lördag 28 februari 2009

Ännu mera ordergivning ...

Kapten Lintott har gått och lagt sig .., han ligger i sin pappas säng och plötsligt hör jag honom ropa kommendera att jag också ska komma upp .., ja, en liten stund, bara tills han har somnat, sen tillåts jag att gå ner igen.

Och jag går lydigt upp och lägger mig på hans mammas säng och eftersom jag inte är det minsta trött, tittar jag på tv, på en Wallanderfilm.

Hur mycket som helst känner jag igen mig från Ystad.

Ååå, där ju Kings Head, puben på min gata.

Då plötsligt upphäver lintotten sin stämma.

"Mormor! Stäng genast av ljudet! Jag kan inte sova!" kommenderar lintotten.

Men då får mormor nog.

"Hörru, vänd dig om och blunda du .., jag måste ju få höra vad dom säger ...., sov gott!" säger hon som är mormor.

Hon säger det ganska bestämt.

Och kan man tänka sig ..., lintotten somnar.

Se där.

Det gäller bara att visa sig bestämd.

Detta ska jag minsann praktisera när jag återvänder till jobbet.
Ordergivning ...

Vid åttatiden kommer Emma hem med sina kompisar, varav den ene är hennes pojkvän.

Innan alla kamraterna visar upp sig, tar Emma sin mormor åt sidan.

"Mormor .., nu vet du .., du får inte börja ...", säger hon bestämt.

Hon som är mormor nickar till bifall.

Nej, absolut inte.

Aldrig i livet att hon ska göra nåt sånt .., nej, hon ska sitta alldeles stilla i soffan.

Så det gör hon.

Med benen i kors.

Inte ett ord om vänsterhänder eller nånting annat.

Hur lydig som helst är hon.
Nytt sms .....kl. 20.47.


"Nervös.

Svårt att somna.

Puss."

Sms från Sälen ....



Kl. 19.24 lördagkväll.
Läggdags.
Täckning, fast med v, klockan tre i morgon, frukost halv fyra.
Avfärd halv fem.
Sedan kö till sex.
Laddning i bussen till halv åtta, ut i spåret .., värma upp .., av med överdragskläder.
Pang! där går skottet.
Nu är det nära.
Och jag tycker oerhört mycket om dig.
Vi hörs i morgon vid sextiden.
Kram.
***** Slut *********
Och bra läser han också ...


Nyhetsuppläsaren i kvällens Rapport, mannen med de stora glasögonen, han låter precis som en annan nyhetsuppläsare, nämligen den här mannen.
När Emil kollar på tv ....


Då ser det ut så här och allt händer inom loppet av femton minuter.


Disney Channel

Ishockey på nån sportkanal

Disney Channel

Trean

Ishockey - nedsläpp -

Disney Channel

Ishockey ...

Paus i hockeyn

Disney Channel

Trean ...

Fyran ...

Tv 4 sport

Hockey

Disney Channel


Zapp-zapp-zapp!!

Hans mormor får spader och hjärter.

Nästan.

Ett eftermiddagsfönster från ...



.... ja, även det från staden Sintra i Portugal.

Samma fönster finns lite längre ned på sidan .., då hette fotografen fru Manilat.

Nu är det herrn i huset som har tagit bilden.

Med två duvor, i stället för en.
Direktrapport från Vasaloppsspåret .....

Och så ringer telefonen.

Det är pensionatsvärden som är ute och provåker spåren inför morgondagens hallelujahändelse.

"Jag kan hälsa till alla i fan-cluben, speciellt till ordförande, madame Bente i Norge, att här är UNDERBART fint .., blå himmel med små tussiga moln (jag börjar tro att jag pratar med den hädangångne Bertil Perrolf ...) och spåren är fasta och fina som ...!"

Där avbryter jag den lyriske pensionatsvärden.

"Nädu, det där sista skriver jag inte .., då får dom det bekräftat att du har drabbats av gubbsjukan ....!" säger jag med ett leende.

Så det gör jag inte.

Skriver det.

Men allt är gott och väl och skidåkaren låter som den lyckligaste mannen i världen.

Ungefär.

Och här blir det kaffe, tillsammans med den rara Gunilla som kommer från Nybro i Småland, men har tillbringat tjugosju år i Stockholm.

Jodå.

Jag ska nog fånga hennes vänsterhand också.

Emma ....




Eller Emma Elisabet, om man ska vara riktigt petig.

Och det ska man ju.

"Nästa gång det är din tur att göra mormor sällskap utomlands, då får du ta med dig en kompis .., vi kanske kan resa till Dublin ett par dagar .., det skulle nog bli bra...?" säger jag.

"Ååå, ja, jättegärna!" säger Emma.

Ja, det gäller att planera riktigt noga.

Minst ett år i förväg.

Isabelle ...



Det här är Isabelle.

Isabelle är 11 år, men fyller 12 i april.

En trygg Oxe, alltså.

Hon har bruna ögon och utstrålar ett slags lugn.

Lillasyster .., med två äldre bröder.

En hund, Stella, finns också i familjen.

Isabelle har sovit över hos Emma och nu sitter vid kring matbordet och surrar lite.

"Vad är det roligaste du vet ..?" frågar jag.
Jo, det är att vara tillsammans med kompisarna ., och spela fotboll.

När jag ber henne beskriva sig själv med en, för henne, typisk egenskap .., funderar hon länge.

"Jag skulle säga att hon är glad .., liksom skrattig!" säger Emma.


Det spelar ingen roll hur jag än bär mig åt, så tippar bilden över åt fel håll.
Nu får den vara så här.
Det är i alla fall Isabelles hand.

När jag var tolv år, då minns jag tydligt att jag kände mig vuxen.

Tyvärr, var jag nog ensam om den uppfattningen.

Nu frågar jag om hon känner sig vuxen?

"Ja, det gör jag ...", svarar Isabelle.

Och vi pratar om bråk och sånt.

"Jag bråkar mest med mamma .., men det är egentligen bara om småsaker .., pappa har eget företag och är inte hemma så ofta .., dom har olika regler .., pappa vill ha mer ordning och reda liksom .., han blir t.ex sur när min storebror har lånat pappas skjorta utan att fråga .., sånt bryr sig inte mamma om", säger Isabelle och ler lite filurigt.

Om hon finge resa vart hon ville ..?

"Då skulle jag nog välja Italien .., vi har släkt där .., eller till USA .. dit vill jag också åka", säger hon.

Och på den där skalan från 1-10 .., hur bra trivs hon med tillvaron just nu?

"Njaaaa ..., det blir nog åtta", svarar den rara Isabelle.
Jag ÄLSKAR ordlekar.

Och på väg till affären upptäcker jag en skåpbil med dekaltexten:

"Kunnig hålleverantör".


Så f i n u r l i g t!!

Längtan ....


Samos,2007. Lintottens nacke.


Sent på kvällen när vi ligger intill varandra i stora dubbelsängen .., anar jag oråd.

"Men hur är det .., är du ledsen Emil ..?" frågar jag.

"Nääää ..., joo..., jag längtar efter mamma ..", säger han då.

Så jag drar honom närmare mig och vi pratar om det här med att längta ..., jag berättar lite om hur det är när man inte längre h a r någon mamma och fast man är mormor och femtiofem år, så känns det ibland ungefär som när man är nio år, ja, inuti alltså.

Lintottens varma högerhand i min.

Småprat.

"När du vaknar i morgonbitti, då kan du säga att ..., å, vad skönt, nu är det bara en dag kvar .., det går fort och förresten har din mamma namnsdag i morgon .., då är det Mariadagen", säger jag.

Efter en stund, som är ganska lång, somnar min sängkamrat.

Det blir en underlig natt med massor med drömmar.

Jag vrider och vänder mig .., lägger mig åt andra hållet .., stänger av elementet.

När klockan är sju, vaknar lintotten.

"Mor-mor ...? Mor-mor .., e ru vaken ..?" frågar han tyst.

"Mmmm ..., jo, jag är vaken ..", svarar jag.

"Mormor .., vet du .., du e världens bästa mor-mor!" säger lintotten då.

Då vänder jag på steken och ligger åt rätt håll och vi håller varandra i handen och lyssnar till klockradion som står på min sida .., och ute är det redan ljust och jag säger att jag ska åka till affären och köpa färskt bröd och nåt gott pålägg och från Emmas rum hörs fnitter från tre snart tolvåriga flickor och på det hela taget känns det som detta är en alldeles på alla sätt och vis underbar liten semester!

Lördagsfönstret ...



.... kommer från staden Sintra i Portugal.

Fotograf var i n t e herr ..., utan fru Manilat.

Ett härligt fönster, tycker bloggmadamen och säger stort tack!


//Men minsann att det står herrns namn där nere till höger. Jaså, det är så det går till ..-)

fredag 27 februari 2009

Och nu är det över.

Slut.

Finito.

Gun-Inger finns inte mera.


I sanning är livet skört.
Rapport från Sälen ...


Nu är busslasten med förväntansfulla skidåkare framme.

Pensionatsvärden, hans storebror och dennes dotter, åker alla för Ljungbypolisen, ja, man måste tydligen tillhöra en förening.

Nu ska nummerlappar inhämtas och diverse annat fixas. ("diverse annat" vet jag inte vad det är .., men jag antar att det är mer att göra än att hämta nummerlappen ..).

Jag berättar om SMHI:s väderleksprognos.

Motvind och snö.

"Ja, ja .., men jag ska inte ligga i täten och spåra ...",.säger åkare nummer 8002 lugnt.

Hans brorsdotter Kajsa lär ska åka iförd Spindelmannendräkt.

Jo, jo.

Utflykt ....


Gabriellas vänstra hand.
"Var är du ifrån ..? Du pratar precis som min faster, Eva .., ja, hon är från .., ja, Kalix, kanske?" säger Gabriella.


I busskuren, i väntan på buss nr 533, sitter en ung flicka.

Hon har ofattbart vackra ögon och betalar sin biljett via sms.
Lite småprat blir det, så där om hur det fungerar.

När bussen kommer, hinner den bara köra till nästa hållplats, så blir det haveri.

Chauffören pyser av ilska och ringer till nån slags sambandscentral.

"Du kan fetglömma att den går att fixa .., den här bussjävlen är stendöd och jag ska snart ha rast .., nej, dom får stiga av här ..!" säger han upprört.

Och vi får veta att busstrafiken om några dagar övergår i Arrivas regi och nu bryr sig den ordinarie ägaren inte ett skvatt om att hålla igång sina forden.

"Igår bogserades fyra bussar bort .., fy f-n, jag ska gå i pension!" säger den deppige chauffören.

Alltså får vi kliva av och invänta ny buss.

Det är då jag frågar flickan med dom vackra ögonen om jag får ta en bild av hennes vänsterhand?

Åååå, inga problem! säger hon.

Och jag får veta att hon heter Gabriella, är 14 år och Tvilling.
Lillasyster också.

På den där skalan .., hur hon trivs med tillvaron just nu .., funderar hon några sekunder.

"Ja, jag är jätteglad .., jag säger nog tio, ja, fast det här hände med bussen .., men jag tycker att livet är så spännande och så .., ja, så fick jag ju möta dig ..", säger hon varmt leende.

Jag har god lust att pussa henne på kinden.


Glöm inte att klicka på bilden ...

Sen blir det buss nr 47 till Skansen och Liljevalchs.

Lite bråttom har jag, då Emil vill vara hemma och jag ringer honom med ojämna mellanrum och kollar så att allt är okej.

Jodå.
Inga problem.

Vårsalongen vimlar av olika stilar.
Besökarna är mest människor i min ålder och uppåt.

I det första rummet hänger en fantastisk målning av en naken kvinna.
Konstnären är också kvinna och fråga mig inte om hennes namn.
Men åååå, så vilsam och vacker tavlan är!



De två äldre damerna har åkt med samma buss som jag själv.
Nu går vi ungefär samma runda.

Överlag faller jag mer för kvinnliga alster och man kan ju fråga sig varför?
Och där är helt ljuvliga fotografier i svartvitt, men dom är tagna av en man.



I lilla, lilla butiken hittar jag en kylskåpsmagnet som får mig att gapskratta - hööögt -!

Den blir min.


Vila ....

Och så promenad in till stan.

Jag promenerar längs Strandvägen och ser båtarna ligga och vänta på att träda i tjänst .., jag ser turister som studerar guideböcker och jag ser korvförsäljare.

Himlen är blå.

Solen flöööödar.

Ååååå, sicken ljuvlig dag!!










Rapport från Vasaloppsåkaren ....


Halv sju på morgonen är det avresa från Ljungby .., en busslast förväntansfulla skidåkare på väg mot Sälen.

Vid niotiden sms-piper det i min mobil.

"Nu är det snart dags för frukost i Skultorp. Oj, vad det är spännande!" skriver pensionatsvärden.

Har intresseföreningen noterat ..:?

Bra.

Och sekreteraren i skidåkarens fan-club beger sig snart in till Hufvudstaden för besök på Liljevalchs konsthall.

Olika äro våra intressen.
I dubbelsängen ...


Emil på min vänstra sida.

Alldeles uppfylld är jag av mormorsglädjen.

"Åååå Emil, jag tror att jag ska flytta upp hit, så kan ni sova över hos mormor ofta, ofta .., å, vad det skulle vara roligt!" säger jag.

"Men jag vill flytta till Skåne, till Meja, - du vet -, morfars hund ...", svarar lintotten.

Jaha, ja.

Brädad, är ordet.

Fredagsfönstret ..


"Hej Elisabet !

I helgen så besökte jag Stråsjö som ligger i Hälsingland och där finns det ett underbart medeltiskapell med fina fönster.
Det här är ett av dom.
Hoppas att du får användning av det .
Hälsningar Gunbritt."
// Tack! säger jag till Gunbritt!

torsdag 26 februari 2009

Kväller i ett annat land ...


"Mormor ..., du får inte somna före mig .....", säger kapten Lintott snällt.

Vi ligger tillsammans i dubbelsängen, han på sin pappas sida och jag på mammans.

I jämförelse med min smala säng hemma i Ystad, är detta som ett h a v.

Och jag drar täcket om mig och stryker lintotten över kinden ..., tv:n är påslagen och jag får se hur Leif från Skellefteå får en ny lever intransplanterad och jag tänker på hur skört livet är.

Eller kan vara.

Nej, verkligen ä r.

Och jag ler åt lintottens önskan om att jag inte ska somna före honom .., för precis så säger jag till pensionatsvärden när vi gör natt.

"Nu får du inte somna före mig .., snäääälla ...!"

Det är inte det att man är mörkrädd .., nej, det är mer det här att man då känner sig så ensam.

Men kapten Lintott, han somnar nästan bums och skellefteåmannen har fått sin nya lever och ute är det kolsvart och ljuden är annorlunda.

Från radhusgrannen hörs steg mot en trappa.

En pensionatsvärd ringer och berättar om skidvallning och tidig bussresa i morgonbitti.

Nu gäller uppladdning.

Från rummet intill ropar Emma godnatt.

Det känns gott att leva.

Ungefär så.