lördag 14 april 2012

Förmiddag i landet Halland ...

Här är en hög ...
Eventuella medlemmar i intresseföreningen kanske kommer ihåg förra vårens ihärdiga räfsande?

Ååå, det tog aldrig slut och det var ensillage och annan bråte och svarta sprängfyllda sopsäckar och ett frenetiskt eldande!

Det är förvisso aningen enklare den här våren .., men likväl har jag lyckats få ihop mängder med lövhögar!!
Och under gamla, murkna löv uppenbarar sig ett sällskap vitsippor!

Ikväll ska lövhögarna eldas upp och pv har föresatt sig att lägga ut nät.

Den lilla lägenheten ...
Gamla och ruttna träd ska tas bort och en där är en fläder som är kruttorr och borde förpassas till evigheten.
Borde, ja.
Men längst där uppe finns ett litet fågelbo, så flädern får stå kvar.

 Sist av allt, innan det är dags att ta mopeden och ge sig av till jobbet, blir det kaffepaus mot söderväggen.
Eller solväggen.

Egentligen tycker jag att pärlhyacinter är vanvettigt vackra!

Och nu är ....

... söndagkvällarna räddade.

Det här - Mästarnas mästare - är i mitt tycke ett av de absolut trevligaste tv-programmen i avdelningen "lättsam underhållning", jo, det tycker jag.

Bättre än förra gången, då Ingemar Stenmark var med och vann nåt otroligt, kan det väl knappast bli, men .., jo, det ska säkert bli intressant ändå.

Förr i världen - kanske nu också - stod alltid redigerarens namn uppe i ena hörnet, i alla fall i Sydvenskan.

Och om det nu inte är skribenten som själv fixat sidans utseende, så tycker jag att det hade varit himla trevligt att få veta vem som redigerat det här härliga uppslaget!

(Bilden från DN).

Dagens fönster ...

"Hej!


Vi har varit i vårt favoritkloster Le Thoronet igen och trots att jag har mängder med bilder därifrån kan jag inte låta bli att ta nya. De här vackra fönstren finns i stora kyrkdelen, den med den fantastiska akustiken och där så många sommarkonserter med gregoriansk musik spelas in.


När ni kommer och hälsar på oss - för det tror jag ni gör för eller senare - kan Thomas sjunga här och häpet uppleva hur tonerna studsar tillbaka. 
Och det visste man redan på 1100-talet hur man skulle bygga för att åstadkomma!
Ha en skön helg, hoppas våren fortskrider hos er, här är det något mera kylslaget ett par dagar men ingenting att klaga på.

Kram från oss,

fredag 13 april 2012

För mycket pengar på banken ..?

Ja, men då vet jag!

Då kan du eller ni lätta på trycket och köpa Sven Gillsäters f.d. hus, inte långt härifrån.

Här passerar jag var gång jag åker till eller från jobbet och det ska jag säga er .., att det läget går inte av för hackor!

Bilder finns här.

Min ajfån och jag ...



Vi trevar oss fram lite, min telefon och jag.

När jag inget har att göra, spelar jag Rumble mot mig själv, eller skickar små filmsnuttar till Gunnar i Jämtland, eller till en femtonåring i ett grönt hus i Väsby.

Och nu har jag laddat ner musik.

Den här, t.ex.

Här och nu ...

Ledig dag och solen flödar.

Zoegakaffet räcker till  en  enda kopp .. men den tar jag med mig och goda mackor därtill .., och sedan  sitter jag där ute på altanen och bara gottar mig åt fågelsång (på tv-antennen flöjtar två starar .., ännu har inga hustrur uppenbarat sig, trots att jag tipsat om olika dejtingsidor!)  och värmen mot kinden.

På bordet intill dagens tidning och så pElle och harry.

I timmar kan harry leka för sig själv ute på tomten och för en stund sedan skickade han ett mms till vännen Gunnar i Jämtland .,. tänk, vad en blandrashund kan åstadkomma!


Gunnar berättade att han just då stod och hamrade i det blivande hönshuset och att vi kunde titta in och följa hans arbete (och så småningom hönsens liv och leverne) via den nyinstallerade webbkameran.

Och titta, här sitter han (oj, vad jag har sinkat honom i hönshusarbetandet idag, förlååååt Gunnar!) och vinkar till alla bloggvännerna!

Sen såg det ut så här.
Jahapp ...., paus redan?
Eller "allaredan", som pv säger.

Och om ni inte visste det, så kan jag meddela att detta med ledighet sannerligen inte är överskattat.

Just det.

Och fort ska det gå!

Någon gång under högstadietiden skulle jag hålla ett föredrag i fysik; det hela handlade om hur man tillverkar en grammofonskiva, ni vet, en sån där i vinyl.

Jag stod  längst framme i fysiksalen och när jag var klar, sa magistern - som var en väldigt sträng herre som hette Ivan Lindblom -: "ursäkta, var det någon av er som hann höra vad Elisabet sa?"

Nej, det var det inte.
Jag läste för fort, förstås.

Men tidigt i morse mötte jag min överman - Sveriges Radios eminente reporter Nils Horner -, som i P1 vittnade om Nordkoreas misslyckade raketuppskjutning. 
Hade inte han betalt per ord, då vet inte jag.


Dagens fönster ...

 Att upptäcka att någon vänlig själ har agerat fönsterfångare och därefter tagit sig tid att mejla iväg fönstret via rymden, så där så att det landar i ett gult hus på en kulle .., det gör mig alltid så glad.

 Men det ska villigt erkännas, att när avsändaren är någon hemifrån, då blir jag - om möjligt - ännu gladare!

Alltså spratt det till i hjärtat när jag igårkväll efter jobbet hittade det här fönstret och avsändaren visade sig vara Siv Lundmark, före detta Ringvägen-granne till oss under tiden i Malå.

Siv är för övrigt mamma till Carita, som var klasskamrat till dr Böhlander.
Hon - Siv allså -, är endabarn .., hon är Vädur (fyller år just idag!! grattis, grattis!), har vänster tumme upp och har arbetat med administration i hela sitt vuxna liv och åååå, så hon har trivts på jobbet!

För en tid sedan sålde Siv och hennes man Tage huset och dom två bilarna och flyttade till Skåne; till Kristianstad där enda barnet, dottern Carita, bor med sin man.

Där lever dom nu friherre/friherinneliv och tänk, vad dom trivs!

 "Ja, det är som att ha flyttat utomlands ..., vi hade ju tjugo grader varmt för nån vecka sedan, när var man med om det i Malå den här tiden på året ...?!" säger Siv skrattande i luren.

När jag frågar henne vilken egenskap hon tycker är mest typisk för henne själv .. har hon svårt att komma med ett svar och än svårare är det för maken Tage, för han tittar just då på hockeymatchen mellan Brynäs - Skellefteå och är fullt upptagen .., så jag ringer helt sonika till dottern Carita och hör med henne .., och efter en stunds grunnande säger hon att ..."mamma är ju snäll och så .., men mest är hon nog ordningsam och hon är en sån som aldrig pjåskar .., när man gick i skolan skulle man nästan vara döende innan man fick stanna hemma i sängen ..", säger hon.

Jag hör leendet ända från Kristianstad till Stensjöstrand.

Ja, nu vet ni lite om denna Siv Lundmark från Malå, numera Kristianstad.

Hon som fyller år just idag! 

Carita (dotter) säger... 
 
Som det framgår här är ju mamma också för det mesta glad och har lätt för att skratta (även fast hon precis som jag ofta kan se arg och sammanbiten ut) och lätt för att trivas. 
Hon oroar sig sällan för saker och ting, det sköter jag och pappa. :)





torsdag 12 april 2012

En anledning ....


... till att jag tycker så mycket om jobbet i affären, det är dom härliga arbetskamraterna.

Lena - äldst i gänget och en klippa i kassan -, är en av dem.

Hon har varit med länge i familjeföretaget .., har haft chefens pappa som boss, jo, hon kan det mesta.

Dessutom bjuder hon friskt på sig själv .., som här på Påskaftonen, då hon såg ut så här när hon satt i kassan.

(Bilden skickades till min mobil under vistelsen i Väsby under helgen som var, men den hade gått till fel telefonnummer, därav fördröjningen.)

Om magi och jakten på Lyckliga Par ...



Det är när jag är moppandes på väg till jobbet, precis mitt emot Särdals Kvarn, som dimman bara väller in över land!

Från ena sekunden till den andra förändras allt och jag svänger av från kustvägen in på lilla grusvägen och stannar till för några sekunders filmande.

Det är inte långt ifrån att det är magiskt.

Och sen jobb till sju.

Under alla mina år i affär - särskilt sedan jag blev äldre och framför allt när jag blev ensamseglare - har jag fösrökt att hitta Lyckliga Par bland kunderna.

Jo, jag vet .,. det hela blir oerhört subjektivt, men det är jag medveten om.

Det är inte många par som jag har satt ett mental lycko-kryss för, men idag hade jag en kvinna och en man i min ålder kanske och jag har sett dem förut och tänkt att .., dom här, dom är lyckliga tillsammans!

Och hur kan jag alls tro något sådant?

Jo, dom  s e r  varandra och verkar trivas tillsammans.

Så nu, när jag inte hade just några andra kunder, berättar jag om min jakt på Lyckliga Par och jag säger att ..."vet ni, jag tror verkligen att ni tillhör den gruppen!"

Då ler såväl kvinnan som mannen och säger att jag har helt rätt.

Jag tänker att dom nog nyligen har träffats, för där syns inga vigselringar.

Jag tänker också på dejtingsidor och skilsmässor och annat dylikt.

"Nej, inte alls! Vi har varit gifta i fyrtioett år och ringarna har vi aldrig på oss och vi arbetar även tillsammans och ja, Elisabet, vi är  v e r k l i g e n  lyckliga tillsammans!" säger kvinnan leende.

Då plir-ler mannen också.

Och vet ni, det är såna gånger jag  ä l s k a r   mitt arbete.




En timme innan jobbet ....




Eller i alla fall nya sånger.

Medan pElle putsar pälsen .., strosar harry omkring lite och kollar omgivningen och själv får jag  överraskande telefonsamtal från Ann-Sofie i Bjurholm .., tänk, vi delade övervåning 1971 - det var i Lycksele - och hon stod intill mig när jag fick telefonbesked från barnmorskan att jag var gravid (då var jag sjutton år, skulle om någon månad fylla arton) och på kvällen låg vi intill varandra och Ann-Sofie bad "Det går en ängel kring vårt hus ...", såååå orolig var jag över vad mina föräldrar skulle säga!

Dagen därpå promenerade jag till Tempo och köpte bruna babykläder.
Och i magen grodde fröet till dr Böhlander.
Vilken lycka!

Och visst är det förunderligt, att vi surrar i nästan trettio minuter och det känns som hade vi setts i går!

Härligt!

Tidigare idag berättade jag om Sädesärlan som uppenbarade sig vid den stora lagården.

Och är jag inte alldeles fel ute .., så är det Gransångaren som kvittrar i bakgrunden?

Det är som ett strömhopp av sommarfåglar nu!

På lagårdstaket ....

... räknar jag till elva gravänder som sitter på rad och snatterpratar.

Å, så jag tycker om dem!

En bit därifrån - på samma lagårdstak - sitter ett sällskap duvor .., några starar och så förstås: kajorna.




Om närhet ...



 Och AP:s hjärta som nästan svämmar över av glädje och tacksamhet över hästen Fieri .., å, den glädjen stänker på oss andra!

"Mys efter träning", stod det som bildtext.

Någon gång på 80-talet kanske .., köpte jag en fotobok som hette Family of Children.

Den var helt  u n d e r b a r   och visade bilder från hela världen, tagna av alla möjliga fotografer.

Det fantastiska - och förunderliga - var att man omedelbart kände igen bilder tagna av svenska fotografer ..., och det var inte genom miljöerna (typ om det hade varit röda stugor osv ..), utan det var mer själva sättet som bilderna hade tagits på.

Dom var inte så "häftiga" .., mer nakna.

En av bilderna glömmer jag  a l d r i g!

På marken ligger en raggig häst och sover ..., och intill hästen, med huvudet på hästens mage, ligger en tös på kanske sexton, sjutton år .., hon sover hon också.

Bästa Vänner.

Den bilden tänker jag på, när jag får den här.


Torsdagsfönstret ....


Hejhopp!

Jag fotograferar ju aldrig fönster, men idag tog jag lite bilder på hantverkarna som håller på att fixa här hemma på gården. Och den här bilden blev ju lite kul - lämnar en hel del att fantisera om.


kram /Lena

onsdag 11 april 2012

Håll utkik .....!


... Monica i Lysekil och Gunnar i Jämtland .,. ty i dag hamnade era vinster i postsäcken.

Filmen "Avsked" till Lysekil och retroglasunderläggen till Vaplan!

Grattis igen till vinnarna och hoppas att priserna kommer till glädje.

Men man får inte glömma glädjen till livet ...


Eller: "Ja, en dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ..., ska vi leva ...".

Och det var inte jag som sa dom kloka orden.

Dagens fönster ...



Hej Elisabet!

Här kommer lite fönster från mig och lördagens utflykt till Torpa stenhus.

Närmare bestämt inifrån caféet.
Kanske någon av bilderna faller dig i smaken.
(Svar från Elisabet: ja ..., åå, det gör dom!)


Här är blogginlägget med lite bilder på själva stenhuset också och Torpas hemsida.

Jag hoppas att er resa hem till Halland har gått bra.

Varma hälsningar/SoF

Efteråt ...



Det var för flera år sedan .., jag minns det tydligt.

Från ena dagen till den andra så blev en bloggkamrat änka.

Hennes man satt i fåtöljen - man hade ätit pizza - och sen - bara slut -!

Eller mannen på hotellet hemma i Malå .. servitrisen som hette Ulla frågade om han ville ha påtår och just som hon hällde upp kaffet så bara dog mannen framför hennes ögon.

Femtio år, om ens det.

"Det var som att blåsa ut ett ljus!" sa hon förfärat.

Efteråt.


I Adak hittar Anitha Per-Erik död i sängen.
Jo, visst har han varit krasslig tidigare, men detta!
Och bara några månader tidigare har P-E och Anitha suttit vid matbordet i det gula huset och ätit lammstek och inte tänkte man väl då att detta är sista gången vi ser den här varme och rare mannen.

Och i Norge bodde Monica med sin man, han som var så musikalisk och sedan ... borta!
Nu har hon flyttat till Lysekil och börjat ett nytt liv.

Trevar sig fram liksom.

Min kusin berättar i ett blogginlägg om ett dödsbud som idag kommit via sms.

Och en annan bloggkamrat hemma i Malå, förlorade före helgen sin man.

Poff, bara.

Ena dagen hemma - den andra är allt över -.

I sitt inlägg skriver hon att ena dagen steker han pannkaka åt barnen och nästa dag finns han inte mera.

Marken rämnar.


Och jag minns kvällen hemma i Malå - kanske var jag tio, elva år - när prästen eller polisen ringde och frågade om mamma kunde gå med ett dödsbud till en av grannarna, Dagny Andersson?

Dagny, som hade en konstgjord näsa.
Dagny och Helmer som hade följt mamma och pappa till Mallorca och sett tjurfäktning och allt förevigat på mammas smalfilmer.

Helmer körde en trehjulig bil och hade krockat någonstans i trakten av Sorsele och nu fanns han inte längre och mamma tog på sig kappan och suckade av förfäran och så gick hon dit - det var inte långt bort -, på Uddvägen bara .., och jag satt hemma med pappa och alldeles tyst blev det i huset.

Det var kväll.

Och Mauritz Brännström i Malå som dog sittande i sin bil.
Kvällen dessförinnan hade han och frun Gunborg varit hemma hos mamma och pappa och druckit kaffe - så hade det alltid varit, en gång i veckan träffades man - och plötsligt så bara dör denne nallebjörn till man och min pappa, som då är i samma ålder som Mauritz, drabbas av svår dödsångest och för första gången någonsin får stövaren Buster sova i dubbelsängen - det är när mamma har nattjobb på sjukstugan - och pappa berättar, lite förläget, att det känns tryggt med stövaren intill sig.

Ett år senare dör pappa.

Och mamma vittnade om att hon någon tid efteråt satt i gungstolen hemma och skrek rakt ut av sorg ..., "Eliza .., du förstår, jag skrek så högt så att jag blev rädd för mig själv!" sa hon.

Och tänk om grannarna hade hört.

Och den där lördagmorgonen i april då mamma själv somnade in och hur jag, några timmar senare, cyklar iväg längs Regementsgatan och gråter högt av förtvivlan ..., ja, jag struntar blankt i om någon ser mig och jag kastar mig på mammas säng och försöker hitta doften av henne och jag ser gropen i kudden, men mamma är borta och aldrig att jag hade förväntat mig den reaktionen hos mig själv.

Totalt naken sorg.

Tvärstopp i livet.

Och långt, långt tidigare ...., åå, jag minns när mamma kom hem från sjukstugan och hade tagit hand om två kvinnor som förlorat var sin son i en trafikolycka och den ena mamman hade närapå krälat uppför sjukstugetrappan och vrålat ut sin sorg och den andra satt alldeles tyst - som förstummad -.

Förlamad.

Det var på sextitalet.

Efteråt stod mamma vid spisen och grät och sa att så lite man vet om vad som väntar bakom hörnet.

"Aldrig att jag kommer att glömma detta!" sa mamma.

Och det där med hur olika sorgen ser ut.

Och så lite vi vet om framtiden.

På jobbet sätter vi  kryss i semesterschemat och drömmer om sommar och planerar för pensionen.

Inte en aning har vi om en morgondag.

Inte minsta lilla löfte.

Det gäller att Ta Vara På.

tisdag 10 april 2012

Mums-mums!

I helgen som var, bjöds vi på en himmelskt god cheesecake, ja, det var äldsta dottern som svängde ihop den.

Till kaffet var den .., ja,  s u p e r d u p e r god!

Här är länken till kakan och jag kan lova att den ska vi baka så snart som möjligt.

Kommentarer som gör hjärtat glatt ...

 
 Men vi har haft skönt trots vädret.
vi har sett en storspov och en kungsfågel och en hare
och vi hittade ju en flaskpost som vi svarat på
och vi har varit i mjellby - obs
 Där finns en utställning som är knasig-----skräp???
Jag kunde knappt behärska mig.....
Men Halmstadkonstnärerna gillar vi.
 
annars har jag läst....
Den döende detektiven av Leif GW Persson   
Bra
 
 Och en till ....
 
Skönt att du kom till rätta i alla fall.
Vi går på stranden och där går man inte vilse. 
Alla hälsar!!!!
Solen skiner och vinden viner.
Borta vid Skintan vilar vi i lä.
Solen värmer och jag samlar vackra pinnar. 
De ser ut som krokodiler...

 
// Den som skrev dom här raderna var Eva från Tyresö.

Sånt man hade glömt ...

Jo, men tänk att jag verkligen hade glömt hur underbart det är att promenera i en riktig skog!

Och när jag tog harry och gick där på alldeles perfekt underlag och hörde bofinken flöjta och såg solstrålarna slingra sig mellan tallarna och man kände doften av barrskog .., å, men det var så himla härligt!

Och harry sprang och skuttade och hoppade över nedfallna och mossiga träd och en koltrast underhöll alldeles gratis och man var ledig och kände sig som den rikaste människan i världen.

Ungefär så.

Och sen gick jag vilse.

Helgen som var ...

 För första gången i mitt (och pv:s) liv, ska vi låta tvätta bilen i en tvättautomat, typ Statoil.
Jag köper en biljett och vi kör in tvätthallen.
Inget händer.
Och inget händer.
På dörren framför oss sitter en skylt: Vid hjälp, ring ... och det gör vi, vi ringer till personalen och ut kommer en man som säger att vi har parkerat lite snett och så där ja .., nu blir det bra och det blir det.
Vi känner oss som rena rama lantisar på utflykt, men hjälp, så fin bilen blir!

På begäran har pv bakat sina numera berömda gifflar och Emma njuter av en ljummen giffel och ett glas kall mjölk. Nåja, nästan kall. Kylen håller troligen på att avlida, tror vi.
I köket sitter dr Böhlander och funderar över livet.
Eller nåt.

Ännu trött efter 40-årsfirandet förra helgen, tar mågen siesta på soffan Ektorp.

Och överallt, precis överallt, pågår byggen av alla de slag och jag säger till pv att det övergår mitt förstånd hur man kan få alltsammans att synka .., tänk, jag som tycker att det är knepigt att helt förändra medicinhyllan och den bra .., här ska allt fungera!

Rondellen ska bli perfekt och mötande vägar ska passa ihop och nej, jag begriper det inte!
Är det nån yrkesgrupp som har min största beundran, så är det byggnadsingenjör och planläggare!

Hemresa på annandagen.
Då hälsar vi på AP, Micke och Nelly, ute på Ekerö.
Rent omöjligt är det att hitta rätt och AP guidar via mobilen och vi ligger dubbla av skratt - pv och jag själv - och jag säger att aldrig i livet att jag skulle hitta hem från jobbet om jag bodde här ute!

När vi ska ringa upp AP, råkar jag trycka på senast slagna nummer och var hamnar pv ..?
Jo, på Statoil i Upplands Väsby!!!

Och äntligen framme .., och jag som har klagat på pv:s fransiga jeans, han ler när han ser AP:s variant.
Nelly vaktar matte .., harry vill gärna gosa med husse.
Eller gå ut på promenad?

Och titta Solveig i Dalarna!
En av fågelholkarna som ni så generöst förärade oss, den hänger nu på en tall på Ekerö!


Sist av allt en sväng i det - åtminstone för mig - helt okända Söderköping! 
Nu har jag minsann laddat ner en app som ska guida oss fram till saligheten .., Navigator heter den, men nånstans längs vägen har jag klickat fel och när vi kommer körande på ett industriområde, då säger pratdamen att "om sjuttio meter har ni nått destinationen" och det kan jag lova er, att det hade vi INTE.

Men det löste sig .., man är väl tekniskt bevandrad .., haha!

Och så blev det en trivsam stund hos bloggmadamen Bloggblad och hennes man och jag ska länka ikväll, när jag kommer hem från jobbet, för nu är det bråttom!

En på alla sätt och vis härlig helg har det här varit!!

Dagens fönster ....


... finns i ett grått hus på en kulle, ja, på rena hälleberget faktiskt!

Och gissa, om en svart hund blir lycklig när man kan stå där och spana ut genom fönstret som är i alldeles perfekt höjd!

I huset finns även en liten hund som heter Nelly, men hon har varit med förut och bryr sig inte så där värst mycket om utsikten.

måndag 9 april 2012

Tack alla för en underbar helg norröver! Nu har PV slarvat bort pinnen till den sladdlösa musen, det får bli en kortis så här. Och tack till madame BLoggblad med man för paj och nybakad sockerkaka .

Hälsningar från Uppland ...




Hej, det är jag, harry, som skriver!

Ni kanske inte vet om det, men jag är på semester i ett land som heter Uppland.

Jag har haft jättekul!

I ett grönt hus bor Emil och Emma och dom har busat med mig hur mycket som helst .., dom gömmer en boll som jag får leta och leta och ibland fångar jag den och springer och gömmer mig under soffbordet, men då kommer dom dit också .., ååå, det är det bästa jag vet!

I landet Halland, där är det inte så många människor, ja, inte där vi bor.
Men  h ä r ..., här träffar vi hur många som helst när vi är ute och promenerar .., igårkväll träffade jag t.ex. Nellie som är en vallhund och även en gammal golden retriever, men den orkade inte leka, eller den fick inte, för den har artros i lederna, precis som matte.

Hundarnas hussar var jättetrevliga och matte sa flera gånger - när vi gick hem igen - att tänk, det här med att ha hund, det ger så många bekantskaper och precis lika trevliga är dom som hallänningar, skåningar eller västerbottningar!

Och här finns så många djur!

Igår såg vi tre rådjur som stod på grannens tomt och inte var dom rädda heller och en stor, tjock hare brukar skutta omkring nära vägen ..., den skulle jag gärna hälsa på, men jag får inte för husse ,-(

Nu ska vi snart åka vidare.
Vi ska hälsa på AP och Micke och Nelly som bor nästan-på-landet, det heter Ekerö.

Nelly är en liten, liten hund och hon är ganska sur av sig ibland, man får inte busa som man vill med henne, då kan man få sig en lusing, men jag tycker om henne ändå.

Nu ropar husse att vi ska åka!

Hejdå från er vän harry!

Dagens fönster ...



.... ja, fortfarande har jag ingen riktig kläm på den här datorn, så jag lägger in ännu ett favoritfönster - även om det är mitt eget - kanske tycker jag så mycket om det för att den där lilla plastgubben visar sig .., den som Anders älskade så högt och innerligt.



söndag 8 april 2012

Dagens fönster ....


När jag använder dotterns dator (modell MacBook Pro) känns allt så ovant, så jag lägger in ett favoritfönster i repris bara.

Ett norskt fönster .., jag tror det var Maria i Oslo som var fotograf.

Bildtexten löd: bror i hytte ..., och jag bara  ä l s k a r  hela alltet med det fönstret!

Påskdagen ...



En alldeles ljuvlig morgon blir det.

Sju stiger vi upp ..., ja, pv och jag själv och harry förstås .., de övriga sover gott.
Och vi går på skogspromenad och tänk, det är bara vi som är ute, förutom tre rådjur som något häpet tittar på oss och där är en stor hare som skuttar iväg och så koltrastar som flöjtar så där så hjärtat nästan går sönder.

Det är kyligt ute, men solen värmer.

Vi passerar villaområden där det är alldeles lugnt och stilla och genom vardagsrumsfönster ser vi motionscyklar (snart badsäsong ...) och på en altan syns resterna av en grillkväll.

Och inne i skogen kommmer solstrålarna fram mellan höga tallar och granar och vi gömmer oss för harry som blir överlycklig över att få strääääcka ut - han springer verkligen som en greyhound ! - och bakom stora mossiga tallar står vi och försöker vara osynliga och harry blir till sig av glädje när han hittar matte eller husse och mera, mera!! är det som han säger, fast utan ord.

Nästan hemma upptäcker pv ett upplag av nedfälld sälg, så jag plockar några kvistar videkissar som nu står här på köksbordet .., klockan är kvart över åtta och i soffan sitter harrys husse och spelar Rumble.

"Nytt rekord!" säger han.

På en svart lurvig matta ligger harry och sover gott efter promenaden ., några ljud hörs från ovanvåningen .., kanske - äntligen - att dr Böhlander ska komma ner och bjuda på nybakade scones eller i alla fall visa hur man får igång tv:n ..., för att klara av det senare ska man vara minst professor i avancerad teknik av något slag.

Mellan varven diskuterar vi om det var idag, den 8:e april, som min mamma dog, eller om det var den 4:e. 
Vi kan omöjligen komma överens.
Det är ju förfärligt .. , har jag inte det klart för mig?

Lite senare; den femte april var det som mamma dog!