Liten resumé, dag 15.

Det blir lite hipp som happ det här, då jag är så sprängfylld av alla upplevelser, så där så det är lite svårt att hålla isär allt som hänt. 

Nå. Vi lämnade Malå och Maria vid niotiden igårmorse och tog sikte på Vildmarksvägen. 

Helt ofattbart är det ju att jag - som ändå är född och uppvuxen i Västerbotten - inte åkt där tidigare, men bättre sent än aldrig. 

Först Storuman för att tvätta bilen (min idé) , vilket visade sig var totalt bortkastade pengar, ty när vi närmade oss  Fatmomakke, var det dammig grusväg i flera kilometer och nur ser bilen värre ut än ever, ever!

För ovanlighetens skull hade vi inget boende bokat, men det ordnade sig. Klimpfjällsgården hotell och restaurang visade sig vara en pärla!

Vilket totalt underbart boende! Det här har tydligen varit en gammal pingstvänslokal (i alla fall där vi åt frukost och middag) och det känns så genuint. Och vilken personal! Ägaren verkar vara en i våra ögon ung kvinna; det var tydligen hon som serverade oss middagen igår (så rar!) och frukostvärdinnan Annica är som klippt och skuren för sitt arbete! 

När en äldre herre med amerikansk brytning närmade sig frukostbuffén , (han var den ende där just då) frågade hon vänligt om han hade sovit gott och vad han tyckte om sängen. Jo, det var underbart menade han, som fram tills nu bott i tält och haft en luftmadrass som säng. 

Lagom mycket eller lite av allt på buffén. Fräscht och fint. Det här boendet rekommenderas å det varmaste! Fint badrum med många krokar på väggen .., sköna sängar .., ja, så fint. 

Innan vi kom hit besökte vi alltså Fatmomakke, en plats min mamma ofta pratat om, men jag kommer inte ihåg varför. 

Själva kyrkogården var liten och med gamla, mossiga gravstenar och en bruuuusande fors intill. 

Mats Larsson som bara blev 40 år, låg under den här stenen. 

Och mannen i den lilla, lilla butiken intill parkeringen (sålde sameslöjd etc), visade sig känna till min mormor och morbror Olaf.

Nu åker jag baklänges i händelserna. 

Tittade in hos moster Gunhild i Dikanäs, det gjorde vi också och jag blev så innerligt glad när jag såg den här skylten på väggen ovanför köket. 

Mormor drev ju Rum för resande under många år och vilken totalt underbar skylt - färgerna och hur det var textat -! 

Skylten hade tydligen legat avsomnad i något utrymme i huset eller där omkring .., ja, men visst är den fin! 

Och moster Gunhild, född 1944, berättade att hon ramlat utanför Konsum och slagit sig (men inte igår) och därför var lite stöppelfött, så pv bar in två stora kassar ved till henne, så hade hon att elda i spisen. 

Här var det varmt och gott. Och vid den här spisen satt morbror Olaf när vi var här för kanske tretton år sedan .., han var då svårt sjuk i cancer och vi anade väl att det var sista gången vi skulle ses.

Nu är det tisdagmorgon. Vi ska åka vidare mot Stekenjokk och så fortsätter vi väl söderut. 

Hur ljuvligt är det inte att ha varit här! Nu står de amerikanska männen och säger att de vill lämna en liten donation, som tack för vänligt och fint bemötande här på hotellet. Ja, ungefär så har vi det. 

Gunnel .., du undrade hur jag upplevde Malå nu, jämfört med hur det var för många år sedan? 

Jo, mycket är förändrat. Många butiker som fanns där är nu borta .., pensionärsbostäderna på Ortvägen (nära Malåborg) är slitna och skulle behöva omvårdnad .., alla skyltar är skrivna på såväl svenska som samiska .., det lär vara 46 olika nationaliteter i Malå och det är ju totalt annorlunda än när jag själv växte upp .., vägen till Arvidsjaur kantades av ödehus av den mer "rappliga" sorten .., men Mörttjärn såg ändå välskött ut, tyckte jag. På många tomter stod traktorer, släpvagnar, skotrar, ja, det var hur mycket som helst! 

Människorna var dock sig lika: öppna, pratglada, vänliga! Det här svamlet om tystlåtna "norrlänningar", det tror jag är någon gammal kvarleva. Såväl Karin (exets fru) som pv, säger samma sak .., bara efter någon dag hemma hejar människor på dem! Ungefär så. 

En sak att påminna om: ska någon som råkar läsa här åka i de här trakterna .., hoppas i så fall att ni inte har 3 som abonnemang, ty jag har inte haft täckning sedan vi lämnade Malå. Thomas som har Telia har däremot inga problem, medan jag vare sig kan ta emot eller ringa samtal. 

Nu sitter jag här inte  långt ifrån receptionen. Sex hotellrum finns här (fem var uthyrda natten mot idag), men så finns stugor att hyra också.

Ja, så har vi det här. Molnigt och grått just nu och kanske hela dagen. Molnen ligger nära, nära fjälltopparna.

Tur och retur Skellefteå ...

Jo, det blev några fina timmar på bortaplan igår! 

Först träff med rara ellem vid Falkträskets badplats och oj, så fint där var! Det är där hon brukar vinterbada/simma i en upphuggen vak!

Nu var det femton, sexton grader i vattnet och sååå skönt att simma omkring lite!

Ellem bjöd på surdegsbakat bröd (egen produktion) med ost och så kaffe i termos! Underbart trivsamt! 

Och jag, som kan sakna ihjäl mig efter att kunna sätta upp håret, tvärstannade när jag såg hennes rågblonda kalufs med alla spännen! 

Så trivsamt att träffas där vid vattnet! 

Tack ellem!

Så här såg det ut. Två män, vilka jag trodde var äldre än vi, men i verkligheten var tio år yngre, hade med sig racerbåtar modell mindre, vilka de körde med ute i vattnet. Alltså leksaksbåtar, men för män. Osökt kom jag att tänka på mammas ord att "det bästa hos mannen är pojken!" 

Här kan man se en av båtarna. Den hade betingat ett pris av 5000:- och drevs av batterier vilka fick bytas efter kanske tio minuter. Ni kan tänka er hur det sladdades och kördes där utei vattnet!

Nu ska vi äta frukost och börja packa bilen! 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Fönstret fångades i ett gult hus mitt - beläget mitt emot älven - utanför Skellefteå. 

Det var där vi igår tittade in som hastigast hos Olle och Inger. 

Bilden: Finska pinnar bakade på mandelmjöl, ja, inför dagens födelsedag, när Olle fyller år. 

Där blev det kaffe ute i trädgården och lite surr och därefter raka spåret hem till Malå igen. En av hundarna hade haft problem med magen och Maria skulle arbeta kväll, men det ordnade sig. Och som vanligt kändes vägen hem, betydligt kortare än vägen bort. 

Jag vet inte hur många skyltar till gruvor som vi passerade och jag tänkte att vilka naturrikedomar det här landskapet har levererat och kanske ännu levererar. Renströmsgruvan, t.ex. När vi googlade, visade det sig att den är Sveriges djupaste gruva, med drift på 1700 meters nivå. Gruvan öppnades 1952 och drivs av Boliden AB. Gruvan är ännu drift och där bryts idag komplexmalm som innehåller zink, koppar, bly, guld och silver. 

Minns jag rätt räknade jag till fyra skyltar till gruvor längs vägen till Skellefteå. 

Och jag vet inte heller hur många sällskap av fina renar som vi fick sakta ner för? Helvita renar ...? Såg jag såna tidigare? Sååå fina.

Dag 13 ..., måndag.

Näst sista dagen i Malå för den gången och så här vackert var det när jag vid sjutiden öpppnade altandörren och tittade ut över Malån. I morgon bär det av söderut, eller möjligen västerut .., det är pv som - inspirerad av sin äldre bror som för en tid sedan körde Vildmarksvägen - funderar på den sträckningen, ja, vi får se

Och tänka sig, nu på morgonen öppnades grinden till 70-årshagen och nu skuttar pv omkring och kollar in lite .., jaha, oj .., så många kompisar (framför allt före detta klasskamrater) som är på plats och jo, det ska nog blir bra. I den hagen lär han trivas! 

Grattis pv! Det är sjutton år sedan vi träffades, tänk, så fort åren rusar iväg! Då, var han 53 år och jag själv 55 och min mamma hade nyss tackat för sig.

Ack ja.

Födelsedagen ska firas på lite annorlunda vis. Vi ska köra de nästan tretton milen till Skellefteå och där träffa bloggvännen som under årens lopp skickat så många fina bilder, bland annat från Österbotten i Finland, nämligen ellem. 

Vi ska ta ett tillsammans-dopp i Falkträsket, jo, men det ska bli trivsamt! 

Här är dagens födelsedagdherre. Bilden togs för flera år sedan på Vindön i Bohuslän och nu skulle seglet vikas ihop, inför båtens vinterförvaring.

Den bilden tycker jag om!

Precis nu har han åkt uppp till Församlingshemmet, för att försöka - med hjälp av suppporten som tydligen inte var på hugget igår (inte svarade) - få loss vår laddsladd. 

Vi får väl se hur det går.

Dagens fönster ...

.... fångades av annanan i Porto. Härligt med inte bara en, utan två katter som vill ha lite koll på omvärlden! 

Tack! säger jag. 

Och så här sprall-lycklig blir man ...

När man med sin häst Tristan kommit 3:a i en kvaltävling arrangerad av Märsta Ridklubb.

Hon skriver själv: "Absolut gladast i tävlingen var jag och absolut duktigast var Tristan!"

Ja, Tristan måste ju också få vara med på bild!

Grattis till er båda!

AP började rida när hon var tio år, det var hemma i Malå. 

Nu är hon fyrtionio och glädjen tycks lika stor ännu, ja, om inte större.

Söndag, dag 12 ...

Och detta är sista dagen i 60-årshagen för pv. Det känns skönt ändå, att vi äntligen är i samma hage. Nu kan jag visa honom lite runt och presentera honom för alla fina vänner som redan är på plats och skuttat omkring där ett bra tag. 

På väg till Arvidsjaur och min svåger Robert, passerade vi mängder med såna här myrområden. Tänk, om solen hade velat vara uppe så där lagom bara ..., så hade ljuset blivit bättre. 

Fick ett mejl från min systerdotter som berättade att bara några timmar efter att vi lämnat Arvidsjaur, hade den då till synes tämligen pigge svågern (hennes pappa) drabbats av en hjärtinfarkt, ja, under ett besök hos goda vänner. Jag blev alldeles förskräckt! Så här skrev hon: 

"Nej, nej, inte ert fel, de var och kollade på en utbyggnad och sen gick han snabbt tillbaka uppför och började må dåligt. Ringde efter ambulans, men tyckte sedan att den kunde avbokas, så han började må bättre." 

Jo, jo. Det blev i alla fall ambulans och nu ligger han på lasarettet i Piteå.

Dagens fönster ...

Ett fönster som fångades i den lilla, lilla loppisbutiken (mer som ett enda rum) i Mjällomslandet. 

Glasen påminner om de röda Reijmyreglas som vi hade i min barndom. "Finglasen". 

Dessa bor nu i tryggt förvar hos min äldsta syster i Skåne och tur är det, jag hade säkert tappat dem i golvet. 

Glasen var fina att dricka julmust i eller mjölk, men inte till vin, då ser man ju inte vinets färg.