måndag 20 maj 2019

Ny vecka igen ...


Det blev en sån fin dag igår.
Dels besöket i hamnen, men också att vi fixade att reda ut DN:s lördagskorsord - må så vara med lite hjälp från Karin i Bjäresjö - det fattades tre småord för oss, på högra sidan och då gav det ena det tredje!
Det längsta ordet på vänster sida fixade pv. Han är suverän på den biten och det är inte jag.


Och jag tog god tid på mig att läsa tidningen - det var ju där korsordet fanns -.
Älskar sättet som Magnus Bard illustrerar på. Italien som stövel .. , människorna med stövelhuvuden .., man liksom hör trampet.


Anna-Lena Laurén är en av mina absoluta favoriter när det gäller krönikor.
Här har hon en tvåspaltare som bland annat handlar om Greta Thunberg.
Jo, jag vet att många irriterar sig på uppståndelsen runt sextonåringen som får igång ungdomar från hela världen, men jag beundrar denna Greta, jo, det gör jag.


Och så igårkväll.
Jag vet inte om du som eventuellt läser här kommer ihåg att jag för kanske en vecka eller två sedan väcktes av pv som skulle säga godnatt och hur jag då sov så otroligt hårt och djupt, så när jag väcktes (han visste inte att jag sov) blev jag så skräckslagen och skrek nånting som mest liknade ett primalskri .., som vore nån på väg att sticka en kniv i mig .,. ja, ett skri som skrämde såväl mig, som harry (han sprang genast in till husse och sov hos honom), som pv.
Det där skriet gjorde mig så orolig.
Det var mer som ett inifrån-skrik av total panik. 

Igårkväll hade jag också somnat och sov lika djupt, när Harry låg intill.
När han är riktigt, riktigt trött, ligger han med benen sträckta rakt upp i luften och det gjorde han nu också frambenen hade råkat hamna i mitt ansikte och jag vaknar från nån slags djup brunn och får för mig att det är ett par främmande händer och då händer samma sak igen: jag skriker så högt så att pv vaknar och ropar och oroligt frågar vad som händer.
Å, så hemskt det är!
Det är som om hjärnan lever ett eget parallellt liv.


Nåväl.
Det blev natt och det blev morgon den första dagen i den här veckan.
Tillsammans med harry har jag varit på långprommis och jag har förundrats över all fågelsång och doften av poppel och allt det fjuniga från igår är nu som bortblåst, ja, kanske är bortblåst också?


På Haverdalssidan kunde jag för en stund sedan läsa att det hade varit inbrott i en parkerad bil på parkeringen nere vid havet. Här, hos oss, alltså. Parkeringen innan naturreservatet börjar.
Det hände igår. En krossad bakruta och två handväskor som plötsligt var borta. Då var vi hemmavid .., hörde vi ingenting? Såg vi ingen bil som hade bråttom iväg?
Ska fråga pv när han kommer hem.


Gjorde underbart god lunch idag.
Skivade broccolistammen (den här var lååång) i lagom tunna skivor, samt stekte dem med lite lök i bitar, soltorkade tomater ., lite kajplök ...(chilikrydda från Västmanland som krydda) och så pasta till, med pesto och riven parmesanost.
Men så vanvettigt gott!

Nu lyssnar jag till Kulturradion i P1; ett fantastiskt intressant program.
Mycket har handlat om filmfestivalen i Cannes.
Och ikväll blir det match mellan Sverige och Lettland.
Det ena utesluter inte det andra.

Och så har jag suttit och i  o m g å n g a r  sett en liten film där lillkillen Elliot vilar i en babysitter och framför honom hör man hans mormor säga "gulle ..:!  gulle!" och han tittar så storögt på henne och verkar så glad! Han är nämligen i Vetlanda just nu och hälsar på mormor och morfar. Stor glädje förstås, för dem alla.

8 kommentarer:

Pernilla sa...

Det är så härligt att få landa i dina vardagsbetraktelser, Elisabet.
Här hemma används också broccolistjälken - numera, får jag väl tillägga. Så himla tråkigt att någon haft inbrott i bilen. Själv är jag numera galet petig med att inte lämna något av värde synligt. Jag blev av en träningsväska utanför Konsthallen i Malmö för en del år sedan. Den som tog den trodde kanske att där fanns en laptop, men fångsten blev bara mina träningskläder. ”Mitt och ditt” kan tydligen vara svårt att skilja på.
Ljuvligt med den lille, jag förstår att du njuter. <3

Bert Bodin sa...

Det där med dina drömmar; kan det vara på grund av någon medicin du äter. Själv äter jag Multaq, som enligt bipacksedeln "kan ge mardrömmar". Det stämmer inte. Den ger fantastiskt roliga och mycket detaljerade drömmar som är som filmer. Härom natten var jag i Berlin på en fest. Minglade och tog så småningom buss till Kreuzberg.

---

Kul att också du (och Pernilla) använder broccolistjälkar. Så bra att utnyttja hela plantan. Goda och "krispiga" om de anrättas på rätt sätt. Stekta, som du, eller snabbt kokta i någon minut. Krydda efter smak, och blanda med diverse tillbehör.

Vi sparar stjälkarna i frysen.

Jag har en känsla av att de flesta slänger dem.

Elisabet. sa...

Pernilla: ja, det kan göra mig galen, det här att människor tar vad som inte tillhör dem! Jag är glad att jag inte valt polisyrket .., jag blir verkligen så ARG och minns när nån stal min cykel i Ystad - RASANDE gick jag ut och letade reda på den -!!

Bert Bodin: tänk så mycket man kan använda ..., halvdåliga morötter, dom skivar jag och tvärsteker upp ..,broccolistjälkarna blir ju riktigt goda och knapriga ...,ja, sånt. Medicinen? Nej, jag har samma som jag alltid har haft. Men jag blir så orolig att det är demens eller nåt på gång. Verkligen orolig på riktigt.

Anonym sa...

Jag drömmer också mardrömmar, tyvärr ganska ofta.
”Vaknar” och kan inte skrika eller röra mig. Kallas sömnparalys och är så himla otäckt.
För min del tror jag det har med min medicinering, Letrozol, som ska förhindra återfall i bröstcancer.
En riktigt skitmedicin med otal biverkningar. Men den håller kanske mig vid liv och då får man kanske leva med det.

Sen det här med broccoli, jag tar vara på allt. Både med brocvolinoch blomkål. Tycker nästa stammen är godare :)

Christel

Bloggblad sa...

Vare sig du berättar om mardrömmar eller stölder så är det roande att läsa dina rader!
Jag är hysteriskt rädd för att få min nya fina elcykel stulen. Har köpt en extra kedja (dyr!) som man sticker in i låset när man snott den runt ett träd eller cykelställ. Och batteriet lär jag väl släpa på...

Jag brukar inte skrika i sömnen, men jag drömmer ofta hejdlöst. Jag är med om så mycket att jag ofta är alldeles slut när jag vaknar. Äter bara en allergitablett. Men min mamma fick en medicin på ålderns höst, som gav såna mardrömmar att hon inte vågade somna... Jag har alltid drömt mycket, men de ständigt återkommande drömmarna upphörde när jag fick veta vad de betydde. Det var skönt!

Annannan sa...

https://www.sydsvenskan.se/2019-05-21/det-javla-solskenet-i-en-ny-dimension

Tips. Skarhult ligger inte alls långt från Västerstad, en mil högst.

Elisabet. sa...

Bloggblad: ja, såna drömmar har funnits här också; där jag så klart och tydligt kunnat förstå vad det handlade om. Och det händer ganska ofta, att jag kan läsa ut det efteråt .., som ett litet annorlunda skrivet brev.
Förstår din rädsla för stöld av cykeln.
Elcykel är bara så underbart!

Christel: att få mardrömmar av medicin som är mer eller mindre tvingad att ta, måste ju vara rena moment 22. Man har liksom inget val. Och så fortsätter mardrömmarna, men jag tycker att dom tar sån kraft och energi.

Elisabet. sa...

Annannan: ser att utställningen varar till den 20:e september; perfekt, då ska jag besöka den! Skickar länken till min syster i Skåne. Hon och min andra syster - som kommer hem även i sommar och bor i V-stad - åker ofta och tittar på olika sevärdheter. Det här kanske vore nånting? Tack för att du länkade!