onsdag 17 september 2025

Onsdag ....

Fint väder nästan hela dagen. Kör till korttidsboendet och lämnar det som friherrinnan längtat efter - men också är i behov av - .., det blir ett kort möte och hon sover hårt när jag kommer in rummet. Ändå går det framåt. I allrummet som jag passerar för att komma till rum nr 23, sitter ofta samma människor. En man och en kvinna. Ibland två kvinnor. Tv:n påslagen, den här gången visas Nyhetsmorgon från tv 4. Mannen som har långa ben, tycks ha somnat. 

Sen hemåt. 

Vid fyratiden blir det middag med vännerna från Tyresö, kanske den sista gemensamma för i år. Vi sitter i uterummet som är varmt av allt solsken. Ett fönster på glänt. Efteråt: Eva har svårt med balansen och ber mig hjälpa henne in i vardagsrummet, allt medan Ulf och pv är ute och letar efter champinjoner ja, på det där stället där det i fjol VIMLADE av sådana, men återvänder tomhänta. Där är inte ens skymten av någon svamp. 

Efter två timmar drygt, tackar gästerna för sig. Själva kör vi till biblioteket i Harplinge där jag hämtar ut min reserverade bok, nämligen den här.   Vilken lycka att ha något att läsa. Lämnar en portion av dagens middag (pv:s lasagne) till A-M som tycks ha gått i säng ovanligt tidigt. På den stora sängen i hennes sovrum ligger katten Tiger som kanske undrar vart matte har tagit vägen. Tänk, hon bara försvann!

Nästan hemma upptäcker vi solen på väg ner och jag gasar lite extra (men inte fortare än tillåtet ...) för att om möjligt hinna fånga det hela på bild; den var så fin solen .., liknade en apelsin. Parkerar strax innan vägbommen ovanför stranden och så ut ur bilen .., men hinner inte, solen har då redan tackat för sig bakom fågelholmen en bit ute till havs. Det hela tog inte ens en halv minut. Nåväl. Vackert ändå. Så här såg det ut.

4 kommentarer:

  1. Den boken var sååå bra .Har du läst första delen Hjortronmyren?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Babsan: Ja! Så intressant det var .., följde ibland med pappa i skogen när han tittade in i någon skogskoja och pratade med huggarna och där var ju då alltid en "kocka". Så lite man visste om hur det var.

      Radera
  2. Året är 1898, och mellan de arktiska fjällen byggs järnvägen som ska förena Kiruna med världen. Mitt i snöstormar och andra faror anländer Anna, en gåtfull kvinna från Norge, till rallarlag 52. Den unge samen Urbi ger henne namnet Svarta björn, ett namn som snart sprids längs järnvägen, fyllt av mystik och beundran.


    Ett tips till Svarta Björn

    Bland slit och svett, där ett kamratskap för allas överlevnad byggs och konflikter uppstår, växer en oväntad passion fram mellan Svarta björn och rallaren Sörmlands-Viktor.

    Svarta björn tar dig med på ett äventyr i en kritisk punkt i historien. Det här är en berättelse om mod, överlevnad och att våga följa sina drömmar.

    SvaraRadera
  3. Babsan: Har börjat nu med Blekjorden. Men ..., jag måste ge den mera tid, det är när det börjar bli så romantiskt att kroppen darrar och svetten rinner, nej, då får jag svårt. Det är som om författaren måste lägga in ett tidigt möte med Nila för att man ska hålla intresset uppe.

    SvaraRadera