torsdag 25 april 2019

Nån slags resumé, avsnitt 412

Lånad bild från nätet.

Det händer - tro det eller ej - allt oftare att jag glömmer att ta med mig mobilen när nånting trevligt ska inträffa. Ungefär som att själva livet kommer emellan.
Så var det till exempel igår när Eva från Tyresö och hennes ganska långe man kom och hämtade mig och så fick jag göra dem sällskap till golfrestaurangen i Haverdal. (Om någon tror att friherrinnan och jag själv är okontanta, så är det inte så. Hon har haft sin syster från Linköping på besök i snart en veckas tid och då tycker jag att dom får rå om varandra).

En ljuvlig lunchbuffé var det .., dels en fransk fiskgryta, men även rester av rimmad oxbringa med pepparrotssås och en så blomkålssoppa till förrätt, för den som så önskade. Nittio kronor kostar det hela, men då får man ju verkligen förse sig som man önskar.


Efteråt, när jag kom hem, däckade jag  t o t a l t.
Jag skyller på omslag i vädret, eller möjligen nån förkylning på gång.
Eller nån slags matkoma.
Låg på soffan och frös nåt hemskt, drömde om en rejäl yllefilt att svepa om mig i och harry låg intill och var go som gull.

Några timmar senare kändes det bättre.
Vi har en superbillig prenumeration av Svenska Dagbladet och där råkade jag läsa en krönika av Lotta Lundberg, där hon berättar om äventyret att segla tvärs över Atlanten.
Såååå bra skrivet!
Insåg att jag missat dom två första avsnitten, så jag tog en gratisprenumeration på nätet - för samma tidning - och kunde på så sätt läsa ikapp.
Verkligt intressant var det!


Visst är klänningen fin?
Det tyckte jag med och beställde ett exemplar via en annons på instagram.
Ack, vilken besvikelse!
Tyget är mer som nåt hårt plastigt papper, ja, rent ut sagt hemskt var det och glöm fri retur, men det visste jag!
Paketet kom dessutom från Kina och det är väl i och för sig inte värre än att vi köper t-shirts eller annat som är tillverkat i Indien eller Bangladesh, men ändå.


Såväl pv som jag själv är Riktiga Pensionärer idag, det vill säga, inget arbete i faggorna.
Detta är vad pv ska ägna sig åt ......


När Emil och Emma var små och jag var ensamseglare, brukade jag ta dem till stranden vid Ystad Saltsjöbad och där, i havet, fick dom dyka mellan mormors ben. (mina, alltså). Oj, så roligt dom tyckte att det var! Om och om och om igen dök dom .., och ibland var det min tur och det var inte riktigt lika enkelt, det var ju nästan så att jag fastnade ibland.

En till som tycker om det här med vatten, är lillkillen Elliot.
Nu ser det ju ut som om han ber en bön för livet - och det kanske han gör - men pappan skriver att åååå, så han - den lille - njuter av att få varmt vatten över den lilla kroppen!
Då ser det ut så här.
Härligt med en blivande badkompis! tänker hon som är farmor och längtar efter att få hålla om honom. Men snart så.

Nu ska jag ge mig av till apoteket Ekorren i Getinge och köpa ögondroppar.
Ajöken, sa fröken.


4 kommentarer:

Ulrika sa...

Ha, jag såg den klänningen jag också och tänkte som du, åh så fin! Tur jag inte köpte en. :)

Bilderna på lille Elliot är ljuvliga!

Anonym sa...

Han kan verkligen njuta av bad - lille Elliot ♡
Kerstin i Dalarna

Elisabet. sa...

Ulrika: den är bedrövlig! Jag beställde samtidig en vit tunika i linne. Det hade kunnat beskrivas som gasbindetyg!

Kerstin i Dalarna: ja, verkligen!!

Ulrika sa...

Ja, vad som räknas som linne kan vara väldigt olika har jag märkt. :-/