
Kvällens gäst är det före detta nyhetsankaret Ulf Wallgren och om och om igen säger jag ..., "men ååå, vilken sympatisk människa han verkar vara!" Så lugn och trygg och vänlig!

Klockan 20.00 tar jag på mig den nyinköpta koftan som jag föll pladask för.
Så len och mjuk!
Så ofattbart enkel!
I min barndom hade jag en nästan-likadan-kofta; den var ljusblå i bomull och hade som guldiga runda knappar med en fördjupning i mitten. Ungefär som salta pastiller. Jag älskade den koftan och det kommer jag att göra med den här också!

Nu är klockan nio och vi har följt med i På Spåret och jag är hysteriskt trött och den sämsta Efit-deltagaren som finns .., jag hinner liksom inte med!

I morgon ska jag arbeta tillsammans med Joakim; jo, men det blir nog bra.
Trevlig helg till er alla!

Fredagsfönstret ...

.....och blir man inte varm i hjärtat av en sån fin katt som tittar ut .., då vet inte jag!

Madamen i Porto tog bilden.

Efteråt ....

Det är många områden i och omkring Halmstad där jag aldrig har satt min fot och Trönninge är just en sån plats. Kyrkan är helt annorlunda än kyrkorna hemma i Västerbotten och där, under det gröna koppartaket, lite i lä, står en samling svartklädda människor när vi kommer promenerande, friherrinnan och jag själv.

Och jag säger till friherrinnan att vi går väl fram och hälsar och så säger jag att bara så du vet, så jag gråter sällan på begravningar, det är liksom nåt underligt med mig, nästan som att jag står vid sidan om .., som om jag bara är en iakttagare.
Men när vi går fram till människorna och jag förklarar att .., "ja, vi är arbetskamrater till Gunilla", då brister rösten på en gång. Mer behövdes alltså inte.
Så lite vet man om sig själv.

 

Och fint är det med den här lilla skylten just utanför porten.

Himlen är blå. 

Solen strålar. 

"Allt som fattas är lärkan ...", säger friherrinnan.

Direkt till vänster när man kommer in i kyrkan, är detta vad man ser.
En barnhörna.
Och klockan är så fin och så symbolisk för livet, tycker jag .., den skapar värme och hemkänsla.

Det blir en värdig begravningsgudstjänst och prästen pratar skånska och berättar om Gunilla; att hon föddes i Uddevalla (hade jag ingen aning om) och att hon flyttat till Halland och vilka butiker hon arbetat i. Han berättar också om vilken fin mamma hon varit; att dörren för barnens kamrater alltid stod öppen .., att familjen var nummer ett i Gunillas liv.
Och att hon älskade sitt jobb, det säger han också.

Och vi sjunger med i psalmer som går på tok för högt (då tystnar vi en stund) och där är vacker pianomusik och sist av allt får förstås alla gå fram till kistan och ta farväl.
Vi är nio stycken från affären och det känns så gott att stå där tillsammans.

Sen är det över.
Innan vi åker iväg berättar jag i all hast för barnen om hur omtyckt deras mamma var och så många kunder som stannat till när man fyllt in juice eller mjölk och sagt fina saker om Gunilla; om hur trevlig hon alltid var och hur ledsamt det hela är, ja, en del har börjat gråta .., och dom ska veta att deras mamma sannerligen har satt avtryck hos många människor.

Vi från affären åker till ett café inte långt därifrån och vi drar ihop två bord och chefsskapet bjuder på kaffe och tillbehöret och det blir nån timmes prat kanske och det känns bra.
Och allt medan vi sitter där, flyger en liten fågel fram och tillbaka uppe vid taket - fast vi är inomhus - och Carina ska snart börja arbeta och så sätter vi en slags punkt och alla åker hem till sig.

Ungefär så var det. 
 

Idag ....

... om några timmar bara, ska vi från affären följa finaste Gunilla till slutet.

Friherrinnan har erbjudit mig att åka med henne och sen samlas vi alla i Trönninge kyrka,
en bit utanför stan. Det blir ingen minnesstund, utan det hela avslutas efter akten i kyrkan, men åtminstone vi arbetskamrater tänker åka och ta en kopp kaffe någonstans - tillsammans - mer som för att sätta punkt och kanske få prata av oss lite.

Sånt som vi kommer ihåg.

#livet

Och grönt och skönt var det ....

Vårdcentralen i Falkenberg (dit vi hör) ligger vidunderligt vackert till, alldeles intill Ätran.
Står man i receptionen - som har stoooora fönster nästan ner till golvet - är utsikten inte några hus som på bilden, utan tänk er mera till vänster .., enbart brusande vatten och träd!
Så fantastiskt fint!

Jag skulle alltså till sjukgymnasten för att få dom rätta övningarna såväl inför - som efter - operationen. Hon - sjukgymnasten - visade sig heta Jenny och var nyutexaminerad .., hade läst i Luleå, men var uppvuxen i Värmland; i Degerfors. Rar och fin. Mjuk. Vänlig.

Och jag fick ligga ner på en sprittvättad brits och sträcka och tänja och ligga på sidan och sätta mig upp och resa mig utan att ta i med händerna, såna saker. Och mitt dåliga knä mättes och befanns vara tre centimeter tjockare än det andra och då var det ändå lindrigt svullet idag.

Efteråt var jag som vanligt illröd om kinderna av en massa .., inre rörelse.

I väntan på att det skulle bli min tur, gick vi (pv gjorde mig sällskap) omkring lite i korridoren och tittade in i träningslokalen och så kom vi till detta .., det var så ofattbart vackert så det var inte sant!
Och när jag gläntade på dörren slog värmen emot mig .., tänk, här ska jag få vara med på knägympa när rehabiliteringen börjar!  Ätran där utanför, förstås. Så smart att ta tillvara på utsikten .., och så klokt att spara träden! Vilka speglingar!

När besöket var avklarat gick vi ner till mot vattnet och tittade lite.
Det var otroligt strömt och pv visade var det härom året varit översvämning.
Men tänk, dom som bor i det här vita huset .., vilken utsikt!

Promenadvägen som heter Doktorns Väg lär vara 5 kilometer lång och med tre broar så man tar sig över på andra sidan.
Bakom ryggen där jag står och tar bilden, finns sittplatser .., ja, men där kan friherrinnan och jag ta en kopp kaffe (och något gott) när jag en gång varit på gympa och hon gjort mig sällskap!
Härligt.

Sist av allt åkte vi förbi Heberg och åt thai-mat i nåt som liknar en verkstad mer än en restaurang, men sextio kronor för en liten buffé är okej och maten var inte ens riktigt varm, men jag var hysteriskt hungrig och skakig och efteråt, när vi kom hem, däckade jag och sov i flera timmar, totalt utslagen!!

Förr om åren blev pv så förskräckt när det hände .., nu är han van och ägnade tiden åt annat ., som att åka rullskidor uppför vägen till Guds Gröna Ängar och att stryka örngott och annat. Inte förrän vid sjutiden vaknade jag till liv.

Nu väntar morgondagen med begravning av arbetskamraten.
Hu.

Om att fronta hyllorna ....

Monet undrar i en kommentar vad det här med att "fronta" egentligen betyder.
"Plockar ni fram gammal mjölk och ställer längst fram eller rättar ni bara till saker?"

Att fronta innebär helt enkelt att man gör fint i hyllorna: att varorna kommer så långt fram till kanten som möjligt. Och ja, äldst i datum ska såklart stå längst fram, annars blir det ett gräsligt svinn. I precis varenda butik där jag har arbetat, har den delen tagits upp när det varit möten ..., "nu MÅSTE vi bli bättre på att fylla in varorna på rätt sätt; det nyaste ska vara längst bak!"

Sen händer det ofta att kunder flyttar om och letar efter ett bättre datum på varan och det kan man ju förstå, men det innebär också att vi som arbetar får vara så enormt noga när vi ska göra datumkoll, för skulle man tvingas leta bakåt för varje vara, då skulle aldrig tiden räcka till.
Helst ska det inte heller vara några "hål" i hyllorna, utan det ska vara välfyllt.
Ni kan ju tänka er hur knepigt det är att kolla eller fylla in datum på varorna som står längst ner .., då får man krypa på knä och det kan jag ju inte, för att komma åt varan längst in.

Varor med kort hållbarhet kvar, ja, dom sätts ned med 30 eller 50 % och läggs antingen för sig eller står kvar i hyllan, ett system som jag tycker är jättebra, då det blir färre varor som bara slängs i en container. Tala om resursslöseri! Jag brukar tänka att köttfärspaket som förut bara slängdes .., vilken bristande respekt det är för djuret som slaktades!

I stora eller riktigt moderna butiker, finns ju det här systemet där varorna liksom åker fram av sig själv, det vore en nåd att drömma om.

Jag   ä l s k a r   välfrontade hyllor och det händer, när jag besöker andra butiker, att jag - av bara farten - drar fram en kartong lite mera .., så det ser fint ut. Det är väl det som kallas att vara yrkesskadad. Eller så betyder det att man har en väldig yrkesstolthet.

Åtminstone Hemköp har ett system där en en man eller kvinna med ojämna mellanrum kommer och betygsätter butiken. Då tas det här upp med om det är "hål i hyllan", om det hittas många varor med utgånget datum, hur rent det är i affären, prismärkning av varorna och så vidare. Kommer man för lågt i poäng, blir det ny kontroll och allt sammanställs och man får skämmas inför andra butiker ,-)

Den allra finaste frontning jag någonsin skådat, det var i en spritbutik i Belgrad, i det som en gång var forna Jugoslavien. Jag är helt förvissad om att personalen gick och frontade direkt någon tagit en flaska ur hyllan! I australiensiska butiker var det också väldigt fint i hyllorna.

Nu vet du kanske lite mera, Monet.

Dagens fönster ...

... speglar sig i vattnet och det var sonen som tog bilden när han igår besökte Stockholm och klarade ett för honom väldigt viktigt prov. Grattis Anders!

Mitt i veckan ....

Jaha, så var det dags för tre-lediga-dagar-på-raken-svängen, även om dom här dagarna blir aningen upphackade. Om en halvtimme bär det av till Falkenberg för träff med sjukgymnast som ska visa mig bra övningar inför operationen (egentligen väl sent, men jag låg ju sjuk och så fördröjdes allt), men framför allt vad som ska ske efteråt. Pv, som har sportlov, gör mig sällskap.

Och så är det ju den där sko-jakten.
Förstås.

Full fart på jobbet igår!
Sedan en tid tillbaka har vi ett schema som ska prickas av var kväll; det är vissa områden som ska ses över innan vi går hem och oftast delar vi upp dom här bitarna mellan varandra, vi två som arbetar kväll. Malin tog brödvagnen, charken och frukten, allt medan jag stod i kassan. Själv fyllde jag på och frontade i mejeriet, tog kundrundan (vilket innebär att man gör fint i hyllorna, plockar bort tomkartonger osv), pantmaskinen (ska rengöras) och så brödhyllan. Sen prickar man av med signatur på en lista som sitter på lagret (väldigt viktigt var den sitter, förstår jag att ni tänker ,-), ungefär som det ser ut på Statoils kundtoaletter.

Det där fungerar jättebra och butiken blir så oändligt mycket finare!
Men ..., om en månad eller två kommer det att bli svårt att hinna med, för då är vi just i skarven när vår, - och sommargästerna kommer på helgerna (och ibland om veckorna) och vi har då ännu inte satt in sommarpersonalen och då .., är det svettigt! Å andra sidan är jag ju hemma då - på rehag - men jag minns stressen.

Och här intill mig på bordet ligger kom-ihåg-listor inför Sälen.
Tulpaner ..:? Tar hon med sig tulpaner till Sälen?
Ja.
Det bästa som finns när vi kommer fram och har burit in allt från bilen, det är att tända värmeljus, kanske göra eld i braskaminen och så sätta en vas med tulpaner på köksbordet.
Så roligt det ska bli!

Dagens fönster ...

... finns i ett kök i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Kanske, kanske, kanske .., att man idag kan ana skymten av en blå himmel, men helt säkert är det inte.

Och man vaknar upp till kravaller i Rinkeby, diskussioner om Sveriges bistånd till Kambodja ., och barn som svälter i flera afrikanska länder.

Här - hos oss - sprang en räv över vägen när pv rastade harry .., själv ser jag just nu en rödhake i lilla eken .., och alldeles nyss skuttade ett rådjur rakt över grannens tomt.

Påsktecken .....

Eller lite av ett vårtecken, kanske?

Snart blommar kaktusen, den som kom som ett litet skott från Anne i Mantorp.
På bilden nyduschad och fin ..., ja, den var lite onödigt dammig för att visas upp.

Måndagsfönstret ....

.... kommer även det från Portugal och annannan.

Speglingar .., en rosa fåtölj .., ett slitet golv och en vit lampa.

Underbart!

Vecka 8 .....

Tre veckor kvar ...

Och den inleds med grå himmel och regndroppar på fönsterrutorna, men om jag inte såg i syne, så lär solen ska titta fram senare i veckan, ja, det vimlade faktiskt av solar på svt:s väderkartor! Underbart!
Kanske blir det då vårens första dopp i havet?

Vad står på veckans program?
Jo, ett sjukgymnastbesök i Falkenberg på onsdag .., och på torsdag ska vi ta farväl av fina arbetskamraten Gunilla ....,det ska jobbas ikväll, tisdag och lördag och jag ska - tro det eller ej - ge mig ut på sko-jakt! Så spännande kan tillvaron te sig!

Men nu är det måndag.
Pv har åkt till Ljungby för att låna sin storebrors takbox .., AP räknar ner (nästa vecka vankas Öppet Spår och nio mils skidåkning, som från Malå till Lycksele!) och i det dagliga mejlet från min australiensyster, ja, då kan jag läsa att det nu är bestämt att hon ska få en ny höftled.

En lista ska skrivas över vad som ska med till Dalarna - listan här ovanför är inte min och hittades i Halmstad - och jag ska leta garn till en sjal - inspirerad av den gröna som Ulrika ofta har på sig - ty ingen annan än självaste pv har erbjudit sig att sticka mig en sån.

"Men det är ju mönster och så ...!" sa jag.

"Det är lugnt, då blir det mer spännande att sticka, lite som matematik ...", svarade han.

Jo, jo .., det ska bli spännande värre!

Tänk om ...., vad tror du friherrinnan?

Och hur är det med er?
Nånting spännande på veckans meny?

Dagens fönster ....

...kommer från Uutrecht i Nederländerna.

Den som tagit bilden presenterar sig så här på sin blogg: "Forskare och funderare. Skåning i geografisk exil och agronom i vetenskaplig dito".

Just det! Hon är det.

Helg ...

Udda veckor har jag fritt under helgen, men nu blev det ett extrapass igår, från tre till åtta.
Timmarna fram till dess (grått, disigt, dimmigt ute!) blir det mest avkoppling .., VM-tävlingar i slalom och blodtrycksmätaren på bordet (jag hatar den!) .., favoritmuggen intill.
Tick-tack-tick-tack från väckarklockan på byrån.

Fem timmar på jobbet och på nåt sätt är det som att arbetstillvaron nu sakta skruvas upp, ja, det här med kundtillströmningen. Egentligen tar det verklig sats till påsk, då, när alla sommarhusägare från Småland, Stockholm och Jönköping (och andra ställen, Tyresö, t.ex) återvänder .., men man märker det ändå redan nu.
Nya ansikten i kundkön.
Lite jäktigare.
Och när jag- någon timme innan stängning - råkar slänga en blick i spegeln upptäcker jag att mina kinder är alldeles illröda.

En stund innan vi stänger för dagen kommer pv cyklande till Haverdal. Fågelmaten är slut och tjugo kilo solrosfrön ska kånkas in i bilen, då är det skönt med bärhjälp. Och så är det så himla roligt att inte köra hem ensam. Eller: att bli hämtad.

Sen hemåt.

Medan pv under kvällens gång blir allt tröttare, är det precis tvärtom för mig.
Jag råkar hamna i ett helt fantastiskt tv-program som heter "Asien från ovan" och det här avsnittet  handlar om Kambodja. Harry har - tillsammans med husse - redan gått upp och lagt sig, så det är bara Nelly och jag själv som är kvar nere i vardagsrummet och så det där programmet som är så intressant. Om någon är intresserad så går det i repris idag, kl. 15.25 i Kunskapskanalen.

Klockan är mycket när jag väl går i säng och då sover husets "herrar" gott .., allt medan jag drar täcket om mig. Rent omöjligt är det att somna!
Det är inte bara det där med att titta på sena tv-program, det är även allt annat .., en anspänning inför vad som väntar (operationen) .., en slags förväntan .., flera månaders rehabilitering och frånvaro av arbetskamrater och kunder ..., ja, det är mycket som blir annorlunda.
Att inte få köra bil på flera veckor, är också en sån sak.

Så i brist på besök av John Blund, lyssnar jag till Vetenskapsradions veckomagasin som bland annat handlar om hoppstjärtar! Inte en susning hade jag om att det fanns små djur som heter hoppstjärtar!
Hade ni?

När det blir morgon och pv cyklat långrundan med harry och vi börjar med frukosten, berättar jag för pv om den här .., ja, en slags sorg över att all denna kunskapstörst kommer så sent hos mig! Nu, när jag snart går i pension och inte vet man om demensen dyker upp när man minst anar det .., ja, då vill jag nästan aldrig sova, det är så mycket jag vill veta!
Och P1 är en  g u l d g r u v a!
För att inte säga Kunskapskanalen!

Och så ännu ett guldkorn!
(Ja, den här bloggen börjar alltmer förvandlas till Röster i Radio & tv) .., Söndagsintervjun nu på morgonen med höjdhopparen Stefan Holm.
Ååå, vilket härligt program!

Nej, inte det minsta lilla påsklilja finns i min närhet, men däremot små, små snödroppar i rabatten mot väster. Men påskliljor är vad jag längtar efter! 

Nu är klockan lite drygt tio .., jag har läst det dagliga mejlet från min tio år äldre (men pinnsmala) syster i Australien - hon har väldiga problem med ett ben och i ljumsken och grav artros är konstaterat .. - hon skriver om "bara trettio graders värme" och snart är det höst i sydaustralien, allt medan vi går mot vår .., och pv reprislyssnar till Stefan Holms prat .., och jag ska tända några ljus och ta mig an morgontidningen. 

En riktigt fin söndag önskar jag er alla!
Ajöken, sa fröken.