Den här listan skrevs av en nybliven pensionär, en pratglad herre som tidigare arbetat åt räddningstjänsten.
Han heter Thomas och är Vattuman.
onsdag 13 juni 2012
Det lilla livet ...
Under mina sju år som ensamseglare på livets ocean, hände hur mycket som helst!
Jag träffade mängder med människor .., hyrde bil och gjorde utflykter till Göteborg, Alingsås, Varberg, tog en heldag i Karlskrona .., jag hälsade på en god vän i ett rött hus i mörkaste Småland .., jag varannanhelgspendlade till Helsingborg och lärde känna nya människor .., gick på krogen och lyssnade till bluesmusik och rock fast jag helst av allt bara ville sitta i soffan och titta på På Spåret.
Och jag simmade i sjön Sävelången och kände mig som den lyckligaste människan på jorden.
Jag tog tåget till Stockholm ., tog barnbarnen med mig, åkte båt ut till skärgården och bodde på vandrarhem och det blev utomlandsresor med Emil eller Emma och nya möten och intryck.
Nu, lever jag ett helt annorlunda liv.
Det är som att befinna sig i en liten bubbla.
Ytterst sällan åker jag tåg, jag hyr inte bil längre och gör sällan några längre utflykter.
Det som skrivs här på bloggen handlar mest om promenader, hundkäx och en hund och två katter.
Det får anses som närapå ett mirakel att någon människa fortfarande tittar in och hälsar på!
Nu .., bor jag i ett gult hus på en kulle i landet Halland.
Havet är nära, men inte inom synhåll.
Mina dagar består mest av arbete i den lilla affären åtta kilometer bort.
Dit åker jag med moped.
Sällan, alldeles oerhört sällan, besöker jag Halmstad - någon gång tar jag bilen och susar iväg till Falkenberg som känns mindre och vänligare -.
Jag är en huskatt.
Aldrig vill jag sova borta, ja, om det nu är möjligt att undvika det, alltså.
Helst av allt vill jag sitta på altanen eller nere vid havet och ha de mina omkring mig.
Bristen på utifrånintryck gör - tror jag - att allt det lilla blir till något större.
När jag nu på morgonen tar en bakvänd promenad med harry, är det som om själ och hjärta står på vid gavel, det är som om alla intryck förstärks.
I dikesrenen växer prästkragar och lupiner .., och jag böjer mig fram och känner doften av hundkäx.
Draaar med handen genom allt det vita.
Upptäcker smörblommor och små sällskap av styvmorsvioler.
Syrénerna är sedan någon vecka tillbaka helt utblommade.
Och hela tiden hör jag lärkan.
Jag kopplar harry, men kvinnan säger att ..."det behövs inte, jag är inte rädd för hundar och han ser ju så glad och snäll ut ...".
Vi pratar om vädret - detta ständiga väderprat som är som Sesam-öppna-dig -, och om värmen som är så ljuvlig. Och om lärkorna.
"Det sägs ju att lärkorna hela tiden minskar i antal, men inte här i alla fall .., hör, så vackert!" säger kvinnan.
Och så står vi där och lyssnar.
Kvinnan är liten och späd.
Rak i ryggen.
Och vi småpratar lite .., jag får veta att hon har tillbringat tjugo år i Oslo, hon är från Halland från början, maken är tysk och arbetade en gång inom oljeindustrin, nu har familjen sommarhus inte långt härifrån och vi pratar om skillnaden mellan våra grannländer .., om hur oändligt vackert det är i Norge .., om svenskarnas oförmåga att fira nationaldagen ("vi visste liksom inte vad vi skulle göra, så vi klippte helt enkelt gräsmattan .., det var minsann annorlunda i Oslo", säger hon leende) och om glädjen i att få vara frisk ("ja, tänk att ligga i en sjukhussäng veckovis när det är så här fint ute, eller tänk, alla gamla på äldreboenden som aldrig får komma ut!" säger jag), ja, sånt prat.
Innan vi skiljs åt, frågar jag om det är möjligt att få fånga hennes vänstra hand?
Det är det.
Och jag får veta att den här vänliga kvinnan är Kräfta och storasyster och född 1936.
På den där skalan från 1 - 10 om hur hon trivs med tillvaron just nu, svarar hon - efter en stunds tvekan -: "ja, en sån här morgon måste man väl ändå säga .., ja, nio ...!"
Sen går jag hemåt.
Onsdagsfönstret ...
Ett husvagnsfönster, fångat på Vårgårda Nostalgifestival.
Med SoF är det ungefär som att "skala lök".
Från att ha varit totalt anonym, lättas allt mer på förlåten.
Snart tar jag henne i hand och hälsar.
tisdag 12 juni 2012
Och så hade jag ...
... den här mannen i kassan idag.
Intill honom stod en yngre man och plötsligt sa han ..."bara så du vet, så har du just haft Little Gerhard i kassan".
Jaså, det hade jag ingen aning om!
Så jag hojtade lite till herr Gerhard och det blev småprat hit och dit (den yngre mannen spelar i samma band, dom kallar sig Cadillac) och i kön bakom stod en kvinna i 70-årsåldern kanske .., och när jag säger att .."ja, ni hörde väl, vi har självaste Little Gerhard här", då säger kvinnan ...."då ska jag berätta en sak för dig Gerhard, att du var min store idol och jag döpte min son efter dig!"
Vilken slump!!
Sen kom en kvinna till postkassan och jag frågade om hon var från Gävle, nej, hon var från Vansbro, men tillbringar nu sommaren på Haverdals camping.
Ahhhhaaaa!
"Där var jag i vintras och hälsade på en bloggvän, ja, inte i Vansbro, lite utanför .., men ändå .., hon heter Solveig Granström!", sa jag.
Tror ni inte att kvinnan precis visste vem Solveig var.
"Solveig, det är ju den där trevliga som brukar arbeta på biblioteket!" sa hon leende.
Sen tog dagen slut.
Och jag med.
Nästan som Lego ...
Nästan när jag ska gå hem, upptäcker jag sommarjobbaren Johannes som bygger en "stört" av ölförpackningar.
Är det nånting jag verkligen är uschlig på .., då är det just sånt.
I bakgrunden hörs butikschefen Mattias diskutera med butiksägaren Magnus.
Här och då ...
Det är varmt ute.
En mjuk och len värme.
Tornsvalorna skriiiiikflyger - ljud som påminner om Regementsgatan i Ystad -.
Humlor surrar.
Och havet ligger alldeles lugnt och stilla.
Hitom lilla bäcken får harry som ström i sig!
Det blir tvärstopp!
Men ser man på ..., där, i en grop i gräset ligger nämligen sigge och tar morgonsiesta.
Sen gör han oss sällskap .., jaaamar och har sig och stryker sig runt harrys ben.
Men harry ger sig av ut på ängen där gräset är meterhögt och sigge, som blir kvar, står och spanar och undrar förstås var bäste kompisen tog vägen ...?
"Hallå där!! Kommer du tillbaka snart!"
En stunds småprat blir det.
Bara lite.
Mest om vädret.
Dagens fönster ...
Det är lika bra att jag säger det på en gång: det händer ofta att jag tar mig friheten och beskär fönsterbilder som kommer susande genom rymden och landar i min dator.
Nästan alltid förminskar jag bilderna och lika ofta skuggar jag dem.
Det händer också att jag rätar upp dem eller förstärker kontrasten.
Idag kom dom här bilderna från vännen Guy i Arvidsjaur.
Den kom i två versioner och jag gjorde som vanligt och beskar och skuggade och skrev sedan till Guy att nu var det gjort, var det okej?
Jodå.
Bara jag berättade att jag hade gjort det ,-)
Då förstod jag att Guy tyckte bättre om sin version (1 och 2 ) och jag log för mig själv.
Alltså får alla tre versionerna komma med.
Jooo, du herr Guy, det enda stället i världen där man får vara chef, det är på sin egen blogg ,-)
Bildtexten är däremot heeeelt oredigerad och lyder som följer:
"I mitt kvarter finns ett nyöppnat café. Förra ägaren höll ut i ett par månader innan konkursen var ett faktum. Nu får vi önska nya ägaren bättre lycka.
Fönsterbilden tog jag när jag precis hade parkerat utanför fönstret och höll på att stiga ur bilen.Den här gången får du välja mellan två beskärningar av samma bild."
Jaså, du har parkerat utanför fönstret?
Jag tycker nog att skylten talar ett annat språk ,-)
Och så ett bonusfönster ...
Det är Max och kompiskatten Rally som hoppat in i bilen och väntar på avfärd.
Matte tog bilden.
måndag 11 juni 2012
Ett litet tips ....
Vilken bild han har tagit .., mannen i norr!
Och så vackert det är hemmavid!!
Säger jag bara.
(Glöm bara inte att klicka på bilden!)
När matklockan ringer ....
Då blev det nyponsoppa och macka, eller tomtegröt med macka .., eller varm choklad och smörgås.
Lite sånt.
En tid i livet fick dom lyssna till LP-skivor - det var Lotta på Bråkmakargatan - (mest Lotta ..) eller så läste jag själv sagor för dem, eller satte i en kasett (jag minns en, den var röd och där var bland annat Askungen ...).
Ungefär samma känsla av "ta-hand-om" får jag när det är dags att ge harry, sigge och pElle mat.
Jag blir rent av lycklig.
För en stund sedan var det harry som skulle få middag, men såväl sigge som pElle anslöt och alla tre stod och åt från samma tallrik.
// Och i förebyggande syfte: ja, jag vet att katter inte ska äta hundmat eller vice versa, men nu är det så att just så blir det här .., dom går mellan och smygäter och pElle har, detta till trots, blivit sjutton år (kom ihåg att han bodde mig i Ystad när jag hade herr Cocker och innan deess det på landet, med samma cocker och tretton höns) och det är ingen idé att jag får uppläxning av Vän av Ordning .., det är så här det är. Här.
Jag hade kunnat fatta mig oerhört mycket kortare angående middagen till hund och katter.
Så här:
"Å, vad jag älskar att ha djur omkring mig!"
Gapa stort!
Ja, regnet v r ä k e r ner .., vindrutetorkarna åker som lärkvingar över bilrutan!
Hittar parkering på en gång - nere vid båtterminalen -, sneddar över gatan och är snart framme hos min tandläkare.
En stunds väntan bland andra patienter (mest danskar som kommit från Helsingör, det är ju så oändligt mycket billigare här) och så är det min tur.
Trettio minuter och tusen kronor senare är jag klar och tackar för mig.
Då har regnet upphört.
Vid rådhuset (som liknar ett pepparkakshus) stannar jag till och tittar på reliefen, den här ovanför.
"Rest år 1945 av danska flyktingar som i Hälsingborg fann fristad och vänner", står det, men på danska.
Danmark är nära .., bara rakt över sundet.
Broderfolk.
Eller systerfolk.
Tittar in i lilla butiken som ligger på tvärgatan, när lilla torget.
Köper ännu flera kylskåpsmagneter och några kort, även dessa designade Anne Taintor.
Butiksinnehavaren kämpar med att skylta om i fönstret och står framåtböjd som när man skurar golvet .., rumpan i vädret och hela hon i skyltfönstret .., och jag vill inte störa, utan tittar mig omkring lite .., så där tills hon verkar vara någorlunda klar.
Kvinnan till höger .., det är ju ingen mindre än den här madamen!!
Helst sanslöst vilken likhet!
(Ja, bara munnen som är aningen annorlunda!)
Butiksinnehaverskan ser trött ut.
Sliten.
Det gjorde tandläkaren också och jag frågade rakt ut .., "är du trött, Birgitta?" och hon sa .."ja, faktiskt .., det har varit studentfirande och sånt ..".
Tänk, jag kände det direkt jag kom in i behandlingsrummet.
Människor ilar förbi .., fingrar på sina smarta telefoner .., där är cyklister på språng .., det pratas danska och skånska och i mitt knä har jag brödpåsen från Tores Bageri, det som ligger en trappa ner från gatuplanet, mitt emot Tivolit.
Sen kör jag hemåt.
Hundkäx, lupiner och högrest gulmåra pryder vägrenen .., och med ojämna mellanrum ser jag överkörda och döda fåglar, där är tillplattade minkar, en kattunge och två igelkottar.
En röd liten bil vinglar hit och dit och jag tänker att chauffören är onykter.
Det är hon kanske, men mest av allt håller hon på att kolla sin smarta telefon.
I närheten av Halmstad kör jag om en långtradare från Aneby Hus.
En stor reklamskylt längs sidan säger ..."vi bygger på kunskap" och så en bild av en trave böcker.
Finurligt, tänker jag.
Och nu är jag hemma.
Och Anna i Portugal om sin glädje ...
 |
| Och katten har också tagit siesta .... |
Bäst den här veckan var att sova middag i hängmattan, två eftermiddagar till och med: i torsdags som var helgdag och idag söndag. Det är en matta som P köpte i Brasilien och som är vid och med spetskant på, så att man kan vika upp den och skugga ansiktet, eller till och med stoppa om sig riktigt om det är lite kyligt.
Bilden visar utsikten från hängmattan, om man häver sig upp och tittar över kanten.
Hängmattor och tupplurar are some of my favourite things!
Hälsn Anna (annannan).
Monet berättar om sin glädje ...
Klockan är bokstavligen fem i tolv på
söndagkvällen.
Och här kommer mitt bidrag till Veckans Bästa.
Underbare
systersonen J, nygift med K, unga, glada, framåt på alla sätt är på besök.
Älskar att resa och kommer nu för andra gången och hälsar på Moster i Provence.
Och har klättrat i berg, paddlat i canyon, simmat en kilometer i områdespoolen
och ätit braklunch med oss på vingården fram till nu.
I morgon bär det av till
St. Tropez där den nyblivne sjökaptenen ska gå i hamnen och kolla de stora
båtarna. Sen blir det öliv med snorkling och bad under en intensiv
frankrikevecka.
Glada, leende och hjälpsamma är de, det är som att
ha ett av sina egna vuxna barn i huset. Det är glädje!! Och veckans
bästa.
Dagens fönster ...
Här kommer några utlovade fönster från mig och Vårgårda Nostalgifestival.
Ett Mecca för motorentusiaster och annat löst folk.
Vi får räknas till den senare gruppen för vi är (faktiskt) inte intresserade av bilarna i sig, utan deras färg, form och specifika detaljer - och förstås alla härliga människor som besöker denna typ av evenemang.
Det betyder att vi hittar många motiv. :)
Tänkte att jag skulle skicka dig lite husvagnsfönster för ovanlighetens skull, så här kommer några modell äldre.
Jag blev lite full i skratt när jag såg husvagnsmodellen med burspråk och trodde att det kanske var ett hemmabygge, men maken informerade mig om att det hade funnits...en gång i tiden.
Undrar om vi snackar "före kriget" nu? ;)
Har en känsla av att du kan gilla nån/ett par av dessa godingar.
Varma och lite regniga hälsningar från "landet" Västergötland!
// Elisabet säger: gissa, om jag föll pladask! T a c k!
Och tänk, vad den där röda korken betyder mycket för den här bilden!
söndag 10 juni 2012
Det här gjorde oss glada ...
 |
| Bilden med moster Margit och sonen Görans text till, gjorde mig också glad. |
Precis som förra gången, blir det ett litet glädjelotteri - vi tar det i morgon när pv kommit hem från jobbet - och då blir förstapriset en sååå härlig dvd-film sponsrad av den rara Barbro i Uppsala.
Först ut med glädjen är Ingalill i Ystad ....
Hej Elisabet!
Om du vill ha ett bidrag till veckans bästa/minnesvärda händelse så kommer en här:
Igår på nationaldagen var jag med om att beskåda solfenomenet som det skrivits om på senare tid. Venus passerade solen under morgontimmarna.
Venus.
Bilden lånade jag härifrån.
Min son Marcus har alltid varit oerhört intresserad av rymden så initiativet till det hela kom från honom.
Kl 02.42 steg jag ur sängen!! inte alldeles lätt, men jag fixade det o sedan frukostkorg för tre.
Kl 03.30 kom Marcus o Patrik (kompis till M) o hämtade mig o vi for österut till Simrishamn.
På en äng strax norr om Röken (restaurang) riggades kameror upp på stativ o filter o mörka glasögon togs fram. Kallt Usch. 6 grader.
Men vilken morgon. Hela havet framför oss, inga moln som skulle kunna störa det vi väntade på.
Kl 04.29 steg solen upp. Först som en liten knappnål i öster men snart i hela sin storlek. Och med kamerans förstoring kunde vi se Venus passera solen
Hela passagen kunde Marcus fånga i kameran o vi kunde även bese det med våra mörka glasögon.
Detta var häftigt.
Nästa tillfälle att se samma sak dröjer! Ca 120 år eller nåt sånt.
Trötta men nöjda fortsatte vi sen hemåt, mätta till själen av naturupplevelse o mätta i magen av en god frukost.
Bifogar en länk om det hela.
Det blev en höjdpunkt till.
På eftermiddagen var det debut för vårt barnbarn Ingmar att ge sig ut på en längre sträcka på två ben.
Många hälsningar från fru Grå.
Äldsta dottern, Maria, säger så här ...
"Jo, det bästa i veckan .., det var nog att vi hade hand om Pedro, en flatcoated retriever som är helt underbar! Han är ettochetthalvt år, men så himla duktig, kan vara lös på tomten och håller sig hela tiden hemma och det är så tomt nu när vi har lämnat igen honom!"
 | |
| Pedro ... |
Den övre bilden visar Emil på väg från dagens fotbollsmatch - pojkar f. -99 -, då Bollstanäs mötte Ängby.
Matchen slutade med vinst för BSK och Emil, snart 13 år, gjorde två av målen.
I hans knä vilar sig den jättefina hunden Pedro.
Det bästa för sportigajenny ....
Den här veckan har jag ingen självklar "Veckans bästa"...
Jo jag klarade ju av den där bussguidningen i Gränna i fredags. Men det vete 17 om inte veckans höjdpunkt ändå är att fotbolls-EM nu är igång! Nu har man nåt att se på tv:n de närmsta veckorna! Me like.
Då jag inte äger någon "Sverige-tröja", får min Blåvittröja symbolisera glädjen i att fotbolls-EM dragit igång!
//sportigajenny
Och veckans bästa för Ulrika i Västmanland ....
Ja den kommer redan nu för det finns inget kan slå detta den här veckan:
Min son Andreas tog studenten idag!
3 år på Byggprogrammet är avklarade, med den äran!
Jag är så STOLT över honom och jag ÄLSKAR honom så!'
Ann i Göteborg säger så här om sin glädje ...
Jag fick en prenumeration på tidningen SPRÅK av mellansonen Johan och det är en jättebra tidskrift tycker jag.
Ja, jag skriver tidskrift, för den är fylld av artiklar och reportage om språk ur alla möjliga och omöjliga vinklar.
Det
kan vara allt från hejaramsor i fotboll till runstenar och kroppsspråk.
Dessutom följer det alltid med en bilaga "Klurigt" med ordsudokus,
korsord och frågetävlingar.
Den varar länge, länge och jag bara njuuuuter hela tiden jag läser i den.
"Var vänlig mottag uttrycket för mina distingerade känslor"
(ur atikeln om artiga brev i Europa)
Hälsningar Ann.
Eva på Frösöns glädje ...
Det bästa som hänt under veckan var:
Att sonen med flickvän kom hem efter fem månader i Sydafrika. Att de dessutom hade med sig en mängd presenter var ett extra plus i kanten.
Alla ljuvliga snäckor som Mirna, vår sons flickvän, hade plockat till mig på en strand i Sydafrika.
Livet i skogsbrynet. Fåglar, blommor, tystnad. Nu börjar det underbara tiden då vi kan bo nära naturen. Jag har planterat ut alla blommor och andra växter. Min nyinköpta Marockanska mynta fick dela odlingslåda med en timjanplanta.
Lördagens besök hos valparna med familj. Valparna växer i rekordfart och nu busar de korta stunder, sedan faller de pladask till golvet och somnar.
Turtlans glädje ....
Sitter nu på nya båten och vår första lite längre tur.
Det ska bli första övernattningen i båten också. Snart dags för en båtmiddag. Trivs!
Igår en kväll full av skratt och ju senare kvällen blev ju lägre under bältet blev historierna som drogs...
Det
var jobbets sommarfest. En tur med en fin gammal ångbåt med räkor och
annat gott.
Båtens egen Elvis sjöng för oss. Besättningens service var i toppklass!
Festen fortsatte när båten låg vid kaj. Det var då historierna dök upp från besättningen. Tål knappast att återberättas ;-)
Bästa sommarfesten på länge med goa fina arbetskamrater! Guld värda och många är vänner sen länge.
Det var mina två. Båda lika mycket värda!
Turtlan
Anna-Lena säger så här ....
Nu är allt tillbaka till vardag igen så lika roligt som i Skottland är det sannerligen inte.
Dock var det en glad och stolt mor som (för första gången i år) kollade in den beridna högvakten med sonen på unghästen Urifax.
Och så får vi väl hoppas på att sommaren kommer loss lite nästa vecka.
Kram, Anna-Lena.
Cecilia N berättar om sin glädje ...
Vilket som var bäst? Det var nog att äntligen få rida-igen i måndags. (Alltså ta igen en oanvänd lektion.) Och att få njuta lyxen att köra dit nu när bilen var hemma vilket nuförtiden är sällsynt. (Istället för att cykla i 20 minuter "nästan uppför hela tiden".) Och att träffa de som rider på måndagar som jag inte träffar så ofta nuförtiden. Och vi fick beröm, hästen och jag. Han är en gammal ridskoleräv som är jätteduktig i dressyr, men som gärna tar kommandot och "gör själv" och lätt stressar upp både sig själv och ryttaren.
Cecilia/
Och Elisabets glädje ...
Det som gjorde mig allra mest glad i veckan, har med två små barn att göra.
Först Molly, kanske 3 år, som alldeles själv hade gått in i storasysters rum och hämtat kritor och sedan gjort den här fina teckningen som lämnades i affären.
Den var "till Elisabet".
Det finns inte ord för hur glad jag blev!
Idag kom Molly in med sin mamma och jag visade henne och Molly bilden från bloggen och berättade att nu sitter den där fina teckningen inom glas och ram i vårt vardagsrum.
Det andra handlar om lilla Alice, kanske 4 år?
Varje gång hon besöker affären med sin mamma, pratar vi om att Alice nog ska bli kassörska och bli min arbetskamrat och det tycker Alice är så roligt.
 |
| Det var dom här hon valde ... |
Idag skulle hennes mormor posta ett brev och då fick Alice komma bakom disken till mig och så fick hon välja frimärken ("jag tar dom med blommer!" sa hon) och sätta fast dem på kuvertet och hon fick stämpla (åååå, så roligt!) och så fick hon ett litet papper där hon fick stämpla en gång till och hela hon strååålade som en liten sol!
"Nu är jag nästan som en kassörska!" sa hon smajlande.
Det var det bästa i veckan för mig.
Mitt på dagen ...
Pv rumblar (förlorar stort mot donjeppe, jag tar över och förlorar minsann lika hejdlöst .."himmel, så bra du är!" skriver jag och donjeppe svarar "tack") .., ute regnar det oavbrutet .., harry sover i fåtöljen och pElle putsar pälsen.
På bordet ligger fotbollsbilagan som jag köpte till husets herre igår.
Ja, till mig själv också.
Ikväll Spanien - Italien, sen Kroatien - Irland .., hjälp, så spännande.
Och i morgon är det Sveriges tur och jag är själaglad att jag är ledig.
Men först bär det av till Helsingborg där jag ska fixa framtanden som är kapad.
Ja, det är ju tur att pengarna inte behöver mögla på kontot.
(För tre veckor sedan betalade jag två tusen hos samma tandläkare).
Lamporna är, som synes, tända.
Det är den elfte juni idag, men se, det kan man inte tro.
Här och Nu ...
I soffan ligger pv (den där golfrundan gick inget vidare .. igår var han glad och på gränsen till högmodig .., sjutton i hcp och andra matchen på två år och fem eller sex par ..) och tar igen sig .., spelar Rumble och får äntligen vinna (mot någon obekant människa) och i ena hörnet av soffan sitter jag själv - eller halvligger - och pElle, sjutton år (tänk, att jag agerade barnmorska vid hans födsel i Skåne!) ligger på mattes magar och jag kliar honom på huvudet som är det bästa han vet .., upptäcker en stor och fet fästing som pv tar bort ("påminn mig att köpa hem fästingmedel i morgon!" säger jag) och i fåtöljen kurar en vanvettigt trött harry.
Det plingar från Rumble-spelandet .., från köket hörs P1-prat - kanske gudstjänst - och från äldsta dottern kommer ett sms där hon säger att lillebrors flickvän är så himla fin och rar och att det har varit såå roligt att ha dem på besök.
Om tre timmar ska jag vara på jobbet.
Söndagsfönstret ...
Klev upp tidigt betyder att han gav sig av vid femtiden.
Nu är klockan nio och dom är inte hemma och det har börjat regna.
Gissa, om min fantasi skenar iväg.
Bilden togs en midsommarafton för några år sedan.
Vid bordet i Gunvor och Vikings sommarhus i Stening, sitter pv och spelar schack med någon av sina brorsöner, om jag minns rätt.
Det är pv:s hand till höger.
Och nu finns inte Gunvor längre, Viking har varit död i flera år och sommarhuset är sålt till ett syskonpar.
Livet är föränderligt.
Kl. 09.37
Nu är dom hemma!
Har man livlig fantasi kan man skena iväg hur långt som helst inombords!
Alternativen var flera: pv hade drabbats av hjärtflimmer, ramlat ihop på golfbanan och vem - förutom den mannen - spelar golf vid femtiden på morgonen .., alltså blir han inte upptäckt .., ligger där och möter Vår Frälsare och stackars harry springer av och an och hittar inte hem.
Eller: pv blir så upptagen av att slå ett perfekt slag, så han glömmer bort harry, som sticker iväg efter en harpalt .., rusar iväg ut på någon närliggande väg, blir överkörd och åker till himlen (buuuuuuhuuuu!).
Eller: blir inte överkörd, men sticker iväg efter en löptik och glömmer husse som inte hittar honom och inte vågar åka hem och berätta detta, utan letar och letar och letar.
Husses mobiltelefon låg på arbetsbänken hemma.
Det är typiskt för honom.
För övrigt säger pv att dom åkte inte alls iväg lite över fem, dom åkte hemifrån tjugo i fem.
Två vänsterhänder från Västergötland ...
 |
| "Maken ..." |
Nu blir det helt plötsligt ett händer-mail istället för fönster. :)
Men jag har också fotograferat några fönster till dig, så de kommer senare.
I bilen till och från Vårgårda nostalgifestival som vi besökte idag, så kom jag på att jag skulle fotografera våra händer, och om bilderna blev något så när så skulle jag skicka dem till dig.
Maken: Fiskarnas stjärntecken. Höger tumme upp. Ensambarn. Väldigt händig
 |
| Och SoF ... |
Vilken tur att jag gifte mig med en händig make då. ;)
Känslan av att åka iväg till nånting som man kanske har längtat efter.
Tack snälla för bilderna! säger jag, som nu måste ta mig i kragen och flytta över dem, plus dom jag fått av Ulrika, till vänsterhandsbloggen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)