måndag 2 augusti 2010

Idag för 38 år sedan ...

'
Segeltur från Ystad till Kåseberga på pv:s båt.

.... kom min förstfödda till världen på Skellefteå BB.

Jag var sjutton år när jag blev gravid ("grattis Elisabet!" sade barnmorskan på Lycksele lasarett när jag ringde och fick graviditetsbeskedet och jag tänkte att hon nog lade ribban där .., hon såg det, trots min ålder, som något att bli glad för ...) och arton år när Maria kom till världen.

Å, så lycklig jag var!

Marias morfar, som hade varit så förskräckt över att hans yngsta dotter blev mamma så snart, visste inte till sig av glädje när det andra barnbarnet uppenbarade sig.

Under fyra månader skulle den lilla fröken och jag själv komma att bo i Malå, hemma hos mina föräldrar, och var gång pappa kom hem från arbetet, gick han raka spåret till den där lilla tösen och småpratade och gullade med henne.

"Hur är det med morfars lilla piga ...", sade han och log så varmt.

Som bortblåst var all oro över yngsta dottern som blev mamma vid så relativt unga år.

Maria skulle komma att bli en orädd liten fröken.
Som nästan-tolvåring tillbringade hon ett sommarlov hos sin mormor i Bolivia och drömyrket för den här madamen, är obducent.

Och hon är godhjärtad och snäll och rar och har ett gott humör.

Och så är hon en alldeles underbar mamma till Emil och Emma.

Grattis-grattis och stooor och varm kram från pv och mig själv!

Mamma.

söndag 1 augusti 2010

Eftertanke ....


Tre små snäckor får vila i min ficka när vi cyklar hemåt.

Och jag ligger på rygg i havet och tänker att för någon månad sedan, då hade jag packat min ryggsäck och gjort mig redo att ta femtåget från Halmstad och därefter hade jag tillbringat tre timmar på resande fot, innan jag - framme i Ystad - hade låst upp dörren till den lilla lägenheten på 31 kvm.

Jag skulle förstås ha tänkt på morgondagens arbete och hur jag skulle hinna med allt?

Jag skulle ha öppnat söderfönstret och klickat igång min dator och kanske hade jag kollat så att arbetströjan och behån var på plats?

Nu .., ligger jag i stället på rygg i havet och tittar upp mot himlen.

Dom där gardinerna ...



... med blommor på - och omtag -, var väl det som först skulle försvinna från det gula huset.

Hade jag tänkt mig.

Men nu .., är det inte längre så viktigt.

Nu sitter jag här vid fönstret och tittar lite på Geranium Sylvaticum (Midsommarblomster, vilket får mig att tänka på den stora ängen vid vägkorsningen i Lövberg, hemma i Malå .., den ängen brukade vara översållad med midsommarblomster, rödblära och smörblommor ...) och inser att jaaa, det finns förstås värre saker att hetsa upp sig för här i livet.

Nästan så att jag har vant mig.
I det andamanska havet ...


I inkorgen får jag ett meddelande att någon i Thailand har börjat prenumera på mina youtube-filmer.

Ja, det är ju mest om pElle det .., inga Bergmanprojekt, direkt.

pElle som sover .., pElle som blir masserad .., pElle som möter en liten sigge nilsson.

Sånt.

I alla fall så klickar jag in på mig på prenumerantens sida och ojojoj .., där var det filmer som heter duga!

Titta, bara.

Grattis till ...


Anders berättar om vad han och kompisen Jonas har pysslat med.
Ja, det var 1994.


... ja, först till Anders, som har namnsdag idag, det är nämligen Per.

Min mammas högt älskade morfar, han folkskolläraen i Dikanäs, han hette Per-Olof Hansson och sååå glad mamma blev när Anders fick en del av det namnet, men då hade jag ingen som helst aning om något sådant.

Här kommer ett stort grattis till världens finaste Per Ivar Anders!



Och så fyller rara, fina vännen Eva på Frösön år idag.

Samma årgång som pv.

Och det är, för den som kanske har glömt bort det, födelsedagsbarnet som har målat akvarellen här ovanför, den som nu sitter på köksväggen i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Stort grattis till dig också, Eva!

pElle, 13 år .., eller 14.



Ingenting i världen kan vara skönare - för pElle - än att bli masserad i nacken.

Så snart jag har lagt mig raklång på soffan Ektorp, då hörs dunsen när pElle hoppar ner från sin fåtölj och så sätter han sig nedanför soffan och tittar upp på matte som säger .."ja, ja .., vill du ha massage ..., ja, men kom då lille gubben ..!" och det är precis vad pElle gör.



Efteråt sover han som en stock.

Eller som .., ja,sin matte.

Upphittat ...



Som ett resultat av allt röjande, hittar man allt möjligt intressant.

Ett par loggböcker, till exempel.

Där har den flitige pensionatsvärden noga noterat vad som sig tilldragit haver under olika seglatser, allt från dag 1 tills det är dags att tacka för sig och ta upp båten på land.

Och bloggmadamen, uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter och med begränsad kontakt med båtar på vatten (frånsett alla höstmorgnar jag hjälpte grannen Margaretha att ta upp nät och då jag fick vara roddare ...), har väl haft och har mina tvivel huruvida detta att segla är så säkert.


"Jag ringer hem och talar om att vi tänker segla till Härnösand.
Mor förskräckt, men tålig ...".

Tänk .., bara tänk .., om pv drabbas av svårt hjärtflimmer och faller i koma, ja, men hjälp, hur ska jag ta mig till land!

"Det är lugnt ..., det är ingen fara ...", säger han då tröstande.

Att segla .., det är inga problem.

Men ..., så hittar jag ju dom här loggböckerna och bläddrar lite förstrött ...

Så här skriver han, bland annat.

"Onsdag 30/5 - 1984.

....Halv tolv stiger jag upp och hjälper Magnus med navigeringen förbi Malmö. Håller ner mot Kullagrund och sen västerut mot Oskarsgrundet NO. Siktar Höllvikens fyr som vi slörar ner mot. Borde gå fram och byta genua mot fock, men skippar det.
Väl nere vid Höllvikens fyr kommer dimman över oss. Sjökortet stämmer inte alls med ljusbojarna mot Falsterbokanalen!

Klockan två försöker vi starta motorn. Ingen ström går farm. Hittar inget fel. Tar ner genuan och går för storen. Liten kris råder. Kör sakta vidare. Vid halv fyra går vi på grund. Kommer loss efter en stund, med hjälp av bomknepet. "

Eller den 1/6 - 84.

Lämnar Falsterbokanalen klockan ett. Sätter segel på öppet vatten. Går först söderut medan dimman tätnar. Skär in mot land och siktar Maglarp. Just när vi ska slå, dunkar vi lätt på en sten men seglar vidare. Beslutar att gå in i Trelleborg, eftersom dimman är ogenomtränglig och vinden kraftig. "

Jo, jo.

Lätt som en plätt ....

Jämtlands-Gunnar .., lova att du följer med!
Hos doktor Göransson ....

I takt med att s.k. yrkesarbete (läs: konstant stress på morgnarna ...) lyser med sin frånvaro, sjunker blodtrycket.

Igårkväll 115/71.

Och pulsen, som i tre års tid konstant legat på kring 77 - 78, är nu nere på 69.

Man kan ju fundera lite över hur - eller alls om - det finns något tryck kvar, ja, om den här tillvaron fortsätter?

Men härligt är det.

Och intressant.

Söndagsfönstret ...



... fångades i landet Halland.

Ni vet .., det där lilla gula huset vid bäcken.

Och i fönstret skymtar ett annat gult hus.

Det som finns på en kulle.

lördag 31 juli 2010

Ajabaja, tänker jag.

Ibland glömmer man bort sig.

Idag har jag nämligen hoppat upp och ner på köksstolen, ja, när det målades taklist .., och jag har baxat sängen och det stora skåpet och det mindre skåpet lite hit och dit och jag har promenerat lååångt och jag har stått böjd vid vinbärsbusken.

Nu, är benen stela som pinnar.

Värk i såväl vänster som höger knä.

Men ..., middagen var superb (torsk på pv:s vis ...) och 5000 meter i Barcelona en rysare och programmet om 70-talsmusiken helt underbart, så på det hela taget är allt okej.

Och nu ska jag ta mig ett glas hemkokt vinbärssaft.

Ååå, jag känner mig som en riktig husmor .., allt som fattas är förklädet.

Såja ...



... nu är den första vinbärsbusken renplockad.

Och jag sitter på en liten pall och repar bären från grenarna och känner mig som min mamma.

Precis på pricken kan jag se henne framför mig .., se hur hon sitter där ute med ett förkläde på sig och en rostfri bytta i knäet .., och efteråt .., hur hon står vid spisen och kokar det som ska bli gelé och om och om igen testar hon att det håller ihop.

Efteråt ska det finnas massor med små burkar i matkällaren, märkta "Röd vinb.gelé".

Gelén plockas fram när vi ska äta stekt hare eller älg .., eller tjäder .., och ibland även till köttbullarna, gjorda på älgfärs.

Själv tyckte jag bäst om dom svarta vinbären.

Och här, i det gula huset, ska det kokas vinbärssaft.

Ett eftermiddagsfönster från Norrbotten ...



Så här skriver herr fönsterfångaren:

"Hej!

Ett av köksfönstren i vår stuga.
Se de läckra norrbottniska tomaterna och de nyplockade åkerbären.

Vi får massor av åkerbär i år.
Det blir mycket likör och kanske en och annan åkerbärsparfait.

Olyckliga äro de, som aldrig fått ett åkerbär.
(Gammalt norrbottniskt visdomsord.)

Regnhälsningar Bert."
Vilken intressant sommarpratare!!

När jag kokar kaffe och brer mackor till pv, gör jag det så tyst jag bara kan, rädd att missa något, ja, från radioprataren, alltså.

Takmålandet får vänta en stund.

Andäktigt sitter vi i soffan Ektorp och lyssnar till herr Lans.

Bilder från en promenad i slutet av juli ...


Den är klickbar.

Innan arbetet med det som ska bli "det lilla gästrummet" tar sin början (här ska spacklas, slipas, tvättas och så småningom målas ..., allt medan pv ägnar sig åt takisolering av den f.d. inglasade altanen ...), går vi på promenad.

Det blir den vanliga rundan.

Fyrtiofem minuter tar den, ja, om man inte ideligen stannar och tar fram kameran, förstås.

Och tänk, det spelar ingen roll hur man mår före (eller innan ..? nu vet jag inte vilket som är rätt ...?) promenaden .., efteråt är man lycklig.

(Har nu läst här .., det går lika bra med båda orden. Inte illa.)

Här, finns fler bilder.

På samma sätt ...



... som att jag ibland får brev där någon skriver att ... "numera, när jag ser ett fönster .., då tänker jag på dig ..", så blir det så att var gång min blick fastnar på något rostigt .., då tänker jag på den här madamen.

Ja, eller inte på henne, men på hennes vackra bilder.
Bäst i tv just nu ....


... tycker jag att den här madamen är.

Chosefri och ..., rolig .., och vinklar inte allt ljus på sig själv.

Helt underbar!

Namnet: Klara Zimmergren.

Och i radio klarar Hans Rosenfeldt vikarierandet för Lisa Syrén alldeles galant, tycker jag.

Lördagsfönstret ...



.... finns i Gallejaur, i Norrbotten.

Vännen Ulrika tog bilden.

fredag 30 juli 2010

Inkonsekvensanalys ....

Mest hela tiden knorrar jag över att pv kommer hem med prylar och ännu mera prylar från sin mammas dödsbo.

Nej, men titta nu, ännu flera kaffekoppar!!

Och titta, bagageluckan fylld med ännu mera glas och köksskåpen bågnar redan!!

Men se idag .., då besökte vi Röda Korsets loppis ""Kupan", inne i Halmstad.

Och där hände något .., ty när vi åkte hemåt igen, då fanns i min ryggsäck fem styck LP-skivor med enbart religiös musik ( 2 kronor stycket), jodå .,. där var medryckande sånger med Artur Eriksson, västerbottningen Göran Stenlund .., och inte att förglömma: Jan Sparring.

Plus en tjock bok av irländskan Maeve Binchy.
Jaså, är det så här hon låter?
Jag gillar henne.

Samt en urläcker tekanna.

Ekorrsamlarviruset kanske smittar?

Halleluja!



Ett stycke skrivare är härmed installerad.

Och tänk .., det funkar!

Nu ska här skrivas jobbansökningar i parti och minut.

I alla fall i minut.
"Vad får det lov att vara ...?"

Sitter och surfar runt på Arbetsförmedlingens sida över lediga arbeten i landet Halland.

Främst butiksarbeten.

Jamen, titta här .., här är ju ett!

Ja, man kan t.om. bli butikschef.

Så här står det:


"Kort beskrivning av företaget:

Martinshop är ledande inom affärsområdet erotiska produkter med försäljning i Sverige, Norge och Danmark . Vi har i dag 5 st butiker, Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Ullared, Oslo .

Vår butik i Ullared söker nu ny butikschef .

Vi erbjuder nordens största sortiment när det gäller erotik, lust och vellnesprodukter .

Martinshop Ullared är vår största butik med inriktning Outlet.

Arbetsplats: Handelshuset i Ullared
Postnummer: 31060
Ort: Ullared"

Och till frukost ..



... bjuder Kerstin på nybakade croissanter.

Det är nästan som vore vi i Frankrike.

Denna ...



... spelar vi om och om och om och om igen.

"Den får du allt spela på min begravning, ja, om jag dör före dig", säger jag till pv.

Vad än bilden visar, så är det Staffan Percy som skrivit text och musik och sjunger.

Också en insikt ...



Efter tre veckors ledighet, det som jag kallar min "semester", men som ju - egentligen - är en slags arbetslöshet, har kropp och själ liksom kommit i jämvikt.

Nån slags underbar balans.

Och när pv på torsdagkväll kollar mitt blodtryck, är det lägre än någonsin.

114/88

Och pulsen är för första gången på flera år under 70.

"Ja, men det visste jag .., det känns .., jag är totalt avslappnad!" säger jag.

Senare, långt in på natten, drömmer jag återigen om min mamma.

Vi står utanför Dungers konditori hemma i Malå och mamma ramlar från en trottoarkant och faller handlöst till marken och blir liggande, alldeles raklång .., och till synes död.

Så jag kramar om henne, jag håller henne mot mitt bröst och säger att det var ju så synd, nu när hon har återvänt till livet.

Då slår hon upp sina blå ögon och tittar på mig med filurig blick.

"Jag bara skojade ...", säger hon leende.

När jag vaknar ..,när drömmen sakta har seglat sin väg .., vet jag knappt vad som är dröm eller verklighet.

Det spelar heller ingen roll.

Dagens fönster ...



... kommer från Bohuslän.

Det är den här madamen som hivat upp håven och så här skriver hon, bland annat:

.... "ett hus som säkert tusentals passerar varje sommar på väg ner till Bryggan.

Tittar man noga så är ett fönster lite på låtsas.

Undrar varför man gjorde så....?"

torsdag 29 juli 2010

Och när ..



... tog jag mig senast tid att skriva ett brev för hand senast?

Det måste ha varit flera år sedan?

Kan det bero på att jag nu känner mig fullkomligt avslappnad?

Ja, det tror jag.
Här och nu .....


Skriver ett brev - för hand - .., ser regnet falla där ute .., småpratar med Kerstin och lyssnar till ljuvlig musik.

Den här, t.ex.

Småprat .....



När solen flödar som allra mest, förpassas pElle till badkaret där jag duschar honom i svalt vatten.

Om han tycker att det är skönt ..?

Nja, kanske inte skönt direkt .., men liiiite behagligt .., jo, det tror jag absolut.

Men se det tror minsann inte Gunnar.

"Saki-jaki ..." ...



Och så är det dags för underbare vännen Gunnar att tacka för sig.

Precis som dom andra två morgnarna, så kommer Gunnar promenerande i sin kimono och vi hälsar på det vi tror är japanskt vis .., å, vi böjer oss ner och har händerna ihoppressade och så skojpratar vi på låtsas-japanska ..."saki-jaki-bla-bla-bla" ..., säger vi och tycker att det är så himla roligt.

(Ja, man har faktiskt inte roligare än man gör sig ....).



Resvägen utstakad.
Nu ska han vidare mot Västergötland, till den här madamen.



Och pElle kommer att sakna herr Jämtlänning.
(Det kommer vi också att göra.)

Det tog en halv dag .., sedan blev Gunnar pElles bäste vän.

Torsdagsfönstret ...



.... hittade fönsterfångerskan ellem i systerlandet i öster, nämligen i Finland.

I Suomi.

Det är nog nästan det allra första finska fönstret på den här sidan .., ja, kanske där har varit några andra också, men inte har det varit många?

Vackert ..., visst?

Och humlen som strävar uppåt ..., ljuvligt.

onsdag 28 juli 2010

På förmiddagen ...



... paddlar Gunnar iväg norrut och sedan vänder han igen och ger sig av mot Steninge.

Efter ett par timmars tid ringer herr paddlaren och meddelar att nu minsann är han framme i Steninge, nu kan vi komma med kaffet som vi har utlovat.

Så vi åker dit.

I ryggsäcken finns inte bara kaffe, nej, även nybakade kanelbullar och hemkokt jordgubbs/rabarbersaft.

En härlig fikastund blir det.

Och sen tar pv över paddeln och tar kajaken hem till Stensjö igen.

Då är vi på plats och möter.

Jag ligger i havet som är ljummet och överjordiskt himmelskt skönt och plaskar och frågar hur det har gått och jotack, jättebra! säger pv.

Och tänk .., stranden, som i morse vid morgondoppet var helt öde, är nu packad med turister.

Onsdagmorgon i landet Halland ..



Gunnar ska ut med sin kajak.

Det är vindstilla.

Himlen är ljust blå.



Det tycks bli en helt ljuvlig dag.

Och pv testar detta med att befinna sig i en röd kajak på havet.


Men pElle .. han sover i alla fall gott.
Han och matte.


Förut skar jag tänder.

I julklapp eller födelsedagspresent (ja, jysses .., alltid det man har önskat sig ...) fick jag då en bettskena av herr pensionatsvärden.

En liten vink, så där.

Ja, ni förstår.

Allt frid och fröjd.

Men nu ...., nu har jag börjat snarka så att den arme mannen inte kan sova!

"Det här är jävlar i mig falsk marknadsföring ..., du lät aldrig så här förut .., ja, innan du flyttade hit!" säger han vid frukosten.

Jag säger att det säkerligen beror på att jag numera är så totalt avslappnad .., ja, jag mår ju som en prinsessa och sover såååå gott.

"Men det var bättre när du var lite spänd ..., jag får ju inte sova!" säger pv bedrövat.

Jämtlands-Gunnar ler plirigt .., säkerligen oerhört belåten över att leva som ensamseglare.
Vaknar klockan 5.00.

Jag har drömt om min mamma .., ååå, vi står i ett litet rum intill en operationssal och mamma är klädd i kort kjol (i drömmen tänker jag att hon är sig lik .., vill alltid visa sina vackra ben ..., det enda hon är riktigt stolt över när det gäller sin kropp ..) och illgrön stickad kofta och nu står hon vid ett litet rostfritt bord och drar upp sprutor .., och jag tar upp ett blått rör av plast med räfflad insida och just som jag frågar henne vad detta är, förstår jag.

"Jaha .., det är när man ska intubera ..? Så där så att slangen kommer rätt i halsen ..?" säger jag och mamma nickar.

På operationsbordet - i rummet intill - ligger en kvinna och väntar ., det är som om det vore mamma och samtidigt min äldsta dotter, hon som just nu befinner sig i New York.

Mamma är så rar och snäll där hon står och förbereder allt och jag säger att det känns tryggt att hon är där och jag hör hur det suger i som en slang i operationssalen ..,"det är doktorn som förbereder för operation ..", förklarar hon.

Då vaknar jag.

Så levande har drömmen varit, att jag sätter mig upp i sängen .., tittar mig omkring .., tittar på klockan .., på pv som ligger på sidan och tycks sova så gott ..., och på pElle som kurar vid mina fötter.

Så underligt är det.

Det är som om mamma finns i rummet.

Eller nyss har varit där.

Fönstret står öppet.

Mot havet till är himlen rosafärgad.

Hurra, hurra, hurra, hurra!



Idag fyller världens bästa bettankax år!

Och här kommer största kramen från landet Halland!

Grattis till en tjusig kvinna i sina bästa år .., fylld med humor och självdistans .., och värme och omtanke!

Och snygg som sjutton är hon också!
(Just därför visas endast den nedre delen .., hon är alldeles för bländande .-)

Onsdagsfönstret ...



Det är den alltid flitiga fönsterfångerskan från Värmland, som har varit framme med håven.

Så här skriver hon:

"Hej!

Sist men inte minst från helgens utflykt till ett café runt hörnet någon mil från sommarstugan .

Gubben i fönstret som tittar ut men vi åt inte glass.
Jordgubbskaka vann över glassen.
Glassgubben han känns igen av alla och envar.

Men vad det är för pappskiva som står där har jag ingen aning om.

Så det var det hela.

Turtlan."

tisdag 27 juli 2010

Och ett nattfönster från Norrbotten ...



Vännen Jom tog bilden.

Eller Guy, som han heter.

På riktigt.

Ett kvällsfönster från Bohuslän ...




"Hej Elisabeth!

Idag var vi på en liten tur till Tjörn och passade på att gå in och se utställningen på Nordiska akvarellmuséet.

Jag tog en bild inifrån och eftersom jag vet att du är religiöst förtjust i fönster, så kommer det här med en
kram från mig!!

Ruta Ett."
Magister Rindå ....


Och mellan varven berättar Gunnar om tornsvalorna som kan hålla sig i luften i tre års tid - tänk er själva, i tre år - och som sover på uppvindarna och vi bara gapar.

Jaha .., det var alltså tornsvalor (eller rättare sagt: tornseglare ..) som jag hörde om kvällarna i Ystad! (Till höger på den länkade sidan finns ett ljudexempel).

Han berättar också om tillvaron för drönarbin .., såna som bara ägnar sig åt älskog mest hela dagarna .., flyger omkring och befruktar bidrottningar och har sig.

Men snart är den tiden förbi .., ty snart stundar drönarslakt, ja, då arbetsbina helt enkelt mördar alla dessa drönare som inte ens bidrar med mat till kupan .., utan bara roar sig.

Drönarslakten infaller på hösten.

Allt sånt får vi lära oss.

Kväller ...



... och Gunnar från Jämtland tittar på Morden i Midsomer, där kommisarie Barnaby minsann har att göra.

(På bordet: den virkade duken som Bente gjort .., glaskupan som jag fick av underbara arbetskamraten Maria Hansson .., den älskade fågelbrickan från Ikea .., en keramikvas fylld med lavendel och salvia. Jo, men lite hemkänsla blir det .., lite ystadkänsla. Och soffan Ektorp, förstås.)

En alldeles underbar dag har det varit.

Medan pv, med motorsågens hjälp, har röjt den östra sidan av tomten (här har fallit syréner till backen och krikonträd och en massa sly ...), har Gunnar paddlat kajak från Suseån och ut till havet, ja, en tre sjömil kanske .., och han kommer hem igen och är alldeles lyrisk.

Vid sjutiden cyklar vi ner till stranden.

Det tar en halv minut, max.

Och vi går längst ut på klipphällarna och kliver i från klipporna och vattnet är kristallklart och v a r m t .., och jag simmar intill en kvinna som berättar att hon bor i Eftra, inte långt härifrån, men egentligen kommer hon från Lidhult utanför Ljungby .., och vi pratar om flytten från Ystad till landet Halland och om att säga upp sig och börja ett nytt liv.

Långt borta ser vi pv simma mot fågel-ön.

Närapå magisk blir kvällen.

Middag ...

I affären ....


"Men har ni ingen surströmming ...?" undrar jag.

Och den unge mannen letar och letar och letar.

"Nja, tyvärr .., vi har bara fjolårets ...", säger han och tar fram några burkar från mejerikylens innandöme.


En sån här hittar han.

Jag säger att det är ju alldeles perfekt, fjolårets är ofta minst lika bra som årets.

"Nä, det kan jag omöjligen tro .., nä, absolut inte .., titta, burken är ju jäst .., du får den gratis ..", säger mannen med ett tveksamt leende.

Men jag tar den.

Tacksamt.

Såja.

Nu kan herr Rindå och jag själv kalasa på Gösta Hannells Surströmming ikväll.

Gratis och allt.

Herr Pensionatsvärden, jo, han får äta räkgryterester.
Livet ....

Det var just innan jag flyttade till landet Halland, som hon berättade allt för mig.

En knöl i höger bröst .., en mamma och syster som båda har haft, eller har, bröstcancer.

Och oron som gnager henne.

Nästan jämngamla är vi.

"Fast jag tror väl inte ...?" sade hon.

Då.

Men så går mitt flyttlass och idag kommer jag att tänka på henne och av någon annan får jag höra att det var värre än kvinnan hade trott eller hoppats, jo, knölen visade sig vara just cancer.

Skräckordet.

Så jag ringer henne.

Och vi pratar, eller hon pratar .., och berättar att på fredag blir det operation och hon suckar och säger att "bara det inte har spridit sig ...", och ..."du förstår Bettan, jag ska snart bli farmor för första gången .., ååå, jag vill ju så gärna ..!"

Sånt.

"Är du sjukskriven nu ..?" frågar jag.

Nej, inte alls.

Hon har bara lunch från sitt arbete .., om en stund ska hon möta sina arbetskamrater och andra människor; hon ska stå där och smajla och se vänlig ut och prata om väder och vind och hur semestern har varit och tänk, inget regn på länge.

Ingen ska ana det minsta lilla.

Så kan det också vara.

Livet.

På den f.d. dansbanan ...



.... den som har förvandlats till en altan, tänk ..., där växer nu små, små, små klasar med vindruvor.

Om man har vuxit upp i norra norrlands inland och fjälltrakter .., då kan jag lova er att man man knappt tror sina ögon när man ser sånt här.

Här och nu ....



Just så här känns det.

Tisdagsfönstret ...



.... finns även det i Bohuslän.

Det är från vårt rum som vi hyrde den där andra natten i Bohuslän.

Ser ni pv som böjer sig fram i fönstret och kollar om där finns någon kontakt med cyberrymden?

Jodå.

Det fanns det.

måndag 26 juli 2010

Kväller ...

Efter maten .., går vi .., Gunnar, pv och jag själv .., precis samma sträcka som vi gick i fjol, i slutet av maj.

Men nu börjar vi nere vid havet och båthamnen.

Solen likt en apelsin på väg att försvinna i havet.

Rosafärgad himmel.

Det doftar höst.

"Det är säden ...", säger pv och så är det förstås.

Säden, som är så mager och eländig.

Och tänk .., åtta månader efter knäledsoperationen, kan jag nu gå helt obehindrat och i samma tempo som sällskapet!

Det är som ett mirakel.

Gissa, hur lycklig man blir.

Lagom till räkgrytan ...


Södra Frankrike. Anders köper glass av en italiensk försäljare.
Det var då det.

... ringer sonen.

Han är i Malmö och har idag gjort sin första dag i polisbil och han låter mer än glad, han låter nästan lycklig.

"Och du förstår mamma .., vi skulle in på verkstad med bilen och då säger kvinnan som jobbar där att .., ja, hon frågar om jag är Anders och jag fattar ju ingenting .., det visar sig att hon känner igen mig från din blogg ..., ja, hon brukar läsa där, ja, hon var jättetrevlig!" säger han glatt.

Och där sitter jag på altanen tillsammans med Gunnar från Jämtland och pensionatsvärden som är så irriterad på skatorna som äter upp hans körsbär (det är inte jag ...) och jag blir så lycklig för att jag hör glädjen hos ättapjötten, han som inte ville leka med dockor, utan hellre vara Zorro eller Spindelmannen ..., och som nu tycker att detta att vara polisaspirant är livet på en pinne och som berättar om den vänliga kvinnan.

Till dig, du för mig (kanske?) helt okända medmänniska/kvinna där på verkstaden: tack för snällorden!

Och så kommer ett mail:

"Hej!

Gissa vem som dök upp på min arbetsplats idag?

Jo din utomordentligt charmiga son!!!!

Jag kände igen honom direkt och den stackars gossen blev nog aaaaningens förvirrad när jag dök på honom och frågade om han var Anders.

Det är nästan kusligt, jag satt och läste "ifatt" på din blogg när jag åt frukost i morse, och tänkte i mitt stilla sinne, "jag undrar jag när kommer att träffa Anders", för jag har ju insett att det bara var en fråga om tid innan jag skulle stöta på honom.

Och mycket riktigt, framemot förmiddagen stiger en stilig gosse in till oss och jag mer eller mindre överfaller honom och frågar om han är Anders, vilket han ju glatt erkänner att han är.

Jag förklarar att jag läser din blogg och att det var roligt att träffa honom, men jag blev väldigt förvånad över att han inte pratade skånska, det var något jag bara hade tagit för givet att han skulle göra! :o)

Du har all heder av din son, han är genomtrevlig och jag är helt övertygad om att vi har fått en konstapel som kommer att vara en prydnad för kåren ;o)"


Tänk, så liten världen ändå är! hälsar konstapelns mamma.


Nu är han här!



Och med sig har han tre stycken härliga Pelargonior, inhandlade på ett pelargonmuseum i Bodafors, utanför Nässjö.

Plus lite dryckjom inför kvällens övningar.

Och morgondagens.

Nu stundar räkgryta!

Och ja, absolut .., kramarna är utdelade Ulrika och Ruta Ett!

(Han hälsar och tackar .. jag pratade t.om göteborgska när din kram utdelades Ruta Ett ..).

Ett fönster öppnas ...



Små flugor och en humla hittar plötsligt vägen ut.

Och från radion hörs den allra ljuvligaste musik ....

Och när vi kommer till ...



... det gula huset på kullen .., så häpnar man liksom över hur allting har vuxit!

Det är som om vi först nu, när vi har landat på riktigt, upptäcker frodigheten.

För två år sedan var altanen bara ett slätt "dansgolv", uppbyggt till den dansglade pensionatvärdens femtioårskalas några år tidigare.

Vinrankan VÄLLER ut över alla brädder ..., där finns massor med små, små vindruvsklasar som förstås inte hinner förvandlas till druvor, men ändå ...



Nu .., är den en grönskande oas och jag älskar den!
(Till arbetskamraterna på Ica i Ystad: ni ser väl presenten?!)

Och ja, det är lite hipp som happ med pelargoniefärgerna (inte bara dom .., petuniorna också). Jag som tycker så mycket om rosa sådana .., och hade med mig dem från Ystad .., det blir inte så fint mot det gula huset, men dom får vara här ändå.



Klematisen, som vi trodde hade avlidit, klipptes ner nästan till botten i våras.

Nu .., blommar den så fint, så fint!
Glädje .....


Idag kommer den här glade krabaten till landet Halland!

Räkgrytan väntar.

Å, så roligt det ska bli!

Dagens fönster ..



... finns i Klövedal i Bohuslän, där vi bodde på Bed & Breakfast i Pilane.

(Som är stört omöjligt för mig att lära mig .., jag säger alltid ..."få se nu .., Pina .., Pine ..?" och pv gapskrattar och ropar ..."nu får du banne mig lära dig det där ...!" Ni ser väl att fönstret speglar sig i tavlan? Det blir fönster på fönster ...)

söndag 25 juli 2010

Två kvällsfönster ...



"Så fin gul färg på husväggen och en fönsterbild i tiden.

Sommartiden
alltså då många är på resande fot och kanske tittar in på ett sånt här ställe.

Det här hittar man i Motala.

Hej från mig

Turtlan."

Ett kvällsfönster från Cecilia N ....



I början av juli avled min dator och jag har alldeles totalt tappat bort mig i vilka bilder som jag lagt in här på sidan?

Kanske har jag redan visat den här, men det må i så fall vara.

Fönster, - och solfångerska var ingen mindre än madamen med så gott minne, nämligen Cecilia N. (Och Cecilia .., ja, det kan ha varit den bryggan du undrade över .., men det finns säkert sex stycken likadana .., så helt säker är jag inte.)

Så här skriver hon:

"Strax söder om Norderport i Visby ringmur finns ett snyggt murat hål som solen lagom fick plats i när jag passerade."

Har ni någonsin ...



... skådat en sån vacker torkställning?

Inte jag.

Och nu vet pv vad som väntar.

Kan jag lova.
Omstart ...

Egentligen ..., känns det som om det är idag som det nya livet börjar.

Så jag går omkring och småpysslar lite.

Plockar en bukett av lavendel, salvia och mynta och sätter i en vas på rumsbordet.

Stryker med handen över den virkade duken från Bente .., lägger beslag på den översta hyllan i badrumsskåpet och småpratar lite med sigge nilsson och pElle, vilka tycks oändligt lättade över att två små hundar äntligen har givit sig av.

Sånt.

"I slutet av nästa vecka, är det okej då om jag målar väggarna i lilla gästrummet ..?" frågar jag pv.

Det är det.

Säger han leende.
Såg ni Sommarkväll från Ystad igårkväll?

Om inte .., se reprisen!

Att lyssna till den här mannen (se nedan) var hur intressant som helst!

"Björn Lindeblad var hög chef i näringslivet när han lämnade allt för att bli tiggarmunk i Thailand. I sjutton år blev var han där. Och nu är han tillbaka i Sverige."

Naturtomt ...



På Gullholmen i Bohuslän .,. passerar vi ett av alla vitmålade hus och så tvärstannar vi .., åå, titta, hela tomten fylld med ljung!

Så v a c k e r t!

Martina Eikedahls vänstra hand ..



Martina är en liten dam som har koll på det mesta.

Hon är Tvilling, tycker om att spela fotboll, att bada och vara med kompisar.

Men se en sak har hon inte koll på .., hon säger hela tiden fel och kallar mig för "Elenor" och åt detta har vi så roligt.

Martina, som är 1o år, är dessutom oerhört lik sin kusin, AnnaPanna.

Och så har hon vänster tumme upp.

Conny Eikedahls vänstra hand ...



Conny var sju år när jag träffade honom för första gången.

Då var han en nästan alltid solig liten parvel, yngst av fyra syskon, som älskade att fiska och när jag själv fick barn, såg jag klara likheter mellan vår Anna och hennes farbror.

Det är hos Conny och Carina vi övernattar den allra första semesterdagen.

Conny arbetar, precis som sin storebror Leif, på Volvo, men på en annan avdelning.

Dom tre bröderna och deras storasyster har samma mamma, men Conny har en annan pappa och det är nu några år sedan hans far dog.

Från en chiffonjé hämtar han, Conny alltså, gulnade tidningsklipp som handlar om hans släktingar i Jämtland.



Vi sitter vid köksbordet och läser dödsannonser och urklippet som handlar om Åke Bergström som ska konsertera i Ovikens kyrka, ja, det är länge sedan det.

"Åke .., han måste vara en bror till din pappa .., nej, en brorson till din pappa?" säger jag.

När jag frågar Carina vad hon tycker är mest typiskt för Conny, säger hon leende: "han är hjälpsam .., otroligt hjälpsam .., och så är han översocial och säger aldrig, och då menar jag verkligen ALDRIG, nej till en fest!"

Själv har jag ett annat minne av Conny.

Han arbetade i sin ungdom i skogsplanteringen hemma i Malå och bodde då hemma hos oss.
Det var tuffa dagar bland mygg och knott och upp i ottan och efter första dagens arbete stööööp han i säng vid sextiden och vaknade inte förrän det nästa morgon var dags att stiga upp!

När sommaren var tillända och planterandet överstökat, fick Conny sin lön.

Han satt vid vårt köksbord och sorterade hundralapparna i ordning .., lade dem i rad efter rad och så tog han bort mer än hälften av sedlarna och lade dem i en hög för sig.

"Dom ska mamma få, hon behöver dom ...", sa han.

Jag glömmer det aldrig.



// Conny är för övrigt Kräfta och har vänster tumme upp.
Alla fyra syskonen har mer än fyra år till närmaste bror eller syster och räknas därför som funktionella endabarn. Födelseåren är 1944, 1952, 1957 och 1963.

Leif Eikedahls vänstra hand ...



Leif är nummer två av fyra syskon, han är Oxe och har höger tumme upp.

Han är också min före detta svåger.

Leif arbetar åt Volvo och åker kors och tvärs världen över, ja, det finns liksom inga hinder för den mannen ..., och om någon, då, när han var en lite kaxig kille på elva, tolv år .., hade sagt till mig att jo, du förstår att Leif, han kommer att klara sig alldeles galant .., han klarar sig lika bra var i världen han än kommer", då hade jag nog ramlat baklänges.

En gång i världen dansade han balett.

Då höll vi också på att ramla baklänges.

Och han dyker med tuber och har tävlat i livräddning.

Hans storebror brukar säga att ..."jag vet nog ingen med sånt rättspatos som just Leif".

När jag frågar övriga vad dom tycker är typiskt för honom, säger dom .., "ja, han är generös".

Carina Holms vänstra hand ...



I Göteborg, i ett blått radhus där det för närvarande pågår renovering, där bor Carina.

Hon är min f.d. svägerska, gift med mina barns pappas yngste bror.

Carina är uppvuxen i Kiruna, hon är Jungfru och ytterst målmedveten.

Efter att i hela sitt vuxna liv ha arbetat som undersköterska, har den här madamen under tre års tid läst till arbetsterapeut och mellan varven har hon arbetat ihärdigt .., och i familjens bokhylla står en hel drös med litteratur på engelska, ja, det är från studierna det.

Nu är hon färdig och vikarierar i sitt nya yrke.

Det här med att vara arbetsterapeut, det är inte - som jag först tror - detta att sätta åldringar i arbete - typ virka grytlappar eller väva löpare -, nej, inte alls!

Numera handlar det om att t.ex. få strokedrabbade patienter att komma tillbaka .., att hitta rätt hjälpmedel och en hel massa annat.

Carina säger att hon älskar det här nya!

När jag frågar hennes man vad han tycker är mest typiskt när det gäller Carina, så funderar han en stund.

"Hon är himla hjälpsam .., ställer alltid upp, sån är hon", säger han.

Dottern Martina tycker att mamma är en sån som alltid studerar.

Och själv säger jag att hon är oerhört gästfri och generös.

Utan knot får pensionatsvärden och jag själv övernatta i det blå radhuset och vi bjuds lika generöst på härlig middag tillsammans med andra rara släktingar.

Sa jag att Carina har vänster tumme upp?

Nej, men det har hon i alla fall.

Söndagsfönstret ...



... kommer från ellem hemma i Västerbotten.

Ett dassfönster, med den vackra rallarrosen som slingrar sig längs väggen.

När jag var lillflicka, då repade jag ofta av dom rosa blommorna och så låtsasstekte jag dem i en gulemaljerad gryta som fanns i lekstugan och så bjöd jag mamma och pappa på låtsaslunch.