Detta är originalinredningen (bänkarna) i köket, så även det vackra skåpet på väggen.
Ingen diskmaskin här inte.
I "hallgången" finns två likadana väggskåp och en underdel.
Huset är troligen från sekelskiftet.
Och vi kör till Malmö och hälsar på goda vänner från evigheter sedan (i 40 år har pv och tompe varit nära vänner) och jag faller baklänges när vi kommer in i
hyreslägenheten bara en bit från där Anders bor.
Här är högt i tak, ett stooort gammaldags skafferi, jungfrukammare och en sån här ringanordning vid köksväggen, så jungfrun skulle veta vilket rum som "kallade".
Fyra stooora rum och kök och ändå inte anskrämligt hög hyra!
Diskbänk och arbetsbänk i sannerligen icke-ergonomisk-höjd och gasspis, ja, helt ljuvligt!
Den stora nackdelen är att där finns ingen balkong.
"Men priserna har i alla fall gått ner", säger husletaren.Just därför letar familjen nu efter ett hus.Helst på
Limhamn.Om man säger som så, så är priserna inte i nivå med dem hemma i Västerbottens inland.
Minst ett par miljoner, eller tre och fyra, för ett gatuhus med bra läge.
Söndagförmiddag kör vi till Ystad.Jag får - som alltid - ont i magen när jag kommer till Skåne.
Å, som jag kan känna mig hemma!
Och vi tittar in i affären (Karina sitter i kassan, det blir lite småprat ..., och en äldre kvinna som just packar i sina varor .., säger
"men det var länge sen jag såg dig ...?" och jag fylls av sån glädje för dom här rara människorna!) och därefter ett tvärbesök på Ejdern, där mamma tillbringade sina sista sju år i livet.
Där inne arbetar den alltid så vänliga Eva-Lena som var med när mamma dog, och där är den rara Sylvie och jag ser att det har bakats alla-hjärtans-bakelser och där är en ananaskaka ..., det doftar
gott och nybakat!
Ananaskakan.
"Den har natten bakat ....", säger Eva-Lena.
Vilken personal!
Och sen blir det en tripp till min syster.I Sövestad, bara någon mil norr om Ystad, stannar vi till och tar oss en titt på lilla
kyrkan, vars äldsta del är från 1100-talet.
På en stor platta på väggen kan man se vilka som varit präster i församlingen och långt tillbaka var namnen danska, ja, en av prästerna kom ursprungligen från Skanderborg på Jylland - det var då när Skåne tillhörde Danmark -.
Ett litet gratishäfte berättar om de hårda åren när Skåne skulle försvenskas .., hur gårdar skövlades och brändes ner, osv.
Eftersom kyrkan är tom, förutom pv och jag själv, tar jag mig en titt på predikstolen, så att säga från ovan.
Jaha, det är så här det kan kännas att vara präst, tänker jag.
Inte så pjåkigt.
Och jag börjar skratta när jag tänker på tidningen Ystad Allehandas aprilskämt för flera år sedan, då, när man för läsekretsen berättade att Ikea skulle sponsra Mariakykans nya inredning, ja, det skulle bli predikstolen "Halleluja" och bänkar "Betlehem", och på själva predikstolen hade man lovat Kamprad en mässingplatta med sponsorens namn ingraverat.
Det
fanns församlingsmedlemmar som inte fann detta skämt
det minsta roligt och vars blodtryck nog sköt i höjden, så där likt en nyårsraket.
Och från altaret ser det ut så här.En verkligt fin liten kyrka är det.
Och varm och go är den!Sist av allt middag hos syrran och hennes dotter.Utanför bilen snavar jag på ett brunnslock - jag ska ta några steg bakåt och ser inte locket och inte heller blomkrukan, modell större - och jag faller rakt bakåt och pv kommer utrusande ur bilen och tänker väl att "nej, nte nu igen!"
Det gick bra!
I Malmö ligger min -sedan i morse - kvarglömda poncho, så jag får låna systerdotterns
underbara tröja, stickad av hennes mamma, ty det är ingen afrikavärme i huset som ligger ute på den skånska slätten.
Jag bara
älskar den där tröjan och har bjudit två tusen kronor för densamma, som för övrigt bara används två gånger per år, - i Roskilde och i Hultsfred på resp. festival -, men systerdottern är en envis rackare och
vägrar att låta sig lockas av pengar.
Och nu är vi hemma och i morgon blir det tidig avresa till tandläkaren i Helsingborg.
