torsdag 7 maj 2009

"Åt å fram ..."



.... så ser mitt liv ut just nu.

"Åt å fram" från sydöstra Skåne till nordvästra Halland.

I morgon arbete från halv åtta till fem och så sexnollåttatåget till Malmö och byte och framme vid niotiden.

En helt ledig helg väntar.

Och Håkan Nessers tjocka kriminalroman.

Och lördagmorgon med äggröra och stekt bacon, så där som accompanjemang till Ring så spelar vi.

Det blir nog bra.

(En klicka-på-bild, tror jag bestämt. Från där jag tog bilden, är det kanske 10 minuters promenad, max, till pensionatet.)

En kommentar om hårt jobb ...


Och här har någon också mycket att göra.

På ett annat sätt.

I ett inlägg lite längre ner, berättar jag om hur knepigt det kan vara .,. det här att kanske flytta in till någon som redan har ett Färdigt Hem.

Alldeles enkelt är det inte.

Sakta mutar jag så där ..., ja, lite pö om pö ..., in lite revir på pensionatet.

Planterar blommor .., byter duk på bordet .., kommer med förslag .., får ett alldeles eget rum .., ja, sånt.

Det är apropå det som Cicki skriver följande:

Cicki sa...

Alltså! Jag blir så himla glad när jag läser om dig och PV och er kärlek. Eftersom jag själv är där sedan nio år tillbaka. Tänk att få uppleva kärleken en gång till när man blivit lite äldre och fattar vad det egentligen handlar om.

När jag flyttade ihop med sambon så bodde hans sextonåriga dotter där.

Inom ett år hade även den femtonåriga sonen kommit inflyttandes. Vi kämpade på så gott det gick. Barnen var mycket trasiga efter sitt liv hos mamman med knark och misshandel som ingredienser.

Det var jobbigt och jag kände att jag blev tokig om någon satt på min stol vid köksbordet och på min datorstol. Tills jag insåg att det var de enda ställena som jag kände verkligen var mina. Då kunde vi börja jobba med det.

När barnen flyttade efter ett antal år så valde vi också att flytta och reda oss ett gemensamt bo från grunden. Det är viktigt att man får ha sin egen plats någonstans. Kanske viktigare när man är lite äldre och levt ensam där allt bara varit ens egen.

Så långt det här blev. Ville egentligen säga att jag blir glad av er kärlek.

Och av din västerbottniska dialekt.

Själv är jag ju västernorrlänning i själ och hjärta.....:-)

På väg hem ...


Tre såna här skönheter plockade jag i slänten hos PV.


... tjorvar sig tåget mest hela tiden.

Är det inte signalfel så vi måste stanna, så är det stopp för att invänta ett mötande tåg.

Jag sitter på höger sida och får en ung man intill mig.

Inte ett ord säger vi till varandra under en timmes tid.

I Malmö står Ystadtåget och väntar på spår 12 och jag har inte lång tid på mig och läxar upp mig själv .., ååå, hur kunde jag glömma rabattkortet på pensionatet; nu får jag hoppas att tågvärden är på gott humör .., jag har nämligen köpt en biljett av Hallandstrafiken för 136 kronor ( i vanliga fall, med Skånetrafikens kort kostar en enkelresa 109:-, från Ystad till Halmstad .., tre timmar på tåg ...) och det visar sig att det är hon .., eller så är reglerna helt enkelt såna att det fungerar.

Således behöver jag i n t e betala en särskild avgift mellan Malmö och Ystad.

Vi passerar alla dom vanliga stationerna.

I vintras hittade pv på en ramsa för att enkelt komma ihåg dem: Örjan Persson (f.d. fotbollsspelare) och Strimma Svedberg ringer sällan Ystad.

Örjan = Östervärn
Persson = Persborg
och = Oxie
Strimma (legendarisk hockeyback från Timrå) = Svedala (hej LindaLotta!)
Svedberg = Skurup
ringer = Rydsgård
sällan = Svarte
Ystad = förstås Ystad

Själv hittade jag på det här .,. för att lära mig städerna på kuststräckan norrut.

"Lasse har fått vita kalsonger".

Laholm, Halmstad, Falkenberg, Varberg, Kungsbacka.

Sånt är finurligt, tycker jag.

Och så vid åttatiden är jag hemma igen.

Hungrig så jag nästan skakar .., och jag tänker på min tomma kyl och stannar till vid Österportgrillen och i mitt sinne har jag planerat att köpa en korv med bröd.

Det är vad jag har planerat.

Vad det blev?

En ostburgare med pommes och en mugg Coca Cola.

Å, hjälp så gott!!

Och nu är det hockey på tv:n och allt är som vanligt.
Nu är jag less ...!

Hostar och hostar.

Och hostar.

Inhalerar Pulmicort och nånting som heter Otix.

Tar hostmedicin.

Hostar så jag nästan kräks.

Det enda som verkligen hjälper är Vicks Honungstabletter.

På pensionatets matbord ...



Smala vaser är inget för bloggmadamen.

Så jag köper helt enkelt en liten blomkruka och fyller den med lite grönt och gult.

Och vitt.

Alltsammans står på en mjukt, mjukt gul duk som jag en gång har spillt vin på.

Mer än så behövs inte för att hjärtat ska börja picka av glädje.

(Jag menar förstås blommorna. Inte att spilla på duken ...)

Ojdå .....


Pelle. Mätt och belåten. Jo, jo.

På golvet ute på den inbyggda altanen, upptäcker jag massor av små hårtussar.

"Men hjälp, vad Pelle lossar hår!" säger jag förskräckt.

Och så kollar vi lite mer noga.

Eller pensionatsvärden kollar.

"Det här är inte katthår .., det är päls från en kanin ...", säger han saktmodigt.

Från en kanin?

Och jag tittar strängt på Pelle.

Jaha.

Nu förstår jag .., det är kanske därför han har sårskorpor i nacken och på huvudet.

Han har varit i slagsmål.

Och kanske ätit upp en liten söt kanin?

Hmmmmm ..

Idag för 33 år sedan ...



.... var det tänkt att jag skulle bli mamma för andra gången.

Så blev det inte.

Det skulle dröja ytterligare tre dagar.

Och på bordet hemma i Ystad ligger presenten till födelsedagsbarnet så fint inslagen, den som jag hade tänkt skicka med hennes pappa och hans Nya Fru som är på väg norrut, men se ..,. det kommer jag inte att hinna med.

Ajabaja, sicken miss.


Första gången jag kom hit till pensionatet (som ju inte är ett pensionat i ordets verkliga bemärkelse), bad jag att få ett alldeles eget rum, så där så det inte skulle kännas så pressande .., att man nödvändigtvis skulle bli förälskad i herr pensionatsvärden.

Det gick alldeles utmärkt.

Jag fick verkligen ett "eget rum" och det rummet, där man vaknar till morgonsol, det har mer som av bara farten varit "mitt", ja, i snart ett och ett halvt års tid.

Så småningom blev det även pensionatsvärdens.

Med bloggmadamen är det så, att för att bli riktigt trygg, måste hon först göra sig ett litet rede.

Precis så har det varit vid varje flytt.

Mitt ex gav sig omgående ut på långa rundor för att se vad omgivningen (Sollentuna, Kungsängen, Ystad ...) erbjöd .., själv ordnade jag med balkongen och blommorna och tog kvarter efter kvarter.

Det säger nog väldigt mycket om hur man är som människa.

Och nu när jag har varit här så många gånger och börjar känna mig mer som hemma ., då händer det ofattbara att jag ber att vi ska byta sovrum.

"Vi kan väl sova i det som är ditt riktiga sovrum ...?" frågar jag när hockeyn är slut och det är dags att göra natt.

Så det gör vi.

En riktig dubbelsäng finns där, med en glipa bred och djup som en ravin mellan madrasserna .., (ja, men nu är man kanske inte riktigt såååå het .. och förresten hostar jag så mycket ..) och där finns ett fönster med kvällssol och en varmt ("varmt"? heter det så ..?) gulfärgad tapet.

Dessutom finns där en alldeles ljufvlig liten sänglampa med små, små blommor på glaset.

Så ...., där, i det rummet, sover jag natten mot idag.

På andra sidan ravinen, ligger herr pensionatsvärden.

Och jo, det känns riktigt bra.

Dagens fönster ...



... ja, det finns inte så många fönster att ge sig på, när man befinner sig ute på landet.

Det får bli ett från pensionatet.

onsdag 6 maj 2009

Skriet från vildmarken ...

Så himla modig känner man sig inte.

Vill jag lova ...

Litet möte eller stort. Vi säger STORT.


Vid sextiden bestämmer vi oss för att gå en lång sväng vid havet.

Den här gången väljer vi att gå åt andra hållet .. med havet på vår vänstra sida.

Vägen går genom ett naturreservat och nu är det som allra, allra vackrast.


Pyttesmå violer som hela tiden vänder sig från kameran!

Tänk er stora sjok av små, små, små violer och där är blommande trift och några vita blommor som vi inte vet namnet på.

"Vi får ta en bild och fråga Mian ...", säger pv.

När vi har passerat båthamnen och tagit oss över två färistar, vandrar vi på nån slags hedmark.

Det är då vi ser spåren av islandshästarna.

På en skylt vid parkeringen meddelas att här går ett stort antal hästar fria sommartid och man behöver inte vara orolig, dom är snälla.

Och så ser vi dom ..., ett par hundra meter bort.

Pv räknar till tjugofyra löshästar och i samma stund vi ser dom, ser dom oss.

Ser ni dom framför er?



Tjugofyra hästar som kommer lunkande nerför hällarna och rakt mot oss!!

Det är inte långt ifrån att jag pinkar på mig.

Och vips, är dom omkring oss .., ja, som surrande flugor och jag fylls av inutivärme och blir så glad över att vi vågar stå kvar och vinden blåser och det är försommarkväll och livet är bara som bäst.

Just så är det.

Lediga-dags-fönstret ...

... finns på ett pensionat i landet Halland.

Ingela från Malå (som kan lägga text på sina filmer, ååå, jag ska gå en kurs hos henne när vi kommer hem i sommar!) säger i en kommentar att jag har fått mycket mörkare röst, men det är nog det här med hesheten.

I natt har jag hostat så mycket, så till slut lämnade jag sängvärmen intill pv och tog ett enkelrum i stället och där låg jag tillsammans med Pelle som tryckte sig nära-nära matte och jag strök honom över huvudet och hörde hur han spann och i det ögonblicket kände jag mig som den rikaste människan i världen.

Ungefär.

Insikt nr 143 ...

"Så underligt .., plötsligt kommer din sida upp direkt jag öppnar datorn ...?" säger pensionatsvärden häpet.

"Jaa .., vad har du i vanliga fall då ... för startsida, menar jag ...?" frågar bloggmadamen.

"Ingen speciell ...", svarar den något förvånade mannen.

"Ja, men då så .., då är det ju som bäst så här ...", säger bloggmadamen.

Jaha, ja.

Jag har en bestämd känsla av att pensionatsvärden tycker att någon börjar ta sig friheter.

Faktiskt.
Också nån slags insikt ...

Ösregn ute.

Ganska kyligt.

Men någon tar på sig regnkläder och cyklar två-och-en-halv-mil till jobbet.

Enkel väg.

Det är inte jag.

Skulle aldrig vara jag.

Nej, jag eldar i pannan, tar mig frukost (uppvärmda valnötsbröd, ost och pl.marm.09) och tittar på morgon-tv.

tisdag 5 maj 2009

Litet möte eller stort ...



Vi sitter mitt emot varandra, kvinnan och jag.

Hon är i min ålder, kanske?

Jag tittar ut genom fönstret .., hostar .., löser korsord .., allt medan kvinnan pysslar med ett sudoko.

Vid Ängelholm repar jag mod och frågar om vänsterhanden och kvinnan säger att det går bra.

Vad gör hon?

Vart är hon på väg?

Jo, i tjugo år har hon arbetat i fabrik, men nu, vid 55 års ålder (ja, det visar sig att vi är jämnåriga ...), bestämmer hon sig för att göra nånting helt annat.

Så hon tackar för sig på fabriken och pendlar nu från Halmstad till Malmö där hon studerar för att så småningom kunna arbeta som fotvårdsterapeut.

"Så modigt av dig!" säger jag och tänker på min egen situation.

Kvinnan säger att så modigt är det inte .., man måste en gång för alla bestämma sig .., det är det som är det svåraste .., att ta beslutet.

"Mitt största steg var ändå när jag flyttade från Rumänien till Sverige ..", säger kvinnan och ler varmt.

Hon är Fisk (pekar på sitt guldhalsband .., jaha, där syns två små fiskar på en berlock ...) .., endabarn .., och trivs med sitt liv.

Dessutom har hon vänster tumme upp när hon knäpper händerna som till bön, men det gissade jag .., är man en hejare på sudoko borde man vara av det mer analytiska slaget.

Eva på Frösön sa...

Uppbrott, kan vara svåra och skrämmande.
Man tar ett jätteskutt ut i det okända.
Oftast blir det så bra.

Att våga ta språnget kräver mod, mycket mod.

Och jag är glad över alla dessa modiga människor som vågar göra något annat av sina liv, som inte stannar kvar i det gamla för de tror att de måste eller för att de inte vågar göra något annat.

Lycka till önskar jag alla modiga människor som vågar hoppa!

Annela sa...
Det kunde varit jag - fisk, enda barn och uppbrott i 50-årsåldern!


londongirl sa...

När min kära syster var 55 år så bröt hon upp från sitt jobb i service-branschen.

Hon hade arbetat i en liten trevlig tobaksaffär i massor av år. Hade en kundkrets som älskade henne.

Men plötsligt ville hon något mer... så hon gick kurser och började arbeta på ett dagcenter med handikappade människor.
Det visade sig att hon var som klippt och skuren för det jobbet! En naturbegåvning.

Hon såg sen till att halva vår släkt hemma i Nynäshamn blev kontaktpersoner till olika människor med handikapp. :-)

Hennes beslut blev till glädje för så många...

Det skulle det bli om du och PV verkligen satte igång med ett bed-and-breakfast också! :-)

Prat och prat

Dom två männen kliver på i Malmö och sitter snett vid sidan om mig.

Prick hela tiden pratar dom.

Och skrattar.

Det är nån slags ryska eller kanske är männen från något baltiskt land?

Arbetarhänder.

Jeans.

Var sin ryggsäck.

På väg ...

Nu är det som allra vackrast.

Blommande rapsfält och harpaltar som skuttar i raketfart över åkrarna.

På väg till landet Halland ...


(Nej, jag lyckas aldrig drapera sjalen så där vackert som många andra gör ...)

Och det viktigaste är på plats.

Herr Canon, laddaren, kortläsaren, min älsklingsparfym, pennan .., DN (tack du underbare Rexxie för 3-månadersprenumeration till superlågt pris!) ..., mobilen ..,där finns inhalator och Ramipril och hostmedicin utifallatt ...(jag tänker på medresenärerna) ... och korsord och läppstiftet, det där nya som smakar så gott.

Nu ska jag bara svänga förbi bokhandeln, så är allt klart för att kliva ombord på pågatåget som lämnar stationen 18.08 pip.

Det känns bra.

Två helt lediga dagar.

Som en liten semester blir det.

Dagens skörd ...


Upphittad i kundkorg.
Bloggmadamen blir glad och ler för sig själv när hon tittar på lappen.


Ett syskonpar storhandlar till sin mamma.
Flickan har det längsta hår jag har skådat på en människa!
"Åååå, så fint!" säger jag och drar med handen över det mörka hårsvallet.



På golvet, nedanför kassan, ligger en grön inköpslista.

Den här.

"Övrigt att notera från resan; Två barn börjar gråta då de ser mig. På den positiva sidan kan noteras att ett barn börjar skratta. "


Bild: herr äventyraren Jom Manilat, som förstås heter nånting helt annat.
Så där på riktigt.
Jag har inte frågat honom om jag får låna bilden, men jag tror att han säger "ja".

Åååå, ni glömmer väl inte att titta in hos denne underbare och filurige bloggare som så livfullt berättar om sina äventyr långt-bort-i-världen!!

På en sån här anordning (se bilden) satt herr skribenten och jag loooog mest hela tiden när jag läste om detta spektakel till transportmedel.

För den som möjligen inte känner till honom .., här finns han, Jom från Arvidsjaur!

Skutta dit och läs!

Man blir s å å å å glad!

Glad blir man också av det här inlägget.

Jag vet varför.

Lyssna till hennes "l" och alla "tje-ljuden" som är så välbekanta för en västerbottning i förskingringen.

"Tjosken" .., "tjoln". (kiosken och kjolen ...).

Under min första höst som ensamseglare mötte jag en stilig man från Tornedalen och den mannen kunde konsten att förföra med hemifrån-tje-ljuden. Nu går det lika bra med småländska. Man kan bli förförd av "tåsk" och "spottspegelen" också.

Bara så ni vet.

Tisdagsfönstret ...



... är mitt.

Den är lilla lägenheten har en gång i världen varit en blomsterhandel och kanske är det därför som fröknarna Pelargonia blir så frodiga?

Längst till höger är ett exemplar som blommar med två olika färger .., jag planterade sticklingar och tänkte väl kanske inte på vilka som kom tillsammans och nu spelar det heller ingen roll.

Den är fin, den med.

Och Mian .., i den lilla lerkrukan t.v. .., där finns det nu tre ludna små blad .., det är skotten som kom från dig.

måndag 4 maj 2009

Nu fattas snart bara käppen ....


Efter besöket på vårdcentralen, inhalerar jag cortison och lite annat.

Två små manicker står på min diskbänk och båda har kommit till användning.

Det gäller att vrida fram rätt dos och efteråt ska man skölja munnen, annars kan man drabbas av svamp.

Vilken sorts svamp det handlar om, sägs inte.

Min störstasyster inhalerar minsann också.

Och min systerdotter.

Och min moster.

Man kanske får skylla på släkten ...?

Om Viggo, Anna och Annika.


Målning av Viggo Johansen. "Konstnärens hustru arrangerar blommor, 1884."
Målningen till höger: "Blinde-Christian i dörren till sitt hus."

När kommentatorsmadamen "virriga annie" i helgen kom på besök, då hade hon med sig ett rosa-vit-prickigt paket med ett innehåll som sannerligen gjorde hjärtat saligt!

Å, där .., bakom allt det prickiga, dolde sig en bok om Skagenmålarna!

Annika hade nämligen läst ett inlägg här på sidan där jag berättade om min kärlek för den danska konstnärinnan Anna Ancher, gift med den betydligt mer berömde Michael Ancher.

Men det har hela tiden varit Annas målningar som jag har fallit pladask för.

Dom två målningarna här under, är målade av just den kvinnan.


Och när jag tittar på den här gumman .., så tänker jag på min mamma.
Anna målade.


Många av Anna Anchers motiv kretsar kring fönster och det kan man kanske förstå .., det var förstås den ljusaste platsen i hemmet?

Boken som är stor och härlig .., tar upp även övriga skagenmålare.

Kröyer förstås .., bara såååå underbar .., och Viggo Johansen och en helt fantastisk Oscar Björk!

Gissa, hur många timmar med ligga-på-soffan-och-njuta-av-bilderna jag kommer att ha!!

Sicken glädje!

I love them!



Vid elvatiden idag slår jag mig ner i vårdcentralens väntrum.

Det ska tas ett blodprov för att kolla hur mina njurar svarar på medicinen och nu sitter jag där och bläddrar lite förstrött i en tidning, allt medan patienter kommer och går.

"Goförmiddag allesamman!" säger en stor och rundmagad man i min ålder.

"Goförmiddag ...", svarar vi andra.

Och prick alla som kommer hälsar på oss övriga och det är mycket prat och lite skratt och jag tänker, medan jag sitter där .., att faktiskt älskar jag skåningarna nåt så helt ofattbart mycket och inte för mitt liv förstår jag hur hallänningar ska kunna vara lika underbara, nä, det förstår jag bara inte!

Jag har aldrig i hela mitt liv mött så många varma, pratglada, öppna, generösa människor som ystadborna!

Men så tänker jag .., jo, men när vi flyttade från Malå, då kände jag precis samma sak .., åååå, jag grät floder i bilen när det var dags att ge sig av och hur skulle jag någonsin kunna tycka så mycket om några nya kunder, som dom hemmavid?

Och tänk, att det var inga som helst problem!

Ibland funderar jag över vad det är som gör att jag trivs så bra med människorna här nere i sydöstra Skåne?

Jag tror, men är inte säker .., att det kanske är det här lite "bonniga" .., det här enkla sättet att vara .., att människor känns genuina.

Kanske.

Och så att dom är så otroligt artiga och vänliga.

Mest det.

En glädje är det att bo här i alla fall.

Så är det.

Två måndagsfönster ...


... finns i mitt vardagsrum och speglar sig i älsklingskrukan.

Fönstret mot sydöst gömde sig noga.

söndag 3 maj 2009

Sånt man blir glad av ....



"Hej Elisabet!

Såg precis de växter du fann igår.

Här en bild på vad jag plockade igår strax utanför Lund.

Buketten är cirka 10 centiometer hög och Höganäskruset är av miniformat.

Gökärt, (back-?)smörblomma, humleblomster och så den vita som jag tror kan vara ängsbräsma.

Aldrig har jag förut plockat dessa växter så tidigt på säsongen.

Hälsar farmor Agneta."


// Tack snälla rara! säger jag.

Livet i stan ...




Klockan närmar sig 22.30.

Och nu tänker jag gå och lägga mig.
In i dimman ....

Plötsligt blir det strömavbrott i affären.

Kolsvart.

Och tyst.

Inget surr från frysar och kylar .. inget blippande.

Kassan går på ett reservbatteri och jag slår in varor och ber kunderna att putta iväg varorna, för kassabandet fungerar förstås inte.

Dom som betalar med kort får visa legitimation.

Ung flicka i 25-årsåldern gör just det och jag tittar på bilden.

"Burman som efternamn ...? Det låter som om du vore hemifrån ...?" säger jag.

Jodå.

Så är det.

"Min pappa kommer från Storuman ...", säger flickan Burman och ler vänligt.

Ser man på.
Klockan 21.53.

Nu är festen igång igen.

Jag tar mig en tunnbrödmacka som tröst.
Home sweet home ...


När klockan är kvart i åtta och jag just har varit över till lilla kvartersbutiken gatan, får jag nog.

Då knackar jag på fönstret till grannen som bor dörr-i-dörr med mig och där festen pågår för fullt.

Det har den nu gjort sedan igårkväll och basljudet når garanterat runt kvarteret!

En ung man som inte är grannen tittar ut genom fönstret .., han har simmig blick och är helt klart påverkad och jag säger att nu får det vara nock ... och jag berättar om natten med nästan-ingen-sömn och om lyckan i att få komma hem och vila och då visar det sig att eländet bara fortsätter och jag förklarar hur in-i-helsicke-trött-jag-är och att jag dör om det här pågår även i natt.

Den unge mannen sluddrar nånting om att "då kommer du att bli glad, för vi drar nu ..." och jag tänker att det ska man förstås tro på.

Men så blir det.

Musiken tystnar.

En stund senare ser jag tre unga män vingla omkring på trottoaren och utdela bensparkar i luften och jag ber till högre makter att detta måtte vara slutet på eländet.

Det bästa som finns ....



Igår på väg hem från stranden ...., Förgätmigej .., knoppiga syréner .., rosenribs .., och några små, små kvistar med blommande spirea ..., och sedan sätts allt detta underbara i älsklingskrukan som en gång inhandlades på hemslöjdsutställningen i Vormsele ..., ååå, sicken glädje!

Sicken ofattbar glädje.

Just så.

Hem ljufva hem ...



Kvart i två är arbetsdagen tillända.

Äntligen!

Ögonen är grusiga av för lite sömn.

Åååå, nu ska det bli skönt med lugn och ro.

Soffan Ektorp och Dagens Nyheter.

Det är tanken det.
Tre timmars sömn .....


... blev det i natt.

Festdeltagarna tog taxi vid kvart över ett, därefter stod en man och mobiltelefonpratade utanför min dörr i en timmes tid och jag kunde omöjligen somna om.

Och nu är klockan halv åtta och jag ska cykla iväg till affären.

Gissa, vad jag längtar till!

Jo, på tisdagnatt ska jag sova i ett rum i landet Halland.

Söndagsfönstret ...



... finns i Blentarps kyrka, inte många mil från Ystad.

lördag 2 maj 2009

Öronproppar hitåt ....!


Lördagkväll kl.22.50
Jag riktar kameran ut mot farstun.


I landet Halland, i ett gult hus som kallas för pensionatet, där är det alldeles tyst när man går och lägger sig.

Alldeles, alldeles tyst.

Här hos mig, i stan, är det aningen annorlunda.

Om man säger så.

Uppdatering kl. 00.50.

Ett helvetes oljud!

Jag har haft öronproppar och radion påslagen och ändå har det dåååånat.

Nu gick jag in och sade ifrån.

Ångerfyllt födelsedagsbarn kom ut och bad om ursäkt och faktiskt .., ljudet dämpades!


På stranden ...



Efter jobbet kommer Annika från Kävlinge.

Åååå, vi vandrar ner till stranden och äter allt det goda och det är hur underbart som helst!

Och jag tänker så här, medan vi sitter där med solen lite snett från höger .., att åååå, vilken glädje och vilken ynnest att få lära känna nya människor när man är fem år från sextio.

Eller fem år från femtio ..-)

Så där sitter vi och pratar om slump eller öde (svaret blir att det finns nån slags mening .., om det pratar vi ganska länge ...) och allt möjligt hinner vi surra om och det känns bara bra.

Två e n o r m t långa fågelssträck kommer från väster och jag försöker fånga dem på bild, men det blir platt fall; rakt ingenting.

Vi bara sitter där och g a p a r av förvåning och nån slags hänförelse.

Hundratals fåglar är det!

Eftermiddag ...



... och om en halvtimme eller så kommer Annika från Kävlinge och det ska bli så roligt!

I ugnen gräddar jag just nu baguetter .., som ska fyllas med salami, brieost och blå druvor och så blir det kaffe i termos och sist av allt en promenad ner till havet och stranden.

Just längs den här lilla slingervägen, den på bilden.

Och solen flödar och det är ganska så varmt och skönt, men anoraken får göra mig sällskap i ryggsäcken.

Något bad blir det i n t e.

Hostan har nämligen inte alls givit upp och ibland låter det som om jag har astma.

Nåja.

Det blir nog bra vad det lider.

Lördagsfönstret ...



Efter nästan exakt tre timmars tågresande ..., från Halmstad i norr till Ystad i söder ., rullar tåget in längs Österleden eller i alla fall: vid sidan om.

Då är jag hemma.

Resan kostar 109 kronor enkel väg och det tycker jag är jättebilligt.

Till vänster i bild syns Ystads oerhört vackra teater.

På höger sida om tåget ligger havet.

fredag 1 maj 2009

Från Hasse i Ö-vik ....



... kommer den här bilden.

Så här skriver den nyblivne pensionären från Ångermanland:

"Hej Elisabet.

Lite nostalgi från förra sommaren.

Den här stenen finnes i Ammarnäsfjällen

Hasse."

(Detta är definitivt en klicka-på-bild ...).

Nära havet ...



... blir jag stående och tittar på alla fasttejpade meddelanden, där på anslagstavlan.

Det är sommarhus för uthyrning under högsäsong och det är städning av stranden och en orkester som erbjuder sina tjänster.

Jag ä l s k a r anslagstavlor.

Nånting så otroligt finurligt ...


Klicka gärna ...
Det lilla hotellet finns i Flensburg, Tyskland.


"Hej du fina Elisabet!

Först: Jag skickar med ett foto på en rolig och väldigt fin 'grej' mina föräldrar har i sin trädgård.

På tyska heter det 'Hummelhotel' vilket du säkert kan översätta själv: humlehotell.

Det var full aktivitet både framför och i det, kul att sitta och titta på...

Humlor och bin flög in och ut i en strid ström men vad jag förstår så dras inte getingarna dit..

Varma kramar Annika."

Upphittat ...



Rar ung kvinna i 35-årsåldern kanske, håller i lappen och jag frågar om hon kan tänka sig ...?

Det kan hon.

Det visar sig att kvinnan är uppvuxen utanför Vasa i Finland.

Tänk er nu "tjungande finska".

"Jo, jag kommer från Österbotten och jag förmodar att du har dina rötter i Västerbotten .., på andra sidan Kvarken ...?" säger hon leende.

Det känns som nån slags samhörighet.

Kvinnan visar sig heta Christina och är Vattuman.



"Ska du ha inköpslistan ...?" frågar hemtjänstdamen som är i min ålder.

"Åååå, ängel!" säger jag.

Lappen är skriven av en kvinna från Hälsingland, men ystadbo sedan många år tillbaka.



"Tjena Bettan ..., jobbar du alltid .., eller har du sovit här i natt ..?" frågar Sven.

Han är så glad och lycklig, för nu har dottern kommit hem på besök.

I vanliga fall bor hon utanför Björneborg i södra Finland, närmare bestämt i Pori, dit hon flyttade när Kärleken med stort K slog till.

Nu har hon lärt sig finska och har två små pojkar; det är väl dom ska få mumsa på chipsen som morfar har skrivit upp på listan?
Den skånska lagen ...


Om man bor i Skåne och nära havet, då vet man i alla fall en sak.

Jo, att om man cyklar till jobbet i ruskig motvind,

då ...., har man .., lika ruskig motvind när det är dags för hemfärd.

För då har vinden nämligen vänt.

Fredagsfönstret ...


... hittade jag i den vackra och oerhört idylliska staden Alingsås.

Har ni inte varit där, så rekommenderar jag verkligen ett besök!

torsdag 30 april 2009

Överstökat ..


På stranden i Haverdal, inte långt från vandrarhemmet.


Nästan hela dagen, från klockan elva tills vi stänger klockan åtta, står jag bakom kassan.

När klockan var fem i morse var det väckning och man borde ha varit förbi av trötthet, men icke, sa Nicke.

Det har gått hur bra som helst!

Och efter stängning fick Emelie och jag själv ta oss an kassabiten .., räkna tuggummin, kondomer, alla tidningar, böcker, dvd-filmer, rakblad, tjugoen tusen plastkassar och kanske femton tusen av papperskassarna (då är man tacksam över att multiplikationstabellen sitter som den ska och att huvudräkning inte är ens sämsta ämne ...) och plötsligt medan man koncentrerar sig på rad 3 i tidningshyllan kommer nån och frågar om nånting och vips, har man glömt bort sig och måste gå bakåt i terminalen för att se var man var.

"Få se nu ..,. tio gånger 36.90 ..., vad kan det ha varit för tidning ...?" och så står man där och sliter sitt hår.

I halvtid bjuder chefen på grillat med potatissallad.

När klockan är nästan halv elva eller mer än så, tackar jag för mig och cyklar hemåt.

Karina kör för ovanlighetens skull bil .., Helene ska åka hem till Svedala och upp igen fem imorgonbitti för återresa och fredagsjobb ... och Magnus som ofta blir dagens hjälte när han fixar våra kassadatorer, han kör hem till katten som har blivit överkörd och fått sitt bäcken krossat.

Till Tomelilla susar Anna och Cowboy-Maria iväg .., Maria H till Köpingebro .., några bor här i stan och chefen i Nybrostrand, lite närmare Österlen men bara lite.

Det har gått bra.

Nu hoppas man bara att det dröjer länge till nästa gång.

Dagens fönster ...



Klockan är någon minut över tio när tåget sakta rullar in i Ystad.

Medan jag har varit borta har kastanjerna slagit ut.

Och om en timme ska jag vara på plats bakom kassan och ikväll blir det inventering och säkert inte hemgång förrän vid tio, elvatiden.

Så kan man också fira Valborgsmässoafton.

onsdag 29 april 2009

Kvällsdopp eller inte ...?

Resultatet ....?

Jo, en av oss sprang glatt ut i lågvattnet .., kastade sig frustande i vågorna .., dök .., och kom upp igen.

Ni kan ju gissa vem ...

Och nu är frågan: doppade han sig ..:?

Onsdagkväll vid sjutiden.

Vi har kört till Steninge för att dels hämta en vildkaprifol och dels för att ta ett kvällsdopp.

Ett kvällsdopp i slutet av april.

Det är tanken det.

På tillbakavägen småpratar jag med den här mannen och hans hustru.(Ja, textförfattaren. Han lär bo här i trakten, eller rent av i Steninge.)

Två födelsedagsbarn ...



Just idag skulle min mamma ha fyllt 88 år.

På bilden sitter hon och plirtittar lite filurigt på Anders .., ååå, jag blir alltid så glad av den bilden,
för den visar mamma som jag minns henne; glad och lite ..., ja, med glimten i ögat.

Om det alls är möjligt att läsa bloggar från himlen, så hoppas jag att hon gör det.

Och då säger jag: "Grattis mamma!"


Karta förfärdigad av han som idag blir 12 år.

En annan som fyller år, är ellis glade son, han som allmänt kallas Junioren, ja, i bloggen.

Han blir hela tolv år idag.

Så här skrev jag när vi ifjolsomras hade besökt lindalotta och hennes Micke och bettankax.

"Den västmanländske junioren är en trevlig prick!

Nästan hela kvällen; ja, medan vi diskuterar detta med daddlar eller daaadlar och ordningsbetygens vara eller icke vara .., Bob Dylan och Brogrens Orkester eller Proviva kontra Öresundsfil och orimligt långa mejeritransporter .., ägnar Junioren sig åt att rita en karta och jag ber att få den signerad och så ska den så småningom inramas och hängas upp på min vita vägg.

På kartan kan man finna små ställen som heter Flower Paradise .., Mews Home/The Rainbow Cloud .., Rayquazas Mountain och Aron´s houses."

Och här kommer ett stoooort grattis till Junioren från mig, från pv och från Pelle!!

Lediga-dags-fönstret ...


Nästan så här såg det ut igårkväll.
Blommande rapsfält!
Bilden togs för ett par år sedan.
Känner ni den söta rapsdoften ...?

Ni glömmer väl inte att läsa om Joms öden och äventyr i Asien!

Nu har han minsann varit och fått sig en omgång massage av en vacker dam.

Och så här svarade ni ....


Ja, jag hittade ingen lämplig bild .., det får bli mina sandaler ..-)

Så här hade jag skrivit:

"Om ni kom fram till programledaren i Ring-så-spelar-vi någon vacker lördagmorgon .., vilken låt skulle ni välja att få spelad då ...?"


PV svarade så här. (Varför just den? frågade jag. Jo, han tycker att den är så fin. För mig betyder det skoldans i Adaks Folkets Hus. Möjligen Kriberg. Sista dansen.)


Bloggmadamen så här.
( Fast kanske inte med just den här spelglade mannen, utan med Chris Barber, men jag hittar ingen bra inspelning av honom. Den här låten gör mig GLAD. Jag hörde den första gången en lördagmorgon på 70-talet när vi bodde i Kungsängen utanför Stockholm. Jag var på väg till arbetet .., hörde musiken .., skruvade upp ljudet och parkerade bilen vid sidan av vägen. Lyssnade. Njöt!)


Monet sa...
Jag förflyttar mig gärna en stund från mina vackra blomster och tar en kopp TE om det går bra? I landet Halland med 25-gradig värme låter det trevligt att vara.
Och min favorit är nog ändå "Stand by me"!

Ellis sa...

Oj, det var en svår fråga.

Det beror på dag och humör, jag har en evighetslång lista med sådana riktiga storfavoriter.

Den här älskar jag
Och den här.
Och den här ...
Och den här ....

Vonkis sa...
Oj vad svårt. Av nostalgiska orsaker skulle det nog bli den här.

mossfolk sa...
Klurigt, det finns ju såååå många bra. Men den här står helt klart högt på listan.

annannan sa...
Å Wild Cat Blues är ju den perfekta Ring-så-spelar-vi-låten!

Love, literature and gardening sa...
Jag håller med pv!! Det här är stor musik - inte "sista dansen"...

Rexxie sa...
Just nu den här.

Carina sa...
För njutningen!

annannan igen sa...
Vid närmare eftertanke skulle jag önska Povel Ramels Digga Darwin, ty:

1. man blir alltid glad av Povel
2. jag har aldrig hört den
3. texten är suverän
4. vi i biologibranschen firar Darwins 200-årsjubileum
5. både Darwin och Povel är värda att fira vartenda år och varenda dag

Anitha sa...

Adaks Folkets Hus revs i onsdags.
(Apropå bloggmadamens svar ....)


Tack till alla underbara, rara, goa bloggvänner som tog er tid att svara och komma med länkar!

Som tack får ni alla sitta i solskenet här ute .., vi säger väl om en timme, och dricka kaffe med bloggmadamen och med pelle.

Har ni tur finns där några god gifflar också.
Upplysningsvis ....


Det lär ska bli upp mot tjugofem grader varmt i landet Halland idag.

Tjugofem grader.

Just det.

Och i landet Halland befinner jag mig.

Bara så ni vet.

tisdag 28 april 2009

Och så på tåget igen ...


Mitt emot mig sitter en kvinna och rättar prov i konsumentekonomi.
Efter en stunds tvekan frågar jag om jag får ta en bild av hennes händer?
"Ja, det går bra ...", svarar kvinnan när hon tänkt efter en stund.
Just så mycket mera prat blir det inte.


Tänk er själva ..., blommande rapsfält .., körsbärsträd .., hägg .., kossor på grönbete .., en katt som springer i raketfart mot en träddunge när tåget kommer ..., havet till vänster .., solen på väg ner .., en kvinna som talar i mobiltelefon och en man snett till vänster som löser korsord.

Tänk er illgröna gräsmattor .., småflickslag som tränar fotboll ..., en ung pojke som cyklar iväg med ett fiskespö i ena handen ..., och samhällen som passerar revy.

Åkarp .., Kävlinge .., Lund .., Landskrona .. Helsingborg .., Ängelholm .., Båstad .., Laholm.

När klockan är fem i nio, saktar tåget in på stationen i Halmstad.

Hattparad och småprat


Mammas hand.
För lite drygt ett år sedan.

Efter besöket på Åhléns tittar jag in på Ejdern, gruppboendet för Alzheimerpatienter där mamma tillbringade så många år.

Det känns som ..., som att komma hem.

Och jag slår mig ner i en röd fåtölj och till min glädje är det bekant personal som arbetar .., det är Marie som var min kontaktperson när det gällde mamma och det är Ingrid (båda så helt underbart rara och fina!) och där är alla patienterna .., där är den långa och ståtliga Inger som nu sitter i rullstol och vid bordet sitter lilla Majken som, den morgonen när mamma just hade dött och jag högt grät ut min förtvivlan,om och om igen sa ..."men vad är det som har hänt ...! säg mig .,. vad är det som har hänt ...!" och där är Czezlawa som är uppvuxen i Polen och som alltid har tyckt så mycket om att dansa, nu sitter hon rakt upp och ner på en stol och nästan-sover.

I soffan intill mig sitter en kvinna som jag inte alls känner igen.
Jag tar henne i hand och presenterar mig och då tittar hon på mig med allvarsam blick.

"Ja, jag heter Inga ...", säger hon.

Just idag har Marie och Ingrid varit så påhittiga .., jo, dom eller någon annan i personalen har köpt vackra hattar och nästan utklädningskläder som dom allra piggaste har fått ta på sig .., så när jag kommer in i allrummet som också är köket .., så sitter damerna där med urtjusiga hattar med långa fjädrar på och Emmy, som en gång i livet arbetade i en Konsumbutik (det skojar vi ofta om .,. att Ica är bättre .., men det tycker ju inte hon ...), hon sitter där så tjusig i en vacker dräkt och med en grön svepande hatt på huvudet.

Man kunde tro att detta är Jägersro och hattparad!

Och Marie berättar att först har det varit lite gympa, sedan detta med Fina Kläderna.

Åååå, vilken UNDERBAR personal!!

Och jag sitter där med benen i kors och berättar om hur livet är just nu; att jag ännu åker fram och tillbaka till landet Halland .., att jag ångrar bittert att mamma hamnade i minneslund och inte i en riktig grav eller åtminstone, att inte urnan sattes på ett Bestämt Ställe, för som det nu är känner jag mig bara vilsen när jag, alldeles för sällan, besöker kyrkogården.

Var är hon?

Nu, mer än någonsin, förstår jag vikten av att ha en plats att gå till.

Det må vara hur ologiskt som helst, men det är så det känns.

I kanske en timmes tid blir jag där.

Ååå, det känns så hemtamt och vardagligt och jag tänker att Ejdern under så många år var en del av mitt liv ..,och att den känslan sitter kvar.

Det här är första gången jag tittar in som gråten inte sitter i halsen.

Det känns bra.

Så där som att livet har gått vidare.

Sånt som smittar ...


På stranden på Råå, i Helsingborg.
Böjer man sig ner, kan man hitta vad som helst.
En tappad fjäder, t.ex.
Bloggmadamen tog bilden.

Det blir en bra dag på jobbet.

Medan jag gör i ordning kassorna och fyller på tobak, tidningar och bärkassar, hör jag Malin och Maria kvitterprata och skratta borta vid frukten.

Lass efter lass med frukt och grönsaker drar dom in och diskarna fylls upp och jag hör deras glada surr mest hela tiden och jag blir så glad själv.

Inutivarm.

Deras glädje smittar.

Precis så är det, ja, Malin och Maria blir till mentala doppvärmare den här morgonen.

Och vid tjugo i nio äter vi frukost .., det är Magnus, Lasse, Maria, Malin, chefen och jag själv och efterhand kommer också Karina, Rickard och Anna.

Anna kommer från Östergötland och är, förutom bloggmadamen, den enda som inte pratar skånska.

Ja, och så chefen förstås.

Han kommer från Gotland och säger "mi" i stället för "mig".

Nu är klockan fyra på eftermiddagen och jag ska cykla till Åhléns och tvärsvänga in på gruppboendet där mamma tillbringade hela sju år .., och när klockan är åtta minuter över sex tar jag tåget till Malmö och byter där till Öresundståg och anländer, hopefully, till Halmstad vid nio.

Hem igen på torsdagmorgon.

Fram till midsommar, då min semester börjar, har jag nu förärat den rara Malin varannan torsdag från mitt schema, vilket innebär att jag den veckan blir ledig två dagar på raken.

Det känns ungefär som att ha vunnit högsta vinsten.

Minst.

Dagens fönster ...



"Ett Dala-Floda-fönster" .., skriver vännen ellis som har skickat bilden.

Och sen råkade jag klicka lite i bildbehandlingsprogrammet och färgerna förstärktes på något vis och detta är alltså resultatet.

måndag 27 april 2009

Om ni hade rätt slutsiffra ....?


..... och kom fram till programledaren i Ring-så-spelar-vi någon vacker lördagmorgon .., vilken låt skulle ni välja att få spelad då ...?

PV svarade så här. (Varför just den? frågade jag. Jo, han tycker att den är så fin. För mig betyder det skoldans i Adaks Folkets Hus. Möjligen Kriberg. Sista dansen.)

Bloggmadamen så här. (Fast kanske inte med just den här spelglade mannen, utan med Chris Barber, men jag hittar ingen bra inspelning av honom. Den här låten gör mig GLAD. Jag hörde den första gången en lördagmorgon på 70-talet när vi bodde i Kungsängen utanför Stockholm. Jag var på väg till arbetet .., hörde musiken .., skruvade upp ljudet och parkerade bilen vid sidan av vägen. Lyssnade. Njöt!)
Grattis från mig Latvia ...!


Såååå roligt för Lettland att få vinna matchen mot Sverige i hockey-VM!

Sällan har man väl sett såååå glada gossar som de lettiska spelarna!

(Och jag ääääälskar norrlands-guld-reklamen ..-)

Några eftermiddagsfönster från Gotland ...



Det är den rara Annika som är fotograf och så här skriver hon:

"Och hur tänkte de när de byggde det här huset i Visby? "Jo, gränden är lite trång, men vi kan få en aln till där oppe!"

Visby var lite svalt, men soligt och skönt, och sådana här tjärade väggar i solen - härligt.

Annika."
Tur att det finns s-t-r-e-t-c-h .....

Jahapp.

Nu har man nånting att se fram emot.

Och så var man hemma igen ..



Och jag har hämtat ut en ny datorskärm; en sån här bred rackare och det vete sjutton om jag tycker att det är så himla finurligt .., det påminner om såna här breda tv-skärmar där alla nyhetsuppläsare liknar forna öststatsbrottare, men man kanske vänjer sig?

Kanske.

Och jag vinglade hem med skärmpaketet i min cykelkorg som inte alls är utformad för dylika laster .., och ganska så spännande blev det, det ska erkännas.

Väl hemkommen blev det till att montera eländet .., och inte fungerade det inte och jag ringde till den alltid lika vänlige Mats på CD-data som sa att ..."men du kan väl ändå inte ha sån otur så att det är såväl skärm som dator som har pajat ...?"

Jag hann tänka att själva datorn, den har garanti till och med september, så det kan jag väl uthärda .., men ändå ... !

"Ja, jag testar lite till ..., och får jag inte igång den, så kommer jag i morgon ...", sa jag.

Och så började jag kolla sladdarna och allt igen.

Jaha, ja.

Man ska sätta i kontakten också, ja, men det var ju något nytt!

Och nu sitter jag här alltså med brottarskärmen och ska ta mig lite mozzarellaost som belöning och en dusch och öppna fönstret, för i stressen blev håret lockigt.

Så var det.

Just så.

Dagens fönster ...



Jom, som på ett så underbart levande sätt beskriver sin resa långt-bort-i-världen, han har skickat det här fönstret via rymden.

Lite fakta:

"Ett fönster från templet Preah Kan utanför staden Siem Reap i Kambodja.

Templet stod klart 1191, och det här fönstret har aldrig haft några glasrutor."

söndag 26 april 2009

"Minus fyra i vattnet ...!"

anna-karin, hunden frida och bloggmadamen i rosa kjol

Lördag mitt på dagen.

ag sitter nere på stranden och läser en deckare.

Solstrålevärme mot kinden.

Strandråg bakom ryggen.

Då ringer mobiltelefonen .., å, det är vännen Anna-Karin som har kommit körande från Halmstad och nu har hon parkerat bilden vid pensionatet och undrar var jag är?

"Men jag sitter här nere vid vattnet .., följ spången bara .., rakt fram .., då hittar du!" säger jag.

Efter en liten stund ser jag dem komma promenerande.

Rakt ner mot ett glittrigt hav.

Som ett nytt liv ...



Det måste vara blodtrycksmedicinen som ger mina nätter nytt innehåll.

Åååå, det är drömmar så detaljrika att jag häpnar!

I natt ett besök hemma i Malå och Tjamstanberget har plötsligt förvandlats till schweiziska alper och jag möter ungdomar som jag minns från 60-talet och hela tiden är jag så lycklig så det känns som om hjärtat ska gå i små, små bitar.

När jag vaknar känns det som om jag har fått ett nytt liv.

Och så receptet till Gerd i Norsjö ...

Det är alltså räkgrytan som skymtar i formen.

Pensionatets goda räkgryta, som även kallas Gräsänkans heta chiliräkor.

2 röda paprikor (jag tog tre ...)

2 gula lökar

2 - 3 hg färska champinjoner

3 - 4 dl grädde

lite mjöl till redningen

500 gram räkor eller efter behag

chilipulver

curry

chilisås

grovmalen svartpeppar

salt

paprikapulver

riven ost

*****************************************************************

Finhacka paprika och lök.

Champinjonerna i skivor.

Fräs upp lök och svamp i olja.

Red med 1 msk mjöl (alltså det strös i pannan ...) och kanske 1/2 - 1 dl chilisås.

Och så i med grädden.

Sedan är det dags för de finhackade paprikorna och kryddorna (jag skulle nog ha fräst kryddorna i oljan först av allt, men nu är det ju pv:s recept ..-) att hamna i stekpannan.

Låt puttra en 10 minuter kanske.

Och så sist av allt räkorna som bara ska bli varma.

Häll allt i en ugnsfast form och så riven ost över det hela och in i ugnen .., bara så där så att osten smälter och det blir fint .., en kvart-tjugo minuter, säger pv.

Kokt ris till eller pasta eller vad ni tycker är gott .., och sallad förstås, det är ju inte helt fel.

Vi drack ett vitt vin till - hur gott som helst var det -!

Söndagsfönstret ...



Från sängen i pensionatets sovrum ..,. då är detta vad jag ser vid sextiden på morgonen.

Solen uppstigen där borta i öster.

Ett fönster som speglar sig i garderobsdörren.

Det ser ut att bli en fin dag.