söndag 17 januari 2010

Insikt eller åsikt ....


Efter den sagolikt goda fiskmiddagen, diskuterar vi hatthyllans utseende.

Eller bredd.

Bloggmadamen vill ha den lååång med plats för många krokar att hänga jackor på och så utrymme för vackra korgar upptill .. minst tre stycken.

Minst.

Pensionatsvärden vill att hyllan ska sitta ungefär på halva väggen och med luft åt båda hållen.

Det blir nog intressant det här.
Så är det.


Och om ni vill läsa något som är som den allra, allra vackraste poesi,

då tycker jag att ni ska klicka in er här.

Det är vad jag tycker.

Jaha ...



... ikväll är det dags att planera för nya resmål.

Igen.

Jo, för nu ska vi få träffa familjen Garzanti och hans familj och såklart blir det vidunderliga italienska vyer, så där så man får hämta kartboken och börja drömma.

SVT 1, kl.20.00

Solens Mat, alltså.


Bilden från SVT och jatack, gärna besök i fängelset om jag blir fälld för bildtjyveri.
Glädje.

Finns här.

När jag var på väg till Hässleholm för att opereras, kom ett röstmeddelande till min mobil.

Det var en väldigt god vän som sa att jag
inte skulle vara orolig, hon skulle vara med hela tiden .., "jag kommer att sitta intill dig och hålla dig i handen, du kan vara alldeles lugn ..", sa hon.

Och när jag morgonen därpå - lite orolig - rullades in i förberedelserummet och sköterskan bad mig att kura ihop inför ryggmärgsbedövningen (väldigt orolig ..), då tänkte jag på det där meddelandet.

Och ååå, så det värmde, även om det bara var en tanke ., det där med handen som skulle hålla min.

Det kan man tänka på när man ser filmen.

Vikten av att få hålla en hand i sin.

Och vännen som sade allt detta, hon heter Bettankax.

Insikt nr 197 ...


Idag är det tapetsering i hallen som gäller.

Men det är gott om pauser just nu.

Kaffepaus och skidåkartittarpaus.

Och nu ropar tapetserarmannen och föreslår en promenad ute i det gråmulna.

En promenadpaus, alltså.

Flera söndagsfönster



Från Babsan ..., rödhårig madame - från Piteå egentligen - men boendes i Uppsala, kommer den här härliga fönsterbilden med ladan som ser ut att snart tippa omkull!

Härlig bildvinkel!



Och tack snälla!
Biverkning ...

På eftermiddagen upptäcker jag att duschen i badrummet på övervåningen har läckt vatten och där är minst 2 centimeters vattenstånd och jag bara gapar!

Avloppet finns i det avgränsade duschutrymmet; det går alltså inte att skrapa in överflödet, nej, vattnet måste torkas upp och det är vad jag gör.

Jag står bredbent och torkar och torkar och torkar och efter vad som tycks som en evighet, är badrumsgolvet torrt och fint och av bara farten såpskurar jag också.

På kvällen kan jag knappt gå.

Till Stjärnorna på slottet vill jag gråta, så ont har jag i knäet.

Vid sängdags tar jag en Citodon.

När klockan är tre på natten, vaknar jag kallsvettig.

Tabletten har gjort verkan.

Mardrömmarna står på kö.

Jag har drömt att vi är tre personer som går genom en tunnel och där framme står k-pistbeväpnade soldater och en av dem säger att männen vid min sida ska skjutas, avrättas rakt av, men jag kan fortsätta rakt fram och mannen pekar på en av soldaterna och beordrar honom att verkställa ordern.

Det är han som skjuta bland annat pv.

Och i drömmen ser jag mannen hur tydligt som helst.
Jag ser hans ansikte alldeles klart och hans förfäran .., han vill inte .., men pekar att jag måste skynda mig iväg och jag går längs ett spår till höger .., in till en skogsdunge och hela tiden väntar jag på skottet och i drömmen tänker jag .."är det inte underligt att man i en dröm kan se ett ansikte på en främmande människa så klart?!"

När jag vid femtiden vaknar är jag alldeles kallsvettig.

Och jag lovar att plattången har fått vara i tjänst.

När det blir annorlunda ...


Framsidan av vykortet visar detta.


"Hej!

1979 lade amerikanarna bombmattor över landet.

1975 - 1979 dödade Pol Pot 2 miljoner människor.

2009 sitter man på Pub Street i Siem Riep och kan beställa drinken B52 och helst betala i US-dollar.

Världen är märklig och föränderlig.

Vi luffar på så gott som gamlingar kan, även om vi underlättar livet med att betala för bekvämlighet allt som oftast.

Hoppas att ni har det bra.

Tompe & Kerstin."

I hur många år ...?



... har Yes diskmedel (eller dess pr-ansvariga) berättat att dom har blivit dubbelt så bra?

"Nu dubbelt så effektivt!" brukar det stå i annonserna.

Men inte den minsta skillnad märker jag.

Sedan läser jag det finstilta.

Jo, det gäller om man jämför med andra diskmedel där disken lagts i blöt, utan skrubbning.

På det viset.

Ännu en madame i Sheffield ...


"Forever Young ...", borde det förstås ha stått.

Här vimlar det minsann av stenbocksmadamer, ja, igår var det hemifrån-kerstin, idag är det Maria Young som fyller år.

Det var Maria och hennes make Don (glad man till höger om henne) som Emma och hennes mormor - som är jag -, mötte under en båttur på den grekiska ön Kefalonia.

Å, det blev ett sånt .., varmt möte.

Ett inutivarmt möte.

Ett möte som till stor del kom att handla om händer.

Och just idag fyller denna Mrs Young år och tänk, att födelsedagsbarnet från Norrbotten, även hon bor i Sheffield.

Grattis-grattis från bloggmadamen och Emma!

Fyra söndagsfönster ..



... men från samma bild.

Bloggmadamen tog sig friheten att pyssla lite i bildbehandlingsprogrammet.



Och då blev det så här.

Hoppas att inte fönsterfångerskan misstycker.

lördag 16 januari 2010

Stjärnorna på slottet ...


Ja, nu säger jag bara en sak: det här tycker jag är en av de bästa omgångarna i den här serien.

Helt ärligt är jag spyless på alla barnsliga intriger och allt skitprat som ibland förekommit i tidigare program, här är det trivsamt.

Och Kjell B helt suverän som berättare och som människa.

Och så ligger man ...


Nej, bilden har inget med texten att göra, men jag tycker om den.
Sjörövar-Kjelle på vift i söderhavet, agerade fotograf.
Man kan ju lätt tänka sig att ett mord begås i rummet till höger i det grå huset.
Det med grön gardin.

... på soffan Ektorp och läser Anne Holts "1222 över havet".

Huvudpersonen, Hanne Wilhelmsen, är direkt osympatisk, i alla fall så här i början av boken.

Sånt har jag svårt för.

Jag tillhör dom här mesiga människorna som vill att även deckarfigurer ska vara någorlunda trevliga ., ja, lite småputtriga, så där som hos Agatha Christie.

Miss Marple, det är min melodi det.

Eller så är jag måhända yrkesskadad?

Det händer mellan varven att jag tänker att hjälp, sådan tur att man inte har kommisarie Wilhelmsen som kund i kassan.
Insikt nr 196 ....


Med skidskytte och längdskidåkning i tv är det precis som med Morden i Midsomer.

Det är inte så viktigt hur det slutar.

Det är mest känslan av att ha tv:n på och höra ljudet.

Ulfbåge och Magdalena.

Alla analyser och skotten som far hit och dit.

För att inte tala om straffrundorna.

Ännu flera lördagsfönster ...



"Här kommer en fönsterbild från kulturcentret Bryggeriet i Nora.

Jag har tänkt skicka den till dig förut, kanske jag redan har gjort det?

Undrar en disträ Christina."
Insikt nr 195....


På Haiti kämpar människor för sina liv.

Själv kämpar jag för att få ut julgranen genom fönstret.

Rättvisa.

Existerar den?
Glädjepiller ....


Natten mot idag .., det var vid tretiden, vaknar jag av att jag hör mig själv gapskratta.

Och så kommer jag ihåg.

Ja, just ja.

Jag hade drömt om den där scenen i filmen "Full monty", ni som har sett den vet nog .., den där det är audition i den gamla fabrikslokalen och plötsligt upptäcker den forne arbetsledaren (som sitter intill de övriga för att välja ut med-strippare ...) till sin fasa ..., att oj,oj,oj, mannen där framme som ska till att ta av sig kalsongerna, det är han som kaklade badrummet hemma hos arbetsledaren och hans hustru.

Aj, aj, - här talar vi hög igenkänningsrisk - !

Tänk, så glad jag blir av den filmen!

Till hemifrån-kerstin!


Jo, det finns många stenbocksmadamer bland bloggvännerna!

Hemifrån-kerstin är en av dem, hon fyller nämligen år just idag.

Kerstin är en sån som har levt för sitt arbete och då menar jag verkligen "har levt".

Hon har arbetat inom DN-koncernen, men har nu gått i pension och antagit titeln friherrinna.

Och tänk .., hon som tidigare tyckte att arbetet var så viktigt .. nu kan hon sitta nästan hur länge som helst och titta ut mot fågelbordet, berättar hon.

Det blir förstås som ett annat liv.

Kerstin kommer egentligen från Västerbotten, men bor sedan länge i Täby, utanför Stockholm.

Och här kommer en stor och varm grattiskram från landet Halland och från mig!

Lördagsfönstret ...



"I går eftermiddag lyste solen in i badrummet.

Härligt värmande gul.

Utanför har snökristaller bildat en "gardin" på stegen.

Har inte sett något liknande tidigare.

-18 grader var det där ute.

I nästan tre veckor har vi haft -25 till -31 grader här i Dalarna.

Idag har vi haft -10 så det börjar kännas som vår...

Hälsningar Kerstin."

fredag 15 januari 2010

Information .....


Lammsteken blev h i m m e l s k.

Eller i alla fall jättegod.

Och potatisgratängen också och broccolin och morotsslantarna som jag bara wokade upp helt hastigt .., och såååååsen .., hjälp!

Och gelén.

Och vinet.

"Jag diskar .., bara så du vet ..", säger pensionatsvärden.

Såja.

Sen ringer jag till Emma Elisabet.

Jag hoppas att intresseföreningen har noterat.