lördag 29 maj 2010

Födelsedagskalas ...


60-tal.

... fast flera månader för sent, blev det idag.

Överraskningsfödelsedagskalas, kanske man kan kalla det?

Från landet utanför Hörby kom nämligen min störstasyster och hennes dotter och med sig hade dom, till min oerhörda förvåning, presenter till min födelsedag, den som var i januari!

Stor glädje och många skratt blev det.



Systerdottern, alltid lika påhittig, hade köpt "Nostalgiboken" - om godis och glass -.

Och titta, där ser man ju min älsklingsglass Igloo Apelsin!!

Å, så jag saknar den glassen!


Nathalie.
Låååång.
Rödhårig.
Den absolut lugnaste människa jag vet.

Systerdotterns dotter, Nathalie, går en serietecknarlinje i Malmö och nu har hon och klasskamraterna låtit ge ut en bok med samlade verk.

Så här presenterar Nathalie sig själv:

N. Nilsson är en förrymd litteraturstudent som är förtjust i fantasy, rollspel och det övernaturliga. Hon är bosatt i Lund och en av fem serieskapare i Think Ink.


Och här en liten smygtitt på hennes alster.


Efter presentutdelningen åkte vi raka spåret till legendariska Fritidsbaren.

Var sitt wienerbröd ..., kaffe och te.

Ack, ljufva värld!



"Två låtar för 5 kronor!"

Jag valde.

En av de två var den här.
Insikt ... eller utsikt.


Idag satte chefen upp sommarschemat, fram t.om. vecka 27.

Min sista vecka i affären.

Jag avslutar med ett söndagspass från 7 - 14.

Undrar hur det kommer att kännas att lämna tillbaka den röda jobbartröjan, byxorna ..., lås-upp-mojängen och att tömma skåpet?

Att sätta punkt.

.

Spännande, det är vad jag tror.

Hemifrån ....



Det är strida forsar nu hemma i Västerbotten!

Vännen Kerstin Sjölund skickar en bild från Mårdseleforsen.

Dagens fönster ...



"Fönster från den skamfilade staden Kampot i Kambodja", skriver herr Fönsterfångaren.

Det är Jom, alltså.

fredag 28 maj 2010

Just nu ...



En klicka-på-bild, tror jag.
Läsvärt ....

... och krumelurigt, på danskt vis, hittar ni här.
Nästan som på BB ....


Ni vet "Annas mamma" som ofta skymtar förbi i kommentarerna .., hon har minsann tagit steget ut ur garderoben och har nu en alldeles egen blogg.

Så r o l i g t!

Och här hittar ni henne.

Upphittat ....





Ulla-Stinas goda tårta ....

Så här är det.

Till kassan kommer en kvinna som har handlat marängbottnar och djupfrysta hallon och jag säger ...."men åååå, nu börjar jag att längta efter marängtårta!" och då ler kvinnan och säger att det är just vad hon ska göra.

Tårtan är helt annorlunda än min egen, så jag sträcker mig efter pennan och tar en bit kvittopapper och skriver ner receptet.

Så här.

Vispa 3 dl grädde + 1 dl florsocker bara så där lite-lite.

Det får absolut inte bli tjockt, men ska ju hålla ihop så det inte rinner iväg alldeles.

Pytsa sedan i 1 pkt djupfrysta - men lagom upptinade - hallon (ett mindre paket) och vispa lite till.

Sedan fyller man maränglagren med den här röran och lägger den i frysen.

"Den blir alldeles UNDERBAR!" säger kvinnan leende.

Tänk med gräddröran och kanske en kvist citronmeliss på toppen ...?

Nog måste det väl bli fint?

(Kanske skulle man ha röran även på det översta lagret ..? Om du läser här Ulla-Stina, så kanske du kan berätta hur det är med den saken? Annars kan du maila mig på bisse151@gmail.com och säga hur du gör?)

Stort tack till den för mig helt okända Ulla-Stina!

(Som för övrigt är Oxe. Bara så ni vet.)

Ny dag, ny giv ...



... och madame Mariza sjunger återigen så glatt för mig ..., och här sitter jag och håller takten och solen strålar och Radio Malmöhus diskuterar den arma Anna Bergendahls insats i semifinalen igårkväll och jag tycker att hon var så bra, så bra, - hon hade sån utstrålning -men nu är det som det är och världen lär inte gå under för den sakens skull.

Himlen är ljust blå.

Och Fritidsbaren har öppnat för säsongen och igår hade jag "Fru Fritidsbar" i kassan och nu har även hon fått ett sprillans nytt knä och om detta pratade vi, ja, när hon igår besökte affären .., och efteråt så log jag ..., detta mitt knä har renderat i ovanligt mycket surr med människor med betydligt mer livserfarenhet än jag själv har.

Från radion hörs president Obama säga att ansvaret för oljeeländet ytterst är hans, men tänk, det tycker jag inte och jag skulle ha oerhört svårt att som president säga samma sak.

Nu är klockan 06.58.

Himlen är fortfarande ljust blå och mot en gul husvägg strålar morgonsolen.

Så är det.

Fredagsfönstret ...



Fönstret finns i Valdemossa i Spanien.

Och hon som höll i håven, det var Catarina från Trelleborg och ni som har varit här på sidan i något år eller två, kanske kommer ihåg att det var Catarina som lämnade sitt lärarjobb i Skåne, tog ett friår och susade iväg till Marocko.

torsdag 27 maj 2010

Resebrev från Spanien ...



"Nu har jag varit ute och rest igen men bara lite och betoning på LITE.

Det blev Mallorca och jag tar tillbaka vartenda negativt ord jag sagt om den ön!
Mallorca var helt ljuvligt - vilken natur!

Bilderna kommer dels från Valdemossa, vilken var den stad där Chopin och George Sand levde i sus och dus - mest dus visade det sig.

Staden var jättecharmig men en riktig turistfälla men kan man bortse från det är det väl värt ett besök.



Under en av bergsvandringarna trodde jag att jag såg i syne: Högst upp på denna dags vandring - ca 300 m ö h - såg jag en GET! Vågade inte säga ett smack till min vandringskompis men det VAR en get som stod där och kollade ut över havet och ön La Dragonera! Du ser själv - jag har bildbevis!



Vi hyrde ett hus i byn Andratx cirka 3 mil nordväst om Palma med en vidunderlig utsikt över bergen!
Det enda som var svårt i den byn var att på plats med bilen.
Vi hade en mellanklassbil som det så fint heter i biluthyrningskretsar - det var en Ford Focus men jag hade behövt en SMART! Bilen var hopplöst för stor när det gällde att parkera!

Många hälsningar från Catarina i Trelleborg."

Inne på chefens kontor ...


Orsaken till flytten.
En jungfru med vänster tumme upp som, när jag ringer, säger ..."men ååå, så roligt, vad jag har längtat att få prata med dig!"
Att den mannen har fått gå lös, det är en gåta för mig.


"Men Bettan .., har du verkligen inte ångrat dig .., måste du flytta till Halland?" säger chefen på ett väldigt snällt sätt.

Och jag säger att nää, jag har inte ångrat mig .., och jo, jag kommer säkerligen att sakna världens bästa arbetskamrater och alla underbara kunder och den där känslan att vara trygg i en grupp och att våga säga vad man tycker och tänker - det kan ta evighetslång tid att ta sig dithän på en ny arbetsplats - och ibland kommer man inte dit.

För den som likt undertecknad har ett stort behov av trygghet; som gärna åker på semester till samma ställe minst två gånger och som inte tycker att ö-luffning med tio öar på tio dagar är det ultimata, utan gärna kan tycka att åååå, vilket härligt ställe, ja, men här kan vi ju stanna resten av tiden ..., för en sån människa är det ett stort steg att bryta upp.

Men oj, så s p ä n n a n d e!

Just så är det.
Diagnos .., någon som tror sig veta?


Nu ska jag berätta om ett underligt fenomen som jag mellan varven drabbas av och allt detta har kommit efter att jag fick min nya knäled och med påföljande fyra-månaders-rehab.

Så här blir det.

Helt plötsligt - mitt i alltsammans bara - kan jag tappa precis all energi .., ja, jag blir som en urlakad trasa .., börjar frysa och hacka tänder och får ont i hela kroppen .., i lederna och ja, överallt!

Jag blir stel och vaggar liksom fram.

Då går jag och slänger omkull mig på en säng eller soffa och drar en filt över mig.

Vilar i en halvtimme, kanske?

Och sen .., hur pigg som helst!!

Det är fullständigt obegripligt hur detta går till, jag fattar det inte och allt det här har kommit efter operationen.

Och jag jobbar inte ihjäl mig, om nån tror det .,. jag gör ju bara sånt som jag tycker om att pyssla med och jag känner mig stark och frisk .

Civil olydnad ...


På ett elskåp vid järnvägsstationen i Ystad.
Helt underbart, bara.


Vid spår 13 B i Malmö.

På skylten meddelas att Malmö stad minsann kommer att bortforsla alla cyklar som inte står parkerade i cykelstället.

Det är det inte många som bryr sig om.



Tänker jag, och ler.

Och så får ni lite glad och sprittande musik att lyssna till, så här en alldeles vanlig torsdag.

Prat och skratt hela vägen hem!



Nej, aldrig har jag väl haft trevligare ressällskap än dagens!

I Malmö kommer nämligen ett sällskap dagisbarn - alla i förskoleåldern - ombord, och nu ska dom på äventyrsresa till Ystad.

Och tänk, av de tolv barnen ..., har endast en, åkt tåg tidigare!

Åååå, så spännande det är!



Intill mig, på andra sidan gången, sitter tre töser och en rödhårig liten kille med näsan översållad av fräknar.

Och så deras fröken, förstås.
Hon är i sextioårsåldern och har bara fem år kvar till pensionen och det är nog tur det, för mest hela tiden läxar hon upp småttingarna.

"Sitt stilla!"
"Tyst med er!"
"Sitt rak i ryggen, tänk om du faller i golvet och vi måste åka till akuten!"

Och småtöserna fnittrar och har sig och någon ropar "titta, där fullt med gula blommor på ängen!" när vi passerar ett illandes självlysande rapsfält och då vill de andra töserna också titta och stå vid fönstret, men se det får man inte, nä, det blir nya åthutningar och jag tänker att åååå, så mycket upptäcksglädje som stoppas i sin linda.

Och en annan flicka upptäcker en helikopter och en tredje en tant som har en liten hund i koppel.



Mellan varven blundar barnens fröken .., hon suckar och pustar och jag förstår att hon är trött och less och säkert räknar hon veckorna och åren tills hon slipper allt surret och stojet .., och det är just vad hon gör, hon säger att ..."ja, jag har bara fem år kvar till pensionen ...", när jag frågar.

Någonstans halvvägs kommer ännu flera dagisbarn ombord.

I den gruppen bär alla barnen gula reflexvästar och två och två går dom och håller varandra i hand.

"Titta, så duktiga dom är!" säger malmöbarnens fröken.

Och det spritter i benen hos småtöserna som - när vi närmar oss Ystad -, har tagit på sig koftor och jackor ..., och lillkillen med alla fräknarna har inte sagt ett ord sedan Malmö .., nu vänder sig hans fröken emot honom och frågar varför han är så sur .., "du är ju så tyst ..?" säger hon ..., och jag förstår av pratet att han har glömt sina utflyktspengar .., "men du får låna av oss ...", säger fröken tröstande och en av töserna, hon med vit kofta och glittriga ögon, frågar om det var därför han var så ledsen?

"Vad har du med att göra? Måste du fråga om en sån sak ..?" säger då fröken bestämt.

Och jag tänker att det är nog tur att fem år går fort och kanske var det bara en alldeles olycklig dag för den här kvinnan som tycks så trött och småttingarna verkar inte bry sig så värst .., dom killar varandra och sjunger sånger och en av flickorna får låna kamratens rosa mobil och så låtsas hon prata i den, ja, med sin mamma ..." hej mamma, vi är på väg till Ystad nu och sitter på tåget, här finns lila räcken vid stationen, det är för att det bara är lila tåg som får köra här .., hej då, puss-puss!" säger hon och så är låtsassamtalet slut.

Då är vi framme i Ystad.

Vilken underbar resa detta blev!

Dagens fönster ....



.... finns i Portugal.

Det var den flitiga fönsterfångerskan madame annannan som höll i håven.

onsdag 26 maj 2010

På jakt ....


Naturligt parasoll.

Lediga dagar, dom bara susar iväg!

Det gör i och för sig arbetsdagarna också, men guldstjärnedagar vill man liksom spara på.

Dra ut tiden.

Och vi åker in till stan och handlar isolering och annat byggjox och sedan blir det trerättersmiddag på Sturehof, som är hotell, - och restaurangelevernas område och pensionatsvärden har vunnit ett presentkort på fin middag just där, ja, han är den som samlat ihop flest motionspoäng och är jag förvånad, svar: inte det minsta!

Efteråt handlas det blomjord och gödsel och mat förstås och vi åker hemåt och väl i det gula huset på kullen, kommer jag ihåg vad det verkligt viktiga var, ja, att köpa i stan: ett parasoll till altanen!

Så jag åker in igen och allt jag hittar är superstora parasoller, somliga tre meter i diameter, ja, det är som hade alla människor uteplatser värdiga självaste kungens palats ..., men att hitta en alldeles vanlig parasoll i naturfärgat tyg, som helst också ska vara i normal storlek (läs: lite större än den gamla varianten ..), det visar sig vara omöjligt.

På såväl Jysk som Harald Nyborg är det enorma schabrak till parasoller och dyra är dom!

Nix.

Nu blir det till att bege sig ut på jakt igen, men inte idag, för nu är jag förbi av trötthet.

Ungefär såna här, hittade jag mängder av.
Nej tack.
Språkligt .....


När svägerskan från Alingsås ringer, kommer vi att prata om dialektala underligheter.

Så där som när jag säger ..."värst vad vi är lite många idag" och då menar att vi är ovanligt få runt bordet.

Och så kommer svägerskan med ett annat exempel.

"Ja, eller som när jag sa till Hasse att .., vad du pratade lite länge i telefonen ..?!" säger hon.

Just det.

Så säger vi ju också.

Mera Cornwall ...



Den rara Anna-Lena, hon är minsann på hugget när det gäller Cornwall!

Vips, har hon skickat några helt ljuvliga bilder från en semesterresa just där.

Titta bara!



I början av 90-talet åkte jag själv, tillsammans med dottern Anna, till sydvästra England.

Det här är min bild av hur det såg ut.

Nästan som att ha klivit rakt in i Beatrix-Potter-världen.




I kväll hoppas jag att Sonja och Gösta kommer hit (rabarberpaj kan väl locka ..?).

Då ska Sonja få titta på dom här bilderna.



Tjaaa .., inte så pjåkigt, tycker jag ....?

Och tack snälal Anna-Lena, som tog dig tid att skicka bilderna!

Förmiddag i landet Halland ...



Och nånting i solfångarsystemet krånglar.
Där uppe på taket klättrar pensionatsvärden och herr och fru Stare blir irriterade.



Jag dukar till frukost ute på altanen, den som var dansbana för fem år sedan.
Då, när herrn i huset fyllde femtio.

Där sitter vi och njuter av solsken och svarthättekvitter .., och brödet från Söderberg & Sara.



På bordet står gårdagens inköp från Åbergs Trädgård.

Allt ska i jorden idag.

Det här, t.ex, är den japanska skogsvallmon, - Hylomecon japonica -.

Den ska också planteras.

Dagens fönster ...



.... finns på Skånetrafikens biljettexpedition i Ystad.

Där, bakom luckan, sitter min arbetskamrat Malins pappa.

tisdag 25 maj 2010

Vid åttatiden ...



... kommer tåget, aningen försenat, till stationen i Halmstad.

Jag går raka spåret till Sonja och Gösta för att invänta herr körsångaren, som ikväll har ordnat med fika till säsongsavslutningen för kören Västanvind.

Är man med i festkommittén så är man.


Gösta, lillebror till pv:s mamma, halvligger i fåtöljen.
Han känner sig trött och slut på.
När jag ger honom en hejdåkram, känner jag hur het han är på halsen.

Åååå, den rara Sonja har dukat i vardagsrummet och där finns tunnbröd som har fyllning av ost och hackad persilja och lite flingsalt och allt har gratinerats i ugnen - det är vansinnigt gott - och vi får var sitt glas öl till.

Sen kommer smörgåsar med delikat fyllning, samt kaffe.

I en och en halv timme blir vi sittandes och pratar om allt möjligt.

Om äktenskap och skilsmässor .., om Willys och Ica ..., om olika sorters blomster och om att vandra på hedmark i England.

Sånt.

Och alldeles på stört bestämmer vi att innan Sonja fyller åttio, det vill säga, inom tre års tid, ska vi tillsammans fotvandra i sydvästra England.

Typ Cornwall.

Mitt ressällskap ...



... ja, till landet Halland, det blir två bruna kassar med blomster från Åbergs Trädgård.

Arbetskamraten Lasse lånade ut sin bil och så körde jag - i busregnet och stormen - upp till plantskolan och samtidigt kom ett stort sällskap pensionärer från Baskemölla och alla hukade vi i vinden, men gick med bestämda steg mot allt det vackra.

Ååååå, har ni inte besökt Åbergs, så gör det!

Vad som hamnade i mina kassar?

Ja, säg det.

Några pytteplantor .., en porslinsveronika och några andra perenner.

Lite över fem går tåget.

I morgon ska det planteras!
I personalrummet ...


"Är vi inte liite många här i dag ..?" säger jag vid frukosten.

"Hahahahaha ....! Har ni hört ... lite många ...?!"

Ja, ja.

Det är inte allom givet att begripa västerbottniska.

Den saken är då säker.


(Till den som inte begriper: lite många .., betyder att man är ovanligt få.)

Tidagsfönstret ...



... finns minsann i södra Frankrike, där min namne har varit på semester.

måndag 24 maj 2010

Stor saknad ...



På Öresundstågen fanns - för något år sedan - den underbara tidningen Ud og Se.

Skriven på danska och svenska.



Intressanta reportage om människor i såväl systerlandet, som här hos oss.



Urläcker layout och ett bildredigerande som jag bara ÄLSKADE.

En enkelhet som gick rakt in i mitt hjärta.

Nu finns den inte längre .., och jag ska ta med ett exemplar och visa er vad som kom i stället.

Efteråt ...



Efter tio timmar på jobbet, är det detta som hägrar.

Eller egentligen soffan Ektorp, men jag tycker att loppisfåtöljen är så fin i sin nya dress, så det är den som får komma på bild.

Och helgens gräsklippning, promenad och ogräsrensning .., jo, just det .., nu är det straaamt i knäet, men det går ju över.

I morgon jobb till tre, därefter besök på Åbergs Trädgård och sedan tåg till landet Halland.

Nu dröjer det tills nästa gång.

I helgen är det arbete som gäller .., middag med bettankax .., och där nästa helg är det Marinan med arbetskamraterna.

Måndagsfönstret ...



... finns i Steninge.

Nära havet.

söndag 23 maj 2010

Och tänka sig ...



... att den där flyttångesten, den har helt och hållet seglat sin kos.

Sex veckor återstår för mig i Ystad.

Någonstans mellan Oxie och Svedala satt jag och räknade dagarna och på baksidan av en biljett antecknade jag vad som är på tapeten.

På det lilla papperet stod sådant som ...., "ledig helg", "avslutning polisskolan Sthlm" .., "på Marinan med arbetskamraterna" och "middag Bettankax, kul!" .

Det känns bra.

Debut ...



... blev det i eftermiddags på någorlunda närbelägna restaurangen, den som ligger bara några kilometer från pensionatet och alldeles nära havet.

En - som alltid - generös PV , bjöd schangdobelt på middag.

Jag var måttligt hungrig och valde helt enkelt en förrätt, nämligen vitlöksgratinerade sniglar, medan herrn själv beställde grillat lamm, aioli, klyftpotatis, samt grillade grönsaker.

Sniglarna var nog goda, men någon vitlök kände jag inte minsta smak av och på andra ställen har man fått vitt bröd att doppa i vitlökssmöret, här var det såna här små baguetter som finns precis överallt, på Statoil, Konsum eller Ica.

Nja.

Och lammet, då?

"Aiolin var himla god och potatisen och grönsakerna ..", sa PV och log.

Lammet var rejält segt.

Pris för det senare: 189 kronor.
Sniglarna: 68 kronor.


Och där, bakom allt det gröna, ett aningens vresigt hav.


Miljön var härlig och personalen ytterst vänlig.

Dom ska få fler chanser, innan jag skriver ut namnet på restaurangen.

(Om vi klagade? Nä.)

Om att lämna spår efter sig .



Läsvärt.

Just så.

På väg till Getinge ...



... för att slänga skräp från sommarhuset.
Fast den övre bilden visar tillbakavägen.

Efter bokskogstunneln öppnar sig allt och där framme ligger havet.

Ni må tro att den vägen är så vacker, så man får ont i magen.

Och tänk er att passera Steninge kyrka och alla små trähusen och bokskogen som står där i skiraste grönskan .., och överallt blommar fruktträd och där är hägg och jag säger till pv att "ååå, vi måste plantera en hägg, det finns inget som doftar så härligt!"



Det är pingstdagen år 2010.

Att man blir hänryckt, är bara förnamnet.

Apropå skohyllan ...



Ja, jag känner att jag kanske var lite orättvis mot herrarna Göransson i det förra inlägget.

Det finns ju bevars andra skohyllor också.
Efterlysning ....

Så här är det.

En dag får jag ett meddelande på facebook .., det visar sig vara en kvinna som heter Alick Mitchell som hör av sig och frågar om jag är den Elisabet Nilsson som hon letar efter?

Det är jag inte.

Nu ska jag försöka hjälpa henne.

Alick bor i Byron Bay i Australien, men har besökt Sverige och seglat i Bohuslän.

Det var då hon mötte denna Elisabet Nilsson - som hon nu letar efter - och Elisabet torde vara 45 år ung och är född den 9:e april.

Hon bodde i Halmstad, men hade, eller hennes föräldrar hade, sommarhus i Fiskebäckskil.

Någon klocka som klämtar ...?

Hör i så fall gärna av er, så ska jag vidarebefordra alla upplysningar.

bisse151@gmail.com

Kanske nånting genetiskt ..?


Vanlig skoposition i det gula huset på kullen.


Direkt till vänster om pensionatets ytterdörr, står en skohylla.

Den används flitigt .., men inte som skohylla.

Där trängs i stället en grön ryggsäck .., notpapper .., diverse verktyg och kanske en enda sko.

Och så här ser det ut när storebror och mellanbrorsan sent på kvällen har kommit hem från sommarhuset och allt målandet.

Skorna uppställda i perfekt snava-och-slå-ihjäl-sig-formation.

Söndagsfönstret ...



... finns i det gula lilla huset nedanför pensionatet.

Och själva pensionatet speglar sig i rutan där uppe till höger.
Insikt från Filipstad och Dublin ...


Ja, så är det verkligen.