Snart helg och Kung Olav är död ...

Ja, så blev det då så att den norske kung Olav somnade in nu på morgonen. Det var väntat, förstås, men ändå ledsamt. Denne storvuxne man tycktes så vänlig och humoristisk, jo, jag kan förstå att för det norska folket blev han som en slags morfar eller farfar. Från någon tv-sändning hörde jag honom hålla ett tal, fyllt med självdistans och humor.

Svängde förbi affären nu på förmiddagen och tänkte köpa något gott till pv, till 11-kaffet. I brödskåpet fanns endast donuts i mängder (i grälla färger) och 3-pack bullar i plastpåsar och när jag frågade varför det så sällan finns pecanwienerbröd eller vanliga wienerbröd, så svarade den vänliga expediten att det tar så lång tid att grädda dessa varianter, ja, det var därför. 

På väg hem tänkte jag att ..., men vi hann ju med den biten? Det som tar tid (knappt någon minut) är att lägga bröden på plåten, gräddningen (i 20 minuter, sköter sig själv) är ju enkel sak och att därefter garnera med glasyr eller sirap, är ju inte heller särskilt betungande. 

Ja, ja .., jag inser att detta är en struntsak i det stora hela, men jag förstår liksom inte tanken. 

Om två timmar är det lunch hos rara grannen Birgitta och apropå lunch såg jag ett recept på Instagram och detta ska testas i helgen. Det såg så enkelt ut också! Man vecklar ut färdigköpt smördeg .., lägger på skivor av rökt lax, brer på Philadelphiaost på laxen, kanske kryddar lite .. och så rullas det hela ihop som en rulltårta, samt skärs i skivor som läggs på plåt. Penslar med uppvispat ägg och så in i ugnen. Tänkte att det kan bli gott till pv som inte äter vare sig sill eller surströmming (och inte Janssons heller).

Ungefär så.

Dagens fönster och lite (eller mycket) kakel ...

Från Vila de Condo i Portugal (inte långt från, ja, ett par mil norr om Porto), där var annannan och hennes P på besök och då kom dessa fönster susande till landet Halland. 

Titta på kaklet! Man kan fundera över när det här huset byggdes. Vilket arbete!

Närbilderna på kaklet togs av just maken P. 

Det mest förunderliga är ju ändå att detta är SAMMA hus som det längst upp i inlägget, bara från en annan sida! Tack annannan och tack P att ni tog er tid!

Den här dagen ....

I slutet av augusti 2014 hade någon ägnat sin tid åt att göra en labyrint med hjälp av stenar, plockade intill stranden. En morgon var alla borta. Stenar, alltså. 

Ja, sånt kan man tänka på när tv visar bilder från jordskreden i Nepal och Tibet. Tv och internet visar filmer som påminner om science fiction .., ja, som den allra, allra värsta skräckfilm. Såg en ko som höll på att drunkna .., hörde någon ropa "maaaaamma!" ..., såg män stå alldeles på tok för nära skredet för att titta .., det tog liksom aldrig slut. 

"Det här är bara början.., med det allt varmare klimatet är detta något vi varnat för under lång tid .." säger en klimatexpert. 

Pv har sagt samma sak. 

Men i en annan värld kan man en torsdag i slutet av augusti sätta sig i frisörstolen och få en svart cape som något slags förkläde och aldrig ser man väl så förfärligt anskrämlig ut som när man sitter i frisörstolen och ser sig själv i spegeln. På riktigt, alltså. Nästan så man kväljs. 

Det blir liiite bättre allt eftersom lockarna faller och när allt är  klart och frisörskan (som är från Bosnien egentligen och har berättat att hon har två yngre systrar och att föräldrarna lever och att hon alltid längtar hem, men nu är hon gift med en svensk man som inte alls vill flytta), ja, när hon tagit betalt och jag tänkt att "varför klippte jag mig från allra första början, så mycket billigare med ett frisörbesök per år!), ja, då känns det ändå bättre. Jag tror att det beror på den där svarta capen, den som liksom snarar åt runt halsen och har man inte begåvats med lång hals, ser man nästan halshuggen ut. 

Kommer hem .., ttitar på ännu mera tv .., nu handlar det om Kung Harald i Norge som jag först tror har gått hädan, men det har han tydligen inte. Tänk, om han piggnar till! Blommor läggs vid slottet .., människor är ledsna. Jag förstår dem .., denne Kung Harald verkar vara en gemytlig man. 

Pv fixar med fönstren i nya rummet .., tar en cykeltur till havet för ett kvällsdopp och därefter blir det gräsklippning. Själv tog jag en längre simtur tidigare idag, n ä s t a n  till stora stenen. På den lilla stenen satt en måsunge och en skarv, liksom tillsammans. Som kamrater. 

Tungt på tillbakavägen. Motvind. Trötta ben. 

Väl hemkommen tog jag två Paracetamol i förebyggande syfte .., anade att jag skulle få värk i vänster knä, kanske i båda, ja, efter simmandet.

Så blev det också.

"Tänk om du någon enda gång kunde ta det lite lugnt och inte simma iväg så långt på en gång!"  säger pv. 

"Ja, ja ...", svarar jag.

Dagens fönster ...

Så är där ännu ett fönster från Fryksdalen och Mårbacka, där Annica/Turtlan var innan det var finito med semesterdagarna. 

Såna här stubbade åkrar vimlar det av just nu här i landet Halland; det är bara fodermajsen som ännu står och deppar av torka!

Tack Annica! säger jag.

Mycket på agendan ...

Bilden: Kan tydas fritt. Kan också illustrera bloggmadamens tillstånd igårkväll. 

Jo, jag minns mycket väl min rara svägerska Eleonor - som när hon slutade arbeta - kunde säga att "ja, i veckan har jag så mycket .., jag ska fixa mammas hår på onsdag!" 

Just så mycket mera var det inte, men svägerskan upplevde det som att hela veckan var inbokad. Och som vi log åt detta. 

Ungefär så är det för oss numera, men  j u s t   den här veckan är det verkligen full sprutt. 

Igår våffelkalas på vår altan tillsammans med Ecke, Britt, Jonas och de två danska vännerna från Helsingör, Sara och David (med sin segelbåt i Skallkroken). Därefter körövnig för pv:s del. Själv slocknade jag på soffan vid sjutiden och hade gått och lagt mig på riktigt när pv kom hem från sjungeriet. (Han åker vid 17.30 och kommer hem kring 22.00).

Idag onsdag blir det besök på vårdcentralen i Getinge för pv:s del; det gäller sömnapné och jag ska följa med, som huvudvittne ,-).

I morgon har jag tid för klippning inne i Halmstad. 

På fredag är det lunch hos grannen Birgitta och senare på eftermiddagen After Work hos pv:s före detta kollega Caroline, hon som nu tackar för sig som mattelärare på Sturegymnasiet. Det hela tilldrar sig i familjens sommarhus i Mellbystrand och det är alltså pv det gäller. Tur att man har förunnats en yngre man; han har nog mer energi. (Ni kan stryka ordet nog ....).

Och på lördag är vi bjudna på middag i Haverdal hos Eva från Tyresö och hennes Ulf.

Dagen därpå - alltså söndag - stundar konsert med Halmstad Kammarkör i Lidhults kyrka i Småland.

Nästkommande vecka är det i princip tomt på agendan.

Dagens fönster ...

... och några kepsförsedda arbetare .., ja, det fångade annannan under besöket i Vila do Condo i Portugal. (Lite norr om Porto).

Jag tycker såå mycket om /skulpturer med "vanliga människor" i olika funktioner. 

I Dublin och i Bad Doberan (forna Östtyskland) fanns det gott om sådana. 

Man kan fundera på vad männen pratar om? Och också vem som var skulptör? Jo, men det kollade jag upp nu, via Google Lens. 

"Monumentet på bilden är Homeenagem aos Artifices Vilacondenses (alltså hyllning till hantverkarna från Vila do Conde, belägetpå Largo dos Artistas i samma stad." 

Skulpturgruppen skapades av konstnären Manuel Sousa Pereira. Om han fortfarande är i livet, är han 86 år. Eller ska fylla 86. Se där, vad man kan få fram från internet! Vad jag är lycklig att man är född i det tidevarv när allt sånt här var uppfunnet! Tack annannan!

Lite spridda skurar ...

... av gårdagen. Den här bilden visar hur det såg ut i ottan, vid 6-tiden. 

Man kan också se hur helt olika två klematis växer. Den vänstra (till höger om ytterdörren) prunkar och är så fin .., den högra intill är knappt synlig. 

Spireabuskarna har antagit enorma proportioner och ska klippas ner nästan helt, förmodligen till våren. 

Och kaprifolen, till vänster i bild, har blommat osedvanligt mycket i sommar och svävar ut över hustaket.Tar sig friheter, alltså.

Fotavtrycken är mina.

Det var under tömningen av Sonjas lägenhet som ett sånghäfte - författat och illustrerat av pv:s yngre bror Ulf - dök upp. 

Allt handlade om de femtio åren som gifta, ja, för Gunvor och Wiking och nu skulle det bli allsång, såklart.

Lite tummat och inte så vitt och fint som häftet var från början (utgår jag ifrån), men sååå roligt att ta del av Ulfs kluriga texter på kända (ofta Taube) melodier.

Ibland har jag en känsla av att denne den yngste av bröderna har ett slags komplex för att han liksom vinklade ut och valde ett annat spår i livet, än sina bröder. 

Han läste inte vidare, nej, ägnade sig mest åt sina trummor och musiken .., och var tämligen vild som ung man, i alla fall om man jämför med de äldre. 

När jag träffade honom första gången, blev jag sååå glad! Han var mer av bohem-slaget .., hade stor tv (hans äldste bror hade ingen tv alls ..), rökte friskt .., ja, han var som en annan slags fågel i familjen. Bilen visar omslagsbladet till musikhäftet och jag fascineras av buketten .., så fint han fick till den .., inte alls så där enjängt som när jag själv ska till att teckna en bukett! Och såååå vackra siffrorna 9 är!

För att inte tala om hur snyggt han textade! 

Läser man texten, kan man få en föraning om vad denne den yngste brodern ägnade sig åt, i stället för att åka med föräldrarna till sommarhuset ,-).

Självironi har han gott om, den fine Ulf.

Marias nya tillvaro har nu tagit sin början. Promenadvägen längs Malån är förbi, nu är detta vad hon ser. 

Nu hör hon tuppen gala var morgon och där är hästar i hagar och solen går upp eller ner i landet Uppland också. 

Och vi får bilder där Emil och Emma är på besök och Emil ligger utsträckt i soffan Ektorp och hundarna ligger ute på den stora altanen och tittar ut över den nya vyn.

Och sååå trivsamt det måste vara att ha såväl Emma och Emil som Anna betydligt närmare än hundra mil bort! 

Och detta att kunna få spontana besök och följa med i vardagstillvaron. 

Emil bor i Solna, Emma i Danderyd och Anna i Sthlm, nu behövs inget flyg från Arlanda och ingen hämtning de tretton milen till Malå.

I morgon börjar inskolningen på Karolinska, några dagpass och några nattpass och sen är allt igång igen.

Här är det soligt och fint ute .., under tio plusgrader i morse, men ska komma upp i över tjugo! 

Så är det.

Dagens fönster ...

"Hej!

Så kommer tre fönster från Fyrens dag vid Staviks fyr på Värmlandsnäs (mycket intressant läsning, tycker jag, Elisabet.) den 16 augusti. Tredje söndagen i augusti är det alltid Fyrarnas dag i Sverige.

Öppet hus i den fina fyren där vi klättrade uppför trappstegen. 

Sängar utplacerade på varje våningsplan (ja inte högst upp) Tänk att få sova med den vyn utanför.

Sen det lilla fina fönstret på nedre botten. Känns skylten under igen?

Annica/Turtlan."

// Nja, nej det gör jag nog inte. Men härlig bild! Tack Annica!

Måndagsfönstret ...

Från Ängsö (stavas med E på somliga ställen) Slott i landet Västmanland fångades den här bilden och det var mina barns pappa - Tommy Eikedahl - som var framme med håven. 

Tack Tommy! Det var snällt av dig. 

Mer om slottet kan man få ta del av här. (Vilken stressande musik till en början, i filmen, menar jag.)

 En bra söndag ...

Då åker vi till Skallkroken för att ta ett dopp. Det är tanken det. 

Vi konstaterar att alla tio ställplatser är upptagna. De allra flesta är tyskregistrerade, endast tre är svenska. 

Badet, ja. Det blåser upp rejält .., och ute till havs ser vi en jolleseglare som välter, men får upp såväl jollen som sig själv till slut. Lasse, som nästa år fyller åttio, har inte suttit i en jolle på femtio år .., men idag hände det och det gick överraskande bra, säger han leende. Vi skippar tanken på bad. 

Och så får vi besök av Sonjas dotter Mia och hennes bror Mats och då blir det i stället kaffe och kaka i vindskyddet och hur mycket prat som helst; mest om hur tillvaron kan förändras när ens förälder blir äldre-äldre, men också hur det blir för föräldern. 

Vi är överens om att Sonja tycks trivas  r i k t i g t  bra med det nya boendet i Halmstad.., att hon sällan eller aldrig sitter på sitt rum .., att hon håller koll på vad som händer och att hon har fått vänner bland övriga "gäster. Å, det känns så  bra. Mats och Mia är i färd med att tömma Sonjas lägenhet i Harplinge och det tar tid. Pianot, det som pv alltid spelade på när han var på besök, vad händer med pianot? Mycket har skänkts till Erikshjälpen, somligt hamnar hos Sonja, men hennes utrymme är såklart synnerligen begränsat. Det var för övrigt Gösta som trakterade pianot.

Efter någon timme eller mera, åker vi hemåt. Österut ser himlen ut så här .., men i väster, mot havet och Danmark till, strålar solen. Något regn kommer inte hos oss och i skrivande stund, lagom till Rapport med de mest förfärliga berättelser från Fagerska, strålar solen.

Söndagmorgon i landet Halland ...

Vaknar som alltid alldeles för tidigt. I onödan tidigt. Klockan är bara kring fem och intill mig ligger Vickan i sin lilla "bädd" som jag virat ihop. 
På botten av bädden ligger en av mina stickade tröjor.

Så snart jag bara nuddar vid henne, börjar hon spinna. 

En stund senare ger jag upp och går ut. Ett fint - milt ljus - syns på himlen.

Fågelappen Merlin vittnar om gärdsmyg, rödhake och ringduva .., det är dessa som underhåller, ja, plus en råbock eller get, som skäller ut mig rejält.

Mest av nyfikenhet, tror jag. Att plötsligt upptäcka en 71-årig madame iklädd långt nattlinne och med håret ståendes åt alla håll, det kan ju få vem som helst att undra vad som står på. 

Här står hen. Ja, även rågeten kan skälla, läser jag på nätet. Dålig bild, jag vet. 

Lite höstigt känns det som. Den här söndagmorgonen är det + 14 grader ute. 

På gräsmattan ligger nedblåsta björklöv och marken är fuktig. 

Ingrid-Bergmanrosen har börjat om att blomma!

Och så här ser det ut när jag riktar mobilen mot havet till. 

Vid halv åtta kommer pv ner. Och nu har han givit sig ut på rullskidor. 

"Jag blir väl borta en timme ungefär ..", säger han.

Dagens fönster ... 

"Godmorgon! Här kommer fönster från Vila do Conde, en vacker liten stad vid kusten ett par mil norr om Porto" 

Vem skriver så? 
Jo, såklart annannan!

Det är ju så härligt med er bloggvänner som skickar bilder. Ena dagen Kristinehamn, nästa Mårbacka och därefter ett ruiffigt - men ändå vackert - hus från Portugal!

(Och solen mot fönstret längst uppe på gaveln!)

Här var det, för ovanlighetens skull, inget kakel på huset. Eller, det kanske inte alls är så ovanligt. 

Och har ni vägarna förbi, så kommer här en hel del förslag .., ja, vad att göra i området!

Tack annannan!