söndag 7 november 2010
På agendan ...
.... baka vetebröd, hämta ved, röja i tvättstugan, köpa ägg, gå på långpromenad (hur trist blir inte det när det står på agedan ....!) dricka kaffe i solskenet.
Ja, nåt sånt.
Kanske borde man torka trappan till övervåningen också?
Den där trappan som jag håller så kär.
Frostnatt ....
lördag 6 november 2010
Ett sent lördagsfönster ...
"Ja det är lite svårt att zooma med telefonen så det blev lite snett och vint ... å lite värmepump kom med också.
Ett fönster till dig och en segelbåt till PV.
Så blev det.
Trevlig helg från Sola stan :-)"
Så skriver Turtlan, som är en av de allra flitigaste fönsterfångarna här på sidan.
lördagkväll ...
köpefilm
och pepparbiff
Eaglehawk i glaset
utanför fönstret
becksvart mörker
och tänk ...
om tre veckor
är jag i London
sitter kanske på restaurant
läser meny på engelska
och skriver vykort
men just nu
- halland -
pv sitter vid datorn
mäter springsträckan från idag
3.5 kilometer
"inte illa!"
säger han belåtet
han tänker på göteborgsvarvet
köpefilm
och pepparbiff
Eaglehawk i glaset
utanför fönstret
becksvart mörker
och tänk ...
om tre veckor
är jag i London
sitter kanske på restaurant
läser meny på engelska
och skriver vykort
men just nu
- halland -
pv sitter vid datorn
mäter springsträckan från idag
3.5 kilometer
"inte illa!"
säger han belåtet
han tänker på göteborgsvarvet
Biograf Gula Huset på Kullen ...
Jo, jag hade tänkt ....
.... att gå på långpromenad, men fastnade i vardagsrummet.
Fascinerad och fängslad.
Det var den här filmen.
Och i soffan Ektorp sitter pElle och tittar han också.
Lördag i landet Halland ..
pElle är måttligt intresserad av blodtryck och lägger sig pladask på Patriks mage.
Och såklart leker vi sjukstuga!
Det kollas tryck och puls till höger och vänster och Hilda, som ibland funderar på att bli sjuksköterska (vilket skulle passa henne bra, hon är så lugn och snäll, precis så där som man vill att sjukhuspersonal ska vara!) instrueras av pv, ja, när det är Patriks tur.
"Såja, och så pumpar du upp .., så där, ja ..!" säger han uppmuntrande.
Det visar sig senare att Hilda slår rekord i lågt blodtryck, ja, i alla fall i det här huset.
Måhända betyder det något i sammanhanget att hon är den enda av oss som försöker HÖJA sitt BMI ....
Överlägset lägsta pulsen ståtar pv med (53) och det får vi minsann höra, ja, både en och tre gånger.
Titta!
Nästan som Monet-vatten ... och då menar jag inte madamen i sydfrankrike.
Efteråt åker vi in till stan; till Halmstad.
Tyvärr visar sig biblioteket vara stängt (vem tänkte på att detta är en helgdag ...? inte vi!), så vi promenerar över Nissan igen ..., jag köper en skvallertidning och läser lite om kungens äventyr och en äldre dam står intill mig och säger att "det är ju för hemskt, ja, den där författaren .., och alla kvinnorna, nu passar det att berätta och träda fram, nej, jag tycker synd om kungen!"
Senare, i bilen, läser jag att det är vad folket i gemen tydligen tycker.
Nej, ingen blir särskilt upphetsad (eller förvånad, kanske ...) och krönikören Britta Svensson (som jag gillar skarpt) menar att kungen gjorde helt rätt som inte stod där och högtidligläste ur någon dementi, författad av en pr-konsult eller .., ja, ni förstår.
När vi kör norrut igen, till det gula huset på kullen, är himlen klart blå .., det är strålande sol och pv (som snart ska ut och löpträna .., här ska springas Göteborgsvarvet nästa år ...), frågar om jag vill han en Tom´s mintstång och det vill jag.
Verkligen.
På kvällen .....
... pratar vi dialekter.
Och om krumeluriga ord.
De och dem och dom.
För den som är uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter är det stört omöjligt att - åtminstone i tal - säga "de gick härifrån för en stund sedan".
Det blir dom.
(Men min pappa, född i Kalvträsk, skulle ha sagt ..."ja, dem gick härifrån för en stund sen". Det kanske många säger även i Malå?)
Och så jämför vi ord.
Hemma säger många "ajtomatiskt" och "pengschon", alternativt "pangschon".
Och i Ystad säger man "jag har inte i heller varit där ..".
Sånt.
Och så ska jag berätta för Hilda, Patrik och pv om det där ordet som man ofta hör blir "fel", men helt omöjligt är det för mig att komma ihåg vilket ord det nu var .., och allt eftersom jag letar i minnet (som helt sviker mig), hinner jag tänka på Alzheimer, biståndshandläggare och gruppboende.
"Ja, men jag vet att det är nånting med hjärta ..?" säger jag.
"Aorta ..?" föreslår pv.
"Nä, nä .., det är nånting med själva ordet hjärta ...!" svarar jag.
Det tar i princip en och en halv timme innan jag kommer på det och då har jag gått igenom alfabetet flera gånger.
Öppenhjärtig!!
Så var det.
"Är du verkligen säker, jag säger då öppenhjärtlig ..", säger pv.
Jag säger att jo, jag är tvärsäker, men jag minns också hur förvånad jag blev, ja, när det stod klart för mig att det var just på det viset.
Och så är det hela utrett.
Pust och suck.
Ännu någon tid får gruppboendet vänta.
Sen fortsätter vi att titta på den underliga franska filmen.
... pratar vi dialekter.
Och om krumeluriga ord.
De och dem och dom.
För den som är uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter är det stört omöjligt att - åtminstone i tal - säga "de gick härifrån för en stund sedan".
Det blir dom.
(Men min pappa, född i Kalvträsk, skulle ha sagt ..."ja, dem gick härifrån för en stund sen". Det kanske många säger även i Malå?)
Och så jämför vi ord.
Hemma säger många "ajtomatiskt" och "pengschon", alternativt "pangschon".
Och i Ystad säger man "jag har inte i heller varit där ..".
Sånt.
Och så ska jag berätta för Hilda, Patrik och pv om det där ordet som man ofta hör blir "fel", men helt omöjligt är det för mig att komma ihåg vilket ord det nu var .., och allt eftersom jag letar i minnet (som helt sviker mig), hinner jag tänka på Alzheimer, biståndshandläggare och gruppboende.
"Ja, men jag vet att det är nånting med hjärta ..?" säger jag.
"Aorta ..?" föreslår pv.
"Nä, nä .., det är nånting med själva ordet hjärta ...!" svarar jag.
Det tar i princip en och en halv timme innan jag kommer på det och då har jag gått igenom alfabetet flera gånger.
Öppenhjärtig!!
Så var det.
"Är du verkligen säker, jag säger då öppenhjärtlig ..", säger pv.
Jag säger att jo, jag är tvärsäker, men jag minns också hur förvånad jag blev, ja, när det stod klart för mig att det var just på det viset.
Och så är det hela utrett.
Pust och suck.
Ännu någon tid får gruppboendet vänta.
Sen fortsätter vi att titta på den underliga franska filmen.
Lördagsfönstret ...
I ett skruttigt växthus någonstans i Västmanland, där finns det här fönstret.
Trogen fönsterfångerska är vännen Ulrika.
fredag 5 november 2010
Till Thomas & mamma!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)