Elisabet

Snart helg och Kung Harald är död ...

Ja, så blev det då så att den norske kung Harald somnade in nu på morgonen. Det var väntat, förstås, men ändå ledsamt. Denne storvuxne man tycktes så vänlig och humoristisk, jo, jag kan förstå att för det norska folket blev han som en slags morfar eller farfar. Från någon tv-sändning hörde jag honom hålla ett tal, fyllt med självdistans och humor.

Svängde förbi affären nu på förmiddagen och tänkte köpa något gott till pv, till 11-kaffet. I brödskåpet fanns endast donuts i mängder (i grälla färger) och 3-pack bullar i plastpåsar och när jag frågade varför det så sällan finns pecanwienerbröd eller vanliga wienerbröd, så svarade den vänliga expediten att det tar så lång tid att grädda dessa varianter, ja, det var därför. 

På väg hem tänkte jag att ..., men vi hann ju med den biten? Det som tar tid (knappt någon minut) är att lägga bröden på plåten, gräddningen (i 20 minuter, sköter sig själv) är ju enkel sak och att därefter garnera med glasyr eller sirap, är ju inte heller särskilt betungande. 

Ja, ja .., jag inser att detta är en struntsak i det stora hela, men jag förstår liksom inte tanken. 

Om två timmar är det lunch hos rara grannen Birgitta och apropå lunch såg jag ett recept på Instagram och detta ska testas i helgen. Det såg så enkelt ut också! Man vecklar ut färdigköpt smördeg .., lägger på skivor av rökt lax, brer på Philadelphiaost på laxen, kanske kryddar lite .. och så rullas det hela ihop som en rulltårta, samt skärs i skivor som läggs på plåt. Penslar med uppvispat ägg och så in i ugnen. Tänkte att det kan bli gott till pv som inte äter vare sig sill eller surströmming (och inte Janssons heller).

Ungefär så.