Litet eller stort besök ..

Sonen vid sin mammas tangentbord.

Sent på kvällen kommer sonen på besök.

Han, den blivande konstapeln.

Jag ställer fram mjölk och lussekatter och tittar på han som är familjens "ättapjött" och som nu är en vuxen man.

Allt möjligt pratar vi om.

Om hur det går med utbildningen och alla tentorna .., om glädjen (för mig, alltså) i att hyra en liten bil .., han berättar om sina klasskamrater som han tycker är så himla trevliga och vi pratar om hemlösa människor och hjälpa eller inte hjälpa och när sonen säger att han har givit en uteliggare lite frukt, i stället för pengar .., då tänker jag på min mamma och hur innerligt glad hon ska blivit där hon befinner sig - var det nu är -, om hon hade sett detta.

Innan han kramar om och önskar God Jul Mamma för andra gången, tar jag den här boken och säger att ..."läs den här ...!" och han tar boken och jag stänger dörren om honom och säger att han och pappan, som i morgon ska köra bil till övriga syskonskaran i Stockholm ..., att dom ska köra försiktigt .., och jag fylls av nån slags alldeles omåttlig känsla av ...., ja, jag vet inte vad.

Helt enkelt bara att man blir så rörd.

Och den där insikten om hur mycket man älskar sina barn.

Så var det.

Det här ....

... kallar jag för en spännande historia!!

Och jag älskar den här sortens teckade filmer.

Hur var det nu ...?

"Ester ...! Vi är här nu!"

Det bästa jag vet .. nästan.

Underbare Rexxie som har tagit time-out, tror jag, från bloggandet, lade in den här videon på sin sida i fjol och jag bara älskar den!!

Lyssna till texten .., och den som inte drar på munnen då´.., ja, då vet inte jag.

Det handlar om att komma ut ur garderoben och där inne gömmer vi ju oss lite till mans, av olika orsaker.

Jag kan t.ex komma ut och berätta att jag tycker att det finns en pensionatsvärd i Halland som är världens underbaraste man!

Ja, ibland i alla fall.

Eller ..,. ja, rätt så ofta.



Vi kan fortsätta med den här!

Lika härlig den.

På jobbet ...

Att fronta hyllor är en konst som långt ifrån alla behärskar.
Rickard, som är ansvarig för kolonialdelen, blir trött på att det inte är så snyggt i hyllorna som han tycker att det b ö r vara och till sist tar han kameran med sig och visar sedan på ett mycket pedagogiskt sätt hur det ska gå till.

Inte på flera år har jag varit med om en dag som har susat iväg med sådan fart, som den idag!
Från sju till fem har det varit fullt upp och alla kassor har i stort sett varit bemannade nästan hela dagen!

Lägg därtill ett halvtimmesmöte och luncher och kolla så att rasterna funkar och att det finns kassörskor tillgängliga .., och hur är det med bärkassar .., finns det tillräckligt och jaha .., det var ju mindre lustigt .,. att företaget som levererar dem inte kan ordna ny leverans förrän nästa måndag, men felet är bara bloggmadamens, som trodde att det fanns fler rullar kvar än vad som visade sig vara fallet.


Bloggmadamen skriver schemat för veckan.
På juldagen är det knapert med personal och schemaläggaren ger upp.
"Ja, det löser sig ...", skriver hon och hoppas på det bästa.

Och på mötet kollar vi hur det är på alla avdelningar.

Skinkorna och brunkålen ...?

"Vi får inte glömma att det går extremt mycket chips till nyårshelgen!" säger jag.

Magnus, som har arbetat på Statoil, föreslår cigariller och cigarrer inför samma helg.

Och kunderna är upprörda över att Scan har tagit sin hand från brunkålen, men Helene har varit påhittig och låter Hanna E agera demonstratis .., ja, hon bjuder kunderna på smakprov av såväl uppvärmd brunkål som prinskorvar och efter detta frågar ingen efter Scans kål .., nejdå, den andra går lika bra och många tycker att den till och med är godare!


I fikarummet.
Filip Dorsin som arbetstränar hos oss, har vunnit en badmintonturnerning i Simrishamn och finns på bild i lokaltidningen.
Badmintonsegraren har en kusin som är s.k kändis, nämligen den här mannen.

Mitt emot mig i kassan sitter Malin och hon tycker att jag ser irriterad ut och då får jag dåligt samvete, men det är kanske precis vad jag har varit.

Så jag försöker verkligen att bättra mig.



På lagret har vi stora vita anslagstavlor; en för varje avdelning.

På chefens (som av någon anledning är den största ...) kan man se att vi i morgonbitti bjuder på Julfrukost.

Det är som i Danmark nästan .., ett litet julbord för personalen innan man öppnar.

Klockan åtta ska vi bänka oss och innan dess kommer några av dom lediga dit och gör i ordning och värmer maten.

Dan-före-dan-före-dan-fönstret ...

... är mitt.

Jag har helt enkelt inte hunnit fånga ett fönster i flykten, eftersom minneskortet förblev hemma i kortläsaren!

Ajabaja.

Och klockan är halv sex på morgonen och regnet vräker ner och naturligtvis har jag glömt att hämta cykeln från stationen, där den parkerades i fredags.

Ålderdomshemmet nästa!

Man kan ju undra om slutet närmar sig, när den som tidigare sällan eller aldrig gick i säng före midnatt .., nu gäspar käken ur led vid sjutiden om kvällarna?

Och har man tittat på Solens Mat i SVT och tidigare på eftermiddagen På Spåret med herr Wester som vinnare .., då behöver man väl inte så mycket mera, nej, man kan lika gärna dra täcket över sig när klockan närmar sig tio i nio på kvällen.

Det är precis vad jag tänker göra.

Och apropå inlägget här under .., ja, gäddhäng på underarmen må så vara .., jag har inte sett skymten av åderbråck i alla fall.

Man får trösta sig med det lilla.

Alltid nåt!

Ett sent kvällsfönster från ...

... den här madamen, som för övrigt har fått tillökning i familjen!

Tack och bock! säger jag.

En ny upptäckt.

Jag har fått gäddhäng på underarmen.

Just det.

Himla kul.

Liten hälsning från namnsdagsbarnet ...

Pensionatsvärden lagar mina älskade sandaler.

Anonym sa...

Man bugar o tackar för alla gratulationer på denna stora dag. Det är ju tyvärr så att det stora med dagen ofta glöms bort för att alla bara pratar om att det är vintersolstånd, årets mörkaste natt och annat oväsentligt.

Så än en gång, stort tack till alla.

PV

Och nu blir det repris av På Spåret på min egen datorskärm!

Kaffe och lussekatt till.

Och en Anthon Berg marsipanbit till.

Och så här var er lördag ....

Så underbara ni är, alla ni bloggvänner!

Marskatten sa...

Ösregn i V-götland
Grått grått grått
Kastruller på spisen kokar
Köttfärs i kylen väntar på att bli trillad i runda bollar
Marskatt bloggar istället för att vara nyttig
Det får man
En stund

Ha det gott!

den 20 december 2008 12:34

Evas blogg sa...

Snöfall.
Risgrynsgrötskokning.
Granhämtning.
Grötmiddag och julklappsbingo väntar.

Ha en fortsatt fridfull helg!

den 20 december 2008 15:36

LindaLotta sa...

Ösregn
Halv storm
Soffläge
Choklad
Ljus som blinkar (undrar hur länge strömmen är kvar...)
Katt på magen
Förkyld
Jullov

den 20 december 2008 15:51

Christina sa...

Ett stilla evighetsregn.

Försvunna tofflor.

16 domherrar vid fågelbordet samtidigt.

Ljudet av dubbdäck mot bar asfalt.

Nybakade lussekusar till mamma.

Letar efter Eccokänga inför hundpromenad.

Kallt och blött.

den 20 december 2008 17:10

Inkan sa...

Det är bara att gilla läget ...
I Stockholm är det vår just idag- jag känner doften av mylla!

Kyss havet från mig:)

den 20 december 2008 17:15

londongirl sa...

Regn och regn.
Engelsk fruktkaka i ugnen.
Hyacintdoft
Tända ljus
Lyssnar på radio
Katter och hund sover gott
Mannen gör julgodis i köket
Landar en stund i soffan
Vickar på tårna
Hälsar på här i Hallandet
Snart blir det köttbullar

Ha det så gott där du är och hälsa PV!

den 20 december 2008 18:06

Ellis sa...

Omväxlande snöfall/regn här.
Städning.
Stekt tossk till middag. ;)
Lite mer julpyntande.
Spelkväll.
Glögg.

Saknar er båda massor.
KRAM!

Hemresa ...

Halv tolv ska vi åka från landet Halland, meddelar mannen med jättemustaschen, han som är kund i affären och som jag till min glädje upptäckte i signera-skivor-kön efter konserten igår.

Den mannen är lång som en hässjestör och går lite som en cowboy och hemma i Skåne kör han Harley Davidson och påminner lite om forna tiders mc-knuttar och hans fästmö är vacker, talar stockholmska och brukar också handla i affären, men inte lika ofta.

Och namnsdagsbarnet kör mig till upphämtningsplatsen som visar sig vara mitt ute på landet; ett rött hus med vita knutar och på gården springer tre glatt svansviftande hundar och där är en stor lagård intill och så blir det lite prat och mera prat och hejochtack och så iväg och slippa stå i ett knökfullt Öresundståg och minst en timme tidigare hemma.

Minst.

Kvinnan har sovit dåligt och lägger sig i baksätet och somnar nästan genast .., men mustaschmannen och hans passagerare som är jag, vi pratar oavbrutet från Halland till Ystad.

Vad pratar vi om?

Vi pratar om konserten igår och vad musik gör med människor ., vi pratar om glädjen i att ha ett arbete man trivs med och då får jag veta att mannen är bilmekaniker och jag får veta hur mycket han tycker om sitt arbete och jag sneglar på hans stora händer där oljefläckarna nog aldrig riktigt går bort .., han berättar om sin unge chef som är så bra .., som kan det som mustaschmannen inte begriper sig på .. "ja, du vet .., allt det här datoriserade som finns i nyare bilar .., vi har mest BMW och Audi ..." och han berättar om sin uppväxt på Österlen, om pappan som var fiskare och önskade att sonen skulle ta vid .. men hur han, sonen, snart upptäckte att havet inte var hans cup of tea .., det blev traktorer och sedan hamnade han som bilmekaniker och ja, han tycker verkligen om sitt arbete!

Och vi pratar om Alzheimers sjukdom och mammor som blir förvirrade och när vi kör över Hallandsåsen och ser gräset som är grönt och frodigt vid sidan av vägen .., skrattar vi åt hur absurd tillvaron blir med föräldrar som är dementa.

Jag berättar om när min mamma sopade trottoaren med en vit toalettborste och hur jag sprang över gatan från lilla kvartersbutiken där jag då arbetade och sa ... "men snälla mamma .,. inte ska du väl borsta trottoaren med en toalettborste!" och hur mamma då tittade lite skamset på mig och sa ..,"men den är ju alldeles ren Eliza!"

Om sånt pratar vi.

Vi pratar också om fartkameror och förhållanden och detta att Börja Om och lära känna nya människor och jag frågar .., så där om han jämför sitt nuvarande förhållande med sitt förra .., och han säger att det är som natt och dag.

"Jag stod och mekade med nånting när jag såg henne komma in i verkstan .., hon skulle betala .. och jag gjorde mig ett ärende till kassan och tänkte genast att ..., ja, det var som kemi på nåt vis ... och aldrig har jag haft det bättre än nu och jag tänkte i morse att skillnaden nu, det är att jag bryr mig mera om att hon har det bra än hur jag har det själv ., det är liksom mera omtanke nu ...!" säger han och sneglar lite mot baksätet till där hans flickvän sover.

Och när vi passerar Skurup blir det prat om mc-resor ..., om bilar och Spanien och en krock i en rondell i Frankrike.

Det visar sig att mustaschmannen med dom stora händerna är Tvilling och mellanbror.

Hans flickvän fyller år på tisdag och är alltså Stenbock.

"Som jag själv då ..." säger jag och så blir det prat om det också och om bildningskomplex och begåvade människor och han nickar bakåt och säger att ..."hon är medlem i Mensa ..., ja, man märker det mest när vi spelar vissa spel .. hon är en jävla strateg, det är inte jag ...", säger han.

Två timmar knappt tar resan och när jag stiger ur bilen är jag alldeles inutivarm av den här känslan av att ha fått möta och ta del av en annan människas tankar om allt och ingenting och dela med sig och lyssna och helt enkelt vara medmänniska.

En liten stund att promenera tillsammans på livets stora allfartsväg.

Det är väl det som är själva meningen med livet.

Tror jag.

Fjärde-adventsfönstret ...

Röd pil = vackert fönster.
Prcikig pil: liten nyfiken hund.


.... visar min mormors föräldrahem i Sunnansjö i södra Lappland.

Om jag har förstått det hela rätt, så bodde här min mammas morfars svärföräldrar till att börja med .., och sedan han själv (mammas morfar) med fru och något barn, innan dom flyttade till Dikanäs, där han, P-O Hansson, blev småskolläare.

Fönstret, som är helt i min smak, - sååååå vackert -, är bara en del i bilden.

Man kan ju fundera över vad lilla hunden hette?

Så här var det.

För kanske en månad sedan frågade pensionatsvärden om jag ville göra honom, hans bästa kompis Lotta och deras vänner från Malmö sällskap till Halmstad Teater och lyssna till The Refreshments ., Sven Zetterberg, samt Louise Hoffsten.

Det ville jag.

Ikväll skulle det bli av.

Först tillbringade jag ett par timmar hos underbara vännen Anna-Karin som var lite halvrisig och därför skippades lunchen på Olssons Skafferi .., vi låg i stället på var sin soffa i hennes vardagsrum och hunden Frida gick mellan oss ..., levande ljus på bordet .., hembakta pepparkakor och kaffe ..., och tv: n visade skidsporter i alla de former.

Det kändes tryggt.

Hemtamt.

Jag är en sån som blir förfärligt nervös i vissa sammanhang och att "gå ut" på lokal och träffa människor som känner varandra sedan tjugo, trettio år tillbaka, men som jag inte har ett dugg kännedom om .., det gör mig lite svettig.

I vanliga fall är jag, precis som hästarna, ett flyktdjur.

Så många gånger under årens lopp har jag flytt .., men nu hade jag verkligen bestämt mig för att det här skulle jag klara av.

Och Bente i Norge pushade och skrev om Tankens Kraft och Anna-Karin looog och sa att det skulle gå bra och så hade jag ju verkligen bestämt mig.

Först blev det thaimat och sedan en stunds väntan inne på Halmstads Teater innan pv:s vänner dök upp och var jag orolig - ja, jätte - men det gick bra.

Det blev ös-rock-blues i ett par timmars tid och Sven Zetterberg är totalt underbar och ville jag ställa mig upp och hoppa och studsa .., ja, men gjorde jag det .., nej, jag satt stilla och vickade på tårna, för sån är ju bloggmadamen som aldrig ville gå i luciatåget när hon var yngre.

Mycket yngre.

Och sen efteråt .., när showen var slut och det var skivsignering utanför lokalen, då upptäckte jag en kund från affären hemma i Ystad och det finns inte ord för hur glad och lycklig jag blev .., det blev så hemtamt och nu får jag åka med dem hem i morgon och slipper en timme extra i restid ..., ja, och så ännu mera efteråt ...., kom en fråga om vi skulle följa med till pub och ta en öl och Samlad Tropp.

.........

Samlad Tropp.

Jag överlevde det med.

Mycket folk .., trevligt prat .., rara vänner ..., surr om Biltemas storsäljare .., filmer .., namnet på en skådespelerska och vi kom aldrig på det (Anne Reid i The Mother, var det ...) .., sånt som hände förr .., vem som hade abonnerat övre balkongen i puben .., ja, sånt.

Och sedan gick vi före de övriga och tog bilen till pensionatet.

Den som är tuff av sig redan sedan förut och aldrig känner sig nervös .., ja, ni förstår kanske inte .., men om det finns andra harhjärtade männinskor som är dubbel,- och trippelbottnade och inte räds att prata inför kungen, men blir orolig i andra, betydligt enklare sammanhag .,. ni kanske förstår?

Och nu på pensionatet.

Mannen som är värd har flera gånger påmint mig om den viktiga dagen som är idag .., ja, han har bett mig hurra och tycker minsann att jag borde påminna alla människor .., så det gör jag väl då.

Idag söndag har Thomas namnsdag.

Så är det.

Så var det.

Nu ska jag hoppa under täcket där världens snällaste pensionatsvärd ligger och väntar på kassörskan från sydöstra Skåne!

(Tack för alla kommentarer från inlägget här nedanför .., jag ska lägga ut dem alla när jag kommer hem.)

Lördag ...

Ösregn och grått i landet Halland.

En kaffebryggare sörrrrplar.

Pianoklink.

Melodikrysset.

Lockigt hår.

Sms-pling.

Lördagsfönstret ...

... finns i Arvidsjaur, tror jag.

Eftersom jag har glömt allt vad kameraattiraljer heter, så får det bli ett fönster i repris.

Att Jom tog bilden, förstår ni nog.

Och nu blir det frukost på pensionatet!

Bortaplan ..

Som vanligt är Öresundståget som ska ta oss passagerare från Malmö till Göteborg absolut fullsmockat med resenärer och från Malmö till Lund trängs jag med ett tjugotal andra resenärer som har inbillat sig att det kanske i "lågvagnen", den där man sitter elva och elva mot varandra .., möjligen ska finnas ett ledigt säte, men det gör det inte.

Efter stopp i Lund norpar jag mig en sittplats och det är ungefär samma lycka som att vinna på Lotto.

Intill mig en mamma och hennes dotter som har varit på semester eller bor i Turkiet.
Mitt emot mig en kvinna och en man i 30-årsåldern .., båda blonda, med ett otroligt giftastycke.
Mannen tar upp en stickad halsduk från sin ryggsäck och visar kvinnan att nånting har blivit fel och så får han utav henne en stoppnål och börjar helt enkelt att sy.

Paret verkar så lyckliga och harmoniska .., och på golvet står en stor shoppingkasse med texten Amsterdam.

En bit därifrån sitter två unga kvinnor; uppenbarligen ett par.
Dom löser korsord tillsammans.
Kånken-ryggsäck .., Fjällrävenjackor .. kort, stubbat hår.
Kyssar och kel.

Intill dem en ung man med rött hår .., brun manchesterjacka .., stickad halsduk och jeans.
Kortvuxen.
Han håller ett underligt föremål i handen .,. som ett hjul i trä .., med ett handtag i mitten.
Å, vad jag funderar vad detta är!!
Till slut kan jag inte bärga mig, utan frågar rakt ut.
"Jaha .., det är en sköld ...", förklarar den unge mannen som sover mest hela tiden.
Jag frågar om han tänker dra ut i krig .., men det ska han inte .., det är nån slags rollspel.

I Ängelholm uppenbarar sig serveringsvagnen.
Det är en rostfri historia med tre plan och liknar såna vagnar som finns på sjukhus och där vaser står på parad .., men här är det chips och salta nötter, vin och öl och smörgåsar.

Kvinnan som är säljare, är rundlagd och har snäv kjol och väst och så snart hon böjer sig ner kasar strumpbyxorna på henne och hon måste draaaaa till och ordna och ibland går hon ut på perrongen och hissar upp mer ordentligt (i Laholm, till exempel ...) och jag tänker att ååå, om hon hade fått ha en vid klänning som hon kan röra sig i och detta måste ju vara fasan själv, men kvinnan är glad och sprallig och duktig på att sälja och till mannen som kanske är från Somalia, säger hon att "han ska ta det försiktigt så han inte spiller varmt kaffe på sig!"

Mannens familj är slanka och tjusiga och har alla hilkor och det måste vara praktiskt .., inte behöver man bekymra sig om lockigt hår eller nåt sånt .., bara att dra hilkan om sig.

När klockan är nästan nio prick, rullar tåget in vid Halmstads Station.

"God Jul på dig!" säger kvinnan som har flugit med ett turkiskt flygbolag men talar göteborgska och jag säger också god jul och sedan är jag framme.

Kortläsaren har jag glömt i Ystad och minneskortet också och ni får allt tänka er själva hur det var.

Just så.

Men en härlig resa var det och i bilen, på väg till pensionatet, säger jag till mannen vid min sida att .., tänk dig själv ., allt det där blir som en film i min hjärna och det är nästan så att det känns som om huvudet ska sprängas .., inom loppet av tre timmar hinner man se och höra så mycket att det är nästan verkligen som en film!

Dagens glädjeämne ...

Och nu ska jag snart cykla till stationen och ta tåget till Malmö.
Eva på Frösön målade detta.


Lååånga köer i kassorna.
Framför mig två män som handlar godis i parti och minut och betalar med utländskt kort.

"Kasse ...?" frågar jag.

Mannen tittar frågande på mig.

"Kasse ...? Reklamufka ...?"

Det senare betyder kasse på polska och mannen strålar med hela ansiktet och en hel svärm med polska ord strömmar ur hans mun och han tittar på mig och säger ..."polska ..?"

"No, no .., bara reklamufka och Elzbieta ...!" svarar jag.

Då ler mannen med hela ansiktet och när han har packat sina varor klart ropar han högt och ljudligt nånting som slutar med Elzbieta och så vinkar han glatt.

"Vad betyder det ..?" frågar den rara Marianne som står i tur att betala .., hon har jobbat på apoteket i alla herrans år, men har nu gått i pension.

"Inte en aning .., kanske önskade han mig god jul .., eller trevlig helg ...?" svarar jag.

Glädjen sitter i länge efteråt.

Och nu är det fredag ...!

Bilden: människor som träffas.
Det var hos pensionatsvärdens storebror, det är hans hand som är längst nere till vänster.
Längst till höger ser ni handen som jag tycker så mycket om.
Och i mitten, en 54-årig bloggmadames skrynkliga hand.
Dom tre uppe är pv:s svägerska Lenas hand .., dottern Kajsa och så mannen från England som vikarierade som organist i den lilla småländska kyrkan och kom cyklande förbi på vägen, just när vi var där på besök ..., och Kajsa som i språngmarsch lämnade fikabordet .., rusade ut på vägen och rop-hojtade på den cyklande organisten ..., så där så att han skulle få fika, han med.


Och nästan direkt efter jobbet tar jag tåget till landet Halland.

Där väntar .., hopefully ..., en god middag .., i morgon blir det Olssons Skafferi tillsammans med den rara Anna-Karin .., senare på kvällen blues med Sven Zetterberg och Louise Hoffsten i Halmstad teater.., och sen är det söndag och dags att åka hem igen och då är sonen på hemmaplan!

Mycket att se fram emot, alltså.

Och nu ska jag susa iväg till affären .., det tycks vara regn och rusk ute.