Elisabet

Finalen ...

Medan pv hade den unga flickan D här (matte-träning), tittade jag på finalen av Demenskören. Det var nu de skulle uppträda på Södra Teatern i Stockholm och Drottning Silvia fanns på plats och det tycktes vara hur mycket publik som helst. 

Jag vill inte spoila om någon ännu inte har tittat på programmet, men kan ju säga som så .., att har du lätt för att bli gråtmild/rörd (som pv, t.ex som alltid får torka tårarna när han tittar på Barnmorskorna i East End i London), då är det läge att ta fram en handduk eller hushållspapper och ha i beredskap innan programmet tar sin början. 

Tidigare på eftermiddagen hade vi spontant besök av Eva och Ulf. Det var väl mest den senare som var intresserad av hur det går med cementgolvet i uterummet och efter titt där inne (eller utifrån), blev det kaffe med gott fikabröd från Börjes Konditori i Harplinge och prat om precis allt möjligt. 

Ulf har såväl forskat som undervisat på KTH i kemi och kom nu att ta upp detta med hur det forskas om hur man  separerar koldioxid från luften (till intresseföreningen kan sägas att han tittade inte på mig när frågan kom upp) och själv vittnade jag om den häpnad jag kände, då, i min ungdom .., när jag insåg att det vatten vi dricker är samma vatten som funnits på jorden i miljarder år, det vill säga, att inte vattnet kom uppifrån bara, om och om igen. Ja, just det, så lite förstod jag då. 

Då tänker jag på besöket hos frisören, t.ex, där det färgas hår och allt färgmedel som spolas ut i avloppet  - tänk, all världens frisörbesök och hårfärg som ska renas - för att inte tala om hur många miljarder människor som äter blodtrycksmedicin och därefter kissar ut resterna av detta! Allt detta och mycket mera tänker jag på var gång jag borstar tänderna och jag önskar sååå att jag inte visste hur det går till, detta med att vi dricker det vatten som varit med om så mycket. Hu!

Vi kom även att prata om Ernst Thiel och Thielska Gallerit på Djurgården i Stockholm. Eva hade under en period i sitt yrkesliv arbetat i Hassela och då fick ungdomarna/eleverna någon gång besöka Thielska Galleriet och om detta berättade hon livfullt. Själv googlade jag herr Thiels namn och oj, vilket liv den mannen hade levt. Nu måste jag försöka hitta en biografi om honom. 

Numera är Eva rejält handikappad av sin reumatism och hon är den som förr i tiden var den som lagade vansinnigt goda middagar. Sedan något år eller två tillbaka är hon så förvärkt, hennes högra hand fungerar ytterst dåligt och då blev det maken som tog vid vad gäller matlagning. 

"Ni skulle bara veta vilken underbar vitvinssås han gör när vi har fisk till middag!" brukar hon säga lyriskt. 

Och nu går han inte längre enbart efter recept, utan vågar sig på att laga mat lite mera på känn. Tänk, så bra .., en man född 1944 som gör karriär i hemmets vrå!

Bilden här ovanför hittade jag på nätet och nu kommer jag inte ihåg  v a r? Om ni känner igen den och vet som målat detta, hojta gärna!