Fotboll .., Danmark - Sverige i Köpenhamn.

Pv ser matchen tillsammans med sin morbror och kusin ute i Harplinge, någon halvmil kanske härifrån.

Bloggmadamen har feber och ligger på soffan och lyssnar till Radiosportens sändning.

Hur spännande som helst, ja, är Lasse Grankvist reporter blir allt bra.

Heja Sverige friskt humör!

Lite senare: jag skippade fotbollen på radion och ser Här är ditt liv. Helt UNDERBART, med lika underbare Sven Wollter!!

"Jo, så här var det ..."

... säger pv:s alltid så energiske granne Göran.

Hos grannen ...

PV:s sommarhusgrannar Göran och "Ecke" (Ecke, som egentligen heter Erik Bengtsson är uppvuxen i Ystad och talar en utpräglad ystadialekt vilket får mig att le igenkännande ..., annars är jag urdålig på att känna igen skånska varianter), ägnar lördageftermiddagen åt att rensa 125 kilo nyfångad sill.

Etthundratjugofem kilo.

"Ecke" är arbetsledare och före detta läraren Göran lyder leende order.

Dom lär ha det dom gör med den där rensningen.

Om man säger så.

(Själv rensar jag sex stora sillar, varav tre nu ligger i ugnen och steks.
Att rensa dem på vanligt vis - flå upp dem med tummen under ryggbenet - var bara att glömma. Sillarna var stora och stenhårda. Jag försökte, så gott det nu gick, att filéea dem.)

Lördageftermiddag ...

"Massdejt med ytterst schangdobla och vänliga herrar i närbelägen skånsk stad", stod det som bildtext till det här fotografiet, ja, när jag hade lagt in den på dejtingsidan.

Pensionatsvärden pysslar med segelbåten .., draperar den elegant med en presenning.

Själv sitter jag i en fåtölj och gör just ingenting.

Disken är avklarad.

Och dammsugandet.

Och bäddningen av sängarna.

Jag kämpar med gårdagens kvällsan-korsord.

Tre rader fattas och man blir nästan galen.

Lägger ifrån mig tidningen och tar tillbaka den.

Klickar på pennan.

Klick-klick-klick.

Funderar.

Ute strålar solen.

From over there ...

Från Carita Lundmark, klasskamrat till en av mina döttrar (det är det absolut bästa med bloggandet .., alla bilder och kommentarer som kommer susande genom rymden och förgyller ens tillvaro!) jo, från Carita kommer den här filuriga bilden av en bytta med lite smått och gott i, såna som vi har på Ica Supermarket i Ystad också.

Bilden är tagen i USA och Carita skriver att här kan jag öva mig på deras plu-varianter.

Tack snälla, rara! säger jag.

Och får nog sätta igång att öva på våra egna nummer.

4061 - isbergssallad
4806 - skånska tomater
4664 - kvistvarianten från Holland
4597 - gurka
2885 - småfrallor - åtta för tio kronor -
2859 - wienerbröd, munkar och kanelsnäckor
7500 - en back läsk
7700 - Athena vatten, stora flaskor i storpack
7701 - Athena Citron, stora i storpack
7708 - Athena vatten, 50 cl:s flaskor sexpack
1361 - lösviktsgodis
1222 - nötter osv, hälsovaritanten i lösvikt
1388 - hel bal toalettpapper
4389 - apelsiner
4450 - clementiner
3171 - fänkål

Jodå.

Ett hundratal till som fattas .. men det ska nog gå vägen.

Vid frukostbordet ..

Det här är väl till dig Mian, tror jag.

Och såklart är detta inte resultatet av alla dina fröpåsar .-)

I landet Halland ...

... finns massor med omogna tomater lite här och var.

På inbyggda altanen .., på köksbordet ..., och på arbetsbänken.

Igår, till den stekta "tåsken" .., åt vi små, små ovala och vackert gula tomater.

Och goda, framför allt.

Dom plantorna hade planterats från små fröpåsar som pv hade fått av den här generösa madamen.

Lördagsfönstret ...

... finns i lilla gula huset tvärs över vägen, ja, här i landet Halland.

Och om man tittar lite noga ., så ser man tydligt att någon i familjen tycker om att fiska.

Patient på riktigt ....

Ovanpågrannen hemma i Ystad, har, på mitt önskemål, kollat posten.

Och nu ikväll har jag ett mail som lyder så här.

"Hej Elisabet !

Den 23/10 skall du infinna dig på ortopeden i Hässleholm kl 10:30

Du skall opereras tisdagen den 17/11.

Den 10/11 skall du ringa till dom för att ta reda på när du skall komma dit. hälsningar Erik."

Hälsning från dr Böhlander ...

Medan Dr Böhlander jobbar natt, så roar sig barnen...

Emma med bästa kompisen Sabina på hotell Sheraton.

Tjejerna har sedan barnsben drömt om att få bo på Sheraton.

Sabinas pappa som är tränare för fotbollslaget lovade att om dom vann Gothia Cup skulle han bjuda dom på en hotellnatt på SHERATON!!!

Och nu är dom där! På em har de fått Thai-massage, spelat bowling och ätit en god middag!

Tjejerna börjar se trötta ut.....

Lintotten, Emil tog hem bästa kompisen Isak och deras flickvänner Emma( hon till hö som är Emils flickvän ) och tvillingsystern Louise som turligt nog är ihop med Isak...

De ska sova alla fyra hemma hos Emil......, hälsar dr Böhlander.

(Och Emma och Emils mormor blir lika förvånad var gång äldsta dottern har loggat in sig och skrivit här. Kram på dig!)

Vårdavdelningen, kapitel 2.

Äntligen har vårdpersonal anlänt till pensionatet!

Då vankas middag.

På matsedeln idag står stekt tåsk, kokt potatis och kokta morötter (tjusigt delade på snedden) .., en ljufvlig sky, samt sallad.

Om man så önskar får man vitt vin till middagen, ack, detta är ju en fantastisk vårdinrättning!

Eftersom alla sjuka ska ha det tråkigt, väljer patienten att dricka standardmjölk från Wapnö mejeri.

När middagen är avklarad ingår disk i rehabiliteringen.

Så det är vad patienten ägnar sig åt.

Sist av allt sätter vårdaren igång med bak av såväl matbröd som gifflar.

Då ligger den utmattade patienten på soffan-utan-namn och tittar på Dobidoo.

Därefter väntar Skavlan och sist av allt, om patienten orkar vara uppe så länge, en Wallanderfilm.

Jättetråkigt är det.

Som ni förstår.

På vårdavdelningen

I julklapp fick pensionatsvärden en almanacka.
Bilderna till varje månad hade jag tagit själv .., det var sånt som vi hade varit med om under åt som hade gått
Det var resan till Irland .., segling med Emil och Emma och dr Böhlander .., det var Ellis på Ven .., ja, sånt.
Och så Gerd från Norsjö.
Hon och Kjell hade kommit susande genom landet för att hämta hunden Tyson och så blev det camping i Ystad och vi bjöds på middag.
Det var då jag tog bilden av Gerd och hennes härliga byst.
Ofta, när jag går förbi oktoberbilden, blir jag så glad och det är nog intet mot för vad pv blir.


Om man är rehabpatient på pensionatet och själva vårdaren är på jobb, ja, då får man roa sig bäst man kan.

Och roa sig ska man ju absolut inte göra när man är sjuk, utan man får se till att ha det lite halvtråkigt.

Ja, man kan ha det heltråkigt också.

Alltså tar patienten ut vilstolen och ställer den på altanen .., hämtar därefter deckaren av Peter Robinson .., placerar vattenflaskan inom räckhåll .., och lägger sig sedan raklång för att läsa.

Solen strålar.

Lite småfågelkvitter är allt som hörs.

Kan man tänka sig nånting tråkigare?

Eter en stund dråsar boken i backen och efter någon timme vaknar patienten av ett förfärligt oljud.

Någon har snarkat högljutt.

Ojdå.

Då går patienten omgående in och lyssnar till P1 och får veta att Barack Obama hade tilldelats fredspriset och om detta diskuteras det länge och väl och patienten tar av sig anoraken och lägger sig på soffan-som-inte-har-något-namn och efter en stund infinner sig sömnen där också.

Kanske har man drabbats av Sömnsjukan, tänker den arma människan när hon senare vaknar?

Om det eländet kan man läsa följande:

"Inkuberingstiden varierar från ett par dagar till ca 2 veckor.
Symtomen är bl.a. feber, huvudvärk, frossa, aptitbrist och apati.
Dessa symtom kulmineras slutligen av koma och dödsfall.

Ja, ja.

Aptitbristen har ännu inte slagit till.

Lär aldrig det göra heller.

Ajöken, sa fröken.

Namnsdagsbarn ...

Grattis Ingrid Petré i Falun .., Inger Lundqvist på Norran i Skellefteå .., jämtländskan Inkan i Stockholm .... och alla andra som heter Ingrid.

Jag tycker och har alltid tyckt att Ingrid är ett sånt fint namn.

Egentligen tror jag att det beror på att jag minns Ingrid Thunström, hon som var storasyster till min sommarkamrat hemma i Malå.

Ingrid med sitt mörka hår .., som kom från Oxelösund (ja, inte bara håret kom därifrån, även själva Ingrid ...).

Ingrid som var alltid var så snäll och som inte längre finns.

Och Ingrid Åström i Malå; alltid så vänlig som kund i affären .., nästan jämnårig med mig.

Hon finns inte heller längre.

Och Ingrid Marklund, lillasyster till Gunilla som jag alltid hade sällskap med till skolan, under precis hela skoltiden.

Och Ingrid Larsson som också handlade på Ica Nilahallen i Malå!

En till Ingrid .. nämligen den här rara madamen, som har det som andranamn och som sommartid håller sig inte alls många kilometer från pensionatet.

Grattis, grattis till er alla! från mig.

Insikt nr 159 ..

Enda fördelen med att inte arbeta, är att man har tillgång till UR.

Så jag sitter i soffan-utan-namn och tittar på ett tv-program som handlar om Senegal, i Afrika.

Det är inte klokt så okunnig jag har varit!

Senegal kan lätt som en plätt producera sina egna grönsaker .., ris, lök och tomater och annat.

Men .., tack vare eller på grund av att EU subventionerar jordbruksvaror i Europa, blir dessa billigare att köpa för en man eller kvinna i Senegal.

På den lokala marknaden finns endast tomater från Holland.

Lök från Holland.

Ris från Thailand.

Havet är tömt på fisk .., det sköter europeiska fiskare om som kommer med sina trålar och effektivt dammsuger på det som finns kvar.

Och i soffan-utan-namn sitter jag och bara gapar över världens orättvisor.

Världen

SVT 1 kl. 9.30

EU:s handelspolitik - en orättvis affär.
Fiskerinäringen är ett exempel på hur den afrikanska fattigdomen är kopplad till EU.
Europeiska fiskeföretag köper EU-subventionerade licenser för att få tillgång till vattnen kring Afrikas kuster.
Förutom att Afrikas egna fiskare inte kan konkurrera med priserna, får de se sina vatten tömmas på en av kontinentens huvudfödor.

"Alla andra tutade och levde om ..."

I ett tidigare inlägg berättar jag om detta med medmänsklighet.

En sån enkel sak som detta att när man ringer och sjukanmäler sig på arbetet, så svarar arbetskamraten vänligt och säger ..."ta det lugnt .., stanna hemma tills du är frisk!".

Det går faktiskt inte i ord att förklara hur mycket sånt betyder.

Och jag nämner läkaren och författaren Stefan Einhorns bok där han tar upp detta med att vara snäll.

"Ja, korna är ju också snälla ...",. säger somliga med lite eller mycket hån i rösten.

Han menar precis tvärtom; att detta att vara snäll .., det är helt klart underskattat.

Det tycker för övrigt bloggmadamen också.

Och det är då, som Annas mamma i en kommentar skriver följande:

Annas mamma sa...

"Nu kan jag inte låta bli att kommentera här när du nämner Stefan :-)

Har umgåtts och setts en hel del genom jobb och helger för personal i etik m m.

Kan säga att han är precis så där vänlig, omtänksam och eftertänksam själv som han skriver om.

Han hade fantastiska föräldrar och inget blev sig likt på Radiumhemmet när hans far dog.

Har du sett Ninas resa?

I alla fall berättas det och jag är övertygad om att det var Stefan....en tjej med sina småttingar, nyskild, utkastad från lägenheten(ja måste hitta annat boende i alla fall)sjuk, eländig, på väg till dagis och jobb i morgonrusningen, barnen uttröttade,hemskt väglag, stress, stress, hon ville inte leva, bilen gick sönder vid KS.

Nu ger jag upp sa hon.

Då stannar en bil bakom henne (alla andra tutade och levde om).

Som jag förstått var det Stefan,(för det stämmer med händelserna runt om den dagen) på väg till en disputation, elegant klädd,(jeans o tröja gäller annars)tog fram däck, bytte det, låg på marken, blev nedsmutsad, tröstade henne och gav mod.

Hon trodde hon drömde.

Det betydde allt att någon sett henne så hon gav inte upp.

Han sa att han blev lite försenad men ingen fara.

Det var medmänsklighet som heter duga."

Meddelande till TT ...

Igår var en dag att minnas i pensionatets historia.

Då gjorde nämligen den här maträtten sin debut i huset.

Pensionatsvärden, en man som syltar, marmeladar och gör allt från grunden, trodde inte sina ögon.

Det gjorde däremot den mer förhärdade bloggmadamen, som vänligt tog paketet på en liten visningsrunda i pensionatet.

"Ja, så här ser det ut .., det är inte alls säkert att detta är första och sista gången ni får hälsa på här ...", sa hon snällt.

Det var väl ungefär då som pensionatsvärden tog sig för pannan.

Dagens fönster ..

... finns i pensionatets absoluta närhet, bara tvärs över vägen.

I landet Halland.

Och nu kommer jag ihåg att jag har drömt att jag hade massor med små kattungar i natt.

Och en hundvalp.

Så roligt det var!

Hittat hos Hedgren.

Och hon undrar vad vi andra tycker.

Man ska alltså svara på vilket är det bästa, snyggaste eller på annat sätt mest positiva av följande?

Färg: vitt
Människa: dom som står en nära.
Maträtt: å, jag tycker oerhört mycket om grillat .., och bläckfisk på grekiskt vis.
Dryck: vanligt kranvatten eller ett mustigt Riojavin.
Plats: där jag känner mig hemma.
Musik: gärna fado ...
Jag själv: det jag tycker bäst om hos mig själv? Det måste väl vara den getingsmala midjan!
Sak: kameran
Tv: Livvakterna .., Mitt i naturen .., Skavlan ..., Gokväll (ja, det är töntvarning på mig).
Sysselsättning: läsa och äta och lösa korsord och resa.
Plagg: nattsärken förstås .., den i vit bomull.
Blomma: pelargonia, om det gäller inomhusblommor - annars allt som växer i dikesrenen -.
Djur: hund och katt och kossor och getter och smålamm och småfåglar (hoppsan, här for strömmen ..., tur att det finns batterier ...).
Resmål: Irland och Grekland.
Frukt: plommon från pv:s träd.
Doft: blommande hägg ...
Mina parfymer: Rush och Eden.
Bok: En av dem ..."Magistern" av Frank McCourt såklart någon av Herta Müllers romaner.(jo, jo ...)
Möbel: soffan Ektorp

Nu ska jag ta mig en halstablett och en Panodil.

Ajöken, sa fröken.

(Och nu både for och kom strömmen. Och nu igen.)

I dagrummet ....

Patienten, påpälsad med vinterkappa i ylle och med värmande kapuschong, sitter uppkrupen i en fåtölj.

Där ute viner vinden.

Och på tv pratas det om Herta Müller.

Och visas bilder av damen i fråga.

Oj, hon ser barsk ut, tänker jag.

Nästan jämngamla är vi.

Och så uschligt är det, att den damens alster totalt har gått den icke-kulturella patienten förbi.

Som vanligt.

Ångestsamtal ...

Länge, länge, länge sitter jag med telefonen i högerhanden.

Slår numret.

Ångrar mig.

Suckar.

Till sist tar jag mig själv i kragen och låter signalen gå fram.

Det är Magnus som svarar.

Och jag berättar att jag känner mig helt ur slag och att jag inte kommer i morgon, så där som jag trodde.

Och den alltid snabbspringande arbetskamraten säger vänligt att ..."det är okej, det är bättre att du är hemma och blir riktigt frisk Bettan".

Jag säger som Stefan Einhorn: detta att vara snäll är i sanning en underskattad egenskap.

Så o t r o l i g t lättad jag blev.