Som ett hästhuvud, skulpterat av Picasso, kändes det.
Den ene i det gula huset har nu ledig helg och är överlycklig.
Ja, i alla fall lycklig.
Och trött.
Den andra har jobbarhelg med låååånga pass och är måttligt lycklig.
Men nöjd ändå.
Efter middagen tar vi kikaren med oss och går ner till havet.
Hela tiden hörs en herr Koltrast flöjta från toppen av ett körsbärsträd.
Och vi står och spanar ut mot lilla fågelön där vi ser ett femtontal ejdrar som vilar på släta klipphällar. Några ligger ensamma .., andra har sin partner alldeles nära.
En slags installation, kan man ju säga.
Och vackert var det.
När vi går hemåt, pratar vi lite om näktergalen .., ja, när den ska anlända?
Åtminstone i Ystad kom den punktligt vid tiden för finalen i Melodifestivalen .., det var då, när jag gick ut och rastade vår cocker medan röstandet pågick och sms-meddelanden gick av och an mellan Leina och mig själv (där vi poängbedömde varje bidrag), som jag brukade höra honom .., den lille ihärdige Herr Näktergal.
Han satt alltid i toppen av någon gran i dungen ner mot lilla tjärnen.
