Film,  och boktips ....
Och ett från radion också.

"En man kom från Texas" av dokumentärfilmaren Tom Alandh.

I 20 år satt Rikard Viking Flinga i Texas hårdaste fängelser, dömd för mord. I 13 år satt han isolerad därför att han efter två knivslagsmål betraktades som våldsam och farlig. Rikard Viking Flinga är svensk medborgare men har aldrig varit i Sverige och av språket förstår han bara några få ord. I början av mars 2000 kom han för första gången till det land han är medborgare i för att börja ett nytt liv. Tom Alandh och fotografen Björn Henriksson mötte honom på Arlanda.

Som vanligt är Tom Alandh fenomenal, rent av outstanding, när det gäller att på ett lågmält sätt ställa frågor som inte är dom vanliga. Han verkar uppriktigt intresserad av dem han intervjuar. Han vågar bryta in. Öppna dörrar. Eller öppnar dörrar som står på glänt och där man sitter i loppisfåtöljen och tänker "undrar hur det gick till ..?", så kommer precis den frågan. 
Tom Alandh verkar bry sig. 
Länken till filmen finns här.

"Krokiga vägen till Lyckliga gatan".
Den gatan finns uppenbarligen i Växjö. 
Eller fanns. 
Ännu en dokumentär av Tom Alandh, ja, om människor som brutit upp och börjat från början, ibland från minus. 
Vi satt tysta pv och jag själv och förundrades över kraften hos somliga människor.
Hur hade vi själva fungerat om vi tvingats fly och fått börja om från början; lära oss ett helt främmande språk .., nya bokstäver? Om vi hamnat i Afghanistan? Eller i Kina?
Här är länken.

Engelska Antikrundan, vilket sändes igår fredag.
Här är länken.
"En specialepisod tillägnad 100-årsdagen av första världskrigets utbrott. 
Bland alla ödeshistorier och objekt från krigsåren medverkar också en 101-årig kvinna som minns hur det var att gömma sig under de första bombräderna mot Storbritannien. 
Programledaren Fiona Bruce och antikexperterna åker runt Storbritannien på akt efter gömda skatter i det populära faktaprogrammet som har fängslat den engelska publiken i mer än 30 år."

Lämpligt är att ha en näsduk i närheten, det är många gripande livsöden som uppenbarar sig.

Snillen spekulerar har jag tipsat om tidigare .. , jag gör det än en gång. 
Så många humoristiska pristagare .., så mycket man (jag) inte visste .., en sån bra programledare!
Här är länken.

Klubben.
I julklapp gav jag mig själv den här boken.
Jättebra och intressant läsning!
Rekommenderas varmt .., och för blodtryckshöjning varnas redan nu.
DN-journalisten Matilda Gustavsson berättar om vägen till avslöjandet avden så kallade Kulturprofilen och det på ett sätt så man (eller jag) omöjligen kan lägga ifrån sig/mig boken.
På Instagram skrev jag: "En bok som alla unga flickor borde läsa!"
(För att få inre styrka, tänkte jag).
AP kommenterade: "Eller kanske unga män?"
Ja, allra mest kanske männen.

Jakobsböckerna.

Pv gav mig nobelpristagaren Olga Tokarczuks "Jakobsböckerna" i julklapp.

Den är så tjock och så tung, så hur jag - som ligger på rygg och läser - ska orka hålla i den, det övergår mitt förstånd. Kanske tänkte han sig den som ett träningsredskap?
Nåja, jag ska ta mig an den.
Måhända botar den gäddhänget?

Osebol.
Pratade med Eva i Tyresö idag och hon var helt lyrisk över Augustprisvinnaren Marit Kaplas "Osebol". Den handlar om människor i Värmland, i byn Osebol.
Jag låg på sängen i gästrummet och lyssnade till Evas berättelse om själva handlingen och Eva sa att "Å, jag tror att det är en bok för dig, Elisabet!"
Det tror jag med. Ska beställa den nu på direkten.
Länk finns här.
Och Peter Franke i Värmlands Folkblad, han skrev så här om boken.



Här är självaste Marit Kapla som högläser ur boken.
Osebol ges ut av Teg Publishing (stort grattis!) och det förlaget ägs väl av en son till Sven Teglund, om jag inte missminner mig.

Och apropå Sven, så är det honom man kan lyssna till i dagens avsnitt av Tankar för dagen. 

Ja, men nu har jag delat med mig! Någon annan som vill bidra? 

Mellan varven ....

... tar vi oss en promenad och går Kvarntorpsrundan. Om detta har jag redan skrivit på Instagram, men jag lägger in några bilder även här, det här är ju min dagbok.
Underligt är det att jag upplevde det som om solen strålade, men när jag tittar på bilderna, ser jag inte skymten av någon sol.

När man har gått mer än hälften och passerat lilla hamnen, kan man välja att gå en bit från grusvägen, närmre havet och då blir det genast mer bökigt. Stoooora stenar ligger lite huller om buller.
Ett gammalt skyddsvärn också. Från kriget. Ska ta en närbild nästa gång; det står skrivet vilken pluton som var där.

Med knäprotes i båda benen är det ingen större skillnad när man promenerar som vanligt, men när man ska hoppa eller balansera, då känns det verkligen att man har som en pinne i vardera knät, ja, det är svårt - nästan omöjligt - att beskriva, men det är i alla fall min upplevelse av det hela.

Så att balansera här bland stenskravlet, det är inte det enklaste.
Tur att pv   a l l t i d  är omtänksamheten personifierad.
En utsträckt hand som sträcks fram .., hur mycket betyder inte det?

Det här var det första jag lärde mig när det gällde sjömärken, fast dom är ju på land.
Enslinjer, kallas dom. När man är ute till sjöss och närmar sig en hamn, då ska man se till att från båten ska dom båda trianglarna liksom mötas/gå samman och bli till en .., då är man på rätt väg.

"Ensmärkena kan vara triangelformade tavlor, den ena med en spets som pekar nedåt och den andra med en spets som pekar uppåt, eller fyrkantiga tavlor med ett brett streck i mitten. När man befinner sig på enslinjen pekar sjömärkenas spetsar eller mittlinjer mot varandra på ett tydligt sätt."

Stenarna har, precis som hästar som går ute, fått lite ruggig päls.
Och vi får illröda kinder som är varma länge efteråt.

Nu åker pv rullskidor någon mil eller två (inte länge kvar tills det är Vasalopp) och jag sitter här och skriver och har pratat med Eva i Tyresö, fått ett sms om en god väns man som nu somnat in (sååå fort det gick!)  .., har skrivit till min syster i Australien som i sitt mejl vittnade om höga temperaturer .., och strax ska jag börja med middagsmaten.

Apropå mat: aldrig har min Janssons blivit godare! Helt förvissad är jag att det berodde på potatisen.
Den hette Fontana och den ska jag alltid försöka ha när det ska göras Janssons.

Jodå, jag visste väl att jag såg solen!
Här, på väg uppför sista backen, då, när man kommer till Fabrikör Johanssons stora hus.

Dagens fönster ....

.... är från ett julkort - är det inte alldeles helt underbart fint -!
Som ett litet utsnitt från verkligheten.

Där är några som rastar hundar .., fyra hundar ser jag .., där är någon som cyklar och vars halsduk fladdrar i vinden .., några barn åker pulka .., en flicka springer .., och utanför kyrkan går fyra människor i procession.

Titeln på verket är "Village Scene" och dess designer heter Claire Leary.

"Sold in aid of Royal Trinity Hospice" står det längst ner.

Och den som sände kortet var Ann i Göteborg, ni vet, hon den STORARTADE!

Tack Ann!

En sån där dag ...

Solsken i slutet av december. Vilken gåva.

Båtar som vintervilar.
I april är det dags.
Innan dess ska pv ha åkt Vasaloppet.
Nej, det är ingen brådska.

Livrädd var jag att halka på den kalla betongen.
Och såklart var det lågvatten, så det blev till att gå ut längre i vattnet innan man kunde doppa sig.
Först domnade fötterna av .., därefter vaderna .., så låren och rumpan och sen, kan jag lova, blev det brått att nedsänka sin lekamen.

Och "den där dagen" .., det var alltså idag, den 27:e januari  december 2019.
Det var is-is-iskallt i havet och när vi tagit upp termometern visade den på 1 minusgrad, men så blev det brått att klä på sig och då hade temperaturen en stigit lite.
Jag trodde inte mina ögon. Minusgrader!

"Men då borde det ju ha frusit till is?" sa jag, men pv förklarade att salthalten gör att det fryser långsammare än vanligt vatten.

Efteråt drack vi varm glögg och satt i solen en lång stund.
Den värmde.

Nästan hemma.
Där bilen skymtar, svänger vi vänster och är inne på Ejdervägen.

Dagens fönster ...

... fångades i Fallnaveka i landet Småland.

Titta, så finurligt Lena har gjort (precis som hennes pappa brukade göra till jul)! I en vanlig blomlåda som hon grundat med jord, har hon fyllt upp med mossa och sen hyacinter och annat grönt.
En sån ska jag göra nåt år!
Och tänk, med en liten ljusslinga i detta gröna, en tunn slinga, det måste ju bli hur fint som helst!

Dagens fönster ....

                           
... ja, det har knappt hunnits med, men här kommer det.

Vi har gjort allt möjligt idag .., handlat i affären (och jag fick julklapp från ägarna, snällt, jag jobbar ju så lite numera!) .., kört ner till Skallkroken och ordnat med batterierna till båda båtarna (han laddar dem lite då och då) ...,och vi har gjort i ordning nere vid vägen OM det nu skulle dyka upp någon granne .., och jag har bakat fyra limpor (igår saffranslängder) och pv har knäskurat golven i köket och hallen och vi har städat i badrummet, slängt lite tvätt i maskinen och så har vi haft friherrinnan och hennes väninna på besök och fått julklappar och jag har hostat mindre än vanligt och det känns bra.

Nu har jag åtta små formar med Janssons i ugnen (felköp av pv, men det går lika bra så här) och just nu går pv ner till vägen för att tända marschallerna.

Jag lär inte hinna med att skriva - antar jag - under själva julfirandet eller resan till detsamma, så jag passar på att önska den som läser här en riktigt fin och fridfull jul!

Fönstret fångade jag i Helsingör för många, många år sedan!

(Och min syster skriver om förfärliga bränder som tagit människoliv och hur det i hennes hus luktat brandrök hela dagen. Nu är hon på väg till Portland, längre söderut, till sonen för att fira jul). Plus fyrtiosex grader igår).