Olika, år från år ...
Tog mig en titt på bloggen och upptäckte att i fjol, den artonde mars, skymtade jag sädesärlan ute på vår gräsmatta. I år - i alla fall här hos oss - inte en endaste en. Hittills, alltså.
Nåväl. Rödhaken sjunger som hade den blivit salig. Det tackar man för.
Från den annars så trogne gransångaren - den som kan göra mig halvt galen ibland - hörs inte ett pip.
Här har heller ingen ärla synts till ännu. Inte heller rödhake. Den såg vi inte överhuvudtaget i fjol, trots att vi alltid haft den förr. Gransångare finns, men inte just hos oss.
SvaraRadera